Transcript NJURfunk 1/2014

Njurfunk
Tidning för Njurförbundet
Nya Insamlingsstiftelsen Njurfonden
för forskning - se annons sid 36
Salt och njursjukdom - sid 5
Donation och etik - sid 9
Nummer 1 2014
Årgång 41
Det är ditt liv,
det är ditt beslut
Hembehandling1 ett möjligt första2 alternativ för många patienter
Baxter Medical AB
www.baxter.se
Referenser: 1. Med hemdialys avses här peritonealdialys och hemhemodialys., 2. Heaf J. NDT Vol.17, 2002, Blagg CR. Nephrology Vol. 10, 2005
| 2013-02-15 | RR2013_017SE |
hemma
Styrelseledamöter:
14
INNEHÅLL
Med.dr Nils Grefberg
23
Högt pris för en ny njure - Arne Skorup, journalist 28
Konferens om Njurförbundets framtidsfrågor -Bildreportage
30
Organ till salu - ny bok om organhandel - Bokrecension
33
“Urlakad” trots mycket dialys - Medicinska frågespalten
Ansvarig utgivare: Håkan Hedman
Ställföreträdande ansvarig utgivare:
Rolf Mattisson
Layout: Anna-Lisa Lampinen
Beräknade utgivningstider:
Tredje veckan i mars, juni, september
och december.
Manus- och annonsstopp:
Nr 1: 1 februari
Nr 2: 1 maj
Nr 3: 1 augusti
Nr 4: 1 november
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera och förkorta manus vid behov.
Manus resp. tillhörande foton/illustrationer i
Word-format resp. jpeg-format, skickas till:
[email protected]
CD med manus /illustrationer skickas till:
Njurfunk, Njurförbundet,
Box 1386, 172 27 Sundbyberg
NjurFunk nr 3 2008
Innehållet i NjurFunk lagras/publiceras elektroniskt. Förbehåll mot detta accepteras i princip ej.
För ej beställt material ansvaras ej.
070-718 16 70
076-250 66 98
035-12 88 84
026-495 77 11
0722-46 10 80
0431-45 16 55
031-20 61 91
070-528 53 45
013-17 48 49
Barn- & Föräldragruppens arbetsagrupp:
5
Några kommentarer om salt - Prof. em Mattias Aurell
8
Seminarier om Donation och transplantation
- Med.dr Håkan Gäbel
13
Varför leder njursvikt till överaktiva bisköldkörtlar?
- Med dr. Shahriar Akaberi och Med.dr Nils Grefberg
14
Från botten till toppen - Komm. Maria Gunnarsson, Gävle
17
Dialys- Himmel eller helvete? Isabel Brattkull, Göteborg
20
En vanlig kaja en vanlig dag - Lena Alne, Nol
22
Svårt att lämna besked om kommande dialysbehandling - @ Ordf. Håkan Hedman
@ Anki Asking
@ Anders Billström
@ Sven-Erik Hammarlund
@ Reine Johansson
@ Rolf Mattisson
@ Tina Pajunen Lars Åke Pellborn
[email protected]
@ Åsa Torstensson Annonser:
Anna-Lisa Lampinen, tel 08-546 405 01
E-post: [email protected]
Annonspriser:
Helsida 14 000 kr, Baksida 18 000 kr,
Halvsida 7 000 kr, Kvartssida 4 500 kr.
Upplaga: ca 4800 ex.
Prenumerationspris 4 nr (1år): 280 kr.
Lösnummerpris: 70 kr.
ISSN 0347-1365
TALTIDNING:
Har du svårt att läsa tidningen?
Njurfunk finns även att få som taltidning på CD eller
CD-Daisy.
Hör av dig till kansliet, 08-546 405 00,
eller till din regionförening.
Omslag: Snödroppar. Foto: Stockphoto
Tryckeri: Edita Bobergs AB
@ Anna Holsteinson
@ Kristina AnderssonHolgersson
@ Lars Rönnqvist
@ Peter Pernäng
@ Guye Rydell
073-6560100
0320-611 07
0910-313 03
08-522 740 98
016-42 34 43
Ungdomsgruppens arbetsgrupp:
@ Anna Cagner
@ Frej Jacobsson
076- 242 59 51
0735-89 59 16
Njurfunks redaktion:
@ Anki Asking
040-46 09 95
@ Isabel Brattkull
031-12 98 17
@ Anna-Lisa Lampinen
08-546 405 01
@ Rolf Mattisson
0431-45 16 55
@ Lars Nordstedt
040-16 28 88
Medicinskt sakkunniga:
Håkan Gäbel - transplantation
Nils Grefberg - njurmedicin
Kansliet:
@ Lisbeth Dingvall @ Anna-Lisa Lampinen
@ Anders Wikner
@ Kerstin Engdahl
08-546 405 00
08-546 405 01
08-546 405 03
08-546 405 03
Personer markerade med @ går att
nå via e-post med adressen
fö[email protected]
(observera att å & ä skrivs a, ö skrivs o)
Njurförbundet
Postadress: Njurförbundet, Box 1386,
172 27 Sundbyberg
Besöksadress: Sturegatan 4A, Sundbyberg
E-post: [email protected]
Hemsida: www.njurforbundet.se
Tel: 08-546 405 00
Plus-och bankgiro:
Pg 25 30 67 - 3, Bg 690 - 1334
allmänt inkl. prenumerationer, Alwallsfonden,
Rekreationsfonden och
Amelie Ersmarkers fond.
Insamlingsstiftelsen Njurfonden
3
Forskningsstftelse - adm. av Njurförbundet
Se annons omslaget eller information på
www.njurfonden.se Tel: 020-900 100
Ledare
Vem bestämmer över läkemedlen?
Håkan Hedman
[email protected]
4
Patientmedverkan och personcentrering har kommit att bli viktiga begrepp i dagens sjukvård. Njursjukvården kan visa upp bra exempel där patienten har fått mer inflytande. Självbehandling har åter fått större betydelse inom dialysvården.
Även om patientinflytandet har ökat i vården, är patienten oftast hänvisad till de alternativ, som finns
inom det geografiska närområdet . Ekonomi och resurser är styrande faktorer både beträffande val av
behandlingsform och läkemedel. Vi har en ojämlik sjukvård oavsett om det handlar om vård eller tillgång till de läkemedel som ibland ligger utanför det förmånssystem som Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) har beslutat. Vid val av olika läkemedel är patientens inflytande mycket sämre än
vid val av olika former av medicinska behandlingsformer. Läkemedel är ett svårt område att få grepp
om för patienten.
Apoteksreformen har fått utstå en del kritik efter privatiseringen. Många gånger oförtjänt. Trots allt
har reformen skapat en ökad tillgänglighet och gett en högre servicegrad gentemot oss konsumenter.
Det etiska regelverket, som styr läkemedelsinformationen, utgör ett hinder för att patienten ska kunna vara en aktiv partner i valet av läkemedel. Läkemedelsindustrin får inte informera om sina produkter i sammanhang, som vänder sig direkt till brukarna; dvs allmänhet, patienter eller vad man väljer att
kalla gruppen utanför sjukvården. Trots allt kan aldrig en patient själv förskriva ett läkemedel. Det gör
läkaren. Patienten kan dock ta till sig information om olika läkemedel, värdera dess egenskaper och
därefter som en aktiv partner diskutera med sin läkare, om ett specifikt läkemedel kan passa in i den
egna behandlingen. Det behövs en reformering av regelverket som rör information och marknadsföring
av läkemedel och som tar bort förmyndarstämpeln, som är direkt riktad mot brukarna. Det nuvarande
regelverket underskattar människors förmåga att själva kunna göra en utvärdering av läkemedelsinformationen.
Generika är idag ett stort diskussionsämne bland patienter och inom professionen. Många känner osäkerhet, inte enbart för att det råder skillnader beträffande namn, utseende och förpackningar, utan för
att den effektiva substansen kan variera mellan olika tillverkare. Det kan även uppstå individuella biverkningar mellan olika fabrikat.
Om en patient får ett preparat vid det första inköpet, är patienten inte garanterad att få samma preparat tre månader senare. Orsaken är att TLV månadsvis bestämmer vilken leverantör som ska ingå i förmånssystemet.
Besparingen av generikareformen kan ätas upp på grund av felmedicinering som orsakats vid utbyten av läkemedel. Flera framstående företrädare för medicinsk profession, Läkarförbundet och apoteksnäringen framförde detta på DN-debatt i september 2012. Cirka 200 000 patienter felmedicinerar varje år hävdar man i artikeln.
TLV:s styrning inom läkemedelsområdet har självklart även skapat positiva effekter. Möjligheterna
att få en mer individanpassad läkemedelsbehandling har däremot försvårats. Detta är allvarligt.
Det behövs bättre information från läkaren eller annan vårdpersonal till patienten om de förskrivna
läkemedlen i syfte att öka följsamheten, vilket är stort problem. Många patienter erkänner att de missar att ta sina mediciner - ibland eller ofta.
Genom ett reformerat regelverk, som rör läkemedelsinformation till kretsen utanför sjukvården, skulle förutsättningarna öka för att ge patienten större inflytande i valet av olika läkemedel.
Regelverket, som rör generika och utbyte av läkemedel, måste förändras. Sannolikt skulle mängden
felmedicineringar och läkemedelsskador minska. En ren vinst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Ett forskningsprojekt borde initieras, som rent vetenskapligt utvärderar generikareformen med utgångspunkt från vårdskador till följd av felmedicinering samt kostnader och vinster för samhället.
H å k an Hedm an
Fö r b u n d s o r d f ö r a n d e
NjurFunk nr 4 2013
Några kommentarer om salt
Mattias Aurell, professor em. har efter pensionring under lång tid
engagerat sig helhjärtat i frågan om saltets negativa effekter på hälsan
och forskat om bl. a. detta. Här delar han med sig av sina kunskaper på
området. Njursjuka är en särskilt utsatt grupp. Livsmedelsverket har
engagerat sig i frågan och arbetar för att minska saltet i den
industriproducerade maten.
Vårt vanliga koksalt har kommit i ropet på senaste tiden.
Det är intressant och viktigt för salt ställer till med mycket förtret. Denna till synes så alldagliga och harmlösa substans – natriumklorid - besitter oanade krafter, som frigörs
vid vårdslös behandling. Det har nu stimulerat mig till några kommentarer.
Salt i Sverige
Salt i stora mängder finns överallt i det moderna samhället och mängden salt i maten är mycket hög. Det mesta sätter vi inte till själva, när vi lagar mat och saltar vid bordet
utan det gör livsmedelsindustrin, som saltar produkterna
vi köper. Det svenska saltintaget ligger runt 10-12 gram
per dag, men det högsta rekommenderade är bara 5-6 gram.
Man skulle kanske tro att detta förhållande uppmärksammats av våra myndigheter, men någon större oro för det
höga saltintagets hälsoeffekter har inte förmärkts under
tidigare år. Nu tycks en omsvängning vara på gång. Nordiska ministerrådet har nyligen avsatt ett miljonbelopp för
en informationskampanj, som ska startas under innevarande år och som leds av svenska Livsmedelsverket. Det ska
bli mycket intressant att ta del av den kampanjen.
Vi får i oss mycket salt, för vi gillar salt i maten, som
”sätter sprätt” på den industriproducerade maten, som inte
alltid smakar så bra. Salt hindrar också maten från att ruttna och det var viktigt förr i världen, när kyl- och frys inte
var uppfunnet. ”Bäst före”-tiden kan också idag förlängas
och det betyder mycket för livsmedelsindustrin. Men salt
drar till sig och binder vatten och det kan ha stora och allvarliga konsekvenser. Kommer några läsare möjligen ihåg
den äldre kvinnan i TV-programmet ”Världens bästa äldrevård”, som behövde värktabletter och fick 8-10 Alverdon i brusform varje dag och gick upp 20 kg i vikt? Det var
natrium i brustabletten, som sög till sig allt detta vatten som
en salteffekt, för natrium är den aktiva delen av salt. Vi kan
också se kraften av salt i några kyrkor i Göteborgstrakten
från förra sekelskiftet. Byggmästaren använde bräckt vatten i murbruket och saltet i det drog till sig vatten. Fuktskador blev följden och de återkommer obönhörligt hur noga
de än åtgärdas.
Salt är förstås livsviktigt och vi behöver salt för vår överlevnad, men inte i de mängder vi får i oss idag. Vi överleNjurFunk nr 1-2014
ver på mindre än 1 gram per dag och vi lever gott på 4 gram
per dag, som borde vara medelintag i befolkningen. Högsta hälsosamma intag är cirka 6 gram per dag och så litet
salt får bara omkring 10 % av befolkningen i sig. Därmed
är alltså sagt att 90 % av befolkningen överkonsumerar salt
och blir man sjuk av det, är man förgiftad. Ett gammalt talesätt säger att det finns tre vita gifter, nämligen socker, salt
och arsenik, och det tycks verkligen besannas i dagens
värld, där både socker och salt i överskott kan ses som gifter – och att arsenik är ett gift är känt sedan länge!
Salt och njursjuka
Det allvarliga är att även njursjuka får i sig mycket salt och
de har särskilt svårt att göra sig av med överskottet. Allt
salt som intas måste ut i urinen, för bara en liten del går ut
i avföring och med hudandning. Därför samlar njursjuka
Mattias Aurell
5
lätt på sig salt som binder vatten och som i sin tur anstränger hjärtat och höjer blodtrycket. Det är en viktig orsak till
njursjukas höga insjuknande i hjärt-kärlsjukdom. I en
nyligen publicerad artikel i Journal of the American Society of Nephrology (JASN), som är en av de allra bästa njurtidningarna, diskuteras just dessa faktorer av en forskargrupp från Australien. De har genomfört en grundlig och
kontrollerad studie av effekten av halverat saltintag hos en
grupp patienter med grad 3-4 nedsatt njurfunktion, som
motsvarar drygt halverad njurfunktion ner till nästan dialysbehov. De visar övertygande att blodtryck, kroppsvätska och äggvita i urin reduceras märkbart och mer än vad
som ses hos njurfriska personer. Högt saltintag hos njursjuka är onekligen ett viktigt – men oftast översett problem!
Vi gjorde ett försök med
”saltskola för njursjuka” på
Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg för ett par år sedan. Vi
kunde visa, att visst gick det att
sänka saltintaget från höga värden med information och rådgivning, men det var inte lätt,
även om deltagarna var mycket motiverade. Vi kom inte heller ner till en halvering av intaget. Det var ett intressant försök och en nyttig erfarenhet
och just nu funderar vi på hur
en fortsättning ska se ut.
Som alla säkert lätt inser är
det svårt att skapa ett effektivt
åtgärdsprogram mot för mycket salt i maten, eftersom det
mesta är ”dolt salt” i industrimaten. Vi måste lära oss att
tyda innehållsförteckningarna
i all den industriproducerade
maten vi köper för att undvika
de största fällorna. Det gäller
inte minst bröd. Det innehåller ofta mycket salt och är det
livsmedel, som ”alla män och alla kvinnor äter alla dagar”
och därför spelar bröd en central roll för vårt saltintag.
Sedan kommer charkuterier, pizzor, snabbmat, färdigmat
och snacks. Råvaror å andra sidan innehåller alltid sparsamt med salt och om vi bakar och lagar mat själva, blir
det inte så mycket salt i maten – men vi får då förstås inte
sätta till en massa salt själva!
Ett gott stöd är Livsmedelsverkets nyckelhålsmärkning
som i dagarna också skärps, när det gäller salt i industriproducerad mat. Salt i nyckelhålet anges som natrium och
den siffran ska multipliceras med 2,5 för att ange mängden salt. Information om nyckelhålet finns utlagd på deras
hemsida www.slv.se och där finns också mycket annan värdefull information. Det måste emellertid påpekas att
charkuterier, som bidrar mycket till saltet i vår mat, inte
ännu ingår i nyckelhålets saltkontroll. Industrin i den livsmedelsgruppen ville inte medverka, men i övrigt var det
en stor framgång, när saltkontroll införlivades i nyckelhålet för några år sedan. Nyckelhålet är Livsmedelsverkets
6
prestigeprojekt som firar 25-års jubileum i år. Det har också införts i Danmark och Norge. Australien har nyligen
visat intresse, så nyckelhålet tycks sprida sig över världen.
Salt och framtiden
Jag har drivit saltfrågan i 15 år och rönt ett visst motstånd
,kan jag väl tillstå. Därför gläder det mig naturligtvis att
allt mera data samlas in för att visa det, som egentligen är
uppenbart och gammal kunskap, nämligen att överskottssalt i maten har mycket skadliga effekter. Till de allvarligaste hör att salt orsakar och/eller förvärrar högt blodtryck
,som är och tycks förbli den största riskfaktorn för hjärtkärlsjukdom. De njursjuka tillhör den mest utsatta gruppen att drabbas av saltets negativa effekter.
Översaltad mat är ett nutida
problem av olika orsaker. Förr
i världen var salt mycket dyrt
och användes till och med som
betalningsmedel. Maten förr
innehöll inte alls så mycket
salt, som ofta hävdas och
ibland används som ursäkt för
att vi använder ”litet för mycket” i dag. Modern förpackningsteknik har helt ändrat priset på salt, som idag är billigt
med ett kilopris på 7-8 kr för
rent hushållssalt.
Salt är en suverän krydda
som ”effektivt döljer den fadda smaken av åldrande livsmedel” och det förklarar säkert
en del av överskottssaltet i
maten. Industrimaten har gjort
sitt intåg och den är ofta översaltad av hållbarhetsskäl, men
säkert inte bara av den anledningen. Vi gillar salt mat. Vi
äter också mycket utanför
hemmet idag. Det har uppskattats att 6-7 miljoner måltider serveras utanför hemmet varje dag måndag till fredag
varje vecka varav hälften i offentlig regi och hälften privat. Den maten är oftast mycket salt liksom all snabbmat,
chips och godis, som vi gärna stoppar i oss.
Det är alltså inte lätt för den enskilde att skapa sig en saltreducerad kost. Därför finns goda skäl att stödja Livsmedelsverkets ansträngningar att få fram nya regler och helst
bestämmelser för salt i all industriproducerad mat. Industrin själv är i allmänhet positiv till att sänka saltet i sina
produkter, men efterfrågar samtidigt en konsumentopinion. Industrin producerar det konsumenten vill ha. Vi som
konsumenter måste börja efterfråga produkter med måttligt
salt. Då kommer industrin att producera det. Det blir
således vår uppgift att skapa opinion för fler och bättre
saltkontrollerade livsmedel. Jag tror faktiskt Njurförbundet har en stor uppgift här, för de njursjuka är den mest
utsatta gruppen ur saltsynpunkt!
Till sist – hur ska vi kunna veta hur mycket salt vi äter
per dag? Det finns bara ett bra svar och det är att mäta salt
NjurFunk nr 1 2014
i en dygnsmängd urin. Det
anses besvärligt och bökigt
att samla urin över ett helt
dygn. Svårigheterna överdrivs ofta och åtgärden har
nästan fallit ur bruk, men
om saltfrågan anses viktig
måste vi mäta saltet i vår
mat. Utan den informationen har vi ingen kontroll
och kan inte värdera vad vi
gör. Jag hävdar att alla med
högt blodtryck årligen borde mäta sitt saltintag, för ett
högt saltintag försämrar
den medicinska behandlingen.
Saltfrågan förtjänar verkligen att tas på största allvar
– den är en av våra stora
folkhälsofrågor idag!
T e x t : M att i a s A u r e l l
P ro f e s s o r e m e r i t i u s
Ti d i g a r e c h e f f ö r
n j u r m e d i c i n på
Sa h l gr e nsk a
Un i v ersit etssj u k h uset i
G ö t e b o rg 1982-99
Njurfonden
är igång
Insamlingsstiftelsen Njurfonden, som grundades under 2013
av Njurförbundet, Svensk Njurmedicinsk Förening, Svensk
Njurmedicinsk Sjuksköterskeförening och Svensk Transplantationsförening, har godkänts av Svensk Insamlingskontroll och
tilldelats ett 90-konto för penninginsamling.
Plusgiro: 90 03 67-4 och Bankgiro: 900-3674
Telefonnummer: 020-900 100
Hemsida: www.njurfonden.se
Njurförbundets 90-konto för forskning stängs den 1 juni 2014. Pengar som fram till dess sätts in
på det gamla kontot överförs omgående till Insamlingsstiftelsen Njurfonden.
Njurfondens syfte är att samla in pengar för vetenskaplig forskning som rör kroniska njursjukdomar, prevention, dialys och transplantation, samt information som ökar kunskapen hos befolkningen om njurarnas betydelse, njurdonation samt om njursjukas livssituation.
Njurfonden ska verka för att njursvikt blir definierad som en folksjukdom.
Njurfonden skall stödja forskning för bättre behandlingsmetoder vid kronisk njursvikt för att
minska dödligheten i hjärt- kärlsjukdom och andra komplikationer.
Njurfonden ska verka för att skonsammare metoder utvecklas som innebär att alla som
transplanteras får behålla sin njure längre och drabbas av färre biverkningar.
Mer information om Njurfonden finns på hemsidan www.njurfonden.se
Or dför a n de
i
Te x t : H å k a n H e d m a n
I nsa m l i ng sst i f t e l se n Nj u r fon de n
Hemodialys hemma blir lätt
®
med AK 96
• Enkelt. Hemdialysmaskinen AK 96 tar liten plats, väger lite och är enkel
att hantera.
• Fullkontroll. Användarpanelen och dess knappar är logiskt uppbyggd med
intuitiva, tydliga symboler. Det hjälper dig att ha full kontroll på din behandling
och minskar tiden för att lära dig maskinen.
• Högkvalitet. Maskinen har en inbyggd funktion för att säkerställa rätt
dialysdos. Diascan® mäter dialysdosen i realtid, vilket säkerställer hög
behandlingskvalitet.
• Effektivvattenrening. AK 96 kan utrustas med Gambros senaste kraftfulla
vattenreningsenhet WRO300 H, som säkerställer effektiv försörjning av
rent vatten.
NjurFunk nr 1-2014
7
Donation och transplantation
– diskuterades på seminarier
I Njurfunk nr 4 -2013 refererades två Tisdagsseminarier i den serie av
fyra sammankomster som Svenska Läkaresällskapet anordnade under hösten 2013 under
titeln Tema Transplantation. Här refereras seminarierna som berörde “Hur utbildar vi
läkare om transplantation?” samt “Donation och Etik” av Håkan Gäbel, som har stor
kunskap på ämnesområdet och tidigare arbetat som transplantationskirurg och med
donationsfrågor hos Socialstyrelsen.
Sammankomsterna i sin helhet kan ses på Svenska Läkaresällskapets webbplats.http://
www.sls.se/Forskning--utbildning/Tisdagssammankomster/
Materialet är redigerat så att det är möjligt att ”klicka” fram just den föreläsare eller det
moment man önskar se och höra.
Hur utbildar vi läkare om donation
och transplantation?
Temaseminariet om transplantation den 1 oktober 2013 riktade sig i första hand till
dem, som har att utbilda läkare och övrig sjukvårdspersonal och till den personal, som
har den grannlaga uppgiften att vårda lämpliga organdonatorer, för att efter ett inträffat dödsfall informera de närstående om möjligheterna till donation.
Seminariet refereras kortfattat med smakprov av vad som
avhandlades. Hela seminariet kan ses och höras på Svenska Läkaresällskapets webbplats. Seminariet leddes av Stefan Lindgren, internmedicinare verksam i Malmö. Han har
på uppdrag utrett läkarutbildningen i Sverige. Förslaget
har ännu inte remissbehandlats.
Omtumlande händelse för närstående
Håkan Gäbel
8
Abbe Schulman, psykiater vid Regionalt kunskapscentrum
i Stockholm, talade om Kris & katastrofpsykologi. Att förlora en närstående är en omtumlande händelse framför allt
om det sker plötsligt och oväntat. Han konstaterade bland
annat att professionellt bemötande av de närstående är en
förutsättning för sorgearbetet och för att organdonation
skall bli möjlig.
Margareta Sanner, psykolog vid Uppsala universitet,
har arbetat mycket med frågor av stor betydelse för donations- och transplantationsverksamheten.
Hon ställde bland annat frågan: Varför säger anhöriga
nej? Otillräcklig hjälp till de närstående gör att en tredjedel av dem säger nej, när de blir tillfrågade om organdonation. De som sagt nej ångrar sig ofta. De som sagt ja gör
inte det.
Hon redogjorde för ”Parintervjuer” med 20 fall, där hon
intervjuade de närstående och den läkare de informerades
av. Resultaten av dessa visade att ”Döden” är det viktigaste. Nej upplevs som ett ickesvar på det vi inte känner till.
NjurFunk nr 1 2014
En minoritet har talat om donation med sina närstående.
Förhastade beslut och olustkänslor måste tas om hand av
den som frågar.
Europeiskt utbildningsprogram för personal
Daniel Brattgård är sjukhuspräst och etiker som arbetar
nära patienter och sjukvårdspersonal. Under många år var
han medlem i SMER- Statens medicinetiska råd. Han ställde bland annat frågan: Hur kan man lära sig att möta människor i kris? Kan man lära sig? Han redogjorde för
EDHEP- European Donor Hospital Education Program,
som ursprungligen är ett Eurotransplantprogram. Det
anpassades för svenska förhållanden för 20 år sedan.
EDHEP är en tvådagars internatutbildning för läkare och
sjuksköterskor. Totalt har ca 2000 personer utbildats. Delmoment i utbildningen är: regelverk och organisation, hur
man skall ta hand om anhöriga vid plötsliga och oväntade
dödsfall, den empatiska processen, att utreda patientens
inställning till donation. EDHEP bygger bland annat på
videodemonstrationer av anhörigsituationer och rollspel
med amatörskådespelare som gestaltar närstående som får
ett dödsbud och som informeras om donation.
Diskussion efter föredragen handlade bland annat om hur
man kan organisera livslångt lärande. Punktinsatser är inte
nog. Vem skall sköta grundutbildningen och hur kan man
lära av sina lärare och kollegor? Det ansågs att läkarna måste vara beredda att interagera med sina medarbetare.
Donation och etik
Seminariet den 19 november berörde etiska frågor i samband med donation
av organ och vävander.
Sammankomsten hade som rubrik “Donation och etik”.
Mötet leddes av Kristina Söderlind Rutberg, vice ordförande och ledamot i Svenska Läkaresällskapets Delegation för Medicinsk Etik.
Etiska frågor
Kristina Söderlind Rutberg inledde med föredraget ” Introduktion: donation, transplantation och etik”.
Talaren hänvisade till de tre tidigare sammankomsterna
och till den pågående transplantationsutredningen (se tidigare artiklar i NjurFunk).
Hon gav några exempel på etiska problem/frågor gällande donation och transplantation.
Donation:
• Möjlig/potentiell organdonator i betraktarens öga
• Samtyckets räckvidd och utformning
• Närståendes roll
• Donationsförberedande behandling (Ingår i utredningens uppdrag)
• Levande organdonatorer (Ingår i utredningen, ett til�läggsdirektiv)
Transplantation:
• Vem skall få det tillgängliga organet?
• Följsamhet, hur följer patienten behandlingen?
• Organhandel
Fler problem/frågor finns. Det har sagts att det finns fler sådana etiska dilemman inom transplantationsverksamheten än
inom de flesta andra medicinska verksamhetsområden.
Neurokirurgens aspekter
Niklas Marklund, neurokirurg från Uppsala, talade därefter under rubrik: ”Potentiell organdonator – neurokirurgiska aspekter”.
Talaren forskar om hjärnskador och konstaterade att patienter som kan bli organdonatorer inte sällan vårdas på neurokirurgiska kliniker. Ofta konsulteras neurokirurger av
NjurFunk nr 1-2014
andra sjukhus gällande blödningar i hjärnan eller hjärnhinnorna., men överflyttning till
den neurokirurgiska kliniken
sker bara om en operation kan
hjälpa patienten.
Patienter med blödningar
inne i skallen måste snabbt
behandlas för att minska den
uppkomna skadan. För medvetslösa patienter är det enligt
föredragshållaren viktigt att ha
en fri luftväg så att andningen
fungerar. Detta påpekade han ett
flertal gånger under sin framställning. Trots god behandling
finns det risk att tillståndet försämras och att blodcirkulationen i hjärnan upphör, vilket
kallas total hjärninfarkt.
En neurokirurgisk intensivvårdsavdelning har mätinstrument för arr följa ett flertal tryckkurvor, bland annat trycket inne i skallen och blodtrycket.
Föredragshållaren visade med blodtryckskurvor hur man
kan följa förloppet av skadan/blödningen och eventuellt
vidta åtgärder.
Talaren redogjorde för hur en specialistkompetent läkare, väl förtrogen med neurologisk diagnostik, fastställer att
det föreligger total hjärninfarkt, det vill säga när patienten
är död enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
(SOSFS 2005:10) om kriterier för bestämmande av människans död. Två undersökningar med minst 2 timmars
intervall skall göras för att säkerställa att tillståndet är permanent eller, som det också heter, oåterkalleligt. De vanliga undersökningarna kompletteras med två så kallade
apnétest, där man konstaterar att patienten inte andas spontant. I vissa fall måste undersökningarna kompletteras med
en röntgen av blodflödet i hjärnan, för att fastställa att cir9
kulationen har upphört. Två undersökningar måste genomföras med 30 minuters intervall. Ett protokoll med fynden
vid undersökningarna upprättas.
Föredragshållaren konstaterade att det gäller att vårda
patienten för att rädda patientens liv. När det inte lyckas
kan donation övervägas.
Talaren hade också ombetts att beröra resttillstånd efter
”hjärtstopp” som behandlats så att hjärtat börjat slå igen.
Detta brukar leda till mer eller mindre allvaliga hjärnskador, även om cirkulationen återupprättats kort tid efter det
att hjärtstoppet inträffade. Det är svårt att bedöma prognosen, vilket man kan göra först efter flera dagar.
Identifiera organdonator
Kristina Söderlind Rutberg redogjorde så för ”Att identifiera en organdonator – en lång historia”.
Föredragshållaren började med att nämna transplantationsutredningens uppdrag, där det bland annat förutsättningar för att vidta förberedande åtgärder inför donation
ingår.
För att råda bot på organbristen finns följande möjligheter enligt talaren:
• Öka antalet donatorer i befintliga grupper: avlidna
resp. levande givare
• Få fler anhöriga att samtycka
• Marginella donatorer, d.v.s. avlidna som tidigare inte
accepterades p.g.a. hög ålder eller sjukdom
• Nya grupper av organdonatorer. Donation efter hjärtstopp. Donation efter donationsförberedande behandling.
Föredragshållaren kom sedan in på frågan om att påbörja respiratorvård som inte syftar till att rädda patientens liv
utan i stället som förberedelse inför donation.
Talaren visade en bild med text av Håkan Gäbel (som då
arbetade på Socialstyrelsen) från Läkartidningen 1988
under rubrik: ”Kan etisk omprövning ge fler donerade
organ?”.
”I de fall de närstående, sedan de informerats om den dåliga prognosen, meddelar den behandlande läkaren om den
döende patientens positiva inställning till donation, kan
kanske åtgärder vidtas för att donation ska bli en möjlighet”.
Några viskade instämmanden hördes i salen.
Det skulle kunna kallas donationsförberedande behandling och har diskuterats i Delegation för Medicinsk Etik
10
och i Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor.
Samtyckesregler
Legala frågor gällande Samtyckesregler
• Vad som bestämts gäller efter döden
• Hur gör man med vård som inte är till gagn för patienten? Närstående kan inte bestämma enligt gällande författningar
• Donationsregistret får konsulteras först då patienten
är död.
På bilden kunde man läsa : ”Det är en etisk fråga om vi
skall iaktta gällande lagstiftning eller ej”.
Utsagan kommenterades inte.
Motiv för klarläggande
Det spelar inte någon roll att den avlidne förlorat förmågan att fatta beslut. Integriteten och människovärdet kvarstår - önskemål ska efterhöras och respekteras.
Donationen är en gåva; givaren bestämmer villkoren som
förmedlare och mottagare har att respektera.
Patienten övergår från att vara vårdens subjekt till objekt
med annat syfte. Vilket är till patientens bästa? Positiv
inställning - få möjlighet att donera?
Vi förlorar donatorer bland dem med total hjärninfarkt.
Lagen förutsätter ett samtycke men vid minsta tveksamhet blir det nej.
Rättigheter kontra skyldigheter; I dag diskuteras bara rättigheter. Vi borde vända på hela systemet. Organdonation
gäller då någon inte sagt nej och om man inte vill donera
kan man inte heller komma i fråga för transplantation.
Föredragshållaren avslutade med en bild av vilken det
med tydlighet framgår att frågan om att påbörja respiratorbehandling för att möjliggöra donation lever.
Nejregister
Bror Gårdelöf, narkos- och intensivvårdsläkare i Linköping argumenterade för ett Donationsregister som endast
registrerar nej-sägare under rubriken . ”Tänk om – skapa
ett opt-out-register!”
Ingen ny idé. Frågan kom naturligt upp när vi på Socialstyrelsen 1996 skapade Donationsregistret eftersom lagen
(1995:831) om transplantation m.m. förutsätter samtycke.
Vid ett svagt uttalat samtycke och vid minsta tveksamhet
blir det ett nej. I propositionen som föregick transplantationslagen menade regeringen, som föreslog ett förutsatt
samtycke, att det borde finnas en möjlighet att säga nej via
ett register. Socialstyrelsen menade att det också borde finnas möjligheter att bejaka donationer varför det blev ett
kombinerat register med ja eller nej.
Det kan tilläggas att ordalydelsen är densamma i Donationsregistret och på donationskorten vilket är viktigt för
att det inte skall bli tolkningsproblem. Det kan också konstateras att det finns donationsregister i många länder inklusive Danmark, Frankrike och England samt många stater
i USA: Det finns rena ja-register, rena nej-register och kombinationsregister som det svenska.
Talaren betonade också att vi har rättigheter men också
skyldigheter. I dag diskuteras bara rättigheter, men vi borde vända på systemet och tänka på skyldigheter. Donation
NjurFunk nr 1 2014
I
paneldiskussionen efter föredragen fr.v.:
Niklas Marklund, Bror Gårdelöf, Ann-Christin Croon, Erik Malmqvist och Kristina Söderlind Rutberg.
Fördelningen av organ
Ann-Christin Croon, transplantationskoordinator på Huddinge sjukhus, redogjorde för hur tillgängliga organ fördelas till patienterna under rubriken: ”Allokeringsprinciper ”
Talaren betonade att det åligger vården att på bästa möjliga och på ett rättvist sätt ta tillvara och förvalta de organ
(och vävnader) som människor vill donera.
De fyra transplantationsenheterna i Sverige samarbetar
med Norge (ett centrum) Finland (ett centrum) och Danmark (3 centra) via Scandiatransplant. Totalt befolknings-
underlag är 25 miljoner.
Transplantationsutredningen skall se över samarbetet
med Scandiatransplant.
Det finns klara regler för samarbetet.
Det utväxlas njurar för patienter med antikroppar som
gör det svårt att hitta en passande njure. På detta sätt kan
de erbjudas en lämplig njure.
Sjukhus som transplanterar lever kan vid s.k. ” urgent
call” väntas få ett erbjudande om en lever från ett annat
centrum vid akut leversvikt med förväntad överlevnad < 3
dygn = 72 timmar. ” Urgent call” gäller max den angivna
tiden.
Motsvarande regler finns för hjärttransplantationer (prio 0)
T R A -12 0 5 4 7-1
borde vara regel om någon inte sagt nej. Det kan bli invändningar mot donation å den avlidnes vägnar.
NY BOK
Allt du kan göra själv för
EN EGEN NJURE IGEN
Allt du kan göra själv för
EN EGEN NJURE IGEN
PER ÅkE ZIlléN
”Allt du kan göra själv för EN EGEN NJURE IGEN”
är en bok för alla njurpatienter som önskar sig en
”ny” njure – och för dem som vill behålla sin transplanterade njure länge och väl. Att vara bra förberedd
både i själen och i kroppen plus att veta mer om
njurdonation stärker förutsättningarna för att bli
transplanterad – och för en säker egenvård för bästa
resultat på kort och lång sikt.
Vårdpersonal och patienter kan erhålla boken
kostnadsfritt genom att mejla [email protected]
eller faxa 040-650 15 01. Välkomna.
NjurFunk nr 1-2014
11
Producerad med finansiellt stöd av Astellas Pharma AB
Astellas Pharma AB
Box 21046, 200 21 Malmö.
Tel 040-650 15 00, Fax 040-650 15 01
E-mail: [email protected], www.astellas.se
och för lungor (Prio 0 och Prio 1). Prioritet gäller för
patienter som vårdas med hjärtpump eller konstgjord lunga
(ECMO). Prioriteten gäller så länge patienten kan genomgå transplantation.
Att betala för organ
Erik Malmqvist, Institutionen för medicin och hälsa i Linköping, talade under rubrik: ”Betalning för organ – en
etisk betraktelse”
Bakgrund:
• Brist på organ
• Betalning - läs ersättning, ges till levande givare
• Betalning för organ förbjudet nästan överallt med visst
stöd från vissa läkare
• Omfattande illegal handel med organ
• Övergrepp
• Skaderisk
• Givare i fattiga länder och mottagare i rika länder
Det Malmqvist tänkte sig var en noga lagligt reglerad nationell marknad utan organturism med fast pris fastställt av
staten där säljaren skyddas, informerat samtycke krävs och
adekvat vård och betalning garanteras.
Fördelar:
• Fler tillgängliga organ
• Säljaren gynnas – får medel
• Säljarens rätt att förfoga över sin kropp respekteras
Invändningar:
• Marknaden skulle inte fungera i praktiken
• Även om den skulle göra det så är det problematiskt.
Mänskliga organ kan/får inte vare en handelsvara
Rättvisa?:
• De som skulle sälja en njure är de allra fattigaste
• En väl reglerad marknad skulle hjälpa dem som har
det sämst
• Samhällets plikt att hjälpa dem
Transplantationer räddar liv!
Det behövs mycket forskning.
Stiftelsen Professor Lars-Erik Gelins Minnesfond
ger bidrag till transplantationsforskning
www.gelinfonden.org
12
Bankgiro: 5417-1889
”Betalning för organ – en etisk betraktelse” var alltså titeln
på denna betraktelse. Det uppfattades som ett diskussionsinlägg. Men det har lanserats i Iran och har gått under titeln
”the Iranian kidney model”
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17699338
(se även artikel i NjurFunk 2013 nr 2 sid 23)
Enstaka läkare har sett positivt på idén men de allra flesta sansade bedömare har tagit avstånd från den.
Kristina Söderlind tackade Erik Malmqvist som enligt
henne ”lagt ett teoretiskt raster över frågan om betalning
för organ.”
Paneldiskussion
Mötet avslutades med en paneldiskussion
Kristina Söderlind frågade så inledningsvis Erik Malmqvist: Varför väcker frågan sådan anstöt? Det verkar ju så
välreglerat. Erik Malmqvist svarade att det var en svår fråga att besvara. Det har något med våra kroppar att göra.
Stellan Welin, professor i Medicinsk etik i Linköping,
gjorde följande inlägg:
Organhandel är etiskt acceptabelt men politiskt omöjligt.
En muslimsk läkare vid namn Omar var chockad över att
det väckte sådan anstöt.
”Donation efter döden betonas som en stor gåva. Egentligen är det en liten gåva. Det är snålt att inte ge något som
man inte själv behöver. Att ge som levande donator är en
stor gåva”.
Bror Gårdelöf återkom så till att anhöriga egentligen inte
skulle behöva fatta beslut gällande donation.
Annika Tibell, som varit chef för transplantationsenheten på Huddinge sjukhus, tyckte likadant.
Det är kontraproduktivt att anhöriga kan säga nej till
donation. Att anhöriga kan säga nej känns fel.
Annika Tibell, som arbetat internationellt med donationsoch transplantationsfrågor, tog upp Istanbuldeklarationen
mot organhandel. Hon nämnde också att man i England
börjat acceptera donationsförberedande behandling som
sker i patientens intresse för att kunna uppfylla patientens
donationsönskan.
Torsten Mossberg, narkosläkare och tidigare medicinalråd på Socialstyrelsen, sade att jurister alltid invänder när
man talar om att en patient skall vårdas icke för sin egen
skull men för någon annans räkning. Lagstiftarna blir ”griniga” om de skall godkänna en sådan sak.
Någon infogade att i det ögonblick man börjar betrakta
en patient som ett objekt är man inne på ett sluttande plan.
Ingrid Giertz, också IVA-läkare, invände också mot
betalningen. Pengarna är en engångsersättning, men vad
händer när man bara har en njure under resten av livet? Ett
livslångt problem.
D o n at i o n s a n s va r i g
på
Te x t : H å k a n G ä b e l
T r a n s p l a n tat i o n s k i ru rg
S p c i a l s t y r e s l e n å r 1996 -20 06
F o t o P r i vat
NjurFunk nr 1 2014
Varför leder njursvikt till
överaktiva bisköldkörtlar?
Kronisk njursvikt orsakar överaktivitet i bisköldkörtlarna vilket på sikt
kan leda till både försvagat skelett och förkalkade blodkärl. Den bakomliggande orsaken är en rubbning i kalk-fosfatomsättningen, som
orsakas av den nedsatta njurfunktionen.
En av de störningar som uppkommer vid njursvikt är ökad
aktivitet i bisköldkörtlarna (latin; paratyreoidea), vilket på
läkarspråk kallas sekundär hyperparatyreoidism. Bisköldkörtlarna är fyra risgrynsstora körtlar, som sitter i sköldkörteln på halsen. Sköldkörtelns hormon styr ämnesomsättningen, medan bisköldkörtlarnas hormon reglerar kalk (kalcium) och fosfat. Förutom hormonet från bisköldkörtlarna,
som kallas parathormon (förkortas PTH), deltar även vitamin D i regleringen av kalk i kroppen. Men för att fungera
måste vitamin D aktiveras, vilket normalt sker i njurarna.
turer. Men överaktiva bisköldkörtlar kan också orsaka utfällningar av kalk i mjukdelar och
blodkärl, påverka hjärtmuskeln
och ibland ge svår klåda. Vid
svåra fall tillgrips kirurgisk
behandling, vilket kallas paratyreoidektomi och innebär att
de överaktiva körtlarna opereras bort.
Vid njursvikt ansamlas fosfat
Vad kan man göra som
patient ?
Redan i tidiga stadier av kronisk njursvikt ökar aktiviteten
i bisköldkörtlarna. Vid sjunkande njurfunktion ansamlas
fosfat i kroppen, vilket ökar frisättningen av ett hormon,
som kallas FGF23, från celler i skelettet. I njurarna ökar
FGF23 utsöndringen av fosfat och hämmar aktiveringen
av vitamin D, vilket resulterar i en minskning av upptaget
av kalk från tarmen, varvid nivån av kalk i blodet sjunker.
Detta, i kombination med brist på aktiverat D-vitamin och
höga nivåer av fosfat, stimulerar produktionen och utsöndringen av parathormon från bisköldkörtlarna. Till att börja med har den höga produktionen av parathormon en gynnsam effekt. Den ökar utsöndring av fosfat i njurarna och
korrigerar den låga nivån av kalk i blodet, genom att öka
upptaget av kalk i njurarna, aktivera vitamin D och frisätta kalk från skelettet. Men - på sikt leder den höga aktiviteten till att bisköldkörtlarna förstoras, dvs utveckling av
sekundär hyperparatyreoidism. Eventuellt omvandlas en
eller flera av körtlarna till små körtelsvulster, så kallade
adenom. Då kallas tillståndet för tertiär hyperparatyreoidism och körtlarna fortsätter utsöndra mycket PTH, trots
att nivån av kalk i blodet är hög.
Överaktiva bisköldkörtlar orsakar skelettsjukdom
För att motverka överaktivitet i bisköldkörtlarna, ges
behandling med fosfatfattig kost, kalk i tablettform och
fosfatbindande läkemedel, som minskar upptaget av fosfat från maten i tarmen. Ofta ges tillskott av aktivt D-vitamin och ibland ordineras läkemedel, som minskar aktiviteten i bisköldkörtlarna.
Överaktiva bisköldkörtlar vid njursvikt är huvudorsaken
till den komplicerade skelettsjukdom som kan drabba
patienter med njursvikt och som leder till ökad risk för frakNjurFunk nr 1-2014
Som patient bör man vara engagerad i sin sjukdom och dess
behandling. Att följa ordinationer om minskat intag av fosfat i
kosten och att ta de fosfatbindande läkemedlen på rätt sätt är
viktigt. Med ett blodprov kan
nivån av parathormon, PTH, Shahriar Akaberi
mätas. Fråga gärna den behandlande läkaren eller njursviktssköterskan, om det finns tecken
till överaktivitet i bisköldkörtlarna i form av höga nivåer av
PTH. En måttlig stegring är normalt vid njursvikt och behöver
inte leda till oro. Om nivån av
PTH däremot är kraftigt stegrad, bör medicineringen ändras
och eventuellt kan det bli fråga
om att operera bort de överaktiva körtlarna.
Te x t : S h a h r i a r A k a b e r i
Doktor i medici nsk v etensk a p
och speci a list lä k a r e
Nj u r k l i n i k e n, Sk å n e s
u n i v er si t etssj u k h us , Lu n d. o c h
Ni ls Gr ef berg
Doktor i medici nsk v etensk a p
och speci a list i m edici nsk a
nj u rsj u k dom a r
F. d .
öv e r l ä k a r e
F o t o : P r i vat
Nils Grefberg
13
Personalen
på dialysavdelningen i
Gävle
Från botten till toppen på fem år
Med målmedvetet arbete och gemensamma ansträngningar har medarbetarna inom Landstinget Gävleborgs dialysverksamhet blivit landsledande på
bara några år. Idag får 42 % av patienterna påsdialys och andelen
patienter som får dialys via AV-fistel är bland de högsta i landet. Förra året
var antalet njurtransplanterade i Gävleborg fler än någonsin.
Dåliga resultat i kvalitetsregister och bottenresultat i öppna jämförelser. Dålig kontroll på patientflödet och avsaknad av gemensam målbild hos medarbetarna. Det var tidigare normalläget inom Landstiget Gävleborgs dialysverksamhet. Vi brottades med interna problem, hade ont om
läkare och hade helt olika traditioner och arbetssätt på dialysmottagningarna i Bollnäs och Gävle. Transplantationsutredningarna tog lång tid, patientsäkerheten var bristfällig och fistlar som stannade följdes inte upp. Dessutom
hade vi cirka 900 mottagningspatienter samtidigt som det
rådde brist på läkare.
alternera mellan de två sjukhusen. Vi behövde också avlasta de läkare vi hade och rensa mottagningarna från patienter, som inte var i behov av njurspecialist. Sjuksköterskorna var frustrerade och frågade varför alla patienter lades i
bloddialys istället för påsdialys. När en av dem fick uppdraget att se över hur många av patienterna, som skulle
kunna få påsdialys istället, återkom hon en halvtimme senare med svaret: 60 %. Vi förstod att vi behövde sätta upp
tydliga mål, prioritera påsdialys och få bättre accesser för
att kunna förbättra dialyresultaten.
Behov av förändring
Vi frågade oss vad en läkare egentligen måste göra och
kom fram till att sjuksköterskorna kunde sköta både mottagningen, informationen till och uppföljningen av patienterna lika bra som läkaren eller bättre. Vi satte också upp
tydliga mål i enlighet med nationella riktlinjer. I början
tyckte vi att de var orealistiskt höga och ingen trodde att vi
skulle nå dem. Det blev en utmaning. Vi var noga med att
I samband med divisionaliseringen 2008 gick
dialysenheterna i Bollnäs och Gävle ihop och
det blev uppenbart, att vi
behövde en samsyn, för
att läkarna skulle kunna
14
Tydliga mål
NjurFunk nr 1 2014
involvera hela teamet runt patienten, att alla skulle känna
till målen och förstå hur viktiga deras enskilda insatser är
för helheten. Vi skaffade oss en samsyn, där alla ser samma mål, och vi skaffade oss rutiner för att regelbundet följa upp resultaten.
Det var tydligt att flera av patienterna behövde tätare dialyser för att må bättre. Vi gick därför aktivt in för att motivera dem att under några veckor testa att besöka oss oftare. Sedan de har märkt hur mycket bättre de mår, har det
inte varit några problem att motivera dem till tätare behandlingar.
Sköterskornas arbete förändrades
2009 gjorde vi flera förändringar, som har fått stor betydelse för utvecklingen av vården. Vi införde ansvarsområden
för sköterskorna, som specialiserade sig till accessköterskor, fosfatsköterskor och anemisköterskor. Vi införde också sjuksköterskeledda mottagningar för stabila transplanterade och njurpatienter i både Gävle och Bollnäs. En
gemensam dialysläkare fick ansvar för båda enheterna.
Dialysråd för val av behandlingsform
Vi började också med dialysråd som blev en nyckel till vår
framgång. I dialysrådet diskuteras valet av dialysmetod för
samtliga patienter. Vid mötena deltar både läkare, sjuksköterskor och chefer. Att cheferna deltar ger mötena tyngd och
bidrar till att deltagarna är bättre pålästa och förberedda.
Från 40% till 80% med AV-fistlar
En annan viktig förbättring 2009 var att vi kunde knyta den
engagerade kärlkirurgen Laszlo Kosztyo till oss. Han hade
lång erfarenhet och stort intresse för fistlar, när han började jobba på Hudiksvalls sjukhus. Han arbetar mycket teambaserat i nära samarbete med accessköterska, patientansvarig läkare och röntgenolog. För att skydda de nya AVfistlarna är det bara två sköterskor, som sköter sticken i dem
innan de har läkt ihop och blivit riktigt stabila. Numera har
80 % av patienterna fungerande fistel, vilket är dubbelt så
många som tidigare 40 %.
Fortsatt utvecklingsarbete
Vi jobbar mycket med processer och arbetssätt, för att
utveckla den vård vi ger, och jobbar aktivt för att involvera patienterna i sin egen vård. Alla medarbetare är mycket
medvetna om uppsatta mål och sjuksköterskorna är väldigt
aktiva i att hela tiden sätta nya mål. Mätningar och kvalitetskontroller är viktiga verktyg i den kontinuerliga uppföljningen. Mätningarna hjälper oss att sätta fokus på det
vi gör och vad som är bra för patienterna. Vi har inte värderat resultaten så hårt, men medarbetarna har ett stort
intresse för de egna resultaten och för vad andra gör, som
ger deras patienter bättre värden. Det är också en stor drivkraft att cheferna efterfrågar goda resultat och vill veta vad
olika åtgärder gett för effekter. Vi jämför oss med oss själva över tid.
utom fram fler mätpunkter och mäter oftare än vad som
efterfrågas på nationell nivå, för att bättre kunna följa vår
egen utveckling. Personalen efterfrågar nu mer tydlighet i
hur mätningarna ska gå till och exakt när de ska göras, så
att det sker mer enhetligt och blir mer jämförbart.
Regelbunden uppföljning
Idag finns det aktiviteter kopplade till alla mål vi har satt
upp. Vårdenhetschef Margareta Smedje håller i obligatoriska uppföljningar 4-5 gånger per år. Vid genomgångarna går medarbetarna igenom mätresultaten och aktivitetslistan, för att se vad som ger resultat och inte och om någon
aktivitet behöver tas bort eller läggas till för att maximera
effekten.
En fördel med att alla deltar på mötena är, att det går
snabbt för läkarna att fatta beslut om vilka åtgärder som
ska vidtas. Ofta är det nya arbetssättet sjösatt redan dagen
därpå. Det blir enkelt att genomföra förändringar, eftersom
vi fattar besluten tillsammans.
Större inflytande för patienten
Vi pratar mycket om fakta och siffror, men vi jobbar också med mjukare värden och försöker fånga upp vad som är
viktigt för den enskilda patienten. Det kan vara att få ligga på samma plats under dialysen eller att ha bra tillgänglighet och själv kunna välja tid för sin dialys, vilket ger
större frihetskänsla.
För oss är det absolut viktigaste att patienten mår bra.
Många patienter har varit tveksamma till längre och fler
dialyser i veckan, men när de provat ett par veckor och
märker att de mår bättre så går det oftast bra.
Sjuksköterskorna jobbar aktivt för att lösa patienternas
problem. Det sker pedagogiskt och får ta tid.
Stora förbättringar
Det nya arbetssättet har verkligen gett resultat. Idag har
42 % av våra patienter påsdialys, vilket kan jämföras med
riksgenomsnittet på cirka 25 %. Samtidigt har vi flera nya
utmaningar att ta oss an. Vi fokuserar mycket på att förbättra patienternas blodtryck och har tillsatt tre blodtryckssköterskor. Vi har också skaffat utrustning för 24-timmarsövervakning av blodtryck, för att kunna följa upp insatserna bättre, och vi är ensamma i landet om att ha mål för
transplantationer.
Förändring tar tid. Man får räkna med att det tar fem år
att åstadkomma verkliga förbättringar, vilket det har gjort
för oss. Samtidigt har förbättringarna sporrat medarbetarna. De vill ständigt bli bättre och det är de som driver
utvecklingen framåt. Det är jätteroligt.
Te x t : M a r i a G u n n a r s s o n
K o m m u n i k at ö r
L a n d s t i n g e t G äv l e b o rg
F o t o : A n d e r s F r i b e rg
Kvalitetsregistren en guldgruva
Utan kvalitetsregistren hade vi inte kunnat jobba på det här
sättet. De är en guldgruva för att ta fram data. Vi tar dessNjurFunk nr 1-2014
15
Effekter av
förbättringsarbetet:
www.njurforbundet.se
*
Flera toppresultat i SNRsvenskt njurregister:
- 2008 låg Landstinget Gävleborg på
16:e plats i landet när det gäller antalet
ordinerade dialyser per vecka. 2013 låg
landstinget på tredje plats.
-2009 var Landstinget Gävleborg
näst sämsta landsting i landet på Kt/v.
2013 placerade sig Landstinget Gävleborg på en andraplats.
-2009 var det bara två andra landsting som hade färre andel patienter med
AV-fistel eller AV-graft. 2013 var det
tvärtom bara två andra landsting som
hade en högre andel patienter med AVfistel eller AV-graft.
*
Andelen AV-fistlar har ökat
från 40% till 80% bland patienterna.
*
Förbättrade fosfatnivåer, förbättrade Hb-nivåer enligt guidelines vilket gett minskat användande av Erytropoetin.
*
Verksamheten når målen
för Kt/v.
*
Ökad andel självdialyspatienter.
*
Välinformerade uremipatienter som själva gör ett aktivt behandlingsval vid dialysstart och har en
inläkt access vid dialysstart.
*
Kontroll på patienter, som
närmar sig behandlingsstart, gör att vi
undviker akuta starter.
*
Erfarna sköterskor med hög
kompetens har egen mottagning och
frigör därmed läkartid.
*
Antalet njurtransplantationer
har ökat och var 2013 fler än någonsin.
*
Störst ökning av andelen påsdialyspatienter i hela Sverige. Här har dialysrådet haft stor betydelse.
Hur blir du medlem i Njurförbundet?
16
Gå in på Njurförbundets hemsida. www.njurforbundet.se eller kontakta regionförening (se sidan 34).
Man blir medlem i en av förbundets 14 regionföreningar och då automatiskt i förbundet och får information både från
sin regionförening och tidskriften från förbundet. Man kan också delta i medlemsaktiviteter som förbundet inbjuder till,
t.ex. gruppresor utomlands.
Adressuppgifter till regionföreningarna finns i NjurFunk på regionföreningssidan och på förbundets websida med
adressen: www.njurforbundet.se - under länken regionföreningar. Informationsmaterial från berörda föreningar finns
också på njursjukvårdsavdelningar.
Medlemsavgiften varierar något mellan föreningarna vilket beror på att föreningen är suverän att besluta om sin egen
avgift varav en avgiftsdel som är lika för alla går till förbundet. Barn har en lägre avgift.
Inbetalning av medlemsavgift kan ske via Internet eller plusgiroinbetalning på talong. Glöm inte uppge namn, fullständiga adressuppgifter, telefonnummer, om du är njursjuk, behandlingsform, födelseår, om du skall vara
med i BarnNjurFunk nr 1 2014
och föräldragruppen eller Ungdomsgruppen alt. om det gäller stödmedlemskap.
Glöm heller inte att adressändra om du senare flyttar.
För ev. ytterligare upplysningar kontakta berörd förening eller förbundskansliet.
Dialys - Himmel eller helvete?
Att börja gå i dialys är något som utlöser en otrolig mängd
kaotiska och motsägelsefulla känslor hos de allra flesta.
Helt plötsligt har man fått en sjukdom, som hotar en till livet, och
det kan vara otroligt skrämmande. Det kan också ta väldigt lång tid
att acceptera sin sjukdom och den behandling, som man behöver
för att överleva, och ibland lyckas man överhuvudtaget inte.
Isabel Brattkull berättar om sina erfarenheter och hur hon kunde
vända situationen i mer positiv riktning.
Om de negativa tankarna tar överhanden ,blir det ingen
rolig tid man tillbringar på dialysen. Och den tiden kan faktiskt både vara otroligt rolig och otroligt produktiv, om man
tillåter sig att bjuda in även de positiva tankarna. För tro
det eller ej, det finns en del positiva sidor med att gå i dialys! Självfallet måste man också tillåta sig att ha dåliga
dagar, när man bara vill krypa in under filten och just då,
som det känns, aldrig vill komma fram igen.
Jag tänkte att jag skulle förklara lite om, hur jag tänker
kring min sjukdom och min dialys, men då måste jag samtidigt berätta min historia.
specialist. Vi hade diskuterat dialys ett bra tag, och det var
hela tiden det mörkaste molnet i min tillvaro. Dialys. Vad
innebar det egentligen? Säkerligen något som skulle
begränsa mitt liv, beskära min livsglädje och dessutom göra
ont och vara mördande tråkigt. Jag ville inte att ordet dialys skulle förknippas med mig över huvud taget. På den
tiden kunde jag inte ens erkänna att jag faktiskt var sjuk,
och jag bar på en massa rädslor och saker som jag inte ens
vågade dra ut i ljuset för att konfrontera.
Oförberedd in i dialysbehandlingen
Allt det här gjorde att jag hela tiden blev räddare för dialysen. Och fortfarande hände ingenting. Min njurfunktion
var för bra för att det skulle vara aktuellt med dialys. Jag
fick göra ”studiebesök” på Sahlgrenskas hemodialysmottagning (bloddialys) och prata med en patient i dialys och
jag tittade med stora ögon på den där otäcka maskinen där
blodet pumpade runt, runt. Han sa att han var väldigt trött,
och jag kunde se att han inte mådde särskilt bra. Det gjorde inte jag heller.
Så fick jag se utrustningen för peritonealdialysen eller
Den 24 april 2009 kollapsade jag hemma i köket p g a en
mycket ohälsosam blandning av kraftigt försämrad njursvikt och vinterkräksjuka. Min mor hittade mig liggande
raklång på köksgolvet, blodig i ansiktet och totalt oförmögen att ta mig upp. Detta resulterade i att jag mer eller mindre blev kastad in i dialys.
Visserligen visste jag om att mina njurar var dåliga.
Sedan 2005, när min njursjukdom upptäcktes vid provtagning, hade jag gått på Sahlgrenskas njurmottagning hos en
NjurFunk nr 1-2014
Planeringen för påsdialys avbröts för akut hemodialys
17
påsdialysen, som man gärna kallar den till vardags. Den såg betydligt mindre dramatisk ut.
DEN metoden skulle jag åtminstone kunna til�låta mig att tänka på. Då visste jag inte att man
måste operera in en slang i bukhinnan och få
dialysen den vägen.
För att göra en lång historia kort,så blev jag, efter
att ambulansen hämtat mig hemma i köket, kvar
på Sahlgrenska i nästan tre veckor. Jag låg på
njurvårdsavdelningen, och fick börja gå i hemodialys högst upp i huset där dialysmottagningen
då låg. Man hade opererat in ett ”spjut” i halsen
på mig, som de kopplade slangarna till. Dessutom fanns det sängar, som man kunde ligga i eller
sitta i medan man fick sin dialys. Vi hade en strålande utsikt över västra delen av Göteborg, som
var betagande vacker i den grönskande våren.
Redan innan jag plöjde näsan i golvet hemma
hade jag fått börja i njurskola på Sahlgrenska, då
ledd av den fantastiska Ellinor Broms.
I all turbulens glömde jag bort att vara så rädd
för dialysen. Det hände ju så mycket annat runt
mig! Jag lärde känna sköterskorna på avd 25
och på dialysen, fick kompisar bland medpatienterna och travade runt i de långa korridorerna både bittida och sent. Jag hade för mycket att
göra för att vara rädd hela tiden. Jag dök upp på
njurskolan som jag var, blåslagen och ledbruten efter mitt fall därhemma, vilket föranledde
en hel del diskussioner bland övriga deltagare.
Och jag upptäckte dessutom att jag mådde bättre. Jag fick en underarmsfistel inopererad i vänsterarmen, som skulle börja användas så snart
som möjligt.
Sedan blev jag utskriven och hamnade på dialysmottagningen på Lundby Sjukhus. Då kändes det inte alls kul att lämna det invanda på
Sahlgrenska och åka till ett annat sjukhus. Det
var på ganska darriga ben jag steg in i den vita
baracken vid Wieselgrensplatsen tidigt på morgonen den 15 maj 2009. Hur skulle det vara här?
Vad skulle hända nu? Var sköterskorna och
läkarna bra här?
Min orosfas
Det tog ca 6 månader av dialys för mig, innan
jag började förstå vad det var jag höll på med.
Den tiden var så omtumlande, att jag bara lät
mig flyta med. De tankar jag tänkte var inte ett
dugg positiva. Antagligen var detta min bearbetningsfas, men nu efteråt kallar jag den min
orosfas. ”Vad händer om jag inte klarar av
behandlingen? Jag blir ju så trött och den
huvudvärk jag får vid varje behandling är inte
av denna värld. Vad händer om de inte hittar en
passande njure åt mig? Kommer jag att klara
operationen när det blir dags?” Detta snurrade
runt i mitt huvud dag som natt, och jag mådde
inte alls bra psykiskt. Det gjorde att jag inte hel18
ler tillät mig att känna hur mycket bättre jag började må fysiskt, i takt med att jag hela tiden blev
renare. Jag var helt upptagen av att måla fan på
väggen och jag gjorde det minsann riktigt bra.
Så tiden gick, och jag var fortfarande ganska
ordentligt rädd och negativ, även om jag
ansträngde mig för att mota tillbaka min negativism och i stället plocka fram leenden, skratt och
framåtanda. Fisteln gick inte att använda utan jag
fick tålmodigt ha mina slangar vid nyckelbenet,
ett paket som jag döpte till ”Kôrven” p.g.a. sin
likhet med en kedja prinskorv i Saluhallen. På
dialysen låg jag mest och slöade, tittade väl på
TV ibland, men tog ingen större del i min vård
och behandling. ”Varför ska jag bry mig?” minns
jag att jag tänkte. ”Det finns ju ingen anledning.
Folket här ser nog till att jag mår bra.”
Tog själv kommandot
På grund av en annan plötslig händelse i mitt liv,
förstod jag en vacker dag att jag inte kunde fortsätta så här. Jag var helt enkelt tvungen att försöka göra något åt min situation, bryta trenden
innan jag med full fart körde rakt in i väggen. Jag
tärde på både mina egna och andra människors
psykiska resurser. Jag skulle inte klara detta med
förståndet i behåll, om jag inte i stället försökte
vända det hela, så att det var JAG som tog greppet om tyglarna.
Det första jag gjorde var att kontakta kuratorn
på Lundbydialysen. Jag hade så mycket gammalt
bagage, som låg i vägen och hindrade mig från
att uppnå det jag ville, och jag måste försöka
skyffla ut det för att få plats med mina kommande nya tankebanor.
Det var det bästa jag gjort i mitt liv dittills. Att
sitta ned och prata med en människa, som inte var
familjemedlem eller bekant, gjorde hela skillnaden för mig. Kuratorn lyssnade på MIG, hon tyckte att det jag sa var viktigt. Och det allra bästa var
att hon gav mig verktyg för att komma ur de gamla invanda hjulspåren. Vi har ju alla upplevt olika
saker i våra liv och haft olika metoder för att tackla dessa upplevelser. Ibland har vi kört huvudet i
väggen, ibland har vi lyckats bearbeta dem.
Det visade sig att jag inte behövde mer än två
samtal med kuratorn innan mina gamla koffertar
och resväskor, som jag gick och bar på, kunde
kastas ut genom närmsta fönster. Jag kunde ta
mig an min nya tillvaro på ett helt annat sätt efter
det.
Glädjer mig över småsaker
För det första lärde jag mig att acceptera läget –
inte nödvändigtvis gilla läget, men acceptera det.
Jag kunde erkänna för mig själv att OK nu är det
så här. Jag är sjuk, men jag behöver inte nödvändigtvis bli sjukare.
För det andra hittade jag tillbaka till den förmåNjurFunk nr 1 2014
ga, som jag hade glömt bort mitt i alltihop – att glädja mig
åt små saker i livet. Det lärde jag mig när jag höll på att förlora min mamma i en svår hjärtinfarkt 1997, men det kom
i skymundan, när alla dessa omvälvande saker hände mig.
Numera kan jag få glädjestötar i magen av en vacker solnedgång, av att höra ett musikstycke som berör mig eller
av att se en klunga blåklockor vid vägkanten en solig dag.
Den glädjen ger mig kraften att klara ännu en behandling
eller ännu en jobbig situation.
Fysisk träning hjälper mig
För det tredje peppade sköterskorna på Lundbydialysen
mig till att börja träna och motionera under dialysens gång.
Jag cyklar en timme varje dialys på en av de två sängcyklar som finns där. Det gör att reningen blir mycket bättre
under träningspasset, eftersom genomströmningen i kroppen ökar. Jag brukar säga att det känns, som om jag har ett
rosa moln över huvudet när jag cyklar, eftersom glädjehormonerna bokstavligen sprutar omkring mig, när jag känner att jag klarar av att hålla tempo och motstånd på cykeln.
Jag har också inspirerat min stolsgranne att börja cykla,
och nu kör vi tillsammans. Dessutom gick jag med i stavgångsgruppen och jag är ute och går en halvtimme med
mina stavar varje torsdagsmorgon före dialysen. Jag anländer till behandlingen med äppelröda kinder och ibland svettig och dan, men det är det värt.
Tar aktiv del i vården
För det fjärde, och vad jag tror är något av det allra viktigaste, började jag ta mycket mer aktiv del i min vård och
mina dialyser. Från att ha varit mer eller mindre viljelös
och passiv, har jag nu gått till att helt själv göra maskinens
inställningar, sticka mig, koppla slangarna till maskinen,
starta och avsluta, skriva av maskinens värden under dialysen och att jag drar nålarna själv. Jag tar även samtliga
larm under dialysen , för skulle det vara något jag inte klarar av, så finns ju personalen där, alltid redo att hjälpa till
när det behövs. Detta har gett mig en järnkoll. Det har fått
mig att förstå att det faktiskt är JAG, som bestämmer över
mina dialyser och ingen annan. Det är en mognadsprocess,
som måste få ta exakt den tid som behövs, men kan man
komma dithän, har man verkligen vunnit en enorm seger,
självinsikt och framför allt SJÄLVRESPEKT. Först genom
att ta detta steg har jag förstått vad det innebär att gå i dialys och vad som händer under dialysen. Jag förstår varför
saker och ting händer. Jag aktiverar mig. Jag känner mig
inte längre rädd och främmande. Tidigare var jag mycket
svårstucken. Min fistel satte sig ideligen på tvären (därför
har jag döpt honom till Fritz – det måste vara en karl, eftersom han är så besvärlig!) och till sist hade ryktet spritt sig
och det var inte många sköterskor, som vågade sticka i fisteln utan att darra i knävecken.
NxStage Hem-HD
Hem-HD
► Ger ökad livskvalitet och frihet.
Flera tusen dialyspatienter runt om i Inga tider att passa, du kan
världen använder NxStage Hem-HD genomföra behandlingen när du
inklusive många patienter i Sverige, vill på dygnet.
Danmark, Finland och Norge.
► Ger ökat välbefinnande genom
NxStage är den första dialysmaskinen speciellt utvecklad för Hem-HD
som dessutom kan användas helt
mobilt vid resor. Man kan genomföra
sin dialysbehandling i princip överallt
där det finns 220 V. Det ger helt nya
NjurFunk
nr att
1-2014
möjligheter
kunna välja resmål
utan behov av gästdialysplats.
► NxStage är mycket enkel att
lära sig. Fler patienter kan behandlas hemma.
► NxStage tar liten plats och
kräver inga ombyggnationer i
hemmet.
att behandlingen genomförs fler
gånger i veckan.
► Mycket låg vatten- och
elförbrukning.
Hem-HD och att
resa med NxStage
► NxStage används med en
vattenreningsdel som ansluts till
vanlig vattenkran i hemmet eller
med färdigblandad dialysatvätska
i påsar t ex vid resa.
► NxStage är mobil – kan tas med
på resan, arbetet och till sommarstugan.
Nordic Medcom är ett svenskt
företag som levererar NxStage
Hem-HD och CRRT-system,
dialysprodukter för kronisk och
akut dialys samt kärlkatetrar
till sjukhus i Norden och
Baltikum. Vi har en väl
utbyggd organisation
för produktutveckling,
marknadsföring, kundsupport, teknisk service
och snabba direktleveranser – till våra kunder.
19
Nordic Medcom AB, Box 491, 503 13 Borås. Tel: 033 22 88 58. Fax: 033 22 88 59. E-mail: [email protected] www.nordicmedcom.se
www.bana1.se / MED-0411
Dialysbehandling
i hemmet och vid resa
Forcerade hindren för att sticka mig själv
Visst förstår jag att jag är lyckligt lottad, som inte har svår
värk under dialyserna och för att jag mår så bra mellan
behandlingarna, att jag inte är utmattad och trött redan när
jag kommer dit. Men sanningen är att, om man klarar av
att plocka fram sitt positiva tänk, då blir man mycket tryggare i den osannolika situation man befinner sig i. Orkar
man jobba för att må bättre, så får man så otroligt mycket
igen. Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt
utan slog ifrån mig med bägge händer, när försiktiga framstötar från personalen gjordes, för att jag skulle börja fundera på att sticka mig själv. ”Aldrig i livet!” sa jag tvärsäkert. Och jag glömmer aldrig den morgon när min sköterska undrade, för vilken gång i ordningen minns jag inte,
om jag ändå inte ville hålla fingret på nålen när hon stack
mig och jag helt plötsligt sa, kanske en aning burdust: ”Ta
hit nålarna, så gör jag det själv!” Och tjoff, tjoff, så satt
både artär- och vennål på plats som om jag aldrig gjort
annat. Den känslan kommer jag att minnas för evigt. Nu
kan jag få dialys var som helst, när som helst, och jag vet
att ingen kommer att rota sönder min fistel. För det är
faktiskt så, att sticker man sig själv sparar man fisteln. På
något underligt sätt vet man precis var och hur man ska
sticka, och stöter man på patrull, kan man backa nålen på
ett helt annat och mycket skonsammare sätt än någon, som
sitter mitt emot och inte känner på samma sätt.
Från vettskrämd till trygg
Mitt råd till er som ska börja i dialys är således att om och
när ni kan, försök att tänka positivt. Det kan bära er så långt,
som ni inte tror är möjligt, när ni står i början av vägen. Det
kan förändra hela livet för er. Jag kan, utan att ljuga, säga
att jag inte skulle vilja ha min resa ogjord, eftersom den
lärt mig så otroligt mycket om mig själv. Jag var fullkomligt vettskrämd när jag började i dialys, särskilt därför att
jag blev kastad in i situationen så abrupt. Nu är jag herre
över situationen. Jag står på transplantationslistan, men jag
känner mig så trygg i dialysen, att jag inte alls tycker att
väntan är olidlig.
Lita på mig när jag säger att det finns enormt mycket att
lära sig längs den väg ni ska gå! Ta vara på er, ta vara på
de glädjeämnen ni har och utnyttja dem till fullo. Om ni
kan och orkar, prata med era medpatienter och sköterskor
och skaffa vänner bland dem. Själv har jag fått vänner för
livet i min stolsgranne och hans fru och även bland sköterskorna. Det känns inte ett dugg betungande längre att åka
till dialysen eftersom det känns som att jag åker till min
andra familj. Var inte rädda för att ta hjälp av t ex kurator
och dietist, utan låt dem hjälpa er att bygga upp självkänslan, när självförtroendet sviktar (för det kommer det att
göra många gånger). Tillåt er att vara ledsna, arga och uppgivna, när det behövs, men försök undvika att fastna i svärtan och det negativa.
Jag avslutar det här med att önska er stort och varmt
lycka till!
T e x t : I s a b e l B a rtt k u l l F o t o : P r i vat
20
Lena Alne återkom efter långt
uppehåll som kåsör i Njurfunk
nr 1-2013, men har p g a
sjukdomsskäl inte kunnat
medverka i de senaste numren.
Men nu är hon med oss igen och
ger oss del av sina tankar kring
sin långvariga dialysbehandling.
Under 32 år har hon dialyserat
på dialysklinik.
Då är det vardag igen, en alldeles vanlig gråmåndag i slutet av februari. Den vanliga måndagen innebär dialys, som
så många gånger förr. Efter en helg känns det extra bra att
få rena kroppen, så det är med glädje jag dimper ner i taxisätet vid tiosnåret. Tack och lov hämtar det lokala taxibolaget idag, vilket betyder en perfekt fungerande sjukresa
och ett upplyftande prat om allt och ingenting. De dryga
fem milen till dialysen i Trollhättan går som i ett nafs. Sjukresorna har länge varit ett kapitel för sig med allt annat än
fungerande resor. Nu har det dock lugnat ned sig och man
slipper de eviga felrapporteringarna till de ansvariga för
resorna – ett tråkigt måste för oss resenärer för att få ordning på sådant som inte fungerar. Hur ska annars de som
planerar resorna få reda på sakernas tillstånd, även det som
är extra positivt, om vi inte rapporterar?
Vi kör in framför entrén på Norra Älvsborgs Lasarett,
någon timme för tidigt som vanligt. Perfekt, då hinner jag
hämta medicin på apoteket och köpa mina obligatoriska
dialysgodisar i kiosken. Choklad och dialys hör intimt ihop
och har gjort så under en stor del av min trettiotvååriga dialyskarriär – allt för att sätta lite guldkant på tillvaron. Samma guldkant trodde jag för övrigt att mina tre genomgångna transplantationer skulle ge mig en gång i tiden, men
njursjukdomen var för enveten och transplantationerna därför misslyckade. Som tur är, är det stor skillnad på dialyserna i dag och dem som var i början av åttiotalet, då jag
började. Nu kan man verkligen leva och må bra med dialys. Då överlevde man mest i väntan på transplantation. På
väg upp till dialysmottagningen skakar jag bort alla trista
tankar på de förlorade njurarna och fastnar vid mina första
år i dialys istället. Då var det sjukhuskläder som gällde och
nedbäddning i säng, långt ifrån dagens sköna stolar och de
vardagskläder man går och står i och behåller på under
behandlingen. För mig handlar det om att premiera den
friska sidan i mitt liv och där ingår inte att ligga nedbäddad eller omklädd. Den tiden är sedan mycket länge förbi.
När jag kommer upp på mottagningen vid lunch, möts
jag av glada hej-rop och ett och annat ögonglimtigt gomorron, Lena. Det är liksom allmänt känt att jag är världens
NjurFunk nr 1 2014
En vanlig kaja,
en vanlig dag
största sjusovare. Hm, säger jag bara tillbaka och skrattar.
Skrattet är något som genomsyrar hela dialysen, befriande oseriöst, mitt i allt det superseriösa som dialys innebär.
Fullt ös och skratt är det också i matsalen, där dagens lunch
serveras direkt från kantinen. Köket har lyckats igen, maten
smakar förträffligt. Knivar och gafflar rispar mot porslinet.
Teven på väggen visar någon gammal serie. Mellan tuggorna byter jag några ord med bordsgrannen, som just klivit av förmiddagspasset, alltid lika trevligt och skrattigt.
Några har just avslutat dagens värv, andra ska bara bära
undan disken och sedan äntra sina dialysplatser för att komma igång med dialysen. En och annan taxichaufför stampar och tittar på klockan, men låter sina kunder äta upp
maten i lugn och någorlunda ro. Lunchen blir rena smältdegeln av folk i rörelse, till eller ifrån.
Mina dialysdagar går i rutinens tecken; maskinen ska få
sina slangar och filter, allt ska sköljas igenom, tillverkningsnummer ska antecknas, startbordet ska förses med
nålar och lite annat smått och gott. Att tiden går märker jag
knappt, när jag efter en sista kontroll av maskinen gör det
bekvämt i stolen, där jag ska tillbringa de kommande sju
timmarna. Det är nu chokladen kommer väl till hands, likaså Göteborgsposten, korsordspenna, smart mobil och en
laddare. Teven får vara, det lär ändå bli några slumrar under
tiden jag dialyserar. En gång i timmen får maskinen min
uppmärksamhet, då viktiga parametrar läses av och nogsamt antecknas i protokoll – tillsammans med dagens
kladdgubbar i marginalen. Är man klåfingrig med pennan
så är man. Är samma penna dessutom trefärgad, är det ännu
bättre. Nu börjar magen knorra, det skramlar i korridoren,
fikavagnen är på väg. Det är dagens höjdpunkt, när kaffedoften sänker sig över mottagningen. Det mumsas, en
maskin larmar, för att någon varit lite för ivrig med smörgåsarna. Lugnet sänker sig igen, vi är mätta och belåtna.
Det är en vanlig dag på jobbet och det är just så jag tänker
det hela kring min dialys. Det är mitt jobb. Hade jag inte
åkt på behandlingar, så hade jag jobbat med det jag är utbildad till, apoteksyrket. Därför ser jag inte dialysen som förspilld fritid. När det nu av olika skäl inte går att jobba, är
det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. En
klyscha, ja visst, men en sann sådan. Livet är helt enkelt
för roligt för att slarvas bort.
Maskinen sjunger att nu är dialysen slut för den här måndagen. Ute har det hunnit bli mörkt och hemma väntar
guben med kvällsmat. Som vanligt.
Diaverum Holiday™
T e x t :L e n a A l n e
Fo t o: M i a A l n e
Först till kvarn gäller,
platserna är begränsade!
NU ÄR DET ÅTERIGEN DAGS
FÖR DIAVERUMS ÅRLIGA GÄSTDIALYSRESA!
NjurFunk nr 1-2014
Ta chansen och upplev en underbar vecka i en av Europas vackraste städer,
tillika vår egen huvudstad, STOCKHOLM DEN 5-11 MAJ. Vi erbjuder ett paket
med tre dialysbehandlingar, närliggande hotell, gemensamma utflykter samt ombesörjer
även, för de som är intresserade, inköp av det populära citykortet “Stockholmskortet”.
För mer information och bokning, kontakta oss på tel. 046-287 30 00 eller
e-mail [email protected]
Diaverum är en världsledande leverantör inom
njursjukvård. Företaget
bedriver verksamhet i
19 länder och erbjuder vård
till runt 23 000 patienter
vid mer än 220 kliniker.
Diaverum skiljer sig från
andra leverantörer genom
individanpassad högkvalitativ vård och support
till patienter i behov av
njursjukvård. 21
Svårt att lämna besked
om kommande dialysbehandling
För läkaren är det viktigt att ge informationen om kommande
behov av dialys på rätt sätt. Men vad är rätt sätt?
Dr Nils Grefberg ger några synpunkter efter att ha läst
Isabel Brattkulls artikel.
Som läkare med 34 år inom njurmedicin och dialys läste
jag Isabel Brattkulls artikel med stort intresse. Hennes erfarenheter fick mig att reflektera över läkarens viktiga uppgift att lämna svåra besked. Att ge information om att dialys kommer att bli nödvändigt, är tveklöst ett svårt besked.
Det finns ingen handbok i ämnet, läkare har sällan utbildning i samtalsmetodik och frågan diskuteras aldrig på kongresser. Så varje läkare gör så gott hon eller han kan. En
fördel är att många patienter har besökt njurmottagningen
regelbundet och träffat samma läkare, som då kunnat bilda
sig en uppfattning om sin patient och hur informationen
bäst ska läggas upp. Svårast är det när en patient med kronisk njursvikt gått oupptäckt så länge att läkaren redan vid
första kontakten måste berätta att det är dialys som väntar.
Tidigt eller sent besked?
Nils Grefberg
22
Många njursjukdomar har ett långsamt förlopp. Det kan ta
tiotals år från att t.ex. äggvita i urinen upptäcks vid en hälsokontroll tills patienten utvecklar svår njursvikt. Patienter
är olika. Den ene kan redan
vid det första besöket hos
njurläkaren ställa frågan:
”Vad är värsta scenariot – jag
vill veta!” Den andre kan i
efterhand beklaga sig över
ett tidigt besked och säga:
”Det hade varit bättre att få
veta det här med dialys när
det närmade sig, inte tre år i
förväg. Då hade jag sluppit
oroa mig de åren.” Tyvärr är
det svårt för läkaren att veta
om patienten som sitter på
andra sidan skrivbordet vill
ha tidig eller sen information. Ibland ställde jag frågan: ”Funderar du på hur det
kommer att gå på sikt med
dina njurar?” Då hände det
att jag fick tydliga svar som
gav mig god vägledning.
Och det hände också att patienten hjälpte mig på traven med att säga: ”Tja, det blir väl
sådan där dialys någon gång i framtiden.” Då kändes det
lätt att ge information.
Beskriva dialys som himmel eller helvete?
Hur ska man som läkare beskriva dialys när det första gången förs på tal? Jag försökte alltid anpassa informationen
till patienten. Jag sa ofta ungefär såhär: ”Man blir bunden.
Livet blir svårare att leva, men man lever vidare.” Jag var
alltså tydlig med att dialys är en förutsättning för att man
ska leva vidare när njurarna slutat fungera. Ofta påpekade
jag även att de sjuka njurarna inte blir friska av dialys - en
missuppfattning som tyvärr finns.
Läkarens arbete blev lättare när organisationen förbättrades och njurskola och njursviktssköterskor infördes. Då
kunde jag hänvisa till att informationen skulle ges via dessa
kanaler.
Som läkare vill man inte beskriva dialys varken som himmel eller helvete. Problemet är att doktorn inte vet hur den
enskilde patienten kommer att uppfatta sin dialysbehandling. Dessutom går det aldrig att på förhand veta om starten i dialys kommer att gå som planerat eller om oväntade
komplikationer dyker upp, som i Isabel Brattkulls fall.
Att vara förnöjsam och kunnig
Att vara förnöjsam och göra det bästa av situationen är en
god egenskap hos den som blir beroende av dialys. En
annan god egenskap är nyfikenhet och en vilja att lära sig
mer om sin sjukdom och dess behandling. Sjukvården har
förändrats mycket under de senaste decennierna, från en
förmyndarattityd till att se patienten som den viktigaste
medlemmen i det behandlande teamet. Ju längre jag arbetade som njurläkare desto mer tid ägnade jag åt att förmå
patienten att bli kunnig och engagerad i sin behandling.
Det finns inget enkelt svar
Så det finns alltså inget enkelt svar på frågan om när i förloppet ordet dialys ska nämnas första gången och huruvida dialys ska beskrivas som himmel eller helvete. Enligt
den svenska hälso- och sjukvårdslagen ska vården utformas i samråd med patienten. Som patient bör man därför
ställa sig frågan: Vilken typ är jag – vill jag genast veta allt
som kan hända eller vill jag hellre ”ta det som det kommer”? Informera sedan doktorn om vad svaret blev. Läkare vill vara sina patienter till lags och uppskattar att få veta
hur patienten vill ha sin information.
T e x t : N i l s G r e f b e rg
Doktor
i m e di c i n s k v e t e n s k a p o c h s p e c i a l i s t i m e di c i n s k a
nj u rsj u k dom a r.
f. d .
Överläk are
F o t o : P r i vat
NjurFunk nr 1 2014
Artikeln har tidigare publicerats i Nya Wermlands - Tidningen
Högt pris för ny njure
Anders Olsson blev frisk men förlorade inkomsten
Anders Olsson, 56 år, fick
en ny njure inopererad.
Han blev frisk och arbetsför efter sex långa år. Det
har förstört familjens
ekonomi.
– Kanske borde jag sluta
ta min medicin och bli
sjuk igen, funderar han.
Här har jag väntat på en
ny njure. Sedan får jag en
spark i magen.
Anders Olssons nya njure fungerar väldigt bra. Men på det ekonomiska planet har transplantationen
lett till katastrof. Han blev arbetslös när Milko-mejeriet lade ner och får ingen a-kasseersättning.
Det är det nya kalla Sverige som slagit till mot den tidigare ostmästaren Anders Olsson. När han i januari i år var på
väg till operationsbordet på Akademiska sjukhuset i Uppsala såg han ljust på framtiden.
– Nu skulle jag äntligen kunna jobba igen. Min gamla
arbetsplats, Milko-mejeriet, fanns inte längre. Men jag
tänkte jag kunde leva på a-kasseersättningen ett tag och
leta efter ett nytt passande jobb.
Operationen gick bra. Anders gladde sig åt att slippa
utsätta kroppen för tröttande dialysbehandlingar flera gånger i veckan.
– Jag fick livet tillbaka.
I juni hade han återhämtat sig så pass att han friskskrevs.
Han började söka jobb. Papper skickades till Ledarnas
a-kassa, som han tillhört i alla år och som han fortsatt att
betala avgift till även under de svåraste sjukdomsåren. Det
blev avslag.
– Jag förstod ingenting. Jag har slitit och jobbat och betalat min akassa under alla år. Sedan när man behöver hjälp
så får man ingen.
Kassan orubblig
Anders överklagade. Men beslutet står fast. Kassan hänvisar till reglerna. Arbetsgivarintygen från Milko visar att
han inte jobbat sedan 2007 på grund av sina njurproblem
(Anders Olsson föddes med en enda svag njure och har
genomgått en transplantation tidigare). För att få ersättning
måste han ha haft förvärvsarbete i minst sex månader och
ha utfört arbete minst 80 timmar per månad. Sjukdom ska
det tas hänsyn till – men inte i Anders fall eftersom han
varit heltidssjukskriven i mer än fem år.
– Jag har alltså betalat tiotusentals kronor i a-kasseavgift
helt i onödan utan att facket upplyst mig om detta. Tänk
om jag lagt undan de pengarna i stället?
NjurFunk nr 1-2014
Inkomstförsäkringen som Anders Olsson tecknat via
arbetsgivaren blev också värdelös. Ett villkor för att den
ska betalas ut är att han har a-kasseersättning.
– Så nu ska jag leva på 167 kronor om dagen. Om jag
hade fortsatt att vara sjukskriven hade jag fått 480 kronor.
– Spetsar man till det så är läget att jag skulle få full sjukpenning om jag slutade med mina mediciner. Här har jag
väntat på en ny njure. Sedan får jag en spark i magen.
Anders jobbcoach på Trygghetsrådet i Karlstad håller med
och dömer ut systemet som djupt omänskligt.
– Alltihop hänger på a-kassan. Hela ersättningssystemet.
Det är så ruskigt, och det är så många som drabbas, säger
hon.
Hjälpa andra
Anders Olssons hopp står nu till att han ska kunna få ett av
de hundra praktikjobb som kommunen erbjuder. Han har
redan skaffat sig en plats som assistent åt en slöjdlärare på
Kroppkärrsskolan och trivs bra där. Men det ser mörkt ut
med ersättningen eftersom de hundra utlovade jobben är
öronmärkta åt arbetslös ungdom upp till 25 år.
– Det sägs att det kan göras undantag. Jag hoppas
fortfarande, säger han. Händer det ingenting nytt så förlorar Anders Olsson även ersättningen från arbetsförmedlingen på 167 kronor från den 19 december. Han räknar
inte med att reglerna i a-kassan ska ändras för hans skull.
Men han vill med sitt exempel väcka debatt och påverka
makthavarna på sikt.
– Kanske kan jag hjälpa andra. Jag ska också kontakta
Njurförbundet, som är duktiga lobbyister gentemot riksdag och regering.
T e x t : A r n e S ko ru p
J o u r n a l i st N ya W e r m l a n d s .T i d n i n g e n
Fo t o: A n d e r s H a n s o n
23
Till minne av
Birgitta Månsson
En stor kämpe
för njursjuka och för
föreningen
i Västsverige
Birgitta Månsson var en av grundarna av Njurförbundet
Västsverige 1972 och Njurföreningen i Västsveriges ordförande mellan 1992 - 2012, samt under många år medlem
av styrelsen för Lars-Erik Gelins Minnesfond. Birgitta
somnade in tidigt på morgonen Annandag jul, dagen efter
sin 65-årsdag.
Då Birgitta var barn under 1950-talet drabbades hon av
en njursjukdom som ledde till att njurfunktionen så småningom slogs ut. Då detta inträffade vid slutet av 1960-talet
hade man precis börjat utföra njurtransplantationer. Resultaten var dåliga i jämförelse med i dag. Många patienter
dog i sviterna av svåra infektioner. Dialys fanns knappt att
tillgå i Göteborg och det var tveksamt om Birgitta skulle
få dialys, trots att hon inte ens fyllt 20 år. Birgitta hade tur
och 1968 blev hon till sist transplanterad med en njure som
hennes pappa Ingemar donerade. Detta räddade hennes liv.
Efter transplantationen blev Birgitta plötsligt frisk och
hon har själv berättat, att hon då ville lämna allt som tillhörde njursjukdomen bakom sig och ta igen det som hon
gått miste om. Birgitta utbildade sig till barnsköterska och
senare till barnavårdslärare. Under åren 1973 - 1998 arbetade hon som lärare vid Aranäsgymnasiet i Kungsbacka.
Situationen för njursjuka i Västsverige var under hela
1970-talet mycket allvarlig. Många dog på grund av att de
inte kunde få dialys. Hade man fyllt 50 år, så blev man
oftast bortprioriterad till förmån för yngre patienter.
Njursjuka fick kämpa för sina liv. 1972 bildades Föreningen för Njursjuka i Västsverige som en lokalförening till
Riksförbundet för Njursjuka. Birgitta övertalades att gå
med i den första styrelsen och var sedan dess föreningen
trogen ända fram till sin bortgång.
Det är få personer som kan uppvisa ett lika outtröttligt
24
engagemang och medkänsla som Birgitta kunde göra. Oavsett om det handlade om föreningens verksamhet eller
enskilda medlemmar var hennes engagemang alltid lika
stort. Birgitta kunde dagligen avsätta åtskilliga timmar i
samtal med människor som hade det svårt. Hon ville gärna värna om de mjuka frågorna i föreningens verksamhet,
vilket har satt värdefulla avtryck. Hennes kunskap och
långa erfarenhet har varit ovärderliga, inte minst för alla
nya styrelsemedlemmar och sjukvårdspersonal. I samband
med utdelningar av bidrag till forskning och stipendier var
det oftast Birgitta som ställde de kloka frågorna, som ingen annan hade reflekterat över.
Birgitta lyckades med att vända en motgång till framgång. Tyvärr orkade hennes kropp inte längre då hon drabbades av en obotlig sjukdom. Birgitta var trots det ett bevis
för att man kan leva länge på övertid, genom den framgångsrika njurvård som utvecklats i Sverige. Vi är många
som är tacksamma att Birgitta lät sig övertalas 1972 att vara
med och utveckla Njurförbundet Västsverige till en av de
mest framgångsrika patientföreningarna i landet.
H å k a n H e d m a n , Fö r b u n d s o r d f ö r a n d e N j u r f ö r b u n d e t,
T i n a Paj u n e n , o r d f ö r a n d e N j u r f ö r b u n d e t vä sts v e r i g e ,
Ja r l A h l m é n , d o c e n t n j u r m e d i c i n ,
B ö r j e H a r a l d ss o n , p ro f e ss o r n j u r m e d i c i n .
Se tidigare intervjuer med Birgitta på Njurförbundets hemsida www.njurforbundet.se under Information…Temabilagor Njurfunk …. nr 2-2006 - När kroppen sviker.
NjurFunk nr 1 2014
Regionnytt
MOD besöker Västernorrland
Njurföreningen i Västernorrland arrangerade 25 och 26
oktober tillsammans med landstinget Västernorrland en
föreläsning om organdonation.
Vi hade bland annat bjudit in Martha Ehlin och Peter Carstedt från organisationen MOD (Mer organdonation).
Tyvärr fick Peter förhinder men Martha delade med sig av
sin otroliga historia under tre föreläsningar. En för sjukhuspersonalen på Sundsvalls sjukhus på fredagen, där drygt
70 personer deltog och två, där allmänheten gavs tillfälle
att komma, fredagkväll Sundsvalls sjukhus med ett 20-tal
åhörare och lördag på Folkhögskolan i Härnösand där cirka
40 deltagare närvarade.
När Martha Ehlin var 3o år drabbades hon av en ovanlig
och obotlig cancer i bukspottsköteln. Hon hade två saker
att välja på, bort med cancern eller ta cellgifter resten av
livet. Hon valde det första alternativet vilket innebar att
hon behövde fem organ, lever, bukspottskörtel, magsäck,
tolvfingertarm och tunntarm. I nio månader fick hon vänta. En lång väntan. Rent krasst innebar det att hon väntade
på att någon där ute skulle dö – så att hon skulle få leva.
Och det värsta var att hon själv inte tagit ställning till organdonation och det skäms hon fortfarande för.
I dag arbetar hon och Peter heltid med MOD för att sprida
kunskap och förståelse för organdonation. De föreläser både
i skolor och inom vården om hur en organdonation räddat
deras liv – och vilken betydelse ett ja verkligen kan ha.
Det var en mycket gripande föreläsning men den gav också inspiration till, att vi måste jobba mer med just organdonationsfrågan.
Vid föreläsningarna deltog även Erland Olausson, överläkare njurmedicin, Sundsvalls sjukhus och donationsansvariga sjuksköterskan Karin Tjäder Lindell. I Härnösand
kom även landstingspolitikerna Jacomina Beertema (M)
och Andreas Sjölander (S).
Erland tog upp dagens situation när det gäller njurtransplantationer. Väntetiden är nu över fyra år för få en
njure från en avliden. Tala om utveckling.
Karin berättade om sitt uppdrag som DAS (donationsansvarig sköterska) och de problem hon ställs inför, bland
annat ett otydligt uppdrag från sin uppdragsgivare, landstinget. Detta skulle Jacomina Beertema se över.
Eftermiddagen i Härnösand ägnades åt en samverkanskonferens. Vi hade bjudit in representanter för diabetesföreningarna och Hjärt- och lungsjukas föreningar i Västernorrland för att försöka få igång ett samarbete främst när
det gäller organdonationsfrågan. Förhoppningen är att vi
ska kunna bilda lokala grupper i Härnösand, Sundsvall och
Sollefteå/Kramfors. I Örnsköldsvik samarbetar föreningarna redan och det med ett lyckat resultat, berättade Bengt
Näslund från föreningen.
T e x t : A n n e l i P e tt e r ss o n
N j u r f ö r e n i n g e n i Vä st e r n o r r l a n d
Martha Ehlin
utsedd
till
Årets Hjälte 2013
Martha Ehlin kämpade emot sin cancer och besegrade
döden. Idag kämpar hon för att alla som står på väntelistan
ska få samma chans som hon och för att vi skall få fler hjältar som säger JA till organdonation i Sverige. Martha Ehlin
är, av Svenska Hjältar-juryn, utsedd till Årets Kämpe 2013
för sin kamp för livet och för sin kamp för alla dem som
står på en väntelista idag och i framtiden.
- Det är en ära. Men den sanna hjälten är den person som
NjurFunk nr 1-2014
sa ja till att donera – så jag fick leva, säger
Martha.
Svenska Hjältar är en kampanj som Aftonbladet driver för sjunde året i rad för att lyfta fram och hylla vardagshjältar – människor som på olika sätt gör bra saker för andra,
utan egen vinning. Svenska hjältar hyllar
människor som gjort något extra för någon
annan. Det kan vara stort eller litet, det kan
vara en person som räddat någon, stått upp för en åsikt,
hjälpt till under lång tid eller på olika sätt varit ett stöd eller
en eldsjäl. Under hösten har svenska folket nominerat sina
vardagshjältar.
Svenska Hjältar-juryns motivering: Martha Ehlin är
utsedd till Årets Kämpe 2013 för sin kamp för livet och för
sin kamp för alla dem som står på en väntelista idag och i
framtiden.
25
Regionnytt
Per Sundbom ordförande i
Njurförbundet
Jämtland/Härjedalen
Per har varit engagerad i åtta år som
ordförande i regionföreningen i Jämtland och Härjedalen.
- Vad heter regionföreningen och vilket geografiskt område omfattar föreningen?
- Njurförbundet i Jämtland/Härjedalen som omfattar de
regionala områdena.
- Hur länge har du varit ordförande?
- 8 år är det nu.
- Hur länge har du varit med i förbundet?
- Medlem har jag varit i 12 år.
- Varför gick du med i förbundet?
- Ville lära mig mer om den njursjukdom jag drabbats
av.
- Vilka är de viktigaste frågorna i ert område?
- Att ständigt bevaka njursjukas intressen, följa forskning, anordna meningsfulla aktiviteter för medlemmarna
samt att i samarbete med Norrbottens, Västerbottens och
Västernorrlands föreningar att arbeta för att förbättra njursjukvården i Norrland.
- På hur många sjukhus har ni dialysenheter?
- Östersunds sjukhus är den enda kliniken.
- Hur många medlemmar har ni?
- 66.
- Hur arrangerar ni medlemsaktiviteter?
- I huvudsak sommarutflykter, julbord och årsmöten.
- Hur många deltagare har ni på medlemsmötena?
- Mellan 10-30 deltagare beroende på typ av aktivitet.
- Var arrangerar ni medlemsmöten rent geografiskt?
- I Östersundsregionen.
- Har ni svårigheter att få intresserade att ställa upp i
styrelsen?
- Ja det är svårt.
Per Sundbom
- Har ni något samarbete med HSO?
- Jag som ordförande håller kontakt med HSO.
- Har ni något samarbete med ABF eller annat studieförbund?
- Nej.
- Har ni samarbete med andra regionföreningar?
- Ja vi samarbetar med föreningarna i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland.
- Vad har ni för samarbete med njursjukvården?
- Vi har ibland möten med “dialysens” chef, personal
och läkare. Jag föreläser också på “dialysens” njurskola.
- Tycker du det är svårt att få nya medlemmar?
- Ja, den viktigaste rekryteringen sker i njurskolan och
på “dialysen”.
- Vilka frågor är de viktigaste för er lokalförening?
- Att ständigt bevaka njursjukas intressen, följa forskning, anordna meningsfulla aktiviteter för medlemmarna
samt att i samarbete med Norrbotten, Västerbotten och Västernorrlands föreningar arbeta för att förbättra njursjukvården i Norrland.
I n t e rv j ua r e : R o l f M att i ss o n
F o t o : P r i vat
Njurförbundet
Västsverige
Föreningen uppvaktade på 2013 års julfest våra
nyblivna hedersmedlemmar Barbro Olausson,
Birger Joräng och Pelle Holm. Alla tre har visat
ett mycket stort engagemang för föreningens
verksamhet. Samtliga har under åren tillhört styrelsen och är fortfarande aktiva på olika sätt i
verksamheten.
26
Fr.v.: Birger Joräng håller i trådarna i Skaraborgsgruppen och har så gjort med den äran i många år.
Barbro Olausson och Pelle Holm ingår i ”sponsorgruppen” med uppgift att hitta samarbetspatrners
till Nionde Nationella Njurkonferensen.
NjurFunk nr
2014
Ett stort tack till er alla tre med förhoppning
om1 ert
fortsatta deltagande nu och i framtiden.
Julbordet avnjöts på Grand Hotel i Alingsås.
Vårdförbundets pris till dialyssjuksköterska
Den som fick störst del av prissumman vid Vårdförbundets
prisutdelning, 250 000 kronor, var sjuksköterskan Britt-Mari Banck
för att ha infört självdialys på länssjukhuset Ryhov i Jönköping.
Priset, ett samarbete mellan Salus Ansvar och Vårdförbundet, delades ut under Kvalitetsmässan i Göteborg 2013.
Temat för årets pris var personcentrerad vård och hela personen i centrum.
Britt-Mari Bancks arbete med självdialys började 2005
när en svårt njursjuk patient sa att han ville sköta behandlingen själv. Han var tekniker och han hade skaffat sig kunskap om sin sjukdom från olika håll. En så välinformerad
patient hade hon aldrig stött på tidigare. Självdialysen föregås av flera olika steg: patienterna är först gäster på dialysen, sedan får de prova på vad det innebär att sköta dialysmaskinen, därefter får de sköta maskinerna med stöd från
personalen, sedan får de sköta maskinen helt själva och till
sist får de hemdialys.
I dag har hon vågat släppa kontrollen och bli mer som en
coach och kollega till patienter som får självdialys.
- Nästa steg för mig blir att åka till USA dit vi är inbjudna för att prata om självdialys för vårdpersonal, berättade
Britt-Mari Banck.
Semester med Diaverum: Spanien, Italien och Ungern
Besök våra Diaverum kliniker och upplev en varm och vänlig atmosfär medan du får dialysbehandling enligt högsta medicinska
standard - en vitaliserande upplevelse. Boka redan nu för sommaren 2013 till vackra semesterorter i Spanien, Italien och Ungern.
Pineda del Mar, Barcelona, Spanien
Pineda del Mar ligger 5-10 minuter från
stranden, i hjärtat av Maresme kusten mellan
den gröna bergskedjan Cordillera Litoral och
det glittrande havet. Du kan koppla av på
den 3 km långa, breda sandstranden som
tilldelats ‘Blå Flaggan’, miljömärke som står
för kvalitet. Samtidigt är du nära shopping
i Barcelona (55 km) och Girona (45km).
Området har ett brett utbud av boende,
hotell, lägenheter och campingplatser. Här
kan du kombinera solbadande på stranden
med lugna, avkopplande eftermiddagar.
• 30 stationer med egen television.
• 1 nefrolog och 1 sjuksköterska på var
5:e patient (engelsktalande personal
tillgänglig).
• ISO 9001 och ISO 14001 certifiering.
Torremolinos, Malaga, Spanien
Torremolinos vid Solkusten erbjuder ett
varmt medelhavsklimat med mer än 300
soldagar per år. Du kan ströva utmed den 6
km långa sandstranden och den magnifika
strandpromenaden. Det är ett av Europas
populäraste turistmål. Förutom stranden kan
du kan njuta av fina golfanläggningar, ett
stort utbud av lägenheter och hotell, liksom
fantastiska stränder.
• 28 stationer med automatiska stolar
egen television, Wi-Fi anslutning och
möjlighet att lyssna till musik.
• 1 nefrolog och 1 sjuksköterska på var
5:e patient (engelsktalande personal
tillgänglig).
• ISO 9001 och ISO 14001 certifiering.
NjurFunk nr 1-2014
För information kontakta: Michaela Frykander, tel: 040-32 48 80,
e-mail: [email protected]
www.diaverum.com
San Gregorio di Catania, Sicilien, Italien
San Gregorio di Catania ligger på öst sidan
av den spännande ön Sicilien. Du välkomnas
av vulkanen Etnas underbara kraft, de snöklädda bergstopparna och det kristallklara
havet vid Joniska kusten. De historiska och
arkeologiska arvet, Siciliens fantastiska
traditionella mat och sicilianarnas varma
gästfrihet ger alla som kommer dit ett minne
för livet.
• 15 stationer, inklusive 1 AU station,
elektroniskt balanserade stolar, television
och luftkonditionering i alla rum.
• Specialister i nefrologi och professionella
sjuksköterskor med flera års erfarenhet.
Keszthely, Ungern
Keszthely är huvudstad i Lake Balaton, en
av de mest populära platserna i Ungern.
Den ligger nära hälsostaden, Hévíz, som
med sitt unika naturfenomen, den kemiska
sammansättningen av sjöns vatten, dess
temperatur, flytande torv och lera kan
påskynda tillfrisknandet av patienter under
hela året. Du kan njuta av den gamla staden,
historiska monument, muséer och slottet
‘Festetics Castle’, som är listat som ett
Världsarv. Keszthely är rik på traditioner
och erbjuder sandstrand, hotell och många
möjligheter till fritidsaktiviteter.
• Vänlig atmosfär med 12 stationer,
professionell personal.
• Inga HBV positiva patienter. Möjlighet att
välja skift och transport.
27
• ISO 9001 och ISO 14001 certifiering.
Konferens om Njurförbundets framtidsfrågor
Helgen 22-23 februari 2014 hölls
regionordförandekonferens
med tema framtidsfrågor.
25 deltagare från regionföreningar
och förbundsstyrelsen deltog.
Fyra externa föredragshållare med
skiftande ämnen medverkade.
Ovan t.h.: Förbundsordföranden Håkan Hedman tackade de medverkande.
Maria Stendahl, Generalsekreterare i Svenskt Njurregister- SNR och läkare på
Njurmedicin i Jönköping, som höll föredrag om SNR-registret.
Ovan t.v.: Patrik Blomqvist, patientstödjare på medicinkliniken på Ryhovs
Sjukhus i Jönköping, som berättade om sitt uppdrag i den tjänsten.
T.v: Ingrid Burman, ordförande i Handikappförbunden (Riks HSO) som
presenterade deras roll och valplattformen inför valet 2014.
Nedan t.h.: Peter Carstedt, grundare av MOD- Mer organdonation, som
presenterade hur de arbetat, vad de har för planer inför framtiden och
diskuterade samarbetsmöjligheter.
Ovan fr.v.: Lars-Åke Elfsberg, Borlänge, Sven-Erik Hammarlund, Gävle, Christian Farman, Jönköping, Uno Falk, Jönköping och Håkan Hedman, Partille.
Nedan fr.v. Nils Lindgren, Stockholm, Lisbeth Dingvall (kansliet), Leif Östin , Karlstad,
Anki Asking, Hjärup, Tina Pajunen , Mölndal, Anna Cagner, Partille, Per Sundbom, Lit, och
Bill Svanborg, Umeå.
28
NjurFunk nr 1 2014
Spara med omsorg
Vill du att dina pengar ska växa samtidigt som de verkar för en god sak? Då har vi
fonden för dig. När du sparar i Banco Humanfonden bidrar du nämligen med 2 procent
av din fondförmögenhet till Njurförbundets viktiga arbete. I Banco Humanfonden
investerar vi i svenska företag som tar ansvar för vår omvärld. Genom åren har
Njurförbundet fått cirka 4,5 miljoner kronor från våra sparare. Låt även ditt spar­
kapital vara med och verka för en bättre värld.
Swedbank Robur i stolt samarbete med Njurförbundet
Mer information om ideellt fondsparande hittar du på: www.swedbankrobur.se/njurforbundet
eller kom in på ditt närmaste Swedbank­ eller Sparbankskontor.
NjurFunk nr 1-2014
29
Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. De pengar som placeras i fonder kan både minska och öka i värde och det är inte säkert att du
får tillbaka hela det insatta kapitalet. Faktablad, informationsbroschyrer och fondbestämmelser finns på www.swedbankrobur.se, och www.swedbank.se.
Recension:
Ny bok om organhandel
Organ till salu
Susanne Lundin, professor i
etnologi vid Lunds universitet, har under många år intresserat sig för olika frågeställningar inom den medicinska
utvecklingen, som ligger
inom hennes forskningsområde. Assisterad befruktning vid
barnlöshet och Xenotransplantationer är exempel på
frågor som engagerat Susanne Lundin. Under senare år
har hon inriktat sin forskning
om organhandel och om frågan vad som driver svenskar
att resa utomlands för att köpa
en njure.
Resultaten av forskningen
har hon sammanställt i boken
Organ till Salu, som är utgiven av förlaget Natur och
Kultur. Boken kom ut i januari i år och är den första stora granskningen på svenska om
organhandelns smutsiga värld. Susanne Lundin har rest
världen över, för att kartlägga aktörerna på en marknad i
gränslandet mellan medicinsk högteknologi och ren människohandel. I boken skildras de kriminella syndikaten i
Sydafrika, åklagare i Israel och utnyttjade lantarbetare i Moldavien.
I den andra änden av
kedjan möter läsaren
den njursjuke Sam i
Sverige, som inte klarar
väntan på transplantationsväntelistan utan i
desperation reser till
Pakistan och köper en
njure och därmed sätter
en annan människas liv
på spel.
Boken ger en mycket
detaljrik skildring av
organhandelns smutsiga
värld. Man blir riktigt
illa berörd, då man läser
om de fattiga lantarbetarna i Moldavien, som i
princip blir lurade att
operera ut en njure och
Susanne Lundin
30
I Barn- och föräldragruppens serie
med barnens egna berättelser står
Liam i tur att berätta om hur han
har haft det och sina upplevelser av
njursjukdomen.
Hej!
Jag heter Liam och är 11 år. Jag kommer från Vrigstad, ett litet
samhälle mellan Jönköping och Växjö. Jag bor där tillsammans med mina två yngre systrar och min mamma och pappa. Jag föddes med cystor på njurarna och det blev så, för att
jag hade lite fel på mina urinledare. Jag bodde mycket på sjukhus mitt första halvår och därefter fick jag bukdialys. Jag låg
kopplad till min maskin varje natt tills jag var 2 år, då blev jag
transplanterad och fick en ny njure. Det fungerade utan några som helst problem till några veckor innan jag skulle börja
i förskoleklassen. Då upptäcktes det en avstötningsreaktion
och den hade tyvärr gått väldigt långt. När jag sedan gick på
lågstadiet blev min njurförmåga bara sämre och sämre och
till slut var jag tvungen att ha dialys igen. Jag har alltid trivts
med att vara på sjukhus och jag känner att alla som jobbar där
sedan lämnas åt sitt öde utan att få medicinsk eftervård.
Ersättningen i pengar står under inga omständigheter i nivå
med det risktagandet de tar eller deras insatser.
Om man har erfarenhet av att vänta på en ny njure går
det att sätta sig in i människors desperation då tiden och
åren rinner iväg. Jag väntade själv under nästan nio år på
den njure, som jag fick 1985 och som fortfarande fungerar
utmärkt. Det var många gånger som jag svävade mellan
hopp och förtvivlan. Jag lekte några gånger med tanken
om det inte kunde finnas bättre förutsättningar för en transplantation i något annat land, exempelvis i USA. Om man
har läst Njure till salu borde de allra flesta bli övertygade
om, att man inte bör låta sig involveras i den smutsiga och
kriminella värld som råder inom den internationella organhandeln.
Tankar har väckts sedan boken publicerades om det inte
borde förbjudas för svenskar att köpa organ utomlands. En
sådan lag skulle kunna jämföras med förbudet att köpa sexuella tjänster. Inte helt fel tankegångar och i så fall en lagstiftning som bör gälla inom hela EU. I det här sammanhanget bör det tydliggöras, att de allra flesta som står på
väntelistan förr eller senare blir transplanterade. Ha tålamod är en rekommendation. Det går att leva ett bra liv
under lång tid med dialys. Boken Organ till Salu rekommenderas, som en intressant läsning som tillför värdefull
kunskap.
Te x t : H å k a n H e d m a n
Fö r b u n d s o r d f ö r a n d e
F o t o : E l i s a b e th D aw s o n
NjurFunk nr 1 2014
tar hand om mig. Jag är van vid att ta prover och jag vet att
jag klarar av mycket på sjukhus. När jag fick dialys andra
gången gick jag i trean och den här gången hade jag bara
dialys i fyra månader, sedan fick jag min andra njure. Jag
är väldigt tacksam till min farbror och min morfar som har
donerat sina njurar till mig och hjälpt mig att leva vidare
utan dialys. Nu går jag i femman och allt fungerar jättebra.
Det som kan vara lite jobbigt är att, när jag åker till sjukhuset, missar jag mycket skola och då måste jag ha extra
läxor hemma och läxor gillar jag inte.
Mitt stora intresse är fotboll. Jag spelar fotboll i Vrigstad
IF och jag tycker om att titta på fotboll på TV, mitt favoritlag är Barcelona. När jag är hemma och ledig spelar jag
Fifa-14 på mitt Playstation.
Det finns mycket som jag ser fram emot. Den här våren
ska jag få min högsta önskan uppfylld av stiftelsen ”Min
stora dag”. Det är att få se Barcelona spela hemma på Camp
Nou, kanske blir det en match i Champions League om de
klarar sig vidare… Jag ser också fram emot att åka på lägerveckan till Tanumstrand i juni och senare i sommar ska hela
familjen åka iväg på semester. Jag längtar också väldigt
mycket till att få spela tillsammans med mitt fotbollslag
utomhus på gräs.
Tack & hej från mig!
Liam
Gästdialys
Välkommen till Aleris Dialys i Södertälje och Bollnäs!
Aleris dialysmottagning i Södertälje ligger bara 33 km från
Stockholms city, med goda kommunikationsmedel.
Vi finns i centrala Södertälje inne i varuhuset Kringlan.
I dialysmottagningens närhet finns apotek, restauranger,
butiker, banker med mera.
Aleris dialysmottagning i Bollnäs ligger på Bollnäs sjukhus.
På enheten finns även njurmottagning samt en
PD mottagning.
Förutom serviceinriktad och kompetent personal, kan vi
erbjuda en trevlig miljö i luftiga och fräscha lokaler.
Aleris Dialys Bollnäs
Sjukhusvägen 81, 821 31 Bollnäs
Telefon 0278-38127, Fax 0278-38633
NjurFunk
1-2014
Aleris
DialysnrSödertälje
Köpmangatan 3, 151 71 Södertälje
Telefon: 08-601 58 81, Fax: 08-601 58 99
www.aleris.se/dialys
31
Njurförbundet deltar
i Almedalen 2014
Förbundet kommer att vara aktivt under Almedalsveckan
i Visby den 29 juni – 5 juli.
Ett seminarium arrangeras den 30 juni som ska handla
om egenvård och självbehandling. Förbundet har även hyrt
Alwallsfonden
Rekreationsfonden
Amelie Ersmarkers fond
Njurförbundets verksamhet
Pg 25 30 67 -3
Bg 690 – 1334
Barn- och
föräldraverksamheten
Bg 221-1001
ett tält som ska vara utplacerat på en central plats i Visby
under hela veckan.
Njurförbundets arrangemang i Almedalen kommer till
stor del att handla om betydelsen av tidig upptäckt av njursjukdom med rubriken ”Är du en av tio?”
Genom att synas i Almedalen hoppas förbundet att njurarnas betydelse kommer att få ett ökat utrymme i beslutfattarnas och allmänhetens medvetande.
Te x t : H å k a n H e d m a n
• Alwallsfonden lämnar bidrag till aktiviteter och projekt som
syftar till att förbättra de njursjukas situation. Utdelningen ur
fonden ges i form av rese- och studiestipendier samt som produktionsbidrag till personer och objekt.
• Rekreationsfonden lämnar resebidrag till Njurförbundets
njursjuka medlemmar.
• Amelie Ersmarkers fond lämnar bidrag till barn och ungdomar
för rekreationsändamål.
Du kan välja att ge bidrag till en av fonderna eller låta Njurförbundet avgöra vilken.
• Det går även att stödja Njurförbundets verksamhet med en gåva
och/eller
• Barn- och föräldragruppens verksamhet direkt.
Ge bort en handgjord glasnjure
i gåva och stöd Njurförbundet
YOU
&ME
NJURFÖRBUNDET
©
Designern Pamela Lindgren har formgivit handgjorda glasnjurar speciellt för Njurförbundet. Tillverkningen sker vid Skrufs Glasbruk i Småland.
Glasnjurarna kommer att finnas till försäljning både i klarglas och blästrat glas, den blanka glasnjuren med förstoringseffekt.
Måtten är 9 x 5 x 3 cm (längd, bredd, höjd), ungefär som en handflata. Försäljningen sker under Njurförbundets nya varumärke
You & Me. (Ansökan om varumärkesskydd finns hos PRV.)
”YOU&ME - individuellt gjutna glasnjurar i naturlig storlek, matta och med förstoringseffekt. Tanken är att kunna placera egna
ord, namn eller en bild under glaset, som ett minne.”
Ge bort en vacker glasnjure som gåva, födelsedagspresent, julklapp eller varför inte köpa den till dig själv? Glasnjuren kan även
vara en fin gåva till den som donerat din njure. Användningsområdet är stort.
Njurarna levereras i en specialtillverkad presentask. Beställning sker via Njurförbundets
webshop som du hittar på www.njurforbundetwebshop.se
Njurförbundet kansli tel. 08-546 405 00 kan besvara ytterligare frågor om glasnjurarna.
Priser:
380 kr för blästrad njure
485 kr för klarglasnjure med magnetplatta
750 kr för både blästrad och klarglasnjure
Fraktkostnad 45 kr tillkommer
Photo och design Pamela Lindgren ©
32
NjurFunk nr 1 2014
Medicinska frågor och svar:
”Urlakad” trots mycket dialys
Fråga:
“Skriver till Njurfunk i hopp om att få svar på en fråga som rör hemodialysbehandling. Har
sedan 9 år hemhemodialys och har kört ca 25 timmar i veckan de senaste 4 åren. Jag mår
i stort sett mycket bra med denna behandling men börjar känna mig urlakad. Jag har försökt att motionera regelbundet och tycker att jag borde bli starkare och orka mer men det
känns som om jag blir tröttare och svagare. Nu till min fråga. Vet man idag vad som händer med kroppen vid ökad dos av dialysbehandling? Finns det studier på vilka “bra” saker
som försvinner? Hoppas det finns någon med erfarenhet av detta, som kan ge mig lite
information”.
Henrik
Svar:
Det låter besvärligt att du trots motion känner dig svagare. Vid dialysbehandling
kan det ske saker i kroppen, men någon ”urlakning” rör det sig inte om. Däremot
är det viktigt att regelbundet följa halten av elektrolyter och mineraler i blodet.
Man kan få alltför lågt fosfat vid mer intensiv dialys. Även halterna av kalium,
kalcium och magnesium kan påverkas. Allt detta är saker som behandlande läkare
kan diskutera med patienten. Om halten av viktiga ämnen hålls inom normala
områden får man leta efter orsaken någon annanstans. Det beror i så fall på något
helt annat än på själva dialysbehandlingen. Bör j e H a r a ldssson
P ro f e s s o r
Nj u r m e dic i n
Sa h l gr e nsk a Un i v e r si t et s s j u k h uset
G ö t e b o rg
NjurFunk nr 1-2014
33
Njurförbundets Regionföreningar
Njurförbundet Norrbotten
Njurförbundet Sydöstra Sverige
Njurföreningen i Västerbotten
Njurförbundet Småland
Njurföreningen i Västernorrland
Njurförbundet i Värmland
(NjfV - Västernorrlands län)
Ordf. Allan Erixon, Näs 243, 871 93 Härnösand
Tel: 0611-751 28 Bg. 165-0845 Bg. forskning 165-0902
Mibiltel:070-665128
E-mail: [email protected]
(NjV - Värmlands län)
Mikael Johansson, Millanviken 426, 653 46 Karlstad
Tel. 054-535322
Pg 488 84 29-0
Pg stödfond 41 65 89-0
E-mail: [email protected]
Njurföreningen Jämtland/Härjedalen
Njurförbundet Västsverige
(NjFN -Norrbottens län)
Ordf. Jan Lidström, Yttre Näsudden 72, 943 35 Öjebyn
Tel. bostad 0911-660 23 Mobilnr: 070-371 09-07
Pg. 84 00 94-7
Pg. forskning 38 36 73-1
E-mail: [email protected]
(NfVB - Västerbottens län)
Postadress: Box 53, 901 02 Umeå
Bg.5652-5793
Ordf. Bill Svanborg Tel 073-972 60 55
E-mail: [email protected]
(NjJH - Jämtlands län)
Ordf. Per Sundbom, Kornåkersvägen 8, 830 30 Lit
Tel. 070-644 25 19
Bg. 238-3198
E-mail: [email protected]
Njurförbundet Gävle Dala
(Gävleborgs län, Dalarna)
Ordf. Lars-Åke Elfsberg, Mets Eriks väg 14, 784 56 Borlänge
Tel. 0243-22 69 73
Pg. 26 22 46-2 Pg. forskning 58 43 07-3
E-mail: [email protected]
Njurföreningen Norra Mälardalen
(NjSM - Jönköpings län, Kronobergs län)
Ordf. Christian Farman, Vegagatan 12, 553 32 Jönköping
Tel. 036-19 03 01
Pg. 57 56 62-2 Pg. forskning 854 23-2
E-mail: [email protected]
(NjVS - Västra Götalands län, N. Hallands län)
Kansli: Dahlheimers Hus, Slottsskogsgatan 12, 414 53 Göteborg
Postadress: Box 12053, 402 41 Göteborg
E-mail: njvs@njurforbundet
Tel. 031-338 01 08
Bg. 5984-4241
Bg. Prof. Lars-Erik Gelins minnesfond. 5417-1889
www.gelinfonden.org
Ordf. Tina Pajunen Tel. 0706-314063
Email: [email protected]
Njurförbundet Sydsverige
(NjSyd - Skåne län, Blekinge län, S. Hallands län)
Ordf. Rolf Mattisson, Långagärdsvägen 44, 269 73 Förslöv
Tel. 0431-45 16 55
Pg. 24 93 93-0 E-mail: [email protected]
(Västmanlands län, Uppsala län)
Ordf. Urban Magnusson, Frödings väg 1, 723 34 Västerås
Tel. 021-632 71 Mobiltel: 076-0375984
Pg. 454473-0
Bg. 247-9269 P
Pg. forskning 58 43 07-3
E-mail: [email protected]
[email protected]
Förbundets fonder:
Njurförbundet Stockholm Gotland
Regionföreningarnas fonder:
(NjSG - Stockholms län, Gotland)
Kansli: S:t Göransg. 84, 112 38 Stockholm
Tel. 08-653 39 10 Fax 08-653 39 11
E-mail: [email protected]
Pg. 557 69-4 Ordf. Ann-Margret Westman
Tel. 0705-52 46 48
E-mail: [email protected]
Njurföreningen Örebro län
(NjT - Örebro län)
Ordf Per Zimmerman, Malmgatan 58, 703 54 Örebro
Tel 019-14 62 17
Pg. 73 48 60-0 Pg. stödfond 641 67 14-1
E-mail: [email protected]
Njurföreningen i Sörmland
34
(NFSS - Östergötlands län, Kalmar län)
Ordf. Åsa Torstensson, Skäggtorpsgatan 8, 586 44 Linköping
Tel.013-174849
Pg. 87 06 93-9
E-mail: [email protected]
(NjD - Sörmlands län)
Ordf. Håkan Johansson, Bärstavägen 3, 640 40 Stora Sundby
Tel bostaden 016-640 35
Pg. 4055779-5
Pg stödfond. 4055779-5
E-mail: [email protected]
Alwallsfonden, Rekreationsfonden och
Amelie Ersmarkers fond
Pg. 25 30 67-3 Bg. 690-1334
Njurförbundet Norrbotten
Pg. forskning 383673-1
Njurföreningen i Västerbotten
Bg. forskning 5403-7866
Njurföreningen i Västernorrland
Bg. forskning 165-0902
Njurförbundet Gävle-Dala och
Njurföreningen Norra Mälardalen
Pg. forskning 584307-3
Njurföreningen Sörmland
Pg. stödfond 4055779-5
Njurföreningen Örebro län
Pg. stödfond 6416714-1
Njurförbundet Västsverige
Bg. njurmed. forskning 5984-4241
Bg. Gelinfonden, transpl.forskning 5417-1889
Njurförbundet Småland
NjurFunk nr 4 2014
Pg. forskning 85423-2
HighVolumeHDF
En dialysbehandling som kan förlänga livet
”För att jag vill få ut
så mycket som
möjligt av livet”
Cardioprotective Haemodialysis
Nya studieresultat visar: Hemodiafiltration kan förlänga livet för dialyspatienter.1
Fresenius Medical Care har fokuserat på denna behandlingsform i många år.
Vi kallar detta för HighVolumeHDF, eftersom maximering av ersättningsvolymen
signifikant förbättrar behandlingsresultaten i dialys.
Fresenius Medical Care Sverige AB
Box 548 · 192 05 Sollentuna · www.fmc-ag.se
1
Maduell F. et al., J Am Soc Nephrol (2013); 24: 487-497
Digital Center AB
Besök oss på Internet och läs mer på www.HighVolumeHDF.com
Posttidning -Njurförbundet
Box 1386, 172 27 Sundbyberg
Njurfonden_annons_A4.indd 1
2014-03-06 10.26