Transcript Midiciner som kan ge perifera ödem

Mediciner som kan ge perifera ödem.
Vid internationella lymfologi-kongressen i Rom hölls en föreläsning om vilka
medicinska preparat som kan ge perifera ödem.
Sammanställt av:
Polymnia Nikolaidis
Sjukgymnast, lymfterapeut, kassör SFL.
Sjukgymnastikkliniken samt
Sektionen för Cancerrehabilitering
Karolinska Universitetssjukhuset, Solna.
Farmaka som kan ge benödem. Differentialdiagnos med lymfödem.
Hur diagnosticera vid förekomst av benödem? Hur bör specialistens attityd vara vid bedömning av
benödem?
Ödem versus lymfödem: Klinisk undersökning. Anamnes samt fysisk bedömning:
1. Få en klar ide om ödemtyp, ödemutveckling och ödemstadium
2. Bilddiagnostik: lymfscint, MR, CT, indocyaningrön med infraröd scanner.
3. Genetik
Efter att ha använt all denna teknologi kommer vi ibland till en situation där alla komplementära
diagnostiska test är normala men patienten har bilaterala benödem. Då måste man ställa sig frågan
om patienten möjligen tar ngn typ av farmaka som kan ge biverkan i form av benödem.
Farmaka som ger bilaterala benödem:
Grupp 1
Lithium carbonate : används vid bl.a. depression och psykoser. Kan efter ett antal dagar ge pretibiala
ödem hos vissa patienter. Beror på ökad produktion av aldosteron och därmed natriumretention.
Morfin: kan ge ödem i ung 1/1000 fall. Beror på frisättning av histamin.
Glykokortikoider : ökar vätske- och natriumretentionen samt ökar kaliumutsöndringen vilket leder till
ödem.
Östrogen, androgen: kan ge ödem vid höga doser beroende på påverkan mineralkortikoida receptorer
på njurar och colon.
NSAID (ibuprofen, diklofenak, rofecoxib, celecoxib, etodolac, nimesulide):prostaglandiner minskar
utsönddring av norepinfrin vilket också ger vasodilatation. Påverkar njurfunktion och orsakar natrium
– och vattenretention som ger perifera ödem. Prevalens 3-5%.
Diasoxid: arteriell vasodilator, ger metaarteriolär avslappning utan att påverka metaarteriell venös
kapacitet. Kan resultera i tydlig natriumretention och filtration som ger perifera ödem.
Minoxidil
Hydralazine
Alfa-blockerare (prazosin, phentolamine, terazosin) samt Betablockerare (propranolol, timolol,
pindolol, carvedilol) : ger arteriolär vasodilatation genom inhibering av presynaptisk beta-2 receptor
och däremed minskning av frisättning av katecholaminer .
Calciumantagonister (amlodipin, nifedipine, lercanidipine, lacidipine) Amlodipin den medicin som i
särklass ger största frekvensen av perifera ödem (19%) jmf med lercanidipine (9%) och lacidipine
(4%). Detta är också orsaken till att avbruten medicinering är så mkt vanligare för denna medicin än
för de två andra.
Carbenoxolone Pramipexole
Grupp 2: Perifera ödem relaterade till direkt toxisk effekt
Derivat av ergot (-aminer?)
Kokain
Amantadine
Cisplatine
Karbamazepine
Valproate
Docetaxel: cytostatikum, kan ge erythem, perifera ödem pga njurpåverkan. Kan också ge
pleuravätska, ascites och generalsierat ödem. Behandlingen är minskat intag av natrium samt
insättning av spironolakton.
Grupp 3: perifera ödem relaterade till överkänslighetsreaktion
Phenotiazine (antipsykotika samt ingår i antihistamin)
Chlorpromazine (psykofarmaka mm)
Propylthiouracil (mot hyperthyroidism)
Dabigatran (antokoagulantia): ca 6,5% risk för perifera ödem
Farmaka som ger perifera ödem, kan hos varierande antal patienter ge sidoeffekter som kan vara
önskvärda i det fall de ger en synergieffekt tillsammans med den önskade medicinska effekten, eller
vara oönskade när de ger förändringar i patientens hälsa, från minimalt besvär upp till iatrogena
allvarliga toxiciteter som kan orsaka dödsfall.
Ödem kan bero på :
1 Patientens reaktion vilken beror på genetik, kan inte förutsägas i förväg och kan endast kontrolleras
av förskrivande läkare.
2 Idiosynkracies: I detta fall reagerar patienten mycket oförväntat från övriga befolkningen, även
detta av genetisk orsak.
3 reaktion som beror på immunologisk mekanism.