Transcript MÅNADENS SJUKDOM

MÅNADENS SJUKDOM
PROLIFERATIV ENTEROPATI, LAWSONIAINFEKTION
Sjukdomen beskrevs redan på 1930-talet. Ett engelskt namn på sjukdomen är ileit (”infektion i
bakre delen av tunntarmen, ileum”) men nästan hela tarmen kan infekteras. Sjukdomen orsakas
av bakterien Lawsonia (L) intracellularis. Den är vanligast hos gris men kan drabba många olika
djurslag. I t.ex. USA är den också relativt vanlig hos häst och var tidigare vanlig hos hamster.
Bakterien har aldrig påvisats hos människa och är mycket sällsynt hos idisslare och fågel.
Sjukdomen orsakar stora ekonomiska förluster. Bakterien är mycket smittsam och finns över
hela världen. I Sverige anses cirka hälften av de smågrisproducerande besättningarna vara
infekterade och i dessa besättningar insjuknar nästan alla grisar någon gång under uppfödningen.
Vanligen drabbas tillväxtgrisar av en ospecifik gråbrun diarré. Grisarna växer dåligt och ser
”ruggiga” ut. Dödligheten i denna kroniska form anges till under 4 % och de flesta tillfrisknar
spontant. Några grisar utvecklas till ”pellar”. En speciell, akut form kan drabba lite äldre grisar
såsom slaktsvin eller unga gyltor. Denna form ses som en blodig diarré eller plötsliga dödsfall.
Oftast drabbas bara enstaka djur men bland dessa är dödligheten hög. Bakterien lever inuti
tarmcellerna och ger upphov till en okontrollerad celldelning. Tarmväggen blir kraftigt
förtjockad och får en försämrad motståndskraft. Exakt hur bakterien orsakar sjukdom är inte
klarlagt men troligen minskar tarmcellernas produktion av matsmältningsenzymer, samtidigt
som upptaget av näringsämnen försvåras och tarmens energibehov ökar.
Smittan sprids med grisarnas avföring. Till synes friska djur kan bära på små mängder bakterier i
flera månader och därmed fungera som smittspridare. Eftersom många olika djurslag kan
infekteras kan smittan även spridas med till exempel gnagare. Bakterien kan troligen inte
överleva mer än ett par veckor i miljön och den är känslig för torka. Den är också känslig för
desinfektionsmedel av framförallt typen kvartenära ammoniumföreningar medan känsligheten
för t.ex. Virkon varierar.
Diagnosen kan ställas på avföringsprov eller vid obduktion. Som vid all provtagning skall
proven tas från grisar med typiska symptom och i tidigt skede av sjukdomen. Det är bara vissa
laboratorier som utför dessa analyser.
Goda förebyggande rutiner såsom en väl fungerande karantän och noggrann tvätt, desinfektion
och tillräckligt lång torktid i stallarna har stor betydelse för att undvika smittan. I smittade
besättningar kan ett vaccin användas och ges i munnen eller i dricksvattnet helst två veckor
innan grisarna blir infekterade, vilket ofta betyder att de skall vaccineras redan i smågrisboxen.
Effekten av vaccinet varierar mellan olika besättningar. Generellt har det troligen god effekt för
att förebygga akuta tarmblödningar hos äldre djur. Det finns flera olika antibiotika som kan
användas för att behandla sjuka grisar. En strategi för att hantera sjukdomen i den enskilda
besättningen bör utarbetas tillsammans med besättningsveterinären.
Kontaktuppgifter:
Magdalena Jacobson
Box 7054
750 07Uppsala
[email protected]