Transcript Krönika: Sjöfart & juridik ISPS-koden och sjövärdighet – rättspraxis

A Aktuellt MAJ
Krönika: Sjöfart & juridik
ISPS-koden och sjövärdighet – rättspraxis
saknas men engelsk rätt ger ledning
I SPS-KODEN ÄR SANNOLIKT det
regelverk som haft mest inverkan
på rederi- och fartygsdrift någonsin och de totala kostnaderna
för implementering och upprätthållande av bestämmelserna är
omöjliga att överblicka. De kostnader som
uppstår måste naturligvis på något sätt fördelas mellan sjöfartens aktörer, i synnerhet
i det fall bestämmelserna inte har följts.
ISPS-koden, International Ship and
Port Facility Code, fyller tio år i sommar och var aldrig i sig avsedd att ligga
till grund för bedömning av skadestånd
mellan parter. Efterlevnaden av bestämmelserna är dock relevant från ett skadeståndsrättsligt perspektiv eftersom dess
åsidosättande kan innebära vårdslöshet.
Regelefterlevnad av ISPS-koden förutsätts också genom explicita avtalsvillkor i
exempelvis befraktningsavtal och försäkringsvillkor. Även BIMCO har tagit fram
särskida ISPS-klausuler för både tids- och
resebefraktning. SJÖFART & JURIDIK
Mattias Widlund skriver tillsammans
med Mats Hesselrud under vinjetten
"Sjöfart & juridik". Båda jobbar på
Skarp Stockholm Advokatbyrå med
juridiska frågor inom Sjö & Transport.
Tillsammans har gruppens sex
medarbetare över 140 års erfarenhet
av sjörätt.
38
PÅ GRUND AV den korta tid som förflutit
sedan implementeringen saknas relevant
rättspraxis på området, varför rättsområdet fortfarande måste ses som relativt
obelyst. En central fråga i detta sammanhang är om sjöfartskyddsbestämmelserna kan inordnas under det så kallade
sjövärdighetsbegreppet och om en bristande efterlevnad därför skulle komma
att resultera i att fartyget blev att betrakta
som icke sjövärdigt. Denna diskussion tar
främst sikte på resesjövärdigheten, det
vill säga de krav som uppställs för fartygs
resa avseende bland annat utrustning och
bemanning. Brott mot dessa förpliktelser
är naturligtvis grund för skadeståndsansvar eller hävande av avtal. Beträffande
sjötransportavtal angavs i förarbetena till
den nuvarande sjölagen att innebörden av
begreppet sjövärdighet är ”relativt” och
måste bestämmas ”utifrån det sammanhang eller den avtalstyp det är fråga om.” SVENSK RÄTTSPRAXIS TILLMÄTER i viss
utsträckning engelsk rätt betydelse som
vägledande i detta sammanhang. Dessutom är hänvisning till engelsk rätt och
engelskt skiljeförfarande mycket vanligt.
Därför är det också motiverat att utgå från
hur frågan skulle lösas under engelsk rätt.
I detta sammanhang har sjövärdighetsbegreppets omfattning belysts i två engelska
rättsfall.
År 1929 uttalade Lord Summer i rättsfallet Baradley & Sons v. Federal Steam
Navigation Co.: ”[I]n the law of carriage
of goods by sea neither seaworthiness nor
due diligence is absolute. Both are relative, among other things, to the state of
knowledge and standards prevailing at the
time ...” Denna hållning bekräftades sedermera av Mr Justice Cresswell år 2002 i det
klassiska rättsfallet The Eurasian Dream:
“Seaworthiness must be judged by the
standards and practices of the industry at
the relevant time, at least so long as those
standards and practices are reasonable ...”
Såväl engelsk som svensk rätt har alltså givit begreppet sjövärdighet en bred
och dynamisk innebörd och det är därför
högst sannolikt att rättspraxis kommer att
låta begreppet täcka även specifika sjöfartsskyddskrav. ¶