Transcript Wåra Rötter Gunnebo bruk 250 år

Wåra Rötter
Skatter i de okända arkiven
sid. 4
Havet tog tre generationer
sid. 6
Läs om Hitte-Stina
Tjust Släktforskarförening
Nummer 2 • 2014 • Årgång 28
180 år sedan Ekblad och
Björklund kom till stan
sid 10
Gunnebo bruk 250Sidan
år8
sid. 8
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: [email protected]
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: [email protected]
Kassör: Ann Persson
Tel. 070 - 334 98 27
e-post: [email protected]
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Mobil: 070-326 53 56
e-post: [email protected]
Eva Johansson
Tel. 0490 - 138 19
e-post: [email protected]
Tor Wiklund
Tel. 0120 - 202 59
e-post: [email protected]
Layout:
Bo Sandberg
Tel. 0490 - 321 83
e-post: [email protected]
Wåra Rötter nr 3 – 2014
kommer i september
Material senast
15 augusti 2014
Omslagsbild:
Inflyttade 1834 till Västervik.
Källa: SVAR Västervik BI:2 sid 137.
Ekblads tryckeri låg länge i ett hus i hörnet av Östra Kyrkogatan och Storgatan.
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 2/2014
Ordföranden har ordet
Först vill jag rikta ett stort och varmt tack till Kerstin Johansson och Leif Pettersson som
nu lämnar sina sysselsättningar inom föreningen.
Kerstin kom till oss för fyra år sedan och gjorde sin sista dag hos oss den 2 maj. Leif
började för tre år sedan och lämnar sin anställning den 12 juni. Leif har dessutom haft en
projektanställning i Sveriges Släktforskarförbund där han arbetat med Gravstensinventeringen. De har båda två kunnat arbeta hos oss genom arbetsmarknadsprojekt.
Både Kerstin och Leif har betytt mycket för föreningens verksamhet, både den utåtriktade och vårt inre arbete. Vi hoppas att ni båda två fortsätter vara aktiva som föreningsmedlemmar. Tack för era stora insatser!
Sommaren står för dörren och jag önskar alla medlemmar en glad och fin sommar,
med mycket tid för både släktträffar och släktforskning, och kanske besök på platser där
anfäderna en gång levt.
Hans Wiberg
Så här firade vi Mors dag
När jag växte upp var alltid Mors dag en spännande dag. Både mor, mormor och farmor
skulle firas.
Kvällen före gick mina systrar och jag och plockade liljekonvaljer. Vi hade våra ställen.
Så hade vi knåpat ihop ett kort med en liten vers på. På morgonen smög vi upp tidigt
och dukade en kaffebricka och bjöd mamma kaffe på sängen. Liljekonvaljerna stod i en
särskilt liten fin kristallvas. Pappa hade för det mesta köpt underkläder i rosa charmeuse
i vår handelsbod som present.
Sedan blev det alltid diskussion om hur vi skulle disponera dagen. Skulle vi åka till
mormor i Näs först eller till farmor på Öster? För oss barn var det ju så roligt att få träffa
alla kusinerna som alltid kom. Mamma hade bakat tårtor. Det var jämt en riktig tävling,
särskilt mellan fastrarna, om vem som bakat den finaste tårtan.
Dagen är ett kärt minne från 40- och 50-talet.
Valdy Svensson
Nya medlemmar
Bo Johansson
Sillgatan 14
593 40 Västervik
Göran och Renée Granberg
Silurkroken 18
593 37 Västervik
Gunilla Granqvist
Ekbacksgatan 9
593 34 Västervik
Kurt Nilsson
Myggstigen 18
593 52 Västervik
Margareta Karlsson
Buregatan 5 G
195 54 Märsta
Nya tidskrifter har kommit under våren, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Ordförande har ordet. Nya medlemmar.
Sid. 3
Årsmötet 2014. Om valloner och smeder.
Sid. 4
Skatter i de okända arkiven.
Sid. 5
Vad släktforskar du om.
Sid. 6
Havet tog tre generationer.
Sid. 7
Jordemödrar förr och nu.
Sid. 8-9 Hitte-Stina hittades i fähuset.
Sid. 10-11 De startade Västerviks Tidningen för 180 år sedan.
Sid. 12 Den gamla bilden berättar. Spelkort och gruvfolk.
Sid. 13 Släktforskardagarna hålls i Karlstad. Kaffekommittén.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Riksarkivet. Nytt hos Arkiv Digital och Svar. Dis Smålands årsmöte.
Sid. 16 Program hösten 2014. Hjälp PLF Oskarshamn med registrering.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Årsmöte för Tjust släktforskarförening 2014
Text & foto: Hans Wilensjö
Ordförande Hans Wiberg hälsade cirka 70-talet medlemmar välkomna till
årsmötet i Utkiken.
Efter parentation för avlidna medlemmar
hölls årsmötesförhandlingar. Till att leda
årsmötet utsågs Marcus Brännström samt
ordinarie sekreterare Valdy Svensson.
Ur verksamhetsberättelsen framgår att
föreningen har 566 betalande medlemmar. Föreningen har haft nio protokollförda styrelsemöten. Under föreningsmötena under året har Eva Johansson
berättade om hur man skriver en släkthistoria i bokform, Clas Göran Petersen
berättat om masugnar i Västrum, Anders
Thornström informerat om krigsarkivet,
samt Kaj Källström och Inga-Britt Larsson informerat om gästgiverier i Tjust. En
bussresa till Kalmar Museum har ordnats
och Marcus Brännström har kåserat om
sin släkt i Västerbotten. Vid årets sista
medlemsmöte höll Tor Wiklund och Eva
Johanson ett föredrag om den nya boken
om hans 49 år som fotograf på Västerviks-Tidningen.
Släktforskningens dag den 16 mars hade
föreningen öppet hus som var mycket välbesökt. Föreningens sedvanliga släktforskarkursvecka på Gamleby folkhögskola
hade 26 nöjda deltagare. Arkivens dag
den 9 november, i samarbete med Visarkivet, var mycket lyckad.
Kurser och forskarhjälp
Föreningen har en omfattande studieverksamhet. Fyra nybörjarkurser för släktforskare har hållits, två i Vimmerby med Hans
Wiberg som ledare och två i Västervik
med Eva Johansson och Hans Wilensjö
som ledare. Eva Johansson har hållit två
kurser i hur man skriver sin släkthistoria
i bokform och Valdy Svensson har lett en
kurs i hur man läser gammal stil.
De populära pratkvällarna har fortsatt
både under vår och höst.
Släktforskarhjälp i forskarsalen erbjuds
dagligen, dels av medlemmar, dels av
medhjälparna Kerstin Johanson och Leif
Pettersson. Föreningen har abonnemang
på Arkiv Digital, Svar och Ancestry där
medlemmarna har tillgång till inte bara
Sveriges kyrkböcker utan även Finlands,
Norges och delvis Danmarks, samt andra
bra hjälpmedel som en släktforskare behöver.
Förbundets släktforskarmässa i Köping i augusti representerades av Hans
Wiberg och Leif Pettersson. En bussresa
dit ordnades av föreningen med cirka 35
deltagare. Tidningen Wåra Rötter har ut-
Marcus Brännström och Valdy Svensson ledde årsmötet.
kommit med 4 nummer under året. Föreningen hemsida www.tjustanor.com är
välbesökt.
Ekonomi och val
Den ekonomiska redogörelsen genomgicks och visar att föreningen har god
ekonomi och styrelsen fick ansvarsfrihet
för det gångna året.
Styrelsen omvaldes nästan helt med
Hans Wiberg som ordförande, Karl-Axel Carlsson som vice ordförande, Valdy
Svensson som sekreterare, Kerstin Johanson som vice sekreterare, och Ann Persson som kassör. Till suppleanter valdes
Jan Hansson och Leif Pettersson.
Revisorerna Kjell Johansson, Bertil
Ingmarsson och Britt Börjesson omvaldes. I valberedningen kvarstår Gun-Britt
Tjäder som sammankallande medan Ing-
Marie Åkerö, Anna-Maria Jakobson och
Jan-Olov Pettersson blev nya ledamöter.
Kaffekommittén, lotterikommittén och
redaktionen för Wåra Rötter tackades för
gott utfört arbete under året med blommor.
Våra två medarbetare Kerstin Johansson
och Leif Pettersson tackades med blommor för utfört arbete och den kunskap de
förmedlar till våra medlemmar som söker
forskningshjälp i forskarlokalen.
Gun-Britt Tjäder tackade styrelsen för
Tjust Släktforskarförening och dess medarbetare för god ledningsförmåga och
önskade ett lika intressant och innehållsrikt bra år 2014 som tidigare.
Föreningen bjöd på smörgås med kaffe
och ett större lotteri, efter att Claes Westling från Vadstena Landsarkiv föreläste
om de mindre använda källorna i deras
arkiv och som inte är så kända.
Om valloner och smeder
I Rötterbokhandeln finns en ny cd/dvd
med vallonkontrakt. Skivan innehåller
drygt 80 kontrakt som ingåtts med valloner som kom till Sverige under 1600-talets första hälft.
De flesta är franska kontrakt och några
är holländska. De är översatta till svenska
och transkriberade till läsbar text. På skivan ingår också ett antal informationstexter om vallonkontrakten och vallonerna.
Vallonskivan 4.0 är också nyutgiven.
Den innehåller person- och släktuppgifter
om vallonättlingar och är en ny version
av tidigare cd. Nu innehåller den uppgifter om närmare 120 000 personer, till och
med 1913. Den är utgiven av Sällskapet
Vallonättlingar.
Ny är också Smedskivan nummer 8,
med person- och släktuppgifter för brukssmeder, främst från 1700-talet. Uppgifterna gäller omkring en kvarts miljon
personer.
Wåra Rötter 2/2014
3
Skatter i de okända arkiven
På landsarkiven finns mängder av dokument som inte har digitaliserats men
som ändå är av stort intresse för släktforskarna. Det berättade Claes Westling om vid årsmötet den 12 mars. Han
är fil dr i historia och förste arkivarie
på Landsarkivet i Vadstena, och dessutom släktforskare.
visserligen var nykter och ärlig men också ”motsträvig, oförnöjd och olydig” och
att han varnats två gånger med anmälan
till länsman. Så han avskedades från sitt
arbete.
En sådan anteckning ger ju en helt ny
bild av honom, jämfört med vad vi annars
kan få veta från kyrkoarkiven.
I bilagorna till kyrkböcker, domböcker
och andra dokument kan det finnas mycket information, och just den information vi
helst vill komma åt. Det kan till exempel
vara faderskapserkännanden i bilagor till
födelseböcker. Om prästen skrivit ”fader
okänd” vid födelse- och dopanteckningen
kan ett faderskapserkännande ha kommit
senare och finnas kvar som en lös bilaga.
Faderskapserkännanden är lösa papperslappar där fadern skrivit sitt erkännande själv, bevittnat av någon i församlingen. Kanske är detta enda gången du
ser något som din anfader skrivit själv?
Vi fick se flera exempel på sådana faderskapserkännanden. Dessa bilagor ingår i serie H III.
Flyttattesterna
Bilagor till flyttningslängder känner du
kanske till. De ingår i serie H II. I vissa
kyrkoarkiv har de digitaliserats och finns
tillgängliga via internet, men långt ifrån
alla. Det är lösa papper, en sorts ”pass”
som den flyttande fått med sig vid en flyttning till en annan socken. Vid flyttningar
inom socknen behövdes inte flyttbetyg.
Det kan vara värt att ta sig tid att bläddra igenom dessa bilagor. Störst chans att
hitta flyttbetyget är i den sista boendesocknen. Flyttbetyget var ett papper som
den enskilde själv hade med sig i fickan,
och skulle lämna till prästen i den nya församlingen. Blev det flyttning igen kanske
prästen skickade med det gamla papperet,
med ett tillägg från den senaste flyttningen. På så sätt kunde det till slut bli ganska
tummade och slitna papper som våra anfäder burit med sig.
Hittar du en sådan flyttattest kan den
kanske berätta om flera tidigare flyttar
och ge dig viktiga ledtrådar i din släktforskning.
Han fick sparken
Andra exempel på intressanta handlingar
är bilagor till husförhörslängden. Ibland
kan det finnas en hänvisning i längden,
ibland inte.
I Slaka i Östergötland fanns på 1860-talet en dräng som hette Johan Alfred Tjäder. Han flyttade och bytte arbetsgivare
och vi får inte veta varför om vi bara läser i husförhörslängden. Men i en bilaga
finns förklaringen. Här har hans husbonde
E Hultqvist 1868 skrivit en förklaring på
en lös lapp. Här står det att Johan Alfred
Stora mängder dokument
Claes Westling visade också arkivfynd
från domkapitlens arkiv, där det bland
annat finns information om skilsmässor
i äldre tid, om fattigvård och skolor. De
Ska du åka till Karlstad?
finns i serie E och kan vara ordnade på
olika sätt, till exempel kronologiskt, efter
församling eller efter pastorat. Enklast att
hitta i är det i församlingsordning, som i
Linköpings stifts arkiv.
Vi fick veta mer om länsstyrelsernas
arkiv. Handlingarna utgår från statens behov och vi som släktforskar vill hitta det
som är kopplat till våra egna anfäder eller
kanske en släktgård, men så enkelt är det
inte ordnat. Även om det är tidsödande att
söka i dessa arkiv finns det ändå väldigt
mycket intressant information.
Landskontorens handlingar ingår i länsstyrelsens arkiv. Här finns till exempel
mantalslängder och de äldre jordeböckerna.
Mer oväntade fynd från arkiven är dokument i polisarkiven. Till exempel när
en festplatsarrangör på Öland begärt tillstånd för att ordna dans på en dansbana. I
ansökan finns angivet de som ska arbeta
under kvällen, bland annat vakterna, och
vilka som ingår i orkestern.
Det finns alltså oerhört mycket information arkiverat i handlingar som kanske
inte alltid är så uppenbara att söka i.
Eva Johansson
Claes Westling.
Föreningen kommer inte att anordna någon bussresa till Släktforskardagarna i Karlstad. Är det någon/några som tänkt åka i alla fall?
Jag hade nog tänkt det men inte ensam. Det går ju att åka tidigt på lördag morgonen och hem igen samma dag, inte mycket längre än
förra årets resa. Om det är fler som kör går det ju. Jag har både bil och körkort. Hör gärna av dig till mig!
Ing-Marie Åkerö, tel 0705 95 61 14, e-post: [email protected]
4
Wåra Rötter 2/2014
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
Roland Gustafsson
1. Mitt intresse för släktforskning vaknade till sent – jag vill nog säga att elfte timman är ett passande ord i mitt fall. Som
nybliven pensionär insåg jag plötsligt att
jag var en länk i slutet på en lång kedja
som jag inte ägnat något större intresse
tidigare.
En eller två generationer tillbaka kände
jag till namnen på mormor, morfar, farmor och farfar men längre än så hade inte
mitt intresse sträckt sig. Min mor, 85 år
gammal, kunde ju hjälpa mig igång med
ytterligare något släktled, men sedan var
där inte mer att hämta.
På min hustrus sida var det något bättre
beställt – där vet jag ju att det fanns hela
fem generationer samlade på ett släktfotografi, där den yngsta var min dotter
Camilla och den äldsta var min frus mormorsmor Gerda. På hustruns sida pratade
man ofta om de släktingar som sveptes
med i utvandringsvågen till Nordamerika
i slutet av 1880-talet, då de sökte sig västerut för ett bättre liv.
Dessvärre kan man tänka sig att de satsade sin kraft på att bryta mark och komma till rätta i det nya landet och att släkten
de lämnade i det gamla fick låg prioritet.
Jag vet att Gerda hade en bror vid namn
Arvid Emanuel som via Malmö 1913, 20
år gammal, ensam tog steget ut i det okända. Han hördes aldrig av, vilket hans släkt
i Sverige aldrig kunde släppa. Vad hände?
Hur blev hans liv? Blev han sjuk och dog?
Tänk om jag kunnat svara Gerda då
hon levde – nu vet jag! Arvid träffade en
norska som han gifte sig med och paret
fick tre barn, först en dotter som döptes
till Betty som följdes av de två sönerna
Harry och Robert. Arvid arbetade som
skomakeriarbetare under några år och
öppnade sedan egen skoaffär i Minneapolis i Minnesota. Han avled 1948 och hans
och familjens grav finns på Sunset Memorial Park Cemetery i Hennepin County,
i Minnesota.
Birgit Andersson
Det finns ytterligare emigranter vars
öden jag ännu inte utrönt på hustruns
släktträd.
Jag skall se vad som går att få fram om
hustruns morfar som var född 1900, han
levde sitt liv i Västervik men generationen före honom bestod av nio barn, tre
flickor och sex pojkar. En av de yngre pojkarna kom att bli morfarsfar till min fru
och var sjuklig som barn men blev 74 år
innan han lämnade jordelivet i Västervik.
Övriga syskon, sju till antalet, utom
en son som avled i sviterna efter scharlakansfeber strax efter att han fyllt ett år,
lämnade Västervik och Sverige för det
stora landet i väster. Dock inte den åttonde, min frus morfarsfar som inte kom
iväg då han var sjuklig som barn och blev
kvar på hemmaplan.
Vad annorlunda allt blivit om Ernst,
som han hette, hade fått en friskare barndom och uppväxt, så han kunde ha anslutit till syskonskaran. Men då hade ju jag
blivit ”görlös” och inte kunnat delge er
denna historia.
2. Svaret på den frågan ber jag att få återkomma till då jag anser att jag precis har
kastat mig ut i en för mig ny värld – där
varje ny uppgift jag fått fram har fått mig
att känna fast mark under fötterna och här
vill jag trampa omkring länge än.
3. En fråga som är omöjlig att svara på
– när jag parkerat mig framför datorn så
känns det som om jag suttit där någon
timma – när jag stämmer av med klockan
kan det visa sig att det har gått både tre
eller fyra timmar ibland. Men vad gör det
när man har så trevligt?
Mina första försök att känna några av
mina och familjens rötter är bara några
månader gamla – men var säker på att
jag kommer att fortsätta gräva för det här
skulle jag ha börjat med för länge sedan.
1. Jag har forskat om mina egna rötter
men det har begränsats av att min far
inte finns namngiven. Jag har varit fosterhemsplacerad från 2 års ålder och har
skickat efter min personakt från Stockholms stadsarkiv, som jag haft att utgå
från.
Numera forskar jag åt vänner. Det är
uppskattat och jag tycker det är spännande och roligt.
Jag har också roat mig med att leta på
deras gamla hus om vilka som bott där
tidigare. Då har jag funnit att årtalet som
står i sockenboken för, när huset först
finns nämnt i husförhör, inte är detsamma som hur gammalt huset är. Hus byter
namn också och det kan också vara av
intresse.
En släktforskning kan uppskattas som
present, det har jag provat.
Det är också intressant att ta reda på när
och varför man fick ett nytt efternamn.
Kanske hade man fått ett yrke eller någon
annan händelse i livet.
2. Min mormors levnadshistoria som
statare i Värmland och att hon levde till
1965 och jag aldrig fick träffa henne.
Det var intressant, men en tragisk insikt.
3. Uppskattningsvis 20 år.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta
Eva Johansson på e-post:
[email protected].
Tre medlemmar får i varje nummer
svara på tre enkla frågor.
Wåra Rötter 2/2014
5
Havet tog tre generationer
En familj på Händelöp drabbades
ovanligt hårt av drunkningsdöden under första halvan av 1800-talet. Far och
son drunknade. Farföräldrarna drunknade.
Förr var det inte ovanligt att folk som
bodde vid kusten eller vid sjöar drunknade. Vi har gott om både insjöar och
skärgård i Tjustbygden, och följaktligen
många drunkningar i dödböckerna i våra
socknar. Många av dem som drunknade
var pojkar och unga män, kanske för att
de skulle visa sig lite djärvare ibland
men också tog risker i sitt arbete som fiskardrängar. I det här fallet är det vuxna
plus ett barn som drunknar.
Simkunnigheten var inte allmänt utbredd längre tillbaka. I slutet av 1800-talet
bildades Svenska Livräddningssällskapet,
med syfte att förbättra simkunnigheten
för att rädda liv. Då dog så många som
omkring 1100 personer per år till följd av
drunkning. I dag är det cirka 100, trots att
vi nu är dubbelt så många.
Simundervisning infördes i skolorna
och idag kan de flesta simma.
Far och son
En familj som drabbades hårt av drunkningsdöden bodde på Händelöp söder om
Västervik under första halvan av 1800-talet.
Den 30 september 1844 begav sig hemmansägaren och fiskaren Nils Olofsson ut
på torskfiske, tillsammans med sin elvaårige son Olof. På morgonen var det lugnt
väder men så kom ett häftigt oväder vid
middagstid. Det blåste upp till storm. En
storm, som ”öfvervann mannens alla bemödanden för sin räddning” skrev prästen
i dödboken.
Kanske såg någon från land vad som
hände? Eller drog man slutsatser av väderförändringen när Nils och hans son
Olof inte återvände hem?
Nils Olofsson var född den 10 oktober
1812 och skulle fylla 32 år en vecka senare. Ännu den 14 oktober hade kropparna
inte återfunnits och de hade inte kunnat
begravas.
En olycksdrabbad familj
När Nils var två år gammal hade han mist
båda sina föräldrar i drunkningsdöden,
nästan exakt 30 år tidigare. Hans föräldrar var bonden och fiskaren Olof Jaensson
och hustrun Stina Jaensdotter i Händelöp.
Nils hade två bröder, Johan född 1807 och
Eric född 1810.
Den 27 augusti 1814 gav sig makarna
ut i båt för att lägga skötar. De kom aldrig
hem igen. I dödboken framgår inte om det
stormade eller vad som orsakade drunkningen. Prästen har skrivit att hustrun
”följde sin man att lägga skötar och med
honom drunknat.”
Båda var födda 1784 och då 30 år gamla. Om Olof Jaensson står det i dödboken
att han ”lefvat ärligt”. De begravdes tillsammans den 4 september.
Nils och hans två bröder fick sedan bo
med sin mormor Anna Jaensdotter, som
bodde i familjens hem i Händelöp. Hon
kom från Misterhult och hade blivit änka
1805. Prästen har noterat att hon ”lärer
heta Hanna”. Här bodde också pojkarnas
två mostrar Anna och Cathrina. Cathrina
För 200 år sedan drunknade ett föräldrapar från Händelöp och efterlämnade tre små
pojkar. 30 år senare drunknade en av de då vuxna sönerna och dennes son.
Foto: Tor Wiklund.
6
Wåra Rötter 2/2014
gifte sig 1822 med bonden Anders Andersson i Händelöp. En vecka efter att
hon fött parets första barn 1823 dog hon
i vattusot. Den lille sonen dog året därpå.
Mormodern dog 1824 och Nils verkar
ha bott kvar några år hos sin ingifte morbror. När denne gifte om sig 1827 fick
Nils komma som dräng till bonden Lars
Nilsson på Händelöp, då var han 15 år.
1829 bytte han arbetsgivare och verkar ha
stannat kvar i byn.
Storebror Eric gifte sig och blev bonde
på Nävelsö. Hos honom bodde också deras storebror Johan som prästen angett
som ”enfaldig och mindre vetande”.
Familjen upplöstes
I april 1833 gifte sig Nils med Stina Lotta
Jaensdotter, som var piga på Idö. Då var
han ännu dräng men tillträdande hemmansbrukare på Händelöp. Kanske har
han fått ta över föräldrarnas hemman och
köpt ut sin bror Eric. Gården han ägde var
på 1/24 mantal.
Olof var parets ende son, han föddes
ett par månader efter bröllopet. Dottern
Christina föddes den 4 april 1844 och dog
efter två veckor.
När Stina Lotta blev änka 1844 försvann hela hennes familj, förutom en
fosterson. Han hette Carl Gustaf Carlsson
och var född 1836, alltså åtta år gammal
när olyckan hände. Kanske var han en
släkting. I hushållet fanns också drängarna Peter Helleblad och Peter Magnus
Jonsson, och pigorna Stina Catharina Danielsdotter och Stina Lovisa Westmark.
1846 skrevs Stina Lotta på en gård i
Händelöp som ägdes av Nils bror Eric.
Här bodde också fostersonen plus drängen Peter Magnus Jonsson, som nu gift sig
med pigan Stina Catharina Danielsdotter.
1848 flyttade fostersonen till en ny familj
i Åldersbäck. Men vad som hände med
Stina Lotta framgår inte, hon är bara struken här.
Kanske är det samma gård hon bor kvar
på, den som ägdes av hennes man Nils när
han drunknade. Är det brodern Eric som
ärvt den och inte Stina Lotta? Eller har
hon sålt den till sin svåger?
Innan hon blev piga på Idö 1832 kom
hon från Händelöp, där hon och Nils var
dräng och piga på samma gård en tid. Hon
hade tidigare varit piga på Helgerum.
Hur det gick för Stina Lotta senare i livet vet jag inte. Kanske gifte hon om sig
och hann få nya barn, om hon kom över
sorgen. Vad kunde hon annars försörja sig
på vid den här tiden? Ta tjänst som piga
igen? Kanske fick hon en fristad hos släktingar. Är det någon av våra läsare som
vet mer om Stina Lottas öde?
Eva Johansson
Jordemödrar förr och nu
För cirka 40 år sedan utexaminerades
Lena Brissman från Kalmar som barnmorska. På månadsmötet den 16 april
berättade hon om jordemödrars och
barnmorskors arbete.
Lena Brissman har sedan sin examen arbetat inom BB, förlossnings- och numera
mödravården.
Hon började sitt föredrag med att läsa
ett citat från Bibeln om två hjälpkvinnor
vid namn Sifra och Pua, som trotsade Farao som ville att de skulle döda alla nyfödda gossebarn.
Barnmorska, eller jordemor som de
förr kallades, var ofta gifta kvinnor som
bistod vid förlossningar under äldre tider.
Det skulle vara en god kvinna som fött ett
flertal barn, kunde stämma blod samt lära
sig från hur det gick till i djurvärlden när
nyfödda kom till jorden.
Under 1600-talet kom en fransyska
fram till hur smitta överfördes innan man
visste att det var bakterier. En annan tysk
barnmorska beskriver om oriktiga lägen.
Hon beskriver hur barn ligger fel i livmodern samt fel när moderkakan skall ut.
Utbildning
Johan von Horn kallade barnmorskor för
fyllekäringar och menade att de måste
få utbildning i hur en riktig barnmorska
skall arbeta. Dessutom ville han få bort
alla gamla seder när barn skulle komma
till världen, som skedar under sängen,
ingen sol för då kunde barnet födas med
solmärken, eller andra konstiga saker.
Under 1700-talet infördes även nöddop
vilket ofta fick genomföras av den närvarande barnmorskan. Man räknade med att
barnet inte skulle överleva tills prästen
hann till hemmet för att döpa barnet på
riktigt.
Kyrktagning av kvinnan var ofta ett
sätt för att mannen i familjen skulle hålla
sig borta från den gemensamma sängen,
kvinnan var då ansedd som smutsig.
Kvinnor som var barnmorskor blev ofta
förföljda eller rent av ansedda som häxor,
kanske av någon orsak som att kvinnor
inte överlevt havandeskapet.
Kung Karl XI ville ha många barn av
manligt kön för att skicka ut dem i krig,
men hans mor hjälpte barnmorskor genom att lära ut hur kvinnorna skulle lära
sig om de säkra dagarna.
Under 1800-talet fick även ogifta kvinnor bli barnmorskor, men ett hinder var
ofta kyrkans starka ställning och motstånd
kring hur barn blir till och dess följder.
Kyrkan var självklart emot förlossningsverktyg, som också hade börjat användas.
Barnsängsdödligheten
Mödradödligheten var i bland mycket stor
och läkarna på den tiden gick ofta i frack,
enligt sed. De kunde ena stunden genomföra en obduktion, för att gå till nästa sal
utan att tvätta sig, där de förlöste en eller
flera kvinnor. En viss tid vägrade mödrar
att föda barn på institutioner.
Även fast förlossningstekniken gått
mycket framåt under 1900-talet är det
fortfarande inte hundra procent säkert att
föda barn, varken för kvinnan eller barnet. Numera har barnmorskan ytterligare
uppgifter, som förlossningsförberedelser,
föräldrainformation,
cellprovstagning
utskrift av preventivmedel och allmän
information kring barnlöshet och andra
problem inom sexlivet.
Det kan fortfarande vara farligt att föda
barn. Var fjärde timme dör 250 kvinnor
i världen i samband med graviditet och
förlossning. Politiska beslut gör det även
svårt för kvinnor att få den hjälp de behöver för familjeplanering, till exempel
katolska kyrkans förbud mot preventivmedel och aborter.
Vill du läsa mer om havandeskap och
förlossningar rekommenderar Lena Brissman Barnmorskereglemente samt Ulf
Högbergs bok om slag och kvävning förr
och andra orsaker till spädbarnsdöd.
Hans Wilensjö
Barnsängsdödligheten var stor i Sverige ända till början av 1900-talet.
Lena Brissman och Ulla-Britt Tjäder diskuterar barnsbörd. Foto: Hans Wilensjö.
Wåra Rötter 2/2014
7
Hitte-Stina hittades i fähuset
Hur kunde ett hittebarn bli anmoder
till flera släkter i Norrhult?
När jag var en liten flicka på Tobo
gård, tre kilometer från Storebro, fick
jag reda på att jag härstammade från
Hitte-Stina. Det var på mamma Linnéas sida.
Mamma var uppvuxen i Norrhult utanför
Hultsfred. Stinas far skulle enligt ryktet
vara kung Gustav den III:s mördare.
När jag blev äldre lärde jag mig på historielektionerna i skolan att Gustav den
III blev skjuten på en maskeradbal 1792,
av en man som hette Anckarström. Mördaren blev avrättad och hans släkt bytte
namn till Löwenström. Då fantiserade jag
om att mina rötter kunde finnas hos dem
som donerat pengar till Löwenströmska
sjukhuset i Stockholm. Men eftersom
Anckarström var född sju år efter HitteStinas födelse var detta inte möjligt.
Senare berättade morbror Erik att det
var en man med namnet Pechlin som nog
var Stinas far. Han hade ägt gården Ålhult
i Södra Vi. Carl Fredrik Pechlin ansågs
vara en av dem som låg bakom mordet på
kungen, fast det inte var han som utförde
det. Han blev dömd och satt på fästning i
Marstrand.
Döpt till Juliana
Vem var då Hitte-Stina? Så här står det i
födelseboken för Lönneberga 1755:
”Augusti d.l. Fans ett Pjgobarn wara
burit, eller fördt till Haddarps qwarn, och
Lagt på Fähus-Slindret, mitt öfwer ett
Oxebås : Lindat uti 2:ne gamla Räfskins
Slarvor, med en försliten mössa af blått
Sjdentyg på hufwudet, samt en gammal
hopalappad Blå Lista, under hvilken war
fästad en liten Sedel, mitt öfwer Bröstet,
med thessa ord: Barnet är hemma döppt
och är kallat Juljana, är bönnerne Fader
wår och Herren wählsingnelse.
Här öfwer Ransakades i Sochnestugan, d. 3 augusti, efter gudstienssten:
och althenstund ingen wesste, at gifwa
härom then ringaste uplysning: Man
ock twiflade, om Barnet woro Rätteligen
döpt; förthenskul blef barnet, samma dag,
framhaft i kyrkan, ther döpt, och vid dopet
kallat: Christina.”
Hon hade alltså blivit lämnad i ett fähus
vid Haddarps kvarn. På en bifogad pappersbit påstods att hon var döpt och skulle
heta Juliana. Ingen i socknen sa sig känna
till barnet.
8
Wåra Rötter 2/2014
Var det Karl Fredrik Pechlin som blev
far till Hitte-Stina? Bild från Wikimedia
Commons.
Hitte-Stina levde till 1840 och blev 85
år. Hennes dödsorsak uppges ha varit ålderdomsbräcklighet. I Vena sockens dödbok kan vi läsa om Stina Persdotter från
Norrhult den 8 december 1840.
När hon dog var hon änka sedan 28 år
efter rusthållaren Per Persson i Norrhult.
Hon hade upptagits som hittebarn av torparen Per Persson i Smedstorp och uppfostrats där tills hon blivit beredd till den
heliga nattvarden. Stina kom som piga till
sina blivande svärföräldrar när hon var 13
år. Hennes blivande makes far, rusthållaren Per Hemmingsson på Norrgården i
Norrhult, dog i ”hetsig feber” 1774. Enligt en anteckning av prästen hade han
varit gudfruktig. Per Persson och hittebarnet Stina gifte sig 1778. Svärmodern
Elin Larsdotter levde tills hon var 73 år
gammal då hon dog av ”gickt”.
Stina och Per fick två söner, Peter och
Lars.
En känd historia
Kan Carl Fredrik Pechlin vara far till Hitte-Stina? Han ingick i konspirationen som
låg bakom mordet på Gustav III. I födelseboken står det ”Barnet är hemma döppt
och är kallat Juljana, är bönnerne Fader wår och Herren wählsingnel.” Karl
Fredrik Pechlins far blev änkeman och
gifte om sig med Juliana Grosman. Detta
är onekligen en intressant ledtråd.
Det visar sig att flera har hört historien
om Hitte-Stina. Uppgifter kommer från
en intervju med C. Ingvar Carlsson år
2000 och från Erik Berglunds bok ”Den
okände soldaten från Vimmerby fögderi”.
Man trodde tidigare att hon hade en silversked bunden vid halsen med namnet
Juliana. Det som faktiskt står är ”...war
fästad en liten Sedel, mitt öfwer Bröstet,
med thessa ord: Barnet är hemma döppt
och är kallat Juljana.” Det tycks vara en
felläsning av sedel och silversked. Sedel
kan vara ett litet pappersblad.
Enligt traditionen skall följande ha hänt.
På kvällen innan Stina vigdes, kom det en
skjuts med bröllopsutstyrsel och bosättningsföremål vilka lastades av framför
dörren där hon bodde. Efter avlastningen
försvann körsvennen lika fort och okänd
som han kommit.
Pechlin höll sig väl med gifta kvinnor.
Erik Berglund för fram teorin att Stina var
halvsyster till sin egen man. De skulle då
ha samma mor. Pechlin skulle ha besökt
Stinas fostermor Elin Larsdotter. Jag hittar själv ingen uppgift om fostermoderns
namn. Det står att hon växte upp hos Per
Persson i Smedstorpet tills hon konfirmerats. Elin Larsdotter blev hennes arbetsgivare när Stina fick tjänst som piga hos
rusthållare Per Hemmingsson på Norrgården i Norrhult.
Erik Berglund berättar vidare att
Pechlin ägde en del gårdar i Norrhult.
Sammansvärjningen mot kungen
Gustav III gjorde sig enväldig efter en
statskupp i augusti 1772. Det blev slutet
för frihetstiden i Sverige. Han fortsatte
skaffa sig mer makt, och i takt med detta
växte missnöjet med och kritiken mot honom. Inom adeln bildades så småningom
en sammansvärjning, ledd av generalen
Carl Fredrik Pechlin. Tre av de sammansvurna, Jacob Johan Anckarström,
Adolph Ribbing och Carl Fredrik Horn,
planerade mordet på kungen.
Kungen sköts med ett skott vid maskeradbalen den 16 mars 1792, men dog först
den 29 mars. Redan dagen efter mordet
greps Anckarström och avrättades en månad senare. Ribbing och Horn dömdes
också till döden men straffen omvandlades till livstids landsförvisning. Övriga
inblandade i sammansvärjningen fick mildare straff, däribland Pechlin. Han fick
först sitta på Karlstens fästning, sedan på
Varbergs fästning där han dog i maj 1796.
I Anders Knutz ”Hembygdsbok en bok
om Vena och Hultsfred” finns kapitlet
”Också en Venabo” som handlar om Carl
Fredrik Pechlin. Han var hemmansägare
och ägde bland annat en gård på 5/8 mantal i Norrhult. Han var därför debiterad
2 1/2 mark smör samt en daler kontant i
skatt.
Under Pechlins tid som fånge åren
1792–1796 tycks äganderätten ha gått
över till Hitte-Stinas man Per Persson,
enligt Berglund. Varifrån fick Per pengar
att köpa dessa gårdar om det inte har något samband med Stinas bakgrund, undrar han?
Per Persson står för 1/8 mantal 1778 när
han gifter sig med Stina. Jag har ännu inte
fått fram uppgifter om Per fick eller köpte
Pechlins ägor i Norrhult och i så fall blev
ägare till mer än de 1/8 mantal, vilka han
hade ärvt efter sin far.
Carl Fredrik Pechlin föddes 1720 och
Stina 1755. Han skulle alltså ha varit 35
år när hon föddes. Enligt Erik Berglund
betecknades Pechlin som mycket begåvad och klipsk, dessutom ganska vacker.
Detta stämmer ju klart på oss efterkommande. Ett DNA-prov från någon av
hans arvingar skulle kunna avgöra saken.
Samtidigt finns det många historier om
hur elak han var så det är kanske inte så
mycket att eftertrakta.
Finns det något kvar av hemgiften eller
någon silversked i Norrhult?
Rusthållare
Hitte-Stinas man och svärfar var båda
rusthållare på Norrgården i Norrhult.
Karl den XI:e hade organiserat om
försvaret i Sverige till Indelningsverket
i slutet av 1600-talet. En välrustad och
välövad här bestod bland annat av indelta
ryttare och soldater. En rote underhöll en
soldat till fots. Vilhelm Mobergs Rasken
är ett exempel på detta.
Rusthållare kallades den som var innehavare av ett hemman, vilket åtagit sig
att sätta upp och underhålla ryttare med
häst och utrustning. Som kompensation
befriades hemmanet från grundskatterna.
I vår släkt har vi haft del i Wisböle,
Telleryd, Björkebo och Norrhult Norrgårdens rusthåll.
Far och son Hammar boende i Horfvan
Hagelsåkra försörjde sig som ryttare under 1700-talet.
En soldat har jag också hittat, Dan Järnman, Jernudda, född 1735. Han tillhörde
Kalmar regemente, Aspelands kompani.
Han gifte sig med Karin Larsdotter 1758.
Samma år fick han bege sig till Demmin i
Pommern. Där dog han i kräfta i februari
1759, samma månad som hans dotter Annika Kristina föddes.
Elisabeth Linder
I Lönneberga födelsebok beskrivs hur Hitte-Stina hittades i fähuset. Källa: Lönneberga
CI:2 (1729-1828) Bild 89 / sid 169 Arkiv Digital.
I husförhörslängden på 1790-talet står Stina som hittebarn fortfarande. Källa: Vena
AI:2 (1792-1796) Bild 121 / sid 223 Arkiv Digital.
I dödboken berättas historien om hur Stina hittades. Källa: Vena CI:4 (1815-1836) Bild
328/sid 635 Arkiv Digital.
Wåra Rötter 2/2014
9
De startade tidning för 180 år sedan
Carl-Olof Ekblad
Carl Petter Björklund
Lördagen den 19 juli 1834 kom det
allra första numret av Westerwiks
Weckoblad, som 1919 bytte namn till
Västerviks-Tidningen. I år är det 180
år sedan.
Paret Ekblad fick ett enda barn, sonen
Isak, som nöddöptes och dog strax efter
födseln. De tog i stället hand om Josephinas elva år yngre lillasyster Constance
som fosterdotter sedan systrarnas far dött.
Visserligen var Carl Olof född och uppväxt i Nyköping men han hade sina rötter
i Västerviks borgerskap. Hans farfar var
handelsmannen Olof Ekblad i Västervik
som föddes 1738 och dog redan 1785, enligt dödboken mycket hastigt. Farmor var
Johanna Maria Ankarman, vars far också
var handelsman.
Carl Olofs far hade nio syskon, alla födda i Västervik. Sju av dem dog som barn,
bara Olof, Carl Gustaf och Gustafva Carolina uppnådde vuxen ålder. Carl Gustaf
dog redan som 24-åring.
Carl Olof Ekblad dog 1879 medan hustrun Josephina Dahlman levde till 1901.
De som startade tidningen var typograferna Carl-Olof Ekblad och Carl Petter
Björklund, den senare var även bokbindare och biträde hos Ekblad. Detta har
berättats om i Västerviks-Tidningen flera
gånger, både vid 175-årsjubileet 2009 och
tidigare. VT är en av Sveriges äldsta tidningar som fortfarande ges ut, det finns
några få som är ännu äldre.
Från början var det tryckeri och bokhandel som var huvuddelen av företaget,
och det första tryckeriet i Västervik. Så
småningom blev tryckeriet eget bolag,
och lades ner för tio år sedan.
Varken Ekblad eller Björklund kom
från Västervik, båda var inflyttade från
Nyköping den 13 maj 1834, strax innan
de startade tidningen. Det var ingen slump
att de kom tillsammans, båda hade varit
anställda hos boktryckare Winge i Nyköping. Med sig därifrån hade de också lärlingen Erik Gustaf Sjöberg.
Rötter i Västervik
Carl Olof Ekblad föddes den 19 april
1804, son till sjökaptenen och hökaren
Olof Ekblad och hans hustru Margareta
Ulrica Dahlbom. Han var alltså nyss
fyllda 30 år vid ankomsten till Västervik,
och ska ha varit en timid och gudfruktig
man. Här gifte han sig 1838 med Josephina Dahlman som var 14 år yngre än sin
make. Hon var dotter till guldsmeden Håkan Dahlman i Västervik och hans hustru
Elisabeth Baeckstadius. Josephinas bror
Erik Johan Dahlman blev senare kompanjon i bolaget.
10
Wåra Rötter 2/2014
Gift två gånger
Carl Petter Björklund hade så vitt vi vet
ingen tidigare anknytning till Tjustbygden. Han föddes den 21 december 1810
i Nyköping och var bara 23 år när han
följde med sin arbetskamrat till Väster-
vik. Föräldrarna hette Anders Björklund
och Maria Christina Persdotter. Fadern
var sågare och torpare i Nyköping.
Den 20-åriga Ida Malm från Västervik blev hans hustru i januari 1843. Hon
var dotter till sjökaptenen Johan Henrik
Malm och Anna Margaretha Björk. Föräldrarna vigdes den 25 maj 1817 och fick
en son 1819. Sedan föddes Ida den 7 juni
1823, när föräldrarna varit gifta i sex år.
Ändå har prästen noterat ”oäkta” för Ida.
I kanten har han också skrivit ”för sent”.
Vad kan det betyda? Är det så att sjökaptenen varit ute till sjöss när Ida har
avlats och prästen menar att hon är född
för sent för att kunna vara makens barn?
Det står att modern är absolverad den
4/10 medan andra mödrar är kyrktagna
inom några veckor efter förlossningen.
En födelse i slutet av maj på samma sida
är ett tvillingpar som föds av en frånskild
kvinna. De är noterade som ”oäkta” och
prästen har antecknat ” för bittida”. Den
kvinnan är också absolverad, inte kyrktagen.
Är det någon av Wåra Rötters läsare
som vet mer om detta?
Idas far kom från Edsbruk där hennes
farfar var inspektor. Johan Henrik Malm
gick en dramatisk död till mötes. Han
drunknade när hans skepp gick under
utanför Holland 1836, när Ida var 13 år
gammal. Ida hade sju syskon, två av dem
dog i späd ålder.
1846 blev ett sorgens år i familjen
Björklund. Inom några dagar i december
dog både den förstfödda, som var två år,
och en liten nyfödd. Liksom sin far dog
också Ida i förtid, den 30 mars 1858, enligt dödboken av slag. Makarna hade då
åtta barn, den yngsta bara drygt ett halvår
gammal när han blev moderlös.
Tre år efter sin hustrus död gifte Carl
Petter om sig med Augusta Goldkuhl,
född 1820 i Järbo i Dalsland. Hennes far
var den pensionerade majoren och post-
Varför står Ida Malm som oäkta? Källa: Västervik C:6 (1805-1840) Bild 168 / sid 327
Arkiv Digital.
mästaren Johan Wilhelm Goldkuhl, känd
för sitt ettriga lynne. Hennes mor kom
från den adliga ätten Belfrage och hette
Catharina Eleonora. Familjen hade flyttat
till Västervik 1834.
Carl Petter Björklund och Augusta
Goldkuhl fick sonen Carl August Wilhelm
1862. Liksom sex av sina åtta halvsyskon
levde han långt upp i åren. Han blev ingenjör i Göteborg och gifte sig med Emma
Fredrika Häggberg från Nordmaling.
I Björklunds första kull barn föddes
Amalia Christina 1848, hon gifte sig med
en grosshandlare Stadenberg i Norrköping. Den ett år yngre Carl Johan blev
bokhandlare i Falun. Agnes Josephina
föddes 1851 och gifte sig med bokhandlaren Carl Fredrik Cyrillus Edholm hemma
i Västervik. Det var han och Oscar Hultgren som så småningom kom att ta över
företaget.
Nästa syster hade fått namnen Antigone
Wilhelmina Lucia när hon döptes 1853,
hon blev sömmerska i Göteborg. Så kom
Anna Sophia 1855 som blev guvernant
i Foss och sedan trikåväverska i Borås.
Minstingen Per Olof Henning stannade
hemma i Västervik och blev stationsskrivare när järnvägen kommit till bygden.
Det verkar som om bara tre av de totalt
nio syskonen Björklund gifte sig. Deras
far Carl Petter dog 1891.
Boktryckare och bokbindare
Det tog alltså ett antal år innan de båda
boktryckarna hade tid att bilda familj, säkert hade de fullt upp med företaget. Båda
två var konstförvanter, en äldre beteckning på typografer. I folkmun kunde de
kallas svartkonstnärer. Ekblad var utbildad inom boktryckerikonsten och Björklund inom bokbinderi. Ekblad var den
som hade det bäst ställt, sedan han fått
ett arv efter sin far. Han var först ensam
ägare till tryckeriet och den som hade råd
att köpa in tryckpressen för 400 riksdaler.
För att få starta sitt tryckeri behövde
de tillstånd av magistraten i Västervik,
beviljat i början av 1834. Ekblad fick då
också burskap i staden medan Björklund
fick vänta till 1835. Burskap behövdes för
att han skulle få arbeta som självständig
bokbindare.
När de startade fanns det redan två bokbindare i Västervik, den 73-årige Johan
Dahlgren och den 83-årige Samuel Hjorter. Ingen av dem gillade nykomlingarna
och yrkade på avslag när Björklund ansökte om burskap första gången. Det blev
nej, vilket han överklagade till kommerskollegium som gav honom rätt. Han svor
eden som borgare den 2 december 1835
och inom kort kunde han bli delägare i
tryckeriet som då fick namnet Ekblad &
Co.
tryckpress de sett och en del menade att
inte skulle det gå att driva ett tryckeri i
lilla Västervik. Men det gick.
Västervik hade vid den här tiden drygt
3000 invånare. Utgivningsbevis för sin
tidning fick de först den 11 juli 1834.
Tidigare på året hade Björklund gått runt
bland stadsborna och värvat 200 prenumeranter till den nya tidningen. Första
numret av Westerviks Weckoblad var ett
enkelt fyrsidigt blad med en deklaration
om tidningen, en predikotur, en födelseannons, inrikes och utrikes nyheter, en
dikt samt egna annonser om vilka böcker
som var under utgivning.
Västerviks-Tidningen hette från början
Westerwiks Weckhoblad. Första numret
kom ut den 19 juli 1834.
Sedan Ekblad dött 1879 blev Björklund
ensam chef men lämnade över redaktörskapet för tidningen till Oscar Hultgren
1888.
Kom till en småstad
Carl Petter Björklund beskrivs som en
initiativrik ung man i en novell av sondottern Ingeborg Björklund. Han ska hos
boktryckare Winge i Nyköping ha fått syn
på ett exemplar av den nya tidningen Aftonbladet, startad 1830.
När Ekblad och Björklund anlände till
Västervik den 6 maj kom de med båt. När
tryckpressen lastades av stod stadsinvånarna på kajen och tittade på den första
Böcker
Den första boken som trycktes i det nya
tryckeriet bör enligt Bengt Hjord ha varit
Färg-Bok av Johan Östberg, en bok som
handlar om färgning av ylle- och linnegarn och på bara åtta sidor. Den trycktes
troligen redan i maj 1834.
En av de mer kända böckerna från tryckeriets första år är en bok om Västervik,
skriven av C. A. Fogelmarck. Den finns
numera i nytryckt faksimilutgåva.
Varför de valde Västervik vet vi inte,
bara att de först hade tankar på att starta sitt tryckeri i Vadstena, där de köpte
tryckpressen. Kanske var det Ekblads familjekoppling till staden som avgjorde.
Björklundsgatan i Västervik är uppkallad efter Carl Petter Björklund.
Eva Johansson
Ekblads tryckeri låg länge i ett hus i hörnet av Östra Kyrkogatan och Storgatan, i Västra kvarteret nummer 62 och 63.
Källor:
Bengt Faleij: Allt började med ett tryckfel, Västerviks-Tidningen 2009
Bengt Faleij: Tidningen föddes i skuggan av hot om kolerepedidemi, Västerviks-Tidningen 2014
Hans Hjertqvist: Carl Petter Björklund jagade prenumeranter på stan, Västerviks-Tidningen 2007
Bengt Hjord: En bokbindares inträde i Västerviks borgerskap, och De första trycken
från Ekblads boktryckeri, båda Ekblads 1985
Bengt Hjord: Fotografer i Västervik på 1800-talet, artikel i Tjustbygden 2001
Helge Åkerman: Västervik 1934 – tidningens första år, Västerviks-Tidningen 1949
Västerviks stads borgarbok 1740-1864, Tjustbygdens kulturhistoriska förening 2010
Wåra Rötter 2/2014
11
Den gamla bilden berättar
Årets tema på Släktforskningens dag
var vad äldre bilder kan berätta. Tyvärr har många inte skrivit vad bilden har att säga om sitt motiv. Många
är därför ordlösa och därmed känner
ingen till var bilden är tagen samt vilka
personer som är med på bilderna.
De här bilderna visade Kerstin Johansson för besökarna i forskarsalen på Släktforskningens dag den 15 mars.
Familjebilden är från tidigt 1900-tal.
Hustrun i det äldre paret heter Klara
Maria Larsdotter och hon är född den 8
augusti 1852 på Smågö i Loftahammars
socken. Hennes make är Johan August
Johansson, född den 2 februari 1860 i
Lilla Sondered i Loftahammar. Makarna
gifte sig den 18 mars 1881 i Loftahammar.
Paret har tre döttrar. Till vänster står
Hildur Maria Serafia, född den 3 september 1883 i Lilla Sondered i Loftahammar.
I mitten står Elin Teresia, född den 12 juli
1885 på Smågö. Till höger ser vi lillasyster Rut Anny Viola, född den 9 juli 1889
på Smågö. Rut är Kerstin Johanssons
mormor.
Nästa bild är ett fotografi av lilla Rut i
tioårsåldern, alltså taget någon gång kring
sekelskiftet 1900.
Rut blev hela 93 år, hon levde på Smågö
till omkring 1920. 1913 gifte hon sig med
Klara Larsdotter och Johan Johansson
med sin familj.
Rut Anny Viola på Smågö.
Karl Albin Ture Karlsson, född den 24
januari 1860 på Västra Eknö i Västrums
socken.
1920 flyttade paret till Eknäs under
Källsingö och senare till Skärbäcksholmen 1931. Det ligger i Loftahammar.
Rut och Ture fick fyra barn tillsammans.
Ture Karlsson var fiskare och en duktig
båtbyggare. Han blev 88 år. Hemmanet
på Skärbäcksholmen är fortfarande kvar
i släktens ägo.
Hans Wilensjö
Spelkort och gruvfolk
Nu finns uppgifter om ett spelkort som
diskuterades på vårt årsmöte förra
året. Finns det någon bland Wåra Rötters läsare som känner till något om de
som arbetade i Gränsö gruvor?
Spelkortet Ruter Kung i Forsbysamlingarna.
12
Wåra Rötter 2/2014
En släktforskare undrade om jag fått fram
några uppgifter om det märkliga spelkortet Ruter Kung som jag efterlyste på förra
årsmötet. Kortet har väckt stor uppmärksamhet i kartofilkretsar.
En av släktforskarna på mötet trodde
att kortet kan vara ryskt. Han var på rätt
spår. Kortet är ett bland 29 från Forsby
säteri och tillhör nu Forsbysamlingarna i
Kunskapskällan på Gymnasiebiblioteket i
Västervik.
Det har sannolikt kommit österifrån
och har troligen tillhört Otto Vilhelm Lybecker, kapten vid Savolax infanteriregemente. Han tog avsked 1797 och levde
därefter på Forsby i Tjust med fru och
barn. Han avled 1829.
De övriga korten, de 28, är från patiencelekar framställda vid Bomans kortfabrik i Stockholm omkring 1870.
Uppmuntrad av detta resultat undrar jag
nu om någon stött på uppgifter i sin släktforskning om Gränsö gruvor och de som
arbetade där?
Barbro Magnusson
Malm från Gränsö.
Släktforskardagarna hålls i Karlstad i augusti
Den 29-31 augusti samlas släktforskare
från hela Sverige i Karlstad. Då är det
dags för årets släktforskardagar, som
brukar locka tusentals besökare.
Släktforskardagarna arrangeras av Värmlands Släktforskarförening, Svenska Migrationscentret, Arkivcentrum Värmland
och Sveriges Släktforskarförbund. Förbundets riksstämma hålls under lördagen.
Släktforskardagarna är en mässa för
släktforskare, med en lång rad utställare.
Invigningen sker på lördagförmiddagen
och mässan håller på till söndag eftermiddag. På fredagen ordnar släktforskarförbundet aktiviteter.
I skrivande stund är 14 föredragshållare
bokade. De kommer att berätta om många
skiftande ämnen, allt från DNA-forskning
och skogsfinska minoriteter till 1700-talets människor och verkligheten bakom
fröken Frimans krig.
Här presenteras några av föredragshållarna. Mer finns att läsa på nätet på www.
sfd2014.se/ där informationen uppdateras
fortlöpande.
Några av föreläsarna
Annika Sandén talar om brott och människoöden i Sverige på 1600-talet. Hon
är fil dr i historia och har gett ut ett par
uppmärksammade böcker av intresse för
släktforskare. Förra året kom boken Usla,
Annika Sandén. Foto: Martin Alvehus.
elända och arma som hon är redaktör för.
Årets bok heter Missdådare: brott och
människoöden i Sverige omkring 1600.
Eva Kaijser är författare och journalist
och har tillsammans med Monika Björk
skrivit boken om Svenska Hem, det som
är den sanna historien bakom den populära tv-serien Fröken Frimans krig. Om
detta får vi veta mer i hennes föreläsning.
Martin Dackling har forskat om släkt-
gårdar och disputerade i ämnet förra
året. Hans forskning visar att släktgårdar
egentligen är en modern företeelse och
som fått ökad betydelse i vår moderna tid.
Han berättar också om hur man forskar
om gårdar och hus.
Birgitta Renström Linde ska inspirera
oss att skriva släkthistorier, inte bara
släktforska. Hon är författare och psykolog och har skrivit de skönlitterära böckerna Huldas hemlighet och Spegelfällan
som bygger på hennes släktforskning.
Christopher O’Reagan har du kanske
sett i tv eller läst någon av hans böcker?
Han är en av de främsta svenska experterna på 1700-talsliv, och ska berätta om
den här tidens människor.
Jan Myhrvold och Niclas Persson kommer båda två att föreläsa om skogsfinnar,
men utifrån två olika perspektiv. Dels om
den skogsfinska invandringen från cirka
1600 till 1821, dels om den skogsfinska
befolkningen i Värmland på 1820-talet.
Crista Cowan kommer från USA och
ska berätta om hur man kan använda Ancestry i sin släktforskning. Hon är anställd
sedan många år i företaget och är känd
som ”den barfota släktforskaren”.
Andra intressanta föredragshållare är
Per-Erik Tell, Kenneth Larsson, Peter
Sjölund, Ulf Karlsson och Berith Sande.
Eva Johansson
Många koppar kaffe till medlemmarna
Troligen har Marianne Carlsson bryggt
några tusen koppar kaffe under sina åtta
år i kaffekommittén i Tjust Släktforskarförening.
Dessutom har hon bakat kaffebröd av
olika sorter, till glädje för oss mötesdeltagare. Vid årsmötet lämnade hon kommittén efter väl förrättat värv, och ersätts nu
av Ann-Britt Johansson.
– Det har varit väldigt roligt, säger Marianne. Vi har hjälpts åt, både med kaffet
och bakningen, men nu är det dags att
lämna över.
Marianne är Västerviksbo och släktforskar i Tjust. Under många år bodde hon i
Hälsingland men flyttade tillbaka hit efter
sin pensionering. Släktforskning har hon
ägnat sig åt sedan 90-talet.
– Man blir ju aldrig färdig, konstaterar
hon.
Kanske blir det lite mer tid över för
släktforskning nu.
Ett stort tack riktar vi till Marianne och
hennes kommittémedarbetare för allt gott
fika vi fått!
Eva Johansson
Marianne Carlsson, Birgitta Karlsson och Ingegerd Rocén i kaffekommittén tackades
med blommor vid årsmötet.
Wåra Rötter 2/2014
13
Boktips för släktforskare
Om Boarum och Bolhult
Den här boken handlar om masugnen i
Boarum men även om järntillverkningen
på 1700- och 1800-talet.
Textformatet är bra och lättförståeligt.
Man kan lära sig en hel del om livet på
1700- och 1800-talet i framför allt Hjorted, men även om livet för torpare i allmänhet på den tiden.
Författaren har även forskat fram vilka
som bodde i Boarum under den aktuella
tiden och på torpen däromkring, torpen
som gav arbetskraft åt masugnen. Jag hittar till exempel uppgifter om min farfars
farfars far Lars Johansson Bohman som
blev masmästare där 1829 och hans son
och sonson som blev den sista masmästaren innan masugnen lades ner.
Boken är rikt illustrerad med bilder och
uppgifter om vilka som bott i torpen under åren 1727-1885.
För mig vars släkt bott på den här gården från 1829 och på torpen runtomkring
sedan 1790-talet är den något av en guldgruva då jag hittade en hel del nya uppgifter till min släktforskning här.
Det finns angivet varifrån uppgifterna
har hämtats men det hade nog underlättat lite om de bilder som är kopierade från
kyrkoböcker hade haft sin exakta källa
angiven.
Boken kan man köpa via Hjorteds hembygdsförening, www.hjortedshembygdsforening.se.
Ing-Marie Åkerö
Författare: Axel Delorme
Titel: Boarum i Hjorteds socken – och
Falsterbo bruks masugn under Bolhult
Förlag: Hjorteds Hembygdsförening
Om de mest utsatta i samhället
De allra flesta släktforskare hittar i sin
släkt någon som varit fattighjon eller som
begått ett brott. Noteringarna i husförhörslängderna kan vara ganska summariska och säger inte så mycket och vi är
nog många som ibland funderar över hur
livet var för dessa utsatta och varför det
blev så här.
Mycket information finns i den här antologin där 16 historieforskare och etnologer skrivit lika många kapitel på temat
utsatthet under historisk tid.
Det börjar med en summering av fattigdom och de förändringar som skett i
samhället sedan medeltiden. Här möter vi
dem som på grund av brott blev utstötta
ur den lokala gemenskapen på 1200- och
1300-talet, och hur skyddslösa dessa blev.
Att inte ha fotfäste i lokalsamhället kunde
innebära detsamma som att vara fredlös.
Förr var inte alla lika inför lagen. En
främling var mindre värd och kunde därför ofta dömas och bestraffas hårdare än
den som hade sin familj och släkt i byn
eller staden. Tillhörighet betydde allt.
Varför blev människor intagna på hospital och hur gick det till? Var det vård
eller förvaring? En forskare har grävt i
Lunds hospitals arkiv. En annan berättar om luffare och lösdrivare, en tredje
om ungdomsbrottslighet under det sena
1800-talet.
14
Wåra Rötter 2/2014
Mödrar och barn
Vi får exempel på hur ogifta mödrar behandlades och vad ett utomäktenskapligt
barn kunde föra med sig, oavsett samhällsklass. En ogift kvinna med minderåriga barn hade dåligt rättsskydd och var
inte välkommen någonstans, det visar en
berättelse med exemplet Brita Larsdotter
Grandin i Järfälla för 200 år sedan.
Änglamakerskor har vi hört talas om
och säkert har vi någon gång sett att barn
blivit fosterbarn i andra familjer. Kring
sekelskiftet 1900 uppdagades flera fall
där småbarn vanvårdades till döds av sina
fosterföräldrar, efter att modern betalat
dem för barnets vård. De fall som blev
kända var få, men blev mycket uppmärksammade.
Årets historiebok
Det som är bra med boken är att författarna förklarar hur det var och ger ett historiskt sammanhang för mycket av det vi
möter i kyrkböckerna.
Boken har både bredd och djup, lyfter
fram situationer och företeelser som vi
kanske annars inte tänker på. De många
exemplen skapar förståelse och gör de
teoretiska resonemangen greppbara.
Nyligen utsåg tidningen Svensk Historias läsare den här boken till Årets historiebok 2014. Redan innan dess har den
fått stor uppmärksamhet, inte minst bland
släktforskare.
Eva Johansson
Titel: Usla, elända och arma - Samhällets utsatta under 700 år
Författare: Sofia Holmlund och Annika Sandén (red)
Förlag: Natur och Kultur
Släktforskarnas årsbok på väg
Nytt på Arkiv Digital
Till sommaren kommer årets utgåva av
Släktforskarnas årsbok. Den innehåller 22 olika artiklar. De flesta är person- eller släkthistoriska, men flera är
facktexter skrivna av professionella
forskare och arkivarier.
Många nya bilder har tillfogats hos Arkiv Digital i vår. Bland detta finns en hel
del volymer från sjömanshusen, militära
mönstringsrullor från Krigsarkivet och en
del kyrkostämmoprotokoll och kyrkoräkenskaper.
Från Kalmar län är det framför allt de
militära rullorna som tillkommit och uppdaterats, bland annat generalmantalsrullor
från Flottans arkiv och 63 nya manskapsrullor från Flottan för åren 1635-1915.
Detsamma gäller Flottans rullor från Östergötlands län.
Nytt är också en mängd fånglistor från
Kalmar län, liksom mantalslängder för
Västervik 1810-1821 och krono- och
stadsräkenskaper 1682-1793 från Västerviks rådhusrätt och magistrat,. Numera
finns också bouppteckningar från Vimmerby 1901-1942.
Många bouppteckningar från Östergötland har också digitaliserats i vår.
Vi får möta lille Nils Lundgren som föddes i juni 1910, enligt födelseboken med
okända föräldrar. Hans barnbarnsbarn Carina Hofgren har nu släktforskat och hittat vem modern är, och hela hennes släkt
långt tillbaka.
Andra berättelser handlar om Vasakungarnas knekthövitsman Lorentz von
Köllen, om Britta Germundsdotter som
avrättades som barnamörderska i januari
1744, om gåramålaren Peter Gustaf Petersson, verksam i Skåne och Blekinge,
och som även var sedelförfalskare.
Kerstin Jonmyren skriver om Gotlands
kanske rikaste man för 400 år sedan. Ted
Rosvall ger oss inblickar i arbetet bakom
kulisserna med tv-programmen ”Vem
tror du att du är?”. Där medverkar ibland
Stockholms Stadsarkivs arkivarie Peter
Hayen, som i årsboken berättar om hur
man forskar om släktingarnas konkurser.
Claes Westling, som höll föredrag på
vårt årsmöte, ger oss mer tips på okända
arkiv. Vad släktforskningen kan betyda för
ens identitet får vi veta i Åsa Blomqvists
berättelse om hennes mormors far samen
Olaus Brande som miste sina renar. Är du
intresserad av heraldik finns en intressant
artikel av Stig Östenson. Anders Wesslén
Nils Lundgrens föräldrar var okända tills
hans barnbarnsbarn Carina Hofgren hittade vem som var hans mor. Läs den här
släkthistorien i årets upplaga av Släktforskarnas årsbok som kommer ut senare
i sommar.
skriver om kvinnor som klädde ut sig till
män och deltog i krig.
Detta är bara exempel på bokens rika
innehåll. Årsboken kan så småningom
köpas i Rötterbokhandeln på släktforskarförbundets hemsida www.genealogi.se.
Eva Johansson
På Dis Smålands årsmöte
I ett soligt Vimmerby hade Dis Småland årsmöte lördagen 29 mars. Årsmötet hölls på folkhögskolan och hade
omkring 35 deltagare.
Tommy Nilsson valdes till ny ordförande
efter Rainer Timander.
Det blev lite diskussion om man skulle
fortsätta att ge ut tidningen i pappersform
eller som PDF-fil i stället. Mötet beslöt att
fortsätta med papperstidningen även om
tryckkostnaden är hög.
Det blev en höjning av medlemsavgiften med en tia till 80 kr.
Dis Småland har cirka 1000 medlemmar. Vill man ha en utbildning i Disgen
ställer styrelsen upp och håller sådan.
När årsmötet var avklarat blev det efter
lite teknikstrul filmvisning från ett före-
drag som Peter Berglund hållit på Uppsala Universitet om hur DNA-testning går
till och vilka resultat man kan få.
En av deltagarna på mötet upplyste om
vilken hemsida man kan gå in på och vad
det kostar just nu att beställa ett sådant
test.
Sedan åt vi lunch, med efterföljande
dessert, som var väldigt gott. Eftermiddagen ägnades åt frågor om Disgen, Disbyt
och Dispot. Där hade det nog varit läge
att skicka in frågorna i förväg så att man
hade varit lite bättre förberedda med uppkopplingen av datorerna, särskilt om kartfrågorna.
Tyvärr fungerade inte högtalaranläggningen så bra för dem som har problem
med hörseln.
Ing-Marie Åkerö
Nytt hos Svar
Riksarkivet har fortsatt att utveckla sin
webbplats www.svar.ra.se, bland annat
efter synpunkter från oss släktforskare.
Nu finns det till exempel direkta ingångar både till kyrkoarkiven och till
folkräkningarna och man behöver inte gå
via fliken Specialsök. I kyrkoarkiven kan
man också göra fritextsökning.
Hos Svar hittar du också utdragen från
Statistiska centralbyråns register med
födda, vigda och döda från och med 1860.
I år har detta utökats med utdragen från
1943.
Söker du personuppgifter som är yngre
än 70 år och inte finns tillgängliga via
abonnemang? Då kan det gå att beställa
uppgifterna från Svar, till exempel bouppteckningar.
Ett litet tips på ett användbart arkiv
hos Svar, ifall du inte upptäckt det än, är
Rosenbergs geografiska lexikon. Här kan
du söka på ett ortnamn, till exempel ett
gårdsnamn, och få fram uppgifter om var
det ligger, vad som ingår och ibland också
taxeringsvärdet på vissa egendomar.
Wåra Rötter 2/2014
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program hösten 2014
Onsdag 17 september
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Sjömanshusens uppgift och betydelse.
Jan Hermansson, Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla.
Onsdag 24 september
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 15 oktober
Tid: 18.15 OBS! tiden Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Vad folk dog av förr.
Leif Eriksson, f.d apotekare från Norrköping.
Onsdag 29 oktober
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 12 november
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Ej klart. Titta på hemsidan.
Onsdag 26 november
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 10 december
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Lucia kaffe. Västerviks äldsta områden, ”Kullen” vid gamla vattentornet.
Britt-Marie Widén m.fl.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
Hjälp PLF med registrering
PLF i Oskarshamn behöver hjälp med
komplettering på den nya CD-1.
Vi har fått flera intresserade som vill hjälpa till med registreringen av födda, vigda
och döda i Östergötland och norra Kalmar län för den nya CD-1, som vi skall
premiärsälja vid Släktforskardagarna i
Karlstad 2014. Både sådana som registrerar ett flertal år åt gången och de som gör
enstaka år. Vi behöver också medhjälpare,
som kompletterar de filer där enstaka år
saknas eller är ofullständigt registrerade.
Vi ber intresserade att titta på PLFs hemsida http://plfoskarshamn.se och där gå
till PLF-menyn – se nedan.
Pågående arbeten
Här ser man vilka arbeten som pågår och
vem som arbetar med dessa.
Dessa uppgifter uppdateras kontinuerligt.
Alla som är intresserade av att hjälpa till
är välkomna att kontakta oss.
Inmatningsinformation
Här ser man vilka kolumner vi vill ha i
Excel-formuläret för födda, vigda, döda
och så vidare.
Sam Blixt,
tel 0491-151 28,
e-post [email protected]
Kalmar län
Vimmerby och Västervik
Östergötlands län
Här ser man vilka församlingar som finns
i PLF:s databas.