Transcript Ett bättre liv med DBS

ET T NOR DISK T N Y HETSM AGASIN FR Å N MEDTRONIC
nr 3 2012
Ett bättre liv med DBS
Maiju berättar om sin svåra epilepsi och DBS-behandlingen | SID 18
ICD, CRT och Pace, - Nytt utbildningscenter med nytt koncept | SID 4
CareLink Pro3 ger säkrare analys för diabetiker | SID 10
Perifer nervstimulering, - ny möjlighet för smärtpatienter | SID 15
| 1
E LEDARE
REIDAR GÅRDEBÄCK
Tillsammans löser
vi dagens utmaningar
Inom industrin och sjukvården har vi alla länge varit medvetna om de utmaningar som dagens sjukvård står inför. Men under de senaste åren har även allt fler politiker insett vikten av att förstå life-sciencebranschen bättre för att kunna ta beslut som leder till mer och bättre vård för framtidens patienter, till
en rimlig kostnad. Många politiker för nu därför en positiv dialog med industrin med målsättningen att
­diskutera frågor som; hur ska vi ha råd med sjukvården om tio år? hur ska vi agera för att behålla forskning
och utveckling av medicinsk teknik i landet?
Ett exempel på det är Swedish Medtechs årsmöte, där näringsminister Annie Lööf, Karin Johansson,
statssekreterare vid Socialdepartementet och Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholm läns landsting
var några av talarna och debattörerna som visade på stor vilja att lyssna och förstå ­problematiken i branschen för att kunna vidta åtgärder inför framtidens sjukvård. Ett annat exempel är att representanter för
den medicintekniska industrin för första gången blivit inbjudna att delta vid en o
­ ffentlig utfrågning hos
riksdagens näringsutskott under temat; life sciene-industrins framtid i Sverige. Läs gärna mer om det!
Inom industrin strävar vi hela tiden efter att, tillsammans med er, finna de mest ”vårdeffektiva”
­lösningarna för alla. Både för patienter, kliniker och för samhället som helhet. Vår målsättning är definitivt
att vara en del av lösningen i framtidens sjukvård. Här är ny behandlingsteknik som visar på helt nya vägar
att gå för att komma till rätta med de stora kroniska folksjukdomarna, som till exempel hypertoni, oerhört
viktig. Nyligen publicerades 3-årsdata från Symplicity-studien, kring renal denervering, som visar på
­betydande, bestående blodtryckssänkning. Glädjande resultat för de kliniker runt om i Norden som redan
är igång med renal denervering och för de patienter som redan hunnit få behandlingen.
Ytterligare områden där vi ser nya möjligheter för patienterna är DBS-behandling för epileptiker och
perifer nervstimulering vid smärta. När det gäller DBS och epilepsi har vi redan tidigare berättat om hur
man jobbar med det i Tammerfors men i detta nummer har vi också nöjet att presentera en patient­
berättelse, också den från Finland. Mer från Finland blir det i artikeln från Kuopios Universitetssjukhus där
man gjort framsteg med perifer nervstimulering som ett komplement till ryggmärgsstimulering.
sida 12
sida 12
sida 3
sida 18
sida 15
Det här och mycket annat i detta nummer av Medley!
Medley är Medtronics kundmagasin och vänder sig till läkare, övrig sjukvårdspersonal, journalister samt
­opinionsbildare inom sjukvården. Det finns möjlighet att prenumerera på Medley via e-post. Anmäl dig
på ­[email protected] för att få tidningen i pdf-format fyra gånger per år, för att anmäla adressändring
eller säga upp din prenumeration. Skriv namn och e-postadress. Märk brevet ”Medley-­prenumeration”.
Medtronic AB innehar utgivningsbevis för Medley som ges ut fyra gånger per år.
Ansvarig ­utgivare: Reidar Gårdebäck Redaktionschef: Elenore Schmidt
Foto: Medtronic, Benjamin Suomela och Christian Evers Text och form: Care of Haus
Adress: Medtronic AB, Box 1034, 164 21 Kista Tel: 08-568 585 00 Fax: 08-568 585 01
E-post: [email protected] Hemsida: www.medtronic.se
©2012 Medtronic AB. Medtronic® är ett av Medtronic Inc registrerat varumärke. Andra varumärken,
produktnamn och terapinamn som nämns i Medley är Medtronics eller respektive ägares egendom.
LJÖMÄRKT
MI
Miljömärkt Trycksak 341 091
341 091
2 |
Gilla Medtronic Sverige
på Facebook och ta del
av nyheter och aktiviteter.
Jag tycker att resultaten från
studiens treårsdata känns
väldigt lovande.
Professor Sverre Kjeldsen vid kardiologkliniken
på Ullevåls sjukhus.
3-årsdata från studien Symplicity HTN-1:
Renal denervering
ger fortsatt
­betydande effekt
efter tre år
Nyligen publicerades treårsdata från studien Symplicity HTN-1
kring renal denervering. Resultaten visar bland annat att den
genomsnittliga blodtryckssänkningen bland patienterna efter tre
år ligger på 33 mmHg i systoliskt tryck.
Professor Sverre Kjeldsen vid kardiologkliniken på
Ullevåls sjukhus kommenterar här studiens resultat och innehåll.
– Studien är gjord som en öppen studie, säger
Sverre Kjeldsen. Snittåldern i gruppen är 57 år, 39
procent är kvinnor, 31 procent har diabetes och de
153 inkluderande hade ett initialt blodtryck på
178/98 mmHg i genomsnitt. Patienterna tog i snitt
fem olika blodtryckssänkande läkemedel.
Genomsnittlig blodtryckssänkning på
33 mmHg
– 24 av patienterna har följts upp i 2,5 till 3 år och
man ser att den genomsnittliga blodtryckssänkningen är samma som vid tvåårsuppföljningen –
det vill säga 33 mmHg. Här kan man notera att 10
mmHg är ett genomsnittligt resultat för ett blodtryckssänkande läkemedel.
– Den genomsnittliga blodtryckssänkningen
på 33 mmHg, från 175 till 142, är betydande, fort-
sätter Sverre. Ett systoliskt tryck på 142 mmHg är
mycket nära den övre gränsen för ett genomsnittligt normalt blodtryck. I studien ser vi också att
mellan 30 och 40 procent av patienterna får ett
blodtryck under 140 mmHg, och nästan alla får
ner trycket under 160 mmHg. I slutänden är det
bara några få som kvarstår med allvarligt högt
blodtryck.
– Man bör beakta att det handlar om patienter
med ett okontrollerat och allvarligt högt blodtryck, och det är av stor vikt om dessa kan nå ner
till ett kontrollerat blodtryck runt 140 mmHg.
Meningen med studien är inte att se om patienterna kan reducera sin medicinering. Slutar de
med sin medicinering vet vi inte om blodtrycket
stiger igen.
Samma effekt oavsett ålder,
­njurfunktion eller diabetesstatus
svarade dåligt eller inte alls på behandlingen vid
tremånaderskontrollen har sänkt sitt blodtryck
med mer än 10 mmHg efter tre år. Tittar man
sedan på studiens subgrupper ser man att blodtryckssänkningen är lika stor avsett om patienterna är över eller under 65 år. Ingreppet har också
samma effekt på både diabetiker och icke-diabetiker, liksom för dem med normal kontra lätt reducerad njurfunktion (GFR över 45 l/minut).
– Detta betyder i princip att vi inte behöver sortera patienterna till behandlingen avhängigt på
ålder, diabetes och njurfunktion. Jag tycker att
resultaten från studiens treårsdata känns väldigt
lovande. Vi inleder själva en studie nu, Oslo RDN.
Kort om renal denervering
Renal denervering innebär att en del av
de sympatiska nervbanorna till och från
njuren bryts eller förlamas. Tekniken bygger på Medtronics kateterburna teknik
Symplicity som bryter banorna i njurartären
med radiofrekvensenergi. Ingreppet kräver
inte narkos, återhämtningstiden är kort och
komplikationerna är minimala.
E
– Treårsuppföljningen visar att de patienter som
| 3
ICD-, CRT- och pacemakerteknologi:
Norden får tillgång till
nytt utbildningscenter
Nyligen invigde Medtronic ett internationellt utbildningscenter i
centrala Warszawa. Centret fokuserar på utbildningar inom ICD-,
CRT-, pacemaker- och hjärtmonitoreringsteknologi. Utbildningarna
baseras till största delen på kliniska fall, och utvärderingen från den
första utbildningen visar att konceptet är en succé.
Läkaren Stefan Karczmarewicz är huvudansvarig för
utbildningscentret. Vid sin sida har han Bartek
Szwarc, Eva Clausson och Martin Holmstrand, som
är några av Medtronics mest erfarna device­experter
i regionen ”norra och östra Europa” (NEE). Genom
4 |
att centret är beläget i Polen får läkare och sjuksköterskor inom NEE-regionen tillgång till det absolut
senaste inom simulatorträning på nära håll.
– För oss är det värdefullt att Stefan också är
aktiv som implantatör, säger Martin Holmstrand,
utbildare i de internationella ICD-utbildningarna.
Det tillför en dynamik i utbildningen som gör att
deltagarna direkt kan få svar på frågor utifrån ett
användarperspektiv. Tillsammans är vi ett mycket
erfaret utbildningsteam med stor kunskap, vilket
är viktigt för att deltagarna ska få tekniskt avancerad information presenterad på ett pedagogiskt
och lättsmält sätt.
Kliniska fall är
grunden i alla utbildningar
– Hela utbildningskonceptet har ett nytt peda­
gogiskt upplägg som vi vet att många har efter­
Från vänster ovan:
Martin Holmstrand,
Bartek Szwarc,
Essi Pikkarainen
samt Stefan
Karczmarewicz.
Autentiska kliniska fall är grunden i Medtronics utbildningar i det nyöppnade
utbildningscenter i central Warszawa. Med hjälp av simulatorer och avancerad
undervisningsteknologi får deltagarna fördjupa sig i olika kliniska fall.
frågat, fortsätter Martin. Utbildningen börjar
direkt med kliniska patientfall och kursdeltagarna
arbetar aktivt med dessa på programmerarna
under större delen av de två utbildningsdagarna.
– Det är också roligt att kunna erbjuda en
utbildning i lokaler som har så avancerad teknisk
utrustning för undervisning. Här finns simulatorer
för såväl uppföljning som implantation, och även
de senaste inom smartboardteknologin.
Jag är väldigt nöjd med ­utbildningen. Den var
bra ­upplagd och den ­tekniska informationen var
mycket nyttig för mig. Jag gillar att vi fick både
läkarens och ­produktspecialistens synvinkel på
de olika patientfallen vi arbetade med under
utbildningen. Essi Pikkarainen
Kommentarer från kursdeltagare
En utbildning för erfarna ICD-implantatörer,
kardio­
loger och sjuksköterskor, ”ICD advanced
training course”, var först ut på det nya centret
i Warszawa. Med på utbildningen som tog upp
avancerad problemlösning på autentiska patientfall var Essi Pikkarainen, kardiolog vid Åbo
Universitetssjukhus och Barbara Jabur Juul-Möller,
ICD-sjuksköterska vid ICD- och pacemaker­enheten
på Universitetssjukhuset i Lund.
– Jag är väldigt nöjd med utbildningen, säger
Essi. Den var bra upplagd och den tekniska infor-
mationen var mycket nyttig för mig. Jag gillar att
vi fick både läkarens och produktspecialistens
synvinkel på de olika patientfallen vi arbetade
­
med under utbildningen. På kort tid lyckades
Medtronic förmedla mycket information till oss.
– Utbildningen höll hög nivå när det gäller
patientfall och jag uppskattar diskussionerna
kring dessa, säger Barbara Jabur Juul-Möller.
Undervisningslokalerna var mycket bra. Jag skulle
gärna se att även psykosociala problem relaterat
Intresserad av utbildningar inom ICD, CRT och Pace?
E
Kontakta din lokala Medtronic-representant för mer info.
ICD-behandling kom med på schemat.
Högt betyg i utbildningsutvärderingen
– I utvärderingen efter vår premiärutbildning fick vi
mycket positiv feedback, säger Eva Clausson.
Snittet i bedömningen var 5,7 av 6. Det känns
­väldigt roligt och vi är entusiastiska inför hösten.
Den som är intresserad av utbildningar inom området får gärna ta kontakt med sin lokala Medtronicrepresentant.
Uleåborg | Finland
Flimmerbehandling
med ­kryoablationer
Kardiologiska avdelningen vid Uleåborgs universitetssjukhus började i våras b
­ ehandla
­förmaksflimmer med kryoteknologi. Patienterna kommer från Uleåborgs universitets­
sjukhus upptagningsområde för specialistsjukvård som omfattar nästan halva Finlands yta,
från Karleby och uppåt i landet. Specialistläkarna Paavo Uusimaa och Jarkko Magga som
utför kryoablationer i Uleåborg berättar om sina erfarenheter.
Uleåborgsläkarna Jarkko Magga, längst till
­vänster, och Paavo Uusimaa, ovan, som sedan
i våras utfört flimmerbehandllingar med kryo­
ablationer, har redan hunnit konstatera
behandlingens fördelar både för patienter
och för personal.
Kari Ylitalo, specialist i kardiologi.
6 |
Vi började behandla för­
maksflimmer med kryo­
ablationer vid påsken
2012. Vår målgrupp är
patienter med ­paroxysmalt
förmaksflimmer och
­normalstort vänster
­förmak. Vi har ­hittills
­hunnit behandla
13 patienter.
Jarkko Magga.
Vid kryoablation, d.v.s. frysbehandling, förs en
kateter in via ljumsken till det område i hjärtat där
rytmstörningen uppstår. Katetetern kyls ned med
flytande lustgas. Med kryo­ablation kan man åstadkomma en skarpt avgränsad vävnadsskada.
Kryoablationsteknik för behand­ling av förmaksflimmer har funnits sedan 2005 och stöds av en
omfattande klinisk litteratur med fler än 80 publicerade kliniska studier. I Finland har man utfört
kardiologiska ablationer av olika typer av arytmier
med fokala kryokatetrar sedan 2005. I Uleåborg
har de nu börjat behandla förmaksflimmer med
kryoablationer.
– Det blev aktuellt för oss att skaffa kardiologisk
kryoutrustning när vi önskade ytterligare stöd
i behandlingen av förmaksflimmer. Där är det över
huvud taget problem med något osäkra långtidsresultat och med tidigare metoder har vi ganska
ofta fått behandla patienterna på nytt. Med hjälp
av den nya tekniken ville vi förkorta ingreppstiderna
och minska behovet av ytterligare ablations­
behandlingar, berättar Paavo Uusimaa som är
­specialist i inremedicin och kardiologi.
Nya tekniken lätt att lära
Uleåborgsläkarna började med ett studiebesök på
Karolinska universitetssjukhuset vid Huddinge,
Stockholm hösten 2011. Där instruerades de av
två föregångare inom kryobehandling, prof. Mats
Jensen-Urstad och dr. Hamid Bastani.
– Det var lätt för oss att ta till oss den nya
­tekniken. Vi har ju båda mångårig erfarenhet av
RF‑ablationer, så vi kan verkligen sjukdomen och
behandlingsobjektet. Det är dock många tekniska
detaljer som man måste tänka på vid kryoablation.
Därför kändes det tryggt att Hamid Bastani kom till
Uleåborg och övervakade våra fyra första ingrepp
– två av mina och två av Jarkkos, berättar Paavo.
– Vi började behandla förmaksflimmer med Artic
Front kryoballong vid påsken 2012. Vår målgrupp är
patienter med paroxysmalt förmaksflimmer och
normalstort vänster förmak. Vi har hittills hunnit
behandla 13 patienter, berättar Jarkko Magga,
som är specialist i kardiologi.
– Vi har åtminstone inledningsvis valt ut
patienter med gynnsam anatomi som har par­
oxysmalt förmaksflimmer. Med ökad erfarenhet
kan vi möjligen börja ta oss an mera komplicerade
fall, fortsätter Paavo.
Många fördelar med kryoablation
I Finland utförs flimmerablationer traditionellt
under sedation och inte anestesi. Eftersom kryo­
ablation är en mer smärtfri behandlingsmetod för
patienten än RF-ablation, krävs det inte heller lika
kraftig sedation. Det finns många fördelar med
detta.
– Alla våra patienter har tålt kryoablationen riktigt bra och vi har kunnat kommunicera med dem
under själva ingreppet. Det krävs inte heller lika
mycket uppföljning efter sedationen. Ingrepps­tiden
är kortare än vid RF‑ablation och patienterna är uppe
och går snabbare efter åtgärden, förklarar Paavo.
Kryoablationsbehandling har tekniskt mot­
svarat Uleåborgsläkarnas förväntningar. Från ­hösten
planerar de att regelbundet utföra kryoablationer
i en operationssal en dag i veckan. Då kommer
även en tredje läkare att delta i verksamheten:
specialist i kardiologi Kari Ylitalo.
– Då hinner vi behandla två patienter i veckan
med denna metod, utöver de flimmerpatienter
som vi behandlar med andra metoder. Vi har redan
betat av patientkön rejält men antalet flimmer­
patienter är inte på väg ner, utan verkar snarare
öka. Det handlar även om relativt unga patienter,
men 50 – 60-åringarna utgör den största åldersgruppen. När vi har fått mer erfarenhet lär vi oss
vilken ­
teknik som är lämpligast för respektive
patient. Förutom ökad erfarenhet förväntar vi oss
också nya undersökningsrön, så att vi kan ändra
vår praxis utgående från dem, säger Paavo.
– Kryoablation kräver mer genomlysning än
magnetnavigeringsmetoden men totaldosen är
fortfarande liten och saknar betydelse för patienterna. Även om sköterskorna har mer att göra vid
kryoablation än vid magnetnavigeringsmetoden
så har även vårdpersonalen varit nöjd med sina
­första erfarenheter av kryablation. Och behandlingens fördelar är uppenbara: kryoablation är
behagligare för patienterna och vi kan behandla
fler patienter på samma tid och med samma kapacitet, sammanfattar Jarkko slutligen.
Det var lätt för oss att ta till oss den
nya tekniken. Vi har ju båda mångårig
­erfaren­het av RF‑ablationer, så
vi kan verkligen sjukdomen och
behandlings­objektet.
Paavo Uusimaa.
| 7
BLOOD MANAGEMENT
Individualiserad
koaguleringsanalys
I samband med öppen hjärtkirurgi där hjärt-lungmaskin används
är det av största vikt att patientens blod inte koagulerar i m
­ askinen.
Sedan några år finns instrumentet HMS Plus, som under hela ingreppet
i realtid kan överblicka antikoaguleringsfunktionen, hemostasen, så att
patienten får rätt mängd heparin respektive protamin.
Med hjälp av HMS Plus (Hemostasis Management
System) mäts initialt hur känslig patienten är för
heparin, och instrumentet anvisar lämplig dosering. Därefter mäts löpande vilken koncentration
patienten har i blodet och instrumentet talar om
vilken dos som behövs. Sist men inte minst kan
HMS Plus ge besked om hur mycket protamin
patienten behöver för att bryta effekten av den
aktuella heparinkoncentrationen.
De flesta kliniker har satt som mål att hålla koagulationstiden, ACT, activated clotting time, på
480 sekunder under ingreppet. Tidigare har heparin och protamin getts lika till alla enligt fasta vikttabeller, men nu kan mängderna alltså anpassas
till varje individs verkliga behov.
Vi pratar med personal på fyra olika kliniker där
instrumentet har använts i flera år och där det nu
används till samtliga ingrepp med hjärt-lungmaskin.
Akademiska sjukhuset i Uppsala
Moayad Altaiy är anestesisjuksköterska på thoraxoperation och är den som håller i utbildningar i
användandet av HMS Plus för nyanställda och
uppdateringar för all personal några gånger per år.
– Jag tycker att den största fördelen är att vi
behöver göra mycket färre re-operationer på
grund av medicinsk blödning. Vi har inte gjort
någon studie ännu, så jag kan inte ge några siffror,
men det borde studeras. Dessutom ger vi mindre
mängder protamin, ungefär 60–70 procent av vad
vi gav tidigare, men lite mer heparin än tidigare.
Moayad konstaterar att protamin är dyrt –
minskningen ger en besparing på ungefär 200 000
kronor – men att det ändå är det minskade antalet
re-operationer som är den stora vinsten, både
ekonomiskt och ur patientperspektiv.
– Ytterligare en fördel är att om patienten blöder
kan vi nu utesluta heparineffekt och direkt göra
andra analyser för att utreda vad som är fel och vad
som krävs för att stoppa blödningen, fortsätter han.
En liten nackdel med utrustningen är att kuvetterna, som är förbrukningsvara för instrumentet,
är färskvara. Hållbarheten har dock nyligen förlängts från tre till fem veckor. Moayad beställer
nya varje vecka och skulle gärna se att de hade
längre hållbarhet.
– Det tar lite tid att använda HMS Plus, värdefulla sekunder för kirurgerna, men nu har alla lärt
sig att det är väl använd tid och att det är värt det.
Örebro Universitetssjukhus
Anna Laffin är perfusionist i Örebro, men arbetar
Jag tycker att den största fördelen är att vi
behöver göra mycket färre re-operationer
på grund av medicinsk blödning.
Moayad Altaiy, Akademiska sjukhuset i Uppsala.
8 |
för närvarande på Sahlgrenska universitetssjuk­
huset i Göteborg.
– ACT kan ju påverkas av annat än heparin.
Med HMS Plus får vi ytterligare en dimension och
osäkerhetsgraden minskar.
Sedan HMS-systemet infördes i Örebro får flertalet patienter mindre protamin än tidigare.
– Under 2011 hade vi en låg siffra, 2,5 procent,
för reoperation av blödning. HMS Plus är troligen
en av pusselbitarna som bidragit till detta, och
den är ett bra hjälpmedel för oss.
Hon tycker att den stora fördelen är att kunna individualisera doserna av både heparin och protamin.
– Patienterna konsumerar olika mycket heparin
under ingreppet, och sedan behöver vi inte reversera mer heparin än vad som finns kvar i kroppen.
Anna kan också berätta att på Sahlgrenska
görs nu en studie med HMS Plus, där HMS jämförs
med traditionell ACT-mätning.
Skånes universitetssjukhus
Sara Scicluna är perfusionist på thoraxkliniken
i Lund.
– Med det första provet (heparin-dos-respons,
HDR) får vi en bild av patientens känslighet för
­heparin. Det har gjort att vi individanpassar heparin­
doseringen, i stället för att som tidigare dosera
efter patientens vikt och därmed generalisera
patienternas koagulationsstatus. Om instrumentet HMS Plus ger abnorma värden tittar vi en extra
gång i journalerna för att försöka förstå orsaken.
– Om det exempelvis visar sig att patienten har
låg känslighet för heparin ges antitrombin III. När
vi gör ett nytt HDR-test 30 minuter senare ser vi
Under 2011 hade vi en
låg siffra, 2,5 procent,
för reoperation av
blödning. HMS Plus är
troligen en av pussel­
bitarna som bidragit till
detta, och den är ett bra
hjälpmedel för oss.
Anna Laffin, Örebro universitetssjukhus.
att behovet av heparin för att upprätthålla det
önskade ACT-värdet har minskat.
Protaminanvändandet har här minskat med 50
procent, så den ekonomiska vinsten är betydande,
men det är anpassningen till patientens faktiska
behov av både protamin och heparin som är den
största vinsten, menar Sara.
Barnhjärtcentrum på Skånes
universitetssjukhus
Valéria Perez de Sá är barn-anestesiläkare på barnhjärtcentrum i Lund, som tar hand om ungefär hälf-
ten av landets avancerade ingrepp som kräver hjärtlungmaskin. Ungefär en tredjedel av patienterna är
nyfödda, vilket innebär att de har ett helt annat koagulationssystem än vuxna – det är inte moget ännu.
– Tidigare använde vi samma protokoll för barn
som för vuxna. Oftast fungerade det bra, men vi
märkte att vissa krävde mer och vissa mindre. Vi
ville hitta protokoll som passade för nyfödda och
upp till tonåringar. Tillsammans med kliniker i
Berlin och Toronto, som använder samma instrument, har vi kommit fram till protokoll som vi är
nöjda med, även om det tog ett tag.
Valéria tycker inte att hon har sett någon förändring i antalet blödningar post-operativt. Använd­
ningen av heparin har ökat, medan mängden protamin har minskat.
– Den främsta fördelen är att vi har mycket mer
kontroll på vad vi gör, även om vi inte kan visa det
med någon kontrollerad studie.
Fotnot: JoinTech Medical AB är Medtronics
­distributör av HMS Plus i Sverige och Danmark.
HMS PLUS ™ – Hemostasis Management System
HMS Plus™ har många funktioner, med vilka följande
tester kan utföras:
• Heparin Dose Response – för att identifiera
individuellt heparinbehov
• Heparin Protamine Titration – för att upprätthålla
­heparinkoncentrationen under bypass och
beräkna protamindos efter bypass.
• Active Clotting Time – för att överblicka den
aktiverade koagulationstiden.
E
Valéria Perez de Sá, barnhjärtcentrum, och Sara Scicluna, thoraxkliniken,
båda på Skånes Universitetssjukhus i Lund.
| 9
Jarl Hellman och Anja Vidmark var bland de första i Sverige att börja
använda det uppgraderade CareLink-programmet, som hjälper dem
att ge ännu tydligare information till diabetespatienterna.
CareLink Pro 3
E Den första mjukvaran för diabetes som erbjuder avancerat beslutsstöd:
- alla data på ett ställe
- kortare tolkningstid
- mer välgrundade behandlingsbeslut.
CareLink är det enda nedladdningsprogram inom diabetes som har bevisat
statistiskt signifikant sänkning av patienters HbA1c.*
* Corriveau EA, Durso PJ, Skipper BJ, Kaufman ED, Laskaratos LA, Heintzman KB
Pediatric Diabetes 2008: 9(Part II): 360-366.
10 |
Den stora nyheten är att programmet gör en
­tolkning av resultatet och ger med det som
utgångspunkt förslag till förändringar ...
Givetvis bedöms den även av läkaren eller
­sköterskan, men oftast är analysen bra.
Jarl Hellman, Akademiska sjukhuset i Uppsala.
för diabetespatienter:
Datatolkning ger säkrare analys
Vid uppföljningsbesök kan diabetespatienter med insulinpump och
kontinuerlig glukosmätning nu få en tydligare analys av hur det har
gått och förslag till förbättringar. I Medtronics nya programversion
­samlas informationen översiktligt på två sidor, och ger patienten en
bra bild av sitt eget glukosmönster.
I våras lanserade Medtronic en ny version av
CareLink Diabetes för sjukvården. Liksom tidigare
har patienten en egen version av programmet,
med data som kan laddas ner från insulinpump,
kontinuerlig glukosmätning (CGM) som är kopplad till pumpen samt blodsockermätning.
Patienten kan välja att länka över sina data till
sjukvårdens program inför ett besök, för att få ut
maximalt av besöket och använda tiden till samtal.
I den nya versionen av programmet för vården,
CareLink Pro 3, finns två nya rapporter som sammanfattar vad som hänt och ger förslag om vad
som kan behöva förändras.
Snabbare och säkrare
Diabetessektionen på Akademiska sjukhuset
i Uppsala var bland de kliniker som var först ut med
att börja använda CareLink Pro 3. Överläkare Jarl
Hellman tycker att det är en spännande utveckling.
– Det är ett värdefullt verktyg för att organisera
alla de mätdata som går att få från CGM. Man får
både en sammanfattning och förslag på vilka
­justeringar som kan göras. Det är handfast och
smart uppbyggt – jag tycker helt enkelt att det är
jättebra!
– Den stora nyheten är att programmet gör en
tolkning av resultatet och ger med det som
utgångspunkt förslag till förändringar. Man kan
jämföra det med EKG, som ju har haft datatolkning
sedan många år. På samma sätt blir den här ana­
lysen både snabbare och säkrare. Givetvis bedöms
den även av läkaren eller sköterskan, men oftast är
analysen bra.
E
Glada nyheter!
– Pumppatienter kräver generellt mer skötersketid, och särskilt CGM ger mycket mätdata. I stället
för att sköterskorna blir översvämmade av registreringar får vi här struktur på informationen.
Sammanfattningsvis konstaterar han att programmet ger både kvalitetssäkring och tidsvinst
– och beklagar att det inte finns för samtliga
pumpfabrikat.
– Här ligger Medtronic i framkant, och vi kommer säkert att använda programmet till de flesta
med CGM.
Överskådligt presenterat
Anja Vidmark är diabetessjuksköterska och har
under de veckor hon haft programmet använt det
på ett tjugotal patienter.
– Jag har gett ungefär samma information till
patienterna även tidigare, men jag tror att det ger
mer tyngd och en känsla av objektivitet när de ser
att ett dataprogram har gjort analysen.
Anja har använt CareLink mycket även tidigare
och konstaterar att det fortfarande är ett lätt­
använt program.
– Redan på första bilden får man nu en tydlig
översikt av hur sensorvärdet har legat, pumpens
dosering av insulin och den dagliga totaldosen.
Här finns också analysen med. Tidigare fick man
söka på flera olika ställen för att finna samma
information.
– Jag skriver ofta ut analyssidan och lämnar till
patienten, den ger mer information än vad de kan
få ut av det program som de har hemma. Vi brukar
gå igenom de förslag till förändringar som jag
bedömer kan göra störst nytta för patienten, och
sedan kan de titta på materialet i lugn och ro när
de kommit hem. Då har de både problemet och
hur det kan avhjälpas beskrivet.
En nackdel som Anja upplever är att programmet än så länge enbart finns på engelska. Eftersom
det är en hel del facktermer kan det vara svårt att
förstå för patienterna, även om det finns en översättningstabell till svenska.
Värdet av CGM ökar
CareLink Pro 3 kan räkna ut ett estimerat HbA1cvärde, om det finns data från mer än fem hela
dygn tillgängliga.
– Även om metoderna för att fastställa HbA1c
har utvecklats, så tror jag att det här estimerade
värdet stämmer bättre än de värden man får fram
genom stick, säger Jarl.
– Dessutom får patienten här en direkt koppling till hur svängningarna sett ut under veckan
och under dygnen. Om kurvan ser bra ut och
HbA1c är bra så är det ett kvitto på att om man
fortsätter på samma sätt så får man också ett bra
resultat.
– Det kan också vara så att man med samma
HbA1c kan ha en ojämn kurva med större svängningar, och då behöver justeringar diskuteras.
I programmet kan man tydligt se olika mönster
i blodsockersvängningarna, och därmed ökar
­värdet av att ha sensor.
Anja håller med:
– Ja, kvaliteten på den kontinuerliga glukosmätningen blir högre, tack vare att det är enkelt
att se vilka problem som finns, var på dygnet
de finns samt att man direkt får beskrivet vad
som skulle kunna förändras för att komma till rätta
med dem.
– I den utskrift som patienterna får med sig
hem ser de hur de egna värdena ligger. Tydligheten
gör förhoppningsvis att det är lättare att ta till sig
och ger en push att orka göra förändringar. MiniLink® sändaren för CGM får förlängd garantitid från 6 månader till 1 år! Gäller för hela Norden.
| 11
Filippa Reinfeldt, landstingsråd i
Stockholms läns landsting,
näringsminister Annie Lööf samt
Karin Johansson, statssekreterare
vid Socialdepartementet, var
några av deltagarna vid Swedish
Medtechs årsmöte.
Politiker intresserade
av medicinteknik
Under de senaste åren har allt fler politiker insett vikten av att bättre
­förstå life science-branschen. Swedish Medtech arbetar målmedvetet
för att även öka kunskapen om att medicinteknik är en egen bransch
med andra förutsättningar och behov.
För ungefär tio år sedan beslutade Swedish
Medtech att ändra verksamheten och bli en organisation som arbetar mer långsiktigt med branschfrågor och mindre med praktiska leverantörsfrågor. Den mycket medvetna strategin har innefattat att arbeta med samhällsekonomiska perspektiv och att tydligt visa vikten av upptag av medicintekniska innovationer i den svenska vården.
12 |
– Vi har under de här åren ökat antalet anställda
på kansliet från tre till nio och har samtidigt fått en
större och starkare medlemsbas när vi har ökat
från 110 till 170 medlemsföretag, säger Anna
Lefevre Skjöldebrand, vd på Swedish Medtech.
Reidar Gårdebäck, vd på Medtronic i Sverige
och ledamot i Swedish Medtechs styrelse, konstaterar att många politiker nu för en positiv dialog
med industrin med målet att lösa de gemensamma problemen.
– Hur ska vi ha råd med sjukvården om tio år?
Hur ska vi se till att inte fler lägger ner sin forskning och utveckling i Sverige? Hur kan vi attrahera
utländska företag att satsa på investeringar för
forskning och utveckling i Sverige? Det är sådana
frågor vi behöver diskutera, menar han.
Anna påpekar att allt fler landsting inser sin
­viktiga roll i att driva utvecklingen inom det medicin­tekniska området och arbeta för ett bättre inno­
vationsklimat, och att några av dem har bjudit in
Swedish Medtech som samarbetspartner till konkreta projekt, bland annat i diskussion om fjärr­
övervakning.
Inbjudan till utfrågningen visar att det finns ett
intresse hos politikerna och att de inser att om
industrin fungerar bra så är det bra både för
patienterna och för Sverige.
Anna Lefevre Skjöldebrand, vd på Swedish Medtech, ser ett ökat intresse hos politikerna
men önskar mer handfasta insatser för att öka innovationsupptaget i Sverige.
Hon önskar att politikerna ska driva på den här
utvecklingen med både morot och piska.
– Processerna är väldigt långsamma. Med
tanke på att kö- och patientsäkerhetsmiljarderna
har gett resultat skulle jag önska att vi även fick en
innovationsmiljard. Den skulle kunna fungera som
en katalysator och ge insikt om att investeringar i
medicinteknik ger vinst i patientkvalitet och
patienttillfredsställelse samt, inte minst, lägre
kostnader för samhället.
Politiker på årsmötet
Programmet vid Swedish Medtechs årsmöte
i våras byggde på organisationens tre grundbultar:
innovation, patientsäkerhet samt hållbar vård och
omsorg. Som talare och debattörer fanns bland
andra näringsminister Annie Lööf, Karin Johansson
som är statssekreterare vid Socialdepartementet
och Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholms
läns landsting. Dessutom deltog representanter
från TLV (tandvårds- och läkemedelsförmånsverket), SKL (Sveriges kommuner och landsting) samt
från flera medlemsföretag.
– Gensvaret var extremt positivt. Annie Lööf
satte av mycket tid och lyssnade på branschens
talare. Hon visade en vilja att förstå branschen och
vad politikerna kan göra, säger Anna.
– Vi ville peka på de utmaningar som branschen
står inför. Sverige har varit bra på innovationsupptag i vården och medicinteknikbranschen bidrar
till svensk ekonomi eftersom vi har mer än 20 000
anställda och ett nettoexportöverskott. Vårt budskap till politikerna var att vi nu tyvärr är på väg åt
fel håll. Upphandlingar avgörs ofta av lägst pris
i stället för lägst kostnad, vilket hämmar innovation. Industrin måste givetvis dra sitt strå till stacken
och bli bättre på att redovisa den verkliga nyttan
med produkterna, inte enbart fokusera på tekniska
nyheter. Om fler innovationer används rätt minskar
andra kostnader i vården.
s­ cience-industrins framtid i Sverige, och Anna var
en av de inledande talarna.
– Min rubrik var ”Exportmöjligheter för svensk
medicinteknik”. Jag ville dels få dem att förstå vad
medicinteknik är, dels betona att export inte kommer av sig själv. Det krävs referenser som kan
fungera som ett skyltfönster på hemmamarknaden för att produkterna ska kunna säljas utomlands. Därför är det viktigt att skapa innovationsvänliga upphandlingar, eftersom det är enda
vägen att få in produkterna i vården. Tekniska specifikationer beskriver gårdagens produkter, vi vill i
stället se till vilka behov som ska täckas.
– Inbjudan till utfrågningen visar att det finns
ett intresse hos politikerna och att de inser att
om industrin fungerar bra så är det bra både för
patienterna och för Sverige. Deltagarna visade ett
stort intresse och flera kommenterade mitt inlägg.
Närvaro i Almedalen
Swedish Medtech har varit närvarande under
Almedalsveckan under de senaste sex åren, och
arrangerade egna seminarier under tre år. I år
valde organisationen att i stället bjuda in till
expert­orienterade forum under tre dagar – dess-
utom fanns man på plats för diskussioner och
input hos andra arrangörer.
– Almedalen är ett fantastiskt arrangemang, där
i princip alla beslutsfattare inom de departement
som är viktiga för oss finns på plats, det vill säga
närings-, social- och utbildningsdepartementen.
Vi behöver få politikerna att förstå att life s­ cience
även innefattar medicinteknik och att det är en
betydande del av svensk export. Sverige måste ta
tillbaka positionen som ett land där man har ett
nära samarbete mellan universitet, medicinteknikindustrin och sjukvården, där man med gemensamma mål tillsammans utvecklar ny kostnads­
effektiv teknik för den framtida vården. Detta ger
ett win-win-scenario där vården blir mer kostnadseffektiv med högkvalitativ vård samtidigt som
företagandet och exportmöjligheterna för svenska
innovativa bolag ökar, säger Reidar.
– Jag uppfattar det som att många av riksdagsledamöterna vill driva f­ rågor som rör inno­vationer
inom hälso- och sjukvården. Mål­sätt­ningen är att
Sverige återigen ska bli ledande på medicintekniska innovationer. Något som ­gagnar framför allt
patienten och ­vården men även gör Sverige till ett
attraktivt land för inve­steringar, säger Anna.
Reidar Gårdebäck,
vd på Medtronic
i Sverige och
­ledamot i Swedish
Medtechs styrelse,
uppskattar att
­politikerna lyssnar
på industrin och
att det förs en
­positiv dialog.
Utfrågning hos näringsutskottet
För första gången har medicintekniska industrin
deltagit vid en offentlig utfrågning hos riksdagens
näringsutskott. Temat för utfrågningen var life
| 13
Område: Ryggmärgsstimulering
Undersökning
med MR ökar starkt
Sedan introduktionen 1986 har användandet av MR ökat rejält år
för år, helt enkelt för att det är en oöverträffad metod vad gäller
­bildkvalitet. För patienter med stimuleringsutrustning kan det vara
problem, men nu är samtliga ryggmärgs-stimulatorer från Medtronic
godkända för MR-undersökning av huvud.
Med lanseringen av Itrel 4, som fick CE-märkning
så sent som i juni, är alla Medtronics ryggmärgsstimulatorer MR-kompatibla. Med detta är Medtronic
unika i sitt slag.
– Det är förstås mycket värt att det går att göra
MR på huvudet. Det finns mycket som kan upptäckas med den metoden som inte går att se med
exempelvis CT, även om det finns restriktioner
som till exempel reduktion av SAR-värdet, säger
Göran Lind, neurokirurg på Karolinska univer­
sitetssjukhuset i Stockholm.
– Men det är också ett starkt önskemål att det
i framtiden kommer utrustning som gör det möjligt att göra MR-undersökning av alla delar av
kroppen även hos patienter som har inopererat
material i kroppen. Det skulle även vara bra att
kunna ha högre SAR-värde än de man har nu för
de undersökningar som görs på hjärnan, eftersom
det skulle ge bättre bildmaterial.
Han konstaterar att det inte enbart gäller
stimulatorer, utan även pacemakers och läke­
­
medelspumpar.
– Även om det numera finns MR-kompatibla
pacemakers är det fortfarande så att för en majoritet
av alla pacemakerpatienter i världen är det omöjligt att göra en MR-undersökning.
Alternativa ­u ndersökningar
Om det inte är möjligt att göra en MR-undersökning
för att patienten har icke-kompatibelt material
i kroppen är CT i stort sett det enda alternativet.
– Det är en bra metod, men ger inte lika fin
detaljskärpa som MR. En stor fördel med CT är att
det går snabbt – de flesta undersökningar går på
mellan fem och tio minuter medan
en MR tar uppemot en timme. Det är
alltså en betydelsefull metod, i synnerhet när det är bråttom, och den
kommer att finnas kvar.
Göran berättar också att det finns
tillfällen då en MR är oundgänglig,
vilket lett till att det blivit nödvändigt att avlägsna patientens stimuleringsutrustning för att kunna göra
undersökningen.
– Men det är till nackdel för
patienten av två anledningar. Dels är
de av med utrustningen, åtminstone
Det är förstås mycket värt att det går att
göra MR på huvudet. Det finns mycket
som kan upptäckas med den metoden
som inte går att se med exempelvis CT.
Göran Lind, neurokirurg på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm.
14 |
under en tid, dels är det inte säkert att man lyckas
placera elektroden i samma position när den sätts
in på nytt. Därför vill man undvika att ta bort sys­
temet, särskilt om patienten har bra effekt av sin
stimu­lering.
Ordförklaring
MR: magnetisk resonanstomografi, avbildande
­medicinsk undersökning med ”magnetkamera”.
Med hjälp av ett starkt magnetfält och radiosignaler
­­
framställs en bild i valfritt plan genom k­ roppen.
CT: datortomografi, medicinsk undersökningsmetod
med skiktbilder, oftast datorbehandlade tomografiska röntgenbilder.
SAR-värde: specifik absorptionsnivå, ett mått på hur
stor effekt som maximalt absorberas av huvudet eller
kroppen per massenhet, av den strålning som avges
från en radiosändare.
Tillvägagångssätt i Kuopio
I Kuopio gör man ingreppet, och
slår på stimuleringen, samma dag
som patienten kommer in.
Patienten åker hem dagen
efter, när båda parter känner att
­patienten vet hur den externa
­stimulatorn ska användas.
Efter en vecka återkommer
patienten för utvärdering, och
implanteras om båda ­parter är
överens om god effekt. Efter
­programmering och skolning
kan patienten oftast åka hem
dagen därpå
Man gör därefter en telefon­
kontroll efter 3-4 veckor, och
­naturligtvis återbesök vid behov.
E
Den största gruppen patienter
som sannolikt har mest nytta av
behandlingen är s.k. failed backpatienter
som har en eller flera re-operationer
bakom sig med kvarstående smärta.
Pär-Johan Sandell, specialist i neurokirurgi på Kuopio Universitetssjukhus.
Kuopio Universitetssjukhus:
Perifer nervstimulering hjälper
mot kroniska ryggsmärtor
Medtronics system för perifer nervstimulering blev CE-godkänt
i våras, något som Pär-Johan Sandell, specialist i n
­ eurokirurgi
på Kuopio Universitetssjukhus, väntat på. Hittills har Pär-Johan
­implanterat sex patienter med systemet.
Vid perifer nervstimulering implanterar man in en
liten nervstimulator under huden, där den sedan
skickar svaga elektriska impulser via en elektrod
till perifera nerver. Elektroden läggs in cirka en
centimeter under huden och de elektriska impulserna hindrar smärtsignalerna från att nå hjärnan.
Området som behandlas är stort som en hand­
flata. Först får patienten prova behandlingen
under cirka en vecka med en extern stimulator.
– På vårt sjukhus är det tre kirurger som jobbar
med implantering av ryggmärgsstimulering, säger
Pär-Johan. Vi hade hört talas om perifer nerv­stimu­
lering och sett att det kan vara ett komp­lement för
patienter med svårbehandlade kroniska smärtor.
– Nu har vi lagt in perifer nervstimulering på
fem patienter med kronisk ländryggssmärta och
på en man med svår kronisk huvudvärk. Vi har två
patienter som har en kombination av ryggmärgsstimulering och perifer stimulering – patienter
med kombinerad smärta i både ryggen och extremiteterna. De flesta har klart ”tappat” i VAS*-poäng
och ökat sin aktivitetsnivå. Vissa har reducerat sin
smärta med 2–3 poäng på VAS:s tiopoängsskala,
medan andra upplever att den minskat med
5–6 poäng. Många har också efter en tid märkt att
de kan minska på medicineringen som påverkar
centrala nervsystemet.
Flera re-operationer bakom sig
Patienterna som Pär-Johan behandlat med perifer stimulering har oftast genomgått behandling på smärtkliniken. De är m.a.o. ordenligt förunder­sökta och
behandlande i allt från ett par månader till många år.
– Den största gruppen patienter som sannolikt
har mest nytta av behandlingen är s.k. failed backpatienter som har en eller flera re-operationer
bakom sig med kvarstående smärta. Ett annat fält
som jag tror blir stort framöver är patienter med
kronisk huvudvärk eller migrän.
Viktigt att patienten vet hur
­utrustningen fungerar
– När jag först hörde talas om behandlingen lät det
lite som ett skämt att en elektrod under huden
k­ opplad till en elektronisk pulsgivare (nervstimulator)
skulle kunna hjälpa smärtpatienter som man ofta
provat alla andra behandlingsformer på. Det gäller
alltså att komma över sina personliga för­domar och
prova behandlingen på några väl valda patienter.
– Väljer man patienterna rätt får man också bra
resultat. Det är också viktigt att patienterna får
genomgå en testperiod med en extern stimulator
och att sjukvårdsteamet kontrollerar att patienten
kan hantera sin stimulator och fjärrkontroll.
Små risker med ingreppet
– Jag tror inte att det är några som helst problem
för en kirurg eller anestesiläkare att lägga in ett
perifert system. Riskerna är väldigt små. Blödningar
och infektioner är de största fienderna inom kirurgin och det gäller naturligtvis också den här typen
av ingrepp. Målorganet (underhudsfettet) gör dock
att risken för allvarliga komplikationer minskar
avsevärt jämfört med t.ex. ryggmärgsstimulering.
Den som gör implantationerna bör naturligtvis gå
en kurs eller få individuell träning innan han eller
hon börjar med den här typen av behandling.
Ordförklaring
VAS: En Visuell Analog Skala är en rak, 10 cm lång
linje, där ändarna beskriver det respektive positiva
och negativa extremvärdet av smärtan. (Till exempel,
”ingen smärta” och ”outhärdlig smärta”).
| 15
I första hand har vi tänkt erbjuda behandlingen
till patienter där vi vet att den har bäst
­dokumenterad effekt. Det vill säga till
patienter som har gastropares på grund
av diabetes.
Georg Dimcevski, specialist på mag- och tarmsjukdomar.
Gastrisk elektrostimulering nu i Norge
Diabetespatienter med
gastropares får nya möjligheter
Norska diabetespatienter med gastropares* får nya behandlings­
möjligheter när Haukelands Universitetssjukhus får Norges första
­klinik som erbjuder gastrisk elektrostimulering. Satsningen sker
i nära samarbete mellan tre avdelningar: gastroenterologen,
­endokrinologen och kirurgen. Behandlingen sker med Medtronics
nervstimulator Enterra som skickar svaga elektriska signaler till den
nedre delen av magsäcken.
cirka 45 minuter, säger Kjell. I nuläget har vi en
väntelista på ett tiotal patienter, men dessa räknar
jag med att vi har betat av under de närmaste
6 månaderna. Därefter tror vi att 10 patienter per
år är aktuella för behandlingsformen framöver.
– Behandlingen som vi erbjuder är öppen för
hela landet, fortsätter Kjell. Behandling blir därmed
betydligt mer tillgänglig än tidigare, då vi behövde
skicka patienterna utomlands. Vi tror också att en
ökad kännedom om att behandlingsformen finns
kan leda till att antalet remitteringar ökar.
– I första hand har vi tänkt erbjuda behandlingen
till patienter där vi vet att den har bäst dokumenterad effekt, säger Georg Dimcevski, specialist på
mag- och tarmsjukdomar. Det vill säga till patienter
som har gastropares på grund av diabetes. Under
våren och sommaren 2012 har hittills fyra diabetes­
patienter med gastropares fått en nerv­stimulator
implanterad här hos oss.
Samarbete mellan endokrinologer och
gastroenterologer viktigt
Gastrisk elektrostimulering gör utbudet
komplett
– På Haukelands Universitetssjukhus har vi i stort
sett alla andra behandlingsformer för gastropares
och vi vill kunna erbjuda ett komplett utbud till
våra patienter, säger Georg.
– Det är ett naturligt steg att börja med gastrisk
elektrisk stimulering här hos oss, eftersom vi dels
har kompetensen som krävs och dels redan får
gastroparespatienter remitterade till oss från hela
landet. Vi har infört metoder som gör att vi kan
göra undersökningarna som krävs, ställa diagnosen
och göra implantationen.
16 |
Patienterna kommer nästan alltid via två typer av
specialister: gastroenterologen med fokus på
mag- och tarmsjukdomar, eller endokrinologen
med fokus på diabetes. Patienterna remitteras
i regel till sjukhuset för att magen inte fungerar
som den ska. Vid en gastroskopi ser man ofta hos
dessa patienter att maten står still. Diabetes­
patien­ternas autonoma funktion utreds också av
endokrinologen. Georg Dimcevskis roll i samarbetet är att hitta patienterna, diagnosticera dem och
se vilka som kan ha nytta av behandlingen med
gastrisk elektrisk stimulering.
Ökad kännedom om behandlingen kan
leda till fler remisser
Implantationen sker under narkos, och består av två
delmoment. Nervstimulatorn, stor som ett fickur, läggs
in i nedre delen av buken. Två elektroder implanteras
sedan i magsäcksväggen och ansluts efteråt till stimu­
latorn. Kirurgen Kjell Øvrebø är den som utför
implantationerna och även följer upp dem efteråt.
– Själva ingreppet är relativt enkelt och tar
– Vi upplever också att en del specialister inom diabetes inte riktigt har känt till att behandlingsformen
finns, säger Georg Dimcevski. Det krävs ett gott
samarbete mellan gastroenterologer och endo­kri­
nologer för att dessa patienter inte ska r­iskera att
hamna mellan stolarna. Ofta handlar det om
patienter med långt gången diabetes, vilket är en
komplicerad grupp som kan ha många ­problem.
– Vi ser även att patienter som har gastropares
till följd av andra sjukdomar kan ha nytta av gastrisk elektrostimulering, avslutar Georg. Vi har
dock bestämt oss att avvakta med att erbjuda
behandlingen till dessa tills vi har samlat mer
erfarenhet. Ordförklaring
Gastropares: En magsjukdom som innebär att k­ roppen
smälter maten långsammare än normalt. De v­ anligaste
symtomen på gastropares – kroniskt illamående och
kräk­ningar – kan göra det väldigt svårt att klara vardagen.
Arbetet med gastrisk
elektrostimulering på
Haukelands
Universitetssjukhus
sker i nära samarbete
mellan de tre avdelningarna gastroenterologen, endokrino­
logen och kirurgen.
Just när det gäller att
identifiera vilka
patienter som är
lämpliga för behandlingen är det viktigt,
enligt Georg
Dimcevski, att det
råder ett gott sam­
arbete mellan gastro­
entologer och endokrinologer. Dessa
patienter kan annars
råka hamna mellan
stolarna.
Pertti Finnilä, Kjell Øvrebø, Georg Dimcevski och Eva Berget.
| 17
Familjens hundar och resorna med
maken Tuomas är två av 28-åriga
Maijus stora intressen. På bild syns
även Tuomas och hunden Vilperi.
DBS-stimulatorn
gav Maiju ett nytt liv
Maiju Laakso i Ylöjärvi nära Tammerfors fick sina första svåra epilepsi­
anfall i 10‑årsåldern och det dröjde inte länge innan epilepsidiagnosen
var klar. Under åren hann Maiju prova många olika läkemedel, läkemedelskombinationer och vagusnervstimulering för sin svåra e­ pilepsi,
men efter hand slutade behandlingarna att fungera och anfalls­
situationen förvärrades. DBS‑stimulatorn som implanterades våren
2010 gav Maiju ett nytt liv.
När läkarna på Tammerfors universitetssjukhus
i början av 2009 för första gången tog upp möjligheten av DBS-stimulering, hade Maijus
epilepsibehandlingar slutat fungera
och hon hade inget att förlora.
I något skede hade hon fått
höra ”visst kan vi hålla dig
helt anfallsfri med mediciner,
18 |
men då sover du hela tiden”. Den massiva medi­
cineringen förvandlade Maiju till en vandrande
zombie. Efter att hon fått en vagusnervstimulator
inopererad blev anfallssituationen bättre för ett
tag och hon klarade till och med av arbetspraktik.
– När jag hade fått vagusnervstimulatorn gjorde
jag arbetspraktik på en förskola. Jag trivdes
­verkligen bra där och barnen hade en naturlig
inställning till epilepsianfallen. Men de flesta människor har faktiskt varit rädda för att komma fram
och hjälpa mig. Som till exempel en gång när jag
rastade hunden och skadade mig rejält under ett
anfall. Då lyckades jag till sist larma en bekant med
hjälp av mobilen, berättar Maiju.
Innan anfallssituationen förvärrades försökte Maiju
trots sin sjukdom leva ett aktivt liv. Hon har exempelvis provat på bungy jump och har haft ridning som
intresse. På hästryggen har hon aldrig drabbats av
svåra epilepsianfall eftersom liten fysisk aktivitet har
hjälpt att hålla de värsta anfallen i schack. Vid flera tillfällen har dock sjukdomen äventyrat Maijus liv. Som
på en resa till Kreta för några år sedan när Maijus man
Tuomas fick agera livräddare då Maiju var nära att
drunkna under ett epilepsianfall på grunt vatten.
Innan Maiju fick en DBS-stimulator hade hon
dagligen epilepsianfall. Varje vecka hade hon 2–3
dagar med 20–100 epilepsianfall och endast korta
E PLOCK
Patientprogrammeraren som
Tuomas testar regelbundet.
Förut hade jag anfall varje dag. Ett par
gånger i veckan hade jag så kallade
”blackout”-anfall när jag föll som en
fura eller segnade ner.../... Nu är anfallen
i regel så korta och lindriga att jag inte
ens märker av dem.
uppehåll på några minuter mellan. Det kunde
pågå i upp till fem timmar.
DBS-stimulatorn förändrade allt
En DBS-stimulator inopereras under huden nedan­
för nyckelbenet. Den förhindrar epileptiska anfall
genom att avge små elektriska impulser som leds
via en ledare och elektroder till målområdena
i hjärnan. Maiju fick vänta till våren 2010, och var
en av de fem första patienterna som fick en DBS‑­
stimulator på Tammerfors universitetssjukhus.
– Först tog de bort vagusnervstimulatorn och
sedan opererade de in DBS-stimulatorn på motsatt sida. Så nu har jag symmetriska ärr, förklarar
Maiju leende.
Till att börja med fungerade DBS-behandlingen
verkligen bra och Maiju hade helt anfallsfria dagar,
men sedan försämrades tillståndet igen. Detta är
dock helt normalt eftersom det kan ta några månader att optimera behandlingen. Stimulatorn trimmades in och medicineringen justerades. Nu fungerar behandlingen så bra att medicindoserna har
minskats och en av de tre medicinerna har satts ut.
Tack vare DBS-behandlingen har Maijus epilepsi­
anfall blivit mycket lindrigare och hon har inga
stora anfall längre. Numera kan hon ha 3–4 helt
anfallsfria dagar i veckan. Det finns dagar då hon
till och med kan glömma bort att hon har epilepsi.
– Förut hade jag anfall varje dag. Ett par gånger
i veckan hade jag så kallade ”blackout”-anfall när
jag föll som en fura eller segnade ner. Jag var ofta
helt blåslagen och skämdes för att visa mig ute.
Nu är anfallen i regel så korta och lindriga att jag
inte ens märker av dem. Det handlar snarare om
förvirringstillstånd, och jag kan till exempel prata
nonsensspråk mitt i en mening. När anfallet är
över fortsätter jag samtalet utan att ha tappat
­tråden.
– Livet har förbättrats på många sätt. Nu kan
Tuomas koncentrera sig på sitt arbete när han inte
får larmsamtal hemifrån och han slipper oroa sig
för mitt liv. Förut kunde jag ofta inte ens gå utanför dörren, men nu är det inte längre något problem för mig att rasta våra tre hundar. Tuomas har
förstås märkt att jag har blivit mycket piggare och
gladare, att jag har mer framtidstro. Jag har ju alltid tyckt om blommor och nu kan jag till och med
tänka mig att gå en trädgårdsutbildning.
Innan DBS-behandlingen var det helt uteslutet
för Maiju och Tuomas att skaffa barn. För ett år
sedan flyttade de till ett större hus och nu planerar
de familjetillökning. Läkaren har redan gett sitt
klartecken.
– Nu vill vi fylla de här tomma rummen med
barn, sammanfattar Maiju framtidsplanerna.
400 O-arm-system installerade
I år uppmärksammar Medtronic att företaget har
­installerat 400 O-arm ®-bildsystem runt om i världen. Detta är en signifikant klinisk milstolpe inom
den ­relativt nya arenan för operativ 3D-röntgen.
Tillsammans med StealthStation ® navigationssystem
har O-arm-systemet förbättrat ryggkirurgin globalt.
Det finns nu mer än 1000 kirurger som använder sig av
tekniken och mer än 180.000 patienter som drar nytta
av den här proceduren.
Noll anmärkningar vid inspektion
Vi är glada att kunna dela med oss av nyheten att
vår tillverkningsenhet i Tolochenaz, som ­tillverkar
hjärtimplantat, återigen klarat den senaste FDAinspektionen med ”noll-anmärkningar”. Grattis till er
alla i Tolochenaz, som dagligen arbetar för att säker­
ställa kvalitén på våra produker in i minsta detalj och
som lyckats med detta unika resultat!!
Rättelse! START-studien
I föregående nummer av Medley presenterades delar
av resultatet från ICD-studien START i tabellform.
Dessvärre uppstod en förskjutning av rubrikerna så
­siffrorna blev felaktiga. Så här ser den rätta tabellen ut:
Jämförelse av subkutana och transvenösa ICD:ers ­för­­ åga att detektera och diskriminera förmaksarytmier.
m
FÖRETAG
Enkammar-ICD Tvåkammar-ICD
med nominella med nominella
inställningarinställningar
Medtronic
92,0 %
89,8 %
St. Jude Medical
42,0 %
32,7 %
Boston Scientific 70,0 %
79,6 %
Cameron Health Inc.* 98,0
n/a
*S-ICD:ns avkänningsvektorer simulerades
via 3 yt-EKG-elektroder.
Referens: 1. Gold MR, et al. Head-To-Head Comparison of Arrhythmia
Discrimination Performance of Subcutaneous and Transvenous ICD
Arrhythmia Detection Algorithms: The START Study. J Cardiovasc
Electrophysiol. 2011 Oct 28. doi: 10.1111/j.1540-8167.2011.02199.x.
| 19
Som produktspecialist är
Jari mer medveten om
operationens risker än en
vanlig patient. Samtidigt
är han realist vad gäller
behandlingen och kan
produkterna.
Markku Vornanen.
Område: spine
Kunden fick säljaren som patient
Jari Vanhanen från Kuopio är Sales Supervisor Spine & Biologics
på Medtronic. Som produktspecialist på pedikelskruvsystemet
CD Horizon® Solera™ utbildar han operationsteam och övervakar
operationer. Samma pedikelskruvar har nu inopererats i hans egen
rygg. Operationen utfördes av hans kund Markku Vornanen.
För drygt tre år sedan började Jari Vanhanen få domningar i benet och han diagnostiserades med diskdegeneration. När symtomen förvärrades fick han
genomgå tre mikrokirurgiska operationer, varav två
akutoperationer. Han var till sist högkonsument av
smärtstillande och ryggen styrde hans tillvaro.
– Motion var inte att tänka på. Det var svårt att
sitta eller stå länge och därför besvärligt med flygresor, utbildningar och operationer. Jag fick planera allt fysiskt arbete mycket noga, hur det skulle
göras eller snarare undvikas, berättar Jari.
I det läget hamnade Jaris MR-bilder hos Markku
Vornanen som är specialist i ortopedi och traumatologi och har ett tjugotal års erfarenhet av pedikelskruvar och interkorporala fusioner. I Jaris fall
blev det aktuellt med en fusion av kotorna LIV-V.
– För majoriteten av patienterna är fusion den
primära åtgärden för korrektion av exempelvis
abnorm rörlighet, kotförskjutning, svår felställning
eller motsvarande. Jari fick först genomgå tre mikrokirurgiska operationer med kortvarigt resultat
så hans fall är inte typiskt, förklarar Markku.
Jari har övervakat operationer och instruerat
operationsteam i användningen av olika produktsystem. Det var så Jari och Markku lärde känna varandra redan 2002. Hur påverkade det att patienten var bekant och produktspecialist?
– Under operationen spelar det ingen roll, en
patient är alltid en patient. Men Jari hade förstås
20 |
kompetensen att delta i operationsplaneringen
och han valde Solera. Vi började använda Solerapedikelskruvar vid årsskiftet, så vi har inte särskilt
lång erfarenhet av dem. Men de påminner tekniskt
om sina föregångare Legacy som vi har haft väldigt
lite mekaniska problem med, konstaterar Markku.
Som produktspecialist är Jari mer medveten om
operationens risker än en vanlig patient. Samtidigt
är han realist vad gäller behandlingen och kan produkterna.
– Visst kändes det lite speciellt att beställa produkterna för operationen när jag visste att de var
till mig själv. Jag valde förstås den senaste utvecklingsversionen i vårt pedikelskruvsystem. Kvällen
innan operationen överlämnade jag dock ansvaret
till min kollega som övervakade och dokumenterade operationen. Nu har det gått sex veckor och
jag mår alldeles utmärkt. Jag njuter av varje dag
då jag kan röra mig utan smärta, sammanfattar
Jari.
– Vid fusionsoperationer kan man i regel inte
uttala sig om de bestående resultaten innan det
gått några år. Men Jari hade ingen kronisk nervskada. Om ossifieringen kommer igång som förväntat så kan han pusta ut redan om tre månader.
Då har han uppnått första stadiet. Motivationen
för rehabilitering spelar naturligtvis också en stor
roll för slutresultatet, men det borde inte vara
något problem i Jaris fall, avslutar Markku.
Jari Vanhanen
kan produkten
och vet att
han är i
goda händer.
Operationen
utförs…
... under
genomlysning.
Nu är Solera 6.0
pedikelskruvarna
på plats.
Stig Mattson
Daniel Larsson
För aktiva med Typ 1 diabetes:
Välbesökt föreläsning
– om träning, blodsocker och matintag
Nästan 200 personer kom till Scandic Hotel vid Sergel Plaza
i Stockholm när en eftermiddagsföreläsning om diabetes, träning,
blodsocker och matintag stod på programmet. De flesta av åhörarna
var fysiskt aktiva med Typ 1 diabetes.
– Jag hade efter USA 7,2 % i HbA1c, och efter
Europa 6,2 %, säger Daniel. Jag utnyttjar mycket
funktionen att det går att sänka basaldosen.
Framförallt då jag ska genomföra längre träningspass eller äventyr.
Föreläsningen var ett samarbete mellan Bayer
HealthCare och Medtronic, och en i raden i en
turné genom Sverige. Under eftermiddagen föreläste först Stig Mattsson, dietist vid Falu lasarett
och svenska skidlandslagets kostrådgivare, om
hur man som aktiv idrottare får bra balans mellan
blodsocker, träning och matintag. Sedan fick åhör­
arna hör om hur Daniel Larsson som 19-åring cyklade tvärs över USA och ta del av hans filosofi att
man utvecklas genom att testa sina gränser.
Utvärderingen som gjordes efter föreläsningen
visade att deltagarna var mycket nöjda med programmet och att det finns ett stort intresse för liknande informationstillfällen. En av de nöjda åhörarna var sextonårige Styrbjörn Roald som tränar
aktivt flera gånger i veckan. Här berättar Styrbjörn
några veckor efter föreläsningen om vad han fick
ut av eftermiddagen på Scandic Hotel.
– Jag fick en aha-upplevelse av Daniels berättelse. Visserligen har jag alltid stretchat mina gränser, men när jag hörde om hans cykling genom
USA fick jag upp ögonen för att jag kan göra fler
saker än jag trott varit möjligt.
Styrbjörn är själv en aktiv dansare, och tränar fler
gånger i veckan. Han har haft en hel del problem
med yrsel och blodsockerfall under träningarna.
– Jag snappade upp en del råd om kost i samband med träning från Stig Mattssons föreläsning,
säger Styrbjörn. Sedan dess har jag inte haft lika
mycket problem med yrsel under träningarna. Det
känns stabilare nu.
Nöjda åhörare ville ha mer
Pump gör det lättare att anpassa dosen
vid träning
Stig Mattsson berättade bland annat att han anser
att det är enklare att använda sig av insulinpump
i samband med fysisk ansträngning, eftersom man
på ett helt annat sätt kan anpassa insulindosen
med pump jämfört med sprutor. Vidare gick Stig
igenom hur kroppen lagrar socker i muskler och
levern, och hur vi sedan använder oss av det vid
fysisk ansträngning.
Han sade också att kontinuerlig glukosmätning
ger mycket information som gör att man kan hantera sin diabetes på ett bättre sätt. Stig ansåg även
att samma sak gäller för den som utövar hård
fysisk träning.
Att korsa gränser ger utveckling
enligt Daniel
Daniel Larsson insjuknade i diabetes som sjuåring.
Idag är han 23 år och har gjort två fantastiska fysiska prestationer tillsammans med sin pappa. Som
19-åring cyklade de genom USA, från västkust till
östkust – en sträcka på 600 mil. En bedrift som tog
55 dagar och där han kontrollerade sitt blodsocker
femton gånger varje dag. Daniels noggrannhet
gjorde att han bara behövde avstå från cykling en
dag under resans gång. Tre år senare cyklade
Daniel från Spanien hem till Vänersborg. Två
månader innan resan fick Daniel insulinpump, och
han tror att pumpen bidrog till att blodsockret låg
på en jämnare nivå jämfört med USA-äventyret.
Jag fick en aha-upplevelse av Daniels ­berättelse.
Visserligen har jag alltid stretchat mina gränser,
men när jag hörde om hans cykling genom USA
fick jag upp ögonen för att jag kan göra fler
saker än jag trott varit möjligt.
Styrbjörn Roald
| 21
Nätverk av
skickliga kirurger
Fyra svenska väletablerade kirurger inom öron, näsa och hals fick
i slutet av maj möjlighet att åka till England för att träffa den a­ nsedde
kirurgen Elgan Davies. Under en heldag hann man med flera olika
FESS-procedurer och en hel del informella diskussioner.
– Det är oerhört värdefullt att få diskutera i lugn
och ro med andra läkare med mycket erfarenhet,
säger Pär Stjärne, professor och kirurg inom öron,
näsa, hals på Karolinska universitetssjukhuset i
Solna, som var en av deltagarna.
– Jag kände till Elgan Davies och såg fram emot
att få träffa honom. Det var även intressant att
vara fler svenska läkare, eftersom vi kunde prata
om hur metoder och annat skiljer sig på olika platser i Sverige. Vår typ av verksamhet bygger på
beprövad erfarenhet och det är alltid bra att utöka
referensramarna.
En annan av deltagarna, Magnus Ivarsson,
verksamhetschef och kirurg på öron-näsa-halsinstitutet på Carlanderska sjukhuset i Göteborg,
håller med.
– När man har jobbat ett tag är det bra att
komma till andra ställen och se hur de gör. Det
finns flera olika sätt att lösa samma problem och
det är bra att få råd och tips från kollegor, både
från en auktoritet som Elgan Davies och från de
svenska deltagarna. Det är lyxigt och mycket värt
att få vara en så liten grupp.
– Jag hade träffat Elgan Davies tidigare och visste
att han kan det som jag är intresserad av, det vill
säga kirurgi i näsa och bihålor. Han är dessutom en
mycket trevlig person och har gott renommé som
kirurg.
Utbildningsresa för
Medtronicanvändare
Det här var första gången som Medtronic arran­
gerade en utbildning av det här slaget, men
förhopp­ningsvis inte den sista. Planen är att det
ska bli ett årligen återkommande arrangemang.
Elgan Davies är verksam på ett sjukhus utanför
Manchester i England och samarbetar sedan
många år med Medtronic.
Hela utbildningsdagen ägnades åt praktiska
FESS-procedurer. Elgan Davies utförde operationerna och delade med sig av sina tips och tricks.
– Den här typen av ingrepp är i mycket ett
hantverk som är komplicerat och kräver hög precision. Kirurgen måste vara väl insatt i anatomin,
men också kunna anpassa sig efter varje patient.
Ofta har man inte klart för sig exakt vad som ska
göras förrän under operationen. Därför är det
intressant att se hur andra löser de situationer som
uppstår, förklarar Pär.
Svårigheten att planera blev tydlig då den
­första patienten helt fick strykas på grund av hjärtproblem. De ingrepp som genomfördes handlade
om kronisk bihåleinflammation, näspolyper samt
avflödeshinder i tårkanalen.
– De sistnämnda görs ofta endoskopiskt i södra
Sverige, medan det i Stockholmsområdet för det
mesta är ögonläkare som gör dem på traditionellt
vis. Båda metoderna ger gott resultat, men vi vill
gärna öka andelen som görs endoskopiskt, eftersom det medför mindre besvär för patienten,
säger Pär.
– Ingreppen i sig var inte revolutionerande, det
är sådana operationer som vi alla har utfört, utan
det är just hur man arbetar med detaljer och småfrågor som är det intressanta. Och självklart är det
kul att se en duktig yrkesman i arbete, säger Magnus
och tillägger att det även är intressant att diskutera
hur patienten hanteras före och efter ingreppet.
Efter dagen med operationer tog Elgan Davies
med sig deltagarna på en tur i närområdet med ett
fantastiskt brittiskt landskap, som hämtat ur
Morden i Midsomer, för ett besök på en traditionell
engelsk pub. Han och anestesiologen stannade
även för kvällens middag, så det fanns gott om tillfällen för deltagarna att ta upp både små och stora
frågor till diskussion.
Bilden till vänster:
Elgan Davies visar lite
tips och tricks vid en
DCR-procedur.
Bilden till höger:
Stig Rudblad
(Universitetssjukhuset
i Örebro), Magnus Ivarsson,
(Carlanderska ­sjukhuset i
Göteborg), Pär Stjärne
(Karolinska ­sjukhuset i
Solna), Andreas Jorfors
(Medtronic), Elgan Davies
(Chichester, England),
Pernilla Sahlstrand
Johnson (Skånes Universi­
tetssjukhus i Malmö).
22 |
Det är bra att ha nätverk där vi kan diskutera
hur man kan lösa specifika kirurgiska problem,
dryfta olika möjligheter och dela med oss av
hur vi gör. Pär Stjärne , Karolinska universitetssjukhuset i Solna.
Derek Gautrey,
(Medtronic England),
Pernilla Sahlstrand
Johnson, Pär Stjärne,
Magnus Ivarsson
samt Stig Rudblad.
Givande och tagande
Stärker kontaktnätet
Deltagarna är överens om att det mest värdefulla
med en utbildningsdag av det här slaget är att det
är ett givande och tagande för alla som är med.
– Därför ger det ofta mycket mer med sådana
här besök med en liten grupp i stället för att gå
kurser med kanske femtio deltagare, tycker Pär
och berättar att han redan tidigare har lärt sig
några knep av Elgan Davies.
– Ett exempel är att när han opererar i pann­hålan
så böjer han patientens huvud bakåt – fördelen är
att man då inte behöver vinklade instrument.
– Vi kunde också lära honom något, till exempel att använda Endoscrub, som gör att linsen
hålls ren under ingreppet medan man samtidigt
kan spola. Det brukade han inte använda.
På lite längre sikt är det också av stort värde att
upprätthålla både de internationella och nationella
kontakterna för att kunna utveckla den egna verksamheten.
– Det är bra att ha nätverk där vi kan diskutera
hur man kan lösa specifika kirurgiska problem,
dryfta olika möjligheter och dela med oss av hur vi
gör, säger Pär.
– Sett ur Medtronics synvinkel är det förstås
också bra att deras representant är med under
hela tiden. Under en sådan här intensiv heldag blir
det många tillfällen att fråga om specifika detaljer
om exempelvis instrument och procedurer. Det
måste ju också vara bra för representanten att få
veta mer om vad vi sysslar med och vad vi kan vara
intresserade av i framtiden, säger Magnus. Han
berättar att han själv även arbetar med annan
verksamhet, som inte hör till öron, näsa, hals, och
fick tillfälle att diskutera utrustning för den verksamheten med Medtronics säljare. FESS-kirurgi
Functional endoscopic sinus surgery,
minimalinvasivt ingrepp i näsa och bi­hålor.
Produkter som används är exempelvis
endoskop, shaver, instrument samt post­
operativa produkter, exempelvis dressings.
Även navigation kan användas i vissa fall.
E
| 23
posttidning B
Avsändare:
Medtronic AB
Box 1034
164 21 Kista
Sprider kunskap om intratekal
baklofenbehandling
Carolina Luhr Nilsson och hennes kollegor på neuropediatriska
­enheten på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna har tagit initiativ
till att sprida kunskap om hur behandling med baklofenpump, ITB,
kan hjälpa barn med svår spasticitet eller dystoni.
– Vi vill ge föräldrar, assistenter och annan personal runt barnet kunskap om hur behandlingen går
till, vilken effekt man kan förvänta sig av behandlingen samt om att sätta rimliga mål
för just det barnet. Dessutom
informerar vi om negativa
effekter som eventuellt kan uppstå. Vi vill också
öka kunskapen om behandlingen hos personal
inom vården för att de barn som kan vara hjälpta
av behandlingen verkligen ska få möjligheten,
berättar Carolina.
Hittills har olika konstellationer ur teamet hållit
utbildningar för föräldrar och assistenter, internutbildningar för alla nya sjuksköterskor inom enheten samt utbildningar för personal, både läkare,
sjuksköterskor och sjukgymnaster, vid andra sjukhus i Stockholm. De har också hållit utbildningar
på regional nivå, bland annat CPUP (uppföljningsprogram för cerebral pares), samt en mer avancerad utbildning för ett team från Lund.
– För att utvärdera behandlingen filmar vi barnet före inläggning av pump, samt gör en smärtskattning, en sjukgymnaststatus och en målsättning med behandlingen tillsammans med föräldrarna. Detta görs sedan igen, ett år efter insättning
av behandling, och följs upp av teamet på vår
spasticitetsmottagning. ITB-behandling
Intratekal baklofenbehandling är en
implanterad pump som levererar spasticitetsreducerande medicin, baklofen eller
lioresal, direkt i spinalkanalen. Det är för
patienter med svår spasticitet eller dystoni
där inte traditionell medicinering räcker till.
E
I teamet ingår: Kicki Löwing, sjukgymnast, Carolina
Luhr Nilsson, barnsjuksköterska, Cecilia Lidbeck,
­sjukgymnast, Kristina Tedroff, barnneurolog.
Saknas på bilden gör Sintija Kolbjer, barnneurolog, och
Bengt Gustavsson, neurokirurg.
Cecilia och Carolina håller i de flesta utbildningarna.
www.medtronic.se