Transcript Ville Svan - ett människoöde

Wåra Rötter
Gamlebyveckan
sid. 3
Jakten på farmor Helgas förfäder
sid. 8
Ville Svan - ett människoöde
sid. 10
Tjust Släktforskarförening
Nummer 3 • 2013 • Årgång 27
Släktforskardagarna i Köping6
sidan
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: [email protected]
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: [email protected]
Kassör: Ann Persson
Tel. 070 - 334 98 27
e-post: [email protected]
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Kristinebergsgatan 2 T
593 35 Västervik
Tel. 0490 - 321 46
e-post: [email protected]
Eva Johansson
Helgerum Berggård
590 93 Gunnebo
Tel. 0490 - 138 19
e-post: [email protected]
Tor Wiklund
Kolsebro Ekdalen
597 97 Åtvidaberg
Tel. 0120 - 202 59
e-post: [email protected]
Wåra Rötter nr 4 – 2013
kommer i december
Material senast
15 november 2013
Omslagsbild:
Bussresan till
Släktforskardagarna i Köping
Foto:
Hans Wilensjö
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 3/2013
Ordföranden har ordet
Nu när sommaren, som varit helt OK, börjar ta slut så får vi sätta igång med höstens
aktiviteter.
En del av oss har inte legat på latsidan under sommaren. Vi har bland annat genomfört
vår årliga utbildningsvecka på Gamleby folkhögskola. Den är en höjdpunkt som får
idel lovord, både kursen och föredragshållarna. Vi har även varit i Lofta hembygdsgård
fyra onsdagar i juli och hjälpt turister och ortsbor med sina släkter. Vi har deltagit på
Locknevi marknad.
Under hösten ska vi diskutera hur vi ska göra i fortsättningen med Gamlebyveckan,
om vi med förenade krafter kan få till ett bra program kommande år.
Jag hoppas att vi ska kunna genomföra ett antal kurser under hösten, både grundkurser, skrivkurs och läsning av gammal skrift.
Jag har varit på släktforskardagarna och förbundsstämman i Köping, som gick i samstämmig ordning. Det nya som kom fram var att förbundets hemsida kommer att få en
ny plattform som skall sjösättas under september.
Väl mött i vår lokal där vi startar jouren den 2 september.
Hans Wiberg
Nya medlemmar
Marie-Louise Sandberg
Sundsholm, Lugnvik
590 93 Gunnebo
Christer Johansson
Skolgatan 3 A
172 31 Sundbyberg
Tips på hemsidor för släktforskare
http://web.telia.com/~u55205618/ordlista.htm
Här finns bra ordförklaringar till många ord som vi släktforskare stöter på, bland annat
olika sjukdomar, förkortningar i kyrkböcker, yrken med mera. Hemsidan är gjord av
Ulla Hansson med rötter i Storebro och i Värmland.
http://www.lokalhistoria.nu/vart-att-veta/ordlista-och-forkortningar
En annan hemsida med ordförklaringar för släktforskare, framför allt ord som förekommer i gamla protokoll. Hemsidan har gjorts av Svensk Lokalhistorisk Databas (SLHD).
http://banckfam.org:88/banckfam/indexse.php?in=landSE
Kartor över Sverige med indelning i län och landskap. Klicka på ett län och du ser indelningen i kommuner. Du kan sedan klicka dig vidare till församlingar i varje kommun,
till härader och socknar. Hemsidan är gjord av en släktforskande familj Banck.
Nya tidskrifter har kommit under våren, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Ordförande har ordet. Nya medlemmar. Hemsidor för släktforskare.
Sid. 3
Gamlebyveckan. Bli vän med Rötter.
Sid. 4
Släktforskning i Lofta. Dokumentärfilmer på CD.
Sid. 5
Vad släktforskar du om. Emigrantarkiv på SVAR.
Sid. 6
Släktforskardagarna i Köping.
Sid. 7
Är du släkt med Maria Lovisa Tilly? Ny bok om gods och gårdar.
Sid. 8-9 Jakten på farmor Helgas förfäder. Ny tidning för släktforskare.
Sid. 10-13Ville Svan - ett människoöde.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Riksarkivet. Förbundsnytt.
Sid. 16 Program hösten 2013.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Åter en lyckad veckokurs i Gamleby
Årets veckokurs för släktforskare blev
åter välfylld. Ur programmet fanns
många olika ämnen för oss släktforskare.
Alla ansåg att de hade behövt mera tid
och längre grupparbeten för att lösa sina
ibland kluriga uppgifter från kyrkböckerna som Valdy Svensson hittat.
Ordföranden Hans Wiberg, som håller
i kursen, hade engagerat flera intressanta
föreläsare som förmedlade ny kunskap till
deltagarna.
Mariia Mähler från Svar berättade om
vad som finns för oss släktforskare på
webben och hur man hittar det.
Förbundsordföranden Barbro Stålheim,
bördig från Tjust, redogjorde för vilka
förmåner släktforskarna har som medlemmar i en förening och därmed också i
Släktforskarförbundet. Mycket bra information från Barbro och tacksamt att hon
ger sig tid att komma till oss på kursveckan i Gamleby.
Prästens anteckningar i våra kyrkböcker kan ju ibland vara mycket lustiga.
Framförallt när det gäller ”särskilda anteckningar” som kan vara mycket svårtydda ibland. Skrivkunnandet var kanske inte alltid så stort, och ibland var det
klockaren som var den skrivkunniga i
församlingen. Om detta berättade Gunilla
Didriksson, som arbetar på en bok om
husförhörslängdernas anteckningar. Hon
är duktig på att få fram sitt budskap på ett
lättillgängligt sätt.
Blandade ämnen
Chris Henning från Genealogiska föreningen fick väl godkänt för sitt föredrag
om olika arkiv. Bland annat redogjorde
han för hur du söker om barnhemsbarn,
barn från Stockholm som vi har gott om
här i Tjust och runt Valdemarsvik. Många
av oss hittar i sina släktled barnhemsbarn
och ofta kan man i alla fall hitta deras moder, medan fadern kan vara svår att finna
beroende på vad modern haft för sysselsättning.
Föredrag om att skriva sin släktberättelse hölls av Eva Johansson. Det blev en
inspirerande föreläsning om hur du skri-
Gammal handstil
Inslaget om läsning av gammal handstil
var fördelat på flera tillfällen. Det är våra
duktiga egna förmågor Valdy Svensson
och Margareta Roupe Wester som lär ut.
En dag gick man igenom hur deltagarna
kan bli bättre på att läsa gammal stil.
De hade också tagit fram olika svårighetsgrader direkt från äldre kyrkböcker,
där deltagarna skulle tyda vad som hade
skrivits ner. Det blev lite olika svar och
lösningar på läsproblemen. Mycket trevligt enligt de vetgiriga eleverna.
Chris Henning från
Genealogiska Föreningen berättade
om olika arkiv.
Text & foto
Hans Wilensjö
ver om dina förfäders historia, med både
ord och bild. Deltagarna ansåg att hon
hade alldeles för kort tid och att hon bör
få mera tid inför nästa Gamlebyvecka.
Föreläsningen om historiska kartor med
Björn Johansson var lite väl avancerat
enligt samstämmiga värderingar. Säkert
mycket intressant med kartforskning,
men då behöver man mycket stor datorvana och det har nog inte så många av oss
som deltar i kursveckan.
Från Kalmar läns museum föreläste Peter Danielsson, som kan få oss att drömma
tillbaka till gamla tider. Han kan verkligen sin sak och kan framställa detta på ett
mycket intressant sätt för oss deltagare.
Tjust Släktforskarförening tackar Gamleby Folkhögskola för fin service och god
mat.
Två nya ansikten på kursen är Birgitta Nilsson och Ulla Andersson som lyssnar intresserat under kursveckan.
Bli vän med Rötter
Vill du stödja arbetet med Anbytarforum
och nättidningen Rötter, som drivs av
Sveriges Släktforskarförbund? Det gör
man genom att bli medlem i Rötters Vänner på förbundets hemsida www.genealogi.se.
Det kostar hundra kronor att vara Röttervän. Pengarna går till att driva Anbytarforum och Rötter på nätet. Som medlem får du tillgång till flera digitaliserade
arkiv.
Ett är verket Sveriges 100-åringar som
innehåller kortare biografier om närmare
5 500 personer som på 1950-talet hade
uppnått en ålder mellan 80 och 110 år.
Boken är indexerad och sökbar.
Har du en lantmätare i släkten kan du
ha nytta av verket Svenska lantmätare
1628-1900 - biografisk förteckning samt
Sveriges lantmätare 1964, som är delvis indexerad. Du får också tillgång till
nationalitetsmatriklar för svenskar och
svenskättlingar utomlands, från konsulatsarkiven. Även Utrikesdepartementets
medborgarskapshandlingar ingår.
Dessutom kan du läsa alla exemplar
av tidningen Släkthistoriskt forum 20082010, i digital upplaga.
Wåra Rötter 3/2013
3
Släktforskning på hembygdsgården i Lofta
Tjust Släktforskarförening har under
onsdagarna i juli månad funnits på
hembygdsgården och hjälpt intresserade att få veta mer om sina släktanor.
Att forska om sin egen släkts historia
är idag ett populärt fritidsintresse. Är
dina anor svenskar eller invandrare,
stadsbor eller bönder, eller…?
Valdy Svensson från släktforskarföreningen, som hjälper besökarna till rätta på
hembygdsgården, berättar med stor inlevelse och glädje om hur spännande det är
att söka sig fram i kyrkböcker, mantalslängder och husförhörslängder för att få
veta mer om sin egen släkts historia. De
flesta som kommer och ber om hjälp har
kommit upp i övre medelåldern.
– Det är roligt att hjälpa till, säger Valdy, men tycker samtidigt att det är synd
att ungdomarna inte redan i skolan får
lära sig mer om släktforskning, inte minst
därför att det idag är så lätt att släktforska
via datorn och internet.
– Dessutom finns ju många i den äldre
generationen kvar då som man kan fråga.
Och fråga om allt, säger Valdy. Gjorde de
något spännande eller ovanligt? Kanske
for de på de sju haven eller grävde guld
i Alaska?
Spännande detektivarbete
Valdy själv började med släktforskning
mera av en slump redan 1997. Det var
hennes man som började prata om att det
vore bra att lära känna sin släkthistoria
lite bättre men det var Valdy som gjorde
slag i saken efter att ha gått en kurs i släktforskning. Tjust Släktforskarförening bildades 1985 och har idag 550 medlemmar.
Man har egen forskarlokal i Västerviks
stadsbibliotek och anordnar resor, studiecirklar och kursveckor på Gamleby folkhögskola.
– Det är som ett spännande detektivarbete där man inte kan vara säker på vad
man stöter på. Man möter många människoöden, både glada och tragiska, säger
Valdy. Främst fäster man sig vid kvinnornas situation förr i tiden med många
barnafödslar och knappa levnadsförhållanden.
Hur livet var förr
När vi besöker Valdy på hembygdsgården
är också Inger Johansson i Råberga där,
som själv är en flitig släktforskare. Det
blir ett intressant och lärorikt samtal med
många berättelser om människor från förr
i tiden.
Valdy berättar att ibland kan människor
både bli arga och besvikna när de upptäcker att inte alla i släkten långt tillbaka
hållit sig till vad som varit moraliskt riktigt. Men det är också en del av historien
som visar på att livet kan svänga både upp
och ner, då som nu. Utifrån de enskilda
människornas öden kan man sedan få vidgade kunskaper om hur samhället såg ut
förr i tiden. Hur man bodde, levde, roade
och försörjde sig.
– I år har det varit fler besökare än tidigare år och många intressanta uppdrag att
lösa, berättar Valdy Svensson.
Hembygdsföreningen vill tacka Tjust
Släktforskarförening och Valdy för att
man gör detta viktiga och uppskattade arbete på hembygdsgården.
Hans Ålund, ordförande i
Lofta hembygdsförening
Lofta Hembygdsgård.
Dokumentärfilmer på cd
Västerviks Museum har gjort en cd med
tre filmer av Ingvar Sjöberg, med totalt
nästan en timmes speltid.
Den ena filmen visar invigningen av
det nya Domusvaruhuset 1960. Nästa
film är en reklamfilm om Västervik inför
550-årsjubileet 1983. Den tredje filmen
består av bilder från Västervik med omgivningar på 60-talet. Vi ser hus som inte
längre finns kvar, en Volvo PV som glider
förbi Anderbergs affär och fina gamla träbåtar i Fiskarehamnen.
Var du med vid Domusinvigningen
kanske du finns med på filmen.
4
Wåra Rötter 3/2013
Ingvar Sjöberg var dokumentalist och
anställd av Västerviks kommun under
flera decennier. 1985 gick han i pension
och avled 2010.
Cd-skivan kan köpas på museet och
kostar 100 kronor.
I Ingvar Sjöbergs arbete ingick att fotografera stadsmiljöer. I början av 80-talet
gav han ut två böcker, ”Ändå var det för
inte så länge sedan”, del 1 och del 2. Här
visar han bilder han tagit i början av sitt
arbete och på senare tid, och på så sätt ser
vi hur miljöerna har förändrats. Bilderna
publicerades först i Västerviks-Tidningen.
Vad släktforskar du om?
Frågorna:
1. Vad forskar du om?
2. Vad är din mest intressanta upptäckt?
3. Hur länge har du släktforskat?
Inga-Britt Bernström
Elisabeth Linder
Jan-Olov Pettersson
1. Jag forskar på både min pappas och
mammas sida. Mammas släkt kommer
från Norrbotten och pappas kommer från
Västmanland och södra Dalarna.
Själv är jag uppväxt i Norrbotten och
det är enklare att forska där eftersom jag
känner till trakten och ortsnamnen. Det är
lite krångligare att forska i Västmanland
och Dalarna eftersom jag inte är bekant
med trakten eller ortsnamn.
1. Jag fördjupar mig för närvarande i min
farfars liv. Jag har anmält mig till skrivarkurs hos Eva. Han dog 1932, långt innan
jag föddes. Jag har ändå hört talas om
honom så länge jag minns som en speciell och aktningsvärd person. Han gjorde
en klassresa från att vara nummer 3 i en
syskonskara på 9 plus ett fosterbarn. Han
växte upp på ett torp under Forsby gård.
Blev rättare på Tuna gård och sedan arrendator på en större gård.
P.S. Farfar tog namnet Linder när han
avslutade sin utbildning på Troserums
lantbruksskola 1899.
1. Jag forskar både på min egen ana, samt
min hustrus som kommer ifrån Asby församling.
2. Att nämna en enskild upptäckt är svårt.
Jag tycker det är intressant att det överhuvudtaget går att få reda på så mycket om
mina anor. Men visst finns det sensationer
också t ex en man som dog efter att blivit
klämd mellan två tågvagnar, drunkning,
självmord fängelsedomar etc.
Att läsa om alla små barn som dog
bara några månader eller år gamla känns
sorgligt. Man får vara glad över modern
mödra- och barnhälsovård som helt har
förändrat överlevnadsstatistiken
3. Jag började 2007 med en kurs i släktforskning. Det var precis i övergången
mellan att läsa på mikrokort och att använda dator.
Jag kom inte överens med min dator
så forskningen fick ligga nere till slutet
av 2011 då jag satte igång på allvar och
nu räcker inte nätterna till för jag behöver lugn och ro och kunna sitta vid datorn
läääänge.
Vill du vara med i enkäten? Kontakta
Eva Johansson på e-post:
[email protected].
Tre medlemmar får i varje nummer
svara på tre enkla frågor.
2. Gården på min mammas sida har funnits i släkten åtminstone sedan 1712.
2. En intressant figur i våra anor är Johannes André född år 1550 och som var Johan den 3:e hovpredikant.
Även Erik Gyllenbrier som adlades och
är född 1633 på Åby gård i Gamleby tillhör våra anor.
3. Jag har hållit på att släktforska från
1972 alltså i 40 år, min blir bara mer intresserad. Deltog både på Tjust Släktforskarföreningens veckokurs i Gamleby och
resan till Släktforskardagarna i Köping.
3. Jag gick en kurs för ca 10 år sedan och
bestämde mig då att fortsätta när jag gick
i pension. Nu är jag pensionär.
Emigrantarkiv på SVAR
På SVAR finns nu tillgängligt ett nytt emigrantarkiv som scannats in. Det är arkivet
från Bröderna Larsson och Co, som var en
agentur för flera av de stora emigrantrederierna. Här finns till exempel brevväxling
mellan agenterna och de som tänkte sig att
emigrera, framför allt förfrågningar om
biljettpriser och turlistor.
Tyvärr är inte volymerna indexerade
utan man får bläddra sig fram och se vad
som finns. Mest är det korrespondens,
med brev från och till emigranter, som ingår. Arkivet har delats upp på olika delar
som sedan sorterats årsvis och på begynnelsebokstav i efternamnen.
Ett exempel: Peter Johansson i Eksjö
skriver den 10 januari 1891 att han fått
biljett av en redan utvandrad släkting och
själv ska resa den 28 januari men vill bli
mött vid tåget i Göteborg och att han vill
ha en övernattning på Emigranthemmet
före resan.
Firman startade 1873 och fanns kvar
fram till cirka 1910.
För att hitta arkivet går du till Digitala arkiv, Arkivsöktjänster och sedan arkivsök. Sök efter SE/GLA/10774.
Wåra Rötter 3/2013
5
På Släktforskardagarna i Köping
Så var det åter dags för släktforskarnas Mecka och denna gång nästan mitt
i Sverige, nämligen i Köping.
Årets släktforskardagar hölls den 2325 augusti. Som vanligt många besökare,
varmt och trångt. Inga direkta nyheter
detta år, men många intressanta utställare
och välbesökta föreläsningar.
I år var det något bantat program då endast en ordförandekonferens hölls under
fredagen, men varken studieledar- eller
redaktörskonferens. Stämman var som
vanligt på lördagen. För information om
vad som bestämdes och val med mera
hänvisas till vårt förbunds hemsida www.
genealogi.se/.
Vi var 24 medlemmar från Tjust som
antagit inbjudan samt två icke medlemmar som åkte med Ukna buss till Köping.
Vi hade trevligt, synd bara att bussen inte
fylldes av vetgiriga släktforskare.
Nästa år hålls släktforskardagarna i
Karlstad, som vanligt i augusti.
Hans Wilensjö
Hans Wiberg, Valdy Svensson, Inger och Dan Dahlqvist är några av de medlemmar
som åkte från Tjust för att besöka Släktforskardagarna i Köping. Foto: Hans Wilensjö.
Berättar om gästgivaregårdar
Var fanns gästgivaregårdarna i Tjust?
Det vet Kaj Kjellström från Linköping
och det ska han berätta om på medlemsmötet den 16 oktober.
Kaj Kjellström har skrivit en bok om
gästgiverier och skjutsstationer i Kalmar
län under åren 1649-1933. Boken gavs ut
förra året. Tidigare har han skrivit en motsvarande bok om Östergötland.
Med sig på mötet har han sin medhjälpare Inga-Britt Larsson. De har rest runt
i Östergötland och i Kalmar län och letat
upp de gamla gästgiverierna.
– Vi kommer att berätta om gästgivargårdarna i Tjust och om hur man söker
uppgifter om man har en gästgivare i
sin släkt. Det blir också information om
skjutsväsendet, berättar han.
Allt underlag till boken, bilder och
forskningsmaterial, har han donerat till
Kalmar Läns Museum där det är tillgängligt för andra forskare.
Nu arbetar de vidare med en bok om
Jönköpings läns gästgivaregårdar, som
ska följas av en bok om Kronobergs län.
Redan den 18 september hålls höstens
första medlemsmöte. Då gästas vi av
Anders Thornström som ska berätta om
Krigsarkivet.
Eva Johansson
6
Wåra Rötter 3/2013
Släktforskarhjälp på
Locknevi marknad
Varför är det så trevligt att komma till
Locknevi marknad ? Jo vi känner oss så
välkomna av arrangörerna i Locknevi
bygdegårdsförening.
Marknaden hölls den 11 augusti och var
mycket välbesökt. Inne i lokalen fick besökarna vara på alerten för att hitta sig en
plats att njuta av kaffe med hembakat.
Många hade frågor och ville veta om
sin släkt. Allt kunde inte besvaras då det
var så dålig mobiltäckning, kanske beroende på vädret. Mycket kunde vi ändå
plocka fram tack våra CD-skivor.
Vår karta över torpen i Locknevi lockade många tittare.
Locknevi marknad är en riktig hemvändardag där man träffar både släkt och vänner. I år var det Leif Pettersson och jag
som var där. Ett stort tack till Locknevi
Bygdegårdsförening för den stora gästfriheten.
Valdy Svensson
Kaj Kjellström och Inga-Britt Larsson
kommer på föreningsmötet den 16 oktober.
Är du släkt med Maria Lovisa Tilly?
Maria Lovisa Tilly konfirmerades i
Blackstad kyrka den 27 april 1872 och
fick då den här boken i gåva. Det är
Nya Testamentet, med frakturstil. Nu
söker den sin ägare.
Till släktforskarsalen har den här boken
lämnats in av en medlem som hittat den
i en kartong med böcker, kanske från en
auktion för länge sedan. Hon har själv
ingen koppling alls till Lovisa Tilly i Hallingeberg men vill gärna att den kommer
i rätta händer om det finns någon efterlevande till Lovisa.
I boken finns flera papperslappar som
bokmärken på olika sidor, både en tecknad dam med fin frisyr, ett julhjärta, söndagsskolemärken, en pressad växt och
ett flygblad från Svenska Folkskolans
Vänner 1898. Dessutom finns ett papper
som det står följande på: ”jungfrun Maria Lovisa Tylli, Röstberg, Blackstad” och
ett vykort till Lovisa Karlsson, Karlstorp,
Hallingeberg med påskriften ”På mors
dag af Jenny”. Uppenbarligen kallas hon
Lovisa.
För barn fick de, två döttrar och fem söner. Sex dagar efter bröllopet föddes Carl
Johan, men han dog i februari året därpå.
Barnlösa flyttade de till Lofta samma
år. Familjen växte och de återvände till
Gamleby, flyttade sedan till torpet Lund
under Hjortstad i Hallingeberg och 1892
till torpet Karlstorp under Hallingebergs
rusthåll. Där förblev de till sin död. Gustaf dog 1925 och Lovisa överlevde honom
med sju år.
Känner du igen dem?
Om det finns en släktforskare bland deras
efterlevande känner du igen dig i den här
berättelsen. Eller finns det kanske någon
bland läsarna som känner igen någon av
barnen:
Karl Gustaf Hjalmar Gustafsson, född
1884-05-17 i Lofta, död ogift 1909 i
Odensvi.
Alma Kristina Karlsson, född 188507-24 i Lofta, gift, änka 1957, död 1972 i
Sandebo, Odensvi.
Jenny Maria Viktoria Hultman, född
Karlsson 1888-12-11 i Hallingeberg, vigd
första gången 1915 med Gustaf Albin
Svensson, gift andra gången 1924 med
Ernst Julius Axel Hultman. Jenny dog
1968 i Häckenstad, Rosendal, Hallingeberg och ska ha varit föreståndare för
ålderdomshemmet i Hallingeberg.
David Konstantin Karlsson, född 189105-21 i Hallingeberg, gift 1921, död 1985
i Sollentuna.
Adrian Eugen Karlsson, född 1894-0223 i Hallingeberg, gift 1919, död 1944 i
Harg, Lofta.
Oskar Valdemar Herbert Karlsson, född
1897-05-10 i Hallingeberg, gift, änkling
1970, död 1986 på Ekliden i Ankarsrum.
Hör av dig till Wåra Rötters redaktion
om du känner till familjen eller själv är
efterlevande.
Eva Johansson
Livgrenadjär
I kyrkböckerna ser vi att Lovisa Tilly föddes den 3 mars 1857 i Sågsdu i Blackstad.
Hon dog den 29 september 1932 och var
då änka och bodde i Karlstorp, Hallingeberg.
Lovisa blev äldsta barnet till livgrenadjären nr 105, Johan Frans Oscar Tilly och
hans hustru Christina Svensdotter på soldattorpet Sågsdu under Trästad i Blackstad socken. Båda föräldrarna är födda
1828. Hennes far kom från Djursdala och
hennes mor från Locknevi. De gifte sig
samma år som Maria Lovisa föddes.
Lovisa fick med tiden två systrar och
två bröder.
1888 fick livgrenadjär Tilly avsked från
sitt kompani och flyttade till torpet Ekeberg. Där dog han 1912, sex år efter att
hustrun gått bort.
Sju barn
Lovisa lämnade hemmet 1874 och var
piga i Blackstad ett år men återvände sedan hem. Året därpå blev hon piga i Rörsberg. Hon bytte pigplats några gånger
och var 1882 på Trästad säteri. Då hade
hon träffat sin blivande make, den ett år
äldre Nils Gustaf Karlsson som var dräng
på Ullevi i Gamleby, men född i Hallingeberg. Efter vigseln den 12 augusti flyttade Lovisa till maken på Ullevi. Troligen
kallades han Gustaf för den näst äldste
sonen tog som vuxen namnet Gustafsson
medan de andra barnen hette Karlsson.
Är du släkt med Maria Lovisa Tilly, född 1857 i Blackstad? Hör av dig till Wåra Rötters
redaktion i så fall, för hennes bok väntar på dig.
Ny bok om gods och gårdar
Snart kommer en ny utgåva av boken
Gods och gårdar i Kalmar län. Det är
Studieförbundet Vuxenskolan som satt
igång arbetet med en ny inventering, 70
år efter den förra.
I Kalmar län finns cirka 16 000 jordbruksfastigheter med en areal på minst
två hektar. Det är dessa som erbjuds plats
i boken. Den ska ges ut i fyra band, ungefär från norr till söder, inland och kustland. Västerviks kommun ska finnas med
i band nummer tre. Samtliga band beräknas kunna publiceras till vintern.
Wåra Rötter 3/2013
7
Jakten på farmor Helgas förfäder
Text
Ingegerd Hammarqvist
Ibland kan det ta flera år, ett riktigt
detektivarbete och dessutom lite tur
för en släktforskare att få svar på sina
frågor. Det vet Ingegerd Hammarquist
i Gamleby, som här berättar om jakten
på hennes farmors anfäder.
Farmor Helgas mor Carolina Petronella
Kinnander föddes 24 november 1846 på
Ålhults säteri i Södra Wi socken. Hennes
föräldrar var enligt födelseboken pigan
Catharina Lovisa Kinnander och betjänten Peter Samuelsson Lind.
Jag sökte vidare i husförhörslängden
för att hitta fler uppgifter. Det var svårt
att tolka prästens anteckning om Peters
födelseförsamling. Eftersom jag just då
gick på en nybörjarkurs, bad jag kursledaren om hjälp. Han läste förstås utan
problem och jag undrade för mig själv om
jag någonsin skulle kunna läsa prästernas
kråkfötter lika enkelt.
Peters födelseförsamling var Kråkshult i Jönköpings län. Det visade sig att
Peter inte gifte sig med Catharina Lovisa. Han lämnade Ålhult, blev husar
och bildade familj med en annan kvinna.
Catharina Lovisa tog själv hand om sin
dotter och de kom 1849 till Vimmerby.
Catharina Lovisa bodde där resten av sitt
liv. Hon var 73 år gammal då hon dog
1898. Enligt prästens anteckning hade
hon varit bageriidkerska. Mjölhantering
var en familjesysselsättning skulle det
visa sig.
Petronella lämnade Vimmerby under
sitt artonde år, då hon blev piga och hade
tjänst på olika gårdar i Horns socken.
Hon tjänade på en gård i Mjöla när hon
träffade Frans Oskar Petersson. De gifte
sig i juni 1870 och började sitt strävsamma liv tillsammans i torpet Forshult på
Wäsby ägor.
stammade från Erik Larsson Kinnander
(1702-1786) född i Tidersrum i Kinda härad, rektor för apologistskolan (motsvarande den gamla realskolan) i Eksjö och
senare utnämnd till kyrkoherde i Lommaryd. Det var han som tog namnet Kinnander. Jag lånade en bok på biblioteket, som
en sentida ättling skrivit om prästsläkten
och följde upp varenda en. Men jag hittade inga trådar till Catharina Lovisas familj.
Vem var Kinnander?
Efternamnet Kinnander fick mig att fundera. Fanns det en präst i släkten? Under
min skoltid hade jag lärt mig, att när präster tog sig nya namn valde de oftast en latinsk ändelse -ius, eller en grekisk -ander.
Det gällde att försöka följa Petronellas
anor på morssidan för att få svar på frågan. Modern Catharina Lovisa Kinnander föddes 6 januari 1825 i Horns socken
enligt uppgift i husförhörslängderna från
Vimmerby. Till min stora besvikelse saknas kyrkböckerna i Horn för den aktuella
tiden. De förstördes vid en brand i prästgården. Det gick inte att få fram uppgifter
om Catharina Lovisas föräldrar och eventuella syskon.
Då började jag istället leta efter en präst
med namnet Kinnander. Det fanns en hel
rad präster med det namnet visade det sig.
De tillhörde alla samma släkt och här-
Rekonstruerade kyrkböcker
I mantalslängden från Horn för 1820 hittade jag en mjölnare Sven Kinnander vid
Åby kvarn. I en bilaga till mantalslängden
lämnade ägaren till Åby säteri uppgifter
till skattskrivning för sig själv, sin familj
och underlydande. (Man var vid den här
tiden tvungen att betala skatt för vissa varor som siden, tobak, kaffe, vin m.m.) Här
fanns också mjölnaren Sven Kinnander
tillsammans med hustru och tre döttrar.
Jag trodde nu att jag hade hittat Catharina
Lovisas familj. Men hur skulle jag få fram
bevis för det? Det här var sista mantalslängden och kyrkböckerna var borta.
Vid ett besök i släktforskarsalen i Västervik fick jag veta att en kvinna vid namn
Christina Gustafsson gjort ett fantastiskt
arbete med att försöka återskapa kyrkböckerna i Horn med hjälp av andra källor. Hennes material har tagits om hand
Åby kvarn i Horn ligger vid Stångåns utlopp i Åsunden. I dag är vattnet till det gamla fallet avstängt och leds ut i Åsunden i en ny
fåra. Här har några av Ingegerd Hammarquists famors förfäder bott. Foto: Ingegerd Hammarquist.
8
Wåra Rötter 3/2013
av släktforskaren Barbro Behrendtz i Linköping.
Barbro hade faktiskt uppgifter om Catharina Lovisas familj. Fadern var inte
Sven Kinnander utan hans efterträdare
vid Åby kvarn, mjölnaren Carl Fredrik
Andersson Kinnander. Catharina Lovisas
mor hette Inga Lisa Berjesdotter och hon
var dotter till mjölnaren Berjer (Birger)
Persson Wiman i Kiölefors kvarn i Kisa
socken. Carl Fredrik och Inga Lisa fick
tio barn, sju döttrar och tre söner. Catharina Lovisa var äldst i syskonskaran.
Nu dök nya frågor upp. Hur var mjölnarna Sven och Carl Fredrik släkt? Hade
de släktband till prästen Erik?
Allt föll på plats
Det blev många timmars sökande i gamla
svårlästa kyrkböcker. Jag blev allt bättre
på att läsa kråkfötterna. Sven Kinnanders
far, farfar och farfarsfar var också mjölnare på olika platser i Kinda härad. Med
hjälp av andras släktutredningar på nätet
kom jag till slut på hur prästen och de här
mjölnarna var släkt. Men farmors anfader
Carl Fredriks anknytning till släkten Kinnander var fortfarande en olöst gåta.
Kommen så här långt tänkte jag fortsätta med att berätta att om farmors fars
släkt. Jag gick ut på nätet för att kontrollera uppgifterna i en anteckning och
hamnade på Anbytarforum. Medan jag
skummade igenom inläggen där, kände
jag plötsligt igen några namn från Carl
Fredriks mors släkt. Flera generationer
bakåt räknades upp. Plötsligt föll bitarna
på plats. Visst var de släkt Erik, Sven och
Carl Fredrik!
Den gemensamme förfadern, Sven Haraldsson, föddes omkring 1570 i Mjölsefall i Kisa socken. Han var bonde, men
också nämndeman i Kinda härad och riksdagsman. Sonen Hemming Svensson tog
över som bonde efter sin far i Mjölsefall
och blev kyrkvärd i Kisa. Prästen Erik
Kinnander var hans dotterdotterson. Hemmings syster Dorotea Svensdotter blev
anmoder till Sven och Carl Fredrik Kinnander genom två av sina barnbarn, Ker-
stin Månsdotter och Aron Månsson. Aron
var Carl Fredriks morfars far och hade
gästgiveri i Årteflod i Tidersrums socken.
Det här kändes fantastiskt! Efter flera
En bilaga till mantalslängder från Horn i Östergötlands län 1820. Genom det här dokumentet upptäckte Ingegerd Hammarquist att mjölnare Kinnander inte kunde vara son
till företrädaren Sven Kinnander. Källa: Riksarkivet/SVAR SE/RA/55203/55203.04/193
(1820:1).
Ny tidning för släktforskare
I höst kommer ett nytt magasin för oss
som släktforskar. Tidningen heter Släkthistoria och ges ut av LRF Media, som
också ger ut Land, Minnenas Journal, Populär historia och många andra tidningar.
Enligt tidningens hemsida ska den
handla om det som vi släktforskare nog
gärna vill läsa om, nämligen hur man
forskar i arkiv, om spännande livsöden,
års letande dyker de felande länkarna
upp, när jag söker efter en annan uppgift.
Släktforskarens dröm och belöning!
andras forskning med mera. Knuten till
tidningen är släktforskaren Helena Stark
som arbetat med efterforskning till tvserien ”Allt för Sverige”.
Rättelse
Porträttet på kyrkoherden Erik Johan Segerstedt, som vi hade en artikel om i nummer 1 av Wåra Rötter i år, hänger i hembygdsgården Sjöliden och inte i Averum
som felaktigt uppgavs.
Wåra Rötter 3/2013
9
Ville Svan – ett människoöde
Text
Karin Hallberg
En backstuga som sedan länge är försvunnen är Fredriksberg i Törnsfalls
socken. Den låg endast några hundra
meter från mitt föräldrahem i Gagersrum.
I Fredriksberg bodde en man som hette
Ville Svan. Under uppväxttiden blev
han stångad av en tjur i halsen, så att han
blivit allvarligt skadad. Han kunde bara
säga ”a-ha-a”, därför måste han peka och
teckna. Dessutom var han ”ofärdig”. När
han gick satte han i tån på ena foten, för
vänstra knäet var krokigt. Inte nog med
det, hans vänstra hand var skadad så att
handflatan alltid var vriden från kroppen.
Ville Svans föräldrar var Jonas Fredrik
Svan och hans hustru Catharina Hansdotter. De kom från Hjorted 1827. De hade
gift sig i Totebo församling 1824. Han var
pappersmakarlärling från Totebo och hon
piga från Ramshult.
Jonas Fredrik Svan var född i Törnsfall
1803 och son till kronoskogvaktaren Jonas Svan i Törnsfall. Modern Catharina
Hansdotter var född i Lofta 1801.
Wilhelms far, Johan Fredrik, står skriven som nyodlare, när de kommit till
Törnsfall 1827, samt utfattig och befriad
från mantal, det vill säga skattebefriad.
Nyodlingen var förstås Fredriksberg, för
det är från det årtalet som Fredriksberg
nämns i husförhörslängden första gången
Mager mark
Jag undrar hur det gick till, när en markbit uppläts åt en nykomling i socknen.
Det var i det här fallet en så mager plats
som markägaren inte ville befatta sig med
själv. När man idag ser sig omkring där,
undrar man hur någon över huvud taget
kunde komma på idén att lägga ner arbete på en nyodling just där i den steniga
backen.
Idag är det grunda jordlagret bevuxet
med glesa tallar. Att bosätta sig på en
sådan plats förefaller för mig vara något
man gör i yttersta desperation, som en
allra sista utväg att få tak över huvudet.
Dagsverken
Nu var det så att man inte kunde slå sig
ner så där i en mager skogsbacke utan vidare.
Det hade sitt pris, vilket innebar att man
blev skyldig att utföra ett antal dagsverken per år hos bonden som upplåtit marken. Det var inte ett pris som var tidsbestämt och som kunde betalas av som andra
skulder, utan det fortsatte hela tiden och i
mina ögon utgjorde det en slags livegenskap. Man blev aldrig fri från dagsverkena så länge man levde eller bodde där.
Jag citerar ett avsnitt ur en liten sönderläst bok jag hittade bland min mormors
skrifter, Från dagsverkstorp och backstu-
Det finns faktiskt en bild på Ville Svan. Den här bilden, tagen 1920-21, föreställer fattighjonen sittande utanför fattigstugan. Personerna är från vänster okänd, Ida Sofia Andersdotter, okänd, Ingrid Pettersson från Skvagerfall, och Wilhelm Svan. Observera att Ville
sitter så att han håller sin vänstra hand gömd. Stående med en bukett baldersbrå är John Jonsson, arrendator på Prostgården. Lägg
märke till hans fickur! Han har troligen varit ute på åkern och rensat baldersbrå, när fotografen kom till fattigstugan. Baldersbrå
kallades i folkmun ”tjuvkona” eftersom det växer frodigt och sedan lägger den sig ner och hindrar säden att växa. Foto: Törnsfalls
hembygdsförening.
10
Wåra Rötter 3/2013
gor (1936), skriven av Gustaf Carlsson:
”Förutom att det i vissa gårdar fanns
inhysesfolk som bodde i små kyffen, förekom det även backstugor. I sådana små
kojor hade hantverkare sitt hem, där bodde lytta och av livet slagna, där hade dagkarlar och med dem jämställda sin boning
– sådana som voro för fattiga för att ens
kunna bli torpare. Somliga backstugusittare kanske var lyckliga nog att äga en ko,
andra hade inga levande inventarier alls”.
Arbete hos bönderna
Kanske hade de som bodde i Fredriksberg
en get som kunde tjudras i skogskanten,
så att de små barnen kunde få sig en munfull mjölk. Problemet var förstås att få tag
på vinterfoder, men jag tror att det var fritt
att slå av gräset, som växte på vägrenarna
och man kunde även skära ner knippen av
aspgrenar, som torkades och sparades till
vintern.
På kartan från 1855 finns emellertid
inte någon bod eller fähus inritat, så det
verkar inte som om man hade något djur.
Det var ju helt uteslutet att man i
Fredriksberg skulle kunna försörja sig på
den där magra markbiten, utan man måste
hitta arbete på annat håll. Wilhelms far
gick säkert och arbetade hos bönderna i
Gagersrum och troligen även hans mor
innan hon fick för många barn. Kanske
gjorde hon det, då de största barnen blivit
så stora att de kunde se efter de små.
Att det behövdes arbetskraft i Gagersrum förstår vi av det faktum, att två av
döttrarna blev pigor hos bönder i Gagersrum, innan de drog vidare till Gamleby.
Rester av huset
Jag försöker föreställa mig hur det kan ha
sett ut då. Jag ser en någorlunda plan yta
som bildar en glänta i skogen Det är inte
svårt att hitta platsen där det lilla huset
låg.
En naturlig berghäll fick bilda en bit
av grunden och en del av stenarna, som
utgjorde resten av stenfoten. Jag inbillar
mig att dörren var på nersidan, och står
man där, ser man spåren av en liten odling
– troligen ett trädgårdsland med grunda
diken omkring. Det är lättast att urskilja
på våren, innan gräs och andra växter
skjutit fart. Emellertid är det så magert att
växtligheten är sparsam.
Inte långt från husresterna har jag hittat
en två-tre decimeter djup grop, som utan
tvivel varit den källa där de hämtade sitt
vatten. Området kring gropen är lite fuktigt och kärrigt, så det kan nog finnas någon form av källåder någonstans i botten.
Det som är bäst bevarat, är det som var
deras matkällare. Den ligger på andra sidan stigen och taket har naturligtvis störtat in för länge sedan, men väggarna av
stenar staplade på varandra finns kvar.
Har man någon gång sett en sådan källare, är det lätt att föreställa sig hur den
en gång sett ut.
Erik Wilhelm
År 1827 när familjen Svan kom till Gagersrum, var redan deras två äldsta barn
födda, en dotter och en son, 1823 respektive 1825. Den senare dog emellertid redan 1831, sex år gammal. Som dödsorsak
anges ”slag”, vilket låter underligt i våra
öron. Med slag menar vi ju nu för tiden
stroke. Vad det nu var han drabbades av
vet vi inte, men under arbetet med den här
boken har jag hittat fler barn där dödsorsaken sägs vara slag.
Ytterligare sex barn föddes. Den yngste
av dem var Erik Wilhelm, född den 27
juli 1842. Han kom senare att kallas Ville
Svan och det är på grund av honom, som
vi över huvud taget kommer ihåg att uppmärksamma Fredriksberg och människorna som bodde där.
Ville blev tidigt faderlös, knappt två år
gammal. Fadern Jonas Fredrik Svan dog
nämligen den 5 mars 1844 av lungsot, 41
år gammal. Han efterlämnande hustru och
sju barn i yttersta fattigdom.
Vi vet att fadern hade arbetat i Totebo
som pappersmakarlärling. Det allra finaste papperet tillverkades av lump – det vill
säga kasserade kläder och tygtrasor. Man
kan då anta att många av dessa kläder
hade tillhört personer som hade lungsot
(tuberkulos). Kanske hade han ådragit sig
sjukdomen genom att ha handskats med
de här kläderna.
Villes bror Gustaf Fridolf, född 1836,
dog endast två veckor senare av bröstfeber (lunginflammation), sju är gammal.
Ett gammalt vykort från 1910 visar Törnsfalls kyrka.
Om författaren
Karin Hallberg i Västerås har sina rötter i Törnsfalls socken i Tjust. Hon
håller på att skriva en bok med berättelser från socknen. En av berättelserna är denna om Ville Svan, som här
publiceras i något nedkortad version.
Denna artikel bygger på information
från Törnsfalls hembygdsförening,
och Anna-Maria Jacobssons forskning
där om Ville Svan.
Till fattighuset
År 1863 står det i kyrkoboken att Ville är
stum och även ”kasserad”. Ville är nu 21
år gammal och har förmodligen varit och
gjort exercis i Hultsfred och fått stämpeln
kasserad.
Ville bodde hos sin mor Catharina i
Fredriksberg till hennes död 1874. Hon
blev 72 år. Ingen dödsorsak nämns. Hon
var liksom maken utfattig och befriad
från skatt.
År 1874, när Ville var 32 år gammal,
flyttade han till fattighuset i Törnsfall.
Han klarade väl inte av att bo i torpet själv,
nu när modern var död. Fredriksberg stod
troligen därefter tomt. Huset förekom i
husförhörslängderna i 50 år mellan 1827
och 1877. Det förföll naturligtvis fort,
dåligt byggt som det troligen var, och naturen utplånade nog tämligen snabbt det
som Ville Svans far åstadkommit.
Ville förekommer i fortsättningen några
gånger i protokollen. 1874 beviljades han
4 kronor och 10 öre till en sängfäll inköpt
på en auktion i Stolphagen och 1891 ropar
han in ett par lösmanschetter för 30 öre i
Skvagerfall. Han ville väl känna sig fin,
när han gick till kyrkan.
1919 höll fattigvårdsstyrelsen sammanträde och delade då ut 456 kronor och 25
öre till Vilhelm Jonsson Svan, som bodde
i fattighuset. Det var naturligtvis pengar
som skulle räcka under lång tid.
Till Kålåker
1920 reparerades fattighuset varvid de
fattiga tilldelades en annan bostad. Ville
skulle under den tiden bo i Aveslätt. I själva verket blev det Kålåker.
Alice Larsson, min svägerska Britts
mor, kom ihåg honom från den tiden. Visserligen var Alice då bara en liten flicka,
men den udda mannen med dragspelet
glömde hon aldrig. I husförhörslängden
från det året står det också mycket riktigt
att han bor i Kålåker.
forts. sidan 12
Wåra Rötter 3/2013
11
Ville Svan bodde därefter på fattighuset
fram till sin död 1925-01-26. Han blev 83
år. Dödsorsaken uppges vara urinförgiftning. Inga anhöriga finns antecknade.
Detta är vad som finns om honom i de
officiella källorna.
Trampade orgeln
Ville levde emellertid länge i minnet hos
de personer som någon gång träffade honom.
Helga Hallinder, född Törngren, som
lämnat många av de uppgifter jag här använt mig av, mindes honom som en snäll
man i 60-årsåldern, som klappade henne
på huvudet och försökte säga något vänligt. Han var orgeltrampare i Törnsfalls
kyrka och hon mindes hur han stod på
läktaren och ”åkte” upp och ner på tramporna. Kantorn pekade eller nickade åt
honom, när han skulle trampa. Vid den
tidpunkten hade han flyttat till ålderdomshemmet vid kyrkan, men han brukade
komma till Gagersrum för att hälsa på.
Min far Algot Karlsson lämnar en samstämmig uppgift i en tidningsartikel skriven av Arne Christiansson i VästerviksTidningen den 17 juni 1978.
Jag vill minnas att pappa sa att Ville
kom till Gagersrum för att besöka sitt
gamla hem. Det måste ha varit i början
på 1920-talet, eftersom farfar med familj
kom till dit 1920, då pappa var 14 år. Ville
levde till 1925, så det finns en chans att de
mötte varandra.
Jag undrar om det återstod någonting av
huset vid den tidpunkten. Det kom aldrig
upp till diskussion, eftersom mitt intresse
för Ville Svan inte hunnit vakna medan
pappa levde.
Körde oxarna
En annan och utförligare artikel fanns publicerad i Västerviks-Tidningen omkring
1955. Det är en Arvid Leonard Karlsson
(1881-1960), som berättar för Birgit Josefsson i Gamleby. Arvid Leonard hade
gjort Villes bekantskap som mycket liten,
eftersom han ofta vistades hos farföräldrarna som arrenderade Prostgården i
Törnsfall.
Dit kom Ville för att hjälpa till med
tröskningen. Arvid berättar att det var
många gånger Ville och han hjälptes åt
med att köra oxarna vid tröskningen.
Arvid lärde sig under den samvaron att
förstå vad Ville försökte säga och ”ingen
kan tänka sig hur glad han blev, när man
kunde tolka hans meningar”.
Arvid tror att Ville fick 75 öre om dagen
för sin arbetsinsats på Prostgården.
Under sina vistelser hos farföräldrarna
hände det sig att han ofta blev skickad
till fattighuset med ullgarn till en liten rar
gumma, som stickade vantar och strum12
Wåra Rötter 3/2013
por. Gumman hette Karolina och var ofärdig, varför hon kallades Halta Karolina.
Farmodern skickade alltid med mjölk och
mat till henne och han brukade även få
lite särskild mat med till Ville, som alltid
blev så glad och tacksam.
En gång hade Karolina stickat vantar,
som Arvid skulle ta med hem. Då frågade
Arvid om han inte kunde få ge Ville ett
par vantar, som denne kunde använda, när
de snart skulle köra tröskverket tillsammans. Det gick farmodern med på, men
det var svårt att få Ville att förstå att gåvan
var allvarligt menad.
När det äntligen gick upp för honom att
det var så, följde Ville med Arvid ett långt
stycke ut på landsvägen och klappade
honom på axeln som han brukade göra.
Tacksamheten var utan gränser.
Spelade dragspel
På höstarna gjorde Ville kvastar av björkris, som han gick omkring och sålde. Priset var 25 öre stycket. Ibland kunde Arvid
möta honom med några kvastar i ett rep
på ryggen och när Arvid då frågade honom vart han var på väg, pekade han på
någon stuga och räknade på fingrarna. Då
förstod Arvid att han skulle gå till en by
och om Arvid gissade rätt skrattade han
hjärtligt.
Ville hade ett enradigt dragspel med
två baser som han kunde spela gamla bitar och visor på. Eftersom vänstra handen
var vriden, fick han trä in den med hjälp
av den friska handen. Men han kunde inte
basa med fingrarna utan satte tändstickor
mellan klaffarna och det gick faktiskt riktigt bra att spela på det viset. Han brukade
gå till marknaderna i Gamleby och Västervik och spela för att få en slant, men
det var inte alltid som det gick så bra med
förtjänsten.
När Arvid var 17 år, hade han köpt en
cykel och då var det lätt för honom att
besöka marknaden i Västervik. När han
kom till kreatursplan vid Norrtull, stod
Ville där och drog på sitt klaver. Han
hade då gått den långa vägen hemifrån
tidigt på morgonen. Han hade fått några
kopparslantar och ett par tioöringar i en
liten pappask. Arvid stannade och lade i
en krona i pappasken och förklarade hans
belägenhet för de förbipasserande
En del sade ett glåpord men många gav
slantar. Det blev nog det mesta han någonsin fått. Han bevisade sin glädje på ett
rörande sätt.
Arvid avslutar med att konstatera att
ville Svan var en snäll, glad och förnöjsam människa i sitt elände och sin dystra
tillvaro.
Fick utstå hån
Det är Carl Ström, Fridsborg, som berättar hur det kunde vara när Ville kom ut
på kyrkbacken efter att ha trampat orgeln
under gudstjänsten. Där stod kyrkobesökarna och gjorde spe av honom och härmade hans tal och haltande gång. Han fick
utstå hån och den tidens mobbning.
Carl Ström var född 1905 och dräng i
Aveslätt i början av 20-talet.
Hur hade de det?
Arbetet med avsnittet om Ville Svan har
verkligen kommit mig att tänka till. Det
har varit både lätt och svårt att tänka sig
Utdrag ur husförhörslängden för Törnsfalls socken då Ville Svan och hans familj bor
i Fredriksberg på Gagersrum. Källa Arkiv Digital Törnsfall AI:9 (1841-1845) sid 108.
familjen, som bodde så nära mig – geografiskt mer eller mindre på samma plats,
men med en tidsskillnad på 100 år.
Mycket måste ha varit sig likt. De här
barnen sprang omkring och lekte på samma platser som jag. De berghällar, som
jag älskade och kallade mina, hade tillhört
andra barn, som kanske hade fäst sig vid
samma platser på samma sätt som jag.
Samtidigt måste mycket ha varit annorlunda då, eftersom deras livsvillkor var av
en helt annan natur. Troligen hade de inte
tid för lek och spring i bergen, som var så
viktigt för mig.
Fanns det mat för dagen? Fanns det ved,
så de kunde hålla stugan varm när fadern
låg sjuk i sin tuberkulos?
Barnen fick naturligtvis tidigt hjälpa
till i den mån de kunde. Snörika vintrar
tror jag att man skottade upp snön högt
upp mot väggarna, för att hålla kylan ute,
för jag antar att isoleringen var bristfällig. Hur stugan var byggd, har jag inte en
aning om. Liten var den förstås, troligen
med bara ett rum, och jag skulle knappast
tro att det var ett gediget bygge av timmerstockar.
Skifteskartan från 1861 över Gagersrum i Törnsfalls socken. Vid X låg torpet Fredriksberg där Ville Svan föddes och växte upp. Källa: Lantmäteriets historiska kartor.
Erik Wilhelm Svan
Född: den 27 juli och döpt den 31 juli
1842.
Föräldrar: Jonas Fredrik Svan och Catharina Hansdotter.
Faddrar vid dopet: bonden Anders Jansson i Sqvagerfall, grenadjären Johan Peter Törnfeldt i Nynäset,
drängen Nils Peter Vulcan i Gagersrum,
hustrun Carin Andersdotter i Nynäset och
pigan Carolina Persdotter i Gagersum.
Syskon:
Johanna Fredrica född 1823 28/6 i Kiltorp, Hjorted, död 1887 12/11 i Västervik.
Hans Fredrik född 1825 21/8 i Utrumstorp, Hjorted, död 1831 1/9 i Törnsfall av
slag.
Carl Magnus Oscar född 1828 30/6 i
Törnsfall, flyttar till Sjönäs 1849, död
1906 4/6 på Stensnäs under Klef, Gamleby av ålderdomssvaghet, arbetare.
Anders Peter August född 1831 17/5 i
Törnsfall, död 1912 9/3 i Västervik av leversjukdom, fd. Byggmästare.
Helena Sophia född 1834 8/1 i Törnsfall, piga hos Anders Eriksson i Gagersrum, sedan till Gamleby 1851.
Gustaf Fridolf född 1836 11/8 i Törnsfall, död 1844 15/3 i Törnsfall av bröstfeber.
Carolina Constantia född 1840 31/3 i
Törnsfall, piga i Gagersrum nr 2, Comministerbostället, död 1873 11/1 Lofta.
Gift med Jonas Magnus Pettersson, torpare i Gamleby.
Ur protokoll vid kommunalsammanträde i Törnsfall sockenstuga den 19 mars
1906.
”Som fattighjonen Wilhelm Svan och
Anna Karolina Karlsson i fattighuset nekade att mottaga någon lagad mat af Sjöterskan utan yrkade att i stellet få pengar
kvartalsvis, hvilket nämnden ej beviljade,
utan öfverens kom med Sjöterskan att
hon fortfarande skulle underhålla fattighjon med tillräckligt och god lagad mat
emot ett pris af 30 öre per dag för var person, emot att Sjöterskan skulle ärhålla ett
trädgårdsland för att kunna odla grönsaker, och uppdrogs åt ordf. att hos Pastor
Segerstedt emot ett skärligt pris ärhålla
detta.”
Uppgifterna kommer från Anna Maria
Jakobsson, Törnsfalls Hembygdsförening, som forskat om Ville Svan.
Hennes källor:
Törnsfall födelseböcker, husförhörslängder, dödböcker
Hjorted födelseböcker, vigsellängder,
husförhörslängder
Kommunarkivet Västervik
Västerviks-Tidningen 1955, 1978
Protokollet från auktionen på Ville Svans
avlidna mors stuga 1874 visar att de 16
kronor som försäljningen inbringade gick
till kommunalnämnden för att täcka utgifter för honom.
Wåra Rötter 3/2013
13
Boktips för släktforskare
Klassresa på 1800-talet
Har du träffat på ståndscirkulation i
din släktforskning? Läs då klassikern
Snörmakare Lekholm får en idé skriven
av Gustaf Hellström 1927.
Den har sin början 1924. Svenskamerikanen doktor Charles Holmes kommer hem
till Sverige efter tjugo år borta i väster.
Han har inte hållit kontakt med sin familj
eftersom han flydde efter att ha begått ett
brott. Brottet är att han förfalskade sin
fars namnteckning för att få ut pengar från
banken så att han kunde emigrera. Skammen har hållit honom borta.
Nu har han återvänt på atlantångare till
Göteborg och försöker fatta mod att åka
hem till sin far och hälsa på, inför faderns
70-årsdag. Vi får inte veta exakt var hans
far bor men troligen är det i författarens
hemstad Kristianstad.
Välstånd genom studier
Det här är en släktkrönika om ståndscirkulation, där flera i varje generation gjort
en ny klassresa uppåt. Det är detta som
är snörmakarens idé, att hans söner ska ta
studenten. Idén får han efter att hans bror
blivit överliggare i Lund och slarvat bort
sina chanser på sprit och dålig ekonomi.
Men riktigt så blir det inte, för pengarna
tar slut för snörmakare Lekholm. I stället
misk examen idag och för den som tagit
studenten väntade stora möjligheter, inte
minst inom de statliga ämbetsverken.
För varje generation höjer sig familjemedlemmarna uppåt i samhället. Inte alla,
men flera. I tillbakablickar får vi oss hela
släkthistorien till livs, när Charles Holmes
sitter på hotellrummet och tänker tillbaka
på sin familj och sin släkt.
Gustaf Hellström. Foto från Wikimedia Commons.
blir det sonen Carls fyra söner som uppfyller målet, och Charles Holmes är en av
dem. Han föddes Karl Lekholm 1882.
På den tiden kostade det en hel del
pengar att studera och studielån fanns ju
inte. I stället innebar det en ekonomisk
uppoffring av familjen. Men med studier
kom välstånd.
Snörmakarens sonsöner fick också
möjlighet att studera vidare, både på högskola och inom det militära. På den tiden
var studentexamen nästan som en akade-
Den dolda historien
Fakta
Titel: Den dolda historien
Författare: Ronny Ambjörnsson,
David Gaunt m fl
Förlag: Författarförlaget
14
Wåra Rötter 3/2013
Boktips: Eva Johansson
En bok som jag haft en del nytta av i min
forskning om livsvillkoren förr är Den
dolda historien, en essäsamling av Ronny
Ambjörnsson, professor i idéhistoria, och
David Gaunt, docent i historia. De är båda
verksamma vid Umeå universitet.
Boken består av 27 uppsatser som tar
upp en mängd olika livsvillkor och fenomen förr i tiden. Den gemensamma
nämnaren är vårt okända förflutna, det
som inte kommer fram i historieböckerna.
Till exempel hur det var att sitta i fängelse på 1800-talet, barnarbete, de inspärrade på dårhusen, skiftesreformernas bysprängningar, folkrörelser, vanartiga barn,
namnskick med mera.
Författarna är alla akademiska forskare,
men boken är på intet sätt svårtillgänglig,
tvärtom.
Den är utgiven 1984 och finns på bibliotek och på Bokbörsen på nätet.
Tidstrogen roman
Gustaf Hellström var en känd författare
och journalist under sin tid, och räknas
till tiotalisterna i svensk litteraturhistoria.
Även om språket idag känns en aning ålderdomligt är det ändå en modern roman,
för sin tid. Han ger tidstrogna bilder av
släkten Lekholms liv och berättar utifrån
sitt perspektiv hundra år före oss.
Även om den är en roman ger boken en
god bild av både arbetar- och borgarklass
under övergången från bondesamhälle till
industrisamhälle. Vi får en inblick i vardagslivet, framför allt hur man tänkte och
resonerade och hur man såg på varandra i
det dåtida samhället.
Fakta:
Författare: Gustaf Hellström
Titel: Snörmakare Lekholm får en idé
Förlag: Albert Bonniers förlag
Om kriget mot
Ryssland
Har du en anfader som var med i ryska
kriget i början av 1700-talet? Då kanske
hans hustru och barn också var med. Eller
gifte han sig kanske där borta med någon
från det stora svenska riket, eller kanske
med en ryska.
Ja, kriget var inte bara slag, segrar och
förluster. Mängder av svenska soldater
och officerare blev krigsfångar och med
dem deras fruar och familjer. Det fanns
gott om kvinnor i fält, och inte bara familjemedlemmar.
Om dessa kvinnor och deras öden berättar Alf Åberg, professor och tidigare
chef för Krigsarkivet. På köpet får man
veta mycket om villkoren för de svenskar
som befann sig i rysk fångenskap de två
första decennierna på 1700-talet.
Fakta:
Författare: Alf Åberg
Titel: Karolinska kvinnoöden
Förlag: Natur och Kultur
Föreningar för släktforskare
I Sverige finns numera en mängd föreningar för släktforskare. Flera är
rikstäckande. Några är allmänna och
andra tar upp vissa ämnesområden.
För oss med anor vid Östersjöns kust kan
kanske G-gruppen vara extra intressant.
Är du angelägen om att din forskning ska
ske enligt akademiska principer finns ett
samfund för dig. Befinner du dig i Solna
ibland och vill forska kan du uppsöka Genealogiska föreningen.
Över Östersjön
G-gruppen är en riksförening för släktforskare som forskar om anor kring Östersjön. Genom föreningen kan man få hjälp
till forskning i till exempel Tyskland, Polen, de baltiska länderna och andra länder.
Föreningen driver flera projekt och har
även en diskussionslista. Hemsidan finns
på www.g-gruppen.net och här kan man
ansöka om medlemskap. På flera undersidor finns forskningshjälp för Tyskland,
Finland, Estland, Lettland och Polen med
bland annat länkar till användbara hemsidor i de olika länderna.
G-gruppen driver också databasen Över
Östersjön och har gett ut en cd med handlingar för resande från Ystad till några
tyska städer 1830-1860. För medlemmar
finns också tillgång till en databas med
över 21 000 sökbara namn.
Digitaliseringsprojekt
Genealogiska föreningen är en rikstäckande förening för släktforskare, med säte i
Solna. Där finns tillgång till en forskarsal
med ett stort bibliotek.
Föreningen driver projekt med digitalisering av inrikes pass och familjenotiser
i dagstidningar. Familjenotiserna är nu
uppe i över två miljoner och är tillgängliga för medlemmar.
Föreningens hemsida finns på www.
genealogi.net. Medlemstidningen heter
Släkt och hävd och kommer ut med fyra
nummer per år. Register för tidigare årgångar finns på hemsidan.
Vetenskaplig forskning
En annan förening är Svenska Genealogiska Samfundet, en förening som verkar
för vetenskapliga metoder i släktforskningen.
Föreningens hemsida finns på www.
genealogiska-samfundet.se med information om verksamheten. Föreningstidningen heter Svensk Genealogisk Tidskrift
och kommer ut med ett par nummer per
år. Artiklarna består av släktutredningar
och andra ämnen. Föreningen har också
gett ut ett antal småskrifter som finns som
pdf-filer på hemsidan.
Eva Johansson
1600-tals släktböcker
digitaliseras
Nya i förbundsstyrelsen
Gamla släktutredningar från tiden omkring år 1600 finns nu digitaliserade
hos Svar, under arkivnamnet Genealogica. Har du nått så långt bakåt i historien i din forskning kanske detta är
intressant för dig.
Ett exempel på det som finns tillgängligt är en bok från 1580-talet om finsk
adel. Ett annat exempel är en släktbok
skriven av Rasmus Ludvigsson och kal�lad Per Brahes bok. Fler avskrifter av Per
Brahes bok finns med.
En volym är en släktbok med prydligt
målade vapensköldar, skriven till Christer Gabrielsson Oxenstierna och hans fru
Beata Karlsdotter Gera, troligen 1588. En
annan innehåller släktträd för Sveriges
kung Johan III på både mödernet och fädernet, skrivna på 1590-talet. Den boken
hittades i Polen 1656.
En bok med anträden för Anders Christoffersson Gyllengrip och hans hustru
Ebba Soop, samt Harald Ericsson Roos,
har digitaliserats.
Flera av de inscannade volymerna berör den välkända Bureätten. Några tror
man är avskrifter av äldre böcker. För att
läsa dem krävs nog stor vana vid gammal
handskrift. Fler volymer verkar vara på
väg att bli tillgängliga.
Vid årsstämman i Köping fick Sveriges
Släktforskarförbund två nya styrelsemedlemmar, Ingrid Månsson Lagergren och
Peter Wallenskog.
Ingrid Månsson Lagergren har tidigare
varit ledamot av styrelsen. Hon är bibliotekschef i Timrå kommun och planerar att
gå i pension till vintern. Släktforskat har
hon gjort sedan hon var ung, hon har sin
släkt huvudsakligen i Västernorrland men
även i Tyskland.
Peter Wallenskog var tidigare vd för
Genline, som såldes till Ancestry för tre
år sedan. Nu är han vd för företaget Inner Sweden AB. Han är också engagerad
i hembygdsrörelsen och dess webbplats
Bygdeband.
Eva Johansson
Så här kan det se ut i en inscannad volym av Genealogica. Detta är från en
samling av släktträd från furstliga och
adliga personer. Samlingen kommer från
Peder Månsson Utter, som dog 1623.
Troligen har arbetet med den inletts på
1580-talet. Här finns också ett register
över släkter, vapen och sätesgårdar. Källa: Genealogica, Svenska samlingar före
Peringskiöld, SE/RA/750001/I/41, bildid:
R0001344_00011.
Ny latinbok
I Rötterbokhandeln finns nu en ny bok för
släktforskare om latin. Urban Sikeborg
har skrivit Latin för släkthistoriker som
kom ut inför Släktforskningsdagarna i
Köping.
Han har översatt latinska fraser, ord
och begrepp som släktforskare stöter på
i arkivmaterial från 1500- till 1800-talet.
Boken är ett lexikon med närmare 6 500
begrepp. Den är skriven för läsare utan tidigare kunskaper i latin.
Wåra Rötter 3/2013
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program hösten 2013
Onsdag18 september
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Anders Thornström informerar om krigsarkivet.
Onsdag25 september
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Onsdag16 oktober
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Kaj Kjellström om gästgiverier och skjutsstationer.
Onsdag30 oktober
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Onsdag13 november
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Tommy Nilsson från DIS-Småland, information om DISGEN, DISBYT och
DISPOS.
Onsdag27 november
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll.
Onsdag11 december
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Luciakaffe.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter!
Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.