Transcript Krutbrännaren 2006-3 - Ölands Botaniska Förening

Krutbränna-
ÖLANDS
BOTANISKA FÖRENING
Krutbrännaren
Årgång 15, 2006 nr. 3.
ISSN 1103-2839
Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening
och utkommer med fyra nummer per år.
Medlemsavgiften för 2007 är 80:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta
dock 110:-). Beloppet sättes in på föreningens postgironummer 636 59 31-2. Medlemmar
erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre
nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per
Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.).
Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan).
Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson (adress se
Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen:
Ulla-Britt Andersson (ordf.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Tommy Knutsson (v.ordf.)
Ned. Västerstad 111, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 420 14
E-post: [email protected]
Thomas Gunnarsson (sekr.)
Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden.
Tel. 0485 / 332 24
E-post: [email protected]
Elna Hultqvist (kassör)
Slottsgatan 23, 387 32 Borgholm.
Tel. 0485 / 106 24
E-post: [email protected]
“Ölands svampflora”
Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är
att få fram så kompletta sockenfloror som
möjligt för att därigenom få en bild över
arternas utbredning och frekvens. Är du
intresserad så skriv eller ring till Tommy
Knutsson.
Keneth Erlandsson
Fatabursvägen 11 A, 393 53 Kalmar.
Tel. 0480 / 198 46.
E-post: [email protected]
Liselotte Wetterstrand-Waldenström
Albrunna 1022, 380 65 Degerhamn
Tel.0485 / 66 04 569.
E-post: [email protected]
Crister Albinsson
Övra Västerstad 107, 380 62 Mörbylånga
Tel. 0485 / 66 58 10
E-post: [email protected]
Håkan Lundkvist
Frösslunda 312, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485 / 440 83
E-post: [email protected]
Helena Lager
St. Bunneby 3024, 380 62 Mörbylånga.
Tel. 0485/440 69
E-post: [email protected]
Projekt Ölands hotade växter
Hjälp oss inventera sällsynta och hotade
växter på Öland. Vill du ha en aktuell
rödlista, eller äldre fynduppgifter som
behöver kontrolleras skriv eller ring till
Thomas Gunnarsson.
Omslagsbild: Ölandskungsljus Verbascum densiflorum Foto: Thomas Gunnarsson
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Några förändringar i floran i Vickleby socken 1949/50 – 2003/04
av Erik Sjögren
I den ”gamla skolan”, t.ex. i Kalmar högre
allmänna läroverk, var det obligatoriskt i
de två första realskoleklasserna att samla
in och namnge ett antal växter. Man blev
förhörd på sitt miniherbarium och vid 11/12
års ålder kunde ganska många av eleverna
namnet på ett 30-tal blomväxter.
Den som var född och uppvuxen i Kalmar
hade inga svårigheter att åstadkomma ett
miniherbarium. Det var bara att gå ner i
hamnen och samla bland exotiska och ofta
ovanliga växter där. Dessa synanthropa
arter brukade kallas barlastväxter. En del
av Kalmar hamn kallades för övrigt för
Barlastholmen. Där hade undertecknads
morfar, Erik Gabriel Arnström, som var
lärare vid läroverket, botaniserat då seklet
var ungt. Och fann man mot förmodan
inte tillräckligt med växter i Kalmar med
omgivningar kunde man naturligtvis åka
med färjan över till Öland och vidare med
södra Ölands järnväg till Karlevi eller
Vickleby. Därifrån kom man sedan lätt ut
på det artrika alvaret.
På gymnasiet i Kalmar läroverk skulle
man utföra ett självständigt arbete (s.k.
enskilt arbete). Dessa självvalda uppgifter
kunde vara mycket disparata och handla
t.ex. om: ”Skalbaggar i min trädgård”,
”Naturbeskrivningar i Fredmans epistlar”
eller om ”Export och import till och från
chilenska hamnar i Sydamerika”. Mitt eget
enskilda arbete utgjordes av en förteckning
över Vickleby sockens kärlväxter, deras
lokaler och miljöpreferenser. Fältarbetet
genomfördes under 1949 och 1950 med
det legendariska Bo Pensionat som bas.
Dit flockades ett flertal av dåtidens mest
framstående svenska botanister och med
t.ex. Nils Albertsons och Nils Hylanders
hjälp kunde de flesta problemen med artbestämningen klaras av.
Vid början av det nya årtusendet var det
således drygt ett halvsekel sedan denna
”sockenflora” kom till. Det föll sig ganska
naturligt och angeläget att försöka återkomma till de gamla jaktmarkerna och att där
kontrollera en del förändringar i vegetation
och flora och några rara vicklebyväxters
förekomst.
Fältarbetet med dessa avsikter utfördes
2003/04. Ganska snart visade det sig lämpligt att koncentrera sökningen till en mindre
artgrupp av mer eller mindre ovanliga arter.
Flertalet av dessa arter är kulturmarks-arter,
som jag ibland har kallat för ”ädelogräs”
(t.ex. Scandix pecten-veneris, Ranunculus
arvensis). Det är dessa arter, som jag i det
följande har givit en mer fyllig beskrivning, inklusive några av naturlandskapets
märkliga och sällan sedda arter (t.ex. Viola
elatior, Pulsatilla vernalis).
I Vickleby socken liksom på stora delar
av Öland har kulturlandskapet förändrats
i hög grad under det gångna halvseklet.
Vägnätet har asfalterats, vägrenarna ansas
varje år, ladugårdsplaner har städats och
åkergrödorna tillförs pesticider mot ogräs.
Dessutom nyttjas naturbetena i mindre
Krutbrännaren 3 (15) 2006
omfattning än förr. Bebyggelse och turism nyttjar betydligt större arealer än på
1950-talet.
Dessa förändringar har i Vickleby medfört:
minskning eller försvinnande av ett flertal
kvävegynnade kärlväxter och ”traditionella” åkerogräs. Vägrenarnas flora hyser
färre arter och de tidigare i sådana miljöer
dominanta arterna har decimerats eller
försvunnit eller ofta ersatts med andra
konkurrenskraftiga arter.
Bland de tydliga förändringarna kan man
dessutom nämna minskningen av epifytiska mossor, både kvantitativt och kvalitativt.
Det gäller då förekomsterna på trädslag
med näringsrik bark som ask och alm men
även s.k. surbarksträd vid vägkanter och i
skogsbryn. Trädstammar dammgödslas inte
längre från de numera asfalterade vägarna.
Till de drastiskt minskande arterna hör t.ex.
Leucodon sciuroides (ekorrsvans-mossa),
Tortula spp. (skruvmossor) och den lilla
levermossan Radula complanata (plattsvepemossa) (jfr. Sjögren 1994).
Agrostemma githago L. klätt
(Caryophyllaceae)
På Öland kunde man lokalt, även i Vickleby
socken, ända in på 1950-talet plocka klätt
i åkermarginaler, i mängd, t.ex. för att dekorera majstången med. Klätt är en nästan
exotiskt vacker växt, som idag t.o.m. finns
i frökataloger, dock med en variant av A.
githago. Sternar anger (1938) klätt som
allmänt förekommande, men 49/50 hade
minskningen av antalet lokaler redan börjat. Lundqvist meddelar (1986) att klätten
är ojämnt spridd på Öland och att de flesta
lokalerna finns N om Borgholm. Han anger
ingen lokal för Vickleby sn. Andersson &
Gunnarsson omnämner en anmärkningsvärt
stor förekomst i Högsrums sn (2004).
Klätt kan ha inkommit före 1700-talet
och kan ha varit ett ”ogräs” redan i det
medeltida jordbrukslandskapet. Effektiv
frörensning och kemisk ogräsbekämpning
hotar idag artens överlevnad (Svensson &
Wigren 1983, Ekstam & Jacobson 1984).
Inga lokaler för Agrostemma kunde noteras
i Vickleby 2004.
Hotkategori: starkt hotad (se ”Rödlistade
arter i Sverige 2005”; även i fortsättningen
där hotkategori anges).
Anisantha tectorum (L.) Nevski
taklosta (Poaceae)
(= Bromus tectorum L.)
Taklosta, med välvalt svenskt namn, var
mycket vanlig 49/50 i Vickleby sn, inte
bara på hustak utan också på torra, magra
sandiga marker som på recenta strandvallar
W om Litorina-vallen. Sådana förekomster
saknas idag och bara reliktförekomster syns
på torra zenitytor på stenmurar.
Taklosta är en östlig art (Hultén 1971),
som fanns på Öland redan vid mitten av
1800-talet (Sjöstrand 1863). Tidigare
förekomster på de starkt solexponerade
klapperstensfälten W om Litorina-vallen
kunde ej återfinnas 2004. Igenväxningen
där har varit långtgående.
Apera spica-venti (L.) P. Beauv.
åkerkösa (Asteraceae)
Åkerkösa förekom i Vickleby sn 49/50 i
ett flertal åkrar men också på öppna sandoch klapperstensmarker W om Litorinavallen. Idag är detta besvärliga åkerogräs
decimerat i socknen liksom i övrigt på
Öland. Arten är vanligast förekommande
i Sydsverige och är tillfällig N om den
växtgeografiska norrlandsgränsen (Mossberg 2003, Hultén 1971). I en del öländska
åkrar håller sig arten dock kvar med ganska
stora populationer, eftersom användningen
av kemisk ogräsbekämpning varierar. I
Krutbrännaren 3 (15) 2006
relativt sen tid har bland gräsen Bromopsis
inermis (foderlosta) blivit ett nytt besvärligt
åkerogräs, spridd från vägkanter in i åkrar
under 1970-talet (Lundqvist 1986).
Arnoseris minima (L.) Schweigg. &
Körte klubbfibbla
(Asteraceae)
Klubbfibbla var redan 49/50 en ytterst
sällsynt art på Öland. En stor population
kunde dock noteras S om Stora Frö i Vickleby sn, nära sockengränsen mot Resmo.
Klubbfibbla växte där i en sandig åker vid
Ancylus-vallen, tillsammans med Silene
conica. Båda dessa arter är idag försvunna
från denna lokal.
De äldre lokalerna för Arnoseris finns
noggrant noterade av Sterner (1938), där
en förekomst i Stora Frö dateras till 1882.
Mossberg omnämner klubbfibblan som en
minskande art och gör ingen inprickning
på Öland. Arten förekommer dock recent
noterad från Köping socken (Andersson &
Gunnarsson 2004).
Hotkategori: starkt hotad.
sig bra vid vägkanter och på ruderatmark,
även i ett tätt växttäcke.
Sandvita är idag en av de få arterna inom
gruppen ruderat/vägkantarter, som uppenbarligen har stark överlevnadsförmåga.
Arten var 2004 allmän i Karlevi, t.ex. längs
bygatan (enligt Ejvind Rosén).
Chenopodium bonus-henricus L.
lungrot (Chenopodiaceae)
Berteroa incana (L.) DC. sandvita
(Brassicaceae)
Sandvita förekommer i S och SE Sverige
och även med spridda förekomster N om
den växtgeografiska norrlandsgränsen på
öppen torr sandmark. Arten hade en stor
individrik förekomst i Vickleby vid södra
kyrkogårdsmuren men var i övrigt ganska
sällsynt inom socknen. Förekomsten vid
kyrkan finns kvar idag men är starkt decimerad av intensiv ansning av grässlänten.
Lokalen fanns redan 1889 och senare 1922
och 1937 (Sterner 1938). Idag har sandvita
nykoloniserat på ett flertal lokaler inom
socknen. Den sprider sig tydligen fortlöpande och finns nu i de flesta öländska
socknarna (Lundqvist 1986). Arten klarar
Klubbfibbla Arnoseris minima Bild ur:
C. A. M. Lindman ”Bilder ur Nordens Flora”
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Lungrot var 49/50 mycket allmän som
”ogräs” inom Vickleby sn. Arten fanns i
bygator, på gårdsplaner, i trädgårdar och
på impediment i allmänhet. Lungrot kan
idag i det närmaste betraktas som en sällsynthet på numera välansade vägkanter
och gårdsplaner.
I Sverige finns de flesta lokalerna i S
och SE, upp till norrlandsgränsen. Arten
odlades till och med förr enligt Mossberg
(2003). Lungrot är ej rödlistad men skulle
idag åtminstone kunna betecknas som
hänsynskrävande.
Consolida regalis Gray riddarsporre
(Ranunculaceae)
(=Delphinium consolida L.)
(Cuscutaceae)
Ljungsnärja, på Öland parasit främst
på gulmåra och timjan, saknas idag i
de flesta öländska socknarna. Arten har
av Lundqvist (1986) noterats från fyra
lokaler i Vickleby sn. Under 49/50 och
vidare under hela 1950-talet hade arten
stabila förekomster i torrängsvegetationen
på de s.k. horvorna i kanten av alvaret. I
Cuscuta-horvorna växte 49/50 dessutom
Lithospermum officinale, även detta en art
på retur i odlingslandskapet i Sydsverige.
Förekomsterna av ljungsnärja var beroende
av ett måttligt intensivt men permanent
Riddarsporre är en i Sverige sydlig/sydöstlig art, med enligt Sterner (1938) förekomst
i de flesta öländska socknarna. Arten var
49/50 fortfarande tämligen vanlig som
åkerogräs i Vickleby sn. Ingen förekomst
i Vickleby kunde registreras 2004.
Consolida växer på kalkrik mark. Om artens
resistens mot pesticider finns olika åsikter
(se Ekstam & Jacobson 1984, Svensson &
Wigren 1986, Lundqvist 1986).
Riddarsporre är en östeuropeiskt kontinental art (Hultén 1971) och kan växtgeografiskt föras till samma artgrupp som
Veronica spicata, Berteroa incana och
Vincetoxicum hirundinaria.
Hotkategori: hänsynskrävande; hotas troligen av konstgödsling och av konkurrens
från grödan i de åkrar där den förekommer.
Cuscuta epithymum (L.) L.
var. epithymum ljungsnärja
Riddarsporre Consolida regalis Bild ur:
C. A. M. Lindman ”Bilder ur Nordens Flora”
Krutbrännaren 3 (15) 2006
betningstryck i torrängen. Under senare år
har ljungsnärja förekommit endast tillfälligt med små populationer i de horvor, där
arten förr var ganska vanlig.
Hotkategori: sårbar; upphör betningen så
hotas artens överlevnad.
Descurainia sophia (L.) Webb
ex Prantl stillfrö (Brassicaceae)
(=Sisymbrium sophia L.)
Stillfrö är en av många kvävegynnade
ogräsarter, som numera blir fortlöpande allt
ovanligare. I Vickleby socken var stillfrö
49/50 en standardväxt omkring ladugårdar, gödselstäder, på impediment och på
driftvallar vid kusten. Arten är idag ganska
sällsynt i socknen. Kustens driftvallar fungerar som refugium för denna en av kulturlandskapets tidigare vanligaste arter.
Erucastrum gallicum (Willd.) O.E.
Schulz kålsenap (Brassicaceae)
Kålsenap växte i fuktigt läge med en
ganska stor population 49/50 på sidan av
banvallen N om Vickleby järnvägsstation.
Fyndet då innebar en ny art för Öland,
vilket naturligtvis var en fjäder i hatten för
en ung gymnasist. Arten försvann tyvärr
från lokalen efter bara ett par år. Den fanns
emellertid i Kalmar redan 1926. Kålsenap
är en subatlantisk ruderatväxt, som är
konkur-renssvag och hotas av igenväxning.
Den har en klassisk lokal på Tåkerns stränder (Mossberg 2003).
Geranium pyrenaicum Burm. f.
skuggnäva (Geraniaceae)
Skuggnävan har medtagits här som representant för de tidigare sällsynta arterna,
som ej försvunnit utan har ökat sina lokaler
väsentligt under de senaste 50 åren. Före
1930 fanns på Öland endast tre registrerade lokaler. Denna subatlantiska art med
förekomst upp till den växtgeografiska
norrlandsgränsen, är idag en mycket vanlig
vägkantväxt. Skuggnävan var 49/50 en stor
sällsynthet vid stora landsvägen genom
Vickleby men har idag ett flertal vägkantlokaler i socknen.
Skuggnävan har lokalt i vägkantvegetationen ersatt Medicago sativa och M. falcata
och de mångfärgade hybriderna mellan
dessa arter, som för 50 år sedan var dominanta tillsammans med andra arter som
Centaurea scabiosa. Andra på Öland ersättande vägkantarter är idag Echium vulgare,
Melilotus albus och M. officinalis.
Isatis tinctoria L. vejde
(Brassicaceae)
Den gamla färgväxten vejde, som gav indigofärg, var 49/50 mycket allmän i Vickleby
sn, vid vägkanter, på skiffervallar och på
driftvallar vid kusten. Arten har östlig
proveniens och är hemma i Ukraina vid
floderna där och vidare österut. Vejde fanns
i flertalet öländska socknar enligt Lundqvist (1986). Artens svenska förekomster är
koncentrerade till landets SÖ delar. Enligt
Mossberg (2003) befinner sig arten troligen under spridning. Nuvarande lokaler i
Vickleby sn är dock betydligt färre än för
50 år sedan och populationerna är mindre.
På de ansade vägkanterna har vejde idag
försämrade möjligheter att överleva.
Jasione montana L. blåmunkar,
monke (Campanulaceae)
Blåmunkar förekom i Vickleby 49/50 på
ett flertal ställen, lokalt ymnigt t.ex. på
de kalkfattiga recenta strandvallarna med
klapper av oelandicusskiffer i markytan.
Man kunde också notera ett flertal lokaler
på sandiga skärningar genom Ancylus-vallen. Arten har idag ganska få individfattiga
förekomster i Vickleby. Blåmunkar kan
Krutbrännaren 3 (15) 2006
endast förekomma i ett tunt växttäcke,
men inte obligatoriskt på kalkfattig sand.
Igenväxningen hotar många kustnära förekomster på Öland. I Sverige förekommer
blåmunkar upp till Uppland (Mossberg
2003).
Leonurus cardiaca L. hjärtstilla
(Lamiaceae)
Hjärtstilla är en gammal medicinalväxt,
som kan påträffas på kväverik mark. Arten
förekommer i Sverige på kulturmark upp
till norrlandsgränsen. Emellertid på många
av lokalerna inprickade av Hultén (1971)
är arten troligen försvunnen idag. På Öland
har Lundqvist (1986) noterat ett flertal lokaler men arten saknas i många socknar.
1949/50 växte Leonurus på ett ställe i
Vickleby bygata, dessutom utanför Bo
Pensionats västra grind och mellan Anderssons legendariska handelsbod och
järnvägsstationen. Idag saknas Leonurus på
samtliga dessa tre ställen. Hjärtstilla är med
sina gracilt formade blad kanske ett av landets vackraste ”ogräs”, lätt igenkännlig och
därför ej så lätt att förbise. Den successiva
minskningen av antalet lokaler under de
senaste 50 åren är därför realistisk. Många
lokaler har t.ex. försvunnit till följd av den
drastiska minskningen av antalet hönsgårdar och gödselstäder, där konkurrens från
andra kvävegynnade arter inte innebar
ett hinder för hjärtstillans förekomst (se
Svensson & Wigren 1984). Det kan noteras
att arten omnämndes som allmän på Öland
(Sjöstrand 1863). Den hade även uppmärksammats av Linné (1745).
Hotkategori: hänsynskrävande.
Lepidium campestre (L.) R. Br.
fältkrassing (Brassicaceae)
Blåmunkar Jasione montana Bild ur: C. A. M.
Lindman ”Bilder ur Nordens Flora”
Fältkrassing är en ruderatväxt med förekomst på öppna kulturmarker, där
konkurrens från andra arter är svag. Den
förekommer dessutom på och i närheten
av driftvallar vid kusten. I Vickleby sn
fanns arten 49/50 på ett flertal lokaler och
hade noterats för Vickleby kyrkby redan
1920 (Sterner 1938). Inga lokaler kunde
noteras 2004/05 i Vickleby. Hos Lundqvist
(1986) finns endast en lokal inprickad för
Vickleby. Hans uppgift att arten befinner
Krutbrännaren 3 (15) 2006
sig i spridning förefaller gåtfull.
Linaria repens (L.) Mill.
strimsporre (Scrophulariaceae)
Under 49/50 var strimsporre i det närmaste
en karaktärsväxt för järnvägsbankar och
förekom omkring Vickleby station. En i
sanning bister miljö för alla växter. Arten
har idag försvunnit sedan järnvägen blev
nedlagd och den gamla banvallen blivit
cykel- och promenadstig. Strimsporre
är en västeuropeisk art med förekomst i
hela Sydsverige och upp längs norrlandskusten. Arten anses vara under spridning
(Mossberg 2003), vilket knappast är fallet
på Öland.
Marrubium vulgare L. kransborre
(Lamiaceae)
Kransborre utgör ett bra exempel på den
grupp av kulturlandskapets arter, som
under de senaste 50 åren fått vidkännas en
decimering av populationer och antal lokaler. Enligt Sterner (1926) kunde lokaler för
kransborre noteras i alla öländska socknar.
I Vickleby fanns 49/50 fortfarande en klassisk lokal under en av väderkvarnarna N
om kyrkan. Där sökte några får alltid skydd
vid dålig väderlek och marken blev effektivt gödslad. Enligt Lundqvist (1986) var
antalet öländska lokaler endast ett dussintal
efter 1950. Kransborre är ursprungligen en
mediterran art.
Hotkategori: starkt hotad; artens försvinnande beror delvis på igenväxning och
på minskad kvävetillförsel i bygator och
omkring ladugårdar.
Melilotus albus Medik.
vit sötväppling (Fabaceae)
De båda Melilotus-arterna, vit och gul sötväppling, var 49/50 tämligen sällsynta på
Öland. Situationen är idag helt förändrad,
eftersom sötväppling uppträder lokalt helt
dominant i vägkantfloran, inte bara i Vickleby utan också i ett flerta andra socknar.
Melilotus albus förekom på 1850-talet i
Kalmar (Lundqvist 1986) och torde då ha
betraktats som ett exklusivt inslag i ruderatfloran i hamnområdet, tillsammans med
M. officinalis.
Neslia paniculata (L.) Desv.
korndådra (Brassicaceae) (=Volgelia
paniculata (L.) Horn.)
Korndådra förekom på Öland med de flesta
lokalerna belägna mellan Mörbylånga
och Borgholm (Sterner 1938, Lundqvist
1986). Arten kan betraktas som ett vanligt
förekommande åkerogräs 49/50 i Vickleby
sn, särskilt i de sandiga åkrarna nära Stora
Frö, men har ej återfunnits under senare år.
Hultén anger redan 1971 att korndådra är
sällsyntare än förr.
Hotkategori: sårbar. Ökad användning av
pesticider och numera effektiv frörensning
före sådd har minskat artens förekomst
vilket också gäller sådana arter såsom Agrostemma, Consolida och Scandix.
Nonea pulla DC. svartnonnea
(Boraginaceae)
Svartnonnea med sina enda öländska förekomster NW och W om Lilla Frö var 49/50
en av öns märkligaste kärlväxtarter. Denna
östliga art registrerades av undertecknad
1949, växande på en trädesåker med sand
och klappersten i markytan. Det var en
extremt fattig miljö där också Nardus
stricta och Corynephorus canescens växte.
Populationen av svartnonnea var då ca 25
individ. Denna lokal är idag försvunnen
och arten överlever endast vid en sandig
Krutbrännaren 3 (15) 2006
kustnära rasbrant i Resmo sn nära sockengränsen mot Vickleby (Lundqvist 1986 och
enligt muntlig uppgift av Tommy Knutsson). Den lilla populationen är starkt hotad
eftersom rasbranten eroderar varje år.
Ononis spinosa ssp. arvensis (L.)
Greuter & Burdet stallört (Fabaceae)
För drygt 50 år sedan ansågs stallörten
vara allmän på Öland (Sterner 1938). Arten
hade 49/50 en individrik förekomst vid
vägkanter mellan järnvägsstationen och
strandskogen. Stallörten har förmåga att
utnyttja ett brett spektrum av ståndorter.
Arten förekommer dock helst på öppen
näringsrik mark. Inga förekomster i Vickleby sn kunde noteras 2003. Igenväxning
i torrängar och havstrandsängar utgör ett
hot mot artens överlevnad.
Onopordon acanthium L. ulltistel
(Asteraceae)
Ulltistel var en ganska vanlig vägkantsväxt
49/50 i Vickleby sn. Idag återstår ett fåtal
spridda exemplar vid de större landsvägarna. Denna i Sverige sydliga art med
förekomst idag upp till den växtgeografiska
norrlandsgränsen, hade omnämnts av Linné
(1745). Den enda individrika lokalen i
socknen är idag i stenbrottet ca 1 km S om
kyrkan (enligt Ejvind Rosén).
Petasites spurius (Retz.) Rchb.
spjutskråp (Asteraceae)
Spjutskråp är en av de märkligaste kärlväxtarterna på Öland och var särskilt värd att
uppmärksammas 49/50, då förekomsterna
var begränsade till Vickleby och Resmo.
Där hade arten några individrika förekomster på kustnära sand- och klapperstensvallar W om Stora Frö. Spjutskråp förekommer idag ända upp till Beijershamn. De
svenska lokalerna är begränsade till Öland,
Gotland och Skåne. Spjutskråp är en av de
få till Öland nyinvandrade kärlväxtarterna,
som fortfarande har stabila förekomster och
som till och med visar tendens att sprida
sig. Arten noterades från Stora Frö 1916
(Sterner 1918, 1948).
Pulsatilla vernalis (L.) Mitt.
mosippa (Ranunculaceae)
Sedan mitten av 1800-talet (Sterner 1938)
har mosippa haft några ”klassiska” lokaler
i socknarna Vickleby och Resmo. Inom
Vickleby var förekomsterna 49/50 individfattiga, med endast sterila exemplar. De
växte i kanten av en tallplantering på sand
och skifferklapper, tillsammans med Calluna vulgaris och Deschampsia flexuosa.
Idag är lokalen med drygt 50 exemplar W
om Lilla Frö hotad och någon föryngring
förekommer tydligen ej (se ”Krutbrännaren” 2004).
Hotkategori: sårbar.
Ranunculus arvensis L.
åkerranunkel (Ranunculaceae)
Åkerranunkel är ett gammalt kulturmarksogräs, som förekommer på kalkrik mark,
såväl i åkrar som på olika typer av impediment. Arten var enligt Sterner (1938)
mycket allmän på Öland men var nog redan
49/50 på retur. De gamla förekomsterna i
åkrar i Vickleby sn har ej gått att återfinna
idag trots att de tidigare lokalerna, där arten
påträffades 49/50 hade noterats noggrant.
Hotkategori: sårbar; intensifierad ogräsbekämpning hotar denna art liksom ett
ganska stort antal andra tidigare vanliga
åkerogräs.
Setaria viridis (L.) P. Beauv. var.
viridis vanlig kavelhirs (Poaceae)
Vanlig kavelhirs var 49/50 ett vanligt träd-
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Mosippa Pulsatilla vernalis Vickleby socken maj 2006 Foto: Thomas Gunnarsson
gårdsogräs i Vickleby, och förekom lokalt
med stora populationer. Arten har funnits
på Öland sedan mitten av 1800-talet (Sjöstrand 1863). Den successiva minskningen
av artens förekomster (Lundqvist 1986) har
gjort att endast ett fåtal lokaler finns kvar i
Vickleby, i trädgårdar och på impediment
i glest växttäcke.
Hotkategori: hänsynskrävande
(Brassicaceae)
Silene conica L. sandglim
(Caryophyllaceae)
Viola elatior Fr. storviol (Violaceae)
Sandglim har fått ett lämpligt svenskt
namn. Arten växte 49/50 ymnigt i sandiga
åkrar nära sockengränsen mot Resmo men
är idag helt försvunnen från denna lokal.
Arten förekommer idag i Skåne, Blekinge
och på Öland.
Sisymbrium loeselii L. borstsenap
Borstsenapen är en sydeuropeisk/asiatisk
art. Den hade 49/50 en tillfällig förekomst
på järnvägsbanken nära Vickleby-stationen. Arten gick ej att återfinna på denna
lokal under 2003/04. Lokalen finns noterad
av Lundqvist (1986). I övrigt är arten alltid
tillfällig och har noterats på Öland efter
1968 endast på ett fåtal lokaler.
Den sydöstligt kontinentala storviolen,
i norra Europa endast förekommande
på Öland och i Estland, har minskat vad
beträffar lokalernas antal och populationernas storlek. En liten förekomst fanns
49/50 i Vickleby socken i kanten av
några lövskogssträngar vid vägen mellan
Vickleby och Stora Frö. De ”klassiska”
förekomsterna i Vickleby Storkarst Ö om
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Lindkärr såg jag ej personligen. Storviol
är funnen på två lokaler i karstområden i
Vickleby sn 2006.
Storviolen hotas av igenväxning och
ökande beskuggning i lövskogsmarginaler
(se ”Krutbrännaren” 2004 och Aronsson
et al. 1995).
Hotkategori: starkt hotad
Erik Sjögren
Fältvägen 1 B
756 46 Uppsala
Sterner, R. 1938. Flora der Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 9.
Svensson, R. & Wigren, M. 1983. Klättens historia
och biologi i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 77.
Svensson, R. & Wigren, M. 1984. Hjärtstillans
historia och biologi i Sverige (History and biology
of Leonurus cardiaca in Sweden.) Svensk Bot.
Tidskr. 78.
Svensson, R. & Wigren, M. 1986 a. Riddarsporrens historia och biologi i Sverige. (History and
biology of Consolida regalis in Sweden). Svensk
Bot. Tidskr. 80.
Svensson, R. & Wigren, M. 1986 b. A survey of
the history, biology and preservation of some retreating synanthropic plants. Symbolae botanicae
Upsaliensis XXV: 4.
Vägkantsfloran. utg. av Vägverket, Borlänge. nr
1999-40.
Referenser:
Ahlquist, A. 1922-27. Ölands historia och beskrifning. Calmar
Andersson, U-B & Gunnarsson, T. 2004. Floraväktarrapport 2003. Ölands botaniska förening.
Krutbrännaren 13:1.
Ekstam, U. & Jacobson, R. 1989. Ölands och Gotlands växtvärld. En ekologisk och kulturhistorisk
flora. Stockholm.
Ekstam. U. & Sjögren, E. 1973. Studies on past and
present changes in deciduous forest vegetation on
Öland. Zoon, Suppl. 1.
Gärdenfors, U. (ed.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i
Norden. Stockholm.
Linné, C. con 1745. Öländska och gothländska resa
förrättad 1741. Stockholm.
Lundqvist, Å. Ölands kärlväxtflora (R. Sterner,
Flora de Insel Öland. Acta Phytogeogr. Suec. 9)
Andra reviderade upplagan utgiven av Åke Lundqvist 1986. Redaktion Svensk Bot. Tidskr. Lund
Mossberg, B. & Stenberg. L. 2003. Den nya nordiska floran. Stockholm.
Sjögren, E. 1994. Changes in the epilithic and epiphytic moss cover in two deciduous forest areas
on the island of Öland (Sweden). A comparision
between 1958-1962 and 1988-1990. Studies in
Plant Ecology 19.
Sjöstrand, M.G. 1863. Calmar läns och Ölands
flora. Calmar.
Sterner, R. 1918. Bidrag till kännedom om Ölands
flora. Svensk. Bot. Tidskr. 12.
Sterner, R. 1926. Ölands växtvärld. Kalmar.
ÅKE LUNDQUIST
SAMLADE SKRIFTER UR
ÖLÄNDSK BYGD
Samtliga artiklar som Åke Lundquist under
åren 1963-1977 skrev i ”Öländsk bygd”
är här samlade i ett nytryck på 260 sidor.
Kostnad inkl. porto inom Sverige endast
170 kr.
Beställ hos
Thomas Gunnarsson
Kummelvägen 12
386 92 Färjestaden
tel. 0485-332 24
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Vitblommig björnloka Heracleum
sphondylium ssp. sphondylium på
Öland
av Karl-Göran Bringer
Björnloka är en allmän växt i södra och
mellersta Sverige och förekommer rikligt
längs öländska vägkanter. Den uppdelas
i två underarter, den vitblommiga ssp.
sphondylium och ssp. sibiricum med gulgröna blommor. Den sistnämnda är vanligast och den enda, som finns upptagen i
”Ölands Kärlväxtflora”. Den vitblommiga
formen har en västlig huvudutbredning
medan den gulgröna, som artnamnet anger,
har en östlig tyngdpunkt i sin utbredning.
Skandinavien och Danmark blir då ett
övergångsområde, där underarterna möts.
De korsar sig gärna, och en stor formrikedom kan uppkomma. (Faurholdt-Shou:
Nordiske skaermplanter 2004).
Den vitblommiga björnlokan är synbarligen inte lika vanlig i Sverige, men lokaler
finns rapporterade från såväl Smålands
kust som från Gotland. Det var alltså inte
osannolikt, att den också skulle kunna förekomma på Öland. Genom åren har jag haft
uppmärksamheten riktad på björnlokorna,
men först för 3 år sedan fick jag napp på
min egen hemmaplan i Skogsby, Torslunda
socken. Från korsningen mellan Lundtorpsgatan och Baldersgatan i Skogsby följer
man en mindre markväg norrut mot en
lövskogsdunge, som heter Tors lund och
ibland kallas Torslunda prästhag. Efter
cirka 100 meter ser man stängslet kring en
bevattningsdamm tillhörande Torslunda
Försöksstation. Framför detta har de se-
naste åren observerats björnlokor, av vilka
10-20 varit tydligt vitblommiga. De yttre
blommorna i flockarna har varit större med
djupt kluvna spetsar och mer asymetriska
än de centrala. Enligt ”Den nya nordiska
floran” är den sibiriska björnlokans frukter
4-6 mm medan den vitblommigas ligger
i intervallet 6-10 mm. 2006 mätte jag ett
antal frukter från flockar, som jag bedömde
som typiska ssp. sphondylium,vilket gav
resultatet mellan 8 och 9,5 mm. Frukterna
var som mogna kala, medan de som färska
kunde ha ett fåtal hår. I närheten finns också
talrika exemplar av den sibiriska underarten med mindre och mer symmetriska
blommor. Man hittar också övergångsformer med svagare inslag av gulgrönt, vilka
kan antas vara hybrider.
Då jag som nämnts hållit litet extra uppsikt
på björnlokorna, vågar jag påstå, att den
vitblommiga formen är sällsynt på Öland.
Vid Järnvägsgatan mellan Skogsby och
Färjestaden har jag sett ett bestånd nära
platsen för den gamla banvaktsstugan,
som dock inte varit lika typiskt som det
tidigare beskrivna . I Södra Möckleby
socken nära Cementas fabrik är björnlokor
sällsynta, men sommaren 2006 växte här
2 plantor, som jag bedömde tillhöra ssp.
Karl-Göran
Bringer
sphondylium.
Pl 6150 Ölands Skogsby
386 93 Färjestaden
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Något om kungsljus och deras hybrider
av Lissbeth och Karl-Göran Bringer
Ölandskungsljus, Verbacum densiflorum,
ansågs av Richard Sterner vara tämligen
”rar” med få lokaler norr om Torslunda.
Kartan i ”Ölands Kärlväxtflora” ger en
liknande bild. Mycket tyder på, att arten
på senare år blivit betydligt sällsyntare.
Eftersom växten på den svenska rödlistan
förs till kategorin ”Starkt hotad” har Ölands
Botaniska Förening följt dess förekomst
under de senaste åren, och förändringar i
utbredning och frekvens har redovisats i årliga sammanfattningar i ”Krutbrännaren”.
Ölandskungsljus uppträder idag någorlunda regelbundet inom två områden, dels
vid Hammarby i Smedby socken och dels
kring de stora rödskifferhögarna vid cementindustrin söder om Södra Möckleby
samhälle. Vissa år dyker enstaka exemplar
upp i Torslunda. 2006 blommade en planta
i Skogsby på en slänt mitt för den nu nerlagda bensinmacken. Det totala antalet
individer varierar år från år och är numera
genomgående lågt, men1993 räknade t.ex
Herman Björkman mer än 100 exemplar
i Smedby.
Sommaren 2005 påbörjade vi en inventering av kärlväxtfloran kring ”Bergsstigen”,
en vandringsled, som anlagts av Södra
Möckleby hembygdsförening genom det
gamla industriområdet. Skyltar med kartor,
bilder och text ger en god uppfattning om,
hur äldre tiders alunframställning påverkade terräng och landskap. Stigen löper från
Strömgatan söder ut till Degerhamnsvägen.
Nästa etapp går från Degerhamnsvägen
fram till Cementas fabriksområde. Stigen
fortsätter därefter söder ut och planeras nå
Albrunna centrum.
Nära ledens början söder Strömgatan fann
vi 2005 en lokal med drygt 40 exemplar av
ölandskungsljus på en skifferkulle öster om
parkeringsplatsen. Sommaren 2006 hade
antalet ökat till 70 blommande plantor. Vid
vidare eftersök hittade vi 2 plantor längre
söder ut samt ett exemplar av hybriden med
mörkt kungsljus (V. nigrum). I området
söder om Degerhamnsvägen växte 3 exemplar invid stigen vid förgreningen mot den
s.k. lastfickan. Ett tiotal ölandskungsljus
växte i det brantstråk och den åkerkant,
som avgränsar täktområdet åt öster. På de
stora skifferhögarna noterades ytterligare
6 plantor
Ännu ett av de öländska kungsljusen finns
med på den svenska rödlistan under rubriken ”starkt hotad” nämligen grenigt kungsljus (V. lychnitis). Ölands Kärlväxtflora
anger ett fåtal fynd av såväl den vitblommiga som den gulblommiga formen, men
de gulblommiga exemplaren har ifrågasatts
på grund av risk för sammanblandning med
praktkungsljus (V. speciosum). 1993 hittade
Margareta Edqvist 4 vitblommiga exemplar
i trakten av Ekerums golfanläggning, och
arten fanns kvar i varje fall 1995. I samband med en kärlväxtinventering 1998 av
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Neptuni åkrar i Böda socken upptäcktes
ett vitblommigt grenigt kungsljus i landsvägskanten vid en parkeringsslinga. 2001
dök växten upp igen med 3 blommande
plantor och har därefter observerats i
enstaka exemplar. Sommaren 2006 fanns
3 vitblommiga plantor den 18/8. Växten
blommar ganska sent och löper därför risk
att bli avslagen i samband med vägrensslåttern. Den torra sommaren kan ha gjort, att
vägkantsvegetationen inte blivit så yppig,
att Vägverket ansett det nödvändigt att
bekämpa den.
Arter inom släktet Verbascum har en benägenhet att lätt hybridisera. Detta gäller bl.a.
för ölandskungsljus och mörkt kungsljus.
Ölands Kärlväxtflora noterar åtskilliga
förekomster av äldre datum, den tidigaste
från 1818. Uppenbarligen var ölandskungsljus då vanligare. Inslaget från mörkt
kungsljus avslöjas lätt genom den mer eller
mindre kraftiga violettfärgningen av ståndarhåren. Arvet från ölandskungsljus kan
visa sig genom blommans större diameter,
kronbladens benägenhet att överlappa
varandra, förlängda ståndarknappar och
bladens form, färg och hårighet. Kanske
vore det idé att rensa bort blomskott av
mörkt kungsljus från skifferkullen med det
stora beståndet av ölandskungsljus.
En relativt nyinvandrad art på Öland är
praktkungsljus (V. speciosum). Att detta
kan hybridisera med mörkt kungsljus har
noterats i Ölands Kärlväxtflora, och korsningar har på senare år blivit vanligare,
även utanför trädgårdar. Hybridplantornas
utseende varierar starkt och kan närma sig
endera av föräldraarterna. Ståndarsträngarnas hårighet har violett ton men inte lika
mörk som hos rena nigrum-kungsljus.
När habitus är av speciosum-typ brukar
blom-ställningens toppgren bli längre och
smalare något lik en kattsvans. På äkta
praktkungsljus är sidogrenarna rakare
och bildar en till synes konstant vinkel
omkring 40 grader mot huvudaxeln. På
hybridplantorna förlängs sidogrenarna och
blir något bågböjda inåt. På sensommaren
brukar kungs-ljusplantor ofta angripas av
en mjöldaggsvamp, och hybridplantorna
verkar drabbas hårdare än föräldraartena.
När vissna plantor skall rensas bort på hösten lägger man märke till, att praktkungsljusen är ganska lätta att dra upp, medan
hybridexemplaren sitter mycket hårdare
fast i marken.
Ölandskungsljus är vanligen ganska lågvuxet och ogrenat, men det kan också uppvisa en förgrening, som dock inte blir lika
regelbunden som hos praktkungsljus. I vår
trädgård, där flera arter av kungsljus finns
representerade, har i år funnits ett storväxt
exemplar med ojämn förgrening, måttligt
håriga ståndare och en blomdiameter och
längd på ståndarknapparna, som varit intermediär mellan ölandskungsljus och praktkungsljus. Invid landsvägen genom norra
Hammarby växte i somras två liknande
exemplar, och vi bedömer, att dessa tillhör
hybriden densiflorum x speciosum.
Lissbeth & Karl-Göran Bringer
Pl 6150 Ölands Skogsby
386 93 Färjestaden
Krutbrännaren 3 (15) 2006
”Hur växer Lycoperdon ericaeum?”
av Ulla-Britt Andersson
Buksvampsexkursion del IV (2006)
Helgen 11-12 november var det dags
för den årliga gasteromycethelgen under
Mikael Jeppsons ledning, som öländsk
samordnare fungerade Tommy Knutsson.
Med tanke på tidigare år hade vi högt
ställda förväntningar vad som väntade
oss i de öländska markerna, som vanligt
blev vi inte besvikna. Början kunde ha
varit bättre åtminstone sett till vädrets
makter. Ingen snö men väl ett envist lågtrycksområde med tillhörande regnväder
som gjorde lördagens exkursion till en
blöt tillställning. Vi samlades vid Karums
alvar, Högsrum socken och började med
att besöka den nyupptäckta lokalen för vit
stjälkröksvamp Tulostoma niveum. Någon
svamp såg vi ej men väl den fina karsten
med mosskuddar där den hittats tidigare på
säsongen. På mosskud-darna såg vi också
dvärgäggsvamp Bovista limosa. I närheten
växte fjällig stjälkröksvamp T. cf. squamosum som en häxring runt en enbuske. Även
stäppröksvamp Lycoperdon decipiens med
sitt typiskt mörka sporpulver uppträdde
som i en häxring. Några färska exemplar
av hårig jordstjärna Trichaster melanocephalus fann vi i en enbuske. Nästa stopp var
en betesmark väster om Rönnerums by,
Högsrum socken. Håkan Lundkvist som
brukar ha bra näsa för intressanta lokaler
hade tipsat oss om den fina, betade torrängen. Vi behövde inte gå många meter ut
i hagen förrän vi stötte på det första mycelet
av dvärgjordstjärna Geastrum schmidelii.
Det visade sig vara mycket gott om denna
jordstjärna och minst 15 mycel kunde
vi inräkna. En av deltagarna fick slut på
batterierna i sin GPS och gick tillbaka till
bilarna och snavade då över en verklig raritet, stäppjordstjärna G. pseudolimbatum.
Detta var det 3:e fyndet av arten på Öland.
I övriga Sverige är den funnen i Västergötland (utgången?) och i Skåne. Arten är
halvt hygroskopisk, peristomet är markerat
och slätt-fransat, rökbollen är skaftad. Både
färska och fjolårsexemplar av arten hittades
på en barrmatta under några tallar. Ute i
hagen växte fatsvamp Poronia punctata på
hästspillningen. Längs en trampad stig fann
vi liten diskröksvamp Disciseda candida
med sin platta fruktkropp som precis hade
kommit upp ur jorden och vänt sig om
180 grader. En fruktkropp av svartnande
äggsvamp Bovista nigrescens togs hem för
mikroskopering. Tyvärr hade inte sporerna
krökta pediceller så vi får vänta ännu en tid
på att B. graveolens ska hittas på Öland. Vi
gjorde ett kort stopp i en gammal övergiven
grusgrop längs vägen mot Rönnerums by.
Tyvärr var den alltför igenväxt för att hysa
några mer intressanta arter men en del kärlväxter skulle säkert kunna hittas i gropen
vid en lämpligare tidpunkt. Blöta ända in
på kroppen for vi mot Källingeheden nära
Aledal, Algutsrum socken. En intressant
lokal som Mikael och Tommy tidigare
besökt under året visade sig nu vara upplöjd och besådd med höstgröda! Mikael
försökte få oss en gång för alla att lära oss
skillnaden mellan sandäggsvamp Bovista
Krutbrännaren 3 (15) 2006
furfuracea och mångformig äggsvamp B.
aestivalis, den sistnämnda gjorde verkligen
skäl för sitt svenska namn. Som avslutning
på dagen åkte vi till infarten till Gråborg,
Algutsrum socken. I vägkanten hade någon
slängt en massa fiskrens och på detta växte
ett exemplar av läderboll Myce-nastrum
corium med sin tjockväggiga fruktkropp.
Söndagen bjöd på uppehåll och fler deltagare anslöt sig. Vi började med att besöka
området runt bilskroten i Algutsrum. Nedanför Landborgen finns flera sandiga fält
med tydligt kalkfattigt markinnehåll, en
mer ovanlig naturtyp på Öland. Ett helt
bestånd med sandstarr Carex arenaria
hade en märklig påväxt av något som
liknade vårtöra Thelephora terrestris. Ute
på sandheden fanns rikligt med Disciseda
candida. Glädjande nog fann vi också
släktingen stor diskröksvamp D. bovista
som är betydligt ovanligare och med få
fynd på Öland. Fruktkropparna var tydligt
större och hade en annan färg än hos D.
candida. Ska man vara säker på artbestämningen måste man mäta sporstorleken, D.
bovista har större sporer med kraftigare
Stäppjordstjärna Geastrum pseudolimbatum.
Foto: Thomas Gunnarsson.
taggar. Ute på den till synes kalkfattiga
sandheden hittades Geastrum schmidelii.
Mer ovanlig på Öland är fårad äggsvamp
Bovista dermoxantha som är tydligt fårad
nertill och föredrar kalkfattiga marker.
En av deltagarna frågade Mikael i vilken
miljö hedröksvamp Lycoperdon ericaeum
uppträder. ”I liknande miljö som här” svarade han. På nästa sandfält fanns till vår
glädje flera fint utvecklade exemplar av L.
ericaeum, kanske kan man ”prata fram”
svampar som man vill se? Fruktkropparna
hade små, delvis kvarsittande taggar, de
saknade nätmönster och färgen var ungefär
som caffe-latte. Nästa stopp var Koviken
söder Ispeudde, Glömminge socken. På
denna betesmark nära havet växte ånyo
Lycoperdon ericaeum liksom Disciseda
candida. Vi måste låta även söndagens
deltagare få se den nyupptäckta lokalen för
Geastrum pseudolimbatum vid Rönnerum.
När vi studerade jordstjärnorna upptäckte
vi att i närheten fanns ytterligare tre arter
nämligen sträv jordstjärna G. berkeleyi,
kantjordstjärna G. striatum och G. schmidelii, här kan man prata om ”hot spot”. Den
sista lokalen som besöktes var Ekerumsbadet, Högsrum socken. Vi delade på gruppen, några gick söderut och de andra norrut.
Söderut fanns en del fina torrängsfragment
där vi åter fann Lycoperdon ericaeum. De
som gick norrut på den revlika bildningen
med enbuskar väster om själva badplatsen
kunde återfinna Disciseda candida som
tidigare rapporterats på 1980-talet från
lokalen. Runt några enbuskar växte också
ett par mycel av naveljordstjärna Geastrum
elegans. Nöjda med två dagar fyllda av
spännande fynd tackade vi Mikael som
nu hade flera timmars bilkörning hem till
Västergötland framför sig.
Karums alvar
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Bovista limosa
B. plumbea
Handkea excipuliformis
Lycoperdon decipiens (NT)
L. lividum
Trichaster melanocephalus (NT)
Tulostoma niveum (EN)
T. cf. squamosum (EN)
Vascellum pratense
Disciseda bovista (CR)
D. candida VU
Geastrum schmidelii (NT)
Handkea utriformis
Lycoperdon ericaeum (NT)
L. lividum
L. molle
L. nigrescens
L. perlatum
Rönnerum väst om byn
Bovista aestivalis
B. nigrescens
B. plumbea
Disciseda candida (VU)
Geastrum berkeleyi (EN)
G. pseudolimbatum (CR)
G. schmidelii (NT)
G. striatum
Handkea utriformis
Lycoperdon lividum
Vascellum pratense
Koviken Ispeudde
Bovista aestivalis
B. furfuracea
B. plumbea
B. tomentosa
Disciseda candida (VU)
Geastrum schmidelii (NT)
Handkea excipuliformis
H. utriformis
Lycoperdon ericaeum (NT)
L. lividum
L. perlatum
Grusgrop väster Rönnerum
Lycoperdon lividum
L. perlatum
L. pyriforme
Ekerumsbadet söderut
Bovista aestivalis
B. plumbea
Lycoperdon ericaeum (NT)
L. lividum
L. nigrescens
L. perlatum
Källingeheden norr Aledal
Bovista aestivalis
B. furferacea
B. plumbea
Handkea utriformis
Lycoperdon lividum
L. nigrescens
Infarten Gråborg
Mycenastrum corium (EN)
Bilskroten vid Algutsrum
Bovista aestivalis
B. dermoxantha
B. furfuracea
Ekerumsbadet norrut
Disciseda candida (VU)
Geastrum elegans (EN)
Handkea utriformis
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Släktet Rosa - blommor, taggar och
blad i skön förening
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson
Första helgen i september deltog vi i en
roskurs i Skåne som Svenska Botaniska
Föreningen anordnat. Kursledare var Erik
Ljungstrand och Kjell-Arne Olsson. De ca
15 deltagarna var förlagda på Villa Thalassa norr om Helsingborg. Vi fick en utmärkt genomgång av Erik av de flesta vilda,
förvildade och kvarstående rosor som kan
påträffas i Sverige. Han presenterade den
revision av taxonomin som skett under de
senaste åren framför allt genom den tyske
rosexperten Heinz Henkers försorg. En säkerhetsnål med en diameter på 1 mm visade
sig vara oumbärlig i fältutrustningen. Nålen
ska användas för att uppskatta storleken på
stiftkanalen som ofta är avgörande vid artbestämningen. Denna karaktär är dessutom
ganska konstant inom samma taxa. För
att mäta på bästa sätt ska man göra enligt
följande: Mät inte på ett centralnypon (som
har större stiftkanal). Försök att hitta åtminstone två nypon som sitter tillsammans.
Centralnyponet kan skiljas ut på att det
saknar led basalt på sitt skaft vilket sidonyponet har. Tag sedan bort märkessamling
och mät med säkerhetsnål stiftkanalen på
sidonyponet. När ska man då ut och titta på
rosor? Tidigast av alla rosor blommar pimpinellros, sedan de hartsdoftande rosorna,
därefter de glandelfattiga rosorna och sist
de äppeldoftande. Runt midsommar är det
lämplig att leta rosor eftersom de flesta
har blommor. Ofta får man återkomma till
samma rosbuske i september för att mäta
stiftkanalen på de färska nyponen och även
se deras mognadsgrad.
På lördagen besökte vi några lokaler i södra
Skåne bl.a. vid Skivarpsåns mynning där
flera rara rosor växte i samma beteshage. På
söndagen besökte vi några lokaler i Kullabygden och såg ytterligare spännande arter.
Sammanlagt blev det under helgen 22 arter
vilda och förvildade/kvarstående rosor, en
fantastisk utdelning. Vi avslutade med ett
besök på Fredriksdals Rosarium där vi fick
en initierad guidning bland gamla kulturrosor av Lars-Åke Gustavsson. Nedan följer
en sammanställning av de anteckningar vi
förde under helgen som till största delen
är hämtade från Eriks genomgångar både
inomhus och i fält. Mått på stiftkanalen
är hämtade ur Thorsten Elfströms artikel
”Rosor i Skåne” 2005.
Släktet Rosa utmärks genom att ha nypon.
Nyponet är en skenfrukt, inuti finns frön
som definitionsmässigt är nötter. Nästan
alla rosor har blad som är parbladiga med
uddblad. Taggar finns oftast. Vildrosor har
5 kronblad och 5 foderblad. Foderbladen
hos vissa rosor är oflikade - homosepala,
medan andra har flikar på en del foderblad
- heterosepala. Hos de heterosepala rosorna
har två foderblad flikar på båda sidor, två
foderblad saknar flikar, och ett foderblad
har flikar på ena sidan. En del rosor har
en speciell genetik. Inom delar av släktet
Rosa, bl.a. hos stenros och nyponros, är
Krutbrännaren 3 (15) 2006
och kvarsittande foderblad. Nedan följer
en genomgång av de vilda och vanligaste
förvildade/kvarstående rosorna i Sverige.
Glandelfattiga rosor
I denna grupp finner vi några av våra vanligaste rosor. De har en komplicerad meios
enligt ovan vilket gör att lokala formgrupper kan utvecklas, alla är heterosepala.
Kal stenros R. canina ssp. canina har
blommor som är blekrosa-vita. I gynnsamma lägen kan den bli rejält högvuxen
(åtskilliga meter) och klättra i träd. I början
av september är nyponen fortfarande gröna
och hårda dvs. de mognar sent (oktobernovember). Bladen är glänsande ljusgröna.
Stiftkanalen är rejält trång, oftast runt 0,5
mm (0,4-0,9). Foderbladen ramlar tidigt
av.
Hårstenros R. canina ssp. dumetorum
skiljer sig genom att bladen är håriga
framför allt på undersidans nerver och
rachis (bladets huvudaxel). Huvudarten
stenros växer mest längs kusterna i södra
och mellersta Sverige.
Exkursionsledaren Erik Ljungstrand
inviger oss i rosornas värld. Foto: Thomas
5x=35. En komplicerad meios ger pollenkorn med 7 kromosomer och äggceller
med 28 kromo-somer. Detta ger knepiga
korsningar där avkomman mest liknar
moderplatan eftersom den största delen
av det genetiska materialet kommer från
äggcellen. Sedan kan rosorna korsa sig
igen och ge upphov till lokala formgrupper. Generellt hör följande karaktärer ihop:
Vita/ljusrosa blommor, sent mognande
nypon, trång stiftkanal och tidigt avfallande
foderblad. Mörkt rosa blommar är kopplade
till tidigt mognande nypon, vid stiftkanal
Kal mellanros R. dumalis ssp. subcanina
har blommor som är rosa, färgen ligger
mellan stenrosens vitrosa blommor och
nyponrosens mörkrosa. Nyponen liknar
till formen stenrosens men mognar tidigare
än hos denna art (september). Bladen är
lite matta och gröna. Stiftkanalen är ca 1
mm i diameter (0,9-1,2). Foderbladen är
tillbakaböjda eller utspretande.
Hårmellanros R. dumalis ssp. subcollina
har håriga blad speciellt på undersidan.
Stiftkanalen är runt 1 mm (0,9-1,2). Man
anser inte att dessa taxa är primärhybrider
mellan sten- och nyponros utan något
skilt för sig. Då de nyligen urskilts saknas
Krutbrännaren 3 (15) 2006
kunskap om den aktuella utbredningen i
Sverige.
Kal nyponros R. dumalis ssp. dumalis
har blommor som oftast är mörkrosa till
färgen men helt vita kan också förekomma.
I början av september har den nypon som
redan är något orangea och mjuka. Bladen
är blågröna, ett äldre namn på arten är R.
glauca, ett namn som idag står för en helt
annan ros (se nedan). Stiftkanalen är vid
ofta runt 1,5 mm (1,5-2). Foderbladen sitter delvis kvar.
Hårnyponros R. dumalis ssp. coriifolia
har håriga blad speciellt på undersidans
bladnerver och rachis. Bladen är grågröna,
generellt är den mer hårig än hårstenros.
Huvudarten nyponros växer i södra och
mellersta Sverige men är inte lika kustbundna som stenros. Utmed kusten når den
ända till mellersta Norrland.
Glandelrika äppeldoftande
rosor
De äppeldoftande rosorna har alla glandler
som är relativt långa och doftar äpple. De
är heterosepala. Några av arterna är mycket
sällsynta. Man kan dela in dem i två grupper. Den första gruppen har blad som är
spetsiga med elliptisk bas. Nyponskaften
saknar glandler. I denna grupp finns åkerros R. agrestis, västkustros R. elliptica ssp.
inodora samt tyskros R. elliptica ssp. elliptica. I den andra gruppen av äppeldoftande
rosor är bladbasen rundad, de har glandler
på nyponskaften och är mer småblommiga. I denna grupp ingår sydäppelros R.
micrantha, mellanäppelros R. rubiginosa
ssp. columnifera samt äkta äppelros R.
rubiginosa ssp. rubiginosa
Åkerros R. agrestis har blommor som
är vita till färgen. Nyponen mognar sent
(september-oktober) och är körsbärsröda
till färgen. Bladen är glänsande och mörkgröna. Stiftkanalen är trång <1 mm (0,50,8). Foderbladen faller av tidigt. Den är
rödlistad i hotkategori CR. Arten har några
lokaler i Skåne.
Västkustros R. elliptica ssp. inodora finns
trots namnet förutom längs västkusten
också i Skåne. Den har ljusrosa blommor.
Nyponen mognar i september. Bladen är
glänsande mörkgröna. Stiftkanalen är ca
1 mm (0,8-1,1). Foderbladen är utstående
och ramlar av relativt snart. Stammen har
kraftiga kloböjda taggar. Den är rödlistad
i hotkategori EN.
Tyskros R. elliptica ssp. elliptica finns
sällsynt kvarstående/förvildad. Den liknar
mycket västkustros men blommorna är
mörkrosa och stiftkanalen har en bredd >1
mm (1,2-1,7).
Sydäppelros R. micrantha har ljusrosa
blommor. Nyponen mognar sent (oktober).
Stiftkanalen är trång <1 mm (0,4-0,8). Foderbladen är tidigt avfallande. Den saknar
borsttaggar på stammarna men har kraftiga
och kloböjda taggar. Den är rödlistad i hotkategori CR. Den finns på några lokaler i
Skåne och en i Blekinge.
Mellanäppelros R. rubiginosa ssp. columnifera har blommor som är rosa, kronbladen är mörkare längst ut. Nyponen mognar
i september. Den har en stiftkanal på ca 1
mm (0,9-1,2). Foderbladen faller av när
nyponen mognar. Den har både kraftiga
taggar och borsttaggar.
Äkta äppelros R. rubiginosa ssp. rubiginosa har mörkt rosa blommor, kronbladen
är mörkare längst ut. Stiftkanalen är >1 mm
(1,2-2,0). Foderbladen på nyponen är mer
framåtriktade än hos mellan-äppelrosen.
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Filtros Rosa tomentosa vid Stenberget i Slimminge socken. Foto: Thomas Gunnarsson.
Huvudarten äppelros finns mest längs kusterna i södra och mellersta Sverige.
Glandelrika hartsdoftande rosor
Flera glandelrika och harstdoftande rosor
finns, några av dem mycket sällsynta.
Glandlerna är kortare än hos de äppeldoftande rosorna. De är alla heterosepala.
Filtros R. tomentosa liknar en hartsdof-tande hårstenros. Blommorna är ljusrosa-vita.
I början av september har arten stenhårda
och gröna nypon, de mognar först i oktober.
Nyponen sitter på långa skaft. Filtros har
en trång stiftkanal <1 mm (0,5-1,0) med
uppåtvinklad disk. Bladen är grågröna
och jämnt naggade, lite buckliga. Den har
mindre håriga bladöversidor än de övriga
hartsdoftande rosorna. Foderbladen är utåtoch tillbakaböjda. Taggarna är kraftiga och
böjda som klor (större än hos de övriga
i gruppen). En del borstlika taggar finns
också liksom hos den äppeldoftande gruppen. Den är rödlistad i hotkategori CR och
har i Sverige endast en säker nutida lokal
i södra Skåne (en buske).
Borstros R. sherardii ssp. pseudo-scabriuscula har blommor som är rosa/ljusrosa.
Stiftkanalen är ca 1 mm (0,8-1,0). Den
har inga säkra aktuella fynd i Sverige men
samlades i södra Skåne 1903.
Luddros R. sherardii ssp. sherardii har
blommor som är mörkrosa. Nyponen sitter
på långa, glandelförsedda skaft och mognar i september. Bladen är gråludna och
långsmalt tillspetsade. Taggarna är kraftiga
och något böjda. Stiftkanalen är >1 mm
(1,5-2,0). Den växer längs kusterna i södra
och mellersta Sverige. Luddros skiljs från
hartsros R. villosa ssp. mollis på tillspetsade
jämnt avsmalnande blad, stora grova taggar
och långskaftade nypon.
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Hartsros R. villosa ssp. mollis har blommor som är mörkrosa, ofta med glandler i
kanten på kronbladen. Nyponen mognar
tidigast av alla vilda rosor (augusti). De kan
vara försedda med borst och är rundade.
Stiftkanalen är vid ca 2 mm (1,5-2,5).
Bladen är håriga och har en rundad bas.
Foderbladen är framåtriktade och står ihop.
Taggarna är relativt veka och raka. Den
förekommer i hela södra Sverige och i delar
av södra och mellersta Norrland.
Plommonros R. villosa ssp. villosa är i
allt större än hartsros. Bladen är större och
mer långsträckta och nyponen är stora.
Stiftkanalen är mycket vid ca 3 mm (2,5-4).
Tagg-arna är grövre än hos hartsros. Den
härstammar från Centraleuropa och odlades förr för sina nypons skull. Arten kan
idag påträffas kvarstående/förvildad.
Övriga heterosepala rosor
Flikros R. tomentella står för sig genom att
ha rikligt med glandler som dock är luktlösa. Den liknar mest en hårstenros. Blomfärgen är blekrosa, något mörkare än hos
stenros. Nyponen mognar sent (oktober).
Bladen är fasta, blanka och spetsiga med
nedsänkta nerver. Stiftkanalen är trång,
<1 mm (0,5-0,9). Foderbladen är glandelsågade och starkt flikiga. Den har kraftiga
och kloböjda taggar. Rachis har både hår
och glandler. Den är rödlistad i hotkategori
NT. Arten förekommer längs kusten och
aktuella fynd finns från Göteborgsområdet,
Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Småland
och Uppland. Ett tidigare namn på arten är
R. obtusifolia.
Ryssros R. jundzillii har blommor som
är ljusrosa-rosa. Nyponen sitter på långa,
glandelrika skaft. Stiftkanalen är vid ca
2 mm. Taggarna är fåtaliga och raka-lätt
böjda. Den är rödlistad i hotkategori RE
och har samlats vid ett tillfälle på 1800-talet på Stora Karlsö. Arten är eftersökt utan
fynd i modern tid. Som det svenska namnet
antyder har den en östlig utbredning.
Homosepala rosor med kanelbrun bark
I denna sektion finns endast två inhemska
rosor.
Finnros R. acicularis har blommor som
är mörkt röda. Bladen har 5-7 småblad.
Nyponen är långsträckta och har glandelhåriga skaft. Stammen är rödbrun och rikligt
försedd med tunna taggar. Den är rödlistad
i hotkategori VU. Finnros finns på några
lokaler i Ångermanland, Väster- och Norrbotten. I Finland är den relativt vanlig.
Kanelros R. majalis har blommor som är
mörkrosa och sitter ensamma, nyponen är
runda med kala skaft. Den har kanelbrun
bark och rikligt med tunna borstlika taggar.
Den tycks föredra kalkberggrund, saknas
längst ner i södra Sverige men finns på
Öland och Gotland. Den går ända upp
till nordligaste Sverige. I odling finns R.
majalis ’Foecundissima’ bukettros som
har fyllda blommor och sällan utbildar
nypon.
Kvarstående/förvildade rosor
Pimpinellros R. spinosissima har blommor som är gräddvita, arten är homosepal.
Nyponen är små och svarta. Bladen har
5-9 småblad. Taggarna är små, tunna och
tättsittande. Den blommar tidigast av
rosorna och sprider sig lätt med rotskott.
Pimpinellros är rödlistad i hotkategori RE
och anses inte längre vildväxande i Sverige.
Den fanns på Koön vid Marstrand på 1800talet. I dagsläget växer arten på klitterna på
Jyllands västra del samt i västra Norge. I
Krutbrännaren 3 (15) 2006
odling träffar man på en pimpinellros som
skiljer sig något från den ursprungliga vilda
arten. Den odlade formen kan sprida sig ut
i naturlig vegetation. På nyponskaften har
den odlade pimpinellrosen oftast glandler
vilket den vilda saknar, blommorna kan
också vara fyllda.
Stor pimpinellros R. spinosissima ssp. altaica finns i odling och kan också förvildas.
Både blad och blommor på denna art är
större än hos pimpinellros och den är något
mindre benägen att bilda rotskott.
Daggros R. glauca har små, mörkrosa
blommor. Nyponen sitter på långa skaft
och är purpurbruna. Arten är homosepal.
Stiftkanalen är >2 mm. Bladen är blågröna
och daggiga. Stammen har få taggar och är
rödbrun (på skott) och senare blådaggig.
Arten kommer från Centraleuropa och
förvildas ganska lätt.
Glansros R. virginiana har blommor som
är mörkrosa, sällan vita. Nyponen är runda
och glandelhåriga, nyponskaften har också
glandler. Arten är homosepal. Bladen är
glänsande mörkgröna. Vid bladfästet sitter två taggar mitt för varandra. Glansros
kommer från Nordamerika och påträffas
kvarstående/förvildad.
Vresros R. rugosa har mörkrosa blommor.
Nyponen är något plattade, de mognar i
juli-oktober. Arten är homosepal med kvarsittande foderblad,. Stiftkanalen är mycket
vid (2,5-4 mm). Bladen är glänsande gröna
och rynkiga på ovansidan, på undersidan
är de håriga. Stammen har rikligt med
oliklånga taggar. Taggarnas bas är försedda med hår. Nyponen uppskattas både
av människor och fåglar. Arten kommer
från Sydostasien och sprider sig expansivt
framförallt på havsstränder där den tidigare
odlats för att binda sand.
Kamtjatkaros R. x kamtchatica är en
hybrid med något omtvistat ursprung men
som står nära vresros. Den har mindre rynkiga blad som dessutom är mer långsträckta
än hos vresros. Nyponen är mindre och
mer rundade. Den har mindre och glesare
taggar som inte är så tydligt håriga som hos
vresros. Sällsynt påträffas arten förvildad/
kvarstående.
Japansk klätterros R. multiflora har klasar
av vita blommor. Bladen har 5-11 småblad.
Stiplerna är fransade och nyponen små och
klotrunda. Som namnet antyder härstammar den från Japan/Korea. Den påträffas
mer sällsynt förvildad/kvarstående.
Provinsros R. gallica härstammar södra
Europa. Den har genom korsningar med
andra rosor givit upphov till de “gammaldags rosorna”. En del av dem kan
man påträffa kvarstående vid ödegårdar
och liknande. Några som kan nämnas är
jungfruros R. x alba och damascenerros
R. x damascena.
Ytterligare några arter kan påträffas
främst kvarstående. I Thomas Karlssons
förteckning över svenska kärlväxter finns
dessutom följande arter noterade för
Sverige: nordisk ros R. x alba ’Minette’,
kalifornisk ros R. californica, carolinaros
R. carolina, centifoliaros R. x centifolia,
turkisk gulros R. foetida, kyrkogårdsros
R. x francofurtana, gul pimpinellros R.
x harisonii, kinesisk gulros R. hugonis,
dockros R. nitida, bergros R. pendulina,
dockvresros R. x rugotida och vingros R.
sericea f. pteracantha.
Rosor på Öland
Inte ens den gode Rikard Sterner verkar
ha ägnat släktet någon speciell uppmärksamhet på Öland. Chansen att göra
nyfynd borde därför finnas för den intres-
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Vingros Rosa sericea f. pteracantha, Fredrikdals Rosarium. Foto: Thomas Gunnarsson.
serade. Stenros förekommer vanligt ute på
Stora Alvaret där den också kan uppträda
i karst. Vid den s.k. Rosenkarsten i Vickleby socken kan du finna snyggt växande
exemplar av arten. Men även längs åkerkanter/stenmurar växer ofta stenros. Den
är noterad från alla Ölands socknar. Båda
underarterna finns på Öland men vilken
utbredning de har är oklart. Nyponros är
också vanlig på Öland i ungefär samma
miljö som stenros men den finns också i
lundar, kanske något mindre vanligt i karst.
Den är också noterad från Ölands samtliga
socknar. Både kal nyponros och hårnypon-
ros förekommer på Öland men liksom för
stenros är utbredningen osäker. När det
gäller kal mellanros och hårmellanros är
de nyligen utskilda och vi saknar fynd av
dem på Öland men rimligen bör de finnas.
Flikros finns sällsynt, den har två aktuella
fynd i Torslunda och Algutsrum socknar.
Arten är troligen förbisedd. Äppelros är
endast känd på västra Öland från Alböke
i norr till Vickleby i söder. Varför den
inte skulle kunna växa på östra och norra
Öland är svårbegripligt. Vi har konstaterat
att både mellanäppelros och äkta äppelros
finns hos oss men utbredningen är oklar.
Hartsros förekommer ute på Stora Alvaret
och även i lundar. Den är noterad från de
flesta socknar på Öland. Kanelros anses
som tämligen allmän av Sterner. Arten
växer i utkanten av Stora Alvaret och annan
buskmark och har spridda förekomster med
flest fynd i Runsten, Långlöt och Gärdslösa
socknar. Möjligen är arten i dagsläget mer
sällsynt då vi sällan har noterat den vid
våra exkursioner. Luddros anses spridd av
Sterner och växer i buskrik ängsmark, den
påträffas relativt ofta även idag. Vresros
är under spridning längs våra kuster och
första fyndet för Öland gjordes 1947.
Daggros finns förvildad i några socknar
och är troligen också under spridning. För
plommonros, kamtjatkaros, japansk klätterros och jungfruros finns någon enstaka
notering vardera.
Litteratur:
Aronsson, M. (red.) 1999. Rödlistade kärlväxter i
Sverige – Artfakta. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Elfström, T. & Ljungstrand, E. 2005. En omkombination inom släktet Rosa L. Botaniska Notiser
138:4: 7-8
Elfström, T. 2005. Rosor i Skåne. Botaniska Notiser
138:4: 9-25
Karlsson, T. 1997. Förteckning över svenska kärlväxter. Svensk Botanisk Tidskrift 91.
Malmgren, U. 1986. Släktet Rosa i Sverige. Svensk
Botanisk Tidskrift 80: 209-227.
Mossberg, B. & Stenberg, L. 2003. Den nya nord-
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Bokanmälan
Livets träd – Organismernas mångfald och fylogeni
En svenskspråkig handbok i systematik är nu färdig att distribueras. Efter mer än sex års
arbete kan vi presentera en modern översikt av organismvärldens (utom djurens) diversitet, fylogeni och evolution. Det är ett av våra mål att boken helt igenom ska präglas
av de senaste rönen om organismernas fylogeni. Ett annat syfte är att även presentera
alla de större och mindre utvecklingslinjer av encelliga och flercelliga eukaryoter som
har beskrivits.
En av utgångspunkterna för vår bok är att alla organismer är besläktade med varandra
och alltså härstammar från samma förfader. En sådan släktskap kan man åskådliggöra
som ett Livets träd med stam och grenar. Trädets utseende förändras ständigt efter hand
som vi får mera information om gruppernas släktskap.
Systematiken har idag en enorm betydelse, när det gäller att samla och dokumentera jordens snabbt minskande biologiska mångfald. Förstörelsen och utarmningen av naturliga
miljöer sker i ett accelererande tempo samtidigt som vikten av att belägga och bevara så
mycket som möjligt av diversiteten aldrig har varit mera uppenbar och välkänd. Vi vågar
säga att systematiken aldrig har haft en så viktig och stimulerande roll i vårt samhälle
som nu.
Det fylogenetiska trädbyggandet har lett till nya spännande inblickar i organismernas
evolution och historia, genetik och genomforskning, utvecklingsbiologi, ekologi, biogeografi och talrika andra discipliner. Biologerna har i allt större utsträckning insett att
kunskaper om fylogenin är avgörande för förståelsen av organismernas egenskaper och
dessas förändringar. Kännedom om fylogenin spelar också en allt större roll inom de
olika områdena av tillämpad biologi, såsom bevarandebiologi och hushållandet med
den levande naturens resurser. Till detta kommer den medicinska forskningen och hälsovården – fylogenetiska tänkesätt och metoder har fått stor betydelse för kartläggningen
av sjukdomsalstrande organismer och virus. Systematiken intar idag en nyckelposition
bland biologiska vetenskaper.
Det har fram till nu inte funnits någon modern bok i systematik, anpassad till dagens forskningsresultat och till nordiska länders naturförhållanden. Inom den populärvetenskapliga
litteraturen söker man förgäves senare års forskningsrön och teorier inom fylogeni och
biogeografi; den information som står till buds är föråldrad och i många fall felaktig.
Vi har försökt att tillfredsställa behovet av en sådan modern bok om organismernas systematik. Dock har vi valt att än så länge inte inkludera djuren, eftersom vår bok då skulle
ha svällt ut till orimliga proportioner. Vår bok riktar sig till alla som är intresserade av
organismer och vill veta något om den aktuella synen på släktskap samt de metoder som
utnyttjas för att analysera denna. Delar av boken kan med fördel användas i biologiun-
Krutbrännaren 3 (15) 2006
der-visningen på nordiska universitet och högskolor, men även som uppslagsverk vid
annan undervisning med biologisk anknytning på postgymnasial nivå samt dessutom av
biologi-lärare vid gymnasie- och grundskolor.
Boken omfattar ungefär 2000 sidor och är illustrerad med tusentals tuschteckningar, som
har utförts av huvudförfattaren (J T Johansson). Vart och ett av de tjugofem kapitlen inleds
med en faktaruta med kortfattade definitioner av de olika facktermerna.
Av flera skäl har vi valt att presentera boken i digital form – som CD-ROM. Detta medför
att priset kan sättas lågt. Det gör också att innehållet fortlöpande kan uppdateras och
förbättras efter hand som vi får ny information från forskningsresultat och – inte minst
viktigt – av läsarna blir uppmärksammade på felaktigheter, oklarheter och andra brister i
innehållet. Vi tror inte att det digitala formatet kommer att vålla några större problem hos
läsarna, eftersom alla numera har tillgång till dator. Vill man ha utskrift av hela eller delar
av text- och bildmaterialet, får man ombesörja det själv på egen bekostnad. I gengäld kan
man begränsa utskriften till enbart de delar av boken som intresserar en mest. Ytterligare
en fördel med det digitala formatet är att man kan skräddarsy en lärobok för varje typ av
kurs eller projekt, genom att lyfta ut de bitar av grundmaterialet som efterfrågas.
Visserligen lyder boken under lagen om rätt till mångfaldigande och är sålunda kopieringsskyddad, men vårt syfte är i första hand att den ska komma till nytta och glädje. Det är
ett helt ideellt arbete som vi har utfört och boken säljs därför till ett mycket lågt pris.
Presentation av författarna
Jan Thomas Johansson (f 1954) är docent och sedan år 1996 universitetslektor i växtsystematik vid Botaniska institutionen, Stockholms universitet, och har forskat om
systematiken inom blomväxtfamiljerna Rubiaceae och Ranunculaceae. Han disputerade
i systematisk botanik vid Lunds universitet år 1987.
Ronny Larsson (f 1944) är sedan år 2000 professor i zoologi vid Zoologiska institutionen (numera Institutionen för cell- och organismbiologi), Lunds universitet, och forskar
framför allt om parasitiska encelliga eukaryoter. Han disputerade i systematisk zoologi
vid Lunds universitet år 1983.
Översikt av innehållet
Förord
Kap. 1 Systematiken som vetenskap
Kap. 2 Systematikens historia
Kap. 3 Kladistikens principer och arbetsmetoder
Kap. 4 Klassificeringens principer och arbetsmetoder
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Kap. 5 Systematikens hjälpmedel 1: Morfologi, cytologi och kemi
Kap. 6 Systematikens hjälpmedel 2: Makromolekyler
Kap. 7 Livets början och utveckling före eukaryoterna
Kap. 8 Eukaryotcellen – ett konglomerat av bakterier och arkéer
Kap. 9 Excavata och discicristata eukaryoter
Kap. 10 Diverse encelliga eukaryoter med tubulocristata eller platycristata
mitokondrier
Kap. 11 Alveolata
Kap. 12 Stramenopila
Kap. 13 Phytobionta: Glaucobiontina (cyanoforider) och Rhodobiontina (rödalger)
Kap. 14 Phytobionta: Chlorobiontina (växter) I: Ulvophyta (grönalger) med flera
grupper
Kap. 15 Phytobionta: Chlorobiontina (växter) II: Streptophyta utom
Polysporangiomorpha
Kap. 16 Phytobionta: Chlorobiontina (växter) III: Polysporangiomorpha utom
fröväxter
Kap. 17 Phytobionta: Chlorobiontina (växter) IV: Radiatopses utom Magnoliopsida
Kap. 18 Phytobionta: Chlorobiontina (växter) V: Magnoliopsida (blomväxter,
angiospermer)
Kap. 19 Amoebozoa
Kap. 20 Opisthoconta: Choanozoa (kragflagellater m fl), Metazoa (djur), Mycobionta (kitinsvampar)
Kap. 21 Evolution och artbildning hos eukaryoter
Kap. 22 Allelflöde (genflöde) 1: Pollinationsbiologi
Kap. 23 Allelflöde (genflöde) 2: Spridningsbiologi
Kap. 24 Tiden och Rummet – Livets historia och Biogeografi
Kap. 25 Livets mångfald – Återblick, utblick och slutord
Referensförteckning
Sakregister
Register över vetenskapliga namn
Register över svenska namn
Pris: SKr 100:- (inkl. porto)
För ytterligare information kontakta:
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Blekinge flora - äntligen här!
Blekinges flora har nu äntligen kommit
ut! Pris 350 kr inklusive moms, plus porto
på ca 85 kr (dyrare porto utanför Sverige;
gruppbeställningar kan ge lägre kostnad).
Beställ hos: Svenska Botaniska Föreningen, Emma Wallrup, Villav. 14, 752 36
Uppsala; tel. 018-471 2891; e-post: emma.
[email protected] Skriv ”Blekingefloran”
på talongen och glöm inte att ange namn
Ölands kärlväxtatlas
Ölands botaniska förening planerar att göra
en inventering av Öland som ska utmynna i
en atlas med prickkartor för samtliga arter.
Vid inventeringen ska ny taxonomi följas
och kulturflyktingar ska tas med. Dessutom
ska släktena Rosa, Rubus, Taraxacum och
Hieracium specialinventeras. Öland består
av ca 85 atlasrutor 5 x 5 km. Varje atlasruta
delas in i fyra inventeringsrutor på 2,5 x
2,5 km, detta ger ca 300 rutor (varje vanlig
art kan alltså noteras fyra ggr/atlasruta).
Som inventerare bokar du en hel atlasruta,
inventeringen av varje ruta ska slutföras
inom 5 år. All rapportering sker direkt via
Artportalen där varje inventerare lägger in
sina uppgifter kontinuerligt. På detta sätt
får du hela tiden en uppdatering av dina
fynd och kan se vad andra botanister hittat i ”din ruta”. Dessutom kan du se vilka
arter som hittats i rutorna som ansluter
till din egen. Föreningen planerar att ha
inventeringsläger då vi gemensamt gör
riktade insatser. Dessutom kommer vi att
ha regelbundna träffar då vi går igenom
material som insamlats och fångar upp
problem under resans gång. En arbetsgrupp
har bildats som består av Tommy Knutsson, Crister Albinsson, Håkan Lundkvist,
Thomas Gunnarsson och Ulla-Britt Andersson. Göran Wendt och Helena Lager
är extra resurspersoner. En checklista för
alla av oss kända arter som påträffats på
Öland har tagits fram. Även en fältlista
med de vanligaste arterna har utarbetats.
Vi har också gått igenom vilka arter som
kräver belägg, vilka mer ovanliga arter som
ska noteras varje gång de påträffas mm.
Ansvariga på Artportalen har kontaktats
och är positiva till vårt upplägg. Under
2007 kommer en mindre grupp inventerare
att testa metodiken. Säkert kommer vi att
stöta på hinder som vi inte kunnat förutse
idag. Inventeringen är planerad att starta i
större skala växtsäsongen 2008. Vi satsar
på att inventeringen ska vara klar 2015,
något som kommer att kräva insatser från
alla botanister som vistas på Öland. Alla
kan göra en insats! Du kan teckna dig för en
eller flera atlasrutor. Vill du bara rapportera
enstaka fynd på Artportalen är detta också
värdefullt. Tycker du redan idag att detta
låter lockande kan du kontakta någon i
arbetsgruppen för att preliminärboka någon
ruta. Genom inventeringen får du möjlighet
att fördjupa dina kunskaper i botanik och
får tillfälle att träffa likasinnade.
Krutbrännaren 3 (15) 2006
Under Luppen...
Snöklocka Leucojum vernum
Torslunda: Sluttningen vid branddammen
söder Överskottsbolaget i Skogsby.
Tibast Daphne mezereum
Sandby: Längs östra landsvägen i tallskog
nära vägskälet till N. Sandby. Ny art för
socknen.
Hornsärv Ceratophyllum demersum
S. Möckleby: I ravinen längs norra delen av
Bergsstigen, Degerhamn. Ny art för socknen och sydligaste lokalen på Öland.
Samtliga ovanstående uppgifter Lissbeth
& Karl-Göran Bringer 2006
Brunstarr Carex acutiformis
Böda: 1000 m norr Knysselviken, Grankullaviken 23/8-2006 . Göran Wendt. Ny
art för socknen.
S. Möckleby: Stranden ca 1 km söder S.
Bruket. Ny art för socknen.
Glansveronika Veronica polita
S. Möckleby: P-plasten till Bergsstigen
vid Strömgatan. Ny art för socknen och
sydligaste lokalen på Öland.
Duvnäva Geranium colombinum
S. Möckleby: Flerstädes längs Bergsstigen.
Ny art för socknen.
Veketåg Juncus effusus
S. Möckleby: I kärr norr om lastfickan vid
Bergsstigen. Ny art för socknen.
Borstfibbla Crepis setosa
Vickleby: Beijershamn, längs vägen från
p-platsen mot stranden. Andra fyndet på
Öland.
Druvfläder Sambucus racemosa
Flockoxbär Cotoneaster multiflorus
Högby: 450 m NNO Ålkistan 15/9-2006.
Göran Wendt. Ny art för socknen.
Loppfrö Plantago afra
Mörbylånga: Hamnen 17/9-2006. KarlGustaf Nilsson, Berit Ragné & Elvi Eriksson. Första fyndet på Öland!
Vanlig revlummer Lycopodium annotinum
ssp. annotinumum anno
N. Möckleby: Dörby, tallskogen söder om
byn, väster lansvägen. 1/1-2007. Ulla-Britt
Andersson & Thomas Gunnarsson Först
fyndet i socknen, inga fynd tidigare på östra
Öland söder Gärdslösa.
Ölands Botaniska Förening
Program mars-juni 2007
Onsdag 21/3
Årsmöte och upptaktsmöte
Se dagordning på omslagets baksida. Efter årsmötet blir det ett kort
upptaktsmöte inför den provinventering av Ölands kärlväxtflora som
ska genomföras 2007
Samling på Ölands Folkhögskola kl. 19.00.
Söndag 22/4
Exkursion
Inventering av förvildade lökväxter. Samling vid stora gropen väster
Algutsrums kyrka kl. 10.00. Vi besöker några lokaler ytterligare och
inventerar för Ölands kärlväxtatlas. Ledare: Ulla-Britt Andersson
Lördag 5/5
Exkursion
Vi letar murklor i Mittlandsskogen. Samling vid kvarnen vid Rälla
heden (infarten till Stugbyn) kl. 09.30. Planeras längre vandring i Mittlandet, stövlar och matsäck lämpligt. Ledare: Tommy Knutsson
Söndag 20/5
Exkursion
Inventering av växter på torräng och i lövskog för Ölands kärlväxtatlas. Vandring från Gråborg till Jordtorpsåsen och tillbaka (ca 5 km). Vi
antecknar de växter som vi ser längs vår vandring. Samling kl. 09.30
p-platsen vid Gråborg, medtag matsäck. Ledare: Ulla-Britt Andersson
Lördag 9/6
Exkursion
Linné-dagarna ”Ett till tjugoett” Vi erbjuder två exkursioner. Alvarväxter vid Möckelmossen, samling p-platsen vid Möckelmossen kl. 10.00.
Gråborgs löväng. Samling p-platsen vid Gråborg 14.00. Ledare: UllaBritt Andersson & Thomas Gunnarsson
Söndag 17/6
Exkursion
”Vilda blommornas dag”. Exkursionsmål inte ännu bestämt men boka
dagen.
Vill du delta i ”spontana” exkursioner eller få reda på vad som händer
i naturen? Anmäl dig till vår mail-lista genom att skicka e-post till
[email protected]
Kallelse till årsmöte 2007
Medlemmarna i Ölands Botaniska Förening kallas härmed till ordinarie årsmötesförhandlingar onsdagen 21/3 kl. 19.00 på Ölands Folkhögskola i Skogsby.
Dagordning
1. Val av mötesordförande
2. Val av två justeringspersoner
3. Fråga om mötet utlysts i behörig ordning
4. Styrelsens årsberättelse och redovisning av räkenskaper
5. Revisionsberättelse
6. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen för 2006
7. Val av ordförande och övriga ledamöter i styrelsen
8. Val av revisorer och revisorsuppleanter
9. Val av valberedning
10. Bestämmande av årsavgift
11. Ärenden som styrelsen förelägger årsmötet
12. Av medlem framställt, skriftligen motiverat förslag som kommit styrelsen tillhanda
senast 15 februari
13. Övriga av medlem fastställt förslag som styrelsen tagit ställning till
14. Övriga frågor
Krutbrännaren nr. 3 / 2006
Några förändringar i floran i Vickleby socken 1949/50 – 2003
av Erik Sjögren......................................................................sid 99
Vitblommig björnloka Heracleum sphondylium ssp. sphondylium
på Öland av Karl-Göran Bringer......................................sid 109
Något om kungsljus och deras hybrider
av Lissbeth & Karl-Göran Bringer..................................... sid 110
”Hur växer Lycoperdon ericaeum?” Buksvampsexkursion del IV
av Ulla-Britt Andersson...................................................... sid 112
Släktet Rosa - blommor, taggar och blad i skön förening
av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson................ sid 115
Bokanmälan: Livets träd – Organismernas mångfald och fylogeni
...........................................................................................sid 122
Blekinges flora och Ölands kärlväxtatlas............................sid 125
Under luppen.......................................................................sid 126
Program...............................................................................sid 127