Transcript Att bo kvar hemma när minnet sviker

Att bo kvar
hemma när
minnet sviker
Dokumentation av konferensen
1 december 2011 i Göteborg
1
Att bo kvar hemma
när minnet sviker
Den 1 december arrangerade
Göteborgsregionens kommunalförbund
tillsammans med Västra Götalandsregionen
en erfarenhets- och inspirationskonferens på
temat ”Att bo kvar hemma när minnet sviker
– vad krävs av vård- och omsorgsgivarna?”,
inom ramen för regeringsprogrammet
Bättre liv för sjuka äldre. Konferensen hölls
på Folkets Hus, Göteborg, och målgrupper
för dagen var förtroendevalda och chefer
inom kommun och primärvård/sjukhusvård,
enhetschefer eller motsvarande för
hemtjänst, hemsjukvård och dagverksamhet
samt biståndsbedömare, LSS-handläggare
och demenssjuksköterskor med mera.
Inledning
– Det är svårt att sia om framtiden, men vissa saker vet vi. Vi kommer att bli äldre. Det är i grunden
en positiv utveckling, men det finns också kostnader
förknippat med det. Vi kommer att bli allt fler som
drabbas av demenssjukdom, säger Lars-Göran
Jansson, Göteborgsregionens kommunalförbund,
och inleder dagen.
– Idag ska vi ta tempen på var vi står i det här
arbetet, och inspireras av varandra. Två begrepp
som återkommer som ledord i dagens program är
kompetens och samverkan, säger han. n
Lars-Göran Jansson från GR,
Göteborgsregionens
kommunalförbund, inledde.
2
Lokal samverkan för helheten
Fr. v.: Ann-Christine Baar,
Britta Schröder och
Sonja Klingén
perspektivet och i det långa, och det är viktigt att
återföra erfarenheterna för ständiga förbättringar,
säger hon.
Ann-Christine tycker att hemmiljön ska vara
platsen för insatserna i den mån det är möjligt.
– En nyligen publicerad forskningsrapport visar
att de som kan bo kvar hemma och få besök från
sjukvården lever två år längre än de som inte bor
kvar hemma, berättar hon.
– Tillit, vad betyder det? Kan man ha tillit till en
organisation, frågar Sonja Klingén, verksamhetschef
Neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hon berättar att för att uppväga ett dåligt möte
så krävs det ungefär tio goda möten, då är tilliten
neutral igen.
– För att få till en bra samverkan måste man
beskriva problemet och bestämma att det ska lösas
gränsöverskridande. Gör detta utan att diskutera
vem som ansvarar för vilken insats, lös ekonomin
separat genom att ge och ta mellan organisationerna. Tillit skapas genom att andra tar kostnaden
ibland men inte alltid, säger hon.
Britta Schröder, Ann-Christine Baar och Sonja
Klingén berättade om sina erfarenheter för att få till
en bra lokal samverkan. På Hisingen har de arbetat
med genombrottsprojektet Hjärnhälsa. Syftet med
projektet var att genom tidig upptäckt, stöd och behandling öka livskvaliteten för personer med demens
och deras närstående. Man fokuserade på två delar
– att upptäcka demens hos personer över 65 år på
ett så tidigt stadium som möjligt samt att förbättra
samverkan mellan huvudmännen i demensvården.
– Vi jobbade tillsammans och skapade tvärprofessionella team, över yrkesgränser, organisationsgränser, stadsdelsgränser och gränser mellan dag- och
nattpersonal, säger Britta Schröder, sektorschef
Äldreomsorg, SDF Norra Hisingen.
– På det sättet fick vi tillfälle att jobba fram
gemensamma värdegrunder, mål och strukturer
tillsammans. Detta lever kvar även efter att projektet
är avslutat, säger hon.
Förändringarna har gjort arbetet mer effektivt,
vilket i sin tur kortar köerna och ökar tillgängligheten av vård och omsorg för den äldre.
– Jag delar upp arbetet med demenssjukdomar
i olika faser utifrån de nationella riktlinjerna för
vård och omsorg vid demenssjukdom, säger AnnChristine Baar, projektledare, Primärvården Göteborgs Stad.
– Före, då gäller det att få ut information till
befolkningen om hur man ska upptäcka demenssjukdom, så att vi kan diagnostisera och börja
behandla. Under själva sjukdomsfasen måste vi
fokusera på personcentrerad vård, vi ska utgå från
personens levnadsberättelse. Efter handlar det om
att följa upp, följa upp och följa upp. I det korta
SMS-fråga från åhörarna: Är inte ”personcentrerad vård utan extra ekonomiska resurser” tomma
ord?
– Nej, det tycker jag inte. Det kräver kanske lite
extra tid i början, men man har igen det längre
fram. Och vi har egentligen inget att välja på, det
är vår skyldighet enligt de nationella riktlinjerna,
säger Ann-Christine. n
Se PowerPoint-presentationen!
3
Utställningen
På plats i Folkets Hus fanns även utställare,
bland annat Emma Ståhl som visade upp Kedjetäcket och Henrik Essunger med det mobila trygghetslarmet Posifon.
– Täcket ger ett jämnt tryck över kroppen, det
känns nästan som en omfamning, säger Emma Ståhl
om kedjetäcket.
Täcket innehåller längsgående kedjor som ökar
täckets vikt, och ger en känsla av omslutning som
fungerar bra vid oro, sömn- och koncentrationsproblematik.
Henrik Essunger berättade om det mobila trygghetslarmet Posifon.
– Det är en ny teknik med en GPS-sändare som
vid behov av hjälp visar var du är.
Han säger att de får många frågor om den etiska
aspekten, om man kan följa varje steg personen tar.
– Det är ingen ständig övervakning. Man kan
ställa in olika områden och det är först när personen
går utanför det trygghetsområdet, till exempel nära
en större väg, som man kan se var den befinner sig,
berättar Henrik. n
Henrik Essunger berättade
om det mobila trygghets­
larmet Posifon.
Dessutom var det
utställare som v­ isade
prov på teknik och
behandling.
Emma Ståhl som visade
upp Kedjetäcket från
ProVista.
4
5
Att göra rätt från början – en
fråga om lokal samverkan?
– Hälsoekonomi handlar inte om att spara
pengar utan om att pengarna som vi betalar i skatt
ska användas på bästa sätt, så att vi kan ge personer
med demensproblem bästa möjliga vård. Siffror
behövs visas upp om man kämpar för något, säger
Erik Jedenius, sjuksköterska som har doktorerat vid
Karolinska Institutet.
Omkring 150 000 personer lider av någon form
av demens i Sverige idag och 25 000 nya patienter
tillkommer varje år.
– Demenssjukdom angår många i Sverige. Om
det är 150 000 personer med demens, så blir det
ytterligare 100 000 om man räknar närmast anhöriga, och med barn och andra närstående blir det
ytterligare 250 000, berättar Erik.
– Det är en smygande sjukdom, när på denna
resa ska man bli upptäckt? Så tidigt som möjligt,
det är en av målsättningarna med riktlinjerna. När
man väl tar upp att man oroar sig över minnet så
är det redan akut, då kanske man har funderat i två
år, säger han.
I takt med att sjukdomen blir värre så ökar kost-
– Demensvården kostar
55-60 miljarder kronor varje
år, och huvuddelen ligger
på kommunerna, säger Erik
Jedenius
naderna. Demensvården kostar 55-60 miljarder kronor varje år, och huvuddelen ligger på kommunerna.
– Närstående står för 5 miljoner. Skulle de ha
samma lön som en undersköterska så skulle vi gå i
konkurs, frågar Erik.
– Befolkningen får mer och mer kunskap och
ställer högre krav. Vi behöver satsa på framtiden.
Det ställer krav på chefer, medarbetare och politiker.
Ta hjälp av goda exempel, Kalmar och Kalix till
exempel som jag har tittat närmare på, säger han.
SMS-fråga från åhörarna: Varför vill så många
äldre bo kvar hemma? Är det verkligen bättre?
-Vi måste gå tillbaka till oss själva. Vad får vi för bild
av boenden genom massmedia? Det handlar nog om
rädsla. Hemmamiljön är den invanda miljön. Och
det handlar ju inte om att bo hemma till varje pris,
säger Erik. n
Se PowerPoint-presentationen!
6
Anhörigstöd – att se till den som stödjer
varför jag var med henne, och inte min pappa. De
sa att det inte var något fel på henne, berättar han.
Efter några år fick hon sin diagnos, och Kalle
kom i kontakt med Ann-Sofie och anhöriggruppen.
– Det har varit ett väldigt stöd att få prata med
andra i samma situation. Jag brukar förklara det
som att skalet på mamma är sig likt, men innehållet
är borta, säger han. n
Det finns många hälsorisker för anhöriga till demenssjuka. De känner oro, har dåligt samvete och
blir till viss del socialt isolerade eftersom partnern
kanske inte kan uppföra sig på samma sätt längre.
Annika Svensson och Ann-Sofie O ’Dwyer arbetar
på olika sätt med anhöriggrupper.
– Anhörigstöd handlar om anhöriga men fortfarande med den som är sjuk i centrum. Man lyfter
bort skammen genom att benämna det, prata om
det. Det blir en väldig kraft när man delar erfarenheter, säger Annika Svensson, kurator på minnesmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
På minnesmottagningen jobbar de mer med de
yngre patienterna, eftersom det redan finns ett utbyggt stöd för äldre.
– Patienterna har behov av kunskap, fakta och
förståelse. De vill veta hur ser forskningen ut, om det
finns hopp längre fram och vilka alternativmediciner
som finns, berättar hon.
Ann-Sofie O’Dwyer, Siliviasyster/vårdutvecklare
i SDF Västra Götaland och ordförande i Göteborgs
Alzheimersförening, har en anhöriggrupp för barn
till demenssjuka.
– Det är en fantastisk grupp. Jag började med att
ge dem utbildning, de behöver ju samma kunskap
som personalen. Vi får inte glömma bort barnen, de
måste få bättre stöd. Det är lättare att få hjälp som
make/maka, säger hon.
Ann-Sofie har bett gruppen att skriva ner hur de
har känt. De beskriver det som en långdragen sorg
i tortyrform, att kroppen gick i tusen varv, fullständig uppgivenhet, oro dygnet runt och att man blir
förälder till sina föräldrar.
– Vad är det då som är viktigt? Utbildning, föreläsningar, handledning, avlastning och anhöriggrupper, säger hon.
Kalle Pilkrantz är en av deltagarna i Ann-Sofies
anhöriggrupp, med en mamma som är gravt demenssjuk.
– Jag tog med henne till en vårdcentral för många
år sedan, och fick ett uselt bemötande. De frågade
Se PowerPoint-presentationen!
Annika Svensson, kurator på minnesmottagningen,
Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Helene Karatas,
samordnare för Göteborg Stads anhörigstödjare.
7
Utredning, diagnos och behandling
– hur ska samverkan överbrygga
problem för patienten?
– Med demens menas ett förvärvat varaktigt
tillstånd med försämring av minnesförmåga och
andra kognitiva funktioner, som tydligt påverkar
arbetsförmåga, social aktivitet och så småningom
förmågan till ett självständigt liv, säger Karin Lind,
överläkare vid Neuropsykiatri, Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Karin berättade om olika riskfaktorer. Hög ålder,
rökning, övervikt, diabetes, stroke och högt blodtryck är några av dem.
– Det finns även friskfaktorer. Bland annat fysisk
aktivitet, fet fisk, frukt och grönsaker, socialt nätverk
och fritidsaktiviteter, säger hon.
Demenssjukdom är en allvarlig sjukdom som
leder till funktionsnedsättning och en för tidig död.
– Därför är utredning och diagnos väldigt viktigt
för att få en förklaring till symptom och svårigheter, och för att få möjlighet till hjälp och stöd från
samhället, säger Karin. n
Se PowerPoint-presentationen!
”Demensteam” – specialister på demens
inom hemtjänsten i Kungsbacka
På seminariet ”Demensteam – specialister på
demens inom hemtjänsten i Kungsbacka” berättade
undersköterskorna Lotta Andersson och Marie
Uggla om teamets framväxt och arbete sedan 2008.
Idag är man en permanent verksamhet som har hela
Kungsbacka kommun som upptagningsområde.
Teamet består av 11 undersköterskor som i nära
samarbete med demenssjuksköterska och MAS
arbetar utifrån ledorden kontinuitet – de arbetar
alltid ensamma hos vårdtagaren, flexibilitet – det är
vårdtagarens dagsform som avgör vilka insatser som
ges och aktivitet – varje dag ska innehålla någon typ
av meningsfull sysselsättning.
– I början vill många inte släppa in oss, sedan
vill de inte släppa ut oss, säger Lotta och Marie om
sitt arbete.
Ett uttalande som speglar hur man sakta men
ihärdigt bygger upp förtroendet mellan team och
vårdtagare och deras anhöriga.
Demenssjuksköterskan Susanne Lundin, som
ofta träffar de demenssjuka innan det blir aktuellt
med hemtjänst, menade att det känns tryggt att
kommunen kan erbjuda professionell hjälp till hemmaboende demenssjuka. Teamets enhetschef Tea
Hwit framförde att även om struktur, kompetens
och organisation är viktiga ledningsperspektiv ska
vi inte glömma bort ett stort hjärta och visdom. Hon
avslutade med att berätta om projektet ”Kompetenscentrum Demens” som just startat i Kungsbacka för
att ta fram en tydlig struktur för hur man ska arbeta
med demensfrågor med de nationella riktlinjerna
som utgångspunkt. n
Text: Leena Odebo
Se PowerPoint-presentationen!
8
Fr. v.: Per-Olof Åström, Margaretha Häggström och Ulrika Johansson.
Ta tillvara och utveckla kompetens!
I Göteborgs Stad har man formulerat vad som
ska ingå i ett basuppdrag inom vård och omsorg,
vad som är fördjupad kompetens och vad ett expertuppdrag innebär. I Alingsås har man skapat en
spetsutbildning i demensvård för undersköterskor
– två olika sätt att arbeta med kompetensutveckling.
– Kompetens lönar sig, men för vem? Jo, de vi är
till för, göteborgaren ska känna sig trygg med vår
vård, säger Margaretha Häggström, processledare
kompetensfrågor, Göteborgs Stad.
– Göteborgs Stad vill vara en attraktiv arbetsgivare. Vi vill visa på karriärvägar inom vård och
omsorg. Då måste man jobba med individuell
kompetensutveckling, och använda detta i lönesättningen. Det ska löna sig att använda sin kompetens
i verksamheten, säger hon.
I sitt uppdrag har Margaretha formulerat vad
man ska åstadkomma på verksamhetsnivå, enhetsnivå och individnivå. Förutsättningarna som krävs
måste vara en del i budgetarbetet.
– Vi har ungefär 600 inom hemtjänsten som
saknar grundutbildning i Göteborgs Stad till exempel. Så vi har formulerat vad som ska ingå i ett
basuppdrag, vad som är fördjupad kompetens om
man blir enhetens ombud/resurs inom ett eller flera
områden och vad som är expertkompetens. Vi har
tittat på vilken utbildning och erfarenhet som krävs,
och vilket uppdraget är, berättar hon.
I Alingsås har man tillsammans med vuxenutbildningen skapat en spetsutbildning i demensvård för
undersköterskor, som gav 200 gymnasiepoäng. Utbildningen bestod av studiebesök och föreläsningar
om demenssjukdomar och bemötande.
– För att inte detta ska försvinna så var det viktigt
att alla som genomförde utbildningen skrev på ett
uppdrag om vad detta skulle leda till, och i och med
uppdraget fick de 500 kr i lönetillägg, säger Per-Olof
Åström, demenssjuksköterska i Alingsås.
– Det som har hänt efter utbildningen är att vi har
tagit fram utbildningsmaterial, utbildat cirkelledare,
några av oss fungerar som stödperson och handleder
kollegor och vi har byggt ett demensteam, berättar
Ulrika Johansson, undersköterska med spetsutbildning i demens, Alingsås. n
Se PowerPoint-presentationen!
9
Dagverksamhet – för meningsfull vardag
Eva-Lotta Berndtsson från Bronsträffen, en
dagverksamhet i Västra Göteborg, berättade om hur
det kan se ut på en dagverksamhet. Målsättningen
med Bronsträffen är att det ska vara en positiv och
glädjande upplevelse.
Varje vecka går de promenader, och då gärna
med stavar, så att det blir ett tryggt sätt att förflytta
sig. Bronsträffens gäster är tillsammans med dagrehab med i en musikcirkel som träffas en gång i
veckan. Högläsning är en daglig aktivitet, alt från
dagstidningar till skönlitteratur och annat som är
uppskattat av gästerna. Även individuella aktiviteter
görs med gästerna, och för tillfället är det en gäst
som har fotograferat och målat bilder som blir ett
vernissage i februari på Toftaåsens äldrecenter.
Annika Svensson, kurator på minnesmottagningen, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, pratade
om vikten av att införa mer dagvårdsverksamheter
för demenssjuka. Både för yngre, äldre och personer
med annan etnisk bakgrund.
Samordnare för Göteborg Stads anhörigstödjare
Helene Karatas talade om behovet av utökning av
dagverksamhet för anhöriga som ett led i avlastning. n
Text: Ann-Sofie O´Dwyer
Se PowerPoint-presentationen!
Fr.v.: Eva-Lotta Berndtsson, Ann-Sofie O´Dwyer, Annika Svensson samt Helene Karatas.
10
Därför behövs det specialister
inom demensvården
Susanne Lundin, demenssjuksköterska, Kungsbacka, berättade om deras arbete med demenssjuksköterskor.
– Vi ska bland annat initiera och påbörja demensutredning efter remiss från läkare för de personer som faller inom kommunens ansvar, erbjuda
enskilda stödsamtal till närstående och vid behov
delta vid vårdplaneringar tillsammans med biståndshandläggare, säger hon.
På Hisingen startade de 2005 genombrottsprojektet Hjärnhälsa, ett samverkansprojekt mellan
stadsdelarna och primärvården i samarbete med
Fr.v.: Pernilla Edström,
Susanne Lundin och
Lena Janmarker.
Neuropsykiatrin/SU, för ökad livskvalitet genom
tidig upptäckt, stöd och behandling.
Som resultat av projektet har det blivit en bättre
samverkan mellan primärvård och äldreomsorg, de
har blivit bättre på att ”hitta” personer med befarad
demenssjukdom och kunskap och information om
demenssjukdomar har spridits i organisationerna
på många olika sätt.
– Demensteam har också kommit igång i flera
stadsdelar, berättar Lena Janmarker, demenssjuksköterska Brämaregårdens vårdcentral. n
Se PowerPoint-presentationen!
11
Praktisk professionell planering
– Vi måste alltid förhålla oss till kunden/brukaren och ha ett professionellt förhållningssätt.
Vi som vårdpersonal har makten att bidra till att
det blir rätt, säger Ola Polmé, sjuksköterska och
enhetschef med kunskap inom geropsykiatri och
demenssjukdomar.
Ola betonade under sin föreläsning vikten av att
synkronisera insatserna så att man gör likadant.
Är biståndet oklart så måste man sätta sig ner och
diskutera detta.
– Vi ska utföra biståndet, varken mer eller mindre.
Professionellt är att göra exakt vad som är beviljat,
på ett serviceinriktat och kundvänligt sätt. Först då
tror jag att vi kommer få betalt för jobbet. Det är
ju inte så att man får en extra skärm lagad när man
lämnar in bilen, eller en chokladkaka extra när man
handlar, säger han.
– Man kan inte som personal beklaga insatsen
inför kunden, kunden har nog med problem som
det är. Har man kommit så långt i livet att man
har hemtjänst så har man fullt upp med sig själv,
fortsätter han.
– Om det ligger en giraff i sängen en morgon så
ska vi tänka att ”jaha, du ringer svetsaren och beställer en längre säng, och du ringer Kolmården och
frågar vad den äter”. Att inte bete sig professionellt
är att undergräva biståndet, säger han.
Utifrån ett ledarskapsperspektiv är det viktigt
att öppna sig mot omvärlden och vara öppen för
handledning och utbildning.
Ola Polmé, sjuksköterska och enhetschef med kunskap inom geropsykiatri och demenssjukdomar.
– Det ligger ett tungt ansvar på oss att se till
att betydelsefullhet upplevs. Jag brukar säga till
personalen ibland att låtsas ha ont i axeln och be
om lite massage. Integrera dem. Ur det skapas en
bättre kvalitet och vi tjänar på det arbetsmiljömässigt, säger han. n
12
Arbetsgruppen
Vill du veta mer?
Information om aktuella konferenser och publikationer:
• www.grkom.se/fouivast
• www.grkom.se/sociala
Kontakt: Karin Westberg, GR, tel 031–335 53 88,
[email protected]
Layout och bild: Tony Dahl, GR
Text där inte annat anges: Maja Sabelsjö, GR
13