Alvaret - Ölands Ornitologiska Förening

Download Report

Transcript Alvaret - Ölands Ornitologiska Förening

1. Stenskvätta
I närheten av murar och stenrösen håller stenskvättan till.
Den har inga problem att hitta insekter i de torraste och
mest glesbevuxna delarna av alvaret.
2. Större strandpipare
En vadare som kan hittas i närheten av vätar och alvarsjöar. De lägger sina välkamouflerade ägg direkt på de
nästan obevuxna grusmarkerna.
3. Ljungpipare
Kanske alvarets mest säregna fågel, som också har ett
eget namn på öländska – alvargremla (-grim). Ofta
avslöjar den sig genom sina vemodiga flöjtanden. Ljungpiparen är en av fjällvärldens mest typiska arter, men finns
också sällsynt på alvaret i en unik variant som är något
mindre kontrastrikt tecknad än de som häckar i fjällen.
9. Ängshök
Sveriges mest sällsynta häckande rovfågel har sitt starkaste
fäste på Öland. Den lägger sitt bo i tokbuskmarker runt
alvarsjöarna och kan under sommaren ses patrullera lågt
över alvaret med sin eleganta flykt.
Ölands Ornitologiska Förening bildades 1972. I samband med
föreningens 40-årsjubileum har dessa tabletter tagits fram för
att visa några av Ölands mest säregna naturmiljöer och ett
urval av de fåglar som du kan påträffa i dem. Genom ditt köp
bidrar du till ÖOF: s arbete med att sprida kunskap om Ölands
unika ornitologiska värden. För ett kontinuerligt stöd ser vi
dig också gärna som medlem – vårt främsta syfte är att samla
fågelskådare och allmänt naturintresserade i föreningen. Vi
jobbar med fågelskydd och naturvård, ordnar exkursioner och
informerar brett om fågellivet via tidsskriften Calidris som ges
ut fyra gånger per år. Läs mer på oof.nu.
Akvarellen är från boken Ölands fåglar och är målad av Peter Nilsson ([email protected],
0708-576229), konstnär bosatt och med galleri i Mellbytorp mellan Segerstad och Mellby på
sydöstra Öland. Texterna är framtagna av Pav Johnsson.
11. Törnskata
Ser du en halvstor tätting spana från toppen av en
hagtorns- eller enbuske är det ofta en törnskata. Kolla
efter banditmasken. I likhet med flera andra flyttfåglar
som övervintrar söder om Sahara har denna art minskat
på senare år i landet.
8
7
4. Tofsvipa
Med sina nästan elektroniska ljud, trubbiga svartvita
vingar och kastande flykt är tofsvipan lätt att känna igen.
Finns ofta i närheten av våtmarker.
5
4
5. Storspov
En vadare som minskar i landet men fortfarande håller
ställningarna på Öland och kan ses och höras drilla i närheten av alvarsjöar och vätar.
8. Sånglärka
Vårens budbärare, vars sång från skyn är ett av vårens och
sommarens mest välbekanta läten, har svårt att klara sig
i dagens moderna jordbrukslandskap. Den minskar i hela
landet, men ingenstans klarar den sig så bra som på alvaret där omkring 20 000 par förekommer. Nästan varannan
fågel här är en sånglärka!
9
10
12
2
3
15
13
1
6. Korp
Efter att nästan ha varit försvunnen från Öland och i stora
delar av södra Sverige, har korpen återkommit och kan
idag ses patrullera över alvaret året om, ofta i par.
7. Rödbena
En orolig vadare som ofta flyger ljudligt varnande över
alvarsjöarna. De röda benen, vita armpennorna och den
vita kilen på ryggen gör rödbenan lätt att känna igen.
11
6
10. Höksångare
En av Ölands mest unika fågelarter. Den hittas i tätare
buskage med rik undervegetation, ofta i kanten av alvaret, i
gränslandet mellan skog och torr öppen mark.
Höksångaren anländer sent på våren och avslöjas ofta av
sin pladdrande sång eller sitt avstannande smattrande
lockläte. Skulle du ha turen att få se den är den höklikt
vattrade undersidan och det gula ögat diagnostiskt.
14
Alvar
utgör en dryg fjärdedel av Ölands yta, med de största förekomsterna på Stora Alvaret.
Förutom på Öland finns denna unika naturtyp på Gotland, några mindre ytor i Västergötland
samt på de estniska öarna Hiiumaa (Dagö) och Saaremaa (Ösel).
Alvaret påminner om ett vidsträckt stäpp- eller tundralandskap och här finns också djur och
växter som annars återfinns i just sådana miljöer. De vittnar om de stora klimatförändringar som
landskapet genomlevt sen inlandsisen försvann för ca 13 000 år sedan.
Kännetecknande för alvarmiljöerna är kalkberggrunden, det på sina ställen mycket tunna eller
obefintliga jordtäcket och ett organismsamhälle som både klarar torra och varma sommar, samt
kalla eller blöta vintrar då stora ytor ibland står under vatten. Fåglarna som finns här utgörs till
stor del av flyttande arter som klarar sig bra i den glesbevuxna och torra miljön. Trots att alvaret
kan te sig kargt och öde är fågellivet förvånansvärt rikt, inte minst i anslutning till de mer
buskrika markerna eller i närheten av de grunda alvarsjöarna.
12. Ärtsångare
Detta är en av de vanligare sångarna i alvarets buskmarker.
Ärtsångaren är av samma storlek som den också vanligt
förekommande lövsångaren. Den känns igen på sin vita
strupe, sina mörka ben och på sin skallrande sång.
13. Grönfink
En art som trivs i igenväxande alvarmark där de gärna bygger sina bon inne i enbuskarna. Trots att grönfinken är en
vanlig fågel är den relativt okänd. Förutom på den gröna
färgen känns den igen på det gulaktiga fältet på vingen och
på stjärtens sidor.
14. Koltrast
Sveriges nationalfågel kan hittas i många miljöer, däribland
alvarets mer igenvuxna marker. Kallades för busklus eller
buskstare på Öland förr i tiden.
15. Hämpling
Denna lilla rastlösa finkfågel, med varmt brun rygg och
hos hannen rött bröst och panna, har svårt att klara sig i
dagens intensivt brukade landskap. På Öland klarar den
sig ändå bra och är en karaktärsfågel på alvaret och i andra
torra betesmarker.