Transcript gav rörligheten tillbaka - Svenska-Re

Forskning för hälsa
NUMMER 2/2010
TEMA STROKE
HOPP OM
BEGRÄNSAD
SKADA
VID STROKE
Markus
cyklar för hjärtforskningen
Inger fick stroke
för åtta år sedan
YOGA
FÖR GOD
HJÄRTHÄLSA
Envis
träning
gav rörligheten tillbaka
10FFH2_omslag_1733.indd 1
2010-03-29 09:28:10
TEMA Stroke
Ett liv efter
stroke
Livet förändras radikalt efter en stroke.
Det fick Inger Cederblad Vesterlund erfara när
hon för åtta år sedan fick ett slaganfall.
Resan tillbaka har varit lång och mödosam,
men i dag är Inger helt återställd.
Text Elisabet Tapio Neuwirth Foto håkan flank
I
nger Cederblad Vesterlund vaknar upp på
natten med kraftig huvudvärk. När hon reser
sig ur sängen för att hämta en huvudvärkstablett ramlar hon ihop. Det känns som om
det vänstra benet är inlindat i täcket och hon tror att
det är orsaken till att hon ligger på golvet.
­­– Du kan inte gå, sade min man till mig, men jag
trodde inte ett ögonblick på honom, berättar Inger
när vi träffas på en lunchrestaurang i Sundbyberg,
åtta år efter stroken.
När Inger kom in till akuten på Södersjukhuset i
Stockholm var snart hela hennes familj på plats.
– Själv förstod jag inte varför det var ett sådant
rabalder. Inte förrän läkaren berättade vad som
hade hänt, att jag hade drabbats av en stroke, kunde
jag ta det till mig. Där och då bestämde jag mig för
att jag inte skulle hamna i samma sits som min
pappa.
Inger var 58 år när hon fick sin stroke, pappan var
tio år äldre när han drabbades.
– Både han och jag drabbades i vänster kroppshalva och pappa kunde aldrig använda sin hand
igen. Jag bestämde mig för att bli helt återställd,
säger Inger.
Efter sjukhusvistelsen slussades Inger vidare till
en två månader lång inneliggande rehabilitering
och några månaders dagvård på Erstagårdskliniken i Stockholm. Väl där tränade hon så hårt
hon kunde. Inger upplever att hon fick ett enormt
stöd av alla runt omkring henne, i synnerhet av
maken, men också av hennes dåvarande chef som
såg till att hon fick möjlighet att åka till Svenska R,
4
”
Jag bestämde
mig för att
inte hamna i
samma sits som
min pappa. Jag
bestämde mig
för att bli helt
återställd.
Forskning för hälsa 2/2010
10FFH2_patientcase_1826.indd 4
2010-03-29 09:28:57
I dag är Inger återställd
efter sin stroke och lever
som vanligt. Skillnaden är
att både hon och maken har
uppnått pensionsåldern,
flyttat från landet in till stan
och skaffat hund.
»
Forskning för hälsa 2/2010
10FFH2_patientcase_1826.indd 5
5
2010-03-29 09:29:10
I dag har Inger uppnått pensionsåldern
och hon har engagerat sig som kassör i strokeföreningen i Stockholms län.
”
Min stroke har
varit en lång
och mödosam
resa. Det
var svårt att
komma igen
efteråt. Jag var
ofta väldigt
trött.
6
ett rehabiliteringscenter på Gran Canaria, i tre- till
fyra-veckorsperioder.
– Totalt har jag varit på rehabcentret vid fem
tillfällen och jag är övertygad om att den intensiva,
fysiska träningen jag fick där har gjort mig helt
återställd. Den vanliga sjukgymnastiken man erbjuds här hemma är inte alls lika intensiv och inte
heller lika effektiv, vilket är synd, säger Inger.
Hemma i Sverige fick Inger även möjlighet att gå
igenom en så kallad CI-träning, som innebär att
man hindrar den friska handen från att användas.
I stället tvingas den strokedrabbade under några
veckors tid att använda den förlamade handen under större delen av dygnet.
– En frustrerande och jobbig träning, men jag är
övertygad om att den också har hjälpt mig, säger
hon.
Den enda komplikation Inger kan känna i dag
är att hennes vänstra ben inte alltid lyder, i övrigt
är hon helt återställd. Till och med den speciella
skada hon fick som kallas neglekt har läkt ut.
I Ingers fall innebar neglekt att hon inte uppfattade
sin vänstra kroppshalva eller saker i hennes omgivning som befann sig på vänster sida. På grund av
detta fick Inger under en lång period inte köra bil,
men efter ett flertal tester sitter hon bakom ratten
igen.
Det är hon glad över.
– Min stroke har varit en lång och mödosam
resa. Det svåra var att komma igen efteråt. Jag var
ofta väldigt, väldigt trött … så oförklarligt trött att
jag bara ville gråta. Nu vet jag att hjärnan lätt blir
utmattad efter en stroke och att tröttheten beror
på det.
Det svåraste med stroke är att många drabbas av
dolda funktionshinder, tycker Inger. Man ser helt
normal ut, men man kan känna sig mycket vilsen.
– Jag minns när jag skulle åka in till stan med
tunnelbana första gången och det var så många
människor och intryck på T-centralen att jag inte
kunde koncentrera mig. Jag satte mig på en bänk
och undrade hur jag skulle kunna ta mig därifrån.
I dag är livet för Inger ungefär som tidigare. Den
största skillnaden är att Inger och hennes man har
flyttat från landet till stan och att de har skaffat
hund. De är nu pensionärer båda två, men Inger vill
inte luta sig tillbaka allt för mycket.
– Jag har alltid jobbat mycket och hårt, och nu har
jag engagerat mig som kassör i strokeföreningen
i Stockholms län. Jag har även barnbarn som jag
gärna tar hand om.
Det finns människor i hennes omgivning som
undrar om hon verkligen orkar.
– En del frågar: Men ska du inte ta det lite lugnt
och lösa korsord i stället? Då skrattar jag och säger
att det är inget för mig. Personligen tror jag att det
är bra att komma ut och träffa människor, och
även personer som har drabbats av stroke, precis
som jag. Vi har en förståelse för varandra och kan
hjälpas åt.
Forskning för hälsa 2/2010
10FFH2_patientcase_1826.indd 6
2010-03-29 09:29:15