Transcript Krutbrännaren 2011-3 - Ölands Botaniska Förening

Krutbrännaren
Nr 3 ∙ 2011 ∙ Årg 20
ÖLANDS
BOTANISKA FÖRENING
Krutbrännaren
Årgång 20, 2011 nr. 3
ISSN 1103-2839
Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och
utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften för 2012 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet
bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes
in på föreningens postgiro 636 59 31-2 eller bankgiro 760-1834. Medlemmar erhåller
tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer
av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer.
Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.).
Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan).
Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson.
Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen:
Ulla-Britt Andersson (ordf.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Tommy Knutsson (v.ordf.)
Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 420 14
E-post: [email protected]
Thomas Gunnarsson (sekr.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Elna Hultqvist (kassör)
Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm.
Tel. 0485 / 106 24
E-post: [email protected]
“Ölands svampflora”
Ett pågående projekt där vi försöker
kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom
få en bild över arternas utbredning och
frekvens. Är du intresserad så skriv eller
ring till Tommy Knutsson.
Tomas Burén
Adelgatan 11 A, 393 50 Kalmar.
Tel. 0480 / 251 89.
E-post: [email protected]
Kenneth Erlandsson
Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar.
Tel. 0480 / 198 46.
E-post: [email protected]
Helena Lager
Sandgårdsborg 105, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485/450 55
E-post: [email protected]
Håkan Lundkvist
Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 440 83
E-post: [email protected]
Projekt Ölands hotade växter
Hjälp oss inventera sällsynta och hotade
växter på Öland. Vill du ha en aktuell
rödlista, eller äldre fynduppgifter som
behöver kontrolleras skriv eller ring till
Thomas Gunnarsson.
Omslagsbild: Kattfot Antennaria dioica årets inventeringsart 2012
Foto: Thomas Gunnarsson liksom övriga foton om inte annat anges
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Intressanta fynd från inventeringen
säsongen 2011
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson
Böda socken
Sallatscikoria Cichorium intybus var.
foliosum upptäcktes i mitten av april vid
en gemensam exkursion på norra Öland.
Strax söder Byxelkrok undersökte vi
ett område med en del trädgårdsutkast.
Där fanns flera arter Scilla sp. och även
en del snödroppar Galanthus sp. som
tilldrog sig vår uppmärksamhet. Några
ljusgröna bladrosetter påminde en del om
plocksallat men vi kunde inte bestämma
dem på plats. Tommy Knutsson tog med
en planta hem och odlade fram den och
fann att det var sallatscikoria. Senare på
säsongen återbesökte Jan-Olof Petersson
lokalen och kunde konstatera att plantorna
växt upp, då var det inget tvivel om artbestämningen. Sallatscikoria är en odlad
varietet av cikoria som kan ge frisésallat
eller rosésallad (även kallad radicchiosallad). Den lite beska smaken uppskattas av
många människor. Äkta endive Cichorium
endivia har ibland sammanblandats med
sallatscikoria.
Gullhavre Trisetum flavescens växte på
slåtterängen i Lindreservatet, gräset har
få fynd på Öland. Lopplummer Huperzia
selago hittades av Bengt Nilsson i en
fuktig blandskog söder Getterum. Detta
fynd var det första på Öland efter 1998,
det var på tiden att den återfanns. Lopplummer har alltid varit sällsynt på Öland.
Slokstarr Carex pseudocyperus rapporte-
rades av Crister Albinsson väst Hunderum.
Halvgräset förefaller vara något ökande
på Öland. Purpurknipprot Epipactis
atrorubens hittades av Barbro Otterstedt
vid Byrum. Orkidén är känd från området
men inte noterad på länge. Myggblomster Hammarbya paludosa återfanns vid
Myskekärr av Glenn Nilsson. Det fanns i
juli månad ett 10-tal blommande exemplar
som senast noterades på lokalen 2004,
Ölands enda lokal. Håldådra Myagrum
perfoliatum fanns kvar vid Fagerum med
tre exemplar till glädje för en del tillresta
botanister. Även äkta hjärtstilla Leonurus
cardiaca ssp. cardiaca växte på samma
lokal.
Brunven Agrostis canina och bergven A.
vinealis var förr inte skilda arter. Många av
Sterners uppgifter om ”brunven” från alvarmark torde vara bergven. I Sterner 1986
är den enda uppgiften om brunven från
Böda sn: ”1 km VNV Fagerrör” (1978). I
dagsläget finns 20 rapporter om brunven
från inventeringen, från Ås socken i söder
till Böda i norr. Gräset växer på mager,
fuktig mark såsom skogskärr, sumpskog
och friskäng. Bergven växer främst på
sandiga avlagringar på alvarmark. Vi har
troligen en underrapportering av bergven
från vår inventering och behöver mer aktivt söka arten. Både brunven och bergven
har småax som oftast har ett borst. De
skiljs genom att brunven är glest tuvad
79
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Brunven
Agrostis
canina
Fynd från
Artportalen
2001-2011
Lägg märke till
koncentrationen av
bergven från Stora
alvaret.
Brunven uppträder främst i mer
kalkfattiga trakter
på Öland såsom
Böda, Glömminge,
Kastlösa och Ås
socknar.
Bergven
Agrostis
vinealis
Fynd från
Artportalen
2001-2011
och har ovanjordiska utlöpare som ofta är
rotslående. Bergven är mer tydligt tättuvad
och har underjordiska utlöpare. Bra bild
finns i ”Den nya nordiska floran”.
Högby socken
Dvärgkämpar Plantago tenuiflora växte
med ett 50-tal exemplar i en vät nära pplatsen vid Klosterholmen. Detta fynd är
hittills det nordligaste av dvärgkämpar
under inventeringen. I Sterner 1986 finns
många fynd utanför Stora alvaret. Vi har
80
många aktuella fynd från Stora alvaret
men sparsamt utanför detta. Dvärgkämpar varierar mycket med årsmånen. Torra
vårar är den sparsam och svårupptäckt,
då gör den verkligen skäl för namnet.
Fler fynd från mellersta och norra Ölands
alvarmarker efterlyses!
På sydöstra sidan av Hornsjön finns en
märklig miljö med tanig tallskog på fuktig
sand. Det är gammal sjöbotten som frilagts
i samband med sänkningen av Hornsjön
och som sedan erövrats av skogen. Vera
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Kupandmat Lemna gibba vid Lilla Hamn Foto: Göran Wendt
och Göran Wendt har rapporterat en hel
del intressanta arter från området såsom
gotlandsmåra Galium rotundifolium, ryl
Chimaphila umbellata, knärot Goodyera
repens och ögonpyrola Moneses uniflora.
Dessa arter delar sin växtplats med vass
Phragmites australis, lite märklig kombination kan tyckas.
Göran och Vera Wendt har med sedvanlig
entusiasm kastat sig över en ny inventeringsruta 05H7e (Högby kyrka och
österut ner mot kusten vid Högby fyr).
Detta har resulterat i en hel del intressanta
fynd, nedan tecknas en del av dem: ormtunga Ophioglossum vulgatum (ett 10-tal
lokaler), låsbräken Botrychium lunaria
(tre lokaler), honungsblomster Herminium monorchis (flera lokaler), salepsrot
Anacamptis pyramidalis, hårsärv Zanichellia palustris med sina tre varieteter,
huvudtåg Juncus capitatus (tre lokaler),
vasstarr Carex acuta väst Högby fyr
(mycket ovanlig på Öland), ölandsstarr C.
ligerica (en lokal), loppstarr C. pulicaris
(sex lokaler), trubbstarr C. obtusata (ett
10-tal lokaler), luddstarr C. tomentosa (ny
nordgräns på Öland), källgräs Catabrosa
aquatica (en lokal, kraftigt minskande på
Öland), sandtimotej Phleum arenarium
(ett par lokaler), sydsmörblomma Ranunculus sardous (fem lokaler), luddvicker
Vicia villosa (en lokal), knutört Anagallis
minima (en ny lokal, finns endast tre aktuella på Öland), huvudarun Centaurium
erythraea var. capitatum (en ny lokal,
finns i Sverige endast på Öland), flockarun
C. erythraea var. erythraea (tre lokaler),
ljungsnärja Cuscuta epithymum (fyra lokaler), klibbveronika Veronica triphyllos (en
lokal), ljungögontröst Euphrasia micrantha riklig vid Sandbybadet (minskande
på Öland), gullpudra Chrysosplenium
alternifolium ca 600 m OSO Högby kyrka
(Ölands rikaste? bestånd, en av Ölands tre
lokaler för arten), källarv Stellaria alsine
(samma lokal som gullpudra, få aktuella
fynd på Öland), rödblära Silene dioica
(ovanlig på Öland), skogsbräsma Cardamine flexuosa, kupandmat Lemna gibba
81
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Strandnål
Bupleurum tenuissimum
För samtliga utbredningskartor gäller om
inte annat anges: Karta till vänster Sterner
1986, karta till höger
fynd från Artportalen
2001-2011.
Lägg märke till hur
tydligt de aktuella
fynden är koncentrerade till Stora alvaret
och östra Ölands
sjömark. På mellersta och främst västra
delen av Öland verkar
strandnål nästan helt
ha försvunnit.
vid Lilla Hamn, täckte en yta av 1000 m2
(se bild föregående sida).
Källa socken
Korsandmat Lemna trisulca fann Börje
Ekstam i en branddamm, få fynd på Öland.
Han rapporterade också fiskmålla Chenopodium polyspermum vid en åkerväg.
Strandvänderot Valeriana sambucifolia
ssp. salina växer sparsamt på norra
Öland ner till socknarna Alböke-Löt. Börje
noterade den på stranden vid Bläsinge sjö-
82
bodar. Han fann också på en igenväxande
fuktmark storvuxna plantor av grusstarr
Carex hirta som mätte 80 cm i höjd, de
bör kontrolleras och beläggas.
Persnäs socken
Börje Wernersson, Barbro Tillander och
Anders Magnusson inventerar rutorna
05H5c (Sandvik) och 05H5d (Persnäs).
De har även i år gjort en hel del fynd
värda att nämnas. I förra numret av Krutbrännaren berättade de om fyndet av bit-
Krutbrännaren 3 (20) 2011
terfibbla Picris hieracioides vid Sandvik
stenindustri (ny art för Öland). De har
även funnit loppstarr (två lokaler), gul
näckros Nuphar lutea i en damm 450 m
SO Sandvik (2:a fyndet på Öland), purpurknipprot i ett stenbrott vid Persnäsvik
(tidigare inga fynd mellan Stenåsa i söder
och Högby socken i norr), hartmansstarr
Carex hartmanii (två lokaler), vippstarr
C. paniculata (tre närbelägna lokaler vid
Persnäsvik, få fynd på Öland), rödsäv
Blysmus rufus vid Persnäsvik (få aktuella
fynd på Öland), morot Daucus carota ssp.
sativa, nordknappsäv Eleocharis palustris
ssp. palustris, hästsvans Hippuris vulgaris (ganska ovanlig på Öland), strandnål
Bupleurum tenuissimum mm. Strandnål
hade 2011 ett ”bra år” och hittades totalt
på inte mindre 41 lokaler. Troligen gjorde
sommarregnen sitt till för att locka fram
blomningen av strandnål (se karta).
Gästande floraväktare från Skåne kunde
i slutet av augusti vid Södviken förevisas
1000-tals blommande sumpgentiana Gentianella uliginosa. På den välbetade
strandängen med sina skonor och i dess
närhet trivdes också strandnål, ljungsnärja,
saltmålla Atriplex pedunculata, saltört
Suaeda maritima, glasört Salicornia
europaea, dvärgsäv Eleocharis parvula,
säfferot Seseli libanotis och stor sötväppling Melilotus altissimus. Backdunört Epilobium collinum växte i närheten (få fynd
på Öland).
Hartmansstarr hittades av Elna Hultqvist
söder Trosnäs. Även honungsblomster
växte på sjömarken. Äppelros Rosa rubiginosa har få fynd på östra sidan av Öland,
den växte nära havet på en strandäng. Vid
Sandvik nära hamnen hittade Jan-Olof
Petersson ullranunkel Ranuculus illyricus,
ny nordgräns på Öland. Denna stäppväxt
har en sydostlig utbredning i Europa, på
Öland finns nordliga utpostlokaler.
Föra/Alböke/Löt socken
Strandfräken Equisetum arvense × fluviatile fann Crister Albinsson och Jan-Olof
Petersson ost Lofta mosse, hybriden är
troligen förbisedd på Öland. Småsnärjmåra Galium spurium ssp. vaillantii uppträder på Öland främst i åkerkanter, den
växte norr Lundebytorp. Blommor behövs
för en säker artbestämning. De gulgröna
kronbladen skiljer den klart från snärjmåra
G. aparine som har vita kronblad.
Vid ett gemensamt inventeringsläger i början av maj månad var vi inkvarterade hos
Gunilla Björkhem, hon har ett sommarhus
nära Petgärde träsk. I omgivningarna finns
tre obokade rutor så det var intensiva dagar
för att täcka upp så mycket som möjligt.
Ytterligare en gemensam inventering
genomfördes en lördag i augusti månad.
De roligaste fynden var: trubbstarr (sex
lokaler), östkustarv Cerastium subtetrandrum (flera lokaler, växer ofta på fuktiga
kreatursstigar), glansveronika Veronica
polita (flera lokaler, se karta nästa sida),
låsbräken Botrychium lunaria (två lokaler), skugglosta Bromopsis ramosa (långt
till närmast kända växtplats) och balsamblad Tanacetum balsamita. Den sistnämnda växte vid ett gammalt övergivet torp
där bara stenmurar kvarstod. Intressant
nog har Rikard Sterner noterat balsamblad
1945 från Löt sn ”mellan landsvägen och
Petgärde träsk” vilket inte är långt från vår
lokal. Ständigt denne Sterner… Gunilla
rapporterade ramslök Allium ursinum från
Kårehamn, ett överraskande fynd. Vid Kårehamn fanns också gammaldags odlade
sorter av Narcissus sp., rynkoxbär Cotoneaster bullatus, skogsklocka Campanula
83
Krutbrännaren 3 (20) 2011
cervicaria och ett stort, vackert bestånd av
tovsippa Anemone sylvestris.
Bägarnattskatta Solanum physalifolium
var. nitidibaccatum hittades av Barbro
Otterstedt. Hon gjorde flera andra trevliga
fynd under året ex. trubbstarr på flera lokaler, vaxnycklar Dactylorhiza incarnata
var. ochroleuca (ovanlig så långt norrut
på Öland), ljungsnärja (ny lokal), paddfot
Asperugo procumbens, gurkört Borago
officinalis, desmeknopp Adoxa moschatellina mm.
Ölands skärgård
Öland har inte många öar runt sin kust. Vi
har tidigare skrivit om inventeringen av
öarna norr om Ölandsbron (se Krutbrännaren 2008:2 sid100-107). I Föra/Alböke
socken finns två större öar Sillgrund och
Kåreholm. Båda har fågelskydd varför
de får besökas under senare delen av
säsongen. Den 9 augusti hade fågelskyddet upphört och vi for ner förbi Husvalla.
Bilen parkerades utom räckhåll för de
nyfikna ungdjuren som gör ett gott jobb
Luddveronika
Veronica opaca
verkar fortfarande vara
ganska ovanlig på Öland.
Arten växer främst i
något sandiga åkrar men
kan nog vara förbisedd.
De högproduktiva och
välsprutade åkrarna i
Mörbylångadalen hyser i
dagsläget knappast någon
luddveronika. Det kan
löna sig att leta efter arten
även sent på säsongen efter att åkern skördats men
innan den plöjts då flera
åkerogräs kan blomma
om.
84
Krutbrännaren 3 (20) 2011
på den välbetade sjömarken. Med hjälp av
vår uppblåsbara gummibåt tog vi oss ut ur
den leriga viken och rodde mot Sillgrund.
På denna ö fann Mats Björling säsongen
2010 kotula Cotula coronopifolia och det
var denna sydafrikan som lockade oss.
Framme på ön konstaterade vi snabbt att
det fanns gott om vackert blommande
kotula och andra växter. Vi beslöt oss därför att göra en förteckning över samtliga
arter som gick att identifiera så här års. Ön
består av sanddyner (främst i väst och sydväst), en lerig vik som vetter åt nordväst
och östra sidan har lite grövre klappersten.
Den är långsträckt i nordväst-sydostlig
riktning och mäter 700 x 200 m. På dess
mellersta del häckar skarv, både på marken
och i de fåtaliga träd som finns. Fyndet av
bitterkrassing Lepidium latifolium var det
mest anmärkningsvärda. Arten är mycket
sällsynt på Öland med enda aktuella lokalen längst i norr på nordvästra udden (Böda
Glansveronika
Veronica polita
har ökat kraftigt och
växer främst i ”kultiverad gräsmark”
såsom gräsmattor, torrängar och liknande
miljöer. Mer sällsynt
uppträder den i åkrar,
på jordhögar och
andra ruderatlokaler.
Arten är funnen på
de flesta av Ölands
kyrkogårdar. Ska man
hitta glansveronika
gäller det att vara ute
tidigt på säsongen
(april) då den lättast
går att finna. Senare
på året försvinner
den/torkar bort från
sina ofta väldränerade växtplatser. Lägg
märke till hur arten
följer västra och östra
Landborgen.
85
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Grönkulla
Dactylorhiza viridis
Orkidén förefaller ha
minskat något på Öland.
I övriga delar av södra
Sverige har arten gått
starkt tillbaka. Lägg märke
till koncentrationen av
fynd runt Penåsa, Kastlösa
sn där arten har sitt “hot
spot”. Även naturbetesmarker på östra Öland
kan utgöra växtplatser för
grönkulla. Säsongen 2011
var gynnsam, grönkulla
noterades från flera “nya”
lokaler.
sn) där den växer på klapperstranden. I
Sterner 1986 finns notering om bitterkrassing från Föra sn ”på en holme utanför
Husvalla” funnen av Johan Peter Rosén
1816, belägg finns i Uppsala. Detta måste
avse Sillgrund, återfynd efter 195 år!
Jordgubbe Fragaria x ananassa var också
oväntat men flera plantor växte mitt på ön.
Nästa år planerar vi besöka Kåreholm och
göra en liknande inventering.
86
Alböke socken
Trubbstarr hittades på en torräng norr
Bruddesta av Kerstin Östbring. Hon fann
även taggkörvel Anthriscus caucalis norr
Äleklinta, strandnål. och kalkbräken Gymnocarpium robertianum, den sistnämnda
på en ny lokal. Hålnunneört Corydalis
cava växte vid Äleklinta på en av sina
nordligaste lokaler på Öland. Kalkkrassing Sisymbrium supinum hittades som
åkerogräs på en träda strax söder p-platsen
vid Djurstad träsk. Plantorna såg helt an-
Krutbrännaren 3 (20) 2011
triche stagnalis och klolånke C. hamulata
(båda mycket ovanliga på Öland).
Borgholm
Bolmört
Hyoscyamus niger
Arten är rödlistad
(NT) men är på
Öland fortfarande
relativt vanlig. Den
växer främst i olika
ruderatmiljöer såsom på jordtippar.
Den kan även sällsynt uppträda som
åkerogräs. Fynd
från Artportalen
2001-2011.
norlunda ut än när de växer på alvarmark.
Dessa plantor hade ett upprätt växtsätt och
var stora och frodiga. På alvarmark växer
kalkkrassing tätt tryckt till marken och
plantorna är ofta småväxta.
Köping socken
Grönkulla Dactylorhiza viridis hade ett
”bra år” och hittades bl.a. vid Köpings
klint av Karin Wiklund. På Öland rapporterades grönkulla under året från 17
lokaler (se karta). På en fuktig stig nära
Skedemosse gård växte dikeslånke Calli-
Vid en jordtipp nära Furuhäll växte bl.a.
höstanemon Anemone hupehensis, indiankrasse Tropaeolum majus, ballongblomma Nicandra physalodes, bolmört
Hyoscyamus niger (se karta), citronmeliss
Melissa officinalis, äppelmynta Mentha
longifolia × suaveolens, lejongap Antirrhinum majus, präriesolros Helianthus ×
laetiflorus och rosenskära Cosmos bipinnatus. På en gräsmatta utanför Beijers
byggmaterial i Borgholm växte ett rikt
bestånd av åkermadd Sherardia arvensis.
Det blommade fint under Ölands skördefest i slutet av september.
Räpplinge socken
Gyllenbjörnbär Rubus aureolus är ett
krypbjörnbär som på Öland förefaller ha
sin huvudsakliga förekomst i de västra
socknarna från Algutsrum och norrut till
Räpplinge. Åke Rühling fann gyllenbjörnbär vid Borgehage by. Han rapporterade
också strandrödtoppa Odontites litoralis
vid Borgehage badplats, det finns få fynd
av arten på Öland.
Högsrum/Långlöt/Gärdslösa
socken
En gemensam exkursion gjordes till Karums by där vi vandrade den nyanlagda
leden runt området. Vi fann bl.a. tidigblommande ängsvädd Succisa pratensis.
Elna Hultqvist har rapporterat klubbstarr
Carex buxbaumii, trubbstarr, skogskorn
Hordelymus europaeus, gullhavre, småfruktig jungfrukam Aphanes australis (få
aktuella fynd) och jordkastanj Bunium
bulbocastanum från sin Mittlandsruta.
87
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Stolt trampört
av Tomas Burén
Den 17 augusti inventerade jag längs
kusten norr om Stora Rör. Ca 1 km NO
om Stora Rörs hamn (6293199/1544820)
hittade jag en högvuxen trampört på ett
ohävdat strandparti. Eftersom man enligt
inventeringsinstruktionen ska ta en del
belägg av trampörter passade jag på att
samla två plantor. Jag hann inte själv studera belägget närmare, utan tog med det
till Erik Ljungstrand på den gemensamma
beläggsgranskningen den 12 november.
Han identifierade då växten som stolt
trampört Polygonum aviculare ssp. excelsius, en växt som främst är funnen på
Västkusten och som inte är uppgiven från
Öland tidigare. Jag gjorde inga noggranna
noteringar om växtplatsen, men noterade
vanlig åkermolke, daggsvingel, gulkämpar, rödklint, gulsporre, flockfibbla, röllika, spjutmålla, flenört och vass på samma
lokal, inom några få meter, vilket ger en
indikation på hur stranden såg ut. Stränder
med liknande vegetation är vanliga, så
det finns goda möjligheter att hitta stolt
trampört på fler lokaler.
__________________
Stolt trampört är endemisk för Norden.
Den är känd från flera lokaler längs södra
Norges kust (första fyndet 1857). Sista
decennierna förefaller den vara ökande i
Norge. I Danmark är den realativt nyligen
påträffad på några öar i Stora Bält (1986).
Det första belagda svenska fyndet är från
Nord-Koster i Bohuslän (1966). I landskapet finns enligt den nyligen utkomna
”Bohusläns flora” 37 fynd från 17 rutor.
Den upptäcktes i Blekinge 2005 vid nordspetsen på ön Långören, Tornhamn sn.
88
I rödlistan från 2010 är den placerade i
kategorin EN (starkt hotad). Stolt trampört
växer i skyddade lägen på främst ohävdade
havsstränder. Ofta finner man växten i den
så kallade driftvallen där den kan växa
tillsammans med strandmålla Atriplex
littoralis, krusskräppa Rumex crispus
och åkermolke Sonchus arvensis. Den
liknar främst busktrampört P. bellardii
eller rysk trampört P. patulum, dessa två
taxa är tillfälligt inkomna i Norden. Stolt
trampört är storvuxen (30-80 cm hög)
och kännetecknas av ett upprätt växtsätt.
Bladen är smala och snärpslidorna är långa
och upplöses i fibrer. Blomställningen är
gles med små blad. Nöten är mörkbrun
och något utskjutande. Med sina glesa
blomställningar kan den något likna bitterpilört Persicaria hydropiper vid ett
första påseende. Stolt trampört bör aktivt
eftersökas på ohävdade strandängar på
främst västra Öland.
Glömminge socken
Skånskt mannagräs Glyceria notata har få
aktuella noteringar. På Öland har den en
SV-utbredning (se karta) men den kan nog
vara förbisedd. Tomas Burén fann gräset
i ett dike väst Isgärde. Nära avtaget till
Österskog växte hylsnejlika Petrorhagia
prolifera, en art som förefaller ha ökat
på Öland (se karta nästa uppslag). Sammetsbockrot Pimpinella saxifraga ssp.
nigra har nu hittats på flera lokaler från
Resmo socken i söder till Glömminge i
norr. Den växer främst längs vägkanter
men sällsynt också i åkerkanter. Ost
Isgärde fanns en åker som var alldeles
blå av riddarsporre Consolida regalis (se
bild). I samma åker växte också sammetsbockrot, bolmört och sanddådra Camelina
microcarpa.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Skånskt mannagräs
Glyceria notata
Som synes förefaller
arten ha minskat kraftigt
på Öland. Kanske kan
den vara förbisedd?
Granska kritiskt alla
“mannagräs” som du
hittar på västra delen av
Öland. Enligt Sterner
1986 växer skånskt mannagräs främst i diken
vilket också de aktuella
fynden tyder på.
Riddarsporre Consolida regalis ost Isgärde sommaren 2011
89
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Hylsnejlika
Petrorhagia prolifera
verkar ha blivit vanligare
på Öland. Den behåller
sina ställningar på västra
Landborgen i Räpplinge/
Högsrum socknar. På
Karums alvar och östra
Ölands sandstäpp finns
också några rika lokaler. Dessutom tillkommer många nyfynd från
Stora alvaret. Orsaken
till detta är svårförklarad,
betades den tidigare bort
så att den inte hittades
av “di gamle botanisterna”? Även längst i norr
tillkommer några lokaler.
Philadelphus och Deutzia på
Öland
Thomas Karlsson har i Svensk Botanisk
Tidskrift 105(2): 99-115 beskrivit schersminer, hortensior och deutzior. Under
säsongen har därför extra fokus lagts på att
belägga det som tidigare slentrianmässigt
kallats för doftschersmin Philadelphus
coronarius. Med hjälp av Erik Ljungstrand
har fynden kunnat bestämmas. Det visade
sig att vi förutom doftschersmin också har
fynd av kameliaschersmin P. x virgina-
90
lis, storblommig schersmin P. inodorus,
småblommig schersmin P. x lemoinei och
gordonschersmin P. lewisii. Strävdeutzia
Deutzia scabra växte sommaren 2011 på
skräpmark vid avtaget till Skarpa Alby,
Sandby sn. Det är första och enda fyndet
av detta släkte på Öland. Av hortensior Hydrangea sp. har vi hittills inga noteringar.
Algutsrum socken
Blågull Polemonium caeruleum hittades
av Jan-Olof Petersson på en bullervall
SV Aledal. Även blek fetknopp Sedum
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Sandsenap
Diplotaxis tenuifolia
anges som tämligen
sällsynt i Sterner
1986. Den har ökat
men inte så kraftigt som mursenap.
Växer på ruderatliknande mark såsom
sandtag, jordtippar
och liknande. Odlas
och säljs som “vildrucola”.
hispanicum rapporterades från en vägkant
i Algutsrum samt fingerhirs Digitaria
ischaemum vid Joels udde. Krysantemum Chrysanthemum × grandiflorum
växte nära Strandskogens bilskrot (utkast
i tallskog), funnen av Erik Ljungstrand
och ny art för Öland. På en jordtipp ost
Saxnäs växte buketthirs Panicum capillare, romersk riddarsporre Consolida
ajacis, sandsenap Diplotaxis tenuifolia (se
karta) och kaplobelia Lobelia erinus. På en
nyröjd enbuskmark på vägen förbi Hönstorp blommade 12 plantor med våradonis
Mursenap
Diplotaxis muralis
anges som tämligen
sällsynt i Sterner 1986.
Mursenap förefaller vara
under stark spridning
speciellt på alvarmark.
Den växer främst i bart
vittringsgrus där annan
vegetation i stort sett saknas. Även en del åkerogräs
växer på liknande sätt på
alvarmark ex. mjukdån
Galeopsis ladanum, rödmire Anagallis arvensis
och småsporre Chaenorhinum minus. Det ska bli
spännande att se om
mursenap kan erövra även
de nordliga alvarområdena
på Öland.
Båda kartorna: Fynd från
Artportalen 2001-2011.
Adonis vernalis. Hade röjningen gjort att
de plötsligt blommade upp och visade sig?
Vi har aldrig tidigare noterat dem trots att
vi kört förbi många gånger i ”adonistid”.
Krokusar, snödroppar och
snöklockor på Öland
Våren 2011 samlade vi efter uppmaning
från Torbjörn Tyler en del belägg av
Crocus, Galanthus och Leucojum. De
skickades sedan till Lund och vi fick de
flesta bestämda. För att bestämma kro-
91
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Snökrokus Crocus tommasinianus vid Ås kyrka
kusar ska helst rotknölen tas med. Hur
den är uppbyggd är ibland avgörande för
bestämningen. Vid Hildeborgsavtaget,
Torslunda sn, finns flera krokusarter i den
nyröjda betesmarken. Där växte snökrokus C. tommasinianus, blå bägarkrokus
C. biflorus, bägarkrokus C. chrysanthus
och hybriden dem emellan C. x hybridus.
Vid Högsrum kyrka växte gullkrokus C.
x stellaris och vårkrokus C. vernus. Inte
mindre än 243 fynd av krokus från 2011
finns inrapporterade från Öland, vår ö är
”lökarnas land”. Av snödroppar kunde vi
belägga snödroppe G. nivalis, turkisk snödroppe G. elwesii (båda från flera lokaler)
och grön snödroppe G. woronowii (en
lokal i Gärdslösa). Dessutom ett par fynd
av G. plicatus x nivalis (Högsrum respektive Långlöt kyrka) och ett av G. elwesii
x nivalis (Lerkaka kvarnrad, Runsten sn).
Sammanlagt finns 217 fynd av snödroppar
92
från 2011 på Artportalen. Av snöklocka L.
vernum hade vi två belägg från den rika
lokalen vid Ytterby, Egby sn. Ett visade
sig vara varieteten vernum och det andra
var. carphaticum!
Torslunda socken
Flitige Jan-Olof fann honungslök Nectaroscordum siculum i en vägkant vid
Björnhovda. Andra arter som han rapporterat under året är vinterportlak Claytonia
perfoliata, blomsterlin Linum grandiflorum, gul vallört Symphytum tuberosum,
alpsockblomma Epimedium alpinum,
sömntuta Eschscholzia californica, äkta
kastanj Castanea sativa och blomstertobak
Nicotiana x sanderae.
N. Möckleby socken
Judekörs Physalis alkekengi och rajsvingel
Festuca pratensis x Lolium perenne hitta-
Krutbrännaren 3 (20) 2011
des vid Dörby när vi egentligen var ute efter jordstjärnor. Dessutom växte vit kattost
Malva pusilla vid en gödselbrunn. Söder
Bläsinge i en betesmark växte tidigblommande slåtterblomma Parnassia palustris,
den blommade redan i början av juni.
2011 – året då snärjorna slog
till
Ljungsnärja Cuscuta epithymum hade ett
bra år. Inom Karumreservatet, Högsrum
sn, rapporterade Björn Folkesson hela
åtta större bestånd av ljungsnärja. Tomas
Burén, Jan-Olof Petersson och Kerstin
Östbring fann flera, rika förekomster av
ljungsnärja nära Österskog, Glömminge
sn. Biotopen var främst ohävdad, alvarliknande mark. Drygt 30 rapporter inkom
under året. Även nässelsnärja Cuscuta
europaea hade ett fantastiskt år. KurtAnders Johansson och Rolf-Göran Carlsson hittade stora bestånd av nässelsnärja
längs gamla järnvägsvallen i N. Möckleby
socken. (se kartor denna och följande sida)
Ljungsnärja
Cuscuta epithymum
Trots det goda året 2011
med flera nyfynd förefaller
det som ljungsnärja gått
tillbaka på Öland. Arten är
rödlistad (VU) och minskar
även i övriga Sverige. Glömminge och Högsrum socknar
har merparten av de öländska lokalerna. Torrängar
som hävdas måttligt utgör
de viktigaste biotoperna
för arten. Även vägkanter,
strandvall och fd banvall är
noterade som växtplatser för
ljungsnärja.
93
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Nässelsnärja/Strandsnärja
Cuscuta europaea
Som synes är nässelsnärja mer
ovanlig på Öland än ljungsnärja.
Vanlig nässelsnärja C. europaea
ssp. europaea är markerad med
svarta prickar och strandsnärja
C. europaea ssp. halophyta med
röda på den högra kartan. Kanske är det bara ståndorten som
skiljer dem åt? Att hitta någon
säker skiljekaraktär verkar
svårt. Vanlig nässelsnärja växer
främst i gårdsmiljöer/vägkanter
och oftast på brännnässla Urtica
dioica. Strandsnärja växer på
stränder på mer högvuxen vegetation. De röda prickarna till
synes i Kalmarsund markerar
rika bestånd av strandsnärja på
öarna norr om Ölandsbron. Den
vänstra kartan från Sterner 1986
visar enbart fynd av vanlig nässelsnärja.
Vickleby socken
Resmo socken
Capellagården har en område västerut
där diverse jordhögar bjudit på en del
fynd under året. Mikael Gemsiö fann
bärmålla Chenopodium foliosum som ny
för Öland. Andra arter som noterades var:
blåverbena Verbena hastata, jätteverbena
V. bonariensis, järnört V. officinalis och
äkta vallört Symphytum officinale. I vägkanten vid Resmo krukmakeri växte
mörk jättevallmo Papaver bracteatum,
rapporterad av Anders Svensson. På ett
ruderatområde NNO Resmo kyrka fanns
bl.a. klättervildvin Parthenocissus quinquefolia, koreansk anisisop Agastache
rugosa och ullig hjärtstilla Leonurus
cardiaca ssp. villosus.
94
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Nässelsnärja Cuscuta europaea ssp. europaea
vid Bettorpsavtaget, N. Möckleby sn
Dansk stensöta – nu också på
Öland!
Dansk stensöta Polypodium interjectum
upptäcktes av Erik Ljungstrand 2010
som ny för Sverige. Han gjorde fyndet på
Kullaberg i nordvästra Skåne. Samma år
hittades arten också i Bohuslän. Drygt ett
år efter upptäckten hade Lunds botaniska
förening en exkursion till Kullen. Ledare
var Erik så vi beslöt oss för att följa med
för att på plats lära oss hur dansk stensöta
växer. Vi ville se om det redan i fält fanns
några möjligheter att ana sig
till att detta var något annat
än stensöta P. vulgare. På två
lokaler fick vi se dansk stensöta
men inte var den lätt att skilja ut
i fält. I sin artikel i SBT 104:6
(2010) beskriver Erik några fältkaraktärer för dansk stensöta.
Den ska ha jämförelsevis stora
blad som är ”hopsnörpta” i sin
övre del (beroende på att de övre
bladflikarna abrupt minskar i
storlek). De nedre bladflikarna
är längre än de mellersta och
bladflikarna avslutas i en vass
spets. Sporgömmena utvecklas senare och är åtminstone i
början ovala, hos stensöta är de
mer runda. För att kunna skilja
arterna måste lagom mogna sporangier undersökas i mikroskop,
en nog så tidskrävande uppgift.
I mikroskopet räknar man antalet tunnväggiga basalceller
och tjockväggiga annulusceller
hos 20-30 sporangier. Dansk
stensöta har 2-4 basalceller och
6-10 annulusceller. Stensöta har 1 (sällan
2) basalceller och 10-16 annulusceller. Redan hösten 2010 hade vi samlat misstänkt
hybridstensöta P. interjectum x vulgare
från Resmokorridoren, Resmo sn. Hybridstensöta har 1-2 basalceller och 9-15
annulusceller, hälften av sporangierna är
felslagna. Efter Skånehelgen beslöt vi
oss för att söndagen 23 oktober göra en
gemensam exkursion för att ta belägg av
stensöta längs Resmokorridoren i hopp
om att finna ”den danske”. Vi gick i flera
timmar och tog belägg av Polypodium från
95
Krutbrännaren 3 (20) 2011
ca 15 lokaler, de flesta växtplatserna var
belägna i igenväxande karstsprickor. Väl
hemma undersökte vi alla beläggen och
sorterade ut några intressanta som Erik
fick undersöka när han hjälpte oss med
bestämningar av årets fynd. Det visade
sig att en lokal i början av Resmokorridoren, Resmo sn, var dansk stensöta
(6269345/1541265). Dessutom hade vi
fyra belägg med hybridstensöta. Så nu
måste vi alla ut och leta stensötor. Titta
främst efter ”storvuxen” stensöta i lite
udda och rikare miljöer såsom karstområden, ädellövskog och liknande ställen.
Stenåsa socken
Ost Frösslunda växte rosmarinvide Salix
repens ssp. rosmarinifolia och hartmansstarr på en igenväxande tokfuktäng. En ny
lokal för kärrtörel Euphorbia palustris hittades ost Ebbelunda. Sam Skällberg fann
en ny, rik lokal för källgräs ost Stenåsa,
i ett kvävepåverkat dike. Ost Brunneby
långt från havet fann vi saltnarv Spergularia salina.
Kastlösa socken
Ost Lunda var det gott om ljungögontröst
Euphrasia micrantha, ävjebrodd Limo-
Ävjebrodd
Limosella aquatica
Den regnrika
sensommaren 2011
gjorde att ävjebrodd
trivdes. Inte mindre
än 41 noteringar
om arten finns från
rekordåret.
Fynd från Artportalen 2001-2011.
96
Ävjebrodd Limosella aquatica Bild ur Oпределителб
ВбIсших растений Беларуси
Krutbrännaren 3 (20) 2011
sella aquatica (se karta) och hästskoräkor
Triops cancriformis. Crister Albinsson
fann tallfibbla Hieracium scandinaviorum,
en av de mer ovanliga skogsfibblorna
på Öland. Annars verkar 90 % av alla
skogsfibblor hos oss vara sylfibbla H.
subulatidens. Bland hagfibblorna är de
vanligaste hagfibbla H. triviale och pinnfibbla H. neopinnatifidum. Från Dalby lund
rapporterade Tommy Knutsson att flera
av lundalmarna Ulmus minor i reservatet
visade tydliga tecken på almsjuka.
Hulterstad socken
En ny lokal för renlosta Bromus arvensis upptäcktes nära Görans dämme, ost
Hulterstad. Detta åkerogräs är i dagsläget mycket svårfunnet på Öland. Hos
ett exemplar av vitblommig björnloka
Heracleum sphondylium var tyvärr alla
blommor och kronblad likstora varför vi
fortfarande har kvar att upptäcka vit björnloka H. sphondylium ssp. sphondylium på
Öland. Åkerböna Vicia faba ssp. minor
odlas en del och dök upp på en jordtipp.
I en sprängd damm till kreaturen växte
krypfloka Helosciadium inundatum, ny
lokal. Mikael Gemsiö hade tipsat oss om
en rik lokal för nålkörvel Scandix pectenveneris. På en jordtipp växte tusentals
plantor med nålkörvel, en lite udda lokal.
Det ska bli spännande och se om arten kan
hålla sig kvar. På åkrar ost om Skärlöv
hade Mikael hittat flera, rika lokaler för
nålkörvel. Frågan är vad bonden odlade på
åkern, det var mer ”ogräs” än gröda men
det kan göra en botanist glad och rädda
hans/hennes dag. Åkermadd, jungfrukam
Aphanes arvensis och riddarsporre växte
i samma åker. I Skärlöv fann vi spansknäva Geranium endressii i en vägkant, ny
art för Öland. På en traktorväg som löpte
över en strandvall upptäcktes alvarmalört
Artemisia oelandica, en ovanlig växtplats
för vår endemiska malört.
Botaniska fynd efter den hårda
vintern 2010-2011
Under sensommaren-hösten 2011 fick vi
flera rapporter från personer som hittat
mystiska växter i sina trädgårdar. Samtliga
hade matat fåglar med olika sorters vildfågelfröblandning den ovanligt långa, kalla
och snörika vintern 2010-2011. Som ett
resultat dök det upp allehanda växter som
man normalt inte finner i en villaträdgård
exempelvis nio rapporter av malörtsambrosia Ambrosia artemisiifolia från Högby
i norr till Hulterstad i söder. Denna växt
har ett pollen som är starkt allergent och
som kan leda till besvärlig astma. Bovete Fagopyrum esculentum hittades på
tre lokaler liksom hampa Cannabis sativa.
Iva Iva xanthiifolia står nära malörtsambrosia och lär också kunna ge upphov till
allergier, både vid direkt hudkontakt och
om pollen inandas. Under sensommaren
inkom fyra rapporter av växten, det var
första gången som den säkert sågs på
Öland. Även lindmalva Abutilon theophrasti, ljust gullfrö Xanthium strumarium
ssp. strumarium, svinamarant Amaranthus retroflexus, havre Avena sativa och
solros Helianthus annuus kan skyllas på
fågelmatning. Den långa vintern medförde
troligen att importörerna av fågelfröblandningar fått vända sig till andra leverantörer
som kanske inte varit lika noga med att
rensa blandningarna fria från ogräsfrön.
S. Möckleby socken
I ett dike söder vattenverket i S. Möckleby
fann Bengt Hallberg blågrönt mannagräs
97
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Piggfrö
Lappula squarossa
På dagens Öland finner
man piggfrö endast på
alvarmark där den växer
i bart vittringsgrus. Förr
kunde den också uppträda som åkerogräs men
detta förekommer inte
numera. Arten är rödlistad (EN). Lägg märke
till koncentrationen av
lokaler i främst Sandby
och S. Möckleby socknar.
Det finns till synes lämpliga miljöer för piggfrö
på stora delar av Stora
alvaret men trots detta är
den svårfunnen.
Glyceria declinata, andra fyndet på Öland.
Han upptäckte också klockjulros Helleborus foetidus vid Bergstigen och eldtorn
Pyracantha coccinea vid Pilekulla. Vid
en gemensam exkursion hittades flera
lokaler för småtörel Euphorbia exigua
och piggfrö Lappula squarrosa (se karta)
ost Albrunna. I ett lerigt vattenhål växte
rödlånke Lythrum portula, andra fyndet
på Öland under inventeringen. Dessutom
fann vi flockarun och två nya lokaler för
timjansnyltrot Orobanche alba.
98
Ventlinge socken
Anders Svensson fann bukettnarciss
Narcissus × medioluteus vid Grönhögen,
första fyndet på Öland. Vid Grönhögens
industriområde växte kinesisk poppel
Populus simonii som odlats från början
men nu var självföryngrande.
Ås socken
Väst Näsby fann Åke Rühling på
alvarmark mörkt lingonoxbär Cotoneaster atropurpureus, den växte längs en
stenmur.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Kanadabinka
Conyza canadensis
Samtliga kartor visar:
den vänstra Sterner
1986, den högra fynd
från Artportalen 20012011
Bild ur Oпределителб ВбIсших
растений Беларуси
Kanadabinka noterades första gången på
Öland 1947 vid Färjestaden, Torslunda sn.
Det var Torbjörn Westermark som gjorde
fyndet, belägg finns i Uppsala. Sedan
spred sig arten raskt med hjälp av järnvägen och betecknades i Sterner 1986 som
tämligen allmän. Växtplatserna uppges
vara banvallar, vägkanter, grustag, soptippar och industriområden. Kanadabinka har
fortsatt sin expansion och verkar i dagsläget även vara vältetablerad i de två nordligaste socknarna. De biotoper där arten
påträffas är oftast människoskapade. Den
kan växa på kanten av bevattningsdammar,
i grus/sandtäkter, på grusiga parkeringsplatser, jord/stentippar, i trädgårdsland
mm. Ibland kan den också uppträda i mer
naturliga miljöer såsom på sanddyner vid
havet. Flera av fynden är gjorda på sandiga
åkrar speciellt om de ligger i träda. Notera
hur kanadabinka i stort sett saknas på
Stora alvaret. De rapporter från alvarmark
härrör sig från områden som röjts och
där arten kan uppträda på brännfläckar.
Något förvånande är avsaknaden av fynd
från sydöstra Öland. Beror det på en lägre
inventeringsaktivitet?
99
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Taggsallat
Lactuca serriola
Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens
Flora
Taggsallat har en exponentiell utveckling
på vår ö. Den är belagd från Öland redan
1854 av Alfred Ahlquist, belägg finns på
Riksmuseet. Före 1980 fanns endast ett
handfull fynd men därefter skedde en
snabb expansion. I Sterner 1986 anges den
som tämligen allmän. På den vänstra kartan ser man hur arten på 1980-talet följde
väg 136 längs den västra sidan av Öland.
Växtplatserna uppgavs vara vägkanter,
grustag och skräpmark. I dagsläget hittar
man taggsallat i diverse ruderatmiljöer
såsom stenbrott, jordtippar eller där man
100
utfört grävarbeten. Den kan också växa i
vägkanter, på ladugårdsplaner och i åkerkanter. Mer sällsynt dyker den upp i mer
naturliga miljöer såsom på klapperstensstränder. Stora alvaret erbjuder inte några
lämpliga miljöer för taggsallat. För övrigt
verkar den jämnt spridd över hela Öland.
Växten räknas till de s.k. kompassväxterna. Den riktar in sina blad så att de ska få
så liten exposition som möjligt mot solens
uttorkande strålar. Detta är en strategi som
utvecklats för varmare trakter än våra.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Vitplister
Lamium album
Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens
Flora
Vitplister noterades första gången på
Öland i början av 1800-talet av Abraham
Ahlquist i hans Flora Runsteniensis. Men
spridning gick långsamt och i Sterner
1986 anges arten som spridd. Notera
på den vänstra kartan hur koncentrerad
vitplister förefaller ha varit i socknarna
N. Möckleby och Runsten. Växtplatserna
anges vara gårdsmiljöer, vägrenar och
diverse skräpmark. Vitplister är under viss
expansion, speciellt förefaller den ha etablerat sig på västra Öland. Den håller sina
ställningar väl i Runsten och N. Möckleby
socknar. Däremot har den svårt att komma
norr om Borgholm. Även sydöstra Öland
har fåtaliga fynd. På Artportalen anges
biotoperna vara skräpmarker såsom jordhögar, stentippar och liknande. Vitplister
växer också mer sällsynt på åkermark och
i trädgårdsland. I mer naturliga miljöer
kan den uppträda i skogsbryn. Det blir
spännande att se om arten framöver kan
etablera sig på norra Öland. Vitplister har
en gammal tradition som medicinalväxt.
Torkade växtdelar användes utvärtes vid
svårläkta sår.
101
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Lammöron
Stachys byzantina
Bild ur M. Wright Trädgårdens
prydnadsväxter
Lammöron noterades första gången på
Öland 1908 av Oskar Sternvall, belägg
finns i Lund. Primärfyndet är från S.
Möckleby socken där arten anges växa
”i branter vid S. Möckleby”. I Sterner
1986 anges arten som tämligen sällsynt.
Ursprungligen har den odlats som prydnadsväxt men kan om betingelserna är de
rätta sprida sig och expandera. Området
söder och norr om Sandvik, Persnäs sn,
hyser huvudbestånden av lammöron på
Öland. Den växer på klapperstensstranden
söder Sandvik, i området med stenbryt-
102
ning norr Sandvik och längs vägkanter
som löper genom området. Längs väg 136
förbi Smedby kyrka är arten etablerad i
vägkanter och känd från lokalen sedan
1920. Övriga öländska lokaler anges vara
diverse skräpmarker, vägslänter och liknande. Både bin och fjärilar besöker ofta
lammöron för att proviantera pollen och
nektar. Ullbin bygger bon av bladens hår.
Odla gärna arten i din trädgård så dukar
du bordet för insekterna och kan njuta av
de bevingade besökarna.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Uppländsk vallört
Symphytum x uplandicum
Blomkronor (längdskurna) av från vänster till höger
S. asperum, S. uplandicum, S. officinale
Bild ur T. Lagerberg Vilda växter i Norden
Uppländsk vallört är hybriden mellan
fodervallört S. asper och äkta vallört S.
officinale. Den är fertil och variabel till
sitt utseende. Med tiden har den blivit betydligt vanligare än sina föräldraarter. Den
sprider sig lätt och kan bli ett besvärligt
ogräs om den får fäste i trädgården. På
Öland noterades den 1876 av Nils Otto Sillén vid Ottenby, Ås socken. Belägg finns
i Stagneliusskolans herbarium, Kalmar.
Därefter finns fåtaliga fynd fram till 1970
då en viss expansion anades. I Sterner 1986
anges den som tämligen allmän. Miljöer
där den påträffas är främst i vägrenar men
den uppges även ha etablerat sig i havsstrandsgrus. Uppländsk vallört är idag väl
spridd på Öland och noterad från samtliga socknar. Växtplatserna är främst av
ruderatkaraktär såsom jordtippar, utkast
o dyl. Även vägkanter och ohävdade
betesmarker kan hysa växten. Fodervallört S. asperum har inte några säkra fynd
på vår ö efter 1980-talet. Äkta vallört S.
officinale har några enstaka aktuella fynd
från Öland. Den är en gammal medicinalväxt som bl.a. använts för att snabba på
läkningen av benbrott.
103
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Kärrbräken
Thelypteris palustris
Kärrbräken i karstsprickor väst
Möckelmossen
Kärrbräken är i Sterner 1986 angiven
som tämligen allmän, detta förefaller inte
stämma med dagens utbredningsbild. Ormbunken växer i sumpskogar men också i
kärr, gärna bland bestånd med vass Phragmites australis eller ag Cladium mariscus.
Vid Knisa mosse, Persnäs sn, växer den
ute bland träskets agtuvor. Vid Hornsjöns
strand, Högby sn, växer den i kanten av
vassbältet. Den är också uppgiven från vattenfyllda karstsprickor i Vickleby, Resmo,
Stenåsa och Segerstad socknar. Vi har bara
kännedom om en lokal i karstsprickor på
104
Stora alvaret, väst Möckelmossen. Kanske
har hydrologin ändrats på Stora alvaret?
Vi tycker oss sällan hitta de vattenfyllda
karstsprickor där kärrbräken skulle kunna
trivas. Många ormbunkar växer i karstsprickor, vanligast är träjon Dryopteris
filix-mas, murruta Asplenium ruta-muraria
och kalksvartbräken A. trichomanes ssp.
quadrivalens. Till de mer ovanliga hör
kalkbräken Gymnocarpium robertianum
och grönbräken Asplenium viride. Några
lokaler för kärrbräken noterades vid våtmarksinventeringen på 1990-talet, de bör
återbesökas.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Klasefibbla
Crepis praemorsa
Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens
Flora
Klasefibbla är i senaste rödlistan 2010 förd
till kategorin NT. På Öland omnämndes
växten först av Abraham Ahlquist i hans
Flora Runsteniensis 1815-17. I Sterner
1986 anges växtplatserna som lövängar,
mera sällan öppen ängsmark. Även betesmark och vägrenar uppges som ståndorter.
Klasefibbla anges som ojämnt spridd med
förekomster främst inom Mittlandsområdet. Koncentrationen till Mittlandet är
i dagsläget än mer påtagligt. De flesta
växtplatser är beskrivna som lövskog, slåtteräng, i kanten av kärr och på vägrenar.
Klasefibbla är i sen tid även funnen på
Stora alvaret där den växer i kanten av
kalkkärr och tokfuktängar. Några nordliga
utposter finns också. Med sin bladmassa
som är koncentrerad till en bladrosett
förstår man att klasefibbla är anpassad till
slåtter. Måttligt hävdade betesmarker kan
också hysa arten. Dagens vägrenar kan utgöra en substitut för förlorad slåttermark.
Man finner rika bestånd av klasefibbla vid
infarten till Gråborg, Algustrum sn, där
den växer i just vägrenen.
105
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Låsbräken
Botrychium lunaria
Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens
Flora
Låsbräken är i senaste rödlistan placerad i
kategorin NT. I Sterner 1986 anges arten
vara tämligen allmän, detta verkar vara en
överdrift för dagens situation. Biotoperna
är torrängar och gräshedar på kalkfattig
grund såsom sandfält och havsstränder.
Låsbräken är hävdgynnad. Mer sällsynt
kan den växa i lövskog speciellt i hässlen.
Liksom andra växter som uppträder i lundmiljö är den även funnen i karstsprickor på
Stora alvaret. Sällsynt är den funnen i gles
granskog! På västra delen av Öland verkar
låsbräken helt ha försvunnit från de betade
106
strandängar där den tidigare växte. Få
områden på västra kusten betas i nuläget.
Desto vanligare har det blivit med diverse
bebyggelse ofta påfallande strandnära.
Låsbräkenarter är omvittnat svårfunna och
varierar också i antal beroende på årsmånen. Hittar du en Botrychium-art kan det
löna sig att leta efter en annan. Vem återfinner rutlåsbräken B. matricariifolium på
Öland? Senast sågs den 1942 vid Karlevi
strandängar, Vickleby sn. På Öland växer
mycket sällsynt dvärglåsbräken B. simplex
och höstlåsbräken B. multifidum.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Blåmunkar
Jasione montana
Bild ur C.A.M. Lindman Bilder ur Nordens
Flora
Primärfyndet på Öland gjordes av själva
Carl von Linné under hans öländska resa
1741. Det var vid Grankulla, Böda sn, som
han noterade arten. Blåmunkar uppges i
Sterner 1986 vara ojämnt spridd och uppträder på kalkfattig sand- och grusmark.
Betesmarker, ödeåkrar och vägrenar uppges vara växtplatser för blåmunkar. Det
är fascinerande att se hur konstant den
verkar vara på Öland. Blåmunkar är en
gammal bofast växt som redan etablerat
sig i sina lämpliga miljöer på Öland och
verkar kunna hålla sig kvar där. Vid vår
inventering uppges växtplatserna vara
sandgräshedar, ljunghedar och sandig
tallskog. Men blåmunkar växer också i
sandiga åkrar, sandtag och på sandstränder. Sanden kan ibland vara mer kalkrik,
vi har sett blåmunkar dela sin växtplats
med tofsäxing Koeleria glauca. En art
som växer i liknande miljöer men som
förefaller vara något ökande på Öland
är vittåtel Aira caryophyllea. Besökare
på Öland som är mindre botaniskt bevandrade sammanväxlar Stora alvarets
prydnad bergskrabba Globularia vulgaris
med blåmunkar.
107
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Spenslig ullört
Logfia minima
Bild ur Eesti Taimede Määraja
Spenslig ullört uppges i Sterner 1986 som
ojämnt spridd. Den växer på kalkfattig
sand i trädor och ödeåkrar. Vart har den
spensliga ullörten tagit vägen? Stämmer den höga bilden ser inte framtiden
ljus ut på Öland. Växtplatserna anges på
Artportalen vara sandtag, sandig åker,
sandig trädesmark och ruderat. Endast 14
fyndplatser finns rapporterade efter 2006.
Spenslig ullört skiljs från ullört L. arvensis
på att holkfjällen har kal, glänsande spets.
Hos ullört är holkfjällen håriga ända ut i
spetsen. Vi bör aktivt eftersöka spenslig
108
ullört främst på de många tidigare fyndlokalerna på västra Öland. Lokaler värda
att besöka är Aledal (Algutsrum sn), Linsänkan (Glömmninge sn), Skedemosse
(Gärdslösa/Köping sn) och Rällaområdet
(Högsrum sn).
Alla inventerare tackas för en god insats
under inventeringssäsongen. Nästa år
fortsätter vi arbetet med att få fram aktuell
kunskap om kärlväxtfloran på Öland.
Krutbrännaren 3 (20) 2011
Knärot – årets växt 2011
Karta till
vänster från
Sterner 1986
Knärot Goodyera repens var utsedd till
årets växt av Svenska Botaniska föreningen. På Öland gjordes primärfyndet
av Magnus Gustaf Sjöstrand 1849 vid
Rälla. Växtplatserna anges i Sterner
1986 vara mossiga tallskogar, ibland
även granskog. Antalet blomstjälkar
varierar kraftigt mellan åren. Knärot är
flerårig och känslig för modernt skogsbruk, vid slutavverkning försvinner den
direkt. Det ytligt liggande rotsystemet
torkar ut när det exponeras för mer
solljus vilket gör att orkidén dör. Den
kan också skadas rent mekaniskt av
skogsmaskinerna. På Öland är den
under 2011 funnen i tallskogen belägen längs landsvägen mellan byarna
Gårdby och Dörby (Gårdby och N.
Möckleby sn). Vid Rälla tall (Högsrum
sn) är den också funnen samt i de nordliga socknarna Högby och Böda (flera
lokaler). Knärot är förr noterad från de
Karta till höger
Fynd av knärot från västra socknarna Kastlösa-Vickleby
men där är den inte återfunnen. Under
2011 rapporterade
på Artportalen
2011 inkom rapporter om 10 lokaler
för knärot samt två utan återfynd på
tidigare kända lokaler.
Nyfynd för Öland, ringlös smörsopp
av Elna Hultqvist
Under den pågående inventeringen av
Ölands kärlväxter i ”min” ruta kom jag
den 28 augusti 2011 till ett ganska hårt
nyröjt område norr om byn Kvistorp i
Mittlandskogen. Det fanns spår från
maskiner kvar på den betade, glesbevuxna
torrängen. Nästa alla enar var bortröjda.
Inom 50 meter sluttar marken svagt västerut mot fuktängar.
På traktorväg genom området upptäckte
jag en solitär svampkropp uppvuxen genom rotgyttret från en kapad en. Några få
meter bort växer en tall Pinus sylvestris.
Direkt norr om området finns en skyddande, mindre granskog. Väl bekant med
grynsopp Suillus granulatus såg jag att
denna fruktkropp var annorlunda. Den
109
Krutbrännaren 3 (20) 2011
hade mörkare, nästan kolsvarta gryn på
den något ribbade foten och vid fotbasen
fanns en zon med väl synligt ljust rosa
mycel. Hatten var rådjursbrun med inväxta trådar på den vid detta tillfälle torra
hattytan. Hatten hade varit slemmig vilket
syntes på fastklibbade förnarester.
Inventeringsintresset för kärlväxter avtog
raskt och bilvägen hem kändes längre än
de vanligtvis snabbt avverkade 15 km.
Med svamplitteraturens hjälp blev jag
snabbt övertygad om att detta var den
ringlösa smörsoppen Suillus collinitus.
En kontroll med Tommy Knutsson och
senare Mikael Jeppson bekräftade detta
och därmed vet vi nu att arten även finns
på Öland.
Arten beskrivs och diskuteras i en artikel
i Svensk Mykologisk Tidskrift år 2006
nr 2 av författaren Mikael Jeppson. I
artikeln finns en nyckel som beskriver de
makroskopiska skillnaderna mot smörsopp Suillus luteus och grynsopp Suillus
granulatus. Bl.a. har den förstnämnda
ring, vilket Suillus collinitus saknar och
grynsoppen har en gulaktigt vitgrå fotbas
till skillnad från S collinitus´ vitgrå-rosa
bas. Huvudutbredningen är enligt artikelförfattaren i Central- och Östeuropa,
medan förekomsterna i Skandinavien får
anses vara utposter åt norr på lokaler där
klimatet kan bjuda på tillräckligt varma
och relativt torra lägen med kalkhalt. Arten verkar vara mykorrhizabildande med
framförallt tall Pinus sylvestris men även
andra tvåbarriga tallarter.
Tidigare fynd finns rapporterade från
Småland 1 lokal, primärfynd Elias Fries
ca 1840. I Artportalen fanns 2011-12-04
inlagt rapporter från Gotland, Skåne, Östergötland och Närke.
Under nästa säsong bör arten eftersökas
på Öland.
Litteratur:
Jeppson, Mikael 2006. Mera om Suillus collinitus.
Svensk Mykologisk Tidskrift 27(2): 66-69.
Ringlös smörsopp Suillus collinus Foto: Elna Hultquist
110
Ölands Botaniska Förening
Program januari-maj 2012
Tisdag 24/1
Håkan och Tommy håller föredrag om insekter inpå knuten respektive svampar i Mittlandet. Plats: Ölands Folkhögskola
kl. 19.00 Medtag pausfika.
Tisdag 20/3
Årsmöte på Ölands Folkhögskola kl. 19.00.
Dagordning: se sida 102
Måndagen 9/4 Exkursion/inventering vårväxter i Köpingrutan. Samling 09.30 vid
Köping kyrka för samåkning. Medtag matsäck.
Ledare: Ulla-Britt Andersson Alla välkomna!
Lördag 28/4
Exkursion/inventering i Hulterstadrutan. Samling kl 9.30 vid
p-platsen ca 400 m söder kyrkan i Hulterstad. Längre vandring,
stövlar/kängor, medtag matsäck.
Ledare: Ulla-Britt Andersson Alla välkomna!
Söndag 13/5
Exkursion/inventering vid Ottenby. Samling kl 9.30 vid södra
Lundparkeringen. Medtag matsäck, stövlar/kängor.
Ledare: Ulla-Britt Andersson Alla välkomna!
Lördag 26/5
Exkursion/inventering i Folkeslundarutan. Samling kl 9.30 vid
Bjärbybadet. Medtag matsäck, stövlar/kängor.
Ledare: Ulla-Britt Andersson Alla välkomna!
Helgen 8-10
Läger på norra Öland. Vi bor vid Grankullavik. Obligatorisk
juni
föranmälan, begränsat antal platser. Anmälan senast 15 maj till
[email protected]
Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer i
naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka
e-post till: [email protected]
Glöm inte att gå in på vår hemsida www.botanist.se
Där ser du bokningsläget i den pågående kärlväxtinventeringen, du
får tips vid artbestämning och annan nyttig information. Lösenordet
för att nå sidorna med material från bl.a. studiecirkeln i Flora Nordica
är ”floradisk”. Vill du delta mer aktivt i inventeringen? Anmäl dig till
Thomas Gunnarsson se ovan.
Kallelse till årsmöte 2012
Medlemmar i Ölands botaniska förening kallas härmed till ordinarie
årsmötesförhandlingar tisdagen 20 mars kl. 19.00
Plats: Ölands Folkhögskola
Dagordning
1. Mötet öppnas
2. Val av mötesordförande
3. Val av två justeringspersoner
4. Fråga om mötet utlysts i behörig ordning
5. Fastställande av dagordning
6. Styrelsens årsberättelse och redovisning av räkenskaper
7. Revisionsberättelse
8. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för 2011
9. Val av ordförande och övriga ledamöter i styrelsen
10. Val av revisorer och revisorssuppleanter
11. Val av valberedning
12. Bestämmande av årsavgift
13. Ärenden som styrelsen förelägger årsmötet
14. Av medlem framställt, skriftligen motiverat förslag som kommit styrelsen
tilhanda senast 15 februari
15. Övriga av medlem framställda förslag som styrelsen tagit ställning till
16. Övriga frågor
17. Mötet avslutas
Krutbrännaren nr. 3 / 2011
Intressanta fynd från inventeringen säsongen 2011
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson..................sid 79
Stolt trampört av Tomas Burén.............................................sid 88
Intressanta fynd från inventeringen säsongen 2011forts.
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson..................sid 88
Nyfynd för Öland, ringlös smörsopp
av Elna Hultquist...............................................................sid 109
Program.............................................................................. sid 111