Den optimala lymfödemvården

1. Läkare utbildade i lymfsystemet och dess sjukdomar. Det finns ingen läkare i Sverige med denna kompetens. I Västeuropa har man i undersökningar kommit fram till att 1.3 % av befolkningen har bestående svullnader i form av primärt eller sekundärt lymfödem. Samma förhållanden torde gälla i Sverige. Det innebär att 000 människor, som lider av lymfödem, inte kan bli bedömda av en specialist och därmed saknar diagnos trots att de har en progredierande kronisk sjukdom som går att behandla med framgång.

2. Utbildning av distriktsläkarna så att de kan diagnosticera lymfödem och remittera patienten till lymfödemvård. Idag remitteras patienterna runt på sjukhusen i åratal utan att få rätt diagnos.

3. Centra för diagnos av lymfödem och lymfödemrelaterade sjukdomar spridda

över Sverige, där man med hjälp av perometer och bio-impedans mätare kan mäta och fastställa om personen har eller riskerar att få lymfödem. Många människor lider av primärt (medfött) lymfödem utan att veta om det och får inte behandling i tid. Detta medför att de i onödan får en volymökning av en kroppsdel (oftast ett ben) som obehandlat leder till fysiska, psykiska och sociala handikapp. Med god lymfödemvård kan detta förhindras.

4. Lymfskola dvs information om hur man själv kan behandla och ta kontroll över sitt lymfödem och för att förhindra ökad svullnad. Information bör ges till alla som genomgår stora operationer, där större lymfbanor skadats och långvarig svullnad eller risk för lymfödem kan förväntas (t.ex canceroperationer, höftoperationer, knäoperationer) samt till alla lymfödempatienter med primärt eller sekundärt lymfödem och lipödem.

5. Intensivbehandling på 2-4 veckor för patienter med gamla lymfödem och stor volymökning, för att förhindra att ödemet ytterligare växer i storlek. När det gäller stora och besvärliga ödem ska detta kunna ske flera gånger per år tills dess att ödemet minskat i volym så att det kan hanteras av patienten själv med hjälp av egenbehandling utan att försämring sker.

6. Underhållsbehandlingar med lymfterapi, till dem som så behöver, i erforderligt intervall för att minska storleken på ödemet alternativtför att inte försämring (volymökning) ska ske i de fall då patienten inte klarar sig med egenbehandling 7. Utskrivning av en Lymfapress till de patienter, som har stora lymfödem och så önskar. Har patienten haft rosfeber (en vanlig komplikation som uppstår vid dåligt lymfflöde och som alltid måste antibiotika behandlas) kan han/hon erbjudas en lymfapress att användas i hemmet för att förhindra ytterligare skov av rosfeber.

8. En kontinuerlig utvärdering av de nya metoder, som finns och används utomlands med syftet att införa nya, bra, kostnadseffektiva behandlingsmetoder för lymfödem i Sverige 9. En jämn geografisk spridning av vården inom länet.