Transcript Skilsmässor på 1800

Wåra Rötter
Sjömansforskning
sid. 4
Släkterna Frejt och Rosenkvist sid. 9
Skilsmässor på 1800-talet sid. 10
Tjust Släktforskarförening
Nummer 4 • 2012 • Årgång 26
Åke Andersson berättar om
kommunarkivet
sidan 6
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: [email protected]
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: [email protected]
Kassör: Yvonne Andersson-Gullberg
Tel. 0490 - 202 36
e-post: [email protected]
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Kristinebergsgatan 2 T
593 35 Västervik
Tel. 0490 - 321 46
e-post: [email protected]
Eva Johansson
Helgerum Berggård
590 93 Gunnebo
Tel. 0490 - 138 19
e-post: [email protected]
Tor Wiklund
Kolsebro Ekdalen
597 97 Åtvidaberg
Tel. 0120 - 202 59
e-post: [email protected]
Wåra Rötter nr 1 – 2013
kommer i mars
Material senast
1 februari 2013
Omslagsbild:
Åke Andersson,
kommunarkivarie i Västervik
Foto:
Eva Johansson
Upplaga:
625 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 4/2012
Ordföranden har ordet
Jag vill så här i slutet av året passa på att tacka alla medarbetare och funktionärer som
lägger ner ett stort arbete i föreningen.
Ett särskilt tack till dem som lämnar och har lämnat sina uppdrag under året, bland
annat Yvonne som slutar som kassör efter många år med att hålla ordning på ekonomin.
Som för övrigt är god så att vi kunnat rusta upp vår forskarlokal med nya datorer och
annat. Ett stort tack till Holger och Stina som slutar, kanske med ålderns rätt. Jag vill
också tacka Kerstin och Leif som gör ett väldigt gott arbete med att serva de som kommer till forskarlokalen.
Sedan är det roligt att höra lovord om föreningen från medlemmar, att vi har en bra
och fungerande förening med bra program och föreläsare samt god service. Jag tror att
vi kan hålla samma goda standard om alla hjälper till även kommande år.
Så vill jag önska alla en God Jul och ett Gott Nytt år!
Hans Wiberg
ordförande
Nya medlemmar
Synnöve Goché
Kärrgatan 8
590 98 EDSBRUK
Helena Sjöström
Midgård 1 A
593 39 VÄSTERVIK
Ove Reinholdsson
Perugatan 35
593 42 VÄSTERVIK
Jörgen Gabrielsson
Långrevsgatan 7
593 40 VÄSTERVIK
Peter Edvall
Björklundsgatan 6 B
593 34 VÄSTERVIK
Torbjörn Ovinder
Älgstigen 14
593 41 VÄSTERVIK
Tips på hemsidor för släktforskare
www.historia.se/index.html hemsida med historisk statistik
www.soldat.dis.se/index.php Centrala soldatregistret med sökmöjlighet
www.niklin.se/anor/ privat hemsida med tips om släktforskning och länkbibliotek
www.emiweb.eu/ om emigrantforskning
www.slaktforskare.com/ länksamling om släktforskning
www.arkivguiden.net/ om släktforskning och arkiv
www.blekingesf.se/ Blekinge Släktforskarförenings hemsida med bland annat sökbara
båtsmansregister, attestregister för inflyttningar, migrationsregister och flera andra register.
Nya tidskrifter har kommit under hösten, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Ordförande har ordet. Nya medlemmar. Tips på hemsidor.
Sid. 3
Brottsplats Vimmerbytrakten. Ett borgarhus från 1700-talet.
Sid. 4-5 Så här forskar du om sjöfolk.
Sid. 6-7 Kommunarkivet.
Sid. 8
Vad forskar du om? Rättelse Irma Levander.
Sid. 9
Släkterna Frejt och Rosenkvist.
Sid. 10-11 Skilsmässor på 1800-talet.
Sid. 12 Arkivens Dag. Psykiatriska Museet hjälper släktforskare.
Sid. 13 Fyrvaktare i databas. Vårens föredragshållare. Släktband i radio.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Förbundsnytt. Nytt från Svar och Arkiv Digital. Kurser under hösten.
Sid. 16 Program våren 2013.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Eric Carlsson berättade om gamla brott
Text: Valdy Svensson
Höstens första möte den 12 september
flyttade vi till Vimmerby för att se på
Stadsmuseet Näktergalens utställning
”Brottsplats Vimmerbytrakten”. Utställningen bygger på museets årsskrift
2012, ”Brott och straff från förr” av
Erik Carlsson.
42 medlemmar följde med till Vimmerby och ytterligare två mötte upp på
museet. Vi blev hjärtligt mottagna av Erik
Carlsson och Gunilla Gustafsson.
Först fick vi en entusiastisk information av Gunilla om museet, som är inrymt
i ett byggnadsminnesförklarat hus från
1700-talet med mycket vackra väggmålningar. Hon berättade även om Vimmerby
stads historia.
Sedan fick vi veta hur hårt även smärre olagligheter bestraffades förr i tiden.
Straff som utmättes var dödsstraff, spöstraff, fängelse och böter. I utkanten av
Vimmerby vid Skillingarum fanns en
galgbacke.
Brodermordet
Så berättade Erik om sin omfattande
forskning i gamla brott, både större och
mindre från l600-talet fram till 1930-talet.
Han har rest till Landsarkivet i Vadstena
400-500 gånger för att läsa i gamla domböcker.
Han berättade en ruskig historia om ett
mord mellan Vimmerby och Södra Vi. Ett
sällskap var på resa varvid två bröder blev
oense och den ene blev nerstucken med
en kniv. Det gick åt många förhör innan
brodern slutligen erkände.
Han slutade sina berättelser med historien i mitten av 1930-talet om ”Vimmerbyvattnet”. Anställda vid Sprithandelsbolaget hade under sex års tid tullat på
lagret och tömt vatten i flaskorna. Bubblan sprack tack vare en strejk vid Vin- och
Spritcentralens fabrik i Reimersholm. Det
blev både fängelse och skadestånd för de
skyldiga. En originalflaska som beslagtagits vid skandalen fanns i en monter.
I stocken
För övrigt fanns så mycket material av
olika sorter att titta på och även fina teckningar av Sven Kask.
Det blev mycket fotograferande, där
slutligen Erik och jag hamnade i stocken
tillsammans med mannen från Hjorted
som plockat smultron på en söndag.
Vi tackade våra värdar med lite blommor och reste nöjda och belåtna åter till
Västervik. Det blev en kväll att minnas.
Här sitter föreläsaren Erik Carlsson och
Valdy Svensson fast (kanske för att de haft
”lönskaläge” eller för något annat). Han
till vänster får för evig tid sitta där. Foto:
Anna-Lisa Pettersson.
Valdy Svensson tackar Erik Carlsson för en givande och intressant vandring genom
museet. Foto: Karl-Erik Karlsson.
Ett borgarhus från 1700-talet
Text och foto: Eva Johansson
Om du missade besöket på Stadsmuseet Näktergalen är det värt att åka dit
bara för att titta på huset. Museibyggnaden är ett gammalt borgarhus mitt i
Vimmerby, byggt omkring 1740.
Det mest intressanta med huset är de
vackra barockmålningar som täcker väggar och tak inomhus. Man målade på väggarna i stället för att skaffa dyra tapeter
eller gobelänger. I taket finns bland annat
bibliska motiv.
Så här bodde alltså en välbeställd borgare under andra halvan av 1700-talet.
Senare, i slutet av 1700-talet, målades
väggarna i rokokostil och i gustaviansk
stil.
Huset hade från början bara en våning
men fick ytterligare en våning i mitten av
1800-talet. Vilka som lät bygga huset på
1700-talet och blev de första ägarna är
inte klarlagt men 1746 ägdes fastigheten
av borgmästarens dotter Eva Christina
Watzell. Senare har huset ägts av en karduansmakare (en garvare), ett par rådmän, en stadsfiskal, en löjtnant med flera.
Från 1961 till 1990 låg en skoaffär i huset. När den upphörde var det meningen
att huset skulle rivas för att ge plats åt en
ny galleria, men tack vare Vimmerbybornas engagemang kunde huset räddas och
bli museum. På så sätt kan vi idag se hur
traktens stadsbor bodde för 200-300 år
sedan.
1992 förklarades huset som byggnadsminne. Museet Näktergalen ligger på Sevedegatan 23 i Vimmerby.
Så här vackert bemålat är huset Näktergalen inomhus. Huset har målningar från
flera epoker sedan det byggdes omkring
1740.
Wåra Rötter 4/2012
3
Så här forskar du om sjöfolk
Text: Eva Johansson
På vilka fartyg seglade mormors far?
När gick han till sjöss egentligen? Hur
var det med det där haveriet utanför
Indonesien som det berättades om i
släkten? I Kommerskollegiets arkiv på
Riksarkivet eller genom sjömanshusarkiven kan man som släktforskare få
hjälp att hitta uppgifter om sjöfolk.
Har du en befälhavare eller en redare
i din släkt ska du söka i Handelsflottans
årsberättelser som finns i Kommerskollegiets arkiv hos Riksarkivet. I årsberättelserna finns uppgifter om vilka som ägde
fartyg på en ort, vad fartygen hette och
vem som var befälhavare.
Fribrev krävdes för att få fri lejd från
pirater ute på haven och via fribrev i arkivet kan man följa ett fartygs resor. Här
framgår också vem som är befälhavare
och vem som äger fartyget. Fribreven är
numrerade och registrerade.
Söker man efter uppgifter om vissa fartyg är det bra att veta dess registreringsnummer och signalbokstäver. I Sveriges
Skeppslista hos Riksarkivet kan man
identifiera ett fartyg utifrån dess hemmahamn. Bland arkivdokumenten finns
till exempel uppgifter om befälhavarens
sjökaptensbrev och utbildning, och sjöförklaringar efter olyckor.
Stöter du på ordet kofferdikapten så
innebär det kapten på ett handelsfartyg
och alltså inte i flottan.
Manskap och befäl
Varje fartyg hade både befäl och manskap. Befälet bestod av kaptenen och
styrmännen, senare också maskinchefer. I
manskapet seglade jungmän, lättmatroser
och matroser. När vi fick ångfartyg och
moderna fartyg tillkom en rad yrken på
maskinsidan. Dessutom fanns kock eller
kocka, kanske en stuart (chef över köket)
och senare på 1900-talet också telegrafister.
Arbetade man till sjöss skedde en registrering på ett sjömanshus innan man
fick mönstra ut på en båt. Sjömanshus
har funnits sedan 1748. Då inrättades ett
sjömanshus i Stockholm, för sjömän från
hela Sverige. Senare inrättades sjömanshus i Göteborg och i andra stapelstäder
längs kusterna.
1961 blev sjömanshusen en del av arbetsförmedlingarna i hamnstäderna. 1969
tog AMS över registret och centraliserade
det så att alla sjömän därefter registrera4
Wåra Rötter 4/2012
Har du en sjöman från Västervik i släkten kanske han arbetade ombord på S/S Rubfred
eller något annat av Werkebäcks Ångfartygs AB:s fartyg. S/S Rubfred byggdes 1915 i
Holland och hade registreringsnummer 6671. Fartyget totalhavererade vid en grundstötning på Finngrundet 1947. Besättningen kunde dock räddas. Foto från Sjömanhusmuseet, Uddevalla.
des i Centrala sjömansregistret i Göteborg. Dessa handlingar (från 1969) finns
nu arkiverade på landsarkivet i Göteborg.
Sjömanshusarkiven fram till 1969 finns
på landsarkiven runt om i landet. Västerviks sjömanshus arkiv finns i Vadstena.
Sjömanshusens arkiv är digitaliserade
och finns sökbara på SVAR på internet.
Ett sjömanshusmuseum finns i Uddevalla.
Sjömanshus och sjöfartsbok
I de lokala sjömanshusens uppgift ingick från 1848 att göra en lista över ett
fartygs bemanning, det vill säga de som
arbetade ombord. Listan skulle göras
innan fartyget lämnade den sista svenska
hamnen före en resa till en utrikes hamn.
Där skulle listan visas upp för konsulatet
I Uddevalla finns Sveriges Sjömanshusmuseum, där man kan få hjälp med forskning om sjömän. Illustration: Sjömanshusmuseet.
och sedan för magistraten vid återkomsten till svensk hamn. Om inte alla på listan fanns med ombord kunde befälhavaren bestraffas.
Att upprätta listan kallades mönstring.
1841 utökades mönstringslistan med fler
uppgifter om varje sjöman och kallades
nu sjömansrulla. Dessutom fick varje sjöman en sjöfartsbok. Från 1871 registrerades sjömannens alla fartygstjänstgöringar
i sjöfartsboken. Via den är det möjligt att
följa en enskild sjömans resor från början till slut, på olika fartyg och mellan
påmönstrings- och avmönstringshamn. I
sjöfartsboken finns också ett signalement.
Sjöfartsboken var den enskilde sjömannens egendom.
Sjömansregister
I registren antecknades personuppgifter om sjömannen, men också behörighet och sjötid. Sjömannen fick ett eget
inskrivningsnummer. Det kan man ibland
se i anmärkningskolumnen i husförhörslängden. Numret följde med så länge man
arbetade till sjöss.
I inskrivningsregistret finns alla uppgifter, och med hänvisningar till andra dokument. I en kolumn finns noteringar om
varje på- och avmönstring inom sjömanshusets distrikt. I en annan kolumn noteras
av- och påmönstring i annat distrikt eller
via konsulat utomlands. Då är noteringarna siffror med hänvisning till rapporter
från dessa distrikt eller konsulat.
Det är inte säkert att sjömannen finns
registrerad på sjömanshuset närmast hemorten. Registreringen första gången
skedde oftast i den hamnstad där man
först mönstrade på ett fartyg. Från och
med 1911 skulle alla sjömän registreras
på det sjömanshus som var närmast folkbokföringsorten.
Det var bara männen som registrerades
hos sjömanshusen, först 1934 började
man registrera kvinnor. Kvinnorna finns
däremot med i sjömansrullan för fartyget.
Det var en hel del kvinnor som arbetade
till sjöss redan kring förra sekelskiftet, till
exempel som kocka ombord.
Sjömansrullor
Varje fartyg skulle ha en sjömansrulla,
det vill säga en lista över sin besättning.
Den skulle alltid vara aktuell, och revi-
derades efter varje av- och påmönstring.
Först krävdes rulla bara för utrikes fart,
men sedan också för inrikes fart. Mindre
fartyg i inrikes fart hade en manskapsförteckning.
I rullan finns uppgifter om sjömännens namn, födelsetid, födelseort, kyrkobokföringsort, sjömanshus och inskrivningsnummer, påmönstringsort och
-tid, förhyrningstid (resans omfattning),
befattning ombord, behörighetsbevis (om
det finns), löneuppgift, avmönstringsort
och -tid samt anledning, hyresavgift och
den avmönstrades kvittens.
Sjömansrullorna före 1900 kan vara
spridda på många olika sjömanshus. En
rulla utfärdad den 1 januari 1900 eller
senare är förvarad i det sjömanshusarkiv
inom vars distrikt fartyget varit hemmahörande när rullan utfärdades.
På- och avmönstringsliggare
På sjömanshusen fördes liggare över
sjömännens på- och avmönstringar inom
det egna distriktet. De fördes i kronologisk ordning och varje fartyg för sig. Detta upphörde 1961.
Uppgifterna i liggarna kommer från
sjömansrullorna, och det kan ibland förekomma fel, precis som andra uppgifter
som är avskrivna från ett original. Via
liggarna kan man få fram uppgifter ur
sjömansrullorna och sedan gå till originalkällan.
Källa: Sjömanshusmuseet i Uddevalla
och Anders Berg från Figeholm.
Sök uppgifter om fartyg
Text: Eva Johansson
Forskar man om sjömän vill man kanske också forska om de fartyg där sjömannen arbetat.
Mellan 1891 och 1976 fanns totalt
11606 fartyg registrerade i den svenska
handelsflottan. Varje fartyg har ett unikt
registreringsnummer och en unik kombination av fyra signalbokstäver.
Alla fartyg finns från och med 1908
registrerade i Svensk Skeppslista, tryckta som böcker. Alla världens fartyg från
1800-talet och framåt finns registrerade i
Lloyds skeppsregister, sökbara på internet.
Klubb Maritim är en förening för båtologer, det vill säga de som är intresserade
av sjöfartskultur och fartygshistoria. På
hemsidan www.klubbmaritim.com finns
undersidan Efterlysningen där man kan
efterlysa uppgifter
och bilder på fartyg.
Här finns efterlysningar från många
släktforskare. Har
man tur finns det en
båtolog som kan bistå med uppgifter.
På internet finns hemsidan Fakta om
fartyg på www.faktaomfartyg.se med
uppgifter om och bilder på många svenska fartyg i handelsflottan från cirka förra
sekelskiftet och framåt. Den drivs av båtologen Mikael Asklander som här samlat
all denna information.
På många museer finns så kallade kaptenstavlor, tavlor som målades av konstnärer i hamn och såldes till kaptenen
ombord. De var autentiska och visade fartyget precis som det var.
Lokalhistoria från segelsjöfartens dagar
Text och foto: Hans Wilensjö
Ordföranden Hans Wiberg hälsade cirka 40-talet medlemmar välkomna till
Utkiken den 10 oktober. Valdy Svenson
tackade de närvarande som var med
på bussresan till Vimmerby och museet
Näktergalen.
Därefter överlämnade Hans Wiberg till
Anders Berg, född och uppväxt nästan i
detta kvarter men numera boende i Figeholm.
Anders Berg berättade om hur man
forskar om sjöfolk i olika arkiv. Kalmar
län är en stor sjöfararkust och hade på
1800-talet tre hamnstäder och inte mindre
än elva köpingar utmed kusten samt flera
andra små hamnar. Självklart så handlade
det om den numera lilla orten Figeholm
och dess stora sjöfartstid från cirka 1790
till 1910. Han nämnde även att Figeholm
är den nordligaste orten där de gamla husen målats med oljefärg, medan längre
norrut har man Falu rödfärg på alla husen.
Anders Berg visade fina bilder på några
segelfartyg med hemmahamn Figeholm
och dess stora handelsflotta vars fartyg
gjort resor över i stort sett hela världen.
Trevligt och lättsamt talade han om båtarnas besättning och hur och var han har
återfunnit de dokument han visade för en
stor och intresserad publik.
Anders Berg från Figeholm är kunnig om
fartygs- och sjömansforskning.
Wåra Rötter 4/2012
5
Vår
historia finns i kommunarkivet
Text och foto: Eva Johansson
Den 11 september 1837 föddes gossen
Anton Mauritz Augustinus Lindgren
på Ankarsrums bruk i Hjorteds socken. När han var 13 år gammal och gick
i skolan skrev han så vackert att hans
skoluppsats sattes in i betygskatalogen
och har bevarats för eftervärlden.
Examenskatalogen 1847-59 från Hjorted är bara en av tusentals handlingar som
finns bevarade i Västerviks kommuns arkiv. Åke Andersson är kommunarkivarie
sedan slutet av 1980-talet. Han ansvarar
för arkivet, registrerar arkivhandlingar
och vet var det mesta finns. Och vad som
finns här.
Det är skolbetyg och kommunalstämmoprotokoll, barnmorskedagböcker och
fattigvårdens handlingar, Forsbyarkivet
och Odensviholmsarkivet. Allt finns i
kommunarkivets källarvalv i Västervik.
För släktforskaren rymmer valven mycket intressant. Inte bara räkenskaper och
beslutsprotokoll utan många andra handlingar med personhistoriskt intresse. Och
har man till exempel en kommunalpolitiskt aktiv anfader så kan man säkert hitta
honom i många handlingar. Eller henne,
om det är in på 1900-talet när kvinnor blivit valbara till kommunala uppdrag. Till
exempel Gerda Assarsson, politiskt aktiv
för högern, och Anna Kronbäck, frisinnad
liberal, som var de första politiskt aktiva
kvinnorna i Västervik i början av 1900-talet.
Överfullt arkiv
Arkivet finns i källaren under Systembolaget, i anslutning till det gamla kommunhuset.
- Idag är arkivet överfullt och en ny lokal behövs. Vi hoppas att det ska kunna
ordnas inom något år. Då kan kommunarkivet, föreningsarkivet och museets arkiv
samsas i en lokal och bli mer tillgängligt
för besökare, berättar Åke Andersson.
- Tidigare har det funnits forskningsplatser nere i arkivlokalen men idag går
inte det längre, det finns inte plats. Vill
man forska i handlingar från kommunarkivet tar jag fram dem och ordnar en
forskningsplats i det nya kommunhuset i
stället.
- I ett nytt arkiv hoppas jag på en liten
forskarsal med fyra platser.
Han hjälper gärna till med att få fram
arkiverade dokument för den som vill
forska, men utför inte forskning på uppdrag. Helst ska man ha ganska klart för
sig vilka handlingar man vill titta i. Men
Åke Andersson kan ge tips till den som
är osäker.
6
Wåra Rötter 4/2012
Visst hade han en vacker handstil, den
13-årige gossen Anton Mauritz Augustinus Lindgren i Ankarsrum 1850.
Sedan 1863
Att spara gamla dokument i arkiv är
förstås viktigt, och regleras i lag. För en
kommun gäller att tillhandahålla så kal�lade allmänna handlingar, det som vi oftast kallar offentliga handlingar, för vem
som helst att läsa i. De är till både för
kommunförvaltningarnas egen verksamhet, för rättsskipningen och för forskare. I
arkivet ingår alla kommunala handlingar
som inte är så nya att de finns kvar ute på
förvaltningarna.
1863 kom lagen som skiljde på kyrklig
och borgerlig kommun, socknarna blev
både församling och kommun. Sedan har
mindre kommuner slagits ihop till större
i flera steg.
Lagen innebar också mer ordning på
handlingarna. I Västerviks kommunarkiv
finns till exempel samtliga stadsfullmäktigeprotokoll i obruten följd från 1863
till kommunfullmäktigeprotokollen idag.
Från småkommunerna i Tjust finns de
flesta handlingarna numera i kommunarkivet, även om ett och annat protokoll
fortfarande saknas.
Har du en kommunanställd bland dina
anor finns en personakt i arkivets handlingar, men det kan finnas sekretessbelagda uppgifter där.
Betygskataloger
Skolan blev också kommunal vid den
här tiden, efter att tidigare ha varit kyrkans ansvar. Så de flesta skolbetygskataloger från Tjust finns bevarade i arkivet
på Kvarngatan.
- Vi ska komma ihåg att betygskatalogerna inte är några förstahandskällor
utan avskrifter av skolans betygsböcker,
påpekar Åke Andersson. Men har man
inte tillgång till originalbetygen kan man
läsa i betygskatalogen vilka vitsord barnet
fick, det vill säga betyg. Man kan också se
närvaron i skolan och i många fall också
detaljerade noteringar om uppförandet,
till exempel om eleven fått en varning eller fått aga.
Betygskatalogerna kan se olika ut och
med olika typer av uppgifter ända fram
till 1917. Därefter användes en standardiserad betygskatalog i hela Sverige. I arkivet finns ett häfte för varje klass och år i
skolorna.
- Då blir det också lätt att följa ett barn
genom hela skolsystemet.
Nu antecknas inte bara elevens namn
utan också målsmans namn och yrke,
vilket underlättar för att vara säker på att
man hittat rätt person. Vi kan se frånvaro
dag för dag varje vecka, examensbetygen
och i en extra kolumn framgår bland annat orsaken till frånvaron. Till exempel
om barnet inte haft kläder nog för att kunna gå till skolan. Det förekom.
Adoptioner
Betygen är de mest efterfrågade handlingarna. Som nummer två kommer frågor
om dokument som kan visa en persons ursprung, till exempel adoptionshandlingar.
- För alla handlingar med personuppgifter i socialtjänstens arkiv gäller 70 års
sekretess. Sedan blir de offentliga för vem
som helst att läsa, berättar Åke Andersson.
- Den som berörs av en sekretessbelagd
handling får möjlighet att se den, till exempel om den som adopterats vill se uppgifter om sin adoption. Barnavårdsnämnden, och senare socialnämnden, gjorde
alltid utlåtanden i adoptionsfall så alla
sådana finns i vårt arkiv. Ibland kan det
finnas uppgifter om andra personer också
och då får vi maska för detta.
Adoptioner blev möjliga från och med
1917, innan dess var barn fosterbarn.
Valdy Svensson överlämnade blommor
till Åke Andersson efter föredraget.
Barnmorskans bok
I städerna fanns utbildade barnmorskor
som var anställda av stadsläkaren. Barnmorskorna bokförde alla förlossningar
och dessa dagböcker finns i kommunarkivet. I en sådan dagbok från 1903 kan vi
läsa noteringar om moderns namn, adress
och ålder men också hur många tidigare
förlossningar hon haft och den exakta tiden för födseln.
På en rad står det ”okänd” på raden för
mammans namn.
- Kvinnan hade rätt att vara anonym som
föderska, då skulle man skriva ”okänd”.
Men hon kunde lämna en lapp med sitt
namn till barnmorskan som lämnade den
i ett förseglat kuvert till prästen i födelseförsamlingen. De kuverten med lappar
finns som bilagor till kyrkoarkiven.
På landsbygden fanns det provinsialläkare och deras arkiv finns på landsarkiven. I den mån det fanns anställda
barnmorskor på landet finns alltså deras
dagböcker där.
Diskussionsprotokoll
Åke Andersson visar ett exempel på
intressanta handlingar i kommunarkivet,
nämligen Västrums kommunalstämmoprotokoll från 1863 till 1886.
- De är mycket utförliga och inte bara
beslutsprotokoll. Här kan vi följa vad
stämmoledamöterna sa under sina möten.
Dessutom är de läsliga, den som skrev
hade vacker handstil.
1864 diskuterades en ny väg över
Tyftingemars ägor och Dagsbo ner till
Verkebäcksviken, med färja över till Ytterhult på andra sidan. Baron Raab på
Helgerums slott var ordförande på kommunalstämman och menade att en ny och
framkomlig väg var nödvändig för att
främja handeln och industrins utveckling.
Även om formuleringarna är gammaldags
är tanken densamma som idag.
”Ett samhälle utan beqväma kommunikationslinier fortgår icke jemna steg
med den öfriga verlden, som är gynnad
av dessa fördelar i intellektuellt och materiellt fråmåtskridande.” sa baron Raab
på sammanträdet i sockenstugan den här
aprildagen 1864.
Privata arkiv
I Västerviks kommunarkiv finns två
stora enskilda arkiv: Forsbyarkivet och
Odensviholmsarkivet.
1995 överlämnades Forsbyarkivet till
Västerviks kommun. Det delades upp så
att tryckta skrifter och böcker deponerats i
Kunskapskällan på gymnasiet och otryckta handlingar i kommunarkivet. Samma
gäller för gårdsarkivet från Odensviholm,
som först skänkts till Västerviks museum
och sedan deponerats i kommunarkivet.
I skolbetygskatalogen från 1918-19 kan vi bland annat se elevens frånvaro, och vad
den berodde på.
En person som hette Liljesvärd förde kassabok 1799-1803 och slutade den med orden:
”...slutade jag denna i en välsignad stund den 1 october 1803 och tänker hädanefter
rätta munnen efter matsäcken.” Kassaboken tillhör Forsbyarkivet.
I barnmorskans dagbok kan vi läsa om alla förlossningar. Ville barnets mor vara anonym skrev man ”okänd”.
Båda dessa enskilda arkiv innehåller en
mängd olika handlingar. En hel del gäller gårdarnas räkenskaper och kanske går
det till exempel att hitta uppgifter här om
du har en anfader eller anmoder som varit
anställd på någon av gårdarna. Här finns
till exempel Odensviholms bokföring
över utgifter och inkomster 1764 och en
kassabok från Forsby där vi kan se vad
snus och puder kostade.
Den 14 november besökte Åke Andersson Tjust Släktforskarförening och berättade om kommunarkivet.
Fakta/Västerviks kommunarkiv
2500 hyllmeter handlingar plus en hel del i kartonger som väntar på uppackning.
Arkivet inrättades omkring 1980. Det nuvarande arkivet i källaren under Systembolaget
ställdes i ordning 1992.
Ett av de allra äldsta dokumenten är en lagfart från 1603. Då köpte Jöns Hindrichson en
gård vid Kvännaren av sina bröder Nils och Hans.
Wåra Rötter 4/2012
7
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
Ingegerd Hammarquist
Ann Persson
Yngve Strand
1. För närvarande håller jag på att forska
om min morfars släkt i Hallingebergs
socken. Han hade sina rötter i Hulthorva,
Säby, Kiltebo och Kansjömåla.
2. Mitt första mål som nybliven släktforskare var att försöka bekräfta de historier
min mor berättat om släkten, bland annat
den om den ryska anmodern. Med hjälp
av uppgifter från en avlägsen släkting,
fick jag fram historien om min anfader
krigsprästen, som utmärkte sig i slaget vid
Lund 1676. Han skänkte sin häst till Karl
XI, och fick tre gårdar i gåva av kungen.
Två av gårdarna ägs fortfarande av hans
ättlingar. Prästens ene son var med i Karl
XII:s armé och kom hem från den ryska
fångenskapen med hustru och en liten
son. Hon kallades ”ryskan”, så historien
som fascinerade mig som barn, visade sig
vara sann.
3. Jag började på släktforskningskurs vintern 2010. Samma dag, som kursen startade, ringde släktforskaren och författaren
Lisbeth Petersson och ville ha uppgifter
om min mans släkt till sin kommande
bok. Samarbetet med Lisbeth blev en inspirerande start på min forskning.
1. Mitt släktträd är klart med alla personer sex-sju generationer tillbaka. Nu detaljforskar jag om hur livet sett ut för de
närmaste och var de bott, vilket innebär
en del hembygdsforskning också. Min
farfars mor kom från Hedemora, för övrigt är de flesta samlade på Öland.
2. De släktingar jag hittat och fått kontakt med. Inte minst de i USA som blivit
väldigt glada över att bli “hittade”. Och
min mormors mormors kusin förstås som,
1885, dömdes till döden för mord. Han
blev benådad till livstids fängelse och dog
av lunginflammation på Centralfängelset
i Malmö 1896.
3. I 12-13 år, och då var det mikrokort
som skulle beställas hem. Internet har
gjort forskningen betydligt mer lättillgänglig, framför allt när man forskar om
andra delar av landet och utlandet.
1. Jag släktforskar på både min pappas
och min mammas sida. På pappas sida
kommer de från Bohuslän och Kronoberg. Mammas släkt kommer från Odensvi- och Loftatrakten.
2. Att min farmor kommer från norra
Bohuslän, det är ju ganska långt härifrån. Hennes syskon och föräldrar hade
det eländigt, de var fattighjon. Men lite
längre tillbaka hade de det bättre, då hade
de arbete. I min släkt finns det mest torpare och bönder och några skomakare. En
soldat finns också i släkten, och det var
han som fick namnet Strand i slutet av
1700-talet. Innan dess hette vi Jonsson.
3. Sedan 1974. Då började jag med att
samla ihop uppgifter om min pappas
släkt. För ett par år sedan övergick jag till
mammas släkt. Nu för tiden släktforskar
jag ihop med min bror Lennart.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta Eva Johansson på e-post [email protected].
Tre medlemmar får i varje nummer svara på tre enkla frågor.
Rättelse om valloner i nr 2
I Irma Levanders artikel om vallonsmederna i Ankarsrum i Wåra Rötter nr 2 i
år hade en bildförväxling skett. Den här
bilden visade inte båtsmansparet Levander utan i stället Irma Levanders mormor
och morfar Emma och Johan Hult.
I texten fanns också en sammanblandning av två personer. I slutet av artikeln
berättas om Erik och Lisa som får en son
Nicklas, och bor trångt i en stuga. Det är
8
Wåra Rötter 4/2012
Lisas mor som heter Kjerstin och Eriks
mor som heter Elisabet Tolf, änka efter
Godot.
Vi beklagar djupt dessa fel.
Redaktionen
Det är Irmas mormor och morfar som är
med på bilden och rätta namnen är Emma
och Johan Hult.
De var skräddare, bagare och sjökaptener
Text: Eva Johansson
Från borgarfamiljerna Rosenqvist och
Frejt i 1700-talets Västervik kommer
en rad sjökaptener, skräddare och bagare. Och så en guldsmed.
Bertil Ingemarsson i Samsvik forskar
om släkterna Frejt och Rosenqvist,
Historien börjar 1765. Då föds Johan
Frejt i Norrköping, son till sjökaptenen
Adrian Frejt. Sju år senare i Gusum föds
flickan som 1802 blir hans hustru, Maria
Christina Anjou. Av deras två söner når
bara Johan Wilhelm, född 1803, vuxen
ålder. Johan Frejt är bagare och blir godtagen som borgare i Västervik år 1800.
Sex år senare är han död. Maria Christina
gifter sedan om sig med en annan bagare,
som också dör i förtid. Själv blir hon 69
år.
Samtidigt bor i Västervik en skräddarmästarefamilj med fyra barn. Johan Rosenqvist kommer från Husby-Långhunrda
i Uppland. 1797 flyttar han till Västervik
från Stockholm, som 23-åring. Här gifter
han sig med den ett år yngre Stina Greta
Österberg från Solstad gruva. I familjen
föds en dotter och tre söner.
Dottern Sophia Magdalena gifter sig
med den fem år yngre Johan Wilhelm
Frejt 1823. Han har valt samma yrke som
sin far och blir så småningom bagarmästare, borgare i Västervik och ledamot i
kyrkorådet. Hans bageri låg vid den tiden på Storgatan, mitt emot nuvarande
Stadshotellet, men huset finns inte kvar.
Åtta barn föds i familjen och när hälften av barnen är utflugna tar föräldrarna
med sig fyra av döttrarna och flyttar till
Vimmerby. Sophia Magdalena dör redan
året därpå. Efter sex år i Vimmerby blir
Johan Wilhelm 1862 invald i stadens första stadsfullmäktige, men lever bara tre år
till.
Syskonen Frejt
Två av systrarna Frejt bor tillsammans
så länge de lever och gifter sig aldrig.
Sophia Augusta och Christina Amalia är
födda 1825 och 1835. En tid efter att föräldrarna dött flyttar de in hos sin gifta syster Emilie Wilhelmina i Västervik och när
även hon avlidit bosätter de sig tillsammans på Fredrikssten under Långhagen.
Det var en villa, som är riven sedan länge
men låg där Rosavilla ligger idag.
Två av de tre bröderna Frejt går till
sjöss. Storebror Johan August blir sjökapten av 2 klass och mönstrar ut på briggen
Fama i Hudiksvall 1855 som styrman.
Lillebror David Emil Julius hade då re-
dan varit till sjöss i två år. 1853 blir han
jungman på briggen Hiram från Västervik. Redan efter några månader avancerar
han till lättmatros på briggen Hilding, lönen var då 20 riksdaler och destinationen
Medelhavet. 1877 går han ut som matros
sista gången och under 13 av de 22 år som
gått har han vistats i Australien. Hemma i
Sverige igen gifter han sig med en flicka
från Gamleby men lämnar hemtrakten efter hennes död 1878.
Yngsta systern Frejt heter Gustafva Cecilia. Hon gifter sig med handlaren Sven
Otto Hedberg från Eksjö, på stadshuset i
Västervik den 12 augusti 1872. Inbjudan
till vigselakten och lyckönskningstelegrammen finns kvar än idag. Deras son
Axel blir också sjökapten och omkommer
under första världskriget i december 1915.
De har ytterligare två barn, sonen Ernst
och dottern Elma Wilhelmina Christina
Augusta, som får fyra namn till skillnad
mot sina bröder, men kallas Elma. Hon
är född 1881 och gifter sig 1911 med stationsinspektorn Nappe Wiede från Hässleby. Hans fullständiga namn är Theodor
Calixtus Napoleon och hela sitt yrkesliv
arbetar han vid Nässjö-Oskarshamns järnväg, bland annat 13 år i Bruzaholm.
Bröderna Rosenqvist
Vi återvänder till Västervik 1803 och
familjen Rosenqvist. Äldste och yngste
sonen Johan Fredric och Per David blir
båda skräddare som sin far. Och båda två
bor en tid i Stockholm, precis som sin far.
Johan Fredrics son Johan Alfred Leonard bryter familjetraditionen och blir
istället guldsmed, men arbetar också
en tid i Stockholm. Han börjar sin bana
som gesäll hos Mattias Helén i Västervik
och övertar senare dennes verkstad 1853
Samma år blir han borgare i Västervik.
1856 stämplar han 36 kilo silver. Han är
gift med Maria Catharina Charlotta Bodecker som övertar guldsmedsverksamheten efter makens död.
Bertil Ingemarsson har forskat om sin
fru Christinas släkt. Gustafva Frejt är
Christinas mormors mor. Gustafva var
noga med att spara gamla brev och andra
dokument, till glädje för ättlingarna idag.
Otto Hedberg och Gustafva Frejt.
Inbjudan till bröllopet mellan Gustafva Frejt och Otto Hedberg i Västervik 1872 finns
bevarad, liksom en hel del brev och andra dokument.
Wåra Rötter 4/2012
9
Skilsmässor på 1800-talet
Text: Eva Johansson
Om du som släktforskare stöter på en
skilsmässa hajar du säkert till, om det
rör sig om 1800-talet eller tidigt 1900tal. De flesta av oss har nog en föreställning om att skilsmässor var mycket
ovanliga förr. Och det stämmer, om vi
jämför med dagens antal.
I min släktforskning har jag stött på två
skilsmässor under 1800-talet, en i Södra
Sandsjö i södra Småland 1886 och en i
Hallingeberg 1843. De är inte i samma
släkt utan i helt olika släktgrenar. Men
båda gångerna jag stötte på detta blev en
överraskning.
I båda fallen handlar det om torpare
och bönder. Min egen tro var att i dessa
samhällsklasser förekom i stort sett inte
skilsmässor i historisk tid, utan bara bland
överklassen. Så är alltså inte fallet. Statistiska Centralbyråns statistik visar att det
ändå var mycket ovanligt med skilsmässor förr. 1843 skildes 101 par i Sverige
enligt SCB:s statistik. 1886 var antalet
226.
Statistiken startar 1831 med 95 skilsmässor. Ända fram till 1872 är antalet
omkring eller drygt 100 per år. Sedan
ökar det successivt till omkring 400 per
år under de sista åren på 1800-talet. Först
1917 översteg antalet 1000 per år och
1944 5000 per år. Idag är antalet drygt 20
000.
Det kan ha varit fler skilsmässor på
1800-talet än dem som noterats av SCB.
Elisabeth Thorsell skriver att det på
1800-talet inte fanns någon kolumn för
skilda personer på de blanketter där prästerna rapporterade in årets befolkningsstatistik till SCB, utan att de i stället kunde anges som änkor och änklingar.
En allmän uppfattning var att man ansåg äktenskapet vara instiftat av Gud, det
vill säga att äktenskapet var något som
skulle vara livet ut, tills den ena av makarna dog. Ville makarna skiljas skulle först
en varning utfärdas. Höll makarna, eller
den ena av dem, fast vid önskan om skilsmässa, gick ärendet först till häradsrätten
eller rådhusrätten som skulle utreda grunden för skilsmässa. Om något brottsligt
skett som orsak till skilsmässan utdömdes
straff. När detta var gjort gick ärendet till
domkapitlet i stiftet. Det var här beslutet
om skilsmässa fattades, det vill säga att
äktenskapet kunde upplösas.
Handlingar om skilsmässor finns alltså
både i domstolarnas och i domkapitlens
arkiv.
Otrohet, livstidsdom och rymning
Anledningen till skilsmässa kunde vara
flera. Hade den ena av makarna varit otrogen var det skäl nog. Detta var dessutom
ett brott, så kallat horsbrott. Andra skäl
var om det visat sig finnas äktenskapshinder, att den ene maken dömts till livstids
straffarbete eller stämplat mot den andres
liv, alltså att maken försökt förmå någon
annan att ta livet av sin maka. Om någon
av makarna rymt var det också grund för
skilsmässa. Så var det fram till 1915, när
det blev lättare att skiljas.
Förr fanns också trolovningar, som var
juridiskt bindande löften om äktenskap.
1734 blev det vigseln som övertog trolovningens roll. Trolovning ansågs därför
som ett äktenskapshinder om man ville
gifta sig med någon annan. Det var inte
ovanligt att man flyttade ihop eller att den
trolovade kvinnan blev gravid under trolovningstiden. Trolovningsbarn hade en
starkare ställning juridiskt än andra oäkta
barn.
Om trolovningen skulle brytas och äktenskapslöftet tas tillbaka fick man vända
sig till domkapitlet för att upplösa även
detta. Man kunde stämmas för brutet äktenskapslöfte om den ena parten motsatte
sig.
Fallet i Hallingeberg 1843
Första gången jag stöter på den här
skilsmässan är när jag letar efter föräldrarna till Sven August Andersson, som
ska vara född 1850 i Hallingeberg. I födelseboken står det att hans mor är den
frånskilda hustrun Lisa Samuelsdotter i
Hunsala. Ingen far finns noterad.
Lisa Samuelsdotter föds 1812 i Hunsala. Redan som 18-åring gifter hon sig med
grannen, den 14 år äldre Petter Jonsson. I
äktenskapet föds dottern Lovisa exakt på
dagen nio månader efter vigseln, och tre
år senare sonen Carl Johan. Han dör som
Lisa Samuelsdotter har fått sin första
oäkta son 1842 men är fortfarande gift
och kyrkoskriven i makens hem i Hunsala.
Källa: Arkiv Digital Hallingeberg AI:12
(1841-1845) Bild 115 / sid 102
10
Wåra Rötter 4/2012
ettåring och tre år senare föds nästa son,
som får samma namn. 1842 föder Lisa
sonen Jonas Petter. Han föds i Hjorteds
församling och är antecknad som oäkta i
husförhörslängden. Någon far finns inte
antecknad i födelseboken. Inte heller för
de kommande tre oäkta barnen, födda
1846, 1850 och 1858.
I husförhörslängden för åren 1841-45
har prästen antecknat om makarna: ”Oenige. Förewarit både i Dom.kap o H:s
Rätt. 1844 den 14 januari Petter Jonsson
undergått hemlig skrift enl Bergstingets
utslag d 30 sept 1843, en högst vrång och
orättmätig dom.” Fallet har alltså varit
uppe i både domkapitlet och häradsrätten.
Lisa döms den 26 juli 1846 vid häradsrätten till enskild skriftning för ”enfaldt
hor”. Om hon fått ett straff utöver det
framgår inte här, men mer information
lär finnas i domstolens arkiv. Först i nästa
husförhörslängd finns själva skilsmässan
noterad: ”För horsbrott skiljd från Per
Jonsson i Hunsala 1843”. Hon har dömts
till enskild skriftning och fått absolution
för fjärde resan lönskaläge.
Ända fram till 1847, alltså fem år efter
att hon fått sitt första barn med en annan
man, bor Lisa kvar på gården hos sin man.
Här bor också Petters mor Kajsa Larsdotter, som dör 1846. Kanske bor Lisa egentligen någon annanstans de här åren, men
är skriven hos sin man. Det framgår i alla
fall inte. Bor hon kvar kan man fundera
på hur livet för henne kan ha varit på den
här gården. 1847 flyttar Lisa till backstugan Listorp med sina barn, alla utom dottern Lovisa som stannar kvar hos sin far
på gården i Hunsala. Lovisa är då 16 år
gammal. På Listorp bor Lisa kvar till sin
död 1874.
Om alla de fyra utomäktenskapliga barnen har samma far vet vi alltså inte, men
de fyra pojkarna heter Andersson i efternamn. Lisa gifter inte om sig och ingen
man finns bokförd i backstugan Listorp
under tiden hon bor där. Gifta om sig fick
man bara göra om den tidigare maken
avlidit eller gett sitt medgivande till nytt
giftermål. Petter Jonsson dör först i maj
1873.
Kanske var äktenskapet med Petter
Jonsson olyckligt från början. Kanske
gifte sig Lisa mot sin vilja med den 14
år äldre bonden. Eftersom hon uppenbarligen blir gravid i samband med vigseln
kanske de inte haft någon ömsesidig kärleksrelation som ogifta. De här knapphändiga uppgifterna väcker en del frågor och
funderingar.
Lisa Samuelsdotter är min sambos ingifta fasters morfars mor. Vet du något
mer om henne så kontakta mig gärna.
Lisa Samuelsdotters make Per Jonsson har dömts till hemlig skriftning av bergstinget
1844. Om de båda makarna står det att de är oeniga, och att deras sak varit uppe i
både domkapitlet och i häradsrätten. Eftersom prästen noterar, både här och i nästa
husförhörslängd, att domen mot maken är en ”högst vrång och orättmätig dom” kan vi
nog dra slutsatsen att han anser att oenigheten och senare skilsmässan helt är Lisas fel.
Källa: Arkiv Digital Hallingeberg AI:12 (1841-1845) Bild 115 / sid 102
I husförhörslängden 1851-55 har prästen antecknat om Lisa Samuelsdotter: ”För horsbrott skiljd från Per Jonsson i Hunsala 1843”. Hon har också fått absolution för fjärde
gången lönskaläge, det vill säga sexuellt umgänge utan att vara gift. Lisa fick ju fyra utomäktenskapliga barn före och efter sin skilsmässa. Källa: Arkiv Digital Hallingeberg
AI:14 (1851-1855) Bild 111 / sid 101
Källor:
Kyrkoarkivet Hallingeberg.
Per Clemensson och Kjell Andersson: ”Släktforska vidare”, Natur och Kultur 2009.
Ingela Martenius: ”Livets högtider – trolovning, lysning och bröllop”.
Statistiska Centralbyrån.
Barbro Nordlöf: “Rättshistoria för släktforskare”, Svenska Släktforskarförbundet.
Elisbeth Thorsell: ”Skilsmässor på 1830-talet i Linköpings stift” i Släktforskarnas årsbok 2002.
Wåra Rötter 4/2012
11
Arkivens dag 11 november 2012
Text och foto: Hans Wilensjö
Tjust släktforskarförening hade öppet
hus på Arkivens dag i föreningslokalen
i biblioteket.
Valdy Svensson hade förberett med gott
kaffebröd till de väntande arkivbesökarna, och de kom också.
Problemet var bara det att besökarna
strömmade till i stora skaror varför vi som
jobbade inte fick chansen att servera våra
besökare något gott kaffe.
Många för oss helt nya ansikten kom
till forskarsalen för att försöka lära sig
söka sina rötter med vår och föreningens
hjälp via våra uppkopplade datorer till Arkiv Digital och Svar. Föreningens rekommendation är att börja med en släktforskarkurs så blir forskningen säkrare samt
att man inte hamnar fel eller fastnar i sin
sökning efter sina rötter. Det finns flera
program som är bra att spara sin egen
sökning i.
Föreningen har nu fyra välutbildade
cirkelledare som även genomgått steg två
inom släktforskning. De är beredda att till
vinterns kursverksamhet lära ut hur det
fungerar att söka via internet samt andra
befintliga hjälpmedel i form av cd-skivor
med mera.
Tjust släktforskarförening samarbetar
med de olika studieförbunden i Västervik
med omnejd. Då numera alla forskning
sker via internet så bör man ha lite datavana. I kursavgiften ingår även en prenumeration på Arkiv Digital samt tillgång
till olika sökprogram som finns i Tjust
släktforskarförenings datorer.
Valdy Svensson visar en lärobok i släktforskning för Elisabeth Johansson.
Sven Malm från Västervik, diskuterar dödskivan från 1901 till 2009 med Leif Pettersson och hur man söker sina anhöriga då de avlidit.
Psykiatriska Museet hjälper släktforskare
Text och foto: Eva Johansson
Psykiatriska Museet i Västervik drivs
av en samling eldsjälar som lägger ner
mycket arbete på att hålla museet öppet. Nu startas ett nytt projekt som
innebär en satsning på hjälp åt släktforskare och andra, trots hot om att
museet kan komma att stängas nästa
år.
Om detta kunde vi läsa i VästerviksTidningen den 21 november. Men Tjust
Släktforskarförening har många medlemmar som inte bor i Tjust, men som forskar här, och alltså troligen inte läser vår
lokaltidning. Därför berättar vi mer om
projektet här.
Stanley Ahl, Carina Andersson Sarge
och Peo Örskog är tre av dem som arbetar
ideellt på Psykiatriska Museet, som ligger
12
Wåra Rötter 4/2012
på Norra Sjukhusets område på Gertrudsvik i Västervik. De berättar i VT att de
i vinter ska arbeta extra mycket med att
hjälpa dem som efterforskar uppgifter om
anhöriga som bott på mentalsjukhuset.
Det gäller både de som arbetat där och
som varit patienter.
Sjukhusjournalerna finns inte på museet
utan på landstingets arkiv, men de hjälper
till att få fram journaler och rätt uppgifter.
Sekretessgränsen gäller som vanligt på 70
år, men är man anhörig kan man ansöka
om att få ut senare uppgifter. Då görs en
prövning, bland annat för att bedöma om
det står något i journalen som kan vara till
men för någon annan.
För att få hjälp vänder du dig till museet
när det är öppet, på telefon 0490-86572
eller genom besök. Öppettiderna är tors-
dagar klockan 14-17. Mer information
finns på hemsidan www.psykmuseet.se.
Både patienter och anställda har bott
kortare eller längre tider på Sta Gertruds
sjukhus, som senare blev Norra Sjukhuset, i Västervik. Nu finns hjälp att få med
forskningen om dessa.
Norrländska bröder, Tovehult och Kinda i vår
Text: Eva Johansson
En gång i månaden hålls medlemsmöten i Tjust Släktforskarförening. Oftast
gästas föreningen av någon föredragshållare. I skrivande stund är programmet klart för två av dessa aktiviteter i
vår.
Mellan medlemsmötena ordnas en pratkväll då medlemmarna är välkomna att
ta upp olika spörsmål. Se programmet
på sista sidan. Alla möten hålls i lokalen
Utkiken ovanpå Stadsbiblioteket. Ibland
händer det att det blir en utflykt i stället,
och så blir det i vår.
Vad hände med de fem bröderna från
Ullbergsträsk i Västerbotten? Det ska
Marcus Brännström berätta om vid medlemsmötet den 16 januari. Marcus Brännström är visarkivarie i Västervik och aktiv släktforskare. De fem bröderna hette
Lindberg, Borgstedt, Rosenberg, Lindegren och Hast. En av dem är hans farmors
far. Två av dem blev skomakare, en blev
målare och skräddare och en annan marinmålare.
Den 13 februari får vi veta mer om Tovehult och Gutan i Västrums socken. Det
ska hembygdshistorikern Claes-Göran
Petersen se till. Trakterna här har gamla
anor. Redan 1698 fanns ett tackjärnsgjuteri med masugn vid Tovehult, som hörde
till Helgerum. På 1820-talet startades ett
garveri och 1906 ett vattenkraftverk. Då
hade garveriet lagts ner. I sin bok Socknar
och gårdar i Tjust skriver Claes-Göran
Petersen att masugnen vid Gutan fick sina
privilegier som kanongjuteri 1694 men att
gjuteriet förstördes redan vid första gjutningen tre år senare. De bostadshus som
uppförts här användes på 1700-talet av
Släktband i radio
Fyrvaktare i databas
Text: Eva Johansson
Du har säkert sett tv-serierna med
släktforskningstema i höst, både ”Vem
tror du att du är?” och ”Allt för Sverige”. Men även radion sänder släktforskningsprogram.
Varje höst sänds i P1 en säsong av programmet ”Släktband”.
Årets tema för programmen är bortlämnad. Det innebär att programmen i höst
handlar om personer som av olika skäl har
lämnats bort eller till och med rövats bort
från sina familjer. Det kan vara den som
hamnade på sinnessjukhus, den som togs
som slav i främmande land, den som blev
fosterbarn och mycket annat.
Serien Släktband görs av Gunilla Nordlund och Elisabeth Renström, som båda är
journalister på Sveriges Radio och dessutom släktforskare.
Tio program sänds under hösten och
med start den 24 september innebär det att
sista programmet går i slutet av december. Sändningstiden är måndagar klockan
10.35, med repris lördagar klockan 12.05.
Nu är snart säsongen slut men programmen finns kvar att lyssna på Sveriges
Radio på internet. Gå till www.sverigesradio.se och sök efter Släktband. Du kan
både lyssna direkt och ladda ner programmen och lyssna senare på din dator. Dessutom kan du lyssna via din smarta mobil
och SR:s app SRplay.
På hemsidan finns också mycket extramaterial och läsning kring varje program.
Första säsongen sändes redan 2004 och
alla säsonger presenteras på hemsidan.
Har du en fyrvaktare i din släkt finns
uppgifter i en ny databas. Det är Svenska Fyrsällskapet som digitaliserat uppgifter om anställda på fyrar.
Fyrvaktsdatabasen finns sökbar på internet på www.fyr.org. Välj undersidan
Fyrpersonal i menyn till vänster. Där finns
instruktioner för hur du söker. Man kan
söka via karta eller på personer.
Går jag in på Storkläppens fyr utanför
de anställda på Tovehults bruk. Han har
också skrivit om Gutan och Tovehult i
årsboken Tjustbygden 1997.
Årsmötet hålls den 13 mars och vem
föredragshållaren då bli är ännu inte klart.
Tovehult är nu kafé men var tidigare både
järnbruk, garveri och vattenkraftverk.
Västervik får jag kort information om
fyren och en lista över all personal från
1980 till 1948. Går jag vidare på något av
namnen får jag uppgifter om personen, familjeförhållanden och annan tjänstgöring
inom Lotsverket och kan sedan följa personen vidare under all tjänstgöring.
På en del personer finns också ett fotografi.
Totalt finns det nu över 4600 personer
i databasen.
Nu finns all fyrpersonal i en ny databas. Det gäller bara anställda som arbetade på
bemannade fyrar och fyrskepp, och deras familjer. Fotot visar Storkläppen utanför Västervik. Foto: Tor Wiklund.
Wåra Rötter 4/2012
13
Boktips för släktforskare
Läs om 40-talets kvinnor i Småland
Text: Eva Johansson
En bok med personhistoriskt innehåll
och intressant för släktforskaren är
”Småländska kvinnor” av Georg Eneroth. Den kom ut 1941 och innehåller
porträtt och korta noteringar om kvinnor i Småland vid den här tiden.
Från landsbygden finns till exempel
Elisabeth Brodin som är gift med pastorn Gustaf Brodin i Hallingeberg, Annie
Lindberg som är lärare på skolan i Törnsfall, och tandläkaren Margit Holmgren i
Ankarsrum.
Det handlar förstås om över- och medelklassens kvinnor, men också yrkeskvinnor med egen position i samhället. Totalt
presenteras omkring 1500 kvinnor i bild
och text.
Dessutom finns en lång rad fotografier
på kvinnornas hem, i många fall interiörer.
Boken finns på stadsbiblioteket i Västervik i referensexemplar men går också
att få tag på från antikvariat.
Kvinnor från alla tre länen i Småland
finns med. Varje länsdel börjar med landshövdingens hustru, följt av kvinnorna i
städerna och sedan landsbygdens kvinnor.
För varje stad är kvinnorna alfabetiskt
ordnade. Västervik inleds med Inez Ahlquist som är teckningslärare vid flickskolan, Elna Andersson som är född Styrenius och maka till rådmannen Helge
Andersson, Hulda Andersson som är föreståndare för Västerviks barnhem, och så
vidare.
Så här presenteras de småländska kvinnorna i boken. Här är det ett uppslag från Västervik med kvinnorna i grosshandlarfamiljen Edlund och deras hem.
Ett av få undantag från borgerlighetens
kvinnor är till exempel Tekla Carlsson i
Kalmar. Gift med byggnadssnickaren
Ragnar Carlsson. Hon är politiskt engagerad i Socialdemokraterna och har en
rad uppdrag för partiet i nämnder och styrelser.
Trilogi om 1600-talets bondeliv
Text: Eva Johansson
En serie romaner som berättar mycket
om bondelivet på 1600-talet är Albert
Olssons tre romaner om den halländske bonden Tore Gudmarsson i Haverdal. Böckerna handlar om hans liv från
vaggan till graven, under större delen
av 1600-talet.
Vi får följa honom redan från hans fars
tid innan Tore föds, till hans efterlevande
strax efter att han dött på sin ålders höst.
Däremellan är hans liv kantat av dramatiska händelser. Inte bara för att han bor i
ett gränsland som när han föds är danskt
och sedan blir svenskt. Den omställningen är en svår process för både bönder och
herrar, och det är en tid med flera krig. I
krigen är det småfolket som blir illa åtgånget, då som nu.
Tore Gudmarsson är en i grunden god
man, som vill väl och värnar om de sina.
Men han är också stursk och modig, och
livet är kantat av många konflikter när han
inte vill ge sig, varken för överheten eller
byabönderna.
Författaren Albert Olsson skrev en lång
rad böcker under sin levnad. Han levde
åren 1904-1994 och var lärare i Harplinge
utanför Halmstad. Han var känd för att
vara mycket väl påläst i historia, och det
märker man i de här böckerna. Allt han
berättar här känns trovärdigt och riktigt,
och det är uppenbart att han besitter stor
kunskap i det historiska bondelivet och
gränsbygdslivet.
De tre böckerna skrevs under krigstiden
1940-45, och kan också ses som ett inlägg
om krigets grymheter.
De är mycket fängslande och spännande och ger en livlig bild av dåtidens samhälle. Det är riktigt bra läsning, han kan
verkligen ge historien liv och själ.
Böckerna finns att låna på bibliotek och
går att få tag på via antikvariat, till exempel på Bokbörsen på internet.
Fakta:
Författare: Albert Olsson
Titel: Sand, Gränsland, Tore Gudmarsson
Förlag: Tidens förlag
Har du läst en bra bok du vill tipsa om? Skicka in ditt boktips till redaktionen.
14
Wåra Rötter 4/2012
Vad gör släktforskarförbundet? Kurs om Disgen
Tjust Släktforskarförening är en av 170 medlemmar i Sveriges
Släktforskarförbund. Förbundet fungerar som en paraplyorganisation för de lokala släktforskarföreningarna ute i landet.
En enskild person kan inte vara medlem utan det är man via
en av de föreningar som ingår.
De två allra nyaste medlemsföreningarna är Nynäshamns Släktforskarförening och
Spanskamerikansk Släktforskning - Genealogía Hispanoamericana, som båda blivit
medlemmar i höst.
Riksförbundets uppgift är att på olika sätt främja släktforskningen, till exempel genom att ge ut böcker, cd-skivor, tidskrifter och annat material för släktforskare. Förbundet driver också Rötterbokhandeln på internet. Släktforskardagarna ordnas varje år i
samband med årsstämman. 2013 sker den i Köping, den 23-25 augusti.
Kurser och konferenser ordnas också för föreningsrepresentanter i olika funktioner,
till exempel för studiecirkelledare. Ett av flera viktiga projekt inom förbundet är gravstensinventeringen, där medlemmarna kan medverka.
På internet kan du läsa mer om förbundet på www.genealogi.se. Där finns både bokhandeln och Anbytarforum, där man kan få hjälp med släktforskarfrågor. Och massor
av information för den som släktforskar.
Försäkring för släktforskare
Genom Svenska Släktforskarförbundet är medlemmarna försäkrade. Försäkringen
gäller alla medlemsföreningars medlemmar under aktiviteter inom föreningen.
Skulle du av någon anledning råka ut för en skada när du till exempel är på ett medlemsmöte eller en föreningsresa får du ersättning genom den här försäkringen. Försäkringen gäller även personliga tillhörigheter.
Mer information finns på www.genealogi.se. Gå till sidan Förbundsförsäkring under
Riksförbundet i menyn till vänster.
Text och foto: Tor Wiklund
En heldagskurs i hantering av Disgen
8.2d genomfördes den 6 oktober i Kunskapskällan på brandstationen i Västervik. Ledare var, i TSF:s regi, Nils
Ottervik.
Handboken för Disgen är på 99 A4-sidor. En fingervisning på att möjligheterna
är mycket stora att få ett bra resultat, om
vi har uppfattat allt i den, eller tagit del av
Otterviks kunskaper.
Disgen är ett omfattande program att
skriva in släkten i. Och har väldigt många
möjligheter att sedan skriva ut forskningen på till exempel, att det lätt ska gå
att skriva ut släktböcker eller att kunna
skriva ut delar för att dela med andra, på
papper eller för digitalt utbyte.
Kursen gav även tips om noggrannhet
överhuvudtaget i släktforskningen, hur
viktigt det är med källanvisningar
Kunskaperna hos oss deltagare var från
att just ha köpt sitt Disgenpaket till mycket avancerade. Lokalen hade dock rymt
flera deltagare. Det blev en välplanerad
och bra genomförd kursdag, där vi fick
möjlighet till individuell hjälp.
Nytt på Arkiv Digital
Arkiv Digital har släppt en ny version av sin programvara i början av november.
Alla som abonnerar på Arkiv Digital har fått meddelande om detta och en uppmaning att uppdatera sitt program.
I den nya versionen finns en chatfunktion så att man lätt ska kunna ha kontakt med andra släktforskare som är inloggade samtidigt. För att nå chatten går du till menyn Verktyg och väljer Chat. Där får du logga in dig i ett chattrum. När du är inne i chattrummet
ser du direkt vilka fler som finns där, och kan få direktkontakt. Det fungerar bra, tycker
jag efter att ha provat.
Att få kontakt med andra här är mycket lätt och man kan få hjälp om man stöter på
problem. Det verkar också som om det oftast finns någon av AD:s personal inloggad i
chattrummet
Övrigt nytt på AD online i höst är att man fotograferar domböcker från Göta hovrätt
från och med 1719, och som täcker Kalmar län.
På www.arkivdigital.se/volymer ser du vad som finns inscannat för varje län och
socken.
Nytt hos Svar
Hela tiden tillkommer nytt inscannat och indexerat material hos Riksarkivet/Svar.
För den som vill få veta vad som är nytt finns möjlighet att prenumerera på nyhetsbrev.
Nu har den sökbara folkräkningen för 1910 uppdaterats med ytterligare några län. De
som ännu saknas här är Norrbottens, Värmlands, Västmanlands, Gotlands, Göteborgsoch Bohus län, Jönköpings, Kristanstad, Kronobergs och Skaraborgs län.
I början av november tillkom inscannade volymer med fängelsejournaler från riksanstalter. Till dessa finns också register. Det gäller uppgifter fram till 1940. I de inscannade volymerna finns fotografier på fångarna, så tidigt som 1877.
Kursledare Nils Ottervik.
Skriv för din släkt
I höst har en studiecirkel genomförts
under temat att tillgängliggöra sitt släktforskningsresultat för dem som inte släktforskar. Framför allt handlar det om att
skriva sin släktberättelse, men också att
på andra sätt förmedla sitt släktforskningsresultat till andra intresserade släktingar.
Studiecirkeln har skett i Tjust Släktforskarförenings regi och omfattar fem kvällar på tre timmar vardera. Ledare är Eva
Johansson. Är du intresserad av att gå på
en sådan studiecirkel i vår eller senare,
eller bara vill veta mer, så anmäl ditt intresse till Eva på e-post: [email protected].
En förutsättning för kursen är att du
skriver på dator och kan hantera e-post.
Wåra Rötter 4/2012
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program våren 2013
Onsdag 16 januari
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Eva Johansson berättar om hur man skriver ner sin släktforskning i bokform.
O.B.S. Magnus Brännström utgår.
Onsdag 30 januari
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Onsdag 13 februari
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Claes Göran Petersén pratar om masugnen i Gutan och Tovehults bruk i Västrum.
Onsdag 27 februari
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Onsdag 13 mars
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Årsmöte.
Onsdag 27 mars
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Datum:
Plats:
I april planerar vi för en utflykt till något intressant mål. Mer information
kommer senare.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
God Jul och Gott Nytt År
önskar
Styrelsen
och
Redaktionen
Wåra Rötter