Transcript Sovjets specialförband i Skandinavien

MILITÄRT!
Aktuellt om militära händelser, vapen
och förband
Sovjets specialförband i Skandinavien
Av Lars Gyllenhaal
”En enhet försvinner ur förbandet, den som känner till
vart [de tagit vägen] tiger. Den som inte vet frågar inte.
När man återvänder efter en månad eller två frågar
självklart ingen var vi var. Naturligtvis bedrev vi operationer i fredstid.”
Orden kommer inte från vem som helst. De uttalades av
Gennadij Sizikov, med grad motsvarande överste och lång
tjänstgöring bakom sig inom Sovjetunionens och Rysslands marina spetsnaz, alltså marina specialförband. Det
var i den ryska TV-dokumentärfilmen ”Podvodnyje ninja”
(”Undervattensninjor”) som Sizikov började berätta en del
om specialoperationer. Till saken hör att han själv varit
chef för ett spetsnaz-förband verksamt i Östersjön. Förutom att låta sig intervjuas var Sizikov även konsult för
hela dokumentären, som gav exempel på sovjetiska marina specialoperationer utomlands och visade tidigare
hemligt filmmaterial.
Om de allra farligaste och känsligaste operationerna heter det i dokumentären att: ”Våra spanare studerar strategiska objekt på USA:s kuster, amerikanska dykarspioner
Sovjet tog fram en särskild undervattensautomatkarbin
medan det nya Ryssland har tagit fram två. Den sovjetiska
APS och den första ryska ersättaren ASM-DT var tydligen
inte tillräckligt bra, varför ADS utvecklades och sedan
2013 införs på förbanden. Här en ADS under vattnet.
FOTO: Vitalij Kuzmin
studerar landstigningsområden på våra kuster.” Vilka år
avsåg man? Det ger dokumentären ingen klar bild av men
speakerrösten upplyser att ”stridsberedskap vid främmande kuster var reguljärt förekommande” samt ”strategiska mål vid potentiell motståndares kuster är för länge
sedan kartlagda i detalj” och tittaren får se filmklipp med
såväl dykarfarkosterna Sirena och Triton som miniubåten
Piranja. Man låter även tittaren förstå att mindre sovjetiska
undervattensfarkoster kunde föras till sina insatsområden
med både ubåt och civila fartyg.
I min och Joakim von Brauns nya bok Ryska elitförband
kan du läsa om dessa tidigare topphemliga undervattensfarkoster samt de många mindre ”undervattensmopeder”
som skymtar förbi och om de mytomspunna specialförband som använde dem – förband som finns kvar och nu
tillförs en ny generation av farkoster och specialvapen.
Sizikov är inte ensam om att ha börjat prata en del om
de uppdrag som tidigare var så hemliga att Moskva inte
ens ville erkänna att förbanden som utförde dem existerade. Följande ord av speakern inledde det nog mest
oväntade intervjuavsnittet: ”Flera gånger deklarerade våra
nordiska marina grannar att de protesterade mot närvaron av spioneran­
de Piranjor vid deras kuster.” Väl att
märka är att inga ord yttrades i dokumentären som förnekade ”närvaron
av spionerande Piranjor”. I stället förstärkte den bilden av Piranjan som en
lyckad konstruktion genom följande
ord av en annan spetsnaz-överste,
Alexander Vatagin: ”En ytterst­farlig
farkost, för vilken sannolik motståndare som helst. Alltså, det var inte
möjligt att upptäcka henne. Den kunde ta förstörelsemedel helt intill en
sannolik motståndares objekt, transportera en grupp spanare.”
Vad var det för ”förstörelsemedel”
Vatagin syftade på? I samma dokumentär yttrade speakerrösten ”det är
känt att miniubåtar mycket väl kan ha
även massförstörelsevapen ombord”.
Att ordet massförstörelsevapen innebar kärnvapen sades inte rent ut men
det framgår desto tydligare av en senare rysk dokumentärfilm i vilken
speakerrösten säger: ”Men ett särskilt intresse hos utländska underrättelsetjänster väckte miniubåten Piranja, som
till och med kunde föra med sig nukleära minladdningar.
En gång fastställde man till och med Piranjan i skandinaviska fjordar, nära Nato-objekt.”
En spanare ur VDV, de ryska luftlandsättningstrupperna. Vapnet
är en Vintorez, ett av vapnen som
utmärker flera ryska elitförband.
FOTO: Vitalij Kuzmin
Stoltheten är stor över att tillhöra den ryska militära eliten. Ett
gemensamt kännetecken för de ryska elitförbanden är den
randiga tröjan, telnjasjkan. Läs om tröjans historia i Ryska
elitförband. FOTO: Vitalij Kuzmin
På senare år har det alltså skett en viss förändring i
Ryssland vad gäller sekretessen kring det klassiska kalla
krigets sovjetiska specialoperationer. Det har trots Sovjets
fall länge varit locket på men efter 2005 har det kommit
några ryska böcker och dokumentärfilmer i vilka man talar
om specialoperationer i ”Nordeuropa”, ”Norden” och
”Skandinavien”. Dessa uttalanden har inte gjorts i de ryska
medier som är riktade mot en utländsk publik och har därför inte uppmärksammats i väst. Uttalandena har gjorts för
den egna publiken.
Bakgrunden till att man lättat på sekretessen kan vara
att man sedan några år i Ryssland vill öka rekryteringen till
elitförbanden. Helst vill man inte bara få frivilliga till special­
förbanden, man vill ha många frivilliga att välja bland för
att kunna skapa särskilt kvalificerade förband. För att attrahera ungdomar berättar man nu öppet saker om det
marina spetsnaz som man inte har gjort tidigare, som att
man opererat utomlands dolt och proffsigt.
De specialvapen typ James Bond som syns i dokumentärfilmerna, och flera till, beskriver min medförfattare och
jag i ord och bild i vår bok, liksom hur både våra kuster och
många svenska städer kartlades häpnadsväckande noga
av den sovjetiska militären. Du finner i vår bok en unik
lista över vilka svenska orter som kartlagts mest ingående.
Moskva betonar nu åter vikten av dess elitförband. Med
eliten avses både det marina spetsnaz och spetsnaz-­
brigaderna samt marininfanteriet (som blivit mer luftburet)
och det största ryska elitförbandet, de både bevingade
och bepansrade luftlandsättningstrupperna. Lär känna
dem alla genom vår bok och passa på att skaffa den genom detta erbjudande.
Nya och äldre filmklipp om Rysslands elitförband finner
du på: gyllenhaals.blogspot.se
Det skrivs för lite!
Ryska elitförband skildrar både de elitförband som opererar mest på marken och de som till stor del jobbar under
vattnet. Undervattensfarkosten som skymtar på omslaget är
en Sirena, som enligt både svenska och sovjetiska marina
veteraner har använts i svenska vatten.
Svenska medier rapporterar alldeles för lite vad som sker utvecklingsmässigt i det militära. Detta är
något som jag länge har försökt att råda bot på genom mina böcker och min blogg, men för att nå ut
ytterligare ville jag skapa ett nyhetsbrev innehållande kortare faktamässiga artiklar om den militära
utvecklingen efter 1945 – därigenom uppkom nyhetsbrevet ”Militärt!”.
I samarbete med Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (SMB) försöker jag därför att öka upplysningsgraden rörande vad som både hänt under kalla kriget, vad som sker i
vår nutid och även vad som kan komma att ske i framtiden. SMB är en
intresseklubb som drivs av stiftelsen Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek,
som har till syfte att öka kunskapen om det militära kulturarvet i allmänhet och förståelsen för behovet av ett svenskt försvar i synnerhet. För att
läsa mer och ansöka om medlemskap, vänligen se www.smb.nu
Det finns inga kostnader eller krav i samband med att du prenumererar på nyhetsbrevet.
Med vänlig hälsning
Lars Gyllenhaal