Transcript Tjust Släktforskarförening Klockaren fick korgen av den fina fröken

Wåra Rötter
Gästgiverier och skjutsstationer i Tjust sid. 4
Att läsa gammal handstil
sid. 6
Resan till farfars träd
Tjust Släktforskarförening
Nummer 4 • 2013 • Årgång 27
Klockaren fick korgen av den fina fröken
Sidan 8
sid. 12
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: [email protected]
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: [email protected]
Kassör: Ann Persson
Tel. 070 - 334 98 27
e-post: [email protected]
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Kristinebergsgatan 2 T
593 35 Västervik
Tel. 0490 - 321 46
e-post: [email protected]
Eva Johansson
Helgerum Berggård
590 93 Gunnebo
Tel. 0490 - 138 19
e-post: [email protected]
Tor Wiklund
Kolsebro Ekdalen
597 97 Åtvidaberg
Tel. 0120 - 202 59
e-post: [email protected]
Wåra Rötter nr 1 – 2014
kommer i mars
Material senast
15 februari 2014
Omslagsbild:
Daniel Hornwall
försökte få fröken Borgh att ändra sig
efter att hon gett honom korgen.
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 4/2013
Ordföranden har ordet
Nu när höstmörkret sänker sig och vi plockar fram antavlor och ansedlar för att få vår
släkts historia komplett bör vi tänka på föreningens framtida överlevnad.
Vi har nu en redaktion för vår tidning som får beröm för innehåll och layout men vi
söker mer artiklar från er medlemmar för att vi ska få en ännu bättre tidning. Vi är i stort
behov av duktiga medarbetare, några av oss har planer på att sluta som funktionärer i
föreningen.
Hoppas det finns några som är villiga att ställa upp i styrelsearbetet och i kommittéerna. Hör gärna av er till valberedningen eller styrelsen. Då kan vi hålla den höga
ambitionen att ge medlemmarna bra program och föreläsare att lyssna till.
Hans Wiberg
Nya medlemmar
Roger och Solveig Sevedstam
Hökgatan 7
593 42 Västervik
Ingemar Jansson och Anita Ekelin
Markörgatan 15 B
593 51 Västervik
Christer och Marita Gyllenstrand
Ejdergatan 36
593 42 Västervik
Roland och Anna Gustafsson
Tändsticksbryggan 8 B
593 38 Västervik
Tips på hemsidor för släktforskare
www.sofi.se/ Institutet för språk- och folkminnen. Här hittar du bland annat information om dialekter och olika ortnamn. Här finns också Sveriges ortnamnsregister. Gå till
avdelningen Namn i toppmenyn, där hittar du sedan ortnamnsregistret i vänstermenyn.
Ibland kan man behöva byta information på engelska om sin släktforskning, till exempel med amerikanska släktingar. På hem.fyristorg.com/Brylling/diction.htm finns en
engelsk-svensk ordlista för släktforskare och på www.osterlen.com/slaktforskning/
ordlista.htm finns en motsvarande svensk-engelsk.
www.arkivguiden.net/ Arkivguiden, en privat hemsida av Jörgen Tollesson om släktforskning och hembygdsforskning i arkiven. Här finns bland annat diskussionsforum
där man kan ställa alla möjliga frågor i ämnet arkivforskning, men också vägledande
artiklar.
Nya tidskrifter har kommit under hösten, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Ordförande har ordet. Nya medlemmar. Hemsidor för släktforskare.
Sid. 3
Krigsarkivets handlingar. Information om Disgen, Disbyt och Dispos.
Sid. 4
Gästgiverier och skjutsstationer i Tjust. Arkivens dag.
Sid. 5
Vad släktforskar du om. Tor Wiklund berättar om bilder.
Sid. 6
Lär dig läsa och skriva på kurs. Återträff för första skrivarkursen.
Sid. 7
DNA-spår från Gamleby och Odensvi.
Sid. 8-9 Klockaren fick korgen av den fina fröken.
Sid. 10-11 Lovisas bok har hittat hem. De kom från livgrenadjärstorpet Sågsdu.
Sid. 11 Stor databas med båtsmän i Blekinge.
Sid. 12-13Resan till farfars träd. De hjälper svenskamerikaner.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Riksarkivet. Förbundsnytt.
Sid. 16 Program för våren 2014.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Vi informerades om Krigsarkivets handlingar
Vid TSF:s månadsmöte i september
gästades vi av förre arkivarien vid
Krigsarkivet, Anders Thornström från
Norrtälje. Med den moderna datatekniken visade han vad en släktforskare
kan finna i olika arkiv via nätet.
Det var inte bara Krigsarkivet som avhandlades utan ett flertal andra arkivkällor som vi kan nå i vår datoriserade värld:
NAD Nationella arkivdatabasen, Libris,
Lantmäteriet, Stockholms stadsarkiv,
Rotemansarkivet (Stockholm), SVAR
(Svensk arkivinformation). Genline, Rötter (Sveriges Släktforskarförbund) och
Arkiv Digital.
När det gäller Krigsarkivet så har man
det mesta av militära handlingar och räkenskaper, kartor och ritningar från tidigt
1600-tal. För en släktforskare som hittat
en soldat eller båtsman i släkten finns generalmönstringsrullor från det moderna
indelningsverket 1680 – 1901 att tillgå.
Här finns straffjournaler, sjukrullor, båtsmännens kommenderingslistor till sjöss.
Torpsyneprotokoll som visar hur soldater
och båtsmän bodde. Går man in på Krigsarkivets hemsida, får man information om
vad som finns.
Eftersom arkivpersonal måste hämta
upp begärt material från arkivet, så måste
man vara påläst om vad man vill se. Tyvärr tror de flesta att det räcker med ett
soldatnamn för att det skall få tillgång
till de handlingar som finns om vederbörande. När det gäller soldater och båtsmän finns klara riktlinjer vad som skall
vara med vid begäran om handlingar.
Landskap, regemente, kompani, socken,
militära rotens nummer, sedan årtalet och
namnet på den eftersökte.
Det var kloka ord av en arkivarie som i
många år letat i Krigsarkivets åtta hyllmil.
Lars Oswald
Anders Thornström berättade om arkivsökning på Krigsarkivet.
Foto: Valdy Svensson.
Information om DISGEN, DISBYT och DISPOS
Ordföranden Hans Wiberg hälsade
Tommy Nilsson och Rune Elofsson från
Dis Småland välkomna samt 35 medlemmar till månadsmötet i november.
Årsavgiften föreslogs oförändrad till
kommande år 150:- för enskild medlem
och + 50:- kronor för familjemedlemskap.
Tommy Nilsson visade hur programmet
Disgen är uppbyggt och hur man för in
sina hittade uppgifter i programmet.
Disgen innebär följande
Här skriver du in alla grunduppgifter på
dig själv, därefter dina förfäder som födelse, dop, vigsel, födda barn och till slut
även död och till och med begravningsplats. Under fliken bilder kan du lägga in
bilder på personer och även gravstenar. I
Disprogrammet går då att föra in alla källor där du hittar uppgifterna samt ange de
källor var du hittat uppgifterna. Alla orter
finns förprogrammerade i hela Sverige,
men du kan lägga till bynamn med mera.
Disbyt betyder att du som är medlem
kan gå in på ditt medlemskap och därmed
BYTA uppgifter som andra forskare lagt
in. Det betyder att du kan finna uppgifter
från andra forskare som forskar just på
din släkt.
I DISPOS kan man komma direkt till
föreslagna sidor i andra program som t
ex SVAR, AD med flera, förutsatt att man
har abonnemang.
Är du kartoman så är Disprogrammet
mycket lämpligt. Här kan du lägga in hela
din släkt och se flyttningar med mera om
du bara kommit ihåg att lägga till koordinaterna. Gamla skifteskartor går att lägga
i bakgrunden på nyare kartor som visar
gamla försvunna torp och hus var de en
gång legat.
Fadrar hjälper dig
Som medlem i Dis så får du även tillgång
till faddrar som hjälper dig via e-post om
du kör fast. Det är även till dessa som du
sänder in din egen forskning, både för
rättelser samt att det samtidigt läggs ut
på Disbyt så andra forskare kan se vilka
personer du forskar på. Det är här många
kan hitta avlägsna släktingar, både inom
landet samt personer som emigrerat.
Det går även att göra utskrifter på sin
forskning. Allt kräver noggrann och stor
kunskap för att få ut så mycket som möjligt ur programmet. Ett Disprogram 8.2
kostar idag 750:- kronor + medlemskap
i någon Disförening. Åhörarna ställde
många frågor till Tommy och Rune om
programmet.
Andra program som till exempel Min
släkt, Holger med flera är kompatibla med
Dis.
Ordföranden Hans Wiberg tackade föreläsarna från Dis Småland och det obligatoriska kaffet och lottdragning fick avsluta mötet.
Hans Wilensjö
Berättar om finska
rötter
Föredragshållare på medlemsmötet den
12 februari nästa år är Stina PalmbergEriksson. Hon berättar då om sin släktforskning i Finland, där hon är uppväxt
i Lovisa.
Stina Palmberg-Eriksson arbetar som
arkivarie och museipedagog på Sörmlands museum och har bott i Sverige sedan 1979. 2009 var hon en av det årets
Sommarpratare i P1, ett program som
man fortfarande kan lyssna på via Sveriges Radios hemsida.
Wåra Rötter 4/2013
3
Om gästgiverier och skjutsstationer i Tjust
Text & foto: Hans Wilensjö
I både Lunds by, Segelrum, Grönhult
och på flera andra platser i Tjust fanns
det förr gästgiverier och skjutsstationer. Det var före bilarnas och tågens
tid, när man fick åka med häst och
vagn genom Sverige. Detta var ämnet
för föredraget på medlemsmötet den 16
oktober.
Ordföranden Hans Wiberg hälsade den
stora publiken, 56 personer, välkomna till
informationskväll om hur skjutsstationer
i Tjust fungerade förr. Han hälsade IngaBritt Larsson och Kaj Kjellström från
Linköping välkomna att berätta om gästgiverier i vår närhet.
Enligt Kungl Maj:ts Krogare- och Gästgiveriförordning 1649 blev det bestämt
att allt skjutsande skulle ske genom gästgivarna, de fick rätt att ta betalt, kringboende bönder skulle medverka, gästgiveriets byggnader skulle rustas, vägar röjas
och mätas och milstolpar sättas upp. Enhetsmilen på 10689 meter infördes i hela
landet.
Hur det fungerade förr
År 1664 kommer ny förordning om skjutstavlor, avstånd och kostnader. Vidare bestämdes att nödtorftiga sängkläder skulle
tillhandahållas i gästgiverierna. Regler
infördes för bönderna om att tillhandahålla erforderligt antal hästar till gästgiverierna.
I vår närhet är våra mest kända gästgiverier de i Lunds by, Getterum, Ishult,
Kårby, Wida, Grönhult, Dalhem, Mosshult (som numera tillhör Östergötland),
Segelrum och Reginelund inne i Västervik.
Kaj Kjellström visade fina bilder och
skjutstavlor med mera och berättade om
de olika gästgiverierna och hur det fungerade förr. Vi fick också veta att det förekom en del klagomål där de resande hade
synpunkter både på hur övernattningen
var och om hästarna var dåliga med mera.
Dessa är ofta bevarade genom att de gått
till rättegång, vilket idag är tacksamt, i
forskningshänseende.
400 år
Det blev en mycket intressant och givande föreläsning där många i publiken har
flera anfäder som arbetat som gästgivare
och även med egna minnen från svunnen
tid. 1933 hade både tåg och egna bilar
tagit bort förutsättningarna för skjutsstationerna och därmed upphörde ett över
400-årigt system i vårt land.
Kaj Kjellström och Inga-Britt Larsson
tackades för ett mycket intressant ämne
för oss här i Västervik.
Därefter förrättades lottdragning och en
trevlig kaffestund, där frågor kunde ställas och Kjellströms bok om skjutsstationer kunde inköpas.
Bilder på gästgivartavlor.
Många sökte sina rötter på Arkivens dag
Under Arkivens dag den 9 november
var forskarlokalen full av vetgiriga
besökare. Glädjande var att så många
unga personer sökte sina rötter.
Besökarna fick information om hur det
går till att söka samt de olika kurser som
Tjust släktforskarförening tillsammans
med bildningsförbunden anordnar.
Det är en mindre konst att förstå hur de
gamla kyrkböckerna fungerar och hur de
är upplagda och fotograferade för de olika
släktforskarprogrammen. På Google gör
man ju sökningar och får svar direkt. Att
söka i kyrkböcker är en kunskap som
många behöver hjälp med att lära sig.
Därför ordnas kurser hur släktforskning
går till. Det är som ett spel och man blir
aldrig färdig.
Det ser ju så lätt ut på tv när landets förnämsta släktforskare visar färdiga resultat
4
Wåra Rötter 4/2013
direkt för deltagarna, som får hjälp med
sin forskning långt tillbaka i tiden.
Besökarna under Arkivens dag fick veta
hur man söker efter sina rötter. Kommentarerna var: ”Hade de så många barn i familjen? Var bodde de och var det bara den
lilla torpstugan där i Tuna socken som de
bodde i. De måste ha fått sova i skift! Vilken fattigdom de måste ha levt under och
inget ljus, inte ens en fotogenlampa ägde
de. Vad var vattenkällan belägen och den
lilla ladugården?”
Från Tjust släktforskarförening hade
Valdy Svensson, Ann Person och undertecknad fullt upp, med kö till sina datorer
för att visa hur släktforskning går till. 25
till 30 personer besökte forskarlokalen
som stundtals var överfull av besökare.
Hans Wilensjö
Arkivens Dag fick fin uppmärksamhet i
Västerviks-Tidningen med ett reportage
av Ingrid Hjortvid-Johansson och Karin
Hertz.
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
IngMarie Åkerö
Stina Kanth
Torbjörn Westerberg
1. Just nu mest på min morfars och farfars sida. Min farfars släkt kommer från
Bolhult och Boarum i Hjorted. Min farfars mor och en del av hennes syskon utvandrade till Amerika så jag ska försöka
se om jag hittar något där. På min farfars
sida är vi släkt med moderatpolitikern
Gösta Bohman så jag forskar även i hans
anor i Blekinge. På min morfars sida är
det mer i 1900-talets början jag håller till
för tillfället.
1. Jag forskar i min egen släkt men har
också forskat åt många andra.
1. Jag har forskat mest på min pappas
sida. De flesta trådarna har hamnat inom
ett begränsat område från Misterhult till
Östra Ed i norr. Mammas släkt i Skaraborg har jag bara nosat på ännu så länge.
2. Min intressantaste upptäckt var när jag
i en domstolshandling kunde få fram en
hel familj när det inte fanns kyrkoböcker
för den tiden i den församlingen
3. Jag har forskat i omkring 40 år.
2. Intressant vet jag inte men på min morfars sida finns ett fosterbarn som figurerat
genom åren Alice Glintzer som hade flera
syskon i Västervik. I den släkten finns
också min morfars morfars far som satt
som fånge på Linköpings slott.
3. Jag hade släktforskning som specialarbete på gymnasiet 1979. Höll på några
år men när barnen kom blev det inte så
mycket av. Började igen för snart 3 år sedan genom en släktforskare som jag känner i Blekinge.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta
Eva Johansson på e-post:
[email protected].
Tre medlemmar får i varje nummer
svara på tre enkla frågor.
2. Intressant vet jag inte, men det var
glädjande att upptäcka att modern, som
var född i Stockholm (utan närmare specifikation), visade sig vara född av tjänstefolket från Nygård som följt henne upp
till Stockholm för några år. Jag hade trott
att hon kanske var fosterbarn som fått
flytta ut på landet. Så där gick det ju lätt
att komma vidare nät jag väl hittade rätt
information. Sen var det ju glädjande att
häromkvällen höra att DIS gjort en upptäckt. Familjer består inte alltid av mamma, pappa och barn. Så småningom kommer Disgen att klara av registrering av
samkönade familjer. Vilket inte är något
nytt påfund, men som i alla tider osynliggjorts.
3. Jag har haft god starthjälp av Gun Hjalmarsson, som före datorenas tid letade
fram en hel del på pappas sida. Sedan har
jag på egen hand, sedan 10 år tillbaka lite
till och från forskat vidare. Grävt djupare
och vidgat familjerna.
Tor Wiklund berättar om bilder
Tor Wiklund var pressfotograf mellan
1954 och 2003 och Västerviks-Tidningens förste fotograf. Ett urval av hans
bilder finns nu samlade i en bok, tillsammans med text av Eva Johansson.
På medlemsmötet den 11 december ska
de två berätta om boken och om arbetet
med den. Bland bilderna finns många
fotografier från 50- och 60-talet på Västerviksbor och miljöer som nu är borta.
Kanske hittar du dina släktingar eller det
hus där de bott eller arbetat i boken.
Tor Wiklund är både fotograf och släktforskare.
Wåra Rötter 4/2013
5
Lär dig läsa och skriva på kurs
Vill du lära dig att bli bättre på att läsa
gammal handstil? Vill du komma igång
med att skriva din släktberättelse? Då
finns det kurser för dig i vår förening.
I höst pågår två kurser som kan återkomma om det finns intresse bland föreningens medlemmar. Minst sex deltagare
behövs för att starta en kurs, och vi maximerar antalet till sju eftersom lokalen inte
är så stor och alla ska få tillfälle att deltaga i diskussioner.
Kurserna hålls i föreningens forskarsal
under stadsbiblioteket.
Som du ser på bilderna här är det delvis
samma personer som går på kurs. Det är
roligt och givande att lära sig nytt tillsammans med andra släktforskare, så kom
med du också.
Läsa gammal handstil
Var Anders Nilsson i Odensvi en upprorsmakare på 1770-talet? Varför dog så
många Västerviksbor sommaren 1780 på
främmande vatten? Svaren på detta är sådant vi lärt oss läsa på kurs.
Valdy Svensson leder kursen Att läsa
gammal handstil, att lära sig tyda gamla
handskrivna texter i kyrkböcker och andra dokument. I kursen ingår att tolka
olika handstilar från tidigt 1800-tal och
bakåt, och förstå de ord och begrepp som
används. 1700-talsstil kan vara särskilt
svår, men även 1600-talsstil.
Vi tittar på gamla texter i födelse- och
dödböcker, i bouppteckningar och i sockenprotokoll. Du har möjlighet att ta med
dig egna texter som du behöver hjälp med
att tyda.
Kursen pågår fem tisdagkvällar i rad.
Anmäl dig senast den 20 januari till Valdy
Svensson på telefon 0490-18818 eller
e-post [email protected],
Valdy är bortrest till den 7 januari.
Skriv för din släkt
Hur kommer jag igång med att skriva sin
släktberättelse? Vilken disposition ska jag
ha? Vad ska jag ta med i min berättelse?
Frågorna kan vara många. På kursen Skriv
för din släkt får du vägledning och tips för
ditt skrivande.
Kursen hålls av Eva Johansson. Hennes
skrivhandbok för släktforskare ingår som
kurslitteratur. Kursen har fyra kurstillfäl-
len och hålls till hösten igen, om det finns
intresserade deltagare.
Kursträffarna hålls varannan vecka,
däremellan skriver du på din släktberättelse. Vid nästa träff får du kommentarer
på din text av kursledaren.
Anmäl dig senast den 1 september till
Eva Johansson på telefon 0490-13819 eller e-post [email protected]. För att ta del
av kursen behöver du vara så datorvan att
du skriver i textprogram i din dator och
använder e-post.
Eventuellt kommer en fortsättningskurs
att hållas i februari-mars, om det finns intresse bland tidigare deltagare. Hör av dig
före nyår i så fall.
I höst är vi sju deltagare på kursen Att läsa gammal handstil. Till våren kan det bli en
ny kurs. Från vänster Ingegerd Hammarquist, Ann-Sofie Kronvall, Barbro Wärn, kursledare Valdy Svensson, Gun-Britt Tjäder, Inga-Britt Bernström och Margareta Roupe
Wester. Foto: Eva Johansson, deltagare.
Återträff för första skrivarkursen
Ja nu är det över ett år sedan vi började
vår skrivarkurs. Enligt vår kursledare Eva
Johansson så är det lika spännande varje
gång vi träffas och går igenom våra vänners berättelser. Som vanligt ger vi varandra lite kritik men också mycket beröm.
Framförallt så kanske inte våra egna
unika berättelser ens blivit skrivna. Som
barn och barnbarn måste de vara spännande att läsa om vår ungdom och leverne.
Det är ju vi som har tillgång till bra maskiner för att skriva ner våra berättelser.
Det handlar ju om vårt leverne ungdom,
kärlek och kanske även bekymmer.
Kanske hitta gamla unika bilder och sätta
text samt information om bilderna. Det är
i stort sett bara tiden som inte räcker till
för oss deltagare.
Hans Wilensjö
6
Wåra Rötter 4/2013
Medlemmarna i den första skrivarkursen har fortsatt träffas och dela med sig av sina
texter till varandra. På bilden Ingrid Hammarqvist, Gun-Britt Tjäder, Valdy Svensson
Ann Persson, Margareta Roupe Wester, Stig Wester och Eva Johansson.
Foto: Hans Wilensjö.
DNA-spår från Gamleby och Odensvi
Med hjälp av DNA-teknik kan släktforskare spåra sina anor och hitta
okända släktingar både hemmavid och
ute i världen. En av de släktforskare
som anammat detta är Magnus Bäckmark, med rötter i Tjust. Han har också skrivit en bok i ämnet.
Här berättar han om vad som hände
sedan han gjorde ett DNA-test.
Jag hade knappt gjort det DNA-test (genom ett inskickat salivprov) på Family
Tree DNA (www.familytreedna.com)
som kallas Family Finder (kostar 99 US
dollar) förrän jag fick ett mail från en av
mina träffpersoner. Han heter Mark Johnson och bor i en liten stad i Wisconsin.
Hans vanliga släktnamn gör att vi knappast hade fått kontakt om vi inte båda
gjort DNA-test. För vad är chansen att
lyckas följa en släktlinje Johnson i USA
fram till nutid?
Utifrån vår DNA-likhet uppskattades vi
vara någonstans mellan fyr- och sexmän-
ningar. Uppskattningen redovisas i den
träfflista av släktingar som man får som
testtagare. När vi jämförde våra anlistor
visade sig Mark vara min fars femmänning.
Genom vår DNA-koppling är det säkrat
att Anders Persson (se släktöversikten) är
Marks anfader biologiskt. Det är en bra
hållpunkt för vidare släktforskning med
DNA-ledtrådar.
De punktvisa förändringar, mutationer,
som ibland inträffar gör att en man ser vilken fädernelinje han tillhör om han gör ett
annat slags DNA-test, nämligen det som
undersöker Y-DNA. Den DNA-typen
överförs från far till son. Där en förändring en gång skett, så ärvs den vidare i led
efter led.
Det Y-DNA som Mark har placerar hans
fädernelinje i den gren på mänsklighetens
fädernesläktträd som har beteckningen
R-DF19. Det är en undergrupp till R1b
som är en gigantisk storsläkt på fädernet −
den i dag dominerande i Västeuropa. R1b
känns igen på en mutation som inträffade
i en man som beräknas ha levt under den
senaste istiden någonstans mellan Europa
och sydvästra Asien.
Några Y-DNA-testtagare som placerar
sig nära Anders Perssons fädernelinje
finns däremot inte ännu. Det är relativt
ovanligt. Över nio av tio av sådana testtagare som så vitt känt har fädernelinje
från Sverige får numera vid testtagande
fram fädernesläktingar som kan vara släkt
inom de senaste få hundratals åren. Närmast kommer en tysk släkt Goeke, känd
från 1700-talet, vars skillnader gentemot
Mark tyder på ett fädernesläktskap senast
via medeltiden.
Om eller när fler träffpersoner tillkommer kan det ge ledtrådar till den här fädernelinjens närmaste bakgrund. Före Per
Svensson kan fädernelinjen följas bakåt
till Sven Eliasson (c:a 1696−1767), torpare i Håkanstorp under Ogestad, Odensvi,
son till Elias Grelsson (c:a 1670−1708),
torpare, sist i Perstorp under nämnda
Ogestad, i sin tur son till Grels Staffansson, känd 1692−1699, torpare i samma
Perstorp.
Magnus Bäckmark
Om Magnus Bäckmark
Bor i Österåker (postort: Åkersberga), har gett ut ”Genvägar − praktisk
handledning till DNA-jämförelse i
släktforskning” (utökade 2:a upplagan
2013). Hans fars rötter finns i Tjust
(se anlista på http://hem1.passagen.se/
gronstub/Anor/smaland.htm).
Wåra Rötter 4/2013
7
Klockaren fick korgen av den fina fröken
Klockaren i Odensvi blev kär som en
klockarkatt och friade till den fina
mamsellen på godset. Men hon tackade
nej och han förblev ogift därefter. Läs
historien om klockaren Daniel Hornwall och hans frieri.
Klockaren Daniel Hornwalls hustru Sara
Caijsa Närman dog 1807 och han blev
lämnad ensam med fyra barn, den yngste
bara fem år gammal. Han bestämde sig
för att inte gifta om sig utan ta hand om
barnen själv. Till sin hjälp i Klockaregården hade han både pigor, drängar och sin
mor Magdalena Fagerström som blivit
änka 1794.
En dag ser han genom sitt fönster den
vackra mamsellen Marie Sofie Borgh gå
förbi. Och han blir kär, ”så rasande kjär”.
Fröken Marie Sofie är på besök hos sin
farbror Johan Fredrik Granschoug på
Odensviholm. Han skriver ett brev till
henne och friar på direkten.
Klockarens friarbrev
Så här lyder hans brev:
Dygdädla Mamsell
Det är omöjligt tillbaka hålla kjänslor,
dem Lifaktigheten åstadkommer, och
som, ehvad föresatser man äger, göra
dem om intet, samt påtruga en , att wåga
försök, ehuru dessa oftast kunna anses
misslyckade och näsvisa. Så är jag nu
kommen i den ställning, att jag med ett
trånande begär, beklämt hjerta, innerlig
hog och lystmäte, bekjänner med gapande Mun och talande Tunga, att jag är
kjär, ja rasande kjär, i Dygdädla mamsellen, och önskar snart få förlossning från
den brännande hetta som omfattar mig,
och som intet svalnar utan genom ägtenskaps band, som berättigar mig åtnjutandet af Dygdädla Mamsellens person.
Jag blef i förliden Söndag, då Dygdädla
Mamsellen reste förbi mina fenster, så
betagen, att jag vid min sysslas bestridande i Kyrkan så när hade på Orgelvärket spelat, Den älskog vele vi begynna,
i stället för Psalmen som Prästen anbefalt, men till min lycka drog min son mig
i råckskjörtet och sade sakta åt mig, den
tonen passar intet här, och Dygdädla
Mamsellen kan förtörnas, om far intet
ihågkommer sig.
Tänk vad vettig Son Dygdädla Mamsellen får till begynna med. Sådane är mina
kära Döttrar, de kunna lära Dygdädla
Mamsellen mjölka kor, ysta, skura bunkar och Skjulor, Spinna, Väfva, men väntar tillbaks undervisning i Dansa, prata
latin, sy tambour (ty slätsöm kan de), och
8
Wåra Rötter 4/2013
vara artiga för att fånga ungherrar och
Snärja dem i Klåfva, lika som Dygdädla
Mamsellen gjordt med deras stackars far,
som väl föresatt sig lefva ogift sedan han
miste sin kära hustru, den Saliga människan, och mina Barns mor, ty jag tviflar intet på att jag icke är deras far, så
trogen var hon, att hon aldrig tålde Adjubct, utan var nögd med mig och mina
göromål, ja, det var en galant hustru den
svart muggan, skall dygdädla Mamsellen
tro, och som jag önskar Dygdädla Mamsellen ville likna, hvilket jag hoppas,
hvarföre jag också lofvar att dagligen
under vårt ägtenskap omtala med saknad Lof och beröm, som säkerligen skall
fägna och göra mig kjärare för Dygdädla
Mamsellen då jag omtalar hvad skillnad
som är emellan båda mina hustrur, utom
i vissa fall där skillnaden är ingen och
således intet låter förklara sig med ord.
Ja, jag lofvar att göra midt till för att förljufva Dygdädla Mamsellens dagar, och
väntar med otålighet det hugneliga ja
ordet från Dygdädla Mamsellen hvilket
skall trösta mig, och eij kan nekas mig
som brinner som jag gjör och är enträgen.
Förty jag är kär
Faseligen kär
Och jag begär
En så förträffeligen juvel
Uppå min del.
Och med detta hopp samt snart svar, lefver jag, så länge jag finner för godt hålla
ut med vänskapen
Dygdädla Mamsellens
Tillgifne vän och tjenare
Klockaren och organisten i Odensvij
Klockaren Daniel Hornwalls friarbrev
finns bevarat i Odensviholmsarkivet.
Text
Eva Johansson
Marie Sofie Borgs svar på klockarens
frieri.
Han fick korgen
Fröken Marie Sofie föll inte för klockarens löften och gillade inte frieriet utan
gav honom korgen. Hennes svarsbrev
finns bevarat:
Till klockaren i Onsvi
Herre jag säger er nej
ni behagar mig ej,
fåfängt denna gång ni skref
vänta inte höfligt bref
Hur kan ni så förmäten vara
att bjuda er Person?
Var ni klockare i Skara
Fanns däri dock någon reson.
Med min Ungdom, Skönhet, Pengar
Vill ni mig er hustru se,
Ni är uppfödd ibland Drengar
Jag, bland géns de qualité,
Skrik ert Amen retirera
Och mig icke mer génera.
Ödmjukt mottag denna korg
flätad af S…M…Bo..h.
Givetvis fick hon snart ett svar på vers per
brev:
Jag befalles retirera
Och er intet mer genera
Trotsigt säger ni mig Neij
Att jag Eder eij behagar,
Tror ni då att mina dagar
Ej så många att jag eij
Er som hustru väl kan sköta
Och Er ålders klappar möta
Eller göra Er förnögd
Tro eij ungdom, Skönhet, Pängar
Frestar mera mina Sängar
Jag för stadighet är bögd
Fast eij klockare i Skara
Ändra ton, Säg Ja, och bli
En anständig Mor och Maka
Åt Klåckaren i Odensvij
Derför som förståndig flicka
minns, den tyngd som åldern bär
Säkert ska den hjärtligt skicka
Ödmjukt svar till mig som kär
Daniel
Mer blev inte sagt de två emellan, åtminstone inte vad som finns bevarat till
eftervärlden. Ett foto av brevet finns på
tidningens omslag.
Men många år senare tycks Marie Sofie
ha ångrat sig. I ett brev till sin farbror på
Odensviholm skriver hon att hon kanske
borde ha accepterat klockarens frieri trots
allt. Hon verkar då inte vara gift och nu
ser sina chanser försvinna.
I familjen fanns så småningom minst fem
ytterligare syskon.
Sven Samuelsson Hornwall kom från
Saxekulla i Horn, och troligen är det därför han tagit namnet Hornwall. Hans föräldrar hette Daniel Simonsson och Sara
Svensdotter. Efter honom följde flera generationer av klockare.
Daniel Hornwall i Odensvi efterträdde
sin far när denne dog 1794. Då hade han
tre år tidigare gift sig med Sara Caijsa
Närman från Botorp. De fick sex barn tillsammans, två av dem dog som spädbarn.
Om Sara Caijsas död 1807 står det i dödboken att hon dör av ”en långsamt tärande
sjukdom”.
Från Odensviholmsarkivet
Det är släktforskaren Britt Strömbäck i
Gamleby som hittat friarbrevet och uppmärksammat den här historien. Det gjorde hon när hon släktforskade om släkten
Hornwall till sin svåger Lars Hornwall.
Daniel Hornwall är farfars farfars farfar
till Lars.
Sonen tog över
Åren gick och barnen växte upp. Äldste
sonen Jacob Gabriel flyttade till Stockholm för att studera musik. De båda döttrarna Fredrika Sofia och Lena Cajsa gifte
sig och flyttade hemifrån. Till slut begav
sig även den yngste, Sven Fredrik, av från
hemmet och blev musik- och matematik-
Daniel Holmwall försökte få fröken Borgh att ändra sig efter att hon gett honom korgen.
Britt började släktforska 2004. När hon
upptäckte en gravsten i Gamleby med
namnet Hornwall blev hon nyfiken på om
detta var från samma släkt som svågerns,
och det stämde. I kommunarkivet i Västervik finns Odensviholmsarkivet, och där
hittade hon friarbreven och Marie Sofies
brev.
När frieret skedde vet hon inte, breven
är odaterade. När Daniel Hornwall blev
änkling var han 42 år. Kanske skedde frieriet inom några få år efter hustruns död.
Och kanske kom han aldrig över att han
fått korgen av Marie Sofie Borgh eftersom han aldrig gifte om sig.
Klockaresläkten Hornwall
Daniel Hornwall föddes den 14 oktober
1765, son till klockaren Sven Samuelsson Hornwall och hans hustru Magdalena
Fagerström i Klockaregården i Odensvi.
student i Linköping. Han kom så småningom att efterträda sin far.
Efter en tid som brukskrivare i Toverum
kom Sven Fredrik tillbaka till Klockaregården i Odensvi. Sven Fredrik gifte sig
med Lovisa Gabrielsdotter. Han blev sedan vice organist under sin far klockaren.
Daniel bodde på Klockargården till
1836 då han flyttade till Smitterstad. Då
hade han varit sjuk en längre tid. Sven
Fredrik hade vikarierat och tog över 1844.
Pensionsansökan
I sockenstämmoprotokollet den 26 november 1843 finns en skrivelse från Daniel Hornwall där han ber om pension:
Till Odensvi församlings respektive medlemmar.
Som jag genom ålderdom och sjuklighet
är urståndsatt att förrätta min tjänst som
organist och klockare i denna församling
och saknar egna tillgångar för torftigt
livsuppehälle, så får jag härmed vördsamt anmäla min önskan att från nämnda tjänst varda befriad med bibehållen
av halva lönen intill min död. Tacksam
i minnet av denna församlings visade
välvilja för mig och de mina, vågar jag
hoppas på bifall till denna min anhållan,
helst jag efter en 50-årig tjänstgöring
icke rättvisligen bör sakna de nödvändiga, och således på andra än nu uppgivna
villkor varken vill eller kan taga avsked.
Smitterstad den 24 november 1843, Daniel Hornvall
Sockenstämman gav sitt samtycke och
visade sin uppskattning för hans arbete
både som klockare och lärare för skolbarnen. Dessutom ska han ha utövat läkekonsten, vilket inte gillades av provinsialläkaren.
Daniel levde till den 17 februari 1852.
Han blev 87 år gammal.
Vem fröken Marie Sofie var förtäljer
inte historien. Det vi vet är att hennes far
var bror till Odensviholms ägare John
Fredrik Granskoug, och hon besökte honom ofta. När hon skrev brevet till sin
farbror bodde hon i Västerås.
Fler klockare
Sven Fredriks son Daniel Fredrik vikarierade några år för sin far men blev aldrig
ordinarie klockare. I stället blev han bonde i Hallmare i Loftahammar 1872.
Daniel Hornwalls äldste son Jacob
Gabriel blev också klockare. Först vikarie i Hycklinge, sedan ordinarie i Blackstad, och från 1832 i Loftahammar. Han
var gift med Beata Vilhelmina Hafström
och paret hade sju barn. Deras son Daniel
Fredrik tog över som klockare och lärare
i Loftahammar sedan hans far dött 1848.
Innan Jacob Gabriel gifte sig hade han
en tid arbetat som som musiklärare i en
rik familj i Blackstad. Lärare och elev
blev förälskade men det godtogs inte av
hennes far så hon skickades bort och han
fick söka en annan utkomst.
Daniel Hornwalls dotter Fredrika fick
en son som senare blev klockare i Hannäs, Johan Fredrik Hornwall. Han hade
tagit sin mors namn i stället för sin fars.
I en artikel i ÖstgötaCorrespondenten
1893 beskrivs klockarna Hornwall så här:
”alla med vitsord om ett redbart sträfvande såsom tjenstemän och åtnjutande samtidens aktning”.
Källor:
Odensvi kyrkoarkiv, artikel i ÖstgötaCorrespondenten 1893-02-27, Odensviholmsarkivet.
Wåra Rötter 4/2013
9
Lovisas bok har hittat hem till släkten
Nya Testamentet, som Lovisa Tilly i
Blackstad fick i konfirmationsgåva
1872, har nu återförts till släkten Tilly.
I förra numret av Wåra Rötter kunde vi
läsa om en bok som ursprungligen ägts
av Maria Lovisa Tilly i Blackstad. En av
släktforskarföreningens medlemmar hade
hittat den i en kartong i sitt förråd och visste inte alls varifrån den kom.
Barnbarn till Lovisas bror
Nils-Erik Thilly i Skaftekulla är barnbarn
till Lovisas bror Karl Johan Tilly. Nils-Eriks sambo Gisela Nilsson har släktforskat
i släkten Tilly, är medlem i Tjust släktforskarförening och kände genast igen
familjen från sin släktforskning.
Nils-Erik och Gisela har nu fått ta hand
om boken, och vi på redaktionen är glada
att den kommit till sin rätta släkt. Gisela
har också skrivit en artikel med mer information om livgrenadjären Johan Frans
Oscar Johansson Tilly från torpet Sågsdu
under Trästad. Läs Giselas artikel här intill.
Kusin till Lovisas make
En annan släktforskare med anknytning
till familjen Tilly har också hört av sig till
Wåra Rötters redaktion. Det är Åke Bjurström i Norrköping vars mormors mor var
kusin med Lovisa Tillys make Nils Gustaf
Karlsson.
Åke Bjurström skriver så här:
”Nils Gustaf Karlssons mor var Brita
Lisa Croesus, 1823-1886. Min mormors
mor var Anna Sofia Croesus, 1835-1909.
Dessa två var systrar”.
Förutom undertecknad har ytterligare
en forskare med Maria Lovisa i Disbyt,
Sveriges Släktforskarförbunds ordförande Barbro Stålheim. Hennes ana är ytterligare en syster Croesus.”
Har du något fynd?
På auktioner och loppisar är det inte ovanligt att det säljs gamla böcker och fotoalbum med anteckningar om gamla ägare,
människor som sedan länge är borta. Det
är inte alltid lätt att hitta nu levande ättlingar eller andra släktingar till dessa,
även om du som släktforskare gärna vill
återbörda det du råkat få i din hand.
Har du själv något som du råkat komma
över och som du vill skicka vidare till
mer rättmätiga ägare så hör av dig till
Wåra Rötters redaktion. Eller om du har
gamla fotografier som du inte kan identifiera men tror kan komma från Tjust och
kanske kan kännas igen av någon av våra
läsare.
Eva Johansson
Nils-Erik Tilly och Gisela Nilsson har nu
fått ta hand om Lovisa Tillys efterlämnade
konfirmationsbok. Foto: Eva Johansson.
De kom från livgrenadjärstorpet Sågsdu
Johan Frans Oscar hette Johansson i
efternamn när han föddes den 26 april
1828 på Snokebo kvarn i Djursdala där
hans far Johan Magnus Eriksson var
mjölnardräng.
Johan Frans Oscar flyttade först till
Odensvi 1840, när han var tolv år gammal. Han arbetade som dräng på olika
gårdar inom Odensvi församling. 1850
kom han till Blackstad där han en tid var
dräng på gården Källsberg.
1851 kom han till gården Trästad och
flyttade in på grenadjärstorpet Sågsdu där
han blev Livgrenadjär 105 Tilly. Grenadjärstorpet finns inte kvar idag.
Johan Frans Oscar gifte sig med Christina Svensdotter från Ekhult i Locknevi
1857 och fick fem barn:
Maria Lovisa föddes 1857.
Sofia Christina föddes 1859.
Hilma Matilda föddes 1861.
Carl-Johan Gottfrid föddes 1864.
Anders Gustav Alfred föddes 1867.
Blev knekt
Maria Lovisa gifte sig med Nils Gustav
Karlsson och de fick sex barn. Det är
10
Wåra Rötter 4/2013
Hulda Maria Gustavsson och Carl Johan Gottfrid Tilly i ungdomen.
den Lovisa som den förra artikeln i Wåra
Rötter handlar om. Vi har också fått en
utförlig forskning från Åke Bjurström i
Norrköping som vi tackar särskilt mycket
för. Han har i sin redogörelse hittat i dag
levande ättlingar till Maria Lovisa Tilly.
Sofia Christina gifte sig med Carl August Bohman som var född i Hjorted men
hade som barn flyttat till Svarttorp under
Hummelstad. Jag har inte hittat mer om
dem.
Hilma Matilda gifte sig med Carl Johan
Johansson från Hallingeberg. Carl Johan
blev knekt efter Johan Frans Oscar Tilly
då han fick avsked från kronan och flyttade till torpet Ekeberg 1888. Tilly var då
60 år. Carl Johan Johansson fick då namnet Tränk. De fick tre barn.
Emigrerade
Båda systrarna Hilma Matilda och Sofia
Christina emigrerade till Amerika med
sina familjer.
Sofia Christina och Carl August Bohman kom till Norra Amerika 1880, till
Spenset Boyd i Nebraska. Hilma Matilda och Carl-Johan Tränk kom till Norra
Amerika, till Gregory i South Dakota.
1905 utreste de med fartyget Norge.
Anders Gustav Alfred avled 1878, endast 12 år gammal.
Karlsson
Karl-Johan Gottfrid gifte sig med Hulda
Maria Gustavsson från Waholm i Odensvi. Hon var dotter till sockenskräddaren
Gustav Jonsson från Hessleby i Rumskulla och Sara Maria Nilsdotter från Simonsdal i Odensvi. De bosatte sig på torpet
Lindhult under säteriet Trästad. Karl-Johan Gottfrid och Hulda fick tre barn:
Heribert, född 1900, förblev ogift.
Elin Viktoria gift med Folke Karlsson,
även kallad Snövit eftersom han var så
stor och svart, han var av vallonsläkt. De
bodde på Solna i Gamleby och fick en
dotter.
John Gunnar gifte sig med Ingegerd
Fransson från Algutstorp under Säteriet
Trästad. De fick fem barn mellan 1935
och 1953: Sven-Erik, Evy, Rolf, Nils-Erik
och Laine.
Under en tid togs namnet Karlsson som
efternamn, jag har inte hittat några uppgifter om varför. Men John tog tillbaka
namnet Tilly men lade då till ett h efter T
så stavningen blev Thilly.
Kvar av barnen efter John Tilly är endast Nils-Erik och Laine Thilly men namnet förs vidare genom barnbarn och barnbarnsbarn.
Gisela Nilsson
Carl Johan Gottfrid Tilly med sin familj, hustrun Hulda Maria Gustavsson och barnen
Heribert, Elin Viktoria och John Gunnar.
Stor databas med båtsmän i Blekinge
Har du båtsmän från Blekinge i din
släkt? Då kan du ta hjälp av Blekinge
släktforskarförenings databas med
uppgifter om båtsmän och deras familjer.
I oktober har databasen utökats rejält,
med 1300 båtsmän och 2500 familjemedlemmar. Framför allt är det uppgifter från
socknarna Jämshög och Kyrkhult som
uppdaterats den här gången.
Hela databasen innehåller tiotusentals
personer. Blekinge är det landskap som
har haft flest båtsmän. Båtsmansperioden
här pågick från 1685 till 1900. Eftersom
den svenska flottan hade sin huvudstation i Karlskrona sedan Blekinge blivit
svenskt behövdes många båtsmän. Varje
gård skulle hålla med båtsman, för att de
skulle räcka till. Ungefär 1500 män var
båtsmän samtidigt i Blekinge.
På hemsidan
Det är ett digert arbete som medlemmarna i Blekinge släktforskarförening gjort
under flera års tid. Uppgifterna har de
hämtat i mönstringsrullor, skeppsrullor,
avräkningsrullor och kyrkböcker.
På föreningens hemsida finns en hel del
information om båtsmän. En mycket informativ bok i ämnet är också Båtsmän i
Jämshög och Kyrkhult av Maj-Britt Sundin. Den handlar inte bara om båtsmännen i de här två socknarna utan också om
båtsmän i allmänhet. Men har du båtsmän
från någon av dessa socknar är boken en
riktig skatt.
Blekinge släktforskarförenings hemsida: www.blekingesf.se
Gå till fliken Våra register, välj där
Båtsmansregistret. Då kommer du till en
sida med information om registret och
med ett sökformulär till höger. Information om båtsmän hittar du under fliken
Ämnen.
Fler register
Blekinge släktforskarförening har fler
intressanta sökbara databaser på sin hemsida.
Attestregistret innehåller uppgifter om
flyttningsattester för personer som flyttat
till och inom Blekinge. Attesterna finns
också på Svar, men på Blekingeforskar-
nas hemsida är de sökbara.
I Migrationsregistret finns uppgifter om
cirka 20 000 personer som flyttade till
Tyskland från Sverige mellan 1866 och
1914. Alltså inte bara Blekingebor utan
från flera län i södra Sverige, bland annat Kalmar län. Denna databas utgår från
anteckningarna i husförhörslängderna om
Tysklandsresor. Om någon kom hem med
barn födda i Tyskland finns det också registrerat, liksom giftermål där.
I Stenhuggarregistret har man registrerat 3520 stenhuggare plus deras anhöriga.
Stenhuggartraditionen är gammal i Blekinge och många har arbetat som stenhuggare här under seklernas gång. När
gatsten började användas i stället för kullersten kom den först från Blekinge.
På hemsidan finns också kyrkboksregister och en namnbank med blekingska
namn.
Med anor i Blekinge har du alltså
mycket att hämta på denna hemsida.
Eva Johansson
Wåra Rötter 4/2013
11
Resan till farfars träd
Svenskamerikanen Landis K Magnuson kom till Tjust i september för att
se var hans farfar kommer ifrån. Här
berättar han själv om sina upplevelser,
en text som Wåra Rötters redaktion
har översatt.
Jag är en teaterprofessor på Saint Anselm
College i New Hampshire i USA. Mitt
nuvarande arbete består av forskning, enligt min mening är detta själva kärnan i
vad det innebär att vara en universitetsprofessor. Tidigare forskningsresor har tagit mig över hela USA, men under 10 till
24 september i år kom jag till Danmark
och Sverige.
Varför Skandinavien? Med ett namn
som Magnuson, har jag något val? Men
ett faktum är att fler intakta 1700-talsteatrar, de flesta med sitt ursprungliga
barockscensmaskineri, kan ses i Skandinavien än någon annanstans. Under min
senaste resa - som slingrade sig från Köpenhamn, över bron till södra Sverige och
så småningom till Stockholm - fick jag
möjlighet att besöka tio stora teatrar och
ett viktigt teaterarkiv.
Men lika mycket glädje gav mig en avstickare mitt i min akademiska resa för att
för första gången möta mina två sysslingar Inger Schmidt i Ankarsrum och Lennart Andersson i Linköping, och även att
resa till nio platser förknippade med min
familj runt Hjorted och Falsterbo.
Farfar kom från Hjorted
Men först lite bakgrundshistoria. Min
farfar Karl Oskar Magnuson emigrerade
1887, vid en ålder av endast 16 år, från
Hjorted socken. Utan tvekan underlättades en sådan mödosam resa av att veta att
hans äldre bror redan kommit till Nebraska 1880. Deras syster Augusta Martina
Magnusdotter (min gammelfaster) - stannade i Sverige.
När jag bestämde mig för att fokusera
på forskning i Skandinavien använde jag
internet för att bestämma vilka historiska
teatrar jag skulle utforska och använde epost för att övertyga människor om att jag
är en seriös forskare värdig att tas emot.
Förberedelser
Den svåraste uppgiften, trodde jag, skulle
vara att hitta hjälp med min familjs historia och förhoppningsvis träffa släktingar
och få se släktgårdar, en önskan som så
många svenskamerikaner har. Lyckligtvis
fick jag syn på noteringen ”släktforskarföreningar i Småland i Sverige” på FamilySearch webbplats. Detta förde mig till
12
Wåra Rötter 4/2013
Resan i Tjust gick bland annat till Landis Magnusons syssling Inger Schmidt i Ankarsrum där han visade bilder han hade med sig från USA. Från vänster Landis Magnusson, Inger Schmidt, Gerd Wiberg, Helmut Schmidt, sysslingbarn Silvi Ockelstam samt
Frans Ockelstam.
en grupp engagerade släktforskare kunniga i att använda internet och arkivens
resurser.
Omfattande epostkonversation med
Arne Johansson, Gullan Olsson, Gunilla
Kärrdahl, och särskilt Hans Wiberg och
hans trevliga hustru Gerd, hjälpte mig att
inse att det som verkade vara svåra släkthistoriska utmaningar kan lösas. Dessa
Ett stopp gjordes vid torpet Flugen i
Gladhammar.
generösa personer gav frikostigt av sin tid
och kunskap för att hantera fel och brister
jag hade gjort i min tolkning av svenska
kyrkböcker på nätet och de erbjöd mig
även guidade turer när jag var i Sverige.
Vi gjorde samma resa
Två speciella minnen från min strävan att
hitta mina svenska rötter sticker ut.
Den första gäller en bussresa från Vimmerby till Västervik. När jag gick på
bussen reagerade föraren på min accent
och frågade var jag kom ifrån. När jag sa
”New Hampshire”, frågade han ivrigt ”Är
det någonstans nära Chicago?”
Det faktum att över 160 mil skiljer de
två områdena åt fick mig att söka orsaken
till hans fråga. Då fick jag veta den intressanta historien om hur Per-Gunnar Jonsson själv hade gjort en resa till Amerika
för ett par år sedan för att leta efter sina
emigrerade släktingars historia. Jag såg
genast paralleller till min egen resa.
Min nervositet över att träffa mina
svenska släktingar försvann snabbt när vi
pratade hela resan om den stora glädjen i
en sådan en-gång-i-livet-resa för att upptäcka sina rötter. Vilket sammanträffande!
Till Falsterbo
Mitt andra minne handlar om en mycket
särskild dag när jag besökte släktgårdar
Från Falsterbo i Hjorted kommer Landis
Magnusons farfar.
och platser förknippade med min farfar.
Mina guider på denna mycket speciella
resa var Hans Wiberg och Jan Roxberg.
Av de olika gårdar och kyrkor vi besökte
var det viktigaste för mig stoppet där vägskylten visade Falsterbo.
Eftersom min farfar Karl Oskar Magnuson dog innan jag föddes var det helt
enkelt ovärderligt för mig att få komma
till Falsterbo där han föddes och bodde
med sin familj. Eftersom den nuvarande
övergivna huvudbyggnaden vid Falsterbo
är från tiden för min farfars levnad här,
kände jag ett stort behov av att få en mer
påtaglig kontakt med platsen.
När vi tittat runt bestämde jag att det
stora träd som vaktar ingången till fastigheten måste vara från slutet av 1800-talet
så jag gav det smeknamnet ”farfars träd”
och använde min mobil för att fånga detta
speciella ögonblick och fotograferade det.
Kanske är det självklart, men man kan
helt enkelt inte underskatta den känslan
det innebär för en sonson att söka spåren
efter sin svenska farfar.
Jag fick mycket fin hjälp och stöd av
generösa och hängivna släktforskare och
lokala historiker. Ni förstod min uppriktiga fråga och mitt behov. Tack!
Text: Landis K. Magnuson
Foto: Hans Wiberg
De hjälper svenskamerikaner
Många amerikaner vill veta mer om
sitt ursprung, inte minst svenskättlingarna.
För att hjälpa dem i sin släktforskning
åker varje år en grupp svenska släktforskare till USA. Där passar de också på att
fotografera av kyrkboksregister och gravstenar
Gruppen består av fem deltagare och
kallar sig SwedGen. De har en blogg på
www.swedgen.se. Här berättar de om
årets resa till USA, men också också om
mycket annat.
Du kan läsa om vilka församlingars
kyrkböcker och gravstenar som fotograferats av. Har du släktingar som bott på
dessa orter kan det vara idé att söka i den
databas som finns på hemsidan.
Även en del medborgarskapshandlingar
har fotograferats, liksom fotosamlingar
och andra handlingar från svenskbygderna.
I år besökte gruppen fyra platser, en i
Kansas och tre i Kalifornien, under september och oktober. På varje plats håller
de föredrag om svensk släktforskning och
svensk historia. Dessa turnéer har gjorts
sedan 2007.
Nyskannat på Svar och Arkiv Digital
Både Riksarkivet och Arkiv Digital
fortsätter hela tiden att skanna in nya
dokument.
Hos Svar finns i höst flera nya kyrkböcker. I Svars domstolsarkiv kan du nu
också hitta bouppteckningar från Kalmar,
Karlshamns, Sölvesborgs, Söderköpings
och Linköpings rådhusrätter liksom från
häradsrätterna i bland annat Bankekind,
Skärkind, Norra Möre, Stegeborg och
Östkind.
Bland höstens nya material hos Arkiv
Digital finns bland annat en dombok från
Göra hovrätt för advokatfiskalen i Kalmar
län, mantalslängder för Södra Möre 17281826 och flera mantalslängder från olika
fögderier i Östergötland. Här har även generalsmönstringsrullor för Smålands husarregemente uppdaterats. En kuriositet är
en inskannad dagbok skriven under åren
1884-1915 av bonden Emanuel Svensson
i Släp i Halland. I den kan man läsa om
sysslorna på gården, vädret och folket.
Det kan löna sig att då och då kolla
vilka uppdateringar som gjorts i de båda
arkiven, via deras hemsidor. Själv såg jag
att jag nu äntligen kan hitta min mormor
i en nyligen inskannad församlingsbok i
hennes födelsesocken.
Eva Johansson
I den nyskannade domboken från advokatfiskalen i Kalmar län kan du bland annat läsa
om ett mål från Sevede härad 1794. Källa: Arkiv Digital, Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Kalmar län EVIIAABA:3027 (1794-1794) Bild 990.
Wåra Rötter 4/2013
13
Boktips för släktforskare
Boktips: Eva Johansson
I häxprocessernas tid
1675 halshöggs och brändes 71 personer
på Bålberget i Torsåker i Ångermanland.
De var alla anklagade för trolldom och
dödsdömda som häxor. 65 av dem var
kvinnor, från ung till gammal. En ansenlig del av socknarnas invånare. En av dem
var Annika, mor till Olof och svärmor till
Segrid. Segrids mor Malin är också anklagad och dömd.
Historien om häxprocessen i Torsåker
är grunden till Therese Söderlinds bok.
Detta är en roman som utspelar sig både
i nutid och historisk tid och har sin utgångspunkt i släktforskning och det som
hände på 1600-talet.
Hon vill veta mer
Vi möter först Jacke och Veronica, far och
dotter 1975, som går upp på Bålberget för
att få veta mer om häxprocesserna. Jackes
mor har sagt att de kommer från en kvinna som hette Malin och som klarade sig
undan häxbränningen.
Veronica söker i kyrkböckerna efter
spåren bakåt men hittar inte denna Malin.
Däremot ser hon att de kommer från häxjägaren själv, kaplanen Horneaus som var
den som med stor nit satte dit alla dessa
kvinnor för häxeri. Men Veronica nöjer
sig inte med detta besked. Som vuxen tar
hon upp släktforskningen igen och hittar
till slut sin Malin.
Däremellan får vi läsa Malins egen berättelse, och på slutet knyts trådarna ihop
när Malins dotter Segrids man Olof från
granngården. På ålderns höst berättar hur
det var med allting.
Berättartekniskt är detta ett bra grepp.
Vi förs mellan olika historiska epoker och
för varje gång visas historien i ett nytt
ljus. Att låta människor i nutid söka efter
spåren bakåt ger en inramning som lyfter
berättelsen.
Läsvärd
Det är inte bara häxprocessen som är
viktig i den här berättelsen. Bokens underliggande teman är föräldraskapets svårigheter, sex och kärlek, otrohet och vad
som förs vidare i arven från generation till
generation. Det mänskliga livet.
Det här är en bra och läsvärd bok, det
tycker jag. Men jag stör mig lite på en del
historiska felaktigheter och ett uppenbart
räknefel. Det är småsaker egentligen, men
blir ändå lite smolk i bägaren.
Jag gillar att författaren låter de historiska människorna använda ett för oss
ganska vardagligt språk och inte har fallit i det påhittade arkaiska språkets fälla,
som kan få en historisk roman att bara
kännas så fel. De historiska ord hon använder är begripliga och känns rätt i sammanhanget.
Therese Söderlind.
Foto: Anna-Lena Ahlström.
Fakta:
Författare: Therese Söderlind
Titel: Vägen mot Bålberget
Förlag: Wahlström & Widstrand
Vad åt man förr?
Vattvälling, barkbröd, saltsill och surlingon, det har vi nog läst om. Men vad
åt man mer? Etnologen och professorn
Jan-Öjvind Swahn går tillbaka ända till
inlandsisens dagar i sin bok om svenska
mattraditioner i historisk tid. Men mest
handlar de om de senaste seklen.
Han börjar med matlagning över öppen eld i det fria. Med vedspisens intåg
vid mitten av 1800-talet blev det lättare
att laga mat i hemmen. Elektriska spisar
var nästa revolution.
Brödet är centralt i vår mathållning och
har varit sedan man lärde sig odla spannmål. Bröd bakades långt innan det fanns
ugnar. Han förklarar varför man åt tunnFakta:
Författare: Jan-Öjvind Swahn
Titel: Fil, fläsk och falukorv
Förlag: Historiska Media
14
Wåra Rötter 4/2013
bröd i norra Sverige och jäst bröd söderut, varför man bakade knäckebröd förr i
tiden och torkade dem på stänger i taket,
och att pepparkakor och klenäter är våra
äldsta kakor.
Vi får lära oss vällingens och grötens
historia, varför man kokade köttet i stället
för att steka det, och varför vi gravar lax.
Sovel är tilltugget till potatisen, förr till
brödet. Att ha både smör och korv på
brödet var en oerhörd lyx, då tvesovlade
man. Att dricka mjölk var också en lyx,
den skulle bli ost och smör och surmjölk.
Men mjölktraditionerna skilde sig åt i
landets olika delar. Den prästost vi fortfarande äter har sitt ursprung i Småland.
Fisk var fattigmansmat och grönsaker
tillagades alltid. Våra dagars sallad förekom inte på borden, råa grönsaker var
kreatursmat.
Det är en riktigt roande läsning att följa
med på Jan-Öjvind Swahns odyssé ge-
nom mathistorien. Här får vi förklaring
på vad folk åt och drack före vår moderna
tid med välfyllda matbutiker och kylskåp
och frysar i hemmen.
Nya hemsidor för Svar och Rötter
Både Rötter och Svar har fått nya
hemsidor i oktober. Det ligger ett långt
arbete bakom men nu har båda webbplatserna fått ett mer modernt utseende.
Vi har testat navigering och funktion på
de båda hemsidorna. Visst känns det lite
ovant i början men det har nog blivit till
det bättre nu.
SVAR - www.svar.ra.se
Gå direkt till den nya digitala forskarsalen, via länken längst upp. Där väljer du
fliken Specialsök och ser då länkar till
alla digitaliserade arkiv och sökbara databaser, samma som du tidigare nått via
släktforskningslänken. När du valt vilket arkiv du vill söka i kan du läsa om
arkivets innehåll under sökfunktionen.
Logga in längst upp på sidan.
Ska du söka i kyrkoarkiven väljer du
först län, sedan församling och till slut
vilken typ av bok du vill titta i. Sökträffarna kommer direkt under sökfälten.
Vill du sedan till exempel söka i folkräkningarna kan du klicka på fliken Specialsök så kommer du till listorna igen.
Eller använd menyn som heter Välj specialsök.
Nu kan du söka i alla folkräkningar
samtidigt, men välja län och hemförsamling. För att förfina sökningen väljer du
länken Fler sökalternativ till höger.
På startsidan finns längst ner en länk
till den gamla hemsidan, som kommer
att vara kvar under en övergångsperiod.
Hur länge vet vi inte. Jag tycker att det
nu blivit lättare att hitta de olika arkiven
och sökalternativen. Men det kan förstås
ta lite tid att vänja sig vid det nya.
Den nya hemsidan är responsiv, vilket
innebär att den anpassar sig till din skärmbredd. Använder du en surfplatta med
smalare skärm läggs innehållet på höjden
i stället.
out. Menyn har reducerats till färre länkar
och ligger i topp på sidan.
Startsidans innehåll är ungefär som tidigare. Det mest matnyttiga finns kanske på
undersidorna i toppmenyn, som är tydlig
och enkel.
Missa till exempel inte Faktabanken.
Här finns massor av bra information för
oss släktforskare, och lättare att hitta än
tidigare tycker jag. I skrivande stund är
inte alla länkar uppdaterade men kommer
förhoppningsvis att vara det när du läser
detta.
Är du nybörjare som släktforskare finns
en egen sida för dig.
Anbytarforum ser ut som vanligt, än så
länge i alla fall. Bokhandeln ser också ut
som vanligt, tills vidare.
Sidan är inte responsiv. Använder du en
surfplatta med smalare skärm får du troligen scrolla på bredden, liksom i mobilen.
Rötter - www.genealogi.se
Sveriges släktforskarförbunds hemsida
Rötter har fått en ljusare och luftigare lay-
Eva Johansson
Internationellt samarbete
Ny dödbok 2014
Två stora aktörer i den internationella
släktforskningsbranschen börjar nu
samarbeta. Det är företaget My Heritage och organisationen Familysearch
som inleder ett långtgående samarbete
med tillgång till varandras tjänster.
Till släktforskardagarna nästa år ska
en ny dödbok komma ut på cd-skiva.
Det lovar nu Sveriges Släktforskarförbund.
Det har tagit lång tid men nu är den så
långt framskriden att man kan utlova en
utgivning.
Sju län blev klara i oktober och 80
procent är klart från ytterligare fyra län.
Arbetet pågår för fullt och det är bara i
Jämtlands län som det finns lediga församlingar kvar att ta sig an. Kanske är
de redan bokade när du läser detta. Till
årsskiftet planeras att all inskrivning ska
vara genomförd.
Detta blir den sjätte versionen av Sveriges dödbok. Projektledare är Anna-Lena
Hultman, anställd av förbundet.
Det betyder att My Heritage får tillgång
till Familysearchs stora databas med personinformation från många länder i världen, och att Familysearch får tillgång till
My Heritages tjänst Smart matches.
Smart matches innebär att datasystemet
känner av om det finns liknande uppgifter
om en person i olika släktträd för att på så
sätt matcha ihop släktträden och kanske
hitta avlägsna släktingar.
Mormonernas söktjänst
Familysearch är mormonernas internationella söktjänst för släktforskare och finns
på www.familysearch.com.
Mormonernas kyrka heter Jesu Kristi
Kyrka av Sista Dagars Heliga och i dess
tro ingår att man kan införliva sina nu döda
släktingar i den kyrkliga gemenskapen.
Familjen står i fokus. Därför har mormonerna tidigt använt sig av släktforskning
och bidragit till att gamla kyrkböcker blivit tillgängliga för släktforskare.
Uppgifterna från kyrkböcker i många
länder finns kostnadsfritt sökbara i en databas med miljarder uppgifter.
Här kan du också med ett gratiskonto
publicera ditt släktträd på nätet.
Släktforskningsföretag
My Heritage är ett internetbaserat företag
med en släktforskningsportal på www.
myheritage.com. Här kan du publicera
dina släktträd på nätet och utforska andras
släktträd. Du kan ladda ner ett släktforskningsprogram som heter Family Tree
Builder.
Basmedlemskap är gratis, då kan du publicera ett släktträd på högst 250 personer.
För cirka 42 eller 67 kronor (priserna är
i dollar) kan du uppgradera ditt medlemskap och få tillgång till mer utrymme och
tjänster.
Huvudkontoret ligger i Israel men företaget har både kontor och anställda i USA
och flera andra länder. My Heritage har
75 miljoner användare.
Eva Johansson
Wåra Rötter 4/2013
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program våren 2014
Onsdag15 januari
Tid: 18.45 Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Genomgång av Riksarkivets nya hemsida plus övriga hjälpmedel i
släktforskning, Hans Wiberg.
Onsdag 29 januari
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll. Ämnet är fritt. Nyheter, problem m.m.
Onsdag12 februari
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Min släkts historia i Finland, Stina Palmberg-Erikssson Museiepedagog
Sörmlands museum.
Onsdag26 februari
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll. Ämnet är fritt. Nyheter, problem m.m.
Onsdag12 mars
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Årsmöte. De okända arkiven, Claes Westling från landsarkivet Vadstena.
Onsdag26 mars
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll. Ämnet är fritt. Nyheter, problem m.m.
Onsdag16 april
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Jordemödrar förr och nu, Lena Brissman Kalmar.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
God Jul och Gott Nytt År
önskar
Styrelsen
och
Redaktionen
Wåra Rötter
Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter!
Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.