Transcript Adoptioner – Bistånd – Fadderskap Nr 4 - 2013

Nr 4 - 2013
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Kontakter
Eva har ordet
Innehåll 4 - 2013
Kontoret
Fadderbarnsverksamheten
AdoptionsNytt
4
Vårt kontor finns på
Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka.
Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30.
Telefontid: mån, ons, fre: kl. 9.30-11.30.
Tis, tor: kl. 13.00-15.00.
Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burma, Burundi, Kongo
Kinshasa, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri
Lanka, och Vietnam.
Barn söker föräldrar
5
Min oförglömliga resa till en annan
verklighet än den jag lever i
6
En fullspäckad Östeuropaträff med
intressanta­ talare
12
Faraja Mihigo Consolee gifter sig
14
Fadderverksamheten i Kolkata har
svårigheter
17
Presentation: Kerstin Glenstedt Stolt
17
När vi upptäckte att vi verkligen gör
skillnad
18
Getter som ger hopp
22
Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller
skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle
Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Berit
Sandegren, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall,
Ann-Charlotte Särnbratt, Christina ThierryCarstensen, Lia Vinitskaia, Lina Vikterlöf och
Katarina Nilsson arbetar.
Fadderbarnsverksamheten samordnas av
Erna Lagerfors, tel: 070-964 56 69.
Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på
plusgiro: 900272-6.
Biståndsverksamheten
Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia,
Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka.
Har du frågor om uppföljningsrapportering?
Ring, faxa eller skicka e-post till kontoret
där Ulla Karnbrant Reis och Helena Lagerberg
arbetar.
Biståndsverksamheten samordnas av
Margareta Wilholm, tel: 076-319 35 19.
Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på
plusgiro: 900272-6.
E-post: [email protected]
Hemsida: www.bfa.se
Redaktionen
Medlem i föreningen blir du genom att sätta in
425 kronor på pg: 42 04 45-9.
Styrelsen
Eva Jonasson-Melin,
ordförande, tel: 070-620 40 20
Stefan Landelius,
viceordförande, tel: 070-987 35 89
Johan Persson
kassör, tel: 072-212 81 84
Erna Lagerfors
sekreterare, tel: 070-964 56 69
Margareta Wilholm,
ledamot, tel: 076-319 35 19
Nataliya Hulusjö,
ledamot, tel: 073-578 50 87
Francisca Herodes
ledamot, tel: 076-946 64 54
Anna Söderström
ledamot, tel: 073-080 80 12
Christina Norman
suppleant, tel: 070-494 86 93
Om du har frågor eller funderingar som du vill
att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av
ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post
till [email protected]
Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin
Redaktör: Nataliya Hulusjö
Redaktion: Ulla Karnbrant Reis och Anna-Karin
Stahre.
Grafisk formgivning: Nataliya Hulusjö
Tryckeri: Tabergs tryckeri AB
Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med
fyra nummer per år.
Vill du skriva en artikel i tidningen?
Skicka e-post till [email protected]
Vill du/ni annonsera i tidningen?
Skicka e-post till [email protected]
Omslagsfotot
Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell
organisation för adoption, fadderskap
och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är
auktoriserad att arbeta med adoptioner
från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien,
Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri
Lanka, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i
de länder föreningen har kontakt med.
Medel för biståndet kommer bland annat
från medlemsavgifterna som oavkortat
går till bistånd, men även donationer
och hjälpinsamlingar ger intäkter till
biståndsverksamheten.
Tänk efter vad du kan och vill bidra med!
Tomten på besök i Litauen. Foto: Amanda
Claesson.
2
BFA är en ideell förening
De flesta familjer som adopterar tänker nog inte på vilken typ av organisation BFA egentligen är. Som sökande måste man vara medlem i föreningen,
men vad betyder det?
Många tror, att man anlitar en adoptionsbyrå och tänker att det är ett
vanligt företag. Men BFA är en allmännyttig ideell förening som enligt stadgarna har tre syften: att lämna internationell adoptionshjälp, att vara intresseorganisation för adoptivföräldrar i Sverige och att förmedla hjälp till behövande, företrädesvis föräldralösa barn. En allmännyttig förening får inte vara
vinstdrivande och bygger därför sin verksamhet till stor del på ideella insatser.
Frivilliga insatser i BFA
BFA startade som en biståndsförening och av tradition är därför bistånd/fadder
en viktig del av föreningen. Den verksamheten hanteras helt av ideella krafter
och har vuxit under de senaste åren. Nu har BFA 90-konto och fadderprogramet
stöder över 1 200 barn. Syftet med biståndsprojekten är att stödja barn, vilka på
olika sätt befinner sig i en utsatt situation. Projekten ska genomsyras av demokratiska värderingar och mänskliga rättig­heter med fokus på barn och kvinnor. Tack
och God Jul, Margareta­, Erna, medlemmar i gruppen och fadderadministratörer!
En annan betydelsefull verksamhet är alla medlemsaktiviter. I dag består
de i huvudsak av sommarträffen, medlemstidningen och viss utbildning.
Sommarträffen har vuxit de senaste fem åren och är nu en aktivitet för 400500 deltagare och har blivit ett måste för många medlemmar i BFA. Fem familjer
arbetar tillsammans med träffen och gör en fantastisk ideell insats. Tidigare har
BFA också haft julfester och julgransplundringar­på flera håll i vårt land, men tyvärr
har vi inte kunnat arrangera det på något år i brist på just medlemmar som tyckt
det var trevligt och givande att ställa upp. Tack och God Jul, sommarträffsfamiljerna!
Medlemstidningen har en redaktör och en redaktionsgrupp. Tidningen
är en viktig länk för att sprida information om våra olika verksamheter.
Tack och God Jul, Nataliya och redaktionsgruppen!
Andra medlemsaktiviter är utbildning och stödfamiljer. Till flera av
BFA:s länder och utlandskontakter finns stödfamiljer, som adopterat från
det aktuella landet och som kan dela med sig av kunskaper och erfarenheter till nya adoptivföräldrar.
Bli en aktiv medlem
Det är medlemmarna som bestämmer vilka aktiviteter som BFA ska genomföra. Annica Schröder designade smycken som nu säljs med överskott som
går till bistånd. De används också som gåvor i olika sammanhang. Christian
Hedlund startade och driver BFA:s Facebook. Tack och… GOD JUL!
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Eva Jonasson-Melin, ordförande
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Barnen Framför Allt nr 4 - 20133
AdoptionsNytt
Här kan du läsa om våra adoptionsländer.
För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök www.bfa.se
Bolivia
Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills dess
kan vi inte skicka nya handlingar till landet.
För nya familjer avvaktar vi avtalet. Sex barn
anlände 2010. Två barn anlände 2011. Två
barn anlände 2012. Medgivandekrav: 0-3 år.
Bulgarien
Väntetid i landet: cirka 36 månader för ett
barn 0-3 år. Kan bli kortare vid högre medgivande och om man är öppen för barn med
särskilda behov. Väntetid i Sverige: ingen. Sex
barn anlände under 2012. Sex barn har anlänt
under 2013. Två familjer har barnbesked och
ytterligare en familj ska hämta hem sitt barn
innan jul. Medgivandekrav: 0-36 månader
(högre är önskvärt och möjlighet att ta emot
barn med särskilda behov).
Indien
Den indiska centralmyndigheten CARA
lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer för
nationell och internationell adoption. Sedan
februari 2012 ska familjens ansökan registreras i CARA:s databas. Databasen har öppnat
igen för registrering av ansökningar från familjer som är öppna för barn med särskilda
behov. Intresserade familjer kan kontakta
Katarina Nilsson via [email protected].
Processen, där CARA bestämmer till vilket
barnhem (var som helst i Indien) familjens ansökan ska skickas, är relativt ny. Därför kan vi
i dagsläget inte säga hur lång väntetiden blir.
Generellt kan sägas att väntetiden kommer
att bli kortare för de familjer som är öppna
för äldre barn (fem år och uppåt), syskon
och barn med särskilda behov; detta i jämförelse med de familjer som inte är öppna för
särskilda behov, syskon och äldre. Enligt de
nya riktlinjerna ska 80 % av barnen, som är
legalt fria för adoption, adopteras till inhemska familjer. Barn med särskilda behov, äldre
och syskon är inte inkluderade i denna kvot.
NRI (Non Resident Indian), OCI (Overseas Citizen of India) och PIO (Person of
Indian Origin) prioriteras före de så kallade
helt utländska familjerna. Dock räknas de
fortfarande som internationella adoptioner.
Kravet på äktenskapets längd är två år.
En familj som registrerats enligt de nya rikt­­
linjerna har anlänt med sitt barn till Sverige.
4
Kenya
Väntetid i landet på barnbesked: cirka
5-6 månader. Väntetid i Sverige: ingen.
Vistelse­tid i Kenya: cirka nio månader. Tio
barn anlände 2012. Tretton barn har anlänt hittills i år. Sju familjer befinner sig i
landet. Medgivandekrav: 12-36 månader.
Litauen
Väntetiden i landet: cirka 12 månader. Vänte­
tid i Sverige: cirka sex månader. Tolv barn
anlände under 2012. Elva barn har hittills anlänt under 2013. En familj har fått officiellt
barnbesked. Två familjer är matchade med
barn. Medgivandekrav: lägst 0-36 månader.
Polen
Väntetiden i landet: 1-2 år; varierar beroende
på hur högt medgivande familjen har och
vilka förutsättningar man har att passa in på
flera adoptionsmyndigheter i Polen. Väntetid
i Sverige: cirka 18-24 månader. År 2012 anlände 14 barn, varav två syskonpar. Tretton
barn har anlänt till elva familjer under 2013.
Medgivandekrav: 0-24 månader.
Ryssland
I nuläget är det adoptionsstopp i Ryssland i
väntan på diskussioner om bilateralt avtal mellan
svenska och ryska myndigheter. Under 2012
anlände 14 barn till 11 familjer. Under 2013 har
14 barn kommit hem. Fem familjer är matchade med barn. Vi startar inte upp fler familjer.
Taiwan
Väntetiden i utlandet: cirka 1-1½ år. Väntetid
i Sverige: cirka 12-18 månader. Ingen väntetid
för familjer som kan tänka sig barn över fem
år. Under 2012 anlände 20 barn till 17 familjer. Tretton barn har kommit hem i år. För
närvarande har vi 16 barn utsedda till 13 familjer; ytterligare två familjer reser i december
för att hämta sina barn.
Thailand
Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen. Under
2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten
inte emot några nya ansökningar på grund
av de långa väntetiderna i landet. Myndigheten öppnade upp igen för nya ansökningar
2012 och vi fick skicka två ansökningar. Vi
får även skicka två ansökningar under 2013
– kvoten är fylld. Familjer och ensamstående
som är öppna för barn med särskilda behov
kan skicka sin ansökan utanför kvoten. Det
gäller främst hiv-positiva barn, barn med
hjärtproblem, Hepatit B, Talassemi, hörseloch synskador men även syskongrupper och
barn över fyra år. Har ni frågor kring detta
kontakta Anna-Karin på kontoret. Väntetid
i landet: cirka tre år. Medgivandekrav: 0-24
månader. Tre barn anlände 2012.
Tjeckien
Väntetid i Sverige: drygt 18 månader.
Medgivandekrav: lägst 0-24 månader, men
då barnen som kommer är mellan två och
Slovakien
fyra år, önskar man ansökningar med högre
I dagsläget sätter vi inte igång några nya familjer­ medgivande samt ansökningar från familjer
till Slovakien. Centralmyndigheten­i Bratislava
som kan tänka sig barn med särskilda behov.
har begärt ett bilateralt avtal med Sverige. Myn- Väntetid i utlandet: 10-18 månader. Längre
digheten för inter­nationella adoptionsfrågor
väntetid för låga medgivanden. Tolv barn till
(MIA) har kontaktat Social­departementet i
nio familjer anlände under 2012. Femton
frågan och Socialdepartementet­kommer att
barn har anlänt under 2013 och en familjer
undersöka möjligheten till detta. En sådan pro- är i landet för att hämta hem sitt barn.
cess kan dock ta tid och BFA planerar en resa
till landet i början av nästa år för att diskutera
Ungern
en övergångslösning för de familjer som har
Lägsta medgivandeålder: tre år, ett barn eller
sina handlingar i landet. Sju barn anlände 2012 syskonpar. Fyra familjer har anlänt med sina
från Slovakien. Två barn har kommit hem i år.
barn 2012; barnen har varit 3-7 år. Sex barn
till fem familjer har anlänt 2013. Väntetid i
Sri Lanka
Sverige: cirka 1 år. Vi söker framförallt familSamarbetet med Sri Lanka kommer troligen att jer som kan tänka sig barn i åldern 5-7 år. För
avvecklas och vi håller på att omplacera de fem
syskonpar behövs högre medgivandeålder.
familjernas ansökningar. Inga nya ansökningar
Text: kontoret
tas emot.
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barn söker föräldrar
Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som
är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn
det är som vi för närvarande söker familjer till. Denna information är även
för er som vill adoptera men inte är medlemmar hos BFA. Ni kan anmäla
intresse för äldre barn och/eller barn med särskilda behov. Mer information
om detta finns på www.bfa.se.
Bulgarien
Litauen
Bulgariska myndigheten sammanställer listor över barn med speciella behov och alla
länder som samarbetar med landet får ta del
av dessa. Barnen på dessa listor har under
senaste året fått allt allvarligare diagnoser
och det är svårt att hitta familjer till dem.
Pojke född 2007. Prematur och med synnedsättning. Sen i utvecklingen. Kontakta:
Katarina via [email protected] eller AnnCharlotte via [email protected]
Våra kontaktpersoner i Bulgarien har informerat oss om att det finns många familjer
– även från andra länder – som vill ansöka om
barn med lättare speciella behov. De familjer
som är intresserade av dessa barn skickar nu
sina ansökningar direkt till Bulgarien och i ansökningshandlingarna fyller de i vilka speciella
behov de kan tänka sig och matchas därefter
med ett barn. Detta innebär att barn med
lättare speciella behov numera inte kommer
ut på listan som skickas ut av myndigheten
utan matchas direkt med intresserade familjer.
Pojke född maj 2007. Frisk.
Väntetiden varierar beroende på graden av
speciella behov och det finns fortfarande väldigt
många SN-barn i Bulgarien som söker föräldrar.
Alla familjer som är intresserade av att ställa
sig på Bulgariens ordinarie väntelista och
ansöka om ett barn med speciella behov är
välkomna att kontakta Helle via [email protected]
Polen
Flicka född 2010. Risk för FAS.
Taiwan
Pojke född juli 2005. God hälsostatus.
God utveckling.
Pojke född oktober 2010. Blind från födelsen, väntar på hornhinnetransplantation.
Utvecklingsförsening.
Pojke född 2005. God fysisk hälsa, diagnostiserad med mild utvecklingsstörning
och ADHD.
Pojke född augusti 2003. Inga kända
hälsoproblem.
Pojke född augusti 2004. Mild utvecklings­
störning, epilepsi.
Flicka född december 2002. God hälsostatus.
Syskonpar: flickor födda 2003 och 2005.
Flicka född augusti 2003 diagnostiserad
med amblyopi (en sorts synnedsättning)
som behandlas, och viss födoämnesallergi;
i övrigt god hälsa. Flicka född januari
2005, god hälsa och utveckling.
Pojke född december 2009. Med utvecklings­­
försening samt hörselnedsättning. Tuff social
bakgrund. God utveckling sedan dess han
placerades i fosterfamilj.
Pojke född 2001. Diagnostiserad med
ADHD, liten till växten. I övrigt inga
kända hälsoproblem.
Pojke född 2005. Inga kända hälsoproblem,
uppväxt i fosterfamilj.
Pojke född 2003. Inga kända hälsoproblem,
med god utveckling.
Kontakta Lina eller Katarina för mer information.
Text: kontoret
God Jul
och
Gott Nytt År,
önskar kontoret och styrelsen!
Barnen Framför Allt nr 4 - 20135
Adoptioner
Adoptioner
Min oförglömliga resa till en annan
verklighet än den jag lever i
Text: Hanna Stahre
”A
čiū, ačiū!» flämtar kvinnan med tårfyllda ögon.
Irisen är blå som det allra klaraste vatten. Tänk
att man kan ha så blåa ögon i ett annars så grått
samhälle. Jag befinner mig i den lilla byn Natiskai i Litauen.
Tillsammans med organisationen Litauenhjälpen och en
grupp ungdomar har vi åkt från Karlshamn till Litauen för att
sprida julglädjen. Vi ska dela ut julklappar till barn och gamla
människor.
Natiskai är vanligtvis ganska folktomt. ”Ja, de flesta flyttar
härifrån”, berättar kvinnan till mig. Hennes son har nyligen
flyttat till Norge i hopp om framtid. Hon tittar med tårar i
ögonen på sina paket, och över vår givmildhet som kommer
och besöker henne i hennes annars alldagliga vardag. I det
gråa huset som ser ut att kapitulera. Eller ska vi kalla det
skrymsle? Ruckel? Det känns som om det är första gången hon
ler på väldigt länge. För i juletider ska människan vara glad.
Solidaritet och medmänsklighet är julens främsta punkter. Ja,
och jultomten då förstås. Men jultomten är med. Han står i
sitt virkade skägg, röda kläder och stor säck med julklappar
och lägger till små «God jul!» på blekingska när det är dags.
Engelskan har glömts bort, men vad gör det? Kvinnan kan
nog ändå inte engelska. «I Litauen är universitetet endast till
för dem med toppbetyg eller rika föräldrar», berättar Kerstin
Lindqvist för mig när vi åker i minibussen söderut mot
Natiskais barnhem, minibussen som följt med oss i alla väder
för att hinna ge så många julklappar till så många människor
som möjligt. «Och hur lätt är det att få högsta poäng på sina
prov när man har fullt upp med att passa sina småsyskon,
när man har en alkoholiserad pappa eller en psykiskt sjuk
mamma?», undrar Kerstin. För hon, om någon, borde känna
till de Litauiska barnens situation. Kerstin Lindqvist är
nämligen grundaren av Litauenhjälpen, en hjälporganisation
som startades i syfte för att hjälpa våra litauiska grannar på
andra sidan Östersjön.
6
Hanna bär julklappar. Foto: Amanda Claesson.
Luciasång med studenter från Klaipeda. I sängen ligger en sjuk pojke. Foto: Kerstin Lindqvist.
Snön ligger som ett täcke över Natiskais gator. De annars gråa husen ligger omsvepta i vitt skimmer. Över gatan går de barnhemsplacerade barnen på väg till godisaffären. En pojke skyndar sig
över med alldeles för liten jacka, halva magen blottas. I grannens
trädgård står en stor, brun hund. När barnen går förbi skäller den
högt, väldigt högt. Barnen hoppar till och skrattar. På den annars
folktomma gatan hörs ljudet från en moped. Det är några ungdomar som kör runt, runt i den lilla byn. I hopp om att något ska
hända, i hopp om att någon ska ta dem därifrån. Ge dem nya vägar
att köra på.
Natiskais är inte särskilt stort. Ungefär som ett litet
samhälle i Sverige som består av hus, en skola, mataffär och en
kyrkogård. Ungefär vad som behövs för att kunna klara av att
leva innan man begravs på kyrkogården. Natiskais barnhem
ligger mitt emot mataffären. Den gråa byggnaden smälter in
bland de andra byggnaderna och gör sig därför inte särskilt
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
märkvärdig alls. Någonting man kanske annars bara hade åkt
förbi, omedveten över vad som fanns innanför väggarna. Men
i dag är det vi ungdomar som ska träffa barnen och bjuda
dem på kalas. Några minuter tidigare hade vi sprungit runt i
mataffären och letat efter festligheter. Vi hade slängt i chips,
godis och tårtor i vagnen. Jag hade smugglat in några block,
Barnen Framför Allt nr 4 - 20137
Adoptioner
Flicka på barnhem visar bilder på sin familj. Foto: Hanna Stahre.
Adoptioner
8
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
skrivhäften och pennor med rädslan att de presenterna vi hade
med oss inte räckte. Tänk om inte alla får pennor?
På barnhemmet känns plötsligt det vi hade köpt så litet. I
de långa, dunkla korridorerna blir vi små. Och våra kakpåsar
ännu mindre. När barnen smyger fram och sätter sig runt det
bord vi smyckat med godsaker blir vi som små myror. Det
känns plötsligt enfaldigt, där vi sitter med våra röda tomteluvor
i hopp om att sprida glädje. Barnen slår sig ner och jag försöker
uthålligt kommunicera med en flicka med cendréfärgat hår och
pepparkaksbruna ögon. Hon sitter sammanbitet och skakar
på huvudet åt allt jag ihärdigt försöker få fram. Det är svårt,
så otroligt svårt att kommunicera med ett barn som har något
svart i blicken, någonting svårt som egentligen är omöjligt att
förstå eller nå fram till. Jag pekar och viftar med händerna på
allt ätbart. Jag försöker få henne att äta lite. Men hon vill inte.
Tillslut tar hon en godisnapp och smakar försiktigt på den. Jag
proppar i flera nappar i min mun, försöker förklara för barnen
via kroppsspråk att det är gott. Men den söta, mjuka nappen
ger mig kväljningar. Jag tappar genast suget på allt det söta. Det
är för sött och det passar inte in här. Det, som hör hemma i
Sverige i en skål vid tv-bänken en fredagskväll, blir för sött och
obekvämt här. Vad firar vi ens?
Plötsligt pekar en av oss ungdomar
och säger till en av föreståndarna att det
är min födelsedag. Just, det. 18 år. Genast
skiner flera av barnhemsbarnen upp och de
vill sjunga födelsedagssången på sitt språk
– litauiska. Jag hade haft många tankar
innan jag reste över hur min 18 årsdag
skulle bli. Jag blev obekväm av tanken på
att jag inte skulle få fira den med familj och
vänner. Men när de stod där framför mig,
skrattandes och leendes med ögonen kunde
jag inte komma på ett bättre firande. Jag blev
alldeles varm i hjärtat. För vad är bättre än
att få ett barn med svartblick att kunna le?
Efter födelsedagsfirandet delar vi ut
julklappar och barnen skiner upp, springer
runt i rummet och vill prova sina nya
kläder. Vissa är så stora att de nästan
drunknar i dem men de skrattar bara åt det.
En sjuttonårig tjej knackar mig på ryggen.
Hon som innan vid kalasbordet mest satt
och himlade med sina övermålade ögon ler
mot mig och ger mig en kram. Hon ser så
glad ut. Det känns på något sätt som om
jag känner henne. Även om vi lever så olika
så är vi av samma skrot och korn. Vi är
lika gamla, men det känns som om jag fått
uppleva så mycket mer än henne genom att
ha en familj som älskar en. Det är orättvist.
När barnen går och visar oss sina rum
berättar socialarbetaren på barnhemmet att
de trivs bra där men att den stora längtan
efter att ha en riktig familj med föräldrar
eller en förälder inte går att undvika eller
springa ifrån. De behöver en stabil grund
och en trygg framtid. På barnhemmet får
man bo på tills man är 18 år. Har man
inte fått en förälder till dess är man som
gott som myndig och vuxen. Men det
som bekymrar mig är vad sjuttonåringen
ska göra om ett år när hon ingenting
har? Identitetskriser hemma i Sverige
är förmodligen inte alls lika starka som
de är här. Utan kännedom om vad man
egentligen tillhör och passar in.
***
Det är tidig morgon den 13 december. Lucia nalkas och
kommer med ljuset. Hon ska komma med hälsning om julfrid
och ljus i sin krona. Vi sitter på hotellets inglasade veranda
tillsammans med några universitetsstudenter från Klaipeda och
dricker te runt det stora, runda bordet. Ur högtalarna spelas
julmusik och verandan är så där mysigt varm, isolerad från den
virvlande kylan utanför. Vi ska tillsammans med studenterna
öva på lucialåtar - på svenska. Dessa studenter pluggar
nämligen svenska. Antagligen ska de arbeta senare i Sverige.
«I Litauen finns ingen framtid för oss», berättar Viktorija
Goryte, student från Klaipedas Univeristet, till mig när vi en
halvtimme senare sitter i bilen på väg till ett ålderdomshem.
« I Litauen är det väldigt svårt att hitta något bra arbete.
Studenter får inte de jobb som de egentligen borde få efter
sina studier. Lönerna är även väldigt dåliga och låga. Politiker
säger att de inte kan göra så att lönerna blir högre samtidigt
som de själva har väldigt höga löner. Detta resulterar till att
massa emigrerar och kvar finns de fattiga och pensionärerna».
***
Ett känslomässigt besök hos en äldre litauisk man. Foto: Hanna Stahre.
Barnen Framför Allt nr 4 - 20139
Adoptioner
Med dragspel och julklappar besöker vi äldre människor på den litauiska landsbygden. Foto: Amanda Claesson.
Tyst, tyst glider vi in på golvet in i pensionärshemmets
vardagsrum. Ljuset lyser på våra ansikten, så oskuldsfullt i det
annars mörka mörkret. Håret hänger ner på våra axlar och glittret
är knutet hårt runt våra midjor. Våra röster låter som änglaröster.
Tja, nog är det inte min röst så jag håller mig till en ganska låg
stämma. Det är litauerna som sjunger så fint. Och svenskan låter
som rinnande vatten. Man märker på den klingande svenskan att
det är flitiga studenter som går på universitetet. Överallt, längst
väggarna, sitter pensionärer på stolar. De tittar på oss med ögon
som ler. Längs väggen sitter även ett par 40-åringar. Försatta på
ålderdomshem. «De har ingen annanstans att ta vägen så de bor
bland pensionärerna», förklarar Kerstin Lindqvist senare för mig
när jag frågar. Vad märkligt.
Nästa hem vi ska lussa hos är hos en autistisk pojke.
Miljön vi befinner oss i känns vara tagen ur en vacker
vintersaga. Det är snöflingor som yr runt oss, hus begravda i
snömassor och en sol som lyser stark. Luciamorgon när den
är som bäst. Inne i huset fångas däremot inte samma saga.
Där ligger en pojke och skriker. Han skriker och skriker i
sin säng. Han är rädd för oss. Mamman håller i hans hand
och han ligger där i sin säng och vill knappt titta på oss. De
höjer rösterna och alla ler mot honom, men det är så svårt
att stå där och sjunga. Jag vill låta honom vara. Vill inte höra
honom skrika. Till slut tystnar han och det känns som om han
koncentrerar sig på vad vi sjunger, även om han inte förstår ett
ord. Jag tänker: «detta ögonblick varar bara nu, men jag ska
minnas det för alltid». Jag tar fram min kamera, knäpper på
utlösaren och kortet fångar in den lille killen som nyfiket tittar
på oss med en mor som håller honom tryggt i handen.
***
Så har det gått en vecka och det är dags att åka hem. Lämna
de utsatta, ensamma och fattiga människorna i Litauen. De
människor som ingenting äger. De människor som bara
existerar och inte orkar lägga en tanke på morgondagen. Då
som påstår att dessa människor är lata, vet ingenting. De
här människorna är ju nämligen de mest starkaste i världen.
De kämpar sig upp om morgonen trots det liv de befinner
sig i (hur många hade klarat det?). De uppskattar när någon
kommer och besöker dem. De gråter när de får en julklapp.
De tittar på en som om man var den mest hjälpsamma
människan i världen. De har hjärtan av kärlek och värme.
De ser på människor på ett sådant sätt som ingen annan
människa i hela världen hade gjort. De uppskattar det som så
få andra sätter pris på – medmänskligheten.
Detta var inte bara en resa för dem. Det var även en resa
för mig. En oförglömlig resa som fick mig att inse att det finns
en annan verklighet än den jag lever i. En verklighet utanför
min verklighet. En verklighet där människor lever kvar,
försöker och sliter för sitt bröd på bordet. Fattigdomen finns
runtom oss hela tiden, även om vi kanske blundar. Vi blundar
för att inte känna av livets orättvisor. Vi som har det bra
behöver inte veta hur de har det. De på andra sidan Sverige,
Östersjön, världen. För även om vi blundar när vi går förbi
en tiggare så finns de där hela tiden ändå. Även om jag sitter i
mitt rum just nu och skriver detta reportage – så finns de där.
De finns där hela tiden, även om jag kanske inte varje sekund
tänker på dem. De lever sitt liv, precis som jag lever mitt, men
med helt andra förutsättningar.
Jag har fått många frågor besvarade på min resa, men sitter
fortfarande med en obesvarad fråga. Gud, statsministern, alla
världens presidenter: Vad har de gjort för att förtjäna detta?
10
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
På besök hos äldre dam i Natiskai. Foto: Hanna Stahre.
Natten går tunga fjät runt gård och stuva
kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva.
Adoptioner
Barnen Framför Allt nr 4 - 201311
Adoptioner
Adoptioner
En fullspäckad Östeuropaträff med intressanta talare
Text: Helle Holst-Nielsen
Lördagen, den 28 september var det åter dags
för Östeuropaträff anordnad av BFA-A i Folkets
Hus i Göteborg. Vi var 94 förväntansfulla
personer som såg fram emot vad denna dag
hade att erbjuda oss.
I
nbjudna till träffen var våra kontaktpersoner från Polen
och Litauen – Grazyna Kubka och Asta Gasparaviciute –
som inledde dagen med att berätta om adoptionsprocessen
i respektive land. Både Grazyna och Asta har lång erfarenhet
av att arbeta med adoptioner och BFA-A har också många års
gott samarbete med dem båda. Vi fick alla en klar bild av hur
en adoption kan gå till från Polen och Litauen och vilka barn
som kan komma ifråga för internationell adoption.
Goda råd från en erfaren BVC-sjuksköterska
12
Lisa Ernstson. Foto: Lena Sundvall.
Asta Gasparaviciute och Grazyna Kubka. Foto: Lena Sundvall.
skötare, etc. Det är ett stort arbete som kräver mycket energi
att lära om, vilket gör att barnet kan bli mycket trött. Även
frustationen över att inte förstå och kunna göra sig förstådd
tar kraft.
Lisa pratar om barnets inre och yttre resa. Det finns
många minnen som kan vara svåra att sortera och förstå.
Många gånger poppar de upp när barnet sover och det kan
leda till mardrömmar. Lisa säger att nyfådd är lika med nyfödd.
Oavsett barnets ålder vid ankomst är familjen nyfödd. Det
finns rädsla och oro hos både barnet och föräldrarna; alla
kanske är lite avvaktande till en början och man ska även
möta övriga familjens, släktens och vännernas förväntan. Det
bästa är att ta det lite pö om pö och framförallt lugnt. Och det
är okej att inte älska eller tycka om sitt barn i början, det kan
ta sin tid.
Lisa avslutade sin föreläsning med att ge flera olika
exempel på hur barnen kan må när de kommer till sin nya
familj i Sverige, hur de utvecklas, vilket stöd de behöver samt
vad BVC kan hjälpa till med.
Mattias egna definition på SN-barn (SN, special needs) är
”barn som har behov av särskilda föräldrar”. Mattias föreläste
och visade bilder på olika diagnoser som kan förekomma
hos SN-barn, till exempel utvecklingsförseningar, ADHD,
FAS, hydrocephalus (vattenskalle), hjärtfel, klumpfot,
ryggmärgsbråck och Hepatit B.
Han beskrev också vilken hjälp, behandling och prognos
blivande förälder till dessa barn kan räkna med. Det är
vanligt att barnhemsbarn är överdiagnostiserade, vilket kan
bero på både kunskapsbrist och önskan om mer resurser till
barnhemmet eftersom resurserna ges utifrån hur många barn
med diagnoser man har.
Mattias tycker att det är viktigt att tänka på att ju
fler special needs ett barn har desto svårare kan det vara.
Han ställer upp det som att 1+1>2. Många av barnen på
barnhemmen får diagnoser som mental utvecklingsförsening,
vilket till stor del kan bero på att de inte får stimulans.
I princip har alla barnhemsbarn någon form av
utvecklingsförsening och det är mycket svårt att veta om det är
något mer än bara understimuleringen som orsakar detta.
Mattias avlutade med att säga att han som
konsultläkare för BFA-A aldrig i sina utlåtanden ger några
rekommendationer om hur familjerna ska göra. Det viktigaste
att tänka på är att det är ett barn man adopterar och inte en
diagnos.
Avslutningsvis – efter en lång och mycket givande dag –
fick vi träffa två familjer och deras barn som är adopterade
från Slovakien och Ryssland, familjen Forslund och familjen
Bättre inblick i världen av de medicinska
diagnoserna
Efter lunch var det dags för BFA-A:s konsultläkare Mattias
Eknefelt att föreläsa om olika medicinska diagnoser. Mattias
är barnläkare på en barnmottagning i centrala Jönköping samt
medicinskt ansvarig för barnhälsovården och konsultläkare
för blivande adoptivföräldrar i Jönköping. Han är även
handledare och föreläsare på utbildningar för blivande och
färdiga läkare.
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Arvidsson. De berättade öppenhjärtligt sina historier och
visade foton från sina adoptionsresor. Vi var nog många
som fick torka en liten tår under berättelserna. En mycket
uppskattad insats, speciellt från de familjer i publiken som har
sina resor och upplevelser framför sig.
Barnen Framför Allt nr 4 - 201313
Mattias Eknefelt. Foto: Lena Sundvall.
Nästa inbjudna gäst och föreläsare var Lisa Ernstson, barnsjuk­
sköterska på BVC Humlan, Amadeuskliniken i Halmstad.
Hon har stor erfarenhet av adopterade barn, dels genom
sitt arbete som barnsjuksköterska i 15 år på BVC där hon
har träffat fler än 100 barn, och även som storasyster till
två adopterade systrar från Indien. Lisa föreläser dessutom
tillsammans med MIA, samarbetar med Socialstyrelsen samt
har skrivit flera artiklar i ämnet och är initiativtagare och
medförfattare till Rikshandboken för adoptivbarn på BVC.
Hon har rest mycket och besökt många barnhem i bland annat
Tanzania, Kenya, Sydafrika och Namibia.
Lisas föreläsning handlade om hur de adopterade
barnen kan må fysiskt och psykiskt när de kommer till
BVC. Barnen går på BVC när de är mellan noll och sex år.
Lisa rekommenderade att familjerna tar kontakt med BVC
samtidigt som de får sitt samtycke till adoption från sin
kommun. Det finns en speciell blankett för detta ändamål
från Socialstyrelsen. Syftet med detta är att BVC tidigt får
information om den familj som ska adoptera och att en
första kontakt etableras. Familjen kan få träffa sin BVCsjuksköterska, få information om deras verksamhet och
diskussioner kan påbörjas om hur BVC kan stödja familjen
efter att de har kommit hem.
Lisa hävdar att adoptivbarn är överlevare. De har alla
minst en separation bakom sig och har många erfarenheter i
sin ryggsäck – både medvetna och omedvetna. Hon pratade
mycket om anknytningen och sade bland annat att om barnet
en gång har knutit an till någon, till exempel en vårdare, är
det lättare för det att i framtiden fortsätta knyta an till nya
personer. De flesta barn knyter an inom 6-8 månader, för
andra tar det längre tid. Det är därför också viktigt att inte
lämna barnen på förskola för snabbt. Tidigast start för ett
biologiskt barn att börja förskola är vid cirka 12 månaders
ålder. Lisa är väldigt bestämd på att inga adoptivbarn bör
starta förskolan under sitt första år i sin nya familj.
Beroende på sin ålder har barnet oftast ingen aning om
att NU kommer en livsavgörande förändring när det hämtas
av sina adoptivföräldrar. Även om barnet är lite äldre kan
man inte begära att det ska förstå att det aldrig mer kommer
tillbaka till sin invanda miljö, doft, trygghet, kompisar,
Bistånd och Fadderskap
Bistånd och Fadderskap
Faraja Mihigo Consolee gifter sig
F
araja och hennes bror Bugashane Elie är de två
ungdomarna som från början fick möjlighet att delta i
FEPAM:s program för unga akademiker som sponsras av
BFA-Bistånd. De är en sorts pionjärer. Nu har Faraja avslutat
sina studier i ekonomi, tack vare den ovillkorliga hjälpen från
hennes sponsorer från BFA-Bistånd och särskilt Isabel och
Maria Borras. Brodern Elie sponsras fortfarande då han har två
år kvar av sina studier i medicin.
Olyckligtvis är Faraja arbetslös efter sin examen. Det rika
landet med till exempel stora mineraltillgångar har en svag
politisk ledning. Det finns inte kraft att skapa nya jobb åt
unga akademiker. Unga män söker sig därför till gruvorna
för att gräva sig till pengar. Men säkerheten vid gruvorna
är mycket dålig och den sortens jobb är förenad med stora
risker.
Det gifta paret efter vigseln. Foto: Mihigo Rumaza Nakatale Emmanuel.
Marc ber om Farajas hand
Faraja är en av de speciella flickor som gjort sitt bästa för att
lyssna till sina föräldrars uppmaningar att leva kyskt för att få
den man hon ville ha, nämligen Marc Bahati. Han är student
vid samma universitet där hon studerade. Ungdomarna har
varit vänner i nästan fem år.
För några år sedan avled Farajas mamma plötsligt och
lämnade efter sig åtta barn i åldrarna 9-23 år. Det var ett
oerhört svårt slag för familjen. Strax efter att detta hänt beslöt
Marc att föra hem Faraja. I enlighet med traditionen tog han
då det första steget mot äktenskapet. Han gick till Farajas far
och talade om att han ville att Faraja skulle bli hans hustru.
Överraskningen var inte alltför stor och fadern samtyckte
genom att uppmana Marc att be sina föräldrar komma och
bekräfta frieriet. För att skynda på tilldragelsen kom Marcs
föräldrar redan samma dag och gav Faraja lilla hemgiften/
brudpriset. Att hon tog emot gåvan var tecknet på att Faraja
samtyckte till att gifta sig med Marc och ingen annan.
Samtidigt diskuterade föräldrarna den stora hemgiften
som ett pris eller en mängd gåvor, vanligtvis mätt i antalet
nötboskap. Slutligen enades man om att brudgummens familj
skulle skänka brudens familj fyra kor, två getter, två hackor, en
filt, en lampa samt kläder för en person som skulle representera
Farajas avlidna mor på bröllopet. Den dagen brudpriset
bestäms är en stor dag i flickans hem. Hennes släktingar
manifesterar sin glädje genom att dansa, äta och dricka.
Kongolesiska seder vid bröllop
1.
När två ungdomar bestämt sig för att ingå
äktenskap går den unge mannen till flickans far och
anhåller om hennes hand. Om fadern då samtycker
uppmanar han den unge mannen att hämta sina föräldrar
för att man ska kunna diskutera de praktiska detaljerna,
bland annat hemgiften/brudpriset. När svärföräldrarna
anländer ger de den blivande bruden den lilla hemgiften (en
liten gåva). I och med detta betraktas de unga som förlovade.
2.
3.
Det andra steget är den borgerliga vigseln som är
den officiella i Kongo därför att fästfolket efter den
ceremonin är man och hustru till sin död. Det tar
femton dagar innan äktenskapet är legaliserat.
Det sista steget är den kyrkliga vigseln som
genomförs efter den borgerliga. I Kongo Kinshasa
kan ingen vigas av en präst eller en pastor utan att
först officiellt ha blivit sammanlänkade av en statlig eller
kommunal tjänsteman. I kyrkan är ritualen olika beroende
på om man är katolik, protestant eller bekänner sig till
exempelvis baptisterna.
De äkta makarna efter den borgerliga vigseln. Foto: Mihigo Rumaza Nakatale Emmanuel.
När det var dags att överlämna den
lilla hemgiften gav Faraja en kyckling
och en höna som symboler för att
Marc Bahati officiellt var erkänd av sin
svärfar. Han och hans vänner festade
på kycklingen. Hönan gav Marc till sin
far som tecken på att Farajas och Marcs
familjer blev släkt och var förenade.
Faderns välsignelse
Efter den borgerliga vigseln gick Faraja
tillbaka till sin egen familj för att
invänta sin fars välsignelse. Under en
och samma dag fick hon uppleva sin
borgerliga vigsel, faderns välsignelse och
släktingarnas fest. Efter den borgerliga
vigseln kom Marcs familj till Farajas
hem för att officiellt ta med henne till
sitt hem enligt kongolesisk sed. Brudens
far hällde några droppar juice i ett glas
och hällde drycken över dotterns huvud
med orden: ”Farväl, Faraja, gå till dina
svärföräldrars hus! Föd tvillingar, döttrar
och söner!”.
Text: Margareta Wilholm
I alla kulturer i världen är äktenskapet en förening
mellan två människor som hoppas att det varar livet
ut. Men sederna är olika i olika kulturer. Dessutom
finns det olika sätt att fira bröllop i olika delar av den
kristna världen. Jag har sammanfattat det som Mihigo
Rumaza Nakatale Emmanuel (FEPAM:s Coordinator
and Sponsorship Director Manager) har berättat för
mig om sin dotter Farajas bröllop. Detta är också en
berättelse om hur Fulirufolket firar bröllop.
14
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barnen Framför Allt nr 4 - 201315
Bistånd och Fadderskap
Bistånd och Fadderskap
När Marc och hans familj kom till Farajas hem
överlämnade de det sista av hemgiften. På eftermiddagen
och kvällen var det fest i en hall som hade hyrts för tillfället.
Släktingar, medlemmar i baptistkyrkan och faderns (familjens)
vänner var gäster vid denna familjeceremoni. Brudparet var
hedersgästerna.
Resan till det nya hemmet
Två dagar senare hyrde brudens far en båt för att
transportera fyrtio personer, utvalda att föra hans dotter till
Marcs familj där paret vigdes i en katolsk katedral i Birava.
(I byn lever en annan kongolesisk folkgrupp som heter
Bash. I hela landet finns det upp till 600 folkgrupper.).
Delegationen leddes av en man och två kvinnor. De hade
två lådor Coca Cola och två måltider med kasavabröd
och kött: en mindre för brudparet att äta i deras rum
och en större för Marcs föräldrar och släktingar. Efter
ceremonierna i kyrkan fortsatte festligheterna för det unga
paret. Mat och dryck saknades inte då även gästerna hade
med sig förning.
Köper man verkligen bruden?
Folk från andra platser tror att afrikaner säljer sina döttrar
för nötboskap och pengar. Det kan ju delvis vara sant men
för fattigt folk som Farajas pappa gick tre fjärdedelar av
hemgiften åt till festen och gåvor till bruden. Gåvorna var
sådant som behövs för att starta familjelivet. Tillsammans
med övriga gåvor från släktingar och vänner är detta vad
bruden för med sig som grundplåt och i Farajas fall översteg
det priset för de fyra korna mm som betalades som hemgift.
I de flesta länder i Afrika är hemgiften mycket viktig om man
vill få en flickas hand.
Den nya familjen som inviger bröllopsfesten. Foto: Mihigo Rumaza Nakatale Emmanuel.
Fadderverksamheten i
Kolkata har svårigheter
A
doptionsmyndigheten i Indien, CARA,
införde för en tid sedan regeln att indiska föreningar som ägnar sig åt internationella adoptioner inte får ta emot bidrag
från utländska organisationer med motsvarande verksamhet.
Barnen Framför Allt är en förening vars
främsta syfte är internationella adoptioner.
Detta betyder att vår samarbetspartner i
Kolkata, ISSA, i nuläget inte kan ta emot bidrag från BFA-Bistånd/Fadder. Den nya regeln
drabbar våra fadderbarn i Nava Joti Mominpur, Nava Jyoti Thakurpukur, Loreto School
och Children Left Behind, men också annan
verksamhet som BFA-Bistånd/Fadder stöder
via ISSA.
För närvarande ackumulerar vi faddrarnas
pengar (samt andra pengar som är avsedda för
insatser i ISSA:s regi). Vi vet tyvärr inte hur
länge den nya bestämmelsen kommer att vara,
men vi vill försäkra er att både ISSA och BFABistånd/Fadder gör ansträngningar för att lösa
situationen.
Vi vill dock understryka att den nya regeln­
endast rör verksamheten i Kolkata som genom­
förs genom ISSA. Organisationer som inte
är involverade i internationella adoptioner,
såsom Annai Home, CASP och de klosterskolor
där vi har fadderbarn, är inte berörda.
BFA-Bistånd/Fadder
PRESENTATION
Kerstin Glenstedt
Stolt
Ny medlem i BFA:s Bistånds- och
faddergrupp
Jag heter Kerstin Glenstedt Stolt och är 56 (snart 57) år.
Jag har två barn: en biologisk son, Erik, på 23 år och utflugen
samt en flicka, Linn, adopterad från Hanoi, Vietnam som
snart fyller 16 år. Vi bor i Mölnlycke.
Jag jobbar på SCA, som numera är ett hygienföretag och inte
ett skogsbolag. Min arbetsuppgift är att se till att våra produkter
är säkra för konsumenterna att använda. Jag har ingen större
erfarenhet att jobba med biståndsarbete, mer än att jag för länge
sedan läste u-landskunskap och nu också ställer upp som volontär på Erikshjälpen. Det ger mig en tillfredsställelse att hjälpa till
med det lilla jag kan. När jag läste i tidningen att BFA-Bistånd/
Fadder sökte medarbetare tyckte jag det verkade spännande att
hoppa på. När nu barnen är stora, behövs man ju inte i hemmet
lika mycket längre. Jag ser fram emot att bli biståndsarbetare i
BFA. Vietnam ligger mig extra varmt om hjärtat.
16
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barnen Framför Allt nr 4 - 201317
Kerstin Glenstedt Stolt. Foto: Erik Lövgren.
mobil: 070-588 76 92
e-post: [email protected]
Bistånd och Fadderskap
Bistånd och Fadderskap
När vi upptäckte att vi verkligen gör skillnad
Att som fadderadministratör resa till det land man koordinerar fadderverksamheten i och samtidigt
få träffa både barnen man arbetar för och de kontaktpersoner man arbetar genom är verkligen en
fantastisk upplevelse. I somras åkte jag och min familj till Sri Lanka på semester. Under våra veckor
där passade vi på att besöka både barnen på flickhemmen Lourdes Girls Home och Good Sheperd
Convent­men också ett stort antal fadderbarn som bor hemma hos sina föräldrar. Möten som vi önskade att alla våra fadderfamiljer i Sverige någon gång skulle få uppleva.
Text: Gunilla Landelius, fadderadministratör för Sri Lanka
Alla samlade på Lourdes Girls Home. Foto: Stefan Landelius.
18
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barnen Framför Allt nr 4 - 201319
Bistånd och Fadderskap
Bistånd och Fadderskap
P
lötsligt står vi där mitt i en annan verklighet och inser
att det vi gör här hemma verkligen gör skillnad! Föräldrar och barn bekräftar att pengarna når fram, betyg och
studieresultat visas upp och förklaras, skolböcker och skolväskor plockas fram. Barnen berättar om sina planer och sjunger
sånger för oss. Vi berättar om Sverige, svenska traditioner
och hur det är att gå i svensk skola. Barnen lyssnar och frågar,
vill lära sig mera. De undrar över om det verkligen kan växa
någonting överhuvudtaget i fadderlandet Sverige – för snön
verkar ju täcka det mesta?! Hur överlever man i kylan? Och
den här sporten ishockey finns den där vi bor?!
Jag försökte besvara frågorna så gott jag kunde samtidigt
som jag matades med hemgjorda lokala bakverk och flera sorters bananer i värmen. Svetten lackade och när de såg att jag
behövde vätskepåfyllning högg en av fadderpapporna ner en
King coconut, skar av toppen och serverade mig den ljumma
genomskinliga drycken i ett litet glas. Livet bland palmer,
bananträd och risfält är lika naturligt för dem som björkar,
äppelträd och potatisåkrar är för oss. Skillnaden är att det på
Sri Lanka är solklart att man odlar det mesta själv för att hålla
kostnaderna nere. Det som vi här hemma planterar och skördar i våra trädgårdar för att det känns bra är en förutsättning
för överlevnad för många av våra fadderfamiljer på landsbygden på Sri Lanka.
Det kom tydligt fram att barnen förstår att deras fadderfamiljer i Sverige bryr sig om dem och följer deras utveckling.
Många av barnen bär på drömmar om att bli sjuksköterska,
lärare och läkare för att få hjälpa andra och för att kunna
försörja sig själva och sina familjer. Skolan tar en mycket
stor del av barnens tid och det läggs ner många timmar efter
skolans slut på att göra hemläxor och förbereda sig inför prov.
Klarar man inte en årskurs flyttas man inte upp till nästa. Våra
kontaktpersoner intresserar sig för barnens skolresultat och
uppmuntrar och stöttar så ofta och så gott de kan.
När vi besökte flickhemmet Good Sheperd Convent i Sri
Lankas inland följde vi även upp det projekt som BFA-Bistånd
har finansierat där. För ett par år sedan började brunnen med
dricksvatten på flickhemmet att sina. Det gick inte att lita på
tillgången och om det fanns vatten så var trycket så lågt att
man fick bära upp vattnet ett hundratal meter uppför berget
till huvudbyggnaden. Detta blev en ohållbar situation och
BFA-Bistånd bestämde sig för att hjälpa till med kostnaden
för en ny brunn och en pump.Syster Therese Marie, som är
ansvarig nunna, läste på om brunnsborrning, begärde in offerter från brunnsborrare och startade upp ett projekt. Brunnen
borrades och blev 70 meter djup. Hundra meter nya ledningar
drogs. En elektrisk pump installerades. Hon lyckades även
förhandla till sig två stora vattentankar i plast, vilka i dag
fungerar som varmvattenberedare, tack vare att solen värmer
tankarna på dagtid. Barnen och nunnorna är lyckliga över hur
den nya brunnen har underlättat för dem i deras vardag. Nu
kan man planera matlagningen, disken, tvätten av kläder och
morgonduschen samt vara säker på att det verkligen blir av!
På Sri Lanka finns det fortfarande barn som väntar på att
få en svensk fadder. Är ni intresserade eller känner någon som
är intresserad av att bli fadder till ett barn är ni välkomna att
På Sri Lanka driver BFA-Bistånd/Fadder
just nu fyra olika fadderprogram:
Lourdes Girls
Home
flickhem som drivs av katolska nunnor
Good Sheperd
Convent
flickhem som drivs av katolska nunnor
Salvation Army
ansvarar för 25 barn som bor hemma hos sina
föräldrar, huvudsakligen på landsbygden runt
omkring Colombo
Rita Kohomban,
Smyrna Church
ansvarar för 25 barn som bor hemma hos sina
föräldrar i södra Sri Lanka och i Colombos slum
höra av er till Gunilla Landelius, fadderadministratör för Sri
Lanka ([email protected]). Fadderskapet behöver inte
vara personligt. Det kan lika gärna tillhöra en grupp kollegor
på jobbet, syjuntan, skolklassen, gamla barndomsgänget eller
vilken konstellation som helst som med 150 kronor i månaden
vill vara med och göra skillnad.
Syster Therese Marie visar oss den nya brunnen. Foto: Stefan Landelius.
Hemma hos ett av våra fadderbarn. Foto: Stefan Landelius.
King Coconut just nertagen från palmen av en av papporna till våra
fadderbarn. Foto: Stefan Landelius.
Flickorna på Good Sheperd Convent spelar cricket en stund efter skolan. Foto: Stefan Landelius.
20
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barnen Framför Allt nr 4 - 201321
Bistånd och Fadderskap
Bistånd och Fadderskap
Getter som ger hopp
Du vet väl att du kan ge ditt fadderbarn i Uvira, östra Kongo Kinshasa­en get i julklapp, eller köpa ett
gåvokort för 400 kronor och på så sätt ge en ensam­stående kvinna en get? Vår getspecialist Manasseh
har gett oss en färsk rapport­om getterna som fadderbarnen och de ensamstående kvinnorna fått.
Vem vill du stödja
under­det nya året?
Text: Margareta Wilholm
F
EPAM:s getflock är nu så stor som 65 stycken. Åtta
killingar­har fötts och överlämnats till fadderbarn som ännu
inte fått någon get. Reglerna är sådana att när man har
överlämnat en killing till någon som ännu inte fått en get får man
behålla de övriga, på så sätt kan man få en liten flock. Om getterna får bra bete kan de få två killingar per år. Våra getter betar
bland träd och buskar i sluttningarna ner mot Tanganyikasjön.
En get kostar ju 400 kronor men hela summan går inte åt
inköpet. Manasseh lägger undan pengar till Getfonden, med
hjälp av vilken man nu kan behandla och ge medicin åt de
sjuka djuren.
Några familjer har slaktat sin get. Det kan bero på att
man helt enkelt har behövt pengarna eller maten men det kan
också ha varit på grund av en fest, då man enligt traditionen
gärna ska bjuda på getkött.
Om man vill sälja sin get tjänar man 50 US-dollar för en killing och 70-80 US-dollar för en vuxen get. Men man tjänar alltid
bäst på att behålla geten, det är ju förhållandevis lätt att förmera
kapitalet. När Manasseh köper getter är han väldigt noga med att
välja starka exemplar. Han köper därför vuxna getter.
Ensamstående kvinnor får getter genom gåvokorten.
Manasseh säger att det är ett mycket lyckat projekt. Det rör sig
ofta om äldre, ensamma kvinnor som helt enkelt har sin get
som sällskap och familjemedlem. De kan sälja killingar och
tjäna en slant och ändå ha kvar sin vän.
Manasseh ser många fördelar med projektet. Geten ger hjälp
till självhjälp. Den hjälper till att reda ut problem genom att till
exempel stoppa en nedåtgående ekonomisk spiral. Att äga en
get ger hopp om en bättre framtid. Och redan första dagen kan
man förbättra sin lilla jordlott med gödsel. Däremot producerar
getterna mjölk enbart till sina killingar. Familjerna hjälper varandra att vakta djuren, vilket alltså bidrar till sammanhållning.
Men han ser också nackdelar. Getter kan bli sjuka och det är inte
alltid medicin hjälper. Det händer därför att en get dör eller blir stulen.
”I vår kultur är det välstånd att ha en get; det ger status till
individen och familjen”, avslutar Manasseh.
BFA-Bistånd/Fadder har många järn i elden. I våra projekt värnar vi om barn som
behöver stöd för att få en så gynnsam uppväxt som möjligt. Vi vill att barnen ska ges
förutsättningar till ett bra liv där de som vuxna kan försörja sig själva och en familj
samt vara goda och inspirerande föredömen för nästa generation.
Att hjälpa andra kostar pengar men vi vet att våra medlemmar gärna stöder goda
projekt. Du kan alltid välja att bli fadder i våra kontaktländer, men du kan också välja
att stödja något/några av de projekt som BFA-Bistånd/Fadder sponsrar.
Listan nedan innehåller ett urval av våra projekt. Tveka inte att kontakta oss om du
saknar något eller vill veta om allt annat våra medlemmar stöder! Vi berättar mer än
gärna!
• FEPAM:s skola i Uvira, Kongo Kinshasa.
• Lärarfortbildning i FEPAM:s skola, Uvira, Kongo Kinshasa.
• Biståndsverksamhet genom FEPAM i Burundi.
• Jonathan i Burundi i hans akademiska studier för att bli läkare.
• Massajflickorna i Kenya.
• Tukwathela soppkök i norra Namibia.
• Thuong i Vietnam som äntligen fått chans att igen gå i skolan.
• De nya nio funktionshindrade barnen från Than ba i Vietnam.
• Annai Homes projekt för byggande av toaletter och matsal.
• Fadderprojektet i Burma.
• Fadderprojektet i Polen.
En av våra getter. Foto: Margareta Wilholm.
• Fadderprojektet i Sri Lanka.
• Get-projektet i Kongo Kinshasa, Burundi och södra Indien.
• Datautbildning vid de skolor vi stödjer.
Välj det projekt du vill satsa på och ge ditt stöd via ett engångsbidrag eller månadsvis. Skriv projektets namn i meddelandefältet när
du betalar. BFA-Bistånds/Fadders 90-konto är plusgirot 900272-6.
22
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013
Barnen Framför Allt nr 4 - 201323
Avsändare:
Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 Kungsbacka
B
Sverige
Porto betalt
Port Payé
Vill du bli nästa
REDAKTÖR
för BFA:s medlemstidning?
Att arbeta som redaktör för BFA:s medlemstidning är både
roligt och berikande. Man är som spindeln i nätet som kopplar
samman kontoret, styrelsen och medlemmarna. Man får
den första inblicken i de många upplyftande projekten som
föreningen engageras i. Man får också inspiration om framtida
goda gärningar där man själv kan vara involverad. Man får en
meningsfull fritid!
Vill du bli nästa redaktör för BFA:s medlemstidning? Eller
kanske bara ingå i redaktionen? Kontakta Anna-Karin på kontoret ([email protected]).
EurAdopts internationella konferens
om adoption i Stockholm 2014
I april 2014 arrangerar de europeiska adoptionsorganisatio­nernas­
paraplyorganisation­EurAdopt en internationell konferens med­
huvudtemat: “Adoption for the right reasons: an option for
permanency­”.
Konferensen vänder sig till både beslutsfattare och yrkesverksamma inom adoption och barnrättsfrågor. Deltagarna
kommer­från såväl Europa som från ett stort antal länder runt
om i världen.
Programmet kommer att utgöras av tre delar:
• Del 1 som fokuserar på god praxis inom internationell
adoption med betoning på barnets bästa. Olika experter utgår
från 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner för att belysa risker och
utmaningar inom området.
• Del 2 som fokuserar på post adoption services (PAS) och
belyser den adopterades och adoptivfamiljens behov av stöd.
• Del 3 som berör inhemsk adoption i relation till lång­
variga familjehemsplaceringar.
Konferensen är öppen för allmänheten och vi välkomnar
alla intresserade.
24
De fyra svenska adoptionsorganisationerna (BFA-Adoptioner­,
Familjeföreningen för internationell­adoption, Barnens Vänner
och Adoptionscentrum) står som med­arrangörer.
Datum: den 23-24 april 2014.
Plats: Piperska Muren i Stockholm­.
Barnen Framför Allt nr 4 - 2013