Transcript Historiska vingslag och en värld i förändring

Vaasan Konemestariyhdistys
Vasa Maskinmästarförening
www.vaasankonemestarit.fi
Historiska vingslag och en värld i förändring
Vasa Maskinmästarförening grundades 1911 i Vasa. Vi firar alltså
nu maskinmästarnas 100-åriga, ibland mycket gungiga färd över
land och hav.
Vi hör till Maskinbefälsförbundet i Finland och är den sjunde äldsta
medlemsföreningen i förbundet.
Vår förening har verkat, visserligen med växlande iver, redan från
den ryska tiden och under hela Finlands självständighet. Våra
medlemmar har upplevt både svåra krigsår och lugnare fredliga
tider.
Maskinmästarkåren har genomgått och tillgodogjort sig en svindlande teknisk och samhällelig förändring. Samtidigt har den med
oförminskad arbetsinsats och flit gjort sin del för att utveckla vårt
samhälle.
KORT OM OSS:
171 medlemmar vid slutet av år 2010
Medlemmar finns i hela Österbotten:
främst i Vasa, Kristinestad och Seinäjoki med omgivningar
Vi utför mångsidiga tekniska uppgifter
inom både den privata och offentliga
sektorn, som t.ex:
- på kraftverk, värmecentraler, vattenoch elverk, på olika områden inom
industrin
- inom sjöfarten som maskinbefäl,
maskinmästare och elmästare på fartyg, som fartygsgranskare osv.
Chiefen, eller maskinchefen i fartygets maskinrum
1
Vasa hamn på vintern. M. Blombergs samlingar. (bild Turkusteamers)
Till först
Första ångmaskiner för industribruk
planerades av Thomas Savery år
1698 och Thomas Newcomen år
1712. År 1769 patenterade James
Watt första moderna ångmaskinen
Föreningens ordföranden:
A. Knoblock
K. Digert
K.A. Laaksonen
K. V. Rautalin
N. O. Eriksson
A. Rautell
T. Renvall
S. Pensar
B. Lång
J. Lintala
U. Lintala
M. Koivumäki
U. Lintala
M. Koivumäki
S Björk
S Finne
M Heikkinen
S Finne
M Heikkinen
A Rajala
J Järvelä
1911
1912 – 1914
1915 – 1936
1937 – 1948
1949 – 1951
1952 – 1961
1962 – 1963
1964 – 1970
1971 – 1973
1974
1975
1976 – 1977
1978 – 1979
1980 –1991
1992 – 1993
1994 – 1999
2000 – 2001
2002 – 2004
2005 – 2007
2008 – 2009
2010 –
Den industriella revolutionen eller
den sociala, ekonomiska och
teknologiska förändringen föddes
i Storbritannien vid övergången
från 1700- till 1800-talet. Den
började i huvudsak i och med att
man tog i bruk koldriven ångkraft
och automatiserad maskinproduktion, till en början främst inom textilbranschen. Den industriella revolutionen gav människorna arbete
och välfärd. I Europa inledde den
en helt ny teknisk epok.
James Watts ångmaskinspatent år
1769 ses som ett avgörande steg
i den snabba tekniska utvecklingen.
På 1800-talet bredde den industriella revolutionen ut sig i västra
Europa och Nord-Amerika, för att
slutligen få inflytande över hela
världen.
Den teknologiska och ekonomiska
processen blev allt snabbare i
takt med att ångkraft togs i bruk
på fartyg, båtar och på land
inom järnvägen.
Till en början använde man även i
Finland ångkraft för olika maskiner som vävmaskiner, lokomotiv,
pumpar, lyftanläggningar, fartygsmaskiner, slussar osv.
När ångkraften senare fick vika
för användande av elektricitet
inom industrin, öppnades helt nya
möjligheter för världen.
I Finland började man använda
elektricitet på slutet av 1800talet.
Till en början använde man elektricitet för belysning och först på
1910-talet tog man i bruk eldrivna maskiner.
Början på föreningsverkssamheten
Maskinbefälsförbundet är en av
de äldsta fackliga organisationerna i Finland och kan anses ha
fått sin början år 1869, då
Maskinistföreningen i Finland
grundades. Vid samma tid föddes
även Helsingfors Maskinistförening.
år hölls inga möten alls.
Den grundade Maskinistföreningen torde under sin första tid ha
haft en ytterst anspråkslös verksamhet som facklig organisation i
den mening som vi förstår uttrycket idag. Möten hölls en eller ett
par gånger om året, under några
Efter något mer än tio år tog
verksamheten i föreningen fart
och man kan säga att föreningen
senare utvecklades till en av de
mest betydande fackorganisationerna i vårt land.
2
Det var inte heller frågan om ett
egentligt intressebevakande organ, utan en bidragskassa, vars
tillgångar skulle användas för att
hjälpa medlemmarna och deras
familjer i sjukdoms-, olycks- och
dödsfall.
Finlands Maskinskötarförening skaffade tillsammans med Förar- och Eldarförening ett informationssamarbete och följden var en ”Tidskrift för Maskinskötare och Lokförare i Finland”. På bilden en del av tidningens första
nummer från framsidan år 1903
Grundande en föreninng i Vasa
Edwin Bergroth (1836-1917)
Finlands Maskinskötarförenings
grundare
Föreningens sekreterare:
K. Huumonen
K. A. Laaksonen
K.V. Rautalin
J. Vepsäläinen
E.E. Arpalahti
E. Ek
G. Rosing
Y. West
A. Mattsson
G. Friberg
K. Pedersen
N. Gren
T. Renvall
S. Pensar
R. Hammarström
L. Back
S. Widlöf
O. Lintula
P. Muurimäki
K. Tuovinen
M. Heikkinen.
V-P Uitto
Att utarbeta kollektiva arbetsavtal, som utan tvekan hör till fackföreningarnas uppgifter, fick sin
början i Vasa år 1702, då man i
Vasa magistrat behandlade
oenigheter mellan sjömän och
köpmän i Vasa. Då kom man
bland annat överens om löner,
löneklasser och proviantering. Avtalet godkändes av båda parterna. Därmed föddes det kanske
äldsta kända arbetsavtalet för
sjömän.
att det t.ex. 1910 inte hölls ett
enda möte. Det här tröttnade ortens maksinister på och beslöt att
starta föreningsverksamheten från
början. De höll ett nytt grundläggande möte i Vasa den
22.1.1911.
Maskinisterna i Vasa samlades
första gången år 1909 för att
grundlägga en egen förening, då
det i tidningen ”Aikakausilehti
Koneenkäyttäjille ja Veturimiehille
Suomessa” nämndes att en
maskinistförening hade grundats i
Vasa. Det finns inga uppgifter
om, huruvida man då även fastställde stadgarna för föreningen.
Föreningen registrerades i alla
fall inte vid det tillfället.
Man kan förmoda att verksamheten även efter det här var fortfarande mycket liten, eftersom föreningen under flera år lät bli att
betala årsavgift till förbundet och
gav inte heller några andra livstecken ifrån sig.
Verksamheten var dock så lam,
3
År 1912 anslöts den nygrundade
föreningen till Maskinistförbundet,
som grundats år 1906, och fick
namnet Finlands maskinistförbund
r.f , Vasa avdelning. Det fanns då
13 medlemmar.
Det måste ändå ha funnits något
slag av verksamhet under hela
den här tiden, åtminstone officiellt
och oavbrutet ända fram till våra
dagar. Utgående ifrån detta fyller föreningen i år 100 år.
Det första årsmötet
Följande står att läsa i Vasa Maskinistförenings årsberättelse för
verksamhetsåret 1911, med andra ord i föreningens första årsberättelse.
”Det gångna året har varit föreningens första egentliga verksamhetsår. Föreningen, som grundades
redan hösten 1909 lade nästan direkt ner sin verksamhet på grund
av lågt medlemsantal och har först
år 1911 börjat visa nya livstecken”.
Verksamheten hade fortsatt att
vara något trög. På mötena hade
man främst diskuterat föreningens
interna ärenden, vilket ju är naturligt i en förening som nyss inlett
sin verksamhet. Verksamheten ha-
de även försvagats av att flera
föreningsfunktionärer flyttat från
orten. Föreningen hade haft 14
medlemmar, varav 4 hade utträtt
under året. Man hade hållit 8 möten, vilket resulterat i 66 protokollsparagrafer.
En nöjeskommitté hade hållit en
kvällstillställning, som knappast
lär ha haft någon större framgång, eftersom man därefter inte
hörde något mera om kommitte´n.
Styrelsen hade bestått av följande herrar: A. KNOBLOCK ordförande, A.KORPELA viceordförande, K.HUUMONEN sekreterare,
J.HIEKKANAN kassör samt K.SIMONS och T.SUNDKVIST medlemmar. Herrarna M.MÄNTYLÄ och
K.ENBERG var suppleanter.
Protokoll saknas
Vaasan Pohjanmeren Höyrylaiva
Osakeyhtiön - Wasa Nordsjö Ångbåts Aktiebolags ägda ss Lapponias
maskinskötare
(bild Vasa Sjöfartsmuseum)
s/s Clio från boken EFFOA 100 år
(bild Turkusteamers)
Fartyget köptes år 1912 till Vasa
Wasa-Nordsjö Ångbåt Ab för
6200 pund och sattes i trafik mellan
Finland och England.
Om man närmare vill studera
Vasa Maskinistförenings historia
under de första åren, är man
tvungen att endast förlita sig på
föreningens kassaböcker. De
egentliga protokollen för åren
1912-1938 har nämligen försvunnit. Ur kassaböckerna framgår det, att föreningens verksamhet under den första tiden var
ytterst oansenlig. Det är inte
många anteckningar, som gjorts i
boken under ett verksamhetsår.
välkända fartyg, som ”FENNIA”,
"CLIO", "IRIS", "FREJ",”PATRIA”
och andra härstammade härifrån.
År 1923 fusionerades det sistnämnda rederiet med Suomen
Hörylaivaosakeyhtiö och fartygen
flyttades därmed till Helsingfors.
Eftersom även varje erlagd medlemsavgift har noterats i boken,
vet vi hur många medlemmar föreningen har haft vid olika tidpunkter. Under de första åren var
det inte många, mellan 5 och 15
personer, och som lägst var medlemsantalet endast ett par tre.
På ångbåtarna från Vasa arbetade därför flera maskinmästare
från södra Finland, som hörde till
föreningar på sin hemort. Det bör
anmärkas, att det på den tiden
inte var självklart att folk anslöt
sig till en förening på samma sätt
som i dag.
På den här tiden fanns det i Vasa
inte många industrier, som behövde maskinmästare. Största delen
av medlemmarna seglade därför
ute på världshaven. Det här om
något försvårade föreningens
verksamhet, eftersom man ofta
inte lyckades få tillräckligt med
mötesdeltagare.
Det här väcker en viss förvåning,
för vid den tid då föreningen
grundades, fanns redan rederierna Vaasan Höyrylaiva Oy och
Wasa Nordsjöbolag i Vasa, som
med flera ångfartyg bedrev regelbunden linjetrafik till hamnar i
Nordsjön och Medelhavet. Flera
4
Sjömännen har dock alltid varit
ett rörligt och kosmopolitiskt släkte. De var inte bundna till fartygens hemmahamnar, utan tog anställning när en bra båt dök upp.
De få medlemmar, som fanns
kvar på land, var tvungna att
agera ytterst aktivt, för att föreningens ärenden skulle bli omskötta.
Det bör även anmärkas, att förbundet först efter krigen började
verka på allvar för de medlemmars intressen, som fanns på land.
Innan dess bevakades i huvudsak
endast de maskinmästares intressen, som arbetade till sjöss. Att
dessa ärenden sköttes berodde
på att föreningarnas funktionärer
till nästan hundra procent bestod
av före detta sjömän, som såg
dessa maskinmästares intressen
som sina egna.
Någon gång efter år 1920 tycks
föreningen ha funnit sina former,
om än man inte kunde beskriva
verksamheten som livlig, för på
mitten av 1920 fanns det endast
5-6 medlemmar. På detta sätt
fortsatte det sedan fram till
andra världskrigets slut.
Åbo Tidning 26.08.1885
Patria
Fartyget var byggt 1882 på varvet i Murdoch & Murray, Port-Glasgow, England beställare Wasa-Nordsjö Ångbåts Ab, - när det blev leverat var det under ett par
års tid det största ångfartyget i Finland (bild Turkusteamers)
Föreningens namnförändringar
Föreningen, som grundades år
1911, fick alltså namnet Finlands
Maskinisters förbund r.f. Vasaavdelning.
Senare ändrade förbundet sitt
namn till Finlands Maskinistförbund och därefter till Finlands
Maskinmästarförbund, men föreningen i Vasa kvarstod fortfarande endast som en avdelning.
Många maskinmästares karriär har
börjat som kollämpare och eldare
Förbundet hade dock beslutat att
ändra sin tidigare form på så
sätt, att varje avdelning skulle bli
en lokal maskinmästarförening,
5
som skulle registreras i föreningsregistret och anslutas till Maskinmästarförbundet.
Föreningen grundades således på
nytt den 18.7.1938 och fick då
namnet Vasa Maskinmästarförening r.f.
Föreningen fick följande styrelse:
Karl Viktor Rautalin, ordförandeJohannes Vepsäläinen, sekreterare
Kustaa Anselm LaaksonenSven Erik
Engström Johan William LindqvistMauno Manner, reservmedlem
Tidigare hade föreningen inte
haft någon svensk version av
namnet, trots att man under mötena talade på båda språken.
Även protokoll hade förts på den
dåvarande sekreterarens modersmål.
Vasa är ju en tvåspråkig ort och
eftersom ungefär hälften av föreningsmedlemmarna talade svenska, beslöt man år 1949 att genom en stadgeändring komplettera föreningens namn med en
svensk version, Vasa Maskinmästarförening r.f.
Utveckling och verksamhet under senare år
Såsom det tidigare framgick, har
föreningens verksamhet i hög
grad påverkats av antalet medlemmar på land. På grund av fåtaliga landsättningar var föreningens medlemsantal t.ex år
1961 endast 56.
På slutet av sextiotalet startade
tre stora kraftverksprojekt i Vasaregionen, vilket genast inverkade på föreningens medlemsantal,
så att föreningen år 1971 nådde
antalet 100 medlemmar.
Vasa Elektriska
När kraftverkena stod färdiga i
början av sjuttiotalet, växte medlemsantalet mycket snabbt och
redan år 1974 var antalet medlemmar 155.
Snart därefter började även
andra anläggningar att byggas.
Förutom anläggningarna i Vasa,
blev det oljedrivna kraftverket i
Kristinestad klart år 1974 och på
slutet av 1980-talet byggde man
där ett kolkraftverk och en kolhamn.
I takt med det ökade medlemsantalet började även medlemmarna
att mera aktivt delta i möten.
En speciellt viktig arbetsgivare
för maskinmästarna på den tiden
var även rederiet Vasabåtarna
Ab, som grundades 1948 och fusionerades med Silja-rederiet
1995.
Vasabåtarna hade sammanlagt
25 fartyg av varierande storlek,
som i huvudsak trafikerade över
Kvarken till Sverige. Trafiken på
de här rutterna har senare fortsatts av RG-Line.
År 1974 beslöt man att ändra
föreningens stadgar så att styrelsens medlemsantal utökades från
fyra till sju. Med detta beslut ville
man dela upp beslutanderätten
mellan medlemmar, som arbetade på olika anläggningar.
Vasas kraftverk i Vasklot
Kristinestads kraftverk, som använder på full effekt över 80 ton
kol i timmen
Vasabåtarna m/s Botnia Express 1986. Bild M Hänninens samling
Www.vasabaterna.se
6
Stort inflytande på medlemsantalet hade även Seinäjoki torvkraftverk, som togs i bruk 1990. Alla
tekniska tjänstemän på kraftverket godkändes som medlemmar i
Vasa Maskinmästarförening.
Vi får inte heller glömma båt- och
fartygsmotorfabrikerna i regionen, speciellt de i Vasa, vars maskinmästare och ingenjörer har
haft och fortfarande har stort inflytande på utveckling och framställning av renommerade pro-
dukter.
Användning av stora dieselmotorer inom elproduktion är på frammarsch. Dessa motorer utgör idag
en betydande del inom finsk export.
Medlemsantalet i förening var
som högst på 1990-talet, då det
fanns omkring 200 medlemmar.
Föreningen har sedan år 1974
haft en representant i förbundsstyrelsen för Finlands Maskinbefälsförbund.
2000 - talet
Seinäjokis torvkraftverk Sevo
Modern farygsmotor (34DF), som
kan använda drivmedel både i gas
och vätskeform
Föreningens kassörer:
J. Heikkanen,
K.A. Laaksonen
G. Laaksonen
J.W. Lindqvist
G. Rosingt
G Berglund
K Tuovinen
M Koivumäki
J. Tuovinen
V-P Uitto
Förbundsstyrelse
representanter:
E. Helenius
P. Kaijankangas
U. Lintala
M. Koivumäki
V. Anttonen
J. Järvelä
Under det nya årtusendet har
arbetsförhållandena och arbetsvillkoren för medlemskåren i vår
förening fortsatt sitt stabila utveckling och man har inte behövt
ta till några drastiska åtgärder.
Tar man detta i beaktande och
även faktumet att medlemskårens
medelålder har stigit rejält, så är
villigheten att delta i föreningsverksamheten fortfarande rätt
lam. Som tur har det bland oss
alltid funnits aktiva personer, som
har förstått vikten av att fortsätta
föreningsverksamheten.
År 2000 belönades Martti Koivumäki, medlem i Vasa maskinmästarförening, med förbundets förtjänsttecken i guld för långvarigt
och förtjänstfullt arbete inom maskinmästarkåren.
Under hela 2000-talet har före-
ningens medlemsantal sjunkit i
jämn takt. Orsak härtill torde finnas i de strukturella förändringar
som skett inom näringslivet i Vasaregionen, med andra ord har
man flytta arbetsplatser till andra
orter.
Medlemsantalet är nu 171 och
därmed är vi på 8. plats inom
förbundet.
Under detta årtusende har verksamhet och delgivning av information till medlemskåren skett via
förbundstidningen, möten och nyare kommunikationsmetoder, som
t.ex. användning av egna hemsidor, samt styrelsemöten via telefon och e-mail.
År 2010 beslöt förbundsstyrelsen
på årets sista möte att belöna
vår medlem Uno Lintala med förbundets förtjänsttecken i guld för
sina betydande insatser.
En värld i förändring och framtiden
I Vasa Maskinmästareförenings
stiftelseurkund kan man läsa bl.a.
följande: ”föreningens mål är att
höja yrkeskårens yrkesmässiga
och andliga nivå, samt att bevaka föreningsmedlemmarnas materiella intressen.” Bevakandet av
materiella förmåner har nu fått
bestående förträde.
De förnyade skolningmetoderna
har även ställt oss inför utmaningen, huruvida vi är kapabla att
7
möta energi-ingenjörernas nya
krav och på så sätt kunna bevara
vår plats inom fackbranschen
både till sjöss och på land.
Vårt tids största problem är att
få studeranden att söka till vår
bransch. Speciellt på sjösidan har
man kunnat notera en allvarlig
brist på intresse. Fortsätter den
här tendensen, kommer det snart
inte att finnas några finländska
sjömän.
Lyckligtvis har förbundet länge
arbetat med olika samarbetspartner och fört fram vår bransch
vid bl.a. skolningstillfällen, mässor
och rekryteringar.
I samarbet:
Den ständiga förändringen i världen har lett till att maskinmästarkårens och energi-ingenjörernas
arbete har blivit mera mångsidigt. Det har uppstått helt nya
arbetsområden som energibesparning, effektiv energi, ny teknologi och utnyttjande av förnybara energiformer. På samma
sätt är det med miljövård, som
uppmärksammas inom alla områden.
Olika nya bränslen, som t.ex. användning av biobränsel och utnyttjande av avfallsenergi är aktuella både nu och i framtiden.
Även de nutida avancerade lösningarna för anläggningar och
användning av styrsystem har
fordrat utbildning och nytt ställningstagande.
Trots att medlemsantalet inom
Vasa Maskinmästarförening har
hållits rätt jämnt, är det framöver
av ännu större vikt att berätta för
nya medlemmar och kandidater
om fördelarna med att vara organiserad och framför allt om de
fördelar vårt eget förbund har
att erbjuda.
Det är bara vi, som på bästa sätt
kan föra fram deras intressen.
Fackföreningsrörelsen måste i
framtiden tala till unga och studerande, som bör få höra om tidigare generationers prestationer.
Förteckningen är både lång och
ansevärd, och det finns inget att
skämmas över.
Maskinmästarkåren har visserligen rätt väl förstått nödvändigheten av att organisera sig, men
enbart det här räcker inte. Man
bör även sträva efter att delta,
för ju fler som deltar i verksamheten, desto bättre möjligheter har
vi att bevaka våra intressen. Motparten har ju under årens gång
inte förändrat sig och blivit snällare, utan snarare tvärtom.
Proma-Palvelut Oy
Källor:
Uno Lintalas VMm:s 90-års historik
Jukka Muiluvuori: Historia från lands och till sjöss, Finlands Maskinbefälsförbunds
140-års historik
Wikipedia
Esko Arpalahti: Helsingfors Maskinmästarförening. Historik 1869-1979.
Vaasan Merimuseo
Palosaaren salmi, (06) 312 0511 tai Lintala (06) 321 1140, 343 6307
Avoinna: 18.5. – 28.8.2011, ma – pe 11.30 – 18.30 tai sopimuksen mukaan
Vasa Sjöhistoriska museum
Brändösund, t. (06) 312 0511 eller Lintala (06) 321 1140, 343 6307
Öppet: 18.5 – 28.8.2011, må – fr 11.30 – 18.30 eller enligt överenskommelse
8