Transcript Nr 2 - 2012 Adoptioner – Bistånd – Fadderskap

Nr 2 - 2012
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
Kontakter
Kontoret
Fadderbarnsverksamhet
Vårt kontor finns på
Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka.
Tel: 0300-331 31. Fax: 0300-331 30.
Telefontid: mån, ons - fre: 9.30-11.30.
Tis: 13.00-15.00.
Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burundi, Demokratiska
Republiken Kenya, Kongo, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam.
Har du frågor om adoption? Ring, faxa eller
mejla kontoret där Maria Berg, Helle HolstNielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Margareta
Sandbom, Berit Sandegren, Anna-Karin Stahre,
Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Lina
Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar.
Har du frågor om uppföljningsrapportering?
Ring, faxa eller mejla kontoret där Ulla
Karnbrant Reis och Helena Lagerberg arbetar.
E-post: [email protected]
Hemsida: www.bfa.se
Medlem i föreningen blir du genom att sätta in
425:- på pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570.
Styrelsen
Eva Jonasson-Melin,
ordförande, tel 070-620 40 20
Stefan Landelius,
vice ordförande, tel 070-987 35 89
Gustaf Östberg,
kassör, tel 070-744 02 44
Erna Lagerfors
sekreterare, tel 0708 60 99 87
Margareta Wilholm,
styrelseledamot, tel 076-319 5 19
Elisabeth Westholm,
styrelseledamot, tel 070-670 07 32
Nataliya Hulusjö
styrelseledamot, tel 0735-78 50 87
Francisca Herodes
Styrelseledamot, tel 076-946 64 54
Agneta Starfelt
Suppleant, tel 0706570436
Anna Söderström
Suppleant, tel 0730 80 80 12
Fadderbarnsverksamheten samordnas av
Erna Lagerfors, tel. 0708 60 99 87.
Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på
bg 5246-1571.
Biståndsverksamhet
Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka.
Biståndsverksamheten samordnas av Margareta
Wilholm, tel. 076-319 35 19
Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på
pg 42 04 45-9 eller bg 452-6570.
Redaktion
Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin
Redaktör: Supriya Melin
Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Sofia Norström
och Anna-Karin Stahre.
Grafisk formgivning: Supriya Melin
Tryckeri: Tabergs tryckeri AB
Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med
fyra nummer per år. ISSN 0281-454 X.
Vill ni skriva en artikel i tidningen?
Mejla redaktionen på [email protected].
Vill ni annonsera i tidningen?
Mejla Supriya Melin på [email protected].
Omslagsfotot
Barnen i Kongo får sin lunch av mjölk och bröd
innan skolan börjar, klockan 13.00. De blir
piggare och kommer ihåg bättre. Läs mer om
mjölkprojektet och andra biståndsprojekt i
tidningen.
Foto Margareta Wilholm
Om du har frågor eller funderingar som du vill
att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av oss
i styrelsen eller skicka e-post till [email protected]
2
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Eva har ORDET
Nej, det är inte tryckfel i rubriken. Jag tänkte börja med att skriva om ord
och dess betydelse. Vissa ord har en alldeles särskild innebörd och bara
själva ordet är laddat med förväntningar och förhoppningar. Bra exempel
är jul, födelsedag, mors dag och fars dag.
Innehåll 2 - 2012
Eva har ordet
Adoptionsnytt
Barn söker föräldrar
Äntligen får vår son komma hem
Kommer ni ihåg Simon?
BFA besöker Ryssland
BFA-A på konferens i Etiopien
Vår viktigaste uppgift!
Nya på kontoret
Ny i redaktionen
BFAs nya styrelse 2012
Ni kvinnor snackar om att föda
barn...då skulle ni bara veta
Biståndsverksamhet
Fadderbarnsverksamhet
Anslagstavlan
3
4
5
6
7
8
9
10
12
13
14
18
20
23
24
Ett annat sådant ord är SOMMARLOV. Tänk efter vad ordet betyder
för dig. Ledighet, sol, bad, resa, utflykt, plocka bär, grilla, äta utomhus,
umgås med familjen och släkten. Många känner igen sig i vad ordet betyder och man kan också säga att denna innebörd är något som de flesta
som bor i Sverige har gemensamt. Innebörden av ordet märks på dagis,
i skolan, i affärerna och bland mycket annat i vårt samhälle. Men dessa
positiva upplevelser är inte en självklarhet för alla barn i Sverige. Och nu
inför sommaren talas om den växande barnfattigdomen i Sverige. Många
tips finns också om hur man får ett meningsfullt sommarlov utan att det
kostar jättemycket. I Sverige finns många aktiviteter som är gratis och
inte minst all underbar natur som vi har tillgång till.
Våra barn har en helt annan erfarenhet av ordet sommarlov. Nästan alla
adoptivbarn har kommit till en institution efter födseln och många har
varit där några år innan de kommer till sin familj i Sverige. Visst finns
det barnhem i våra länder som försöker göra lite extra för barnen ibland
såsom fest eller liknande och t o m någon enstaka utflykt. Men det är
naturligtvis i mycket begränsad omfattning. Många barn har aldrig varit
utanför barnhemmets murar. De uppleveser som är förknippade med
sommarlov och som svenska barn ser som en självklarhet finns inte för
dessa barn.
Tänk vilken lycka för ett adoptivbarn att fira sitt första sommarlov!
Och tänk vad det betyder för alla adoptivföräldrar. Ofta funderar jag
kring att man som adoptivförälder har fått något mer. Ytterligare en
dimension till föräldraskapet. En sorts Föräldrakvalitet för oss adoptivföräldrar.
Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell
organisation för adoption, fadderskap
och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är
auktoriserad att arbeta med adoptioner
från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien,
Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Sri
Lanka, Taiwan, Thailand, Tjeckien och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i
de länder föreningen har kontakt med.
Medel för biståndet kommer bland annat
från medlemsavgifterna som oavkortat
går till bistånd, men även donationer
och hjälpinsamlingar ger intäkter till
biståndsverksamheten.
Ta nu vara på sommaren och
”gör så roliga ställen
där barna kan springa omkring
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring.”
TREVLIG SOMMAR!
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Adoptioner – Bistånd – Fadderskap
3
AdoptionsNytt
Här kan du läsa om våra adoptionsländer.
För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller gå in på www.bfa.se
Bolivia
Vi väntar på förnyat avtal i Bolivia, tills
dess kan vi inte skicka nya handlingar till
landet. För nya familjer avvaktar vi avtalet.
Sex barn anlände 2010. Två barn anlände
2011. Två barn har anlänt 2012. Medgivandekrav: 0-12 mån. (högre är positivt).
Bulgarien
Väntetid i landet: 24 -36 månader. Kan bli
kortare vid högre medgivande. Väntetid i
Sverige: ca 3 månader. 18 barn till 16 familjer har anlänt under 2011. Tre barn har
anlänt under 2012. Medgivandekrav: 0-36
mån. (högre är önskvärt och möjlighet att
ta emot barn med särskilda behov).
Indien
Den indiska centralmyndigheten CARA
lanserade sommaren 2011 nya riktlinjer
för adoptioner. Vi har fått inloggningsuppgifter till CARA:s nya online system och
kunnat registrera våra första ansökningar.
Första arbetsdagen i varje månad klockan
10 indisk tid öppnas CARA:s hemsida för
registrering av nya ansökningar. CARA tar
emot 100 nya ansökningar från hela världen varje månad. Till registreringen skall
bifogas en bestyrkt översättning av utredningen som max får vara 10 sidor. Först
när CARA godkänt familjen kan övriga
dokument skickas till barnhemmet i Indien. CARA bestämmer till vilket barnhem
ansökan skall skickas.
Kravet på äktenskapets längd har ändrats
till två år.
Enligt riktlinjerna skall barnhemmen nu
placera 80 % av barnen i inhemsk adoption.
Totalt har det under 2011 anlänt nio barn
till åtta familjer från barnhemmet Nava
Jeevan i Kolkata. Ytterligare två barn finns
utsedda till våra familjer.
Kenya
Väntetid i landet på barnbesked: ca 3-5
mån. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid:
9 månader. Elva barn har anlänt 2011.
Åtta barn har anlänt 2012. Tre familjer
befinner sig i landet. Medgivandekrav: 1236 mån.
4
Litauen
Väntetiden i landet: ca 12 mån. Väntetid
i Sverige: ca sex mån. 15 barn till elva
familjer har anlänt under 2010. Elva barn
till tio familjer har anlänt under 2011. Två
barn har anlänt med sina familjer hittills
under 2012. Medgivandekrav: Lägst 0-36
mån.
Polen
Väntetiden i landet: Kortare väntetid vid
högre medgivande/syskonpar. Varierar
beroende på hur högt medgivande familjen
har och vilka förutsättningar man har att
passa in på flera adoptionsmyndigheter
i Polen. Ingen väntetid i Sverige. Tolv
barn har anlänt till elva familjer 2011. Tre
barn till två familjer har hittills anlänt i år.
Medgivandekrav: 0-24 mån.
Ryssland
I år har hittills sex av våra familjer kommit hem med sina åtta barn. Sammanlagt
har ytterligare 19 familjer sina handlingar
i Ryssland och åtta av dem är matchade
med barn. I maj/juni startade vi upp med
ytterligare fyra familjer. Vi samarbetar nu
med fyra regioner i Ryssland.
inte fyllda två år och väntetiden i utlandet
beräknas till cirka 1-1½ år. För familjer
som passar in på Taiwans krav och har
medgivanden 0-4 år (eller däröver), eller
medgivande för syskonpar, har vi i dagsläget ingen väntetid i registret i Sverige.
Väntetiden i utlandet är sedan ca 1-1½ år.
25 barn till 20 familjer har anlänt under
2010. 25 barn till 20 familjer har anlänt
även under 2011. Sex barn har anlänt hittills i år. För närvarande har vi 16 barn
utsedda till 13 familjer.
Thailand
Thailand har kvoterat hur många ansökningar organisationerna får skicka årligen.
Under 2010 och 2011 tog adoptionsmyndigheten inte emot några nya ansökningar
pga. de långa väntetiderna i landet. Under
2012 får vi skicka två ansökningar och
dessa platser är fyllda. Väntetid i landet: ca
3 år, fast för närvarande längre väntetid.
Medgivandekrav: 0-24 mån. Under 2010
kom det hem två barn och ett barn anlände 2011. Ett barn har anlänt hittills i år.
Tjeckien
Slovakien
Väntetiden i Sverige är idag ca 4 månader.
Medgivandekrav är lägst 0-24 månader,
men man önskar ansökningar med högre
medgivande. Väntetiden i utlandet är ca
10-12 månader, men räkna med längre
väntetid för låga medgivanden. Nio barn
till nio familjer anlände under 2011. Fem
barn har anlänt hittills i år och en familj
har barnbesked. Åtta familjer har sina
handlingar i Tjeckien och väntar på barnbesked.
Sri Lanka
Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn
eller syskonpar. Två familjer har anlänt
med sina barn. Ytterligare två familjer har
barnbesked. För syskonpar behövs högre
medgivandeålder.
Vi får ha tio ansökningar på gång samtidigt i Slovakien. Slovakien vill ha familjer
födda runt 1975 för de yngsta barnen.
Lägsta medgivandeålder 0-3 år. Väntetid i
landet har varit 4-18 månader för de senaste familjerna. Äldre sökande behöver högre
medgivande eller vara öppna för barn med
särskilda behov. Väntetiden i Sverige:
Några månader. Åtta barn till sex familjer
anlände 2011. Fem barn har anlänt i år.
En familj har barnbesked.
Väntetid i landet: ca 18-24 mån. Väntetid
i Sverige: ca 3 år. Fyra barn har anlänt
2011. Fem familjer väntar på barnbesked.
Medgivandekrav: 0-12 mån.
För närvarande avvaktar vi ytterligare
barnbesked innan vi kan sätta igång nya
familjers handlingar.
Ungern
Taiwan
Vi har för närvarande drygt 30 månaders
väntetid i registret i Sverige för ansökningar med låga medgivanden, dvs. 0 till
Text kontoret
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Barn söker föräldrar
Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som
är i extra stort behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn
det är som vi för närvarande söker familjer till.
För dig som vill adoptera men inte är
medlem hos BFA!
Flicka född 2003. Efter i sin utveckling,
allergier.
Även ni som inte är adoptionssökande
och medlemmar hos BFA har nu möjlighet att anmäla intresse för äldre barn
och/eller barn med särskilda behov. Mer
information finns om detta på www.bfa.
se.
Syskonpar från Slovakien, flicka född 1999
och pojke född 2002. Flickan har diabetes,
i övrigt är barnen friska.
Bulgarien
En pojke runt 5 år, bra allmäntillstånd,
försenad neuropsykologisk och intellektuell utveckling. Enligt bulgariska experter
har den här pojken stora chanser till en
normal utveckling i framtiden, förutsatt att
han placeras i en vårdande och kärleksfull
familjemiljö.
Slovakien
Flicka född oktober 2002. Kortvuxen och
behandlas med tillväxthormon, misstanke
om FAS-skada.
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Pojke född 2004. Han är understimulerad
och har uppmärksamhetsstörningar.
Två bröder, födda 2003 och 2005 söker
familj. Den äldre pojken är opererad för
skelning, utvecklingen för övrigt är god för
båda bröderna.
Slovakien godkänner även ensamstående
sökande till ett flertal av dessa barn.
Pojke född i juli 2005. Organisationen
Chung Yi i Taiwan har bett oss att finna
en familj till en liten pojke utan kända hälsoproblem. Den aktuella familjen måste ha
giltigt medgivande, ha varit gift i minst två
år samt båda makarna måste vara friska.
Makarna skall helst vara barnlösa.
Ni som är intresserade kan antingen mejla
till [email protected] eller ringa till Berit
på 0300/331 31 måndag, onsdag-fredag
mellan kl 09.30-11.30 och tisdag mellan
13.00–15.00.
Ungern
Vi söker familjer till Ungern, för barn från
3 år och över.
Taiwan
Pojke född i juli 2007. Han föddes med
ett extra finger på höger hand, men han är
nu opererad.
Text kontoret
5
Äntligen
får vår son
följa med hem
December 2011. Kallt och snö
i Archangelsk. Vi är på tredje
resan, för att hämta vår son
Jakob. Domstolen är avklarad
och när vi träffade vår son
andra gången hade han vuxit
lite och var mer avvaktande,
förmodligen för att han förstod
att han inte kände igen oss.
Text & foto Annika Dzedina
Vi åkte hem mellan andra och tredje resan
och jobbade några dagar och förberedde
oss in i det sista – men ändå känns allt
väldigt absurt på något sätt. Åtminstone
abstrakt. Vi ska få en son och Molly en
lillebror och allt känns väldigt naturligt
men fortfarande långt borta. Det är bara
en massa byråkrati hela tiden.
På den här resan, liksom på den andra, är
det bara jag och Clive. Molly går i skolan
och att ta ledigt i drygt två veckor är inte
så enkelt. Dessutom är det Lucia och skolavslutning, och rent konkret en kostnadsfråga för oss. Oj, vad pengar det går åt till
resor, hotell, taxiresor.
Dagen före Lucia åker vi till S:t Petersburg
och i den tidiga Luciamorgonen till Archangelsk. Vi träffar där den andra svenska
familjen som ska hämta sina pojkar – väldigt trevligt och givande att ha sällskap!
Dagarna går åt till att fylla i papper, fixa
pass och att skriva våra namn i någon
typ av folkbokföringsbok, att våra söner
6
numera är våra söner och inte längre
tillhör Ryssland. Eller rättare sagt – det är
mammorna som gör det och det är viktigt.
I domstolen var det däremot viktigt att
mannen talade först (om man är ett par
förstås, även ensamstående kan adoptera
från Ryssland) och att kvinnan sedan sa i
sitt tal att hon höll med om allt som hennes man hade sagt – ha ha.
Vi blir skjutsade hit och dit och hamnar
rätt med hjälp av vår tystlåtne men stabile
guide och tolk Dimitrij. Allt är välordnat,
men vi saknar lite mer information, vill
gärna veta vart vi åker och varför. Samtidigt litar vi på att allt går rätt till, varför
skulle det inte göra det? Mest av allt vill
vi att allting ska vara över så att vi kan åka
hem och fira jul med lille Jakob och Molly,
som längtar efter honom.
På hotellet träffar vi några andra svenska
familjer som ska eller har hämtat eller träffat sina barn. Otroligt roligt och givande
att ses, även om vi inte hinner byta jättemånga ord.
Den 15 december är det så dags. Dags för
barnen att komma, att ”bli levererade” till
hotellet. De ska ta första flyget från Kotlas,
där barnhemmet ligger, och komma till oss
på förmiddagen. Spänd och lite overklig
väntan. En kvinna från barnhemmet och
ett svenskt par på sin andra resa är med,
vet vi.
Så kommer de, barnen. Jakob har alla de
kläder på sig som vi lämnade på barnhemmet på andra resan: två mössor, overall,
vantar, stövlar, underbyxor trots att han
har blöja, långkalsonger, två tröjor och
hängselbyxor. Han är varm när han kommer och som han skriker! Allt går snabbt.
När vi ser att bilen kommer går vi ut, jag
känner mig bara fokuserad på Jakob och
kvinnan från barnhemmet lämnar honom
direkt till Clive, men Jakob bara skriker.
Clive ger honom till mig och han tystnar,
om det är för att han känner igen mig
eller för att jag är kvinna, han är van vid
kvinnliga vårdare, vet jag inte. Han känns
liten och lätt i min famn. Vi ger pengar
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
till kvinnan från barnhemmet, hon ska ha
resan betald, sedan går hon och vi går till
hissarna. Jag hör att mannen i det svenska
paret som kom med barnen säger ”grattis”, sedan minns jag inte så mycket mer.
Jag vet att Jakob börjar skrika igen, men
att han tystnar när vi står i hissen med det
andra paret som just fått varsin tvilling i
famnen.
Vi kommer upp på rummet och allt blir
verkligt på nåt sätt, det är nu det börjar
med blöjbyten, mat, klädbyten, sömn/inte
sömn och allt annat. Det är intensivt och
mycket på en gång att få ett barn som är
15 månader – precis som det är att få ett
barn vilket som helst, hur man än får det
och oavsett om det är nyfött eller tre år.
Jag kan bara ana vad Jakob går igenom,
hur han måste undra var han är, vilka vi är
och hur länge han ska stanna här med oss.
Vi ringer via Skype till våra mammor och
Molly. Jakob är förvånansvärt lugn och
glad, han anpassar sig liksom på en gång,
så länge han får vara med mig. Pappa får
faktiskt knappt röra honom just nu.
Andra natten vaknar han klockan tolv och
kan inte somna om, kanske förstår han att
något är nytt. Jag måste antingen stå upp
med honom i famnen, eller gå med honom
i det lilla hotellrummet. Klockan fyra somnar han till slut på min mage. Pust! Men vi
går upp igen klockan sex för att åka till S:t
Petersburg. Vi ska fixa visum till Jakob och
sen åka hem! Vi har biljetter till den 22
december, men ska försöka byta dem till
ett tidigare datum.
Allt går bra i S:t Petersburg. Jakob går
bättre och bättre och han sitter i pappas
knä om pappa har mat. Jakob äter som en
häst, men väldigt snabbt, tuggar knappt.
Kommer ni ihåg Simon?
Killen som trots en mycket grav dyslexi klarade att ta studenten med
mycket goda betyg och sedan fortsatte att studera.
Simon kom till rätt familj, hans mamma är specialpedagog och har ett
brinnande intresse av att hjälpa sin son. Tillsammans har de kämpat
mot Simons svårigheter utan en tanke på att ge upp.
Simon Sjöholm och mamma Gullan föreläser tillsammans om språkstörning/dyslexi. De berättar om den individanpassade pedagogik som
hjälpt Simon.
För att nå ut med sitt budskap har de lagt ut en hemsida: www.simondidit.se
Ta dig en titt på den om du vill veta mer om språkstörning/dyslexi.
Text Margareta Wilholm
Foto Sara Ahlström
Visum är det mannen som ska fixa. Clive
ger sig iväg tillsammans med mannen i
det andra paret och vi mammor leker med
barnen i ett lekrum på hotellet. Allt går
bra med visumet och det går också bra att
boka om biljetterna. Den 20 december sitter vi på planet till Stockholm. Så skönt!
En granne och god vän hämtar oss på Arlanda. Några andra har passat katterna hela
tiden. Några andra har fixat julgran åt oss
och vår närmaste granne har köpt mjölk,
smör och bröd. Fantastiskt!
Men det bästa av allt är förstås att se hur
glad Molly blir av att Jakob kommer, hur
trötta men lättade vi känner att vi är. Och
att få lägga Jakob i hans egen säng, som
fem barn tidigare, inklusive jag själv, har
sovit i. En stund senare somnar vi gott.
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Artikeln om Simon Sjöholm publicerades i
BFA-tidning nummer 3 år 2009.
7
Från vänster: Anna-Karin Stahre, Heller Holst-Nielsen, Eva Melin från BFAs kontor. Ludmila Puknlova och Elena Simolova kontaktpersoner i Ryssland.
BFA besöker Ryssland
Historien om Artyom
Sjuårige Artyom påträffades sommaren
2010 utanför en myndighetsbyggnad i
Moskva med en lapp om halsen. På lappen
stod det ” Jag vill inte längre vara förälder
till det här barnet. Eftersom han är ryss
återlämnar jag honom till er omsorg och vill
annullera adoptionen”. Hans amerikanska
adoptivmamma hade sagt till honom att
han skulle på en utflykt till Moskva och satt
honom ensam på ett flygplan med en ryggsäck med godis, kakor och färgpennor.
Händelsen ledde till en diplomatisk kris
mellan Ryssland och USA. Under en period
var alla adoptioner till USA stoppade.
Artyom har nu fått upprättelse när den
amerikanska adoptivmamman nyligen
dömts av en domstol i USA att betala över
en miljon kronor i skadestånd till honom.
Hon ska också ge honom underhåll på
drygt 7 000 kronor i månaden tills han fyller 18 år. Mamman har överklagat domen.
Adoptionsprocessen
Denna händelse och även ett par andra fall
där amerikanska adoptivbarn har råkat illa
ut har naturligtvis påverkat de ryska myndigheterna och domstolarna.
Som adoptivmamma och representant för
en adoptionsorganisation blir jag bestrört
när jag läser historien om Artyom. Ni som
läser detta reagerar säkert på samma sätt.
Man kan inte förstå handlingsättet och det
är lätt att fördömma och säga att det aldrig
skulle inträffa med en svensk adoptivförälder.
BFA har arbetat i Ryssland i drygt ett år
och nu i april var första gången som vi besökte landet. Vår kontaktperson Ludmila
8
Pukhlova har besökt oss i Sverige ett antal
gånger. Vi arbetar i flera regioner i landet
och innan resan hade vi fått hem tretton
barn till elva familjer. Syftet med resan var
att träffa våra kontaktpersoner och regionala
representanter och att diskutera frågor kring
adoptionsprocessen. Med erfarenhet från de
adoptioner som genomförts är det många
rutiner och arbetssätt som kan förändras
och förbättras.
En stor fråga för oss i samband med besöket var också den restriktiva attityden från
myndigheter och domstolar som har blivit
en följd av händelsen med Artyom. Domstolarnas skepsis blir särskilt tydlig när vi
ska etablera oss i en ny region där Sverige
inte har förmedelat adoptioner förut. Vi får
då t.ex. frågor om hur domstolen ska försäkra sig om att barnet blir adopterat enligt
svensk rätt och att barnet blir omhändertaget om något händer adoptivföräldrarna.
Detta är förståliga frågor när man känner
till historien om Artyom, men annars är det
lätt att som svensk tycka att det är självklart
att barnet har en säker framtid i Sverige. Vi
blir t.o.m. lite stötta över frågan. Men frågan kvarstår; Hur bevisar man att detta inte
kan hända i Sverige och att barnet har en
säker framtid i vårt land.
Adoptioner är också politiskt känsliga i
Ryssland som i många andra länder. Många
länder känner skuld för att tvingas adoptera
bort sina barn internationellt. Tyvärr är det
många gånger så att det som glöms bort är
barnen och deras bästa.
bekräftat att den ryska adoptionsprocessen
är omständlig och att byråkratin i Ryssland
är tung. I jämförelse med andra länder krävs
oerhört mycket handlingar.
Ett besök på barnhem stod på programmet
och det blev ett stort barnhem i St. Petersburg. Närmare 150 barn fanns här och
många var Hiv-smittade. Vi fick en genomgång av hur de tar hand om barnen med
läkarundersökningar och medicinering. Ett
oerhört imponerade arbete. Barnhemmet
hade hög standard med fina lokaler och
mycket leksaker både ute och inne.
Den mesta av tiden tillbringade vi på kontoret i möten med våra kontaktpersoner och
regionala representanter. Det var mycket
värdefullt att på plats prata om rutinerna
och de dokument som krävs. Som sagt
myndigheterna i Ryssland kräver i många
fall handlingar som vi inte kan prestera
eftersom lagstiftningen och byråkratin är
så olika i våra länder. Vi kunde dock finna
lösningar på mycket och var nöjda med
samtalen.
Ledig tid
Vi hann med några korta promenader i den
vackra staden, men veckan innehöll mest
arbete. Sista kvällen fick vi tillfälle att gå på
balett och se Tjajkovskijs Svansjön, på The
Hermitage Theatre. Det var en oförglömlig
upplevelse. Teatern är en del av Vinterpalatset och byggd i slutet av 1800-talet och
nu helt restaurerad. En oerhört vacker teater
och en klassisk rysk uppsättning av Svansjön fick avsluta vår resa.
Myndigheter och barnhem
Vi besökte den lokala adoptionsmyndigheten i Leningradregionen. Det blev ett
mycket bra möte och chefen uppskattade
vår genomgång av reglerna i Sverige. Vi fick
Text Eva Melin
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
BFA-A på konferens i Etiopien
IPC (Fifth International Policy Conference on the African Child) organiserade under två dagar i slutet av maj en konferens
med titeln: – Intercountry Adoptions,
Alternatives and Controversies i Addis
Abeba, Etiopien. BFA-A deltog på konferensen tillsammans med cirka 500 andra
personer från ett antal afrikanska länder,
Europa samt USA.
Konferensen syftade till att belysa de problem som har uppstått i samband med att
antalet internationella adoptioner kraftigt
har ökat i Afrika under de senaste åren. Ett
av målen med konferensen var att skapa ett
policydokument med riktlinjer hur de afrikanska staterna skall förhålla sig till adoptioner. Många av talarna var representanter
för frivilliga organisationer samt olika
statliga myndigheter som exempelvis från
Etiopien, Kenya, Mali, DRC, Tanzania,
Nigeria, Uganda, Malawi, Holland, Frankrike och USA. Det framkom tydligt att
den allmänt rådande bilden av afrikanska
myndigheterna är att internationella adoptioner på den afrikanska kontinenten alltid
skall ses som den sista lösningen.
Ett antal forskare presenterade även data
och information kring internationella
adoptioner och viktiga perspektiv kring
regelverk som behövs skapas för att skydda
barn och att det alltid måste vara barnets
bästa som skall prioriteras.
Många av de lagar som reglerar barns rättigheter/skydd, samt eventuell adoption är
ofta mycket åldersstigna och härstammar
från kolonialtiden.
Under konferensen lades stor vikt vid att
uppmana de afrikanska staternas myndigheter att skriva under och ratificera Haag
konventionen från 1993 gällande barns
rättigheter i förhållande till internationella
adoptioner. Detta för att se till att barns
rättigheter skyddas på bästa sätt (i dagsläget har tretton länder i Afrika skrivit under
och ratificerat Haag konventionen, bl a
Burkina Faso, Mauritius, Burundi, Sydafrika, Kenya med flera).
Idag finns över 50 miljoner föräldralösa
barn i Afrika. De huvudsakliga orsakerna
är fattigdom, HIV/AIDS och krig. Det var
ingen tvekan om att de som representerade
konferensen har ett mycket stort engagemang i att förbättra situationen för dessa
barn i Afrika. Många talare från publiken
reste frågan kring vikten av att makthavarna skall prioritera det samhälleliga skyddet
i sin statliga budget för familjen som en
enhet för att barn skall få lov att i så stor
utsträckning som möjligt få växa upp i en
trygg familjemiljö.
Det fanns dock röster bland talarna, om
ej så många som förespråkade adoption
som ett gott alternativ i de situationer där
länder idag inte har möjlighet att ta hand
om och ge skydd till den stora mängden
föräldralösa barn.
För mer information kring konferensen se
http://www.africanchildforum.org/ipc/
Text Maria Berg, Ann-Charlotte
Särnbratt
Maria Berg i förgrunden och Agnes från Thomas Bernardo’s House i Keyna på . Foto Ann-Charlotte Särnbratt
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
9
KRÖNIKA
Vi vill alla våra barns bästa. Det ingår i en sund förälders
hela väsen. Som lyckliga, trygga individer med passion,
självkänsla och begåvning ska våra små i framtiden ta sig
an livet. Med glädje och tacksamhet har jag tagit emot
denna uppgift men också med enorm ödmjukhet och svettiga handflator. Hur är man egentligen en bra förälder?
Kan man undvika de största tabbarna när man inte ens vet
vilka dessa är? Kan man vara säker på att ens barn inte i
framtiden kommer att ifrågasätta och kritisera de val man
gjorde som förälder? Svaren är att jag inte har en aning
och i ärlighetens namn skrämmer det ibland livet ur mig!
Vår viktigaste uppgift!
Ofta ligger jag vaken en stund och tittar
på S innan jag somnar. Han sover, ligger
med benen under sin mage med rumpan
som ett litet berg bland kuddar och täcke.
Tummen är fast förankrat i munnen och
hans rufsigt, lockiga hår är lite fuktigt i
nacken. Först försäkrar jag mig om att han
andas. Visst rör sig ryggen? Visst hör man
hans andetag? Sedan slås jag av miraklet
att han är min. Att det gick! Att jag fick
bli hans mamma. Bröstet fylls av varm
bubblig luft och jag vill liksom gråta och
skratta samtidigt. Jag vill väcka honom
bara för att jag längtar efter att få vara med
honom. Just i denna stund är allt bra. Han
är trygg, varm och mätt. Alla hans behov
är uppfyllda. Ingen kan göra honom illa
eller kritisera honom. Precis just nu kan
jag vara lugn.
Jag försöker dra ut på stunden, somna
med denna ljuvliga känsla i kroppen och
vissa kvällar lyckas jag. Andra kvällar går
det mindre bra. Då byts lugnet ut mot en
gnagande oro. Det är inte en förlamande
skräck utan mer en envis, svidande rädsla.
Jag är rädd att inte räcka till, att göra fel,
att inte kunna hålla S lika trygg, varm
och mätt för alltid. Tänk vad han kan
råka ut för! Faror lurar bakom varje hörn
i form av mobbing, rattfyllon, cancer och
hjärtesorg. Mest rädd är jag ändå för att
göra fel, fatta beslut som inte är tillräckligt
10
välgrundade eller som får katastrofala
följder. Jag funderar över vad S kommer
att tänka om mig när han blir tonåring,
ung vuxen och medelålders man. Vad
kommer han att säga om sin mamma?
Kommer han att anklaga mig för beslut jag
fattat? Kommer han att förstå hur innerligt
och helhjärtat jag försökt att göra det
rätta? Kanske kommer han att ifrågasätta
själva adoptionen? Kanske kommer han
att kritisera hur jag uppfostrat honom,
mitt val av förskola och skola, vilka
vaccineringar jag låtit honom få, att jag gav
honom ett svenskt namn, att jag lät döpa
honom i kyrkan? Listan kan bli så lång, så
oändligt lång.
Vid några tillfällen har jag fått möjlighet
att prata med vuxna adopterade lite mer
ingående. Ofta kommer jag på mig själv
med att tänka på dessa vuxna som något
slags facit. Jag ser dessa samtal som en
möjlighet att få reda på hur jag bör göra
med S. Naturligtvis är det inte så. Alla
är individer och deras familjerelationer
är inte densamma som vår men jag kan
fortfarande lära mig något. Det finns
alltid något som får mig att stanna upp
och tänka till. De vet hur det känns
att vara adopterad, på riktigt! Jag kan
aldrig få samma insikt hur mycket jag
än försöker. Jag lyssnar på människor
som varit föräldrar mycket längre än
jag. Tar in, lyssnar, förkastar eller tar till
mig. Ödmjukt utmanar jag mina egna
tankar på ett sätt som jag aldrig gjort
förut. Vänner med barn får plötsligt ännu
större betydelse och de nätverk av andra
adoptivföräldrar som jag fått tack vare
min pojke ger mig ett stöd som jag aldrig
tidigare trott mig behöva.
Trots detta ligger jag alltså sömnlös ibland
för när allt kommer till kritan är det jag
som måste ta besluten, sätta gränserna och
avgöra vad som är bäst för min alldeles
egna pojke. Ansvaret ligger på mina axlar
och detta ansvar vill jag aldrig vara utan.
Så, jag gör mitt bästa, mitt allra bästa och
hoppas att det räcker. Jag hoppas att jag
kan ge S de redskap han behöver för att
klara sig bra i livet. Jag hoppas att han
kommer att växa upp och veta han är
älskad och alltid kommer vara det oavsett
vad han gör med de redskap han fått. Jag
hoppas att han kommer att tycka att jag
har gjort ett godkänt jobb som förälder
och att han har överseende med det
misstag som jag med all säkerhet kommer
att göra. Framför allt hoppas jag att han
alltid kommer att känna att det är hos oss
som han hör hemma. För mig är ju just
detta så fullkomligt självklart.
Text & foto Sofia Norström
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
11
Nya på BFAs kontor
Lina Vikterlöf
Katarina Nilsson
Hej! Lina Vikterlöf heter jag och är nyanställd adoptionshandläggare här på Barnen Framför Allt - Adoptioner sedan 5 mars i
år. Att jobba med adoptioner är nytt för mig och jag har hittills
fått lära mig så mycket nytt att hälften vore nog! Men jag trivs
väldigt bra och tycker att det är fantastiskt roligt att gå till jobbet
varje dag. Jag arbetar med handläggningen av adoptioner från
två av våra ”största” länder – Ryssland och Taiwan. Handläggningen ter sig väldigt olika i de båda länderna, och det är mycket
att sätta sig in i, men jag har tack och lov god hjälp av erfarna
kollegor... Känns oerhört spännande att få lära känna dessa
länder och att få följa er familjer genom hela adoptionsprocessen.
Alldeles nyligen fick jag förmånen att träffa flera av er på BFA´s
sommarträff i Mora. Det värmde och inspirerade att möta er och
att få se alla dessa barn från världens alla hörn, trygga och väl
omhändertagna.
Hej! Sedan mitten av mars i år har jag arbetat för Barnen Framför Allt- Adoptioner. Nyss hemkommen från årets Sommarträff i
Mora, Dalarna, känner jag mig uppfylld av idéer, inspiration och
engagemang att fortsätta arbeta som adoptionshandläggare! Jag
handlägger adoptioner från Litauen och Taiwan.
Jag är utbildad socionom och har tidigare arbetat dels med
utredningar inom socialtjänsten, dels som skolkurator. Genom
dessa arbeten har jag fått stor vana vid samtal i alla former och
har även fått god kännedom om olika myndigheter och samhällsinstanser här i Sverige. Jag har träffat många familjer i olika
livssituationer, och känner mig väl förberedd för att ta emot era
frågor och funderingar, och att dela både svåra och glädjefyllda
stunder med er.
Jag bor i en villa utanför Kungsbacka, tillsammans med min
make och våra två barn, Agnes som är 3 år och Herman som är
6 år. Vi har mycket roligt ihop, särskilt nu när sommaren står för
dörren och man kan vara ute i trädgården, ta med sig pick-nick
till havet eller bara ta en fika på altanen. På fritiden försöker jag
även att hinna med några egna intressen vid sidan av familjen,
bland annat så sjunger jag i en kör. Jag tycker också om att
promenera, och har faktiskt på sista tiden även upptäckt att det
ibland är riktigt härligt med en löprunda. Jag älskar att resa,
och det är ett intresse jag lyckligtvis delar med min man. Senaste
resan gjorde vi till New York i maj - en fantastisk resa till en
spännande och multikulturell stad.
Med hopp om gott samarbete framöver! / Lina
12
Efter min socionomutbildning samt ett par terminer socialantropologi på Göteborgs universitet, jobbade jag med asylsökande
genom Migrationsverket. Härigenom fick jag bred yrkeserfarenhet men också stor livserfarenhet genom möten med många
människors olika livsöden och situation. Jag arbetade även en del
med ensamkommande flyktingbarn. Fortsatte arbeta med flyktingar och invandrare inom Göteborgs stad, men då med de som
fått uppehållstillstånd. Att komma som ny och mer eller mindre
ofrivilligt till ett kanske okänt och främmande land som Sverige
kan vara nog så svårt och påfrestande.
Den lilla erfarenhet som jag hade av adoption innan jag började
på BFA, är från min socionomutbildning. Jag fick möjligheten
att praktisera en termin på en adoptionsorganisation i södra Indien, närmare bestämt Chennai. Där fick jag lära mig om indiska
nationella adoptioner, men även själv arbeta som handläggare
med blivande indiska adoptivföräldrar. Jag fick bland annat göra
hemutredningar och vara med om att matcha barnen med föräldrarna. Fick också vara med om domstolsprocessen och hur ett
barn blir ”färdigt för adoption”. Under tiden i Indien tillbringade jag även en stor del med barnen på barnhemmet. Barnen med
sina livsöden och situation gjorde djupa intryck på mig.
Under de senaste åren har jag även varit en del föräldraledig. Jag
och min man har fått två barn tillsammans, som numera är fem
och två år gamla. Min man är från Serbien och tack vare honom
reser vi regelbundet till hans hemland och släkt. Gränserna och
avstånden i vår värld blir allt vagare och mindre, vilket jag för
det mesta upplever som positivt! Själv är jag född och uppväxt
i Skåne men bor i Göteborg sedan 1999, då jag påbörjade min
utbildning.
Ser framemot ett gott samarbete med er alla! Hälsningar Katarina
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Ny i redaktionen
Sofia Norström
Jag heter Sofia Norström och bor i Stockholm tillsammans med min son Samuel. Just nu
är jag föräldraledig men annars arbetar jag som lärare, främst på högstadiet.
Sedan årsskiftet har jag engagerat mig i BFA-tidningen och sedan årsmötet sitter jag med
i informationsgruppen och tidningens redaktion. Detta ger mig en möjlighet att träffa
och samarbeta med andra människor som på olika sätt brinner för adoption men det
är också en chans att få ge tillbaka lite till BFA som gjort det möjligt för mig att få bli
förälder.
Mitt största intresse i livet är självklart min son. Vi tillbringar mycket tid med vår stora,
bullriga familj och nya och gamla vänner. Andra intressen är musik, idrott och (faktiskt)
mitt jobb. Att läsa och skriva är grundbultar i mitt liv både som privatperson och som
lärare.
Jag ser fram emot att få ta mig an nya utmaningar tillsammans med de andra som arbetar
med BFA-tidningen och tar gärna emot förslag på aktuella ämnen som ni medlemmar
skulle vilja läsa mer om!
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
13
BFAs nya styrelse
2012
Vid årsmötet i april var det dags igen att välja styrelse
för BFA. I år var det fyra nya ledamöter. Styrelsen har nu
på ett par år fått många nya ledamöter och därför tycker
vi att det är dags att återigen presentera hela styrelsen.
Som ni ser av presentationen är det en mycket kvalificerad styrelse med erfarenhet av olika områden som
har betydelse för BFA:s verksamhet. Att ha tillgång till
olika kompetenser inom en styrelse är viktigt och gör
också att styrelsearbetet vitaliseras. Arbetet i BFA:s styrelse skiljer sig från ett vanligt styrelsearbete på så sätt
att styrelsen utöver normalt styrelsearbete även deltar
aktivt i verksamheten. Bistånds/fadderverksamheten leds
och drivs helt och hållet av medlemmar i styrelsen som
till sin hjälp har medlemmar som är t ex fadderadministratörer.
Medlemmarna i styrelsen deltar även aktivt i adoptionsverksamheten genom att delta i möten, resor och på olika sätt bidra med sin kompetens. Våra styrelsemöten har
vi vanligen per telefon, men ett par gånger per år träffas
vi en helg. Vi har delat in oss i arbetsgrupper, där även
personal från kontoret ingår. Arbetsgrupperna förbereder
ärenden inför styrelsen och fattar även beslut i mindre
frågor. Hela BFA:s organisation kan ni se på vår hemsida.
14
Eva Jonasson-Melin
Yrke: Jurist. Har arbetat på olika
domstolar och som advokat på en stor
affärsjuridisk byrå.
Familj: Maken Lars som också är
advokat och bl a engagerad för samernas
rättigheter. Vi har två adopterade barn
Supriya och Andreas från Mumbai i
Indien.
Styrelseuppdrag: Ordförande. Arbetar
i styrelsen med adoptions- och informationsfrågor.
Varför vill du engagera dig i BFA:
Det känns meningsfullt och viktigt att
engagera sig i en verksamhet som hjälper barn, vars alternativ är att växa upp
på en institution, till att få en familj.
Att växa upp i en familj är alla barns
rättighet.
Detta visste ni inte om mig: Så här i
fotbollstider kanske jag skall berätta att
jag gillar fotboll och var en djävul på
att slå frisparkar då jag var ung. Mitt
intresse för idrott höll i sig även efter
det att jag började arbeta som affärsjurist. På advokatbyrån ledde jag gruppen
som arbetade med idrottsjuridik. Jag
har hjälpt idrottsorganisationer med
skattefrågor och spel/lotterifrågor. Och
så har jag förstås hjälpt fotbollsklubbar,
tränare och spelare med kontrakt och
tvister. Det finns mycket att lära för
livet i idrotten. Uthållighet. Samarbete.
Styrka. Med- och motgångar. Heja
Zlatan!
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Stefan Landelius
Erna Lagerfors
Gustaf Östberg
Yrke: Arbetar med mobiltelefonisystem.
Yrke: Socionom (familjerätt).
Yrke: Egenföretagare
Familj: Gunilla samt barnen Linn och
Agnes (adopterade från Sri Lanka).
Familj: En gift dotter och två barnbarn
som bor i Stockholm.
Familj: Fru Teresa och dotter Ines.
Styrelseuppdrag: Vice Ordförande
samt medlem i personalgruppen och
adoptionsgruppen.
Styrelseuppdrag: Sekreterare och fadderbarnsansvarig.
Varför vill du engagera dig i BFA:
Verksamheten intresserar mig och mitt
uppdrag är en bra kontrast till det jag
gör i mitt dagliga arbete.
Detta visste ni inte om mig: När jag
läste på Chalmers Tekniska Högskola så
sydde jag mina egna kostymer.
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Varför vill du engagera dig i BFA: För
mig är det viktigt att genom mitt ideella
arbete kunna bidra till att ett barn/en
familj kan få möjlighet till ett bättre liv.
Detta visste ni inte om mig: Snart
pensionär som nyligen har tågluffat
i England. Har planer på att lämna
Göteborg för Stockholm. Bildar snart
föreningen Elsas Väska vilket handlar just om en resväska som inköptes
på Myrornas och som har rest runt i
världen.
Styrelseuppdrag: Kassör, sitter med i
ekonomigruppen och Bistånds/faddergruppen.
Varför vill du engagera dig i BFA: Jag
vill försöka bidra till det fantastiska jobb
som BFA gör.
Detta visste ni inte om mig: Min stora
passion är fotografering.
15
Margareta Wilholm
Francisca Herodes
Anna Söderström
Yrke: Pensionerad lärare som nu får
ägna sig åt ”hobbyarbete” och är ideell
biståndsarbetare i BFA.
Yrke: Jurist, Statsvetare, arbetar på
Näringsdepartementet med EU:s regionalpolitik.
Familj: Sambo samt barn och barnbarn
som alla betyder mycket för mig.
Familj: Man och två barn: David 4 år
adopterad från Bolivia och Paloma 2 år
adopterad från Sydkorea.
Yrke: Civilingenjör i data. Startade ITföretag efter studierna -99 och arbetade
som operativ chef med ansvar för personal, leverans och ekonomifrågor. Vi var
ett växande företag med internationell
kundbas. 2006 sålde vi företaget till en
Israelisk koncern, jag arbetade kvar som
chef för en del av verksamheten. Sedan
2009 driver jag tillsammans med ett par
kollegor ett nytt programmvaruföretag.
Styrelseuppdrag: Ledamot i styrelsen,
Sammankallande i Bistånd/Faddergruppen.
Varför vill du engagera dig i BFA: I
mitt BFA-jobb får jag kontakt med
varma, intressanta och engagerade
människor både här hemma och i våra
biståndsländer. Som biståndsarbetare
får jag djupa och hållbara kontakter
med folk i många olika miljöer och
situationer. Arbetet ger mig inblick i
och förståelse för människors vardag
på ett sätt som jag aldrig skulle kunnat
få utan mitt åtagande. Jag får använda
min fantasi och min inlevelseförmåga.
Jag vet att mitt arbete gör skillnad och
det känns gott.
Detta visste ni inte om mig: Det är
min hemlis!
16
Styrelseuppdrag: Styrelseledamot,
biståndsgruppen och informationsgruppen.
Varför vill du engagera dig i BFA: För
mig är det en naturlig del av mitt liv
att vara med och stödja en verksamhet
som strävar efter att ge fler barn runt
om i världen ökade möjligheter till ett
värdigt liv.
Detta visste ni inte om mig: Jag har
ett stort intresse för mänskliga rättigheter och har bl.a. arbetat i Kenya med
säkerställande av implementeringen av
FN:s Barnkonvention samt arbetat med
att återföra ensamma barn i Somalia till
sina familjer.
Familj: Maken Jonas och sonen
Alexander två år från Bolivia, samt en
mycket glad labrador.
Styrelseuppdrag: Suppleant. Sitter med
i Adoptionsgruppen och Personalgruppen.
Varför vill du engagera dig i BFA: Vi
har fått en underbar son via BFA, och
det känns viktigt att försöka ge något
tillbaka. Jag tror att jag kan bidra med
erfarenheter från att bygga en växande
organisation, personalfrågor och internationellt arbete.
Detta visste ni inte om mig: Uppväxt och rotad i Västerbotten, numera
bosatt i Stockholm. Är en pysslare. Jag
trivs allra bäst med mycket jord under
naglarna, påtandes i trädgården. Gillar
att renovera gamla saker.
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Agneta Starfelt
Elisabeth Westholm
Nataliya Hulusjö
Yrke: Arbetar i Göteborgs Stad på
Stadsledningskontoret med Mänskliga
rättigheter i det kommunala perspektivet. Alla göteborgare är olika och har
samma rättigheter. Rätt till likvärdig
service, rätt att inte bli diskriminerade
mm. Göteborgs Stad med ca 49.000
anställda har uppdraget att se till att
människors rättigheter gör skillnad i
deras vardag i form av god äldreomsorg,
barnomsorg, utbildning, arbete, kultur
och fritid mm.
Yrke: Arbetar på Securitas med säkerhet
på våra flygplatser (just nu, det ändrar
sig hela tiden!)
Yrke: Journalist, kommunikatör, projektledare
Familj: Ja, familj som jag är glad och
tacksam för. Två vuxna söner, svärdöttrar, två barnbarn och en gammal
mamma, på äldreboende nära mig.
Styrelseuppdrag: Suppleant, sitter med
i Bistånds/faddergruppen.
Varför vill du engagera dig i BFA: Ett
stort intresse för att förändra samhället till en bra plats att leva våra liv på,
kombinerat med oro över den globala
situataionen, (där den ojämlika resursfördelningen skapar både mänskliga och
miljömässiga katastrofer) leder fram till
att jag vill bidra på de olika sätt som är
möjliga för mig.
Detta visste ni inte om mig: Att jag
vill måla på heltid och våga kalla mig
konstnär!
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Familj: Ja! Gift med Anders och vi har
våra två underbara barn Felix 13 år
och Mollie 11 år båda adopterade från
Kolkata, Indien (Nava Jeevan)
Styrelseuppdrag: Mina uppdrag i
styrelsen är följande, medlemsgruppen
och personalgruppen. Medlemsgruppen arrangerar bl.a sommarträffarna,
julfesterna och föredrag. Personalgruppen jobbar bl.a för att personalen på
kontoret ska få arbetet där att fungera
på bästa sätt. Två helt skilda grupper
men det är spännande och givande att
få tillhöra dem båda.
Varför vill du engagera dig i BFA:
BFA ligger mig så varmt om hjärtat!
Organisationen har varit en så stor del
av vårt liv under väldigt lång tid nu. Jag
tycker det känns så jättebra att få vara
med och ge någonting tillbaka, samtidigt är det väldigt skoj att ha kontakten
med personal och övriga styrelsemedlemmar. Kunna vara med och påverka
och förhoppningsvis påverka på ett bra
sätt för hela BFA.
Detta visste ni inte om mig: Skulle
vilja kunna fotografera ”på riktigt”
Familj: Jag och min man var den första
familjen som kom hem med ett barn
från Ryssland med hjälp av BFA.
Styrelseuppdrag: Styrelseledamot,
sitter i informations- och medlemsgrupperna.
Varför vill du engagera dig i BFA:
Alla människor har rätt till ett bra
liv. Jag har haft möjligheten att skapa
gemensamma minnen med några av de
fattigaste i världen och har bevittnat att
alla oavsett status och ekonomisk förmåga strävar efter samma sak: en vacker
tillvaro med familj och vänner. Att
kunna hjälpa några av dem med sämre
förutsättningar att uppnå sitt livsmål är
något som ger en annan dimension till
min egen lycka.
Detta visste ni inte om mig: Jag har
bott i fyra länder och studerat vid
universitet i tre av dem. Bland mina
bästa minnen från de över 40 länderna
jag besökt är luncherna hos familjer i
slummen; de sämsta – när jag attackerades av hundar. Jag älskar fotografera
och har hundratals bilder på människor
som jag träffat på mina resor. Jag dansar
tango och salsa, spelar piano, pratar sex
språk och förstår ännu fler.
17
Ni kvinnor snackar om att föda barn...då skulle ni bara veta
Många är gångerna jag suttit och lyssnat på berättelser om kurvor, ultraljud, magmått, veckor, månader och förlossningar. Vänner och kollegor har
utbytt erfarenheter med varandra, jämfört magar och krämpor. Samtidigt
har jag suttit tyst brevid och drömt efter att få vara i samma situation,
väntat och undrat hur det skulle bli när det väl var vår tur.
som jag tidigare lyssnat på deras, kanske
känna en viss avundsjuka mot vår väg till
en familj? Det går ju inte att bortse ifrån
att det som är okänt också ofta känns
spännande. Dessutom sticker man som
adoptivfamilj alltid ut från mängden, på
gott och på ont.
Vår tur kom aldrig. Jag kommer aldrig få
veta hur det är att vara gravid. Hur fötterna svullnar och ryggen värker. Jag kommer
aldrig få veta hur det är att få värkar mitt
i natten, att ta en ipren och försöka sova
lite till. Jag har sörjt detta faktum och jag
kommer med all sannolikhet sörja över det
igen vid olika tillfällen i framtiden.
Det vi får leva med är skeptikerna därute.
De som menar att vi kanske inte slappnat
av tillräckligt och att vi borde testa några
ivf-försök till. De som säger att de har
“egna” barn och som menar på att det inte
är möjligt att älska ett adopterat barn lika
mycket.
Jag ska inte förringa att graviditeternas
varande är ett fantastiskt fenomen och att
just varje graviditet är stor för paret som
går igenom den. Men en graviditet är inte
särskilt unik när väl det kommer till kritan.
Genom årtusenden har kvinnor varit gravida och fött barn, var - varannan kvinna
över 30 vi möter har varit där.
Vi adoptivmammor, eller blivande adoptivmammor, är med om något som faktiskt
är väldigt speciellt. Våra resor är på så
många sätt unika, ingen är den andra lik
och vi delar inte våra erfarenheter med så
många andra. Vi kan inte jämföra oss med
mammor runt omkring oss, det finns inga
centimetrar, 9 månader eller epiduraler.
Jag är tacksam för att vi på något sätt är
utvalda att vara med på denna unika resa.
Att sorgen över att vara barnlös resulterade
i möjligheten att få vara med om något
så speciellt. En fantastisk resa, om än
något skumpig. Från det lyckliga beslutet,
föräldrautbildning, medgivandeutredning, landval, väntande, pappersamlande,
väntande, barnbesked till ögonblicket som
vi väntat på så länge, när vi för första gången håller vårt barn i famnen – då vi blir
familjen vi så länge längtat efter.
Allt oftare hamnar jag i tankarna att det är
de som fött biologiska barn som går miste
om en fantastisk upplevelse. De som inte
vet lyckan i att klara av ännu ett steg på
den krokiga väg vi färdas på, de som inte
vet hur det känns när det där fantastiska
samtalet kommer. Kanske kommer någon
som lyssnar på vår historia, på samma sätt
Till dem vill jag bara säga att våra barn
är inte mindre älskvärda och dessutom är
de lika mycket våra “egna” som ett viamagen-barn är. Det vill säga, så mycket
“egna” vi kan säga om andra individer.
Barn är ingen egendom, oavsett om de
kommer via magen eller från andra sidan
jorden.
Tankar från en stolt blivande adoptivmamma, som inte på något sätt menar att
förringa de gravida där ute, jag vill bara
dela med mig av tanken att känna mig
utvald!
Text Elisabet Ek
Denna vackra bild är ihopsatt av en elev på daghemmet Nava Jyoti Creche i Mominpur, Kolkata, Indien ett av BFAs sponsorprojekt.
Foto Supriya Melin.
18
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Barn- & Ungdomsförsäkring för Adoptivbarn
Nu erbjuds alla adoptivbarn – de som kommit tidigare och de som kommer idag –
en sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Från och med 1 juni 2012 omfattas alla barn som adopteras genom Barnen Framför Allt från och med när föräldrarna får barnet
i sin vård. Vilket ger en stor trygghet för nyblivna adoptivföräldrar och deras barn.
Sjuk- och olycksfallsförsäkringen gäller upp till två år. Premien för den första perioden ingår i adoptionsavgiften. Därefter kan
föräldrarna välja att fortsätta med försäkringen på individuell bas.
OMFATTNING:
Försäkringsbelopp
Läke-, rese- och tandskadekostnader
Skadade kläder och glasögon
Dagsersättning vid sjukhusvård
Kostnadsersättning
Ersättning för hjälpmedel
Dödsfallsersättning
Krishjälp – för barn och familj
Försäkringstid
Belopp
1 200 000 kr
Ingår (1 300 kr i självrisk vid sjukdom)
Upp till 11 000 kr
200 kr/dag
Upp till 50 000 kr/år i högst tre år
Upp till 132 000 kr
50 000 kr
Upp till 10 behandlingar
Fr o m adoptionstillfället t o m 20131231
Alla barn som adopteras från 1 juni 2012 genom föreningens försorg omfattas av skyddet t o m 2013-12-31 som en del av
adoptionsavgiften. Därefter erbjuds fortsatt försäkring individuellt för varje familj. I fortsättningsförsäkringen ingår alla familjens barn upp till 25 års ålder till en premie om 180 kr per månad för samma skydd som ovan.
Försäkringsgivare är Förenade Liv och försäkringen administreras av Allians Försäkringsmäklare, för mer information ring 08-700
51 70 eller e-post: [email protected]
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
19
Biståndsverksamhet
Vardagshjältar i norra Namibia
Sedan min tid som barnläkare i Oshakati, norra
Namibias största stad har jag en mängd vänner
i dessa trakter, bland andra Lahja Reino. Vid ett
återbesök helt nyligen ringde jag henne och bad
att få följa med när hon bespisade närmare hundra föräldralösa eller behövande barn vid Iikuku Primary School. Det var en engagerande och intensiv
upplevelse att få.
I Lahjas hem är man miljömedveten
På vägen passade vi på att hälsa på hemma hos Lahjas gamla
mamma. Amalia. Hon bor i familjens gård på landet nära skolan.
Hit åker också Lahja och hennes syskon så fort de har tid. Det är
mycket de behöver hjälpa till med. Den här delen av norra Namibia är i det närmaste öken. Jag blev glatt förvånad när jag såg
att där växte många träd och att de har en liten trädgård. Det är
ovanligt att man vårdar om naturen.
Lunch på verandan i Soila Maasai Girls´ Centre. Foto Margareta Wilholm
Namibierna är stolta över sin flagga och sitt land
Vi åkte till Iikuku Primary School där utspisningen sker och vi
besökte också Kapolo Combined School varifrån eleverna får
ansluta till bespisningen.
Varje skoldag börjar med att man hissar flaggan och sjunger nationalsången:
”Namibia, de tappras land
Frihetskampen har vi vunnit.......”
Så sent som 1990 blev Namibia fritt från Sydafrika, som haft
landet som protektorat (med FN:s goda minne).
Man blir imponerad
Man kan bli imponerad av många saker. Lahja är verkligen entusiastisk och arbetar intensivt med sitt soppkök. Hon har också
två kvinnor till hjälp.
Lahja och hennes medhjälpare lägger upp rejäla portioner.
Det har varit översvämningar. Regnvattnet hindras från att sjunka ner genom sanden till grundvattennivå av ett sandstenslager.
Eleverna arbetar i en verklig röra men de är lugna och samarbetsvilliga och hjälper till att röja upp.
Barnen är tålmodiga
De får vänta på maten men de är tålmodiga och springer inte
runt och härjar. Innan de får mat håller Lahja en slags lektion där
hon bl.a. frågar ut dem om Tio Guds bud. Vidare vill Lahja att
de ska sjunga för att visa att de är glada, särskilt eftersom jag är
där. Efter en del funderande blir det sång, religiösa sånger framför allt. Allt detta tar tid och barnen är hungriga. Men eleverna
är tåliga och gormar inte för att de få vänta på maten.
Matlagning under enkla förhållanden
Jag kan också bli imponerad över att de kan laga stora mängder
mat i enkla grytor över öppen eld. Hur många svenska husmödrar skulle klara det, och kanske ännu mindre de svenska männen?
Vidare att Lahja och hennes vänner kan beräkna hur mycket
mat som behövs. Det är många elever och stora portioner och
det hade blivit verkligt tråkigt om det tagit slut innan alla hade
fått. Jag fick också mat, men jag ville vänta till de andra fått. Det
smakade helt OK.
Arbetsdagens slut
Vid dagens slut halar man flaggan och man ser ju att man i Namibia hedrar sin nationalsymbol. Jag körde damerna in till stan.
På vägen stannade vi hos Lahjas syster som ställer upp med att
förvara baljor och hinkar etc.
Barnen låter sig väl smaka
20
Text & foto Åke Lagerwall
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
EzyStove hjälper Lahja att spara på veden
I norra Namibia är det i det närmaste öken. Man måste vara
mycket rädd om de få träd man har. De behövs för miljöns skull
men man behöver också eldningsved för matlagningen över de
öppna eldarna.
Ved till eldning är en stor utgiftspost för Lahja och hennes vänner i soppköket i norra Nambia.
En lätt och billig spis
Då och då kommer det förslag på spisar som ska minimera åtgången av ved men ingen har riktigt slagit igenom. De har varit
för dyra, för tunga eller ineffektiva. Men nu finns det en spis som
man verkligen tror på: En lätt och billig spis som kommer i ett
platt paket och enkelt monteras ihop (nej det är inte IKEA som
står för innovationen).
Design för användarnas skull
EzyStove är framtagen av Ergonomidesign, www.ergonomidesign.com, ett mycket framgångsrikt svenskt användarcentrerat
designföretag som vinner prestigefyllda priser på löpande band.
Ergonomidesign har kontor i Boston, Tokyo, Bern, London och
i Stockholm, förstås.
Namibisk samarbetspartner, med svensk ledning
Tillsammans med Chreative Entrepreneur Solutions Project i
Namibia (ett UNDP stött företag lett av svenska Marie Johansson) har man framställt den effektiva spisen som sparar 40% av
veden och som avger 40% mindre koldioxid, av andra giftiga
gaser som avges vid eldning av ved reduceras hela 70%. Inte
bara bränslebesparande utan också klimatsmart!
Traditionell matlagning
De öppna eldarna över vilka man traditionellt lagar sin mat på
den namibiska lansbygden, liksom på de flesta andra håll i världen där man inte har tillgång till el, (ungefär hälften av jordens
hushåll!) är ofta orsak till svåra brännskador på barn och kvinnor.
EzyStove har ett skydd som begränsar lågornas räckvidd och
samtidigt koncentrerar värmen så den riktas mot kokkärlet. Födan tillreds snabbare och risken för brännskador minimeras.
Inte konstigt att EzyStove vunnit två prestigefyllda
pris!
– Att en produkt som EzyStove har får ett guld är extra roligt.
Den enkla spisen har tävlat i konkurrens med den senaste och
mest avancerade köksutrustning som finns idag och vunnit på
sin enkla konstruktion och många positiva effekter. När jag var
nere i Namibia och träffade kvinnor som lagar mat över öppen
eld förstod jag hur stor del av deras dag som går åt till att laga
mat och leta efter bränsle. Det känns fantastiskt att kunna bidra
genom en spis som gör arbetet snabbare och mer hälsosamt, säger August Michael på Ergonomidesign.
-Självklart ska Lahja ha ett par spisar till sitt soppkök! svarade
Marie på vår fråga. De kommer i maj-juni!
Text Margareta Wilholm
Foto Ergonomidesign
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Damerna testar spisen på öppna marknaden i Namibia.
21
Glöm inte BFA:s Gåvokort
Ett pingstbrudpar fick sex getter i bröllopsgåva, en hel flock! De getterna betar på sluttningarna
ner mot Tanganyikasjön i Uvira, östra Kongo Kinshasa.
En 75-åring blev jätteglad för sin get och värmer sig vid tanken på att en ”syster” i världen nu
delar hennes glädje över geten.
När du funderar på present till den som redan har allt, glöm då inte BFA:s jättefina GÅVOKORT! Du kan få ett kort för 200kr. På framsidan ser du skolbarn och i kortet finns ett meddelande som säger att pengarna går till skolmaterial till FEPAMs skola i Uvira, östra Kongo
Kinshasa. Vi säljer också kort som kostar 400kr. För de pengarna köper vi en get till en kvinna
i södra Indien eller i östra Kongo (allt efter dina önskemål). De korten pryds av bild på get och
lycklig getägare. Upplysande text finns även här liksom gott om plats för dig att skriva en gratulation till gåvans mottagare.
Ann-Charlotte Särnbratt på kontoret [email protected] hjälper dig gärna med köpet. Hon skickar dig kortet och ett kuvert och du sätter in pengarna på plusgiro 420445-9 eller
bankggiro 452-6570. Märk talongen ”Gåvokort”.
Bilden är från Annai Home. Foto Katarina Borg Adolfsson
22
Kheri. Foto Tunangoya Mugufi
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Fadderbarnsverksamhet
Nyhet! Nu har vi också 90-konto!
Vi behöver din hjälp!
Ditt bidrag behövs och gör en positiv skillnad för barnen som vi stöder och bistår i våra olika projekt.
Projekten har olika inriktningar utifrån barns olika behov. Om du vill stödja något av våra många
projekt som finns beskrivna på vår hemsida www.bfa.se, sätt då in pengarna på PG 900272-6 Barnen
Framför Allt. Kontot står under kontroll av Svensk Insamlingskontroll. Se deras hemsida www.insamlingskontroll.se. Mer information om vårt 90-konto kommer i nästa nummer av BFA-tidningen.
PRESENTATION AV FADDERADMINISTRATÖRER
Kongo och Burundi
Staffan Malm
Jag är en 67-årig huvudsakligen pensionerad
man från Göteborg. Jag är gift och har 5 barn
och 6 barnbarn. Tre av barnen är adopterade
från Indien. Min yrkesbakgrund är svensk och
internationell rostfri stålindustri.
Min hustru Britt och jag engagerade oss i BFA
som faddrar för två flickor i Kongo 2008. Sedan
förra året stödjer vi dessutom en akademiker i
samma land, och från och med i år har vi utökat
med en liten fadderpojke i Burundi.
När min utmärkta företrädare Gabriella Wilson
runt årsskiftet inte längre kunde fortsätta som
fadderadministratör fick och tog jag chansen
att försöka göra en liten insats. Det har jag inte
ångrat! Kontakterna med såväl faddrar som kontaktmän på fältet är mycket stimulerande, och
genom att bara titta på en bild av vilket fadderbarn som helst, får man all motivation i världen
att försöka hjälpa till.
Jag hoppas kunna göra en god insats för alla
faddrar och fadderbarn i Kongo och Burundi.
Alla tänkbara synpunkter och förslag angående
hur vi kan förbättra vår verksamhet är mycket
välkomna.
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012
Mina kontaktuppgifter:
Staffan Malm
Toppvägen 14 A
421 66 Västra Frölunda
Tel: 031-683 626
Mobil: 0806-200 029
E-post: [email protected]
23
Avsändare:
Barnen Framför Allt
Energigatan 11
434 37 Kungsbacka
Anslagstavlan
24
B
Sverige
Porto betalt
Port Payé
Barnen Framför Allt nr 2 - 2012