Transcript Wåra rötter nr 1 2015 - Tjust Släktforskarförening

Tjust Släktforskarförening 30 år
sid. 4
Bara tre hus på Kullen 1858
sid. 6
Bonden dödades efter auktionen
sid. 12
30-årsjubileum
2015
Sjömannen som
försvann
Sidan 8
Wåra Rötter
Tjust Släktforskarförening
Nummer 1 • 2015 • Årgång 29
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: [email protected]
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: [email protected]
Kassör: Ann Persson
Tel. 070 - 334 98 27
e-post: [email protected]
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Bankgiro: 425-8059
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Mobil: 070-326 53 56
e-post: [email protected]
Eva Johansson
Tel. 0490 - 138 19
e-post: [email protected]
Tor Wiklund
Tel. 0120 - 202 59
e-post: [email protected]
Layout:
Bo Sandberg
Tel. 0490 - 321 83
e-post: [email protected]
Wåra Rötter nr 2 – 2015
kommer i juni
Material senast
15 maj
Omslagsbild:
Sjömannen som försvann.
Axel Victor Svensson omkring 1905.
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 1/2015
Wåra Rötter är hotad
Det här kanske är det sista numret av
Wåra Rötter, i den form tidningen nu har.
Vi hoppas att det inte är så, men risken
finns.
Anledningen är att PostNord (tidigare
Posten) infört nya portoregler och tagit
bort det särskilda föreningsportot. Kostnaden för att dela ut vår tidning kan därmed stiga så mycket att vi kanske inte kan
fortsätta skicka ut den på samma sätt som
i dag.
Föreningsbrevportot innebär att föreningar kan skicka post som understiger
100 gram för ett porto på 6:50 per försändelse. När detta föreningsporto nu tagits
bort ökar portot per tidning till 13 kronor.
Alltså det dubbla.
Ökad kostnad
Föreningsportot togs bort den 1 januari i
år. Detta nummer av Wåra Rötter kostar
alltså 13 kronor per styck i stället för 6:50
att skicka ut. Om alla cirka 600 exemplar
skulle skickas med PostNord skulle det
innebära en extra kostnad på 3900 kronor.
Riktigt så mycket blir det inte eftersom en
del distribueras med Lokalposten. Men
kanske gör det en ökad kostnad på 2 500–
3 000 kronor per nummer, eller omkring
10 000–12 000 kronor per år. Det har vi
som förening knappast råd med.
Detta drabbar alla släktforskarföreningar, och även andra föreningar, som
ger ut ett medlemsblad liknande vårt. Vi
hoppas att Sveriges Släktforskarförbund
får möjlighet att förhandla med PostNord
om portot och kan komma till en överenskommelse som minskar denna kostnadsökning.
Portoförändringen har gjorts samtidigt
som viktgränsen för det lägsta portot höjts
från 20 till 50 gram. Varje nummer av
Wåra Rötter väger 72 gram.
Digital tidning?
Det finns flera alternativ att överväga.
Vi kan göra tidningen på tunnare papper, så att vi kommer under 50 gram per
tidning. Det skulle troligen innebära ungefär som vanligt kopieringspapper.
Vi kan minska antalet sidor från 16 till
12 eller 8 per nummer. Då blir det färre
artiklar att läsa till förmån för information
om verksamheten.
Vi kan publicera delar eller hela tidningen enbart digitalt i framtiden. Hur
ställer du dig till det?
Föreningens styrelse kommer att diskutera olika alternativ och besluta hur vi ska
göra.
Kan du tänka dig att läsa Wåra Rötter
digitalt? Svara på e-post och lämna din
mailadress till någon av oss i redaktionen.
E-postadresser finns i spalten bredvid här.
30-årsjubileum
Vår förening bildades 1985 och firar
30-årsjubileum i år. Detta kommer vi att
uppmärksamma i varje nummer att Wåra
Rötter under 2015. Den första artikeln
kan du läsa på sidan 4.
Senare i år kommer 30-årsjubileet att firas i vår förening och mer information om
det får du i kommande nummer av Wåra
Rötter, som på något sätt kommer att ges
ut. Vi återkommer i fler artiklar till de 30
år som gått sedan starten 1985.
Eva Johansson
Nya tidskrifter har kommit under vintern, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Redaktionen har ordet.
Sid. 3
Vallonerna grundade bruken i Tjust.
Sid. 4
30-årsjubileet.
Sid. 5
Vad släktforskar du om.
Sid. 6-7 Bara tre hus på Kullen 1858.
Sid. 8-9 Sjömannen som försvann.
Sid. 10 Märtha och Gerard Frisk gifte sig 1921.
Sid. 11 Varje rote höll en soldat. Fynda i porträttfynd!
Sid. 12-13Bonden dödades efter auktionen.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Veckokursen på Gamleby Folkhögskola vecka 31 - 2015
Sid. 16 Program våren 2015.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Vallonerna grundade bruken i Tjust
Vallonerna kom till Sverige för 400
år sedan och fick igång bruken i både
Tjust och på andra håll i landet. De
bidrog till landets utveckling och har
lämnat tydliga spår efter sig.
Om vallonerna och bruken i Tjust berättade Claes-Göran Petersen vid månadsmötet i januari, inför ett 50-tal deltagare.
Vid 1600-talets början bodde det bara
cirka en miljon invånare i Sverige. Vi
behövde då kunnigt folk för att få fart på
användningen av våra naturtillgångar och
för de krig våra kungar här uppe i Norden ville föra. Från dåvarande Vallonien i
södra Belgien, där floden Liège delar landet, var det ett antal kunniga smeder som
kom till vårt land. En av de första som
kom hit var William de Besche. Han i sin
tur fick hit Louis de Geer som grundade
Finspångs bruk omkring 1618.
2013 skrev Erland de Flon en bok
om Henry de Try, som vi tipsade om i
Wåra Rötter nummer 1, 2014.
Henry de Try
De inflyttade vallonerna värvade hit fler
valloner från Liège, däribland en herre
född cirka 1601 som senare var inblandad
i Överum och Ankarsrum och väl mest är
känd som Gusums mässingsbruks grundare. Henry de Try var till att börja med
anställd av Louis de Geer, och blev efter
några år hans bokhållare. Henry de Try
var gift med Catharina de Besche som var
en kvinna som visste vad hon ville.
När Louis de Geer flyttade till Stockholm försökte Henry de Try finna nya
möjligheter att utveckla det mässingsbruk
som i Norrköping höll på att gå omkull.
Gusum ansåg han som en bra plats för att
fortsätta tillverkningen där och bruket lever mer eller mindre även i våra dagar.
Han fortsatte att leta bra förutsättningar
för vidare utveckling och såg då Överum
som en lämplig plats med både vattenkraft, skog för att göra kol och närhet till
hamn i Dynestadsjön eller Gamleby. Här
kunde man frakta både till och från Överum. Malm skeppades från Utö, liksom
stycken (det vill säga kanoner) som var en
stor och viktig exportprodukt. I Västervik
kunde så exporten vägas och beskattas.
Även i Ankarsrum hade Henry de Try
sin hand med vid starten genom att begära privilegiebrev från kronan. Både
Överum och Ankarsrum har därefter haft
både uppgångar och fall men båda bruken
är fortfarande i gång, men med fredligare
tillverkningar. I Överum tillverkas jordbruksmaskiner och i Ankarsrum elmotorer.
Kom till Norrköping
Henry de Try är först nämnd i Sverige i
en skatteförteckning över personalen vid
Nyköpings myntverk 1630, gällande året
innan. Så här står det: ”Mäster Hendrich
myntsmed vill nichts heller vara vid” vilket innebär att han anser sig vara befriad från beskattning eftersom han inte är
svensk. I förteckningen anges han också
som gift.
När myntverket lades ner omkring 1630
kom Henry de Try till Norrköping och de
Geer-industrierna. Louis de Geer hade
valt staden till sitt residens 1627. Mäs�singsbruket, som räknar 1627 som sitt
anläggningsår, blev ett av landets märkligaste företag, som tilldrog sig utlänningars stora beundran. Arbetarantalet ökades
genom nya invandrarkontingenter. Norrköping blev Sveriges stora industristad.
Hans Wiberg tackade Claes-Göran Petersen med tulpaner. Pistolen ska vara
tillverkad av en vapensmed i Vallonien.
Foto: Hans Wilensjö.
Genom Henry de Try fick mässingsbruket ett uppsving och blev framgångsrikt.
1848 lämnade han bruket efter en schism
med en annan vallon, och kom sedan till
Gusum.
Platschef vid de Geer-verken var vid
denna tid Carl de Besche, enda sonen till
mäster William de Besche och gift med
de Geers dotter Ida. Det var således hustruns kusin, som var Henry de Trys chef i
det dagliga arbetet.
Som borgare i Norrköping köpte han
sig flera stadsfastigheter och hade stort
hushåll. Han hade också rätt att skaffa sig
bänkplats i församlingskyrkan mot fastställd avgift, och blev redare som ägare
och delägare till två fartyg.
Kontrakten
De flesta vallonkontrakten har förkommit, även om ett flertal finns bevarade
– bland annat i Louis de Geers efterlämnade bruksarkiv – liksom i Belgien. Då
uppgjordes sådana kontrakt liksom andra
juridiska handlingar av auktoriserade notarier eller tjänstemän vid stadens styrelse. På stadsarkivet i Liège finns flera
samlingar av sådana akter, i vissa fall från
1500-talets senare hälft.
Andra vallonbruk i Tjust är Eds bruk,
Rumshult, Falsterbo, Tovehult och Bolhult som mest kända bruk i våra trakter.
Claes-Göran Petersen avslutade sin
intressanta föreläsning kring valloner
och många i publiken ville fråga om sina
anor. Även Överums museum var med på
mötet och rekommenderade ett besök på
plats där.
Hans Wilensjö
Henrik de Try skänkte ljusstakar till Tryserums kyrka, ljusstakar som ännu finns
kvar i kyrkan.
Wåra Rötter 1/2015
3
30 år med Tjust Släktforskarförening
30-årsjubileum
2015
Första årsmötet hölls i september 1985 och det kunde man då läsa om i VästerviksTidningen den 20 september. Tor Wiklund, då fotograf på VT men numera i Wåra Rötters redaktion, tog bilden på fyra av styrelsemedlemmarna.
Den 8 maj 1985 samlades några släktforskare i Västervik för att bilda en
lokal släktforskarförening. Nu har det
gått 30 år och det är dags att jubilera.
Från början var de omkring 30 släktforskare som nappat på Holger Kanths inbjudan på anslagstavlan på biblioteket. Till
årsmötet i september hade antalet medlemmar växt till nästan det dubbla och vid
årsskiftet samma år var antalet medlemmar 83. I dag närmar vi oss medlemssiffran 600.
Den nya föreningen fick namnet Wästerviks Släktforskarförening, WSF, men
bytte sedan namn till Tjust Släktforskarförening.
Bland dem som kom till det första mötet bildades en interimstyrelse som sedan
blev ordinarie styrelse. Holger Kanth blev
vår förste ordförande, ett uppdrag han
hade till 2005 med avbrott för några år
kring millennieskiftet. Kassör blev Lars
Oswald och som sekreterare valdes UllaLena Johansson. Övriga ledamöter var
Inger Dahlkvist och Göran Johansson,
och suppleanter var Anne-Marie Andersson och Gun Hjalmarsson.
Holger Kanth deltog för vår räkning
vid ett möte i Göteborg då Sveriges
Släktforskarförbund bildades 1986. Tjust
Släktforskarförening blev genast medlem
i förbundet.
Forskarsalen
Vid det första årsmötet i september 1985
planerades den kommande verksamheten.
Under 1986 gjordes bland annat studiebesök på tingshuset, en torpvandring i Hallingeberg och besök på hembygdsmuseet
i Ankarsrum. Ett möte hölls på Kulturhuset då Anders Thornström informerade
om Krigsarkivets samlingar.
Samarbetet med biblioteket har varit
bestående under de gångna åren. Vid starten hade vi inte vår forskarsal men hade
ändå möjlighet till forskning på biblioteket och tillgång till mikrokortläsare där.
På biblioteket fanns katalog över kyrkböckerna i socknarna och genom den be-
Föreningsveteranerna Inger Dahlkvist, Ulla-Lena Johansson samt Holger och Stina Kanth uppmärksammades med blommor vid 25-årsjubileet
2010.
Till vänster ett flygblad från föreningens allra första början 1985, med
inbjudan till den som släktforskar att
bli medlem. Till höger medlemsbladet
Wåra Rötters första nummer 1987 som
då ännu inte hade något eget namn.
4
Wåra Rötter 1/2015
ställde man mikrokorten eller filmerna.
Den 20 november 1986 fick vi flytta in i
forskarsalen i källaren, där vi fortfarande
är kvar.
Medlemmarna hade ett stort engagemang och lade ner ett stort arbete på att
registrera och samla information som
kunde vara till nytta för många släktforskare. Lars Oswald satte redan tidigt igång
med att kartlägga alla de 125 soldattorpen
i Tjust och varje soldat som bott där. I arbetet hade han hjälp av Stina Kanth och
Malin Johansson. Materialet finns kvar i
pärmar i forskarsalen.
Även kyrkböckerna i Tjust skrevs av
och innehållet samlades i ett pärmarkiv.
På så sätt blev det lättare för de medlemmar som forskade i socknarna i Tjust.
Datorer och medlemsblad
Vid det första medlemsmötet 1988 förevisades en databas med ett vigselregister
från en socken. Lars Oswald som då skrev
mötesreferatet i Västerviks-Tidningen
konstaterade: ”Jag tror att vi får anledning
att återkomma i framtiden om datorer i
släktforskningen, även om vi arbetar med
äldre ting så är vi en förening i tiden.”
Det första numret av vår medlemstidning kom ut i januari 1987. Den var kopierad och till stor del skriven för hand.
Tidningen hette då Wästerviks Släktforskarförenings medlemsblad. Redaktionskommittén bestod då av Ann Marie
Andersson, Inger Dahlqvist och Börje
Hellmar. I tidningen fanns en tävling för
att få fram namnförslag och det vinnande
blev Wåra Rötter, som började användas
från och med nr 2 1987.
Uppgifterna i den här artikeln kommer
från dokument som finns bevarade från
föreningsstarten och från tidningsklipp
som Hans Wilensjö samlat på en cd-skiva.
Eva Johansson
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
Inger Brännström
Leif Berglund
1. Som barn fick jag höra historien om att
det inte gick att följa vår släkt bakåt längre
än till farfars farmor. Hon, som hette Helena, hade kommit vandrande från Ukna
och hamnat på Älö i Misterhults skärgård,
där hon födde sitt barn. Fruarna hade varit
snälla och hjälpt henne. Hon hade aldrig
talat om vem som var far till barnet, hon
hade inte gift sig, hon hade inte någon
kontakt med sin ursprungsfamilj. Sonen
Nils Erik, min farfars far, tog sig namnet Hammarberg eftersom han inte visste vem hans far var. Och hur var det då?
Det framgår att Nils-Eriks mor hette Maja
Lena Johansdotter och att han var född på
Skavdö, han var född 18 maj, döpt 23 maj.
Längs till höger visar att Maja Lena skulle
ha varit 25 år då han föddes och då skulle
hon ha varit född 1813, men i andra, senare anteckningar är hennes födelsedatum
29 september 1815. Hon har flera efternamn i senare anteckningar. Jeansdotter,
Månsdotter och Andersdotter, men födelsedatum, efternamn och att hon var född i
Ukna finns alltid med.
1. Jag forskar rätt så brett. På min far, mor,
svärfar och svärmor. De är från olika håll
i Sverige. Min far till största delen från
Jämtland, Västernorrland och Västerbotten. Min mor till största delen från norra
Västmanland och södra Dalarna. Svärfar
och svärmor till största delen från Kalmar
och Kronobergs län. Han från glasbruk
och hon från jordbruk.
2. Har inte hittat mor och son på Skavdö
någon mer gång. 1841-43 bodde de på
Ekenäset, på Älö?? 1843 flyttade de till
Lekarmåla, Christinelund och bodde där
till 1855 då flyttar Nil-Erik, 17 år till Kalsebo. Maja Lena hittar jag sedan 1856 i
Klintemåla, och där tappar jag spåret efter
henne. Nils-Erik flyttar sedan runt i skärgården, är dräng på Vinö, Örö Marsö. År
1864 tar han ut lysning och från 1865 bor
han med sin familj i backstugan i Ham-
burg på Ävrö. Hans hustru Lena Maria
Nilsdotter var född 1826, 12 år äldre än
honom, hon har sedan tidigare 2 söner
födda - 50 och - 54. De fick 3 gemensamma barn, Matilda -68, Edla -69 och Karl
Fredrik -72. Lena Maria var alltså 46 år
då Karl Fredrik föddes! De 2 utdragen ur
kyrkböckerna i början av denna epistel är
från 1876-82, de är från samma sida, men
här dyker ju faktiskt Maja Lena upp som
inhyses piga hos sin son! Hennes dödsdatum är 1880-03-21, hon blev alltså 65 år.
Längre till höger på hennes rad står skrivet: ”ingenstädes skrifen på många år”.
Så var har hon varit från 1865 till 1880.
Ni kan tro att jag snöat in på att försöka
hetta henne både i Ukna, före 1837 och
de där åren efter Klintemåla! Det har
nog gått åt en del timmar, har sökt i en
massa socknar i norra Tjust men hittar
inte någon som stämmer med namn och
födelsedatum. Kanske ville hon av någon
anledning sopa igen spåren efter sig själv
och bytte namn, och, eller födelseår och
datum??.. Kanske är det som jag fick höra
som barn, man kommer inte längre än till
farfars farmor....
3. Eftersom jag är nybörjare inom släktforskning, gick kurs hösten 2014 så vill
jag inte ge upp riktigt än. Kanske någon
annan släktforskare saknar en kvinna från
Uknatrakten född på 1810-talet och försvunnen 1837? Det vore kul att hitta nya
släktingar i Ukna!
2. Bland annat att man och hustru lämnar sin tvååriga dotter som fosterdotter i
Sverige när de emigrerar till USA. Åtta
år senare åker hustruns syster och svåger
till USA och då är dottern med. Det visar
sig då att systrarnas föräldrar var fosterföräldrar till dottern. Senare emigrerar
även systrarnas moder till USA. Via en
bouppteckning får jag bekräftat att mina
uppgifter om boplats i USA är riktiga.
3. Min far dog hösten1986 och bland hans
efterlämnade papper fanns det en släktutredning som han fått från en kusin. Den
var på hans mor som var syster till min
farmor. Den var fyra generationer bakåt
i tiden till slutet av 1700-talet. Det blev
min start och det var våren 1987. Blev
medlem i DIS 1991 i samband att jag
köpte Disgen för Mac. Numera använder
jag PC. Har nybörjarkurser i släktforskning och även grundkurser i användandet
av Disgen 8.2d.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta
Eva Johansson på e-post:
[email protected].
Två - tre medlemmar får i varje
nummer svara på tre enkla frågor.
Wåra Rötter 1/2015
5
Bilden till vänster: Tack vare att Ingbritt Andersson från Hultsfred begav sig till utställningen på museet för att möjligen hitta sin
mormors hus, som skulle ha legat nära gamla vattentornet, har projektet fått tillgång till den här bilden från 1914. Personernas
namn och födelsedata fanns och därigenom var det lätt att hitta adressen i kyrkböckerna. Huset finns kvar än i dag, numera är det
ett gårdshus för förvaring. Då, för hundra år sedan, var det en familjebostad bestående av ett rum med spis eller kamin. På Kullen
fanns många sådana små bostäder som ofta hyste en ofattbar mängd människor.
Bilden till höger: Bilden från mitten av 1920-talet visar huvudbyggnaden i fastigheten där gårdshuset ligger då Ernst och Betty
Friberg ägde det. Vissa hus hade namn som ofta härrörde från den första ägarens förnamn, andra betecknades som Nybygget med
nummer. Fastigheten här var Nybygget 8, idag har alla hus på Kullen adresser med numrerade gatunamn.
Bara tre hus på Kullen 1858
Vid sista medlemsmötet för året den
10 december blev vi, förutom kaffe
och glögg, serverade ett intressant arbete om den första bebyggelsen kring
gamla vattentornet i Västervik, i folkmun kallat Kullen. Det var Britt-Marie
Widén och Britt Karlsson som visade
bilder och berättade.
Det började med att man bildade en studiecirkel med sju personer som träffades
under två år. De flesta hade på något sätt
anknytning till området. Deltagarna hittade varandra genom medlemskapet i
släktforskarföreningen. De har skaffat
fram gamla kartor med god hjälp av Lars
Oswald.
Första kartan från 1858 visade att det
endast fanns tre fastigheter i området.
Man har försökt kartlägga de första nybyggarna genom att studera husförhörslängder, födelseböcker, dödböcker och
flyttlängder från mitten av 1800-talet, var
de kom ifrån och vad de sysslade med.
Kommer från Kullen
Våren 2013 anordnade studiecirkeldeltagarna en utställning om Kullen tillsam-
mans med Västerviks Museum. Utställningen fick stor respons från allmänheten
och besökande skolklasser. Nu fortsätter
Britt Karlsson, Barbro Friberg och BrittMarie Widén projektet genom att intervjua äldre personer och gräva fram ytterligare uppgifter om området.
Britt-Marie Widén är själv född på Kullen, men inte uppväxt där. Hennes mamma Ingrid Widén är både född och uppvuxen där och har haft mycket att berätta.
Barbro Friberg bor fortfarande kvar i
sin farfars hus på Södra Bangatan.
Släktforskarnas årsbok kommer i sommar
Släktforskarnas årsbok 2015 kommer
ut i juni. Årsboken har i år fått inriktningen att främst förmedla metodiska
kunskaper, nya sätt att använda källor
eller på andra sätt kunna ge ny kunskap till den som släktforskar.
I årsboken 2015 ingår artiklar om hur
man söker i polisarkiv, i 1500-talets skattelängder, i Svenskt Biografiskt Lexikon,
i länsstyrelsens arkiv och i soldatrullor
med mera. Du kan läsa om forskningen
om en av samhällets utsatta vid mitten
av 1900-talet, om hur banden mellan
jorden och släkten formats och om en
gårds historia, om ett häxeriåtal i början
av 1700-talet och om skilsmässor inom
adeln under tidigt 1800-tal.
6
Wåra Rötter 1/2015
Vi får veta att det inte var ovanligt att
man gifte sig av kärlek på 1700-talet, att
ingenjören K. J. Nilson var den förste i
Sverige som systematiskt skapade allmogegenealogier och att tarmsjukdomen
rödsot skördade tusentals liv bland våra
förfäder.
I flera av artiklarna bidrar författarna
med sin kunskap om släktforskning med
hjälp av egna exempel. Det handlar bland
annat om släkten Bjurling i Bjurfors,
adelssläkten Koskull, släkten Björnstedt
och de emigrerade bröderna Eriksson från
Hajom.
Bland författarna finns både forskare
inom historia, arkivarier och erfarna
släktforskare.
Eva Johansson
Bilden till vänster: Ekonom, som startade 1921, är ett exempel på alla de småindustrier som växte upp i området kring gamla vattentornet vid förra seklets början. Det låg på Smedjegatan. Fotografiet har lånats ut av Västerviks Museum.
Bilden till höger: Tidigt foto på gamla vattentornet på Kattkulleberget. Vattentornet blev klart 1905 och togs i bruk året efter. Tidigare
hette platsen Kvarnberget eftersom det låg en väderkvarn här. Vi ser Smedjegatan och till höger de numera rivna lokstallarna. På och
kring Kattkulleberget fanns flera fastigheter som nu är helt borta. Platsen har varit en inspirerande lekmiljö för barn genom tiderna,
men innehållet har förändrats från ”amerikaångare” , indianer och cowboys till nutidens lekar.
Fotografiet har lånats ut av Västerviks Museum.
Modern dog
Britt Karlssons mormor var född i fastigheten Östralund 2. Britt Karlsson berättade med inlevelse om hur svårt familjen
haft det.
Hennes mormors föräldrar hade gift sig
unga 1875. De hade flyttat in till Västervik från Västrum. Familjen växte. Hennes
mormor var yngst, född 1892. Året innan
hade en syster dött. 1893 dog modern i
tuberkulos. Fadern stod ensam med sju
barn. Första tiden blev det äldsta dottern,
på sitt femtonde år, som fick försöka hålla
samman familjen.
När hon så gifte sig och flyttade hemifrån kunde inte fadern klara det hela utan
barnen blev utackorderade i olika familjer
av kommunen. Det har senare visat sig
att en broder reste till USA och två bröder
bosatte sig på Nya Zeeland. Mormodern
blev fosterbarn hos en barnlös familj i
området.
Målet med projektet är att ge ut en bok.
Allt beror på hur man lyckas med finansiering.
Valdy Svensson
Släktforskardag i
Ronneby
Skriv om din släkt
i Södermanland
Öppet hus på Släktforskningens dag
Den 28 mars ordnar Blekinge Släktforskarförening en släktforskardag på Ronneby Brunn. Medarrangörer är Kalmar
Läns Genealogiska Förening, Person- och
Lokalhistoriskt Forskarcentrum i Oskarshamn samt Kronobergs Genealogiska
Förening.
Bland deltagarna finns flera av de organisationer som brukar vara med på
de årliga släktforskardagarna i samband
med förbundets årsmöte. I Ronneby deltar även ett par danska släktforskarföreningar.
Har du anknytning till Södermanland i
din släkt? Då kan du skriva en släktberättelse och vara med i den berättartävling
som nu ordnas av Nyköping-Oxelösunds
Släktforskarförening i samarbete med Södermanlands Nyheter.
Senast 1 maj ska tävlingsbidragen vara
inne. Ett urval av dem kommer att publiceras i Södermanlands Nyheter och det
vinnande bidraget i tidningen Släkthistoriskt Forum.
Läs mer på www.genealogi.se.
Lördagen den 21 mars är det dags för den
årliga Släktforskningens dag i Sverige.
Som vanligt har då Tjust släktforskarförening öppet hus i forskarsalen under
stadsbiblioteket. Där finns då föreningsmedlemmar som hjälper dig och svarar på
frågor om släktforskning.
Årets tema är Norden, det vill säga
släktforskning i de skandinaviska länderna.
Befinner du dig inte i Västervik så passa på att besöka en annan förening. Släktforskningens dag arrangeras över hela
landet och många släktforskarföreningar
har aktiviteter av olika slag denna dag.
Britt Karlssons mormor Olga blev tidigt
föräldralös och växte upp som fosterbarn på Kullen. Vid 13 års ålder fick hon
gå den långa vägen ut till sitt arbete på
Grantorpets Tändsticksfabrik, som var
arbetsplats för åtskilliga Kullenbor. När
vädret tillät kunde man ro över sjön från
Barlastudden och på vintern gick det ibland att gå över isen. Här är Olga 16 år
och har träffat sin blivande make.
Wåra Rötter 1/2015
7
Sjömannen som försvann
Axel Viktor Svensson gick ut på sjön
och hörde aldrig av sig igen. Först 70
år senare kom ett brev till pastorsexpeditionen i Västervik.
Axel Viktor föddes 1882 i Gladhammar
som nummer sju i en barnaskara om elva
barn. Fadern Gustav Viktor Svensson var
statdräng på gården Böljerum, men hade
sina rötter på Hasselö i Loftahammars
skärgård. Där hade alla före honom bott
och försörjt sig som havsfiskare och på
lite jordbruk. Den äldste kände förfadern
Sven Jönsson föddes där på 1660-talet.
Jag brukar säga att Gustav Svensson
var den förste som ”klev i land”. Redan
som 17-åring flyttade han till fastlandet,
närmare bestämt till grannsocknen Lofta
för att tjäna dräng på en gård.
Gustav var gift tre gånger, Axel Viktor
föddes i det tredje äktenskapet. Modern
var Kristina Charlotta Johansdotter, född
1850 i Äskestock i Västrum. Makarna var
baptister och lät inte döpa barnen vilket
nogsamt har antecknats av dåvarande
prästen i Gladhammar. Det gillades inte
heller av alla barnen, några av dem lät
döpa sig i svenska kyrkan som vuxna.
Axel var morbror till min mormor.
Sjön i blodet
Att Axel Viktor hade sjön i blodet var ju
inte konstigt med tanke på varifrån han
härstammade. Vid mantalsskrivningen
1900 arbetade han på Södra Malmö i Loftahammars skärgård som dräng. Därifrån
flyttade han 1902 till Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona för att göra sin värnplikt i flottan. Han tjänstgjorde vid 1:a
och 5:e Matroskompaniet som 2:a klassens sjöman fram till hösten 1905 då han
återvände till Västervik. Föräldrarna hade
lämnat Gladhammar 1897 och bodde då i
Jenny i Västervik.
27 mars 1906 skrevs Axel in i Västerviks sjömanshus som nr 2777 och gick
sedan till sjöss. Han tillbringade flera år
på olika fartyg som gick med frakt först
i Sverige men sedan mellan olika världsdelar. Han berättade på äldre dagar att
han bland annat varit i Valparaiso, Rio de
Janeiro och San Fransisco. Han rundade
Cap Horn tre gånger. Vid ett av tillfällena
berättade han att ”vågorna var högre än
masterna på skeppet”.
Modern Kristina dog i februari 1909
och det har berättats att han var hemma
sista gången det året. Han var inte närvarande vid bouppteckningen, men är
nämnd i den och det utsågs en person som
skulle bevaka hans intressen. Om han
8
Wåra Rötter 1/2015
Axel Victor Swanson cirka 1915.
Ethel Weeks 1915.
Ethel och Axel Swanson 1952.
var tillbaka i Västervik 1909 eller inte
kan inte säkert sägas, jag är tveksam, det
finns ingen notering om det någonstans.
Det har också berättats att han inte kom
överens med fadern och att det var anledningen till att han höll sig borta.
Australien
Den 26 oktober 1909 anlände han enligt
egen uppgift till Melbourne på skeppet
”Archibald Russel”, en brittisk fyrmastad
bark som hade lastat i Hamburg. Men det
är nog en efterkonstruktion för att kunna
intyga att han bott i Australien i två år.
Fartyget anlände till Melbourne först i
december 1910 enligt den förteckning
över skeppets hamnar och last som man
kan söka fram på internet. Där finns också
bilder på fartyget.
Han har dock intygat 1912 i sin ansökan
om att få medborgarskap i Australien att
han stadigt har bott i Australien i två års
tid, både i Melbourne och i Sydney. Den 2
augusti 1912 blev han australiensisk medborgare. Från 1912 till 1915 arbetade han
på flera olika kustfartyg som gick med
frakt mellan städerna på östkusten.
Han gifte sig i augusti 1915 med sömmerskan Ethel Maud Weeks som föddes
1894 i Australien dit hennes föräldrar flyttat från England. Hennes farfar var född i
Bristol och hennes morfar i Leeds.
Första världskriget
Fyra dagar efter giftermålet tog Axel
Victor Swanson, som han nu kallade
sig, värvning i armén. Den 23 december
avseglade han från Sidney tillsammans
med sitt infanteriregemente till Egypten
där de landsteg i Tel-El-Kebir i februari
1916. I Egypten övades de i flera månader
och skeppades i juni från Alexandria till
Marseille i Frankrike. Därifrån fördes de
direkt till frontlinjen.
Den 3 november 1916 blev han allvarligt skjuten i bröstet och fördes till sjukhus i Rouen i Normandie. Några dagar senare fördes han över till England ombord
på ett sjukvårdsfartyg. Där vistades han
till mars 1917 då han återvände till fronten i Frankrike. I september 1917 blev
han skjuten i höger arm men var tillbaka
i stridslinjen igen i februari 1918. Hans
kompani var i högsta grad involverade
i skyttegravskriget. Axel hade tur som
överlevde. Regementet lämnade Frankrike 31 januari 1919 och kom först till England. De lämnade England 8 april 1919
och var tillbaka i Sydney 25 maj. Strax
därefter begärde han och fick avsked.
I England begärde han 1919 permission
för att besöka Sverige. Hans begäran avslogs då han inte kunde bevisa sitt svenska ursprung. I Sverige stod han kvar som
värnpliktig i flottan till 31 december 1916
och fördes därefter över till Landstormen.
I kyrkobokföringen fördes han 1917 över
till boken över obefintliga och han avfördes från sjömanshuset i Västervik 1921.
I faderns bouppteckning 1931 är han inte
nämnd. Jag har inte hittat någon formell
dödförklaring.
Axel Swanson dekorerades med två
medaljer: British War Medal och Victory
Medal.
Hemkomsten
Efter sitt avsked 1919 återgick han till arbetet på kustfarten men 1922 fick han arbete vid motsvarande Televerket och där
stannade han till sin pensionering.
Axel och Ethel fick tre barn, Glades
Rose, Iris Ada och Victor Reginald. Femton barnbarn kom till världen och alla
dessa bildade familjer så det finns numera
många ättlingar i Australien. Axel avled
1953 i Burwood, New South Wales och
Ethel 1968.
Axel hörde aldrig av sig till Sverige,
varken till fadern eller syskonen. Hemma
i Sverige hade man hört att han kunde finnas i Australien, men då inga livstecken
kom så trodde alla att han var död. Det är
antecknat sjömanshusets liggare omkring
1915 ”vistas i Australien”.
Brevet till Västervik
Sonen Victor ville veta mera om sitt svenska ursprung och också veta om det fanns
släktingar. Det enda han egentligen visste
var att fadern kom från en plats som hette
Västervik.
Av en slump kom han i kontakt med
en svensk som rådde honom att skriva
till pastorsexpeditionen i Västervik och
berätta sin historia. Och kontakt blev det
med en gång med släktingar, en kusin
som bodde i Jenny hade dessutom börjat
släktforska. Så snart kom Victor med sin
hustru Betty till Sverige, inte bara en gång
utan vi hann att träffa dem två gånger på
deras resor till Sverige. Många dagar vistades de i Västervikstrakten. Numera är
båda borta och kontakterna hålls vid liv
med dottern Lynne bland annat via Facebook.
Epilog
När Gustav Svensson dog 1931 på ålderdomshemmet i Västervik hade han 53
barnbarn. Jag har forskat fram barnbarnsbarnen och även många i de följande leden. Det vimlar av Svenssonättlingar i
Västervikstrakten, så många att det skulle
vara spännande att anordna en släktträff.
Och med hela släktgrenen i Australien
skulle det tillkomma minst ett 40-tal släktingar.
Barbro Stålheim
Källor bl.a:
Kyrkböcker, bl.a. Karlskrona Amiralitetsförsamling
Riksarkivet SVAR – Västerviks Sjömanshus
National Archives of Australia (motsvarande vårt Riksarkiv) www.naa.gov.au
Sonen Victor Swansons levnadsberättelse över fadern.
www.bruzelius.info/Nautica/Ships/Fourmast_ships/Archibald_Russell(1905).html
Ansökan om medborgarskap 1912.
Värvning 1915.
Wåra Rötter 1/2015
9
Märta och Gerhard Frisk gifte sig 1921
Åren 1986-87 gick jag Vävlinjen på
Gamleby Folkhögskola. En vårdag blev
jag tillfrågad om jag ville ta med vinsten på vårt lotteri till Birgit Johansson
som hade vunnit. Jag ringde upp Birgit
för att höra var hon bodde och att jag
ville lämna över en vinst. Det visade sig
att det var i Framnäs i Almvik.
Då blev det extra spännande att göra ett
besökt där, min farfar Hugo och farmor
Ida bodde där när jag var liten och jag har
många fina minnen därifrån.
Det visade sig att Birgit och Gösta Johansson tillsammans med Birgits mor
Märta och hennes man David Andersson
hade köpt Framnäs efter mina farföräldrar och att Märta var kusin till min far, så
alltså var Birgit och jag sysslingar.
Birgit hade mycket att berätta om vår
släkt och talade om att Sara Wid, som levde 1825-1902, var konstväverska i Locknevi. Märta hade fått en pläd av sin gammelmormor Sara när hon föddes och att
den skulle följa släkten så länge det fanns
en tråd kvar av den. Jag fick låna med mig
pläden hem för att se om det var möjligt
att göra en vävnota på den.
Vilken känsla att sitta där med lupp och
räkna trådar på en pläd som vävdes för
cirka 100 år sedan av min farmors mormor! Då vaknade mitt intresse för släktforskning.
Det blev många besök i Framnäs. Birgit och Göstas dotter och måg såg till att
jag fick kopior på alla foton av släkten
och däribland från bröllopet mellan Märta
och Gerhard Frisk den 11 september 1921
i Månstorp i Locknevi. Märta kom från
Månstorp och Gerhard Frisk från Blackstad. Eftersom Birgit visste namnen på
alla personerna på fotot vill jag dela med
mig av detta. Märta levde 1900-1988 och
Gerhard levde 1895-1940.
Märta började att brodera unika tavlor
på vävtapet när hon var 69 år och fick
beställningar från när och fjärran, väntetiden var cirka två år.
Detta får mig att tänka på tv-programmet ”Vem tror du att du är”. Mitt intresse
för hantverk kommer från min far och
hans förfäder och när Locknevi kyrka
renoverades 2005 så deltog jag där som
tapetserare.
Brudparet Märta och Gerhard i Månstorp, Locknevi (H)
1. Artur 1915-04-04, Annas son
2. Sennie 1911-02-17, Annas dotter
3. Alvar 1915-05-01, Min far
4. Ruth 1910, Min faster
5. Karin, Adels dotter
6. Ture 1907-12-23, Annas son
7. Ruth, Adels dotter
8. Judith 1904-02-26, Adels dotter
9. Karl Frisk, Brudgummens far
10. Henny, grannfru till Månstorp
11. Signe 1890-12-17, farmors syster
12. Erik i Olstorp
13. Hulda Frisk, Brudgummens mor
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
Nika, Karls fru
Herbert Frisk, Brudgummens bror
Edith 1906-04-03, Adels dotter
Karl 1892-03-03, Farmors bror
Gerhard Frisk
Kurt 1917-07-11, Karls son
Albin Karlsson, Adels man
Frits i Olstorp
Märta, Adels dotter
Anna, kusin till farmor
Adel 1881-10-22, Farmors syster
Anna 1883-09-04, Farmors syster
Karl Johan Alfred, Annas man
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
38.
Axel 1919-11-26, Annas son
Erik 1920-09-19, Adels son
Maria Lovisa 1856-03-24, Fars mormor
Alrik 1894-08-02, Farmors bror
Ida 1887-12-17, Min farmor
Hugo 1889-04-15, Min farfar
Alfred 1856-02-26, Fars morfar i Månstorp
Britta 1918-02-14, Adels dotter
Karin, fosterflicka hos Nike Karl
Karl 1910, Adels son
Linnéa 1913-03-25, Annas dotter
Bror 1908-06-04, Adels son
Iréne Odhelius
Märta Andersson broderade många bilder, bland annat denna 1980.
10
Wåra Rötter 1/2015
Varje rote höll en soldat
Det yngre indelningsverket var i verksamhet mellan 1682 och 1903. Om detta
och mycket annat om soldatforskning
berättade Lars Oswald på medlemsmötet i februari, inför en talrik publik.
Detta var andra delen av ett föredrag om
hur man forskar om indelta soldater. Den
första delen höll Lars Oswald på novembermötet.
Indelningsverket infördes 1682, efter
att Karl XI med knapp marginal vunnit
slaget vid Lund den 4 december 1676.
Sverige behövde en effektiv soldatorganisation för att kunna fortsätta föra krig.
1903 avvecklades det gamla Indelningsverket. De generalmönstringsrullor
vi släktforskare kan söka uppgifter i är
från denna tid, 1682–1903.
Socknarna indelades i rotar och varje
rote skulle kunna försörja en soldat. Soldaten skulle förses med bostad, ha en liten
åkerareal samt kunna hålla en ko, en gris
och lite höns. Häst eller dragare skulle
rotebönderna hålla med. Det var också
rotebönderna som skulle underhålla soldattorpen.
Soldatregistret
Personakter för soldater finns i vår forskarsal och täcker i stort sett norra Kalmar
län och södra Östergötland, där soldaterna
tillhörde Sevede eller Tjust kompani. Dokumenten berättar om när soldaten antogs, namn på hustrun samt alla barnen
och framförallt var torpet fanns och vilket
soldatnummer som torpet hade. Även hur
många tjänsteår soldaten hade, samt när
han avskedades, får vi veta.
Att en soldat var avskedad betyder
att han av åldersskäl eller sjukdom inte
kunde tjänstgöra som soldat längre och
hade fått avgå, ofta med en liten pension.
De flesta soldater fick bra undervisning i
att skriva, räkna och läsa, samt lärde sig
olika yrken som till exempel skomakare,
snickare, bagare och kunde i vissa fall på
äldre dagar både undervisa i skolan och
bli kyrkvaktmästare.
Smålands husarer ingick i Indelningsverket. Bilden visar uniformerna på 1860-talet. Bild från Wikipedia.
Uppgifterna, som också finns i Centrala Soldatregistret, är en fin källa för oss
släktforskare att fördjupa oss i så snart vi
träffar på en soldat, båtsman eller ryttare i
den egna släkten.
Hans Wilensjö
I Porträttfynd får du hjälp med fotografier
De flesta släktforskare har förmodligen
en del gamla bilder utan någon ledtråd
till vem bilden föreställer. Mängder av
så kallade kabinettsporträtt togs vid
förra sekelskiftet och många har bevarats i album eller i lådor, men utan
påskrift.
För dem som fick porträtten i sin ägo var
det säkert så självklart vem fotografiet
Vilka var de här två kvinnorna? Kanske
är de systrar? Arvida Ljungqvist i Västervik har fotograferat dem och fotografiet
har nummer 151601 i Porträttfynd. Bilden kommer från Björn Alnebo.
föreställer att tanken på att skriva det på
baksidan eller på albumsidan aldrig kom.
Men när det gått flera generationer har i
många fall den kunskapen försvunnit.
På Rötter (www.genealogi.se) har släktforskarförbundet en avdelning som heter
Porträttfynd. Gå till Faktabanken och välj
sedan Porträttfynd. Här har närmare 150
000 bilder lagts in. Du kan själv ladda
upp din bild direkt på hemsidan. Instruktionerna lotsar dig fram.
Identifiering
Många av bilderna har kunnat identifieras
genom andra släktforskare, och många
släktforskare har hittat porträtt på sina sedan länge döda släktingar. Fotografierna
gjordes ofta i flera exemplar och spreds
till släkt och vänner. Därför kan kanske
någon annan känna igen just din bild, och
vet vem som porträtterats.
Känner du igen en bild kan du kommentera direkt i bildens formulär.
Du kan också lägga in porträtt där personen redan är känd. Det kan vara till
hjälp för någon annan släktforskare som
kanske har samma fotografi men inte vet
vem det föreställer.
Sortering
På de allra flesta fotografier finns angivet
vilken fotograf som tagit bilden och var
denne varit verksam. Bilderna sorteras på
landskap och ort utifrån fotografen.
Från Småland finns över 9000 fotografier och i skrivande stund 664 från Västervik. Dessutom finns det bilder från flera
andra orter i Tjust. Av de bilder som lagts
in från Västervik är Arvida Ljungqvist
den fotograf som tagit de flesta.
Eva Johansson
En okänd ung kvinna fotograferad av Arvida Ljungqvist i Västervik. I Porträttfynd
har hon nummer 56082. Känner du igen
henne så ge gärna ett svar. Bilden kommer från Berit Hjalmarsson.
Wåra Rötter 1/2015
11
Bonden dödades efter auktionen
När auktionen var slut på fredagkvällen var drängarna fulla och började
bråka. Det slutade med att auktionsutroparen och bonden Eric Jansson
dräptes.
Dråpet skedde den 16 april 1847 i Bälö
i Hjorteds socken. Dråpet är dokumenterat i en bok av släktforskaren Lena Lassen, vars mormor var barnbarn till en av
de dömda gärningsmännen. Två personer
dömdes för dråpet, de två drängarna Johan Carlsson i Botorp och Johan Petter
Nilsson i Blankaholm.
Det var änkan Inga Månsdotter på Bälö
som höll auktion. Som auktionsutropare
anlitade hon grannen på gården, bonden
Eric Jansson. Auktionen var uppenbarligen välbesökt. Många människor kom
senare att vittna vid rättegångarna om vad
som hänt.
Bälö ligger en dryg kilometer söder om
Botorp. Från Botorp kom Johan Carlsson
och hans husbonde Magnus Hammargren, men även de fyra bröderna Hans,
Nils, Carl och Anders Boman som kom
att spela en viktig roll i händelserna.
Johan Petter Nilsson var gift dräng i
Blankaholm ytterligare några kilometer
längre bort. På den tiden fanns inte E22,
som nu skär igenom Bälö.
Började gräla
Alltihop startade med en träta tidigare
på dagen. Det var Erik Jönsson i Solstad
som med förakt sagt till Nils Boman att
det växte dålig säd på deras lycka, och
Nils ilsknade till. Auktionsutroparen Eric
Jansson befann sig i närheten och gick
emellan i bråket. Under en paus i auktionen hade Nils sedan tagit tag i Eric Jansson, fått omkull honom, slagit honom och
rivit sönder hans rock. Därefter blev han
utkörd sedan Jansson sagt att ”Bomännerna ska packa sig hem”.
På gården hade Nils sina bröder och fler
drängar. De var lindrigt nyktra, torparen
Borgström sålde brännvin till auktionsbesökarna.
Auktionen var slut framåt halvåtta på
kvällen men många dröjde sig kvar. En
stund senare kom bråket igång igen. De
fulla drängarna störtade in i stugan där
Eric Jansson och flera andra bönder samlats efter auktionen.
Fulla och bullriga
Vid den senare rättegången säger Nils Boman att han gick in i huset för att be Eric
Jansson att inte ta så illa vid sig av det
tidigare slagsmålet, att Nils inte menat så
illa. Men det verkar han inte ha fått tillfälle att framföra.
Drängarna var fulla, bullriga och otidiga. De fick var sin sup och blev sedan
körda på porten. En av bönderna, Petter
Persson i Snarås, fick dem nerför trappan
till förstugan. Johan Petter Nilsson från
Blankaholm blev skuffad, han blev arg
och nere i förstugan fick han tag i ett ämbar som han kastade uppför trappan.
Nils Boman fick hatten avslagen och
blev sedan utdragen från förstugan av sin
halvbror Hans. ”Buller uppstod” enligt
domboksprotokollet.
Det verkar ha varit rena kalabaliken den
där kvällen.
Dräpt
När drängarna blivit utkörda skulle de
hämnas. Ett par av dem fick tag på tillhyggen och började slå på den stängda
dörren. Man kan tänka sig vilket rabalder
och väsen det var, med en upphetsad hop
onyktra ynglingar. De senare tilltalade
drängarna var alla mellan 18 och 30 år.
Vittnesmålen vid rättegången är delvis
samstämmiga, men inte helt.
Bönderna i kammaren rusade ut i förstugan för att se vad som pågick och för
att få stopp på bråket. Eric Jansson och
hans granne bonden Claes Jacobsson kom
snart ut på gården för att jaga undan de
fulla drängarna.
Där Balö gård låg vid mitten av 1800-talet ligger i dag vägrestaurangen Baierhof alldeles intill E22, som skär genom den gamla gårdens mark. Foto: Eva Johansson.
12
Wåra Rötter 1/2015
En stund senare låg båda två nedslagna
vid vägen. Eric Jansson dog på natten av
sina skador. Claes Jacobsson blev svårt
skadad och fick troligen men för livet.
Det kom att ta flera rättegångsdagar
att reda ut vem som dräpt Eric Jansson.
När han hittades till synes livlös var han
blodig på huvudet och överkroppen. Obduktionsprotokollet visar att han fått två
kraftiga slag mot huvudet av något trubbigt föremål. Dessutom hade han skärsår
i ansiktet och bakhuvudet, och stora blåmärken på ryggen.
Claes Jacobsson hade också fått skador
och sår i huvudet och fått flera ben i kroppen krossade.
I rätten
Rättegången inleddes den 10 maj i Gamleby tingshus. De som stod anklagade är
bröderna Nils, Carl och Anders Boman,
Johan Petter Nilsson, Johan Carlsson och
Sven Danielsson. Ingen av dem erkände
dråpet även om några av dem medgav att
de utdelat slag, som de menade inte kan
ha varit dödande.
Nils Boman sa att han sprang undan vid
bråket och när han kom till Kvarnstugan,
som låg ungefär 50 meter från boningshuset, så såg han en karl ligga på marken.
Han såg Claes Jacobsson stå med en påk
i handen, bli slagen av Sven Danielsson
och stupa i marken.
Carl Boman vittnade om att han sprang
iväg från bråket men att han sett att flera
hade tillhyggen och att Johan Carlsson
blivit slagen.
Johan Carlsson påstod att han fick ett
kraftigt slag i huvudet när han kommit
ut på trappan och att han sedan sprungit
till en gärdsgård där han brutit av en stör.
Med den hade han slagit till Claes Jakobsson så att denne stupat. Eric Jansson låg
då redan nerslagen. Senare medgav han
att han slagit Eric Jansson, men ”bara ett
slag”.
Johan Petter Nilsson berättade att när
han kommit ut från förstugan har han
brutit av en skakel från en vagn och med
den bankat på dörren. Sedan hade han
sprungit undan och när han kom tillbaka
var både Eric Jansson och Claes Jakobsson liggande på marken.
Sven Danielsson vittnade att han kom
från Kvarnstugan när bråket redan var
igång. Han mötte Johan Carlsson med en
påk i handen och blod i håret. Han såg
Eric Jansson bli slagen och stupa och slog
själv till Claes Jakobsson i axeln, eftersom han kände sig hotad av honom.
Flera av vittnena vid rättegången sa att
den misshandlade Claes Jacobsson skulle
ha uppmanat ”dräp dem” under jakten på
drängarna.
gen än de andra
att skjuta skulden
på andra.
Vädjade om nåd
Johan Carlsson
och Johan Petter
Nilsson överklagade i augusti domen till hovrätten
och anförde då att
läkaren inte helt
kunnat fastställa
vad som orsakat
döden. De menade också att de
slagit i nödvärn I fångjournalen från Malmö Centralfängelse berättas om Johan
då de jagats av Peter Nilsson som dömts till sex års straffarbete. Han hade brunt
Eric Jansson, som hår, blå ögon och var 168 cm lång. På nästa sida står det att han
haft en yxa, och fått 10 prygel för otillåtet talande den 12 november 1850 och att
av Claes Jakobs- han är fullt arbetsför. Källa: Malmö centralfängelse DIIIa:14
son.
(1844-1854) Bild 1080 / sid 302 Arkiv Digital.
Hovrätten biBåda två släpptes ut den 10 mars 1855.
föll inte utan höll fast vid häradsrättens
Johan Petter Nilsson återvände till sin
dödsdom. De begärde att få sitt mål omhustru,
de flyttade först till Totebo och seprövat genom att vädja till kungen, men
dan
till
Pauliströms bruk och kom så småfick avslag.
ningom
till Storebro där de stannade kvar.
Så blev det november 1848. De båda
Fem
barn
till föddes i familjen.
dömda satt kvar på länsfängelset i KalJohan
Carlsson
skickades hem till fömar. Nu trädde deras familjer in och väddelseförsamlingen
Tuna när han lämnat
jade om nåd.
fängelset
men
dit
kom
han inte, i alla fall
Johan Petter Nilssons hustru Carolina
inte
enligt
flyttlängden
detta år. Han kan
Sophia Eriksdotter i Blankaholm bad om
ha
dött
eller
emigrerat
före 1880 för då
nåd för sin make som hon beskriver som
finns
han
inte
med
i
folkräkningen.
tidigare nykter och fridsam. De har två
Familjen Boman kom till Botorp från
späda barn, det ena fött efter att maken
Misterhult
1845. Brödernas far Lars Bohäktats. Prästen Petrus Hellvik i Hjorted
man
dog
den
28 juni 1847, mitt under påinstämde i nådeansökan, för hustruns
gående
rättegångsperiod.
Han var då bara
skull.
55
år
gammal
och
dog
av
nervfeber enligt
Johan Carlssons båda föräldrar var
dödboken,
det
vill
säga
tyfus.
döda men hans vuxna syskon vädjade om
Sedan de släppts från häktet hade brönåd för sin ogifte bror.
derna Carl och Anders Boman försvunnit,
men återkom senare. Ett par år efter faFängelsetraff
Högsta domsto- derns död flyttade modern och en syster
len
meddelade till Boarum där storebror Hans var masen slutlig dom mästare. Nils och Anders blev drängar i
den 20 decem- Getterum. Carl gifte sig och blev torpare i
ber 1848. Båda Högsjöhorva under Bolhult.
Eva Johansson
förskonades från
dödsstraff eftersom man inte
kunde fastställa
att de haft för
avsikt att döda. I
stället fick de 28
dagar på vatten
och bröd, uppenbar
kyrkoplikt
Johan Carlsson hade svartbrunt hår och blå ögon och var 172 cm och dessutom sex
lång. Vid frigivningen hade han tjänat ihop drygt 10 riksdaler och års straffarbete. Källor:
hade ungefär lika mycket i egna medel så han släpptes ut med 20 Det avtjänade de Boken ”Dråpet i Bälö 1847” av Lena
riksdaler på fickan när han förpassades till födelsesocknen Tuna. på Centralfängel- Lassen (2008)
Källa: Malmö centralfängelse DIIIa:14 (1844-1854) Bild 1060 / set i Malmö.
Kyrkoarkiven i Hjorted och Tuna, fångsid 300 Arkiv Digital.
rullor från Malmö Centralfängelse
Dödsstraff
Utslaget efter den första dagens rättegång
blev att Carl och Anders Boman släpptes
men resten fick sitta kvar i häktet. Ny rättegångsdag var den 27 maj, och tingsförhandlingarna fortsatte även den 15 juni
och den 6 juli.
Nya vittnen trädde fram som berättade
att både Johan Carlsson och Johan Petter
Nilsson dagarna efter dråpet sagt att de
slagits och delat ut stryk på auktionskvällen. Efter flera vittnesmål medgav Johan
Carlsson och Johan Petter Nilsson till slut
att det kunde vara deras slag mot Eric
Jansson som lett till hans död. Först hade
Johan Carlsson gett honom ett slag med
stören så att han stupade, sedan hade Johan Petter Nilsson slagit till honom med
skakeln. Men de har inte trott att dessa
slag lett till hans död.
Det är bara Johan Carlsson och Johan
Petter Nilsson som fick sitta kvar i häktet
tills domen fallit den 30 juli. Då döms de
båda två att mista livet genom halshuggning. Johan Carlsson har gett Eric Jansson det slag mot tinningen som krossat
huvudskålen och Johan Petter Nilsson
har sedan slagit honom med skakeln, kom
rätten fram till. Båda dessa slag anses ha
orsakat hans död och båda anses som banemän.
Dessutom skulle de betala skadestånd
till änkan och till Claes Jakobsson och
även betala ersättning för vittnen. De övriga dömdes till böter av olika belopp.
Rätten konstaterade att Johan Petter
Nilsson varit hårdhjärtad och mer benä-
Wåra Rötter 1/2015
13
Boktips för släktforskare
Boktips: Eva Johansson
Emigranter i flera länder
”Jag har själv fyllt sextio år. Först nu kan
jag berätta den historia från Samara och
New York som jag föddes att bära”. Så
lyder det sista stycket i Erik Erikssons
bok Vårt hjärta dog i New York. Det är en
oändligt gripande historia, om svårmoden
och sorgen som arv.
Boken är både en dokumentär och en
roman. Den handlar om författarens föräldrar och mor- och farföräldrar. Det väsentliga stämmer med verkligheten men
berättelsen är utbyggd med allt det där
som gör den till en god berättelse, men
som vi inte kan veta. Och det är inte viktigt. Vi kan aldrig veta vad människor
tänkt och sagt, men utan dessa inslag
skulle berättelsen inte leva.
Amerika och Ryssland
Erik Eriksson följer sina farföräldrar och
morföräldrar från barndomen och framåt,
liksom sina föräldrar. Farföräldrarna Hedvig och Karl Gustaf Eriksson kommer
från fattiga förhållanden i Örebrotrakten
och Eskilstuna.
De möts mycket unga och Hedvig hinner arbeta några år i USA och sedan återvända hem innan hon får med sig Karl
Gustaf dit, tillsammans med hans bror
Fredrik. De stannar i Amerika i sex år och
där föds flera av deras barn, bland andra
Mauritz som 1937 blir författarens far.
I Samara vid Volgas strand i det inre av
Ryssland växer Alvine Christensen och
Oscar Peterson upp. Alvines far kommer
från Danmark och och Oscars far från
Sverige. De har kommit hit för att söka
lyckan vid mitten av 1800-talet, gift sig
med ryskor och blivit som ryssar. Alvines
far är köpman, liksom hennes make Oscar. De tillhör den burgna borgerklassen i
tsarens Ryssland. När bolsjevikerna tagit
över flyr de till Sverige.
Författare: Erik Eriksson
Titel: Vårt hjärta dog i New York
Förlag: En bok för alla
Hans egen släkthistoria
Sorgen och svårmodet finns i båda familjerna, och för alla inblandade innebär det
tystnad och svårigheter att hantera sina
känslor. Det är först när Erik Eriksson
själv kommer upp i medelåldern som han
förstår och kan ta till sig sin egen släkts
historia, skriver han.
Han har skrivit en väl sammanhållen
berättelse, insiktsfull men också utlämnande.
För mig som släktforskare ger den också ytterligare inblickar i människors vardagsliv under andra halvan av 1800-talet
och tiden i början av förra seklet. Det
känns nära och gripbart och trovärdigt.
En mycket läsvärd bok.
Eva Johansson
Om ortnamn och kvinnor i Tjust
Har du släkt från Kilmare i Gladhammars
socken kanske du har funderat på varifrån
namnet kommer. Det är besläktat med
Marsbäcken och Marnäs norr om Västerviks stad.
Namnet Kilmare har två delar. Efterleden -mare betyder ”grund vik eller fjärd,
sumpig insjö, ofta belägen vid havet.”
Förleden Kil- kommer från sjön Kilen
som troligen fått sitt namn efter sjöns
form. I namnen Marnäs och Marsbäcken
har mar- samma betydelse.
Det här, och mycket annat, kan vi lära
oss i den lilla boken ”Ortnamn i Tjust”.
Författare: Lennart Moberg
Titel: Ortnamn i Tjust
Förlag: Olof Möller förlag
14
Wåra Rötter 1/2015
Den är ett särtryck från årsskriften Tjustbygden 1947, återutgiven 1987. Författare är Lennart Moberg, docent i nordiska
språk och ledamot av Vitterhetsakademin,
uppväxt i Västervik. Han berättar om
mängder av ortnamn i Tjust, vad de betyder och varifrån de kommer.
En annan lokal bok av intresse för släktforskare kan vara ”Fyra kvinnor – två sekler” från 1995 som handlar om kvinnor
i Västerviks skärgård. Kvinnorna är Anna
Jeansdotter från Stora Askö, född 1794,
hennes dotter Cajsa Lisa Andersdotter,
och hennes dotterdöttrar Clara och CharFörfattare: Birgit Bergkvist och
Inger Göransson
Titel: Fyra kvinnor – två sekler
Förlag: Bokboden
lotta Carlsdotter. Författarna är barnbarn
och barnbarns barn till de två senare.
Här finns mycket för släktforskaren
med rötter på Stora Askö att hämta, men
också en hel del allmänt om livet i skärgården under 1800-talet. Som släktforskare har författarna använt sitt material
väl, till nytta för fler.
Eva Johansson
Alla böcker som vi tipsar om här
i Wåra Rötter går att få tag på, antingen i bokhandeln (pocket eller
inbunden), som lån från vår forskarsal eller biblioteket, eller som
begagnad bok på Bokbörsen på
internet.
Foto: Bo Sandberg
VECKOKURSEN
27 - 31 JULI 2015
Anmälan senast den 1 juni till Gamleby Folkhögskola tel: 0493 - 131 00
Bredda din forskning
Måndag kl.
Tisdag
kl.
Onsdag
kl.
Torsdag kl.
Fredag
kl.
09.00 - 09.15
09.15 - 09.50
09.50 - 10.30
10.30 - 10.50
10.50 - 12.30
12.30 - 13.30
13.30 - 15.00
15.00 - 15.20
15.20 - 16.00
Välkomstanförande, Hans Wiberg
Presentation av kursdeltagarna, Hans Wiberg
Riksarkivet Svar, Maria Mahler
Kafferast
Fortsättning
Lunch
Fortsättning praktiska övningar
Kafferast
Fortsättning
09.00 - 10.30
10.30 - 10.50
10.50 - 12.30
12.30 - 13.30
13.30 - 15.00
15.00 - 15.20
15.20 - 16.00
Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist Kafferast
Fortsättning
Lunch
Vad folk dog av förr, Leif Eriksson fd. apotekare
Kafferast
Fortsättning
09.00 - 10.30
10.30 - 10.50
10.50 - 12.30
12.30 - 13.30
13.30 - 15.00
15.00 - 15.20
15.20 - 16.00
Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist
Kafferast
Fortsättning
Lunch
Släktforskning i Finland, Gunnar Bergstedt Dis
Kafferast
Fortsättning
09.00 - 10.30
10.30 - 10.50
10.50 - 12.30
12.30 - 13.30
13.30 - 15.00
15.00 - 15.20
15.20 - 16.00
Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist
Kafferast
Hjälpmedel i släktforskning, Hans Wiberg
Lunch
Att forska i gårdars historia, Martin Dackling
Kafferast
Fortsättning
09.00 - 10.30
10.30 - 10.50
10.50 - 12.30
12.30 - 13.15
Läsning av gammal stil, Margareta Roupe Wester,Valdy, Svensson, Ingeger Hammarqvist
Kafferast
Kalmar läns museum, Peter Danielsson
Lunch
De som är intresserade av att lyssna på den konsert som ungdomarna ger i Aulan ska kanske planera
för hemresan så att ni hinner lyssna på konserten som börjar 13.00 och håller på ca 30-45 min.
Wåra Rötter 1/2015
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program våren 2015
OBS! De nya tiderna för månadsmötena OBS!
Onsdag 11 mars
Tid: 18.15
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Månadsmöte
Årsmöte. Begravningsseder förr och nu - Jan Peter Brinkby (Fonus).
Onsdag 25 mars
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 15 april
Tid: 18.15
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Månadsmöte
Folktro och sägner från Småland - Sigrid Oldenburg.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
30-årsjubileum
2015
Inbjudan till Årsmöte 11 mars 2015
Plats: Utkiken Stadsbiblioteket, Västervik
Tid: kl. 18:15
Begravningsseder förr och nu - Jan Peter Brinkby (Fonus).
Föreningen bjuder på kaffe
Lotterier
Sedvanliga årsmötesförhandlingar
Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter!
Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.