Transcript Uppgifter

Arkivväskan Vasa Bomull
• Arkivväskan är tänkt för historieundervisningen i årskurs 7.
Temat är industrialiseringen på 1800-talet, med kopplingar till
aktivt medborgarskap och entreprenörskap av idag.
• Vasa Bomulls historia och verksamhet nystas upp genom en
fiktiv arbetsintervju.
Bli en bomullsängel!
•
Våren 1895 ska Anna Söderman söka jobb vid Vasa Bomull Ab. Hon är
19 år och född i en stor familj på landsbygden. Många från hemorten
har flyttat till stan och fått jobb på olika fabriker där. Anna har hört att
bomullsfabriken ger bra arbete.
•
Före arbetsintervjun med spinneriets förman förbereder Anna sig för att
berätta om sin bakgrund och sina färdigheter.
•
Arkivmaterial att titta på tillsammans.
Titta på bilderna 1 och 2
•
Vad berättar bild 1 om hur man bodde och
levde på landsbygden i slutet av • 1800-talet
och början av 1900-talet? Hur såg framtiden ut
för flickorna i familjen? Vad hade sonen för
framtid? Varför flyttade många unga kvinnor till
stan?
•
Jämför bild 1 och 2. Diskutera skillnader mellan
fabriksmiljön och landsbygdsmiljön.
•
Diskutera flytten från landsbygden till staden.
På vilket sätt skilde sig t.ex. boen• det i staden
från boendet på landet? Hur skilde sig
arbetstiderna vid en fabrik från arbetet på
landsbygden? Vilka kunskaper kunde Anna
eventuellt ha nytta av på bomullsfabriken?
Titta på bild 3
Vad berättar bilden
om arbetarna på
fabriken – kvinnor,
män, barn?
Jämför bild 4 och 5
Vad berättar klädseln om
personerna? Vilka
detaljer lägger man
märke till? Diskutera
sociala skillnader mellan
arbetare, förmän och
direktör.
Bild 6
Ångkraften – en av
förutsättningarna för
industrialiseringen!
Bilderna 7-11
Se hur råbomullen
omvandlas till tyg och
sytråd. Bilderna
härstammar från olika
årtionden, de nyaste från
1960-talet, men skildrar
viktiga moment i
tillverkningsprocessen.
Om tid finns
Spela parvis en fiktiv arbetsintervju.
Den ena eleven är förmannen som
presenterar fabriken och den andra är
Anna, som berättar om sin bakgrund
och sina färdigheter och varför hon
söker arbete.
Diskussion
Diskutera i grupp t.ex. följande ämnen:
•
•
•
•
Arbetsförhållandena i bomullsfabriken under medlet av 1800-talet till 1950-talet, jämfört med
dagens arbetsförhållanden
Kvinnans ställning i privatlivet och arbetslivet förr och nu
Barnets roll och synen på barndomen förr och nu
Lågprisproduktionen i dagens utvecklingsländer: fördelar och nackdelar ur lokal
befolkningens synvinkel. Vilka globala följder har lågprisproduktionen?
Österbottens museums basutställning berättar om Vasa under 400 år. I utställningen lyfts särskilt
kvinnornas och barnens historia fram. Utställningen presenterar också urbaniseringen och
industrialiseringen och deras inverkan på samhällets utveckling. I Vasa 400 år får vi lära känna en
av bomullsänglarna, Anna Söderman, genom hennes livshistoria en interiör från hennes hem i
Roparnäs.
Välkomna att bekanta er med Österbottens museum och utställningen Vasa 400 år!
Kontaktuppgifter: Museets informationsdisk (06) 325 3800, museipedagog Kukka-Maaria Kallio
040 – 483 0410.
Tilläggsuppgift
•
I Österbottens traditionsarkivs samlingar finns utskrifter av intervjuer som
gjordes med stadsbor 1959-60 i Vasa. Intervjuerna handlar om sociala
förhållanden och berättar bland annat om hur fabriksanställdas vardag såg ut i
början av 1900-talet.
•
Läs citaten ur två intervjuer. Skriv en uppsats om en fabriksanställds liv i början
av 1900-talet. Hur bodde man? Hurdana möbler och saker hade man i hemmet?
Hurdana kläder hade man? Vad åt man och varifrån fick man sin mat? Rita
bilder av hur det kunde se ut i ett arbetarhem.
Kontakta arkivet och be att få läsa mera av vad de intervjuade berättar. Fråga
efter samling ÖTA 4 Social undersökning i Vasa 1860-1960. Kontaktuppgifter:
Tel. (06) 319 5611, e-post [email protected].
1. Citat från intervju om hur en ung flicka som jobbade vid fabriken kunde bo på 1920-talet. Kvinnan som berättar var född i Vammala 1884 och kom till
Vasa när hon var ung. Hon hade först sökt jobb på fabrik i Forssa men inte fått något. Hon bodde i en arbetarbostad vid fabriken. Intervjun är gjord 1959
(ÖTA 4C 45:1).
1. Lainaus haastattelusta, jossa tehtaassa työskennellyt nainen kertoo asuinoloistaan 1920-luvulla. Hän oli syntynyt Vammalassa vuonna 1884 ja muutti
Vaasaan nuorena tyttönä työn perässä. Hän oli aikaisemmin yrittänyt saada töitä Forssan tehtaalta, mutta töitä ei ollut tarjolla. Hän asui tehtaan
työläisasunnossa. Haastattelu on tehty vuonna 1959. (ÖTA 4C:45:1).
Översättning:
Elli hade släktingar i Vasa och de hjälpte henne att få jobb på
bomullsfabriken. Lönen var en mark om dagen. Fabriken var
då igång bara fem dagar i veckan. Elli bodde med en annan
flicka. De betalade 7 mk/mån. som hyra. Efter att de hade
betalat det allra nödvänd121212igaste blev det inte många
mark över av den tidens lön. Flickornas bostad var väldigt
enkel. De sov båda i samma smala säng. Som madrass hade de
en hösäck och som täcke en filt som de hade köpt på
avbetalning av tatarer. Filten kostade fyra mark. De betalade
en mark i veckan tills de hade betalat hela filten. De hade inte
något sängtäcke. Eftersom de hade få stolar bäddade de aldrig
bort sin säng utan satt på den på dagarna. Om någon av dem
hade ett vackert spetslakan hade de sängen ”uppbäddad” med
lakanet så att spetsen hängde över kanten. Gardiner fanns i
fönstren och på golvet fanns mattor gjorda av säckar.
Säckmattorna var kantade med rött tyg. Vanligt var att de var
fästa med nubbar i golvet. En packlåda av trä fungerade som
skåp. Framför skåpet hängde en gardin så att sakerna inuti
lådan inte syntes. Redan första året som Elli jobbade på
fabriken skaffade hon en väckarklocka, den köpte hon också på
avbetalning. Under sin tid som tjänarinna på landsbygden
hade hon tröttnat på att alltid vara osäker på när hon skulle
stiga upp, då hon inte hade någon klocka. Klockan kostade 6
mk och hon måste betala en mark i veckan för den.
2. Citat från intervju om hur en arbetarfamilj kunde bo kring år 1900. Frun som berättar flyttade med sin man från Tammela nära Forssa till Vasa när hon
var ungefär 27 år gammal. Hon bodde i en arbetarbostad vid fabriken. Intervjun är gjord 1959 (ÖTA 4C 46:1).
2. Lainaus haastattelusta, joka kertoo työläisperheen asuinoloista noin vuonna 1900. Haastateltu rouva muutti miehensä kanssa Tammelasta Forssan
läheltä Vaasaan noin 27-vuotiaana. Hän asui tehtaan työläisasunnossa. Haastattelu on tehty vuonna 1959. (ÖTA 4C:46:1).
Översättning:
På Bomullen har hon hunnit jobba i 44 år. Hon har haft åtta
barn, av vilka bara hälften längre lever. Familjen bodde i ett
rum. Som möbler hade man en utdragssoffa och ett bord. I
början hade man inte någon byrå och inte heller något annat
skåp. Gardiner och mattor hade man inte heller. I sängen fanns
ett bolster, dynor, ett brett tvåpersonerstäcke, bomullslakan
men inget sängtäcke. Hon använde ett lakan i stället för
dynvar.
Som dräkt hade hon på den tiden en tröja och kjol av billigt
tyg. Som vigseldräkt hade hon en svart dräkt. Underkläderna
var vitt tryckt tyg. Skjortan hade ärmar, vissa skjortor hade
också krage. I början hade hon inte någon sommar- eller
vinterrock. Sjalen sveptes runt axlarna när man gick ut på
vintern. Hon berättar att hon har varit så ”stygg” att hon inte
har kunnat göra kläder till barnen själv. Allt måste hon låta sy.
Handarbetsfärdigheten verkar ha varit ganska låg hos vissa
kvinnor vid fabriken. Inte heller mannen gjorde något hemma.
Måltiderna bestod vanligtvis av potatis, fisk, gröt eller välling.
Rotfrukter, främst morötter och rödbetor, användes till en del.
Bröd köpte man från butiken. Bulla köpte man bara ibland.
Matvaror köpte man också ofta från torget. Man drack kaffe
och svagdricka. Man hade inte råd att köpa mycket mat.
Man tvättade byke hemma. Som tvättmedel använde man tvål
och asklut. Tvätten sköljdes i havet.
Fabriksanställda fick köpa kilotyg billigare från fabrikens
butik. Namnet kom av att tyget såldes i kilogram. I ett kilo
kunde det finnas olika tyger. Fabriksanställda hade möjlighet
att äta på arbetsplatsen, men maten var dålig.
3. Citat från intervju om hur en ung arbetarfamilj kunde bo kring år 1900. Kvinnan som berättar var född 1879 i Ylistaro. Intervjun är gjord 1959 (ÖTA
4C 40:1).
3. Lainaus haastattelusta, joka kertoo nuoren työläisperheen asuinoloista noin vuonna 1900. Haastateltu nainen oli syntynyt Ylistarossa vuonna 1879.
Haastattelu on tehty vuonna 1959 (ÖTA 4C:40:1).
Översättning:
Fru Mahlanen kom från Ylistaro till Vasa som 19-åring.
Bomullsfabriken var hennes första arbetsplats. Före hon gifte
sig bodde hon som underhyresgäst och betalade en mark i
månaden som hyra. Hon fick sova i köket. Husbondefolket sov
i kammaren. När hon var över 20 år gifte hon sig med en
forman. Familjen bodde i ett rum där de enda möblerna var en
utdragbar säng, ett fyrkantigt bord och någon stol, men de
hade inte ens ett skåp. En av de första saker som de skaffade
gemensamt var en symaskin som kostade bara 65 mk.
Mahlanen sydde själv alla kläder, även en del för andra.
Mahlanen berättar att hon hade bra sängkläder. Hon hade en
dunmadrass, linnelakan, dynor och fårskinnsfällar och en sjal
som sängtäcke. Som vardagskläder hade hon blus och kjol.
Skjortan var av linne. På fötterna hade hon pjäxor och
yllesockor. Som jacka hade hon en halvjacka. Hon sydde
sängkläder till herrskapet för hand.
I början av äktenskapet hade familjen nästan inga kärl, så de
måste äta ute. Småningom skaffade de en gryta, en kastrull, en
stekpanna och en kaffepanna. Hon vävde också de första
mattorna själv. Maten köptes på torget: kött, fisk, potatis, lite
rotfrukter. ”Hårt bröd har jag ätit hela livet”. Bulla köpte man
just inte, för familjen tyckte inte om det. Mjölk och smör
hämtades också från en torgförsäljare. Mat köptes inte i stora
mängder i gången. (Till helgerna sparade man alltid något lite
bättre ”käk”).
Arbetarrörelsen
• I Vasa arbetarmuseum finns utställningar och
arkivmaterial som berättar om arbetarrörelsen
i Vasa och föreningslivet vid Vasa Bomull.
• Se www.sauna-lahti.fi/labourm. E-post
[email protected]