Transcript här - Adoptionscentrum

2010-06-01
Till Justitiedepartementet
103 33 Stockholm
Yttrande över Modernare adoptionsregler
(SOU 2009:61)
Det är positivt att adoptionslagstiftningen reformeras och att barnets rätt
tydligt framhävs. Särskilt Föräldrabalkens 4 kapitel har varit föråldrat i
många år. Det är viktigt att lagändringar nu verkligen genomförs.
SAMMANFATTNING
Adoptionscentrum har i remissvaret synpunkter på flera av
utredningens förslag, men i sammanfattningen lyfts de, för
Adoptionscentrum, viktigaste frågorna fram.
Utredaren föreslår att sambor ska ges möjlighet att prövas som
adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner.
Adoptionscentrum stöder inte detta förslag till förändring, eftersom
barn i samboförhållande inte har samma juridiska trygghet som barn
till föräldrar som är gifta.
Det är viktigt att adopterade har möjlighet att få så mycket kunskap
som möjligt om sin adoption. Adoptionscentrum stöder därför
utredningens förslag om en skyldighet för adoptivföräldrarna att
informera barnet om att det är adopterat. Förslaget sammankopplas
med socialtjänstens skyldighet enligt socialtjänstlagen att ge stöd och
hjälp till adoptivfamiljer, vilket vi finner positivt.
I utredningen finns förslag om både en undre åldersgräns
(föräldrabalken) och en övre åldersgräns (socialtjänstlagen) för
medgivande för adoption.
Adoptionscentrum anser att en individuell helhets bedömning ska
göras av den som vill adoptera. Åldern är en viktig faktor, men den
ska inte i sig vara ett skäl för avslag på ansökan om adoption. Därför
anser vi att åldersgränser inte ska skrivas in i svensk lag.
Utredningen tar inte upp frågan om svenska adoptioner med
motiveringen att det juridiskt sett är möjligt att genomföra sådana.
Trots detta är sådana adoptioner få. Adoptionscentrum anser att en
modernisering av de svenska adoptionsreglerna borde innehålla
åtgärder som leder till att svenska barn också i praktiken får samma
rättigheter som barn i andra länder att få en ny permanent familj, när
detta är nödvändigt.
Box 30073, 104 25 Stockholm, Sverige. Hornsbergsvägen 17. Tel: 08-587 499 00, Fax: 08-587 499 99, [email protected], www.adoptionscentrum.se
ANSÖKAN OM ADOPTION (9.4 s. 146, 12.3)
En ansökan om adoption föreslås enligt 4 kap 1 § Föräldrabalken även
i fortsättningen kunna göras endast av den eller dem som vill adoptera.
Adoptionscentrum föreslår att det införs en möjlighet för
socialnämnden att ansöka i domstol om adoption av ett barn. Vi
föreslår också att en vuxen person som ska adopteras ska kunna
ansöka om adoption.
Det borde vara möjligt för det allmänna som garant för barnets bästa
att ta initiativ till en adoption i domstol. Att de blivande
adoptivföräldrarna är de enda som kan ansöka om adoption kan också
ses som den sista resten av adoptionens ursprungliga karaktär av
privat kontrakt mellan de två föräldraparen. Det riskerar också att
skapa motsättningar mot de biologiska föräldrarna i vissa svenska
ärenden.
BARNETS BÄSTA (6.3)
Adoptionscentrum stöder utredningens förslag att införa en inledande
bestämmelse i 4 kap. 2 § Föräldrabalken om att barnets bästa ska vara
avgörande för alla beslut om adoption av barn.
SAMBOR OCH ADOPTION (7.5)
Utredaren föreslår att sambor ska ges möjlighet att prövas som
adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner.
Adoptionscentrum stöder inte detta förslag till förändring, eftersom
barn i samboförhållande inte har samma juridiska trygghet som barn
till föräldrar som är gifta.
Om en möjlighet för sambor att adoptera ändå skulle införas i svensk
lag, så bör lagen ställa samma krav på var och en av samborna som på
ensamstående adoptanter, så som föreslås i särskilt yttrande av
experten professor Maarit Jänterä-Jareborg. Möjligheten till adoption
av sambor bör i så fall begränsas till svenska adoptioner.
Om Sverige vill göra internationell adoption möjlig för sambor, så bör
frågan väckas vid en kommande översyn av Haagkonventionen. 1993
års Haagkonvention om internationella adoptioner tillåter nämligen
endast adoptioner av äkta makar (spouses) och ensamstående. Det
innebär att en adoption av ett barn till sambor skulle komma att gå vid
sidan av konventionen och barnet sakna de skydd som konventionen
annars ger.
ÅLDERSGRÄNS (8.3)
Utredningen föreslår att den generella nedre åldern för att få adoptera,
25 år, behålls.
2
Adoptionscentrum delar inte utredarens uppfattning, utan anser att
ålder i sig inte ska vara ett skäl för avslag på ansökan om medgivande
för adoption. (Se vidare nedan ”Övre åldersgräns för medgivande”).
SAMTYCKE TILL ADOPTION (9.4, 10.3, 10.4)
Det föreslås i stort sett oförändrade regler för samtycke vid nationell
adoption.
Adoptionscentrum föreslår att åldern då det behövs samtycke från det
barn som ska adopteras sänks från 12 till 10 år. Visserligen ska
domstolen lyssna på och ta hänsyn till barnets åsikt även när det är
yngre än den i lagen angivna åldern för samtycke, men vi tror att en
sänkning av åldersgränsen stärker barnets rätt, även för de barn som är
yngre än 10 år.
Adoptionscentrums erfarenhet är att för att en adoption ska bli bra för
äldre barn (från cirka 6 år) är det en förutsättning att barnet självt är
positivt till att få en ny familj och förbereds väl.
De föreslagna reglerna om socialtjänstens skyldighet att informera
barnet och ge det råd är nödvändiga för att barnets rätt ska få ett
verkligt innehåll.
Möjligheten att i undantagsfall genomföra en adoption utan samtycke
från de biologiska föräldrarna finns som utredningen påpekar (s. 145)
redan i nuvarande lagstiftning. Det förutsätter då att vårdnaden först
har fråntagits de biologiska föräldrarna.
Adoptionscentrum föreslår att denna möjlighet förtydligas i
kommentarerna till lagen. Samtidigt kunde man överväga att peka på
möjligheten att förstärka de biologiska föräldrarnas rättssäkerhet
genom att ange att domstolen vid en sådan vårdnadsöverflyttning i
adoptionssyfte bör skriva in detta syfte i beslutet. Ett sådant
tvåstegsförfarande är vanligt i flera av de länder från vilka
Adoptionscentrum förmedlar adoption.
UTREDNING AV ADOPTION INFÖR DOMSTOLSBESLUTET
(11 ssk 11.5)
Adoptionscentrum stöder förslaget att domstolens skyldighet att
utreda ett adoptionsärende förtydligas.
Utredningen föreslår att domstolens utredning genomförs av en person
utsedd av socialnämnden. Detta är naturligt när det gäller att utreda de
blivande adoptivföräldrarnas och barnets aktuella situation. Men när
det gäller de internationella aspekterna konstaterar utredningen att
socialnämnderna möter svårigheter.
Utredningen föreslår att utredarens generella skyldighet att försöka
klarlägga inställningen hos de biologiska föräldrarna inte ska gälla vid
internationell adoption. Detta motiveras (s. 153) med att det enligt
3
1993 års Haagkonvention åligger ursprungslandet att göra denna
utredning.
Adoptionscentrum anser att detta är otillräckligt, särskilt när det gäller
enskilda adoptioner från länder som inte är anslutna till 1993 års
Haagkonvention. (Se vidare nedan ”Enskilda adoptioner”).
Adoptionscentrum föreslår att det föreskrivs att begreppet ”tillräckligt
utredda” i den föreslagna 11 § innebär att det gjorts en
barnavårdsutredning i barnets ursprungsland och att en myndighet
eller behörig organisation har tagit ställning till att en adoption till
utlandet är till barnets bästa och till att nödvändiga samtycken
inhämtats. Enligt vår uppfattning är en sådan tillämpning en
nödvändighet för att Sverige ska följa FN:s konvention om barnets
rättigheter (artiklarna 21, 20 och 9).
Adoptionscentrum saknar resonemang om utländsk myndighets eller
barnavårdsorgans medverkan i enskilda adoptioner. Det handlar om att
domstolen/utredaren behöver säkerställa att ursprungslandets lagar och
internationella principer följts, t ex om en barnavårdsutredning gjorts,
om försök gjorts att placera barnet inom landet, om otillbörlig
ekonomisk vinning förekommit.
De auktoriserade organisationerna har skyldighet att utreda dessa
frågor och ha kompetens att genomföra korrekta adoptioner. Men att
vid enskild adoption från ett land som inte är anslutet till Haagkonventionen lita till information som lämnas eller förmedlas av de
sökande (s. 177) är inte tillräckligt.
Adoptionscentrum föreslår att Myndigheten för internationella
adoptionsfrågor, MIA, får yttra sig till domstolen vid enskild
adoption.
Förslaget hänger samman med våra synpunkter på hur enskilda
adoptioner handläggs i sin helhet. (Se nedan ”Enskilda adoptioner”).
BARNETS RÄTT TILL KUNSKAP OM SIN BAKGRUND
(13.3, 20.2)
Adoptionscentrum stöder utredningens förslag om en skyldighet för
adoptanterna att informera barnet om att det är adopterat. Förslaget
sammankopplas med socialtjänstens skyldighet enligt socialtjänstlagen
att ge stöd och hjälp till adoptivfamiljer, vilket vi finner väl
genomtänkt.
Enligt Föräldrabalkens 2 kap 7 § kan socialtjänsten låta bli att utreda
ett faderskap om en adoption planeras. Utredningen föreslår endast en
redaktionell ändring av denna bestämmelse.
Adoptionscentrum anser att denna bestämmelse strider mot barnets
rätt att, så långt det är möjligt få vetskap om sina föräldrar (FN:s
konvention om barnets rättigheter, artikel 7), och föreslår att den tas
bort.
4
ADOPTIONENS RÄTTSVERKNINGAR (13.4)
Adopterade barn har i Sverige samma rättsliga ställning som ett barn
fött i familjen. Adoptionscentrum välkomnar att bestämmelserna om
detta har skrivits om. De hittillsvarande bestämmelserna i 8 § i
Föräldrabalken har varit svåra att förstå, inte minst för utländska
myndigheter.
Adoptionscentrum föreslår att undantaget i stycke 2 i den föreslagna
19 § stryks. Det lyder: ”Första stycket gäller inte, om något annat är
särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur.” Enligt
utredningen (s. 201) anses den formuleringen innebära att brotten
samlag med avkomling och samlag med syskon inte gäller i fråga om
ett adopterat barn.
Adoptionscentrum anser att adoptivbarn ska ha samma lagliga skydd
mot incest som alla andra barn.
ENSKILDA ADOPTIONER (14.4, 14.5)
Utredaren föreslår att tillstånd för enskild adoption endast ska kunna
ges om adoptionen avser ett släktingbarn eller om det annars med
hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet
finns särskild anledning att adoptera utan förmedling av en
auktoriserad adoptionsorganisation.
Adoptionscentrum välkomnar ytterligare begränsningar av de enskilda
adoptionerna, då vi i utlandsarbetet sett missförhållanden vid enskilda
adoptioner.
Utredaren föreslår att i medgivandeprövningen vid enskild adoption
ska ingå att bedöma om den planerade adoptionen är till barnets bästa.
Adoptionscentrum ser detta förslag som en helt nödvändig förändring.
Det är på detta stadium, innan barnet förts till Sverige, som svenska
myndigheter i praktiken kan försöka säkerställa att en enskild
adoption blir till barnets bästa.
Adoptionscentrum föreslår att medgivandeprövningen dessutom får
till uppgift att ta ställning till om övriga krav i föräldrabalkens 4 kap.
kan väntas bli uppfyllda. Det kan inte vara till barnets bästa att en
svensk myndighet medverkar till att det förs till Sverige och
adoptionen sedan avslås, t.ex. för att adoptionen inte blir gällande i
barnets ursprungsland.
Om ett barn förts till Sverige för adoption får domstolen enligt
förslaget ta upp ärendet endast om det förmedlats av en auktoriserad
organisation eller tillstånd har givits för enskild adoption.
Adoptionscentrum stöder detta förslag. Den nuvarande möjligheten
för de sökande att gå direkt till domstol ser vi närmast som ett
förbiseende i lagen.
5
Utredningen föreslår att uppgiften att pröva frågan om tillstånd till
enskild adoption ska föras över från MIA till socialnämnd.
Adoptionscentrum avstyrker detta förslag och anser att MIA ska ha
kvar sin roll i att ge tillstånd till enskild adoption. Adoptionscentrum
stöder att tillståndsprövningen, så som utredningen föreslår (15.2)
utvidgas från att avse endast om adoptionsförfarandet är godtagbart
till att även avse barnets bästa.
Socialnämnderna kommer sällan att komma i kontakt med enskilda
adoptioner, de kommer inte att ha någon som helst möjlighet att bygga
upp kompetens i ärendena, att veta var de skaffar sig kunskap eller
vilka kontakter de ska ta. Den enda myndigheten i Sverige som kan
dessa frågor, känner till de internationella principerna för etiskt
korrekta adoptioner i detalj och vet vilka myndigheter man kan
kontakta i andra länder är MIA.
Det faktum att en stor del av ärendena kommer att vara s.k.
släktadoptioner innebär inte att frågan om barnets bästa inte behöver
utredas. Redan att ta ställning till en (kanske nyinvandrad) familjs
kapacitet och inställning till adoption, vilket är och bör vara
socialnämndens uppgift, är svårt. Att ta reda på alternativen för
barnet, den korrekta handläggningen av ett ärende i barnets
ursprungsland, om de biologiska föräldrarna samtyckt och om det är
troligt att principerna i FN:s konvention om barnets rättigheter
kommer att följas, är en omöjlighet för de flesta socialnämnder/
kommundelar/stadsdelsnämnder.
Att veta hur 1993 års Haagkonvention ska tillämpas kan enligt vår
erfarenhet också vara mycket svårt för många socialnämnder.
SOCIALNÄMNDENS MEDGIVANDE FÖR ADOPTION (15.1)
Övre åldersgräns för medgivande
Utredaren föreslår att en bestämmelse införs i 6 kap. 12§
socialtjänstlagen som innebär att medgivande inte får lämnas om
sökanden eller sökandena vid ansökningstillfället har fyllt 43 år.
Adoptionscentrum anser att det är viktigt att adoptivbarn får föräldrar
som inte är väsentligt äldre än andra barns föräldrar. Men vi anser
inte att en åldersgräns ska införas i socialtjänstlagen. Även framöver
bör det göras en individuell bedömning av den sökandes förmåga att
vara förälder där ålder är EN faktor som vägs in vid bedömningen.
Utredningen tar i ett annat sammanhang upp att det finns en risk för
standardisering av socialtjänstens utredningar om lagstiftningen är för
detaljerad. Adoptionscentrum stöder detta resonemang och finner att
det har relevans även i frågan om åldergränser för adoption.
Det gjordes en lagändring 2005 som avsåg att skärpa kraven på att
adoptivföräldrar ska vara ungefär lika gamla som de som föder barn i
Sverige. Den har som utredningen påpekar ännu inte fått någon
6
enhetlig tillämpning trots Socialstyrelsens handbok och
domstolsdomar.
Att kommunerna idag ser olika på nuvarande riktlinjer beror sannolikt
på dels en brist i möjligheterna att överklaga och dels ett stort behov
av utbildning och information. Dessa brister ska inte behöva styras
upp med en lagändring. Om utredare och socialnämnder anses vara
professionella i andra delar av lämplighetsbedömningen av sökande så
bör detta även gälla blivande adoptivföräldrars ålder.
Adoptionscentrum är positivt till att utredaren öppnar för flexibilitet i
bedömningen vad gäller ålder:
·
när sökande har en relation till barnet
·
efter besked om barn
·
biologiskt syskon till barn man redan adopterat
·
vid viss åldersskillnad mellan föräldrarna
Däremot föreslås inte undantag:
·
för att det adopterade barnet ska få syskon
·
för äldre barn
·
när sökanden har skickat ansökan till ett land men inte fått
besked om barn
Adoptionscentrum stöder dessa resonemang.
Överprövning av positiva beslut om medgivande
Socialnämndens beslut om medgivande för adoption kan i dag bara
överklagas av de sökande, om beslutet är negativt för dem. Det
innebär att ett beslut som är skadligt för ett känt eller okänt framtida
adoptivbarn inte kan överklagas för barnets räkning. Ingen ändring
föreslås i detta avseende.
Adoptionscentrum föreslår att frågan om överprövning av positiva
beslut om medgivande utreds för att öka barnets rätt vid adoption. Vi
inser att det är komplicerat att utforma en sådan bestämmelse i
praktiken. Det bör dock inte hindra att frågan utreds med tanke på
barnets bästa.
Sannolikt är en sådan möjlighet till överprövning också nödvändig för
att få en för hela landet enhetlig praxis. Annars riskerar lagen att
successivt tolkas mer och mer till de sökande vuxnas fördel.
3-åriga medgivanden
Utredaren förslår att ett medgivande för internationell adoption enligt
6 kap. 12 § socialtjänstlagen ska gälla i 3 år.
Adoptionscentrum stöder inte förslaget och finner det inte till barnets
bästa.
7
Adoptionscentrum finner att det i praktiken skulle innebära en
omotiverad särbehandling av utländska adoptivbarn. I fall där det
gäller ett svenskt barn kan vi inte tänka oss att barnets kommun skulle
acceptera att de tilltänkta adoptivföräldrarna visar en utredning om sin
lämplighet som är över 2 år gammal.
Adoptionscentrum föreslår att det förs in i socialtjänstlagen eller
lagkommentarerna att en ansökan som sänds till utlandet bör innehålla
en nygjord utredning.
Även den nuvarande giltigheten, 2 år, är lång och leder ofta till att
barnets företrädare i utlandet kräver en ny utredning, eller ett intyg
från den som gjort utredningen att förhållandena är oförändrade.
Kommunerna är ofta ovilliga att genomföra en ny utredning och
hänvisar till förvaltningslagen och svensk rättspraxis som säger att ett
positivt beslut inte kan prövas. Det innebär att om man har ett
medgivande kan man inte få ett nytt förrän det första har gått ut. Om
man hårdrar detta innebär det i praktiken att Adoptionscentrum ibland
inte kan tillfråga sökanden i turordning, enligt den förmedlingsplikt vi
är ålagda att följa, när en familj står först på tur att få skicka sina
handlingar då medgivandet är äldre än ett år.
UTREDNINGEN OM MEDGIVANDE (15.2)
Adoptionscentrum stöder att medgivandeprövningen (och därmed
medgivandeutredningen) utökas till att avse alla de förhållanden som i
föräldrabalkens kap. 4 specificeras som avgörande för barnets bästa.
Adoptionscentrum föreslår att det dessutom klargörs att svenska
myndigheter har ansvar för att försäkra sig om att en
barnavårdsutredning görs i barnets ursprungsland och att myndighet
eller behörig organisation medverkar i den planerade adoptionen. Att
enbart hänvisa till att barnets land ska uppfylla konventionerna är inte
tillräckligt. Många länder är inte med i 1993 års Haagkonvention och
två länder (Somalia, 40 adoptioner och USA, 5 adoptioner 2009) är
inte med i FN:s konvention om barnets rättigheter. Vissa länder har
svaga offentliga myndigheter med små möjligheter att kontrollera
barnavården. (Se vidare ovan ”Enskilda adoptioner”.)
Samtycke att adoptionsärendet får fortsätta
När Sverige anslöt sig till 1993 års Haagkonvention om internationella
adoptioner infördes i socialtjänstlagen ett samtycke till adoptionen
som enligt konventionens artikel 17 c ska ges på ett sent stadium i
ärendet. Det avser att säkerställa att alla tillstånd har givits och att
barnet kan resa in i det mottagande landet. Det ges i ett skede när allt
är klart och barn och familj väntar på att få resa.
Samtycket ges av socialtjänsten.
Adoptionscentrum föreslår att svenska adoptionsorganisationer får
möjlighet att, under MIA:s tillsyn, ge detta samtycke i de ärenden som
de förmedlar. Adoptionscentrum anser att de auktoriserade
8
adoptionsorganisationerna på ett bättre och smidigare sätt skulle
kunna utöva denna skyldighet. De norska organisationerna ger detta
samtycke.
Utbildningssatsning
Adoptionscentrum föreslår att det i samband med lagändringarna görs
en större satsning på utbildning för dem som handlägger adoption i
Sverige. Det handlar främst om kommunernas utredare, men även
personal från MIA, Migrationsverket och adoptionsorganisationerna
bör delta.
De frågor som främst behöver tas upp är
·
Adoptivföräldrars ålder
·
Utredning om barnets bästa och internationella principer för det
·
1993 års Haagkonvention och andra internationella instrument
och principer
·
Förhållanden i barnens ursprungsländer, hur kontakt kan och
bör tas
·
Släktadoptioner
·
Svenska adoptioner
De i dag alltför långa väntetiderna för medgivandeutredning och
utredning om barnets situation efter ankomsten (s. 332) kan sannolikt
förbättras genom en utbildningssatsning.
Utbildningen behöver vara subventionerad för att kommunernas
anställda ska få delta i den utsträckning som behövs.
Frågor om internationell privaträtt
Hela frågan om vilket land som har rätt att besluta i ett
adoptionsärende och vilken lag som ska gälla för beslutet avgörs
enligt modern europeisk syn av var barnet, de biologiska föräldrarna
och adoptivföräldrarna har sitt s.k. hemvist. Begreppet definieras inte i
den föreslagna lagen, men utredningen för ett viktigt resonemang om
att ett barn som anlänt till Sverige normalt sett har hemvist här redan
från första dagen (s. 257).
SAMTYCKE I ÄRENDE SOM PÅBÖRJAS I ANNAT LAND
(16.4)
Utredningen föreslår att ett samtycke till adoption som givits i ett
annat land, innan ett adoptivbarn kommit till Sverige för adoption, ska
accepteras av svensk domstol.
Adoptionscentrum välkomnar förslaget. Den hittillsvarande
ordningen att svenska regler ska gälla för ärenden som påbörjas i
barnets ursprungsland, har av oss och av många utländska
9
myndigheter uppfattats som orimlig. Det har lett till att man alltför
ofta måst utnyttja undantagsregeln om att samtycke inte behövs av den
som befinner sig på okänd ort.
Vi finner också motiveringarna och utformningen väl genomtänkta.
ADOPTION AV BARN FRÅN SVERIGE TILL ANNAT LAND
(16.6.1, 15.3)
När den som adopteras är svensk medborgare eller har hemvist i
Sverige ska adoptionen enligt förslaget även i fortsättningen
godkännas av MIA.
Adoptionscentrum instämmer i det förslaget, men föreslår samtidigt
att frågan om adoption av svenska barn till utlandet utreds ytterligare.
Frågan belystes aldrig när Sverige anslöt sig till 1993 års
Haagkonvention.
Justitiekanslern har i ett ärende pekat på bristen på lagstiftning: En
kurator som 2003 förmedlade kontakt med ett amerikanskt par för
adoption av ett svenskt barn anses av JK inte ha gjort något olagligt.
(Dnr 1724-2003)
Socialtjänsten har såvitt vi förstår i dessa ärenden bara en roll i den
utsträckning som de faller under 1993 års Haagkonvention.
FN:s konvention om barnets rättigheter artikel 21 säger att staten ska:
”säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker genom
behöriga myndigheter eller organ.”
Adoptionscentrum anser att, även om dessa ärenden för närvarande är
få, så måste Sverige kunna leva upp till kraven på en etiskt korrekt
verksamhet även när det gäller barn som adopteras från Sverige till
annat land.
UTLÄNDSKA ADOPTIONSBESLUTS GILTIGHET I
SVERIGE (16.6.1)
Adoptionscentrum stöder förslaget att ett utländskt adoptionsbeslut
blir automatiskt giltigt i Sverige. Det innebär att det utländska
adoptionsbeslut som kan hävas och som nu görs om i Sverige genom
en svensk adoption (t ex adoptioner från Ryssland och Vietnam) skulle
bli automatiskt giltiga. En period där barnet juridiskt ”hänger i luften”
undviks därmed, till barnets bästa.
SVAGA ADOPTIONER FRÅN ANNAT LAND (16.7, 16.8)
Med svaga adoptioner avses enligt utredningen ”att det rättsliga
förhållandet mellan den som adopterats och hans eller hennes
ursprungliga släkt inte har upphört” (s. 283).
10
Adoptionscentrum tillstyrker utredningens förslag om omvandling av
svaga adoptioner till starka och förslaget om svaga adoptioners
giltighet i Sverige.
Adoptionscentrum anser att svag adoption normalt inte är till barnets
bästa vid internationell adoption. Om barnet har behov av en fortsatt
kontakt med ursprungsfamiljen och släkten så bör barnet oftast inte
placeras i ett annat land. Det kan också förekomma svaga adoptioner
där syftet inte är barnets bästa utan som görs av arvsskäl eller för att
den som adopterar inte uppfyller kraven för stark adoption.
Utredningen har föreslagit att domstolen inte ska göra någon materiell
prövning om en omvandling är till barnets bästa (s. 285).
Adoptionscentrum föreslår att det införs ett krav på
lämplighetsutredning även i fall av omvandling av svag adoption till
stark, att socialtjänsten ska utreda även dessa fall. Vi föreslår också
att socialtjänsten om frågan uppkommer vid utredning för medgivande
inför en planerad enskild adoption, ska utreda om en svag adoption
planeras för barnets bästa eller av andra skäl. I det senare fallet bör
ansökan om medgivande för enskild adoption avslås.
FÖRETRÄDARE FÖR BARNET (17)
Adoptionscentrum välkomnar att utredningen tar upp frågan om att
adoptivbarn som anländer till Sverige i vissa situationer kan sakna en
företrädare. Frågan väcktes redan 1986 genom FN:s deklaration om
principer i samband med fosterbarnsplacering och adoption.
Utredningen hänvisar till att frågan blir löst om de förslag som
framlagts av en annan utredning (SOU 2005:111) blir lag och Sverige
ansluter sig till 1996 års Haagkonvention om föräldraansvar och skydd
för barn.
Adoptionscentrum anser att, om den nämnda reformen inte skulle blir
genomförd, en särlösning för adoptionsärenden bör genomföras.
SEKRETESS
Frågor om sekretess i adoptionsärenden har inte ingått i utredningens
uppdrag.
Adoptionscentrum föreslår att Regeringen lägger fram förslag som
förbättrar sekretesskyddet i domstolar och hos folkbokföringen när det
gäller uppgifter om en adopterad persons ursprungsfamilj och
omständigheterna kring adoptionen.
Adoptionscentrum skrev i februari 2007 till Justitiedepartementet om
bl.a. sekretess. Vi skrev då:
Adoptionscentrum har föreslagit att lagen ska ändras så att
folkbokföringsmyndigheter och domstolar bättre skyddar uppgifter om
vem som är biologisk förälder och annan privat information i
adoptionsärenden. Samtidigt ska det stå klart att uppgifterna ska vara
11
tillgängliga för de berörda själva. Adoptionscentrum skrev om denna
fråga till Regeringen 2002-06-28.
Såvitt vi vet har inget hänt med skrivelsen.
Sedan dess har ett förslag till ny europeisk konvention om adoption
framlagts i Europarådet. Där sägs: ”Public records shall be kept and,
in any event, their contents reproduced in such a way as to prevent
persons who do not have a legitimate interest from learning the fact
that a person has been adopted or, if that is disclosed, the identity of
his or her former parents.”
ÖPPNA ADOPTIONER
Med öppna adoptioner menar man ibland adoptioner där de två
familjerna kommit överens om att ha kontakt och ibland adoptioner
där barnets rätt att ha kontakt med sitt ursprung garanteras av det
allmänna.
Den första formen förekommer redan nu vid en del av de fåtaliga
svenska adoptionerna. Det förekommer också i undantagsfall vid
adoption av äldre barn internationellt. Men oftast är det inte möjligt
kulturellt, ekonomiskt och språkligt när adoptionen sker mellan
länder.
Adoptionscentrum föreslår att frågan om att införa en lagreglerad
form av öppen adoption i Sverige undersöks. Reglerna skulle
konstrueras så att öppen adoption blev en rätt för barnet eller den unga
personen och en skyldighet för adoptivföräldrarna och socialtjänsten.
Det skulle ligga helt i linje med artikel 7 i FN:s konvention om barnets
rättigheter.
SVENSKA ADOPTIONER
Slutligen vill vi ta upp behovet av att på olika sätt uppmuntra och
underlätta förekomsten av adoptioner inom Sverige.
Utredningen konstaterar att lagen redan innehåller alla förutsättningar
för sådana adoptioner. Ändå är antalet inhemska adoptioner
försvinnande få, och ett alternativ som inte verkar vara en realitet för
svenska barn som behöver ny familj. Varje enskild kommun
handlägger dessa adoptioner, utan någon form av central samordning
och med knappt någon analyserbar statistik.
En modernisering av våra svenska adoptionsregler borde också
innehålla åtgärder med detta syfte, vilket vi saknar i den föreliggande
utredningen. Svenska barn borde ha samma rättigheter till en ny
permanent familj som barn i andra länder.
Jan Göransson
Ordförande
Birgitta Lönnemar
Förbundsdirektör
12
13