Transcript 2_2014 - Webben.pdf - Befälsföreningen Militärtolkar

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 2/2014 - maj
juni
Krisen i Ukraina
– två perspektiv
Sydsudan – ett land i kris
Iransk nomadturism
MT:s helgkurser och årsstämma
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
2/2014 – maj
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format till föreningens medlemmar, men finns
också på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Ulrika Nandorf
[email protected]
Biträdande redaktör
Tora Candal
Grafisk redaktör
Linnea Hopf
Ansvarig utgivare
Erik Malmberg
[email protected]
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Erik Malmbarg, ordförande
Erik Andermo, vice ordförande
Ylva Nicolae Santesson, sekreterare
Gustav Axelson, kassör
Ulrika Nandorf, redaktör
Hugin och Munin
Tora Candal, kvinnligt nätverk
Marcus Eklund,
mentorprogrammet
Henrik Lundberg,
marknadsföring
AnnaVera Eriksson, Tolkpoolen
Olga Benitez, jubileumsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
mt-nytt-subscribe@
googlegroups.com
Omslagsfoto: Mstyslav Chernov/Wikimedia Commons
Som så många andra av er får jag ibland frågan varför jag valde att gå på Tolkskolan. Vad svarar man på det? Jag behövde ju faktiskt inte göra värnplikten, men
sökte ändå. Det väcker ofta frågor. Jag har fortfarande inget riktigt bra svar på varför. Mer än varför inte? Varför inte ta chansen att testa sina gränser, göra något man
vet inte kommer vara lätt, och utsätta sig för risken att inte klara av det?
När jag extramönstrade träffade jag två av Tolkskolans mer klassiska
profiler i det som en gång kallades för tribunalen, men för min del nog mest
kunde liknas vid en forcerad anställningsintervju. Jag minns att jag tog
bussen in till stan efteråt och tänkte att ”det här var ju spännande så länge
det varade, det lär ju inte bli något för min del”. En tid senare kom sen
något överraskande ett brev om att jag var inskriven för värnplikt.
Såhär några år senare kan jag nog säga att min värnplikt var både det bästa
och det jobbigaste jag har gjort. Det bästa för att jag har fått möjligheten att
göra så många olika saker jag inte hade gjort annars, och för att jag har fått
träffa så många olika män­niskor. Jobbigt för att jag aldrig tidigare (och inte
heller senare) upplevt en så långdragen psykiskt pressande situation.
Som så många tolkar före mig hade jag till en början inte så mycket till
övers för de militära bitarna, vilket inte direkt underlättade tillvaron ett
år när alla tolkar dessutom skulle bli skyttesoldater. Naturligtvis helt rätt
ur ett insatsperspektiv, men strävsamt för stora delar av den oförberedda
plutonen. Som en uppgiven tolk en gång utbrast när sergeanten från ett av
våra sydligare jägarförband föreföll ställa orimliga krav på fysisk prestation: ”men Sergeant, vi är ju akademiker!”.
För mig ledde Tolkskolan till en rad spännande möjligheter och bekantskaper. Personligen ser jag mycket fram emot att fortsätta det redaktionella arbetet med Hugin och Munin med min vän och plutonskamrat från
Tolkskolan, Tora Candal. I år har vi bytt uppgifter i redaktionen, och vår
grafiska redaktör Ylva Nicolae Santesson har gått vidare till rollen som
sekreterare. Därför har vi fått en ny redaktionsmedlem i vår nya grafiska
redaktör Linnea Hopf, även hon en plutonskamrat från GU 09/10.
I detta nummer rapporterar MT:s nya sekreterare Ylva Nicolae Santesson
från årsstämman. Daniel Palmgren berättar om verksamheten under helgkurserna. Fredrik Hjelm, Peter Möller och Danilo Dovgoborets ger oss olika perspektiv på krisen i Ukraina,
samtidigt som Louise Stenfors Virenfeldt återkommer
med en artikel om situationen i Sydsudan.
Trevlig läsning och glad sommar!
Ulrika Nandorf, chefredaktör
MT:S SOMMARKALENDARIUM
31 maj Juni 14–15 juni 23 juni–4 juli Oktober Sista dag att betala medlemsavgift
Vårföredrag – mer info inom kort!
Försvarsutbildarnas riksstämma
Sommarkurser i Tylebäck
Höstföredrag
MT-vänner!
Nu har det börjat grönska ordentligt och vi kan så smått ana att
sommaren är på väg. Det innebär
också att MT sparkat igång ett nytt
verksamhetsår, vilket vi gjorde genom årsstämman på Uppsala garnison den 29 mars. Det var roligt
att se så många där, som förutom
själva stämman hade möjli­gheten
att lyssna på ett föredrag från
försvarsattaché Håkan Hedström
samt smaka på den alldeles fantastiska libanesiska buffén!
När vi går in i detta nya verksamhetsår kan vi konstatera att
det tyvärr sker i en ganska annorlunda verklighet än för bara ett år
sedan. I och med krisen i Ukraina
har hela Europa och i synnerhet
Sverige tvingats omvärdera sin säkerhetspolitik och sitt försvar, om
än knappt med den blekaste aning
vad som händer härnäst från den
oberäknelige Putin. Oavsett vad
kan vi konstatera att Europa står
inför en situation som inte har skådats på drygt 20 år.
På gott och ont har Sveriges försvar verkligen blivit en
het fråga, hetare än på många
år. I samband med detta tål att
nämnas frivilligverksamhetens
viktiga funktion. Att en förening som MT kan bibehålla sin
omfattande verksamhet med
bland annat helgkurser och sommarkurser gör att kompetenser
tillvaratas och kunskaper hålls
fräscha. Det ömsesidiga samarbetet mellan MT och TolkS vad
gäller till exempel rekrytering,
språklärare och resurspooler är
ett utmärkt exempel på kopplingen mellan Försvarsmakten
och frivilligverksamheten.
Jag nämnde sommarkurserna som
en mycket viktig del av vår verksamhet, och det är glädjande att konstatera att vi kan se fram emot välfyllda
kurser i Tylebäck veckorna 26 och
27. Som ett led i Förvarsmaktens
ökade satsning på franska kommer
kursen i militärfranska i år att slå
rekord i antal deltagare.
Utöver denna kommer ytterligare två kurser att kunna erbjudas, nämligen i dari och ryska.
Förutom de vanliga kurserna
presenteras i år även ett nytt koncept. Det rör sig om en ungdomskurs där gymnasie­u ngdomar har
chansen att prova på att vara militärtolk under några dagar, som
ett led i att eventuellt rekrytera
kadetter till Tolkskolan. Det är
mycket glädjande att säga att
intresset har varit väldigt stort
med ett ansökningsantal som
har överstigit det budgeterade
antalet!
Självklart har vi även ett vårföredrag att vänta, så det finns mycket
gott att se fram emot denna vår och
sommar med MT. Allt gott så länge,
och hoppas att få se riktigt många av
er i Tylebäck!
En trevlig sommar till er alla!
Erik Malmberg, ordförande
I DETTA NUMMER
s 4 Årsstämma med MT
s 6 Presentation av nya styrelsen
s 7 MT:s helgkurser
s 8-9 Den ukrainska förrädaren
s 10-12 Rysk retorik under en tid av polemik
s 13-15 Bekväm nomadtrend i Iran
s 16-19 På randen till en avgrund: Sydsudan i kris
HUGIN&MUNIN 2/2014
3
Stämningen var god på MT:s årsstämma.
Foto: Tora Candal
MT:s årsstämma 2014
Text: Ylva Nicolae Santesson, sekreterare, TolkS GU 01/02
Lördagen den 29 mars är återigen
dagen kommen för MT:s årliga
förbundsstämma. Glada i hågen anländer gästerna i småklungor till
Bärbymässen på Uppsala Garnison
framemot förkvällen. Oavsett om
gästerna kommer strosande uppför
backen direkt från en intensiv dag
i sann tolkskoleanda på MT:s traditionsenliga helgkurs, eller kommer
farande långväga ifrån dagen till ära
enkom för att ta del av kvällens fägnader, är entusiasmen vid ankomsten
till mässen överväldigande.
Energiska återseenden av gamla
vänner och kollegor, såväl som
möten med nya bekantskaper, är de
perfekta ingredienserna till en lyckad
4
fördrink med livligt mingel, mycket
skratt och bubbel i både glasen och
”
Som alltid vid
MT:s socialiserande
tillställningar flyger
tiden iväg och när det
är dags att bryta upp
infinner sig känslan
av att lämna något
oavslutat.”
konversationerna. Plötsligt ljuder
en signal genom sorlet och tre av
kvällens consierger, från den inneliggande kadettkullen vid Tolkskolan,
tar till orda. I samma stund som den
för vissa välbekanta frasen
genomljuder, har de tre kadetterna
lyckats med konststycket att få församlingens odelade uppmärksamhet.
Förväntningarna stiger än mer då
salen genomklingas av nästa, för än
fler välbekanta, fras – Уважаемые
дамы и господа, Общество
военных переводчиков и кадеты
нашей школы приветствуют вас!
Slutligen hörs samma fras en tredje
gång – Mina damer och herrar, BeHUGIN&MUNIN 2/2014
fälsföreningen Militärtolkar och
kadetterna på Tolkskolan önskar er
välkomna i kväll! – för dem som inte
har snappat upp budskapet den första
eller andra gången. Således påminns
vi om styrkan i att använda tolk när
den egna förmågan inte räcker till.
Det slår mig att vi numer är beroende av varandras kompletterande
kompetenser även inom MT:s förhållandevis strikt slutna krets. Synergierna av mångfald och samverkan
är påfallande!
Som vore det för att ytterligare tydliggöra det icke-avtagande behovet
av mångfacetterade språkkunskaper
och omvärldsförståelse på världs­
politikens arena, presenteras nu, som
traditionen påbjuder, kvällens talare
– Håkan Hedström. Håkan är Sveriges försvarsattaché i Ukraina, til�lika tidigare chef för FM UndSäkC.
Under den senaste tidens oroligheter
i Ukraina har Håkan befunnit sig
i händelsernas centrum och under
ett exklusivt och fängslande föredrag lyckas han på ett greppbart
och intresseväckande sätt återge och
förklara den vid skrivandets tidpunkt
pågående Krimkrisen.
Efter detta betänkansvärda föredrag är det dags att avhandla kvällens
formella egentligheter – självaste
stämman. I korthet kan sägas att trots
(eller kanske tack vare!) en viss, om
än tillfällig, tröghet i föreningens
kursverksamhet, frodas medlemmarnas engagemang i sociala och
försvarsinformativa
evanemang.
Värt att uppmärksamma är även att
den synergistiska relationen mellan MT och Tolkskolan fördjupas
allt mer, till följd av nya behov från
Försvarsmakten och de nya rutinerna
vid rekrytering efter avskaffandet av
värnplikten. Vidare konstateras att
den finansiella osäkerheten som förelåg för ett par år sedan har hanterats
väl och föreningens likviditet i dagsläget är god.
I och med det nya verksamhetsåret tillträder också en ny styrelse.
Nåväl, åtminstone en delvis ny styHUGIN&MUNIN 2/2014
Kvällens föredragshållare Håkan Hedström.
relse, bestående av en välbalanserad
blandning av omvalda och nyvalda
ledamöter och suppleanter, och med
en lovande kombination av erfarenheter från såväl olika språksammanhang och tidigare styrelsearbete,
som diversifierade bakgrunder inom
civil och militär utbildning och
yrkesut­övning.
”
Det slår mig att vi
numer är beroende
av varandras
kompletterande
kompetenser
även inom MT:s
förhållandevis strikt
slutna krets.”
Vad som däremot kontrasterar det
för övrigt relativt representativa tvärsnittet av föreningens medlemmar
inom styrelsen, är en iögonfallande
snedfördelning i åldersdistributionen
mot de yngre generationernas tolkar.
Icke desto mindre, i egenskap av nyvald sekreterare är jag övertygad om
att verksamhetsåret kommer att medföra givande samarbeten och jag har
höga förväntningar på flera, i mina
Foto: Tora Candal
ögon, potenta utvecklingsmöjligheter
inom föreningen.
På tal om gott samarbete; aldrig
går det väl så snabbt och enkelt att
lösa en uppgift som när motivationen drivs av ett effektivt incitament?
Därför föga förvånansvärt avhandlas
stämman effektivt och målfokuserat.
Likväl lämnas tillbörligt utrymme för
stämmodeltagarnas frågor och ytterst
värdefulla synpunkter. Det tackar vi
för!
Snart övergår kvällen till de mer
informella egentligheterna – middag, sång, umgänge och fortsatta
festligheter. Välförberedda tolkskolekadetter dukar flinkt upp en
libanesisk buffé, som till gästernas
stora förtjusning överraskar med ett
minst sagt mångsidigt utbud av spännande rätter. I sedvanlig MT-anda
bjuds på välklingande sång både
i musikalisk och språkmässig bemärkelse, nätverkande och medryckande
diskussioner.
Som alltid vid MT:s socialiserande
tillställningar flyger tiden iväg och
när det är dags att bryta upp infinner
sig känslan av att lämna något oavslutat; samtal som inte hinner avrundas, möten som bara hinner påbörjas,
avsked som inte hinner tas. Det är
gott. Ett nytt verksamhetsår har just
börjat.
•
5
Presentation av nya styrelsen
Erik Malmberg
Erik gjorde sin värnplikt på TolkS 06/07, med språk ryska. Efter lumpen bar det av
Ordförande
till Kiev för vaktmannajobb på ambassaden och därtill hörande salsadansande. Nu­
[email protected]
mera håller Erik till i Uppsala där juridikstudier varvas med tolkuppdrag för Open
Skies och sportande i diverse former.
Erik värnar MT:s förankring i tradition och förnyelse. Sedan TolkS 02/03 har
Erik Andermo
han varit en aktiv tolk, bland annat på försvarsavdelningen vid ambassaden
Vice ordförande
i Moskva. Han kultiverar ett stort intresse för georgisk kultur, inte minst georgiska
[email protected]
viner och georgisk musik. Erik bor i Stockholm och avslutade nyligen studierna vid
Handelshögskolan.
Ylva läste ryska på TolkS 01/02 och har därefter jobbat som tolk och förhörs­ledare
Ylva Nicolae Santesson
för Försvarmakten och Polisen i utbildningssammanhang. Som civilingenjörsstudent
Sekreterare
vid KTH passade hon på att ta ett utbytesår i Moskva för studier i bioinformatik. Hon
[email protected]
har tidigare varit verksam i styrelsen och bland annat startat Kvinnligt nätverk. Efter
examen vid Handelshögskolan i Stockholm väntar nu nya utmaningar.
Efter att ha studerat arabiska på TolkS 08/09 var Gustavs ambition att se mer av
Gustav Axelson
Mellanöstern. Genom språkstudier i Syrien och arbete på EF i Saudiarabien infria­
Kassör
des detta och hemkommen till Sverige delar han sin tid mellan studier på Handels­
[email protected]
högskolan i Stockholm, jobb på Klarna och aktiviteter med vänner och bekanta.
Ulrika Nandorf
arbeta på svenska konsulatet. Efter hemkomsten väntade fortsatta studier i stats­
Chefredaktör Hugin & Munin
vetenskap och besluts-, risk- och policyanalys. Vid sidan av studierna arbetar hon som
[email protected]
conduct after capture-instruktör på Försvarsmaktens överlevnadsskola. På fritiden
Ulrika läste arabiska på TolkS 09/10 och reste året efter muck till Jerusalem för att
ägnar hon sig numera mestadels åt långdistanslöpning och swim-run.
Tora Candal
Ansvarig för Kvinnligt nätverk
[email protected]
Marcus Eklund
Ansvarig för Mentor­programmet
Tora läste dari på TolkS 09/10. Efter muck tjänstgjorde hon som militärtolk på
ett skyttekompani i Afghanistan. Nu läser hon juristprogrammet i Stockholm och
jobbar bland annat som instruktör i gisslansituationer på Försvarsmaktens över­
levnadsskola och kriminalvårdare på Kronobergshäktet i Stockholm.
Marcus läste ryska på TolkS 10/11. Därefter studerade han serbiska för att
tjänstgöra som tolk på KS 26 i Kosovo. Sedan hösten 2013 förkovrar han sig i juri­
dikstudier och franska vid Stockholms universitet.
[email protected]
Henrik Lundberg
Marknadsföringsansvarig
tenpolo vid olika universitet i Europa. På fritiden arbetar han som tolk och badar
[email protected]
gärna i sydeuropeiska språk, saltvatten, dagstidningar och goda vänners lag.
Olga Benitez
examen arbetar hon vidare i försvarsmakten på 51. Tolkpluton. Största delen av sin
Jubileumsansvarig
[email protected]
AnnaVera Eriksson
Ansvarig för Tolkpoolen
[email protected]
6
Henrik gjorde sin specialistofficersutbildning på TolkS 11/12 med dari som språk.
Innan TolkS fördjupade sig Henrik i statsvetenskap, konsthistoria, arabiska och vat­
Olga studerade arabiska vid TolkS och tog specialistofficersexamen 2013. Efter
fritid voluntärarbetar hon med flyktingar och ägnar sig åt ridning.
AnnaVera studerade dari vid TolkS och tog specialistofficersexamen 2012. Nu­
mera jobbar hon på 51. Tolkpluton vilket innebär tjänstgöring både i Sverige och
Afghanistan. På fritiden är vänner och träning i fokus. AnnaVera använder all tid
som finns över till att resa och se så mycket av världen som möjligt.
HUGIN&MUNIN 2/2014
Rapport från vårens
helgkurser
DU
Text: Daniel Palmgren TolkS GU 09/10
Vårens helgkurs i ryska och arabiska
hölls under några soliga dagar i slutet av mars, traditionsenligt i anslutning till den välbesökta årsstämman.
Ryskkursen rymde bland annat
en debatt om monarkins vara eller
icke vara, tolkningar för mingel­
gäster och pålästa museiguider samt
översättning av nyhetsartiklar på
ukrainska. Deltagarna i arabiska­
kursen fick vässa kunskaperna
i modern standardarabiska genom
högläsning och översättning, något
man enligt arabisterna aldrig kan få
för mycket av.
Efter bara två dagars övning
uppgav flera deltagare att de hade
lockat fram många glosor och böjningsmönster som gömt sig i glömskans vrår – utan att skriva något
fredagsprov! Detta visade sig för
ryskkursens del till exempel under
den sista lektionen på söndagen,
där fantasifulla tal med mer eller
mindre taktfullt innehåll tappert
tolkades åt båda hållen. Trots att
det blev en sen kväll för många
Helgkurserna hölls i samband med MT:s
årsstämma. Tabboulehn var väldigt god.
Foto: Tora Candal
HUGIN&MUNIN 2/2014
på lördagen höll entusiasmen i sig
även under söndagen.
För många bjöd helgen säkerligen på såväl nya bekantskaper
som kära återseenden. Det är
en fröjd att se hur trevligt MTmedlemmar kan ha tillsammans.
Det tycks nära nog alltid finnas
en ny anekdot att berätta eller
”
Efter bara två
dagars övning uppgav
flera deltagare att
de hade lockat fram
många glosor och
böjningsmönster som
gömt sig i glömskans
vrår – utan att skriva
något fredagsprov!”
ett minne från just ditt år att dela
med sig av – oavsett om du gjorde
GU 63/64 eller tillhör den senaste
specialistofficerskullen.
Jag vill å MT:s vägnar framföra
ett varmt tack till Tolkskolan, som
ställde upp med de eminenta lärarna Christoffer Mankell, Jesper
Lindgren och Joseph Saouk samt
till Peter Fredriksson, som gjorde
gedigna insatser för att allt det
praktiska skulle fungera under
helgen.
Kurserna är till för dig som MTmedlem, oavsett om du arbetar med
språket till vardags eller om du vill
återuppväcka gamla kunskaper.
Att döma av kursutvärderingarna
är kurserna väldigt uppskattade.
Trots detta var det längesedan de
var fulltecknade, så ta chansen och
anmäl dig nästa gång!
BETALAR VÄL DIN
MEDLEMSAVGIFT?
Vill du få Hugin & Munin
­levererad till din brevlåda även
framgent? Vill du få tillgång till
föreningens utbud av kurser,
föredragskvällar och andra
aktiviteter?
Betala medlemsavgiften
senast 31 maj till plus­giro
59895-3. Betalningsmottagare:
­Befälsföreningen ­Militärtolkar.
Ange ditt personnummer som
referens.
För
förvärvsarbetande
i
Sverige är avgiften 300 kr, för
studerande och pensionärer
­
250. För medlemmar bosatta
utanför Sverige tillkommer 80
kr (för porto), utöver den ordi­
narie avgiften.
www.militartolkar.org
•
7
Den ukrainska förrädaren
Danilo Dovgoborets (TolkS SOU 12/13) är uppvuxen i Ukraina. Med bakgrund
i spänningarna mellan Ukraina och Ryssland skriver han om den komplexa relationen
länderna emellan och den långa historien av rysk anti-ukrainsk propaganda.
”Film är den viktigaste av alla konstformer för oss” sa Vladimir Lenin en
gång i ett välkänt citat när han underströk filmkonstens propagandavärde.
Filmen ”Подвиг разведчика/Podvig
razvedtjika” (rys. ”En underrättelseofficers hjältedåd”) från 1947 är en
av sovjets tidigaste spelfilmer om det
Stora fosterländska kriget. Som titeln
antyder handlar den om en sovjetisk
underrättelseofficers heroiska insats
bakom fiendens linjer. Det är en
mycket omtyckt spionklassiker och
brukar än i dag visas på tv i anslutning till 9-majfiranden tillsammans
med andra klassiska krigsfilmer. Jag
var inte särskilt gammal när jag såg
den för första gången, men det fanns
en episod som särskilt skulle fastna
i mitt minne:
”
I många ryska
ögon har ukrainare
återigen sålt ut sig
till USA, nazister och
homosexuella.”
SS-general von Rummelsburg leder säkerhetstjänsten i den ockuperade staden Vinnytsia. För att infiltrera
den lokala motståndsrörelsen ska han
rekrytera en förrädare. När han ska
pröva en kandidat sätter generalen på
radion. En långsam melankolisk rysk
ton fyller arbetsrummet.
– Den här musiken var inte så dum,
eller hur? frågar han
– Jag tycker illa om rysk musik,
general, svarar den mörka figuren.
– Vilken musik tycker du om?
– Jag är ukrainare, general! Vi har
egna sånger, och Moskva har egna.
Generalen stänger av musiken.
8
”Familjeporträtt” sovjetisk karikatyr. En ukrainare i folkdräkt sitter i knät på amerikanskt kapital.
Han håller i tysk k-pist och ”Radio Liberty”-mikrofon. Den tradionella skjortan är broderad med
svastikor, händerna är dränkta i blod. På andra sidan sitter en jude avbildad på liknande sätt.
Han håller i en ”aggressionsplan” och en säck med amerikanska dollar. Tillsammans sitter de
på en atombomb.
Teckning: S. Gerasimtjuk
Han har hittat rätt man för uppdraget.
Jag som växte upp i Ukraina redan
efter Sovjetunionens fall kände en
förvåning, kanske även protest mot
valepisoden. Varför just ukrainare?
Varför tycka illa om musiken? Det
skulle dröja några år innan jag började inse komplexiteten i de ryskukrainska relationerna.
Det finns många ukrainare i sovjetiska filmer. Oftast är det lantliga stereotyper: fåniga, klumpiga,
bönder med rolig brytning. De är
oftast snälla och sympatiska. Men
det finns en särskild typ som är
utmanande för sovjetmakten. Det
är de ukrainare som vet att de är
ukrainare och gärna vill påpeka
HUGIN&MUNIN 2/2014
det. Dessa är genuina rysshatare
och förrädare.
Den typen av propaganda var
särskilt angelägen på efterkrigstiden då sovjetmakten stötte på
nationalistiskt motstånd i de
västukrainska områdena. En viktig
person i denna kampanj blev satirikern Ostap Vysjnja (1889–1956)
som redan på 20- och 30-talet var
enormt populär i Ukraina för sina
humoresker. I rena Gogol-andan
skapade han gärna nidbilder av sig
själv och sina landsmän: ”Kan man
inte skratta åt sig själv, får man inte
skratta åt andra” brukade han säga.
Men 1934 utsattes han tillsammans
med många andra ukrainska intellektuella för Stalins utrensningar.
Han anklagades för att ha ingått i
en nationalistisk konspiration och
fick spendera tio år i GULAG. Av
ren slump undgick han avrättning
och släpptes i stället ut 1943. Under
det pågående kriget behövde den
sovjetiska
propagandamaskinen
hans humor.
Nu skulle alla hans nidbilder koncentreras till en klyscha av obehagliga proportioner. Resultatet blev en
samling pamfletter ”Samostijna Dirka” (ukr. ”Det självständiga hålet”)
som utgavs 1945–1946 och skulle
hänga ut den ukrainska självständighetsrörelsen som nazikollaboratörer.
Den framställdes därutöver som att
i alla tider och i alla omständigheter
ha varit driven av enbart två frågor:
”Till vem?” och ”Hur mycket?”
(åsyftande till vem man ska sälja ut
sig och hur mycket man ska ta betalt).
Och svaret blev: Till alla främmande
makter som vill sovjetmänniskorna
ont – Nazityskland, Österrike, Polen,
Ententen, de allierade, Vatikanstaten
etcetera, samt mot betalning av inte
mindre än 30 silvermynt (”justerat
mot inflationen”). Många betraktar
dessa pamfletter som Vysjnjas botgöring inför sovjetmakten för att få
komma ut till friheten.
Arbetet i samma banor fortsatte
hela sovjeteran ut med bland annat
HUGIN&MUNIN 2/2014
Vladimir Beljajev (1909–1990), en
känd barnförfattare. Med början på
”Under främmande fanor” 1958,
utgav han med jämna mellanrum
mycket hetsigare och mycket mindre gladlynta texter än Vysjnjas.
Det var en sammanblandning av
propaganda­klyschor där alla medel
var tillåtna. Nationalisterna bor
i jordhålor och åker lyxkryssare
med cigarrer i tänderna och fickorna fulla av dollarsedlar. De är
judemördare och sionistvänner. De
är fanatiska katoliker och amerikanska spioner.
Huvudbudskapet var enkelt,
ukrainare kan inte hävda sig själva
som ett folk med egen historia
och egna intressen utan att för den
”
Ryssland har i många
år definierat Ukraina för
sig själv och för andra.
Den ukrainska rösten
hörs dåligt i skuggan
av gamla propaganda­
klyschor. Och det land
som skulle ha kunnat
stå Ukraina närmast
och förstå det bäst
fortsätter i stället att
reproducera dem.”
sakens skull bli ett vapen i främmande makts händer.
På 60- och 70-talet fanns det
inte längre kvar några beväpnade
upprorsmän i skogarna. I stället
fick en ny generation av ukrainska
författare och dissidenter bära den
sovjetiska förrädarstämpeln. Det
var exempelvis medlemmarna i den
Ukrainska Helsingforskommittén
Vasyl Stus, Oleksa Tyhij och Yurij
Lytvyn. De ville stå upp för mänskliga rättig­heter och ville kritisera
den sovjetiska likriktningspolitiken
som marginaliserade den ukrainska
”Under främmande fanor”, omslagsbild.
Vampyrtandade blågula nationalister
kryper över Karpaterna med fanorna från
Sovjetunionens och Rysslands historiska
fiender – Nazityskland, Polen, Preussen och
Österrike.Teckning: V. Grigorjev
identiteten. Dessa tre döms på slutet av 70-talet och dör i arbetsläger
åren 1984–1985, bara månader
innan Gorbatjovs perestrojka sätter
igång.
Ryssland har i många år definierat
Ukraina för sig själv och för andra.
Den ukrainska rösten hörs dåligt
i skuggan av gamla propaganda­
klyschor. Och det land som skulle
ha kunnat stå Ukraina närmast och
förstå det bäst fortsätter i stället att
reproducera dem.
I många ryska ögon har ukrainare återigen sålt ut sig till USA,
nazister och homosexuella. När
man tittar på ukrainsk politik utifrån
är det alltid lätt att simplifiera i termer av ett vägval mellan väst och
Ryssland och dra en gräns mellan
landets västra och östra delar. Men
det finns en annan gräns som utgörs
av komplexa historiska relationer
– det är relationerna mellan Ukraina
och Ryssland. Man kan aldrig förstå
den utan att lyssna till ukrainarnas
egen historia.
Därför uppmanar jag alla som tittar
på Ukrainakonflikten i dag att tänka
mindre på dragkamp och stormakter.
Men komma ihåg att det finns ett
ukrainskt perspektiv, det finns ett
land och ett folk med sin unika historia, viljor och strävanden.
•
9
Moskvas retorik kring konflikten i Ukraina reds ut.
Rysk retorik under en tid av polemik
Den ryska retoriken kring konflikten i Ukraina skiljer sig i många avseenden från den
svenska. Rysstolkarna Peter Möller (TolkS GU 06/07) och Fredrik Hjelm (TolkS SOU
12/13) har gjort ett nedslag i rysk offentlig retorik och funnit några tydliga drag.
Han är en ganska kort, snaggad man
i välskurna kostymer som med sina
karaktäristiska svepande handrörelser varje söndagskväll dyker upp
i tv-rutan hos miljontals ryssar och
för fram regimens budskap. Han heter Dmitrij Kiseljov och blev bekant
för en bredare krets i Sverige när han
10
i januari raljerade över Poltava, svenska barnprogram och Carl Bildt. Han
har också uppmärksammats för uttalanden om att homosexuellas hjärtan
inte bör användas vid organdonationer
utan i stället brännas, och han har på
bästa sändningstid gottat sig över att
Ryssland är det enda land som kan för-
vandla USA till radio­aktiv aska. Kort
sagt har Dmitrij Kisel­jov gett den ryska
propagandan ett ansikte. Kanske är det
också därför han, som enda journalist,
har satts upp på EU:s och USA:s sanktionslistor i samband med Rysslands
annektering av Krim.
Men även om Kiseljov är en av de
HUGIN&MUNIN 2/2014
Foto: Aleks G/Wikimedia Commons
mest synliga representanterna för
statens informationskampanj är han
naturligtvis långt ifrån ensam. Ända
sedan krisen i Ukraina hettade till
har likartade budskap strömmat från
radio, tv och ministeriernas pressavdelningar. Detta samtidigt som
klimatet för media som inte stryker
Kreml medhårs har hårdnat påtagligt. Den oppositionella tv-kanalen
Dozjd kämpar för sin överlevnad och
nyhetsbyrån RIA ska byta namn och
underställas tidigare nämnde Kiseljov. Exemplen är många. Men hur
har budskapen sett ut under händelserna i Ukraina, vilken bild vill man
HUGIN&MUNIN 2/2014
förmedla till de ryska medborgarna?
En genomgående trend har varit att
beskriva den nya ukrainska regeringen som illegal, med avgörande stöd
av fascister, ultranationalister och
nynazister. De ukrainska nationalisterna Dmitrij Jarosj och (den numera
avlidne) Sasja Belyj har blivit välkända namn för den ryska allmänheten. De har i rysk offentlig media och
retorik blivit tacksamma symboler
för de ukrainska ultranationalisternas
makt i Kiev.
Men det är inte bara samtidens
politiska aktörer som flitigt används
som slagträn i rapporteringen. Den
som inte tidigare kände till Stepan
Bandera har fått anledning att konsultera uppslagsboken om denna omstridde figur. Han ledde en ukrainsk
nationalistisk rörelse under andra
världskriget men samarbetade en
period med Tyskland och anklagas
för massakrer på polacker och judar. Han är stämplad av bland annat
Europaparlamentet som nazikollaboratör. Bandera hamnade i tyskt
koncentrationsläger och mördades
1959 av KGB i München. Han är
beundrad i vissa delar av Ukraina
och utsågs 2010 av dåvarande president Jusjtjenko till Ukrainas hjälte.
Denna utnämning drogs tillbaka
av president Janukovitj 2011. I den
ryska retoriken kallas de ukrainare
som motsätter sig ryskt inflytande
i landet ofta för ”бандеровцы” (ung.
banderister).
President Vladimir Putin höll den
18 mars ett tal till nationen i vilket
han erkände Krim och Sevastopol
som subjekt i Ryska Federationen.
Presidenten slog an en ton av bombastisk nationalism. I talet gick det
att skönja ytterligare en dimension
av den ryska retorik som varit påtaglig under de senaste månaderna:
den historiska rätten till Krim och
rätten att ändra ”historiska misstag”. ”I människors hjärtan och
medvetande har Krim alltid varit en
oavytterlig del av Ryssland”, lät det
i Putins tal. Vidare sa Putin i talet:
”Tyvärr, föll Sovjetunionen […] det
var först när Krim helt plötsligt var
en del av ett annat land som Ryssland insåg att landet inte bara blivit
bestulet utan snarare plundrat. […]
Efter revolutionen så inkluderade
bolsjevikerna, må Gud döma dem,
betydande delar av de historiskt
södra delarna av Ryssland i Ukrainas rådsrepublik. År 1954 beslutades det att överlämna även Krims
oblast till Ukrainas rådsrepublik.
Detta skedde på personligt initiativ av kommunistledaren Nikita
”
Ett annat viktigt spår
i den ryska retoriken är
hotet mot ryskspråkiga
minoriteter –
särskilt från tidigare
nämnda ukrainska
ultranationalister. Ofta
har man tagit fasta
på lagförslag som
på olika sätt antas
kränka ryskspråkiga
ukrainares rättigheter.”
Chrusjtjov. […] Detta beslut blev
fattat med uppenbara överträdelser
mot till och med då gällande konstitutionella normer.”
Jevgenij Primakov var chef för
den ryska utrikesunderrättelsetjänsten 1991–1996 och blev därefter
rysk utrikesminister 1996 och lanserade i rysk utrikespolitik tanken
om en multi­
polär världsordning.
Den multi­
polära världsordningen
skulle innebära Ryssland som en
inflytelserik pol till skillnad från en
unipolär världsordning med amerikansk hegemoni. Teorin om en
multipolär världsordning fick stort
utrymme under början av 2000-talet. I dag används uttrycket multipolär världsordning inte i lika hög
utsträckning utan har i den utrikes11
Dmitrij Kisel­jov har gett den ryska propagandan ett ansikte.
politiska diskursen fått ge plats åt
andra föreställningar.
Icke önskvärd är dock fortfarande
en världsordning med amerikansk
hegemoni. Ordet hegemoni är för
en läsare av ryskspråkiga tidningar
återigen på tapeten. I allmänhet
i samband med Väst, i synnerhet
i samband med USA. Det som
skett i Ukraina har beskrivits som
ett välorkestrerat skådespel från
hegemonitörstande amerikaner och
onda ukrainska krafter blickandes
bort från Moskva, mot Väst. Då
kanske någon tänker, ja men Ryssland skulle ju själva kunna anklagas för att sträva efter hegemonisk
ställning och för att föra en stormaktspolitik. Landet har ju annekterat territorium i ett närliggande
grannland. Men då måste vi ta i beaktande den ryska utrikespolitiken
och dess principer. En princip säger
nämligen att det för Ryssland finns
regioner där landet har privilegierade intressen och förtur.
12
Ett annat viktigt spår i den ryska
retoriken är hotet mot ryskspråkiga
minoriteter – särskilt från tidigare
nämnda ukrainska ultranationalister.
Ofta har man tagit fasta på lagförslag
som på olika sätt antas kränka ryskspråkiga ukrainares rättigheter.
”
En genomgående
trend har varit att
beskriva den nya
ukrainska regeringen
som illegal, med
avgörande stöd
av fascister,
ultranationalister och
nynazister.”
Detta leder i nästa steg till att dessa
minoriteter bör ha rätt att själva
bestämma sitt med hänvisning till
FN-stadgan. Enligt stadgan är olika
folkgruppers rätt till självbestäm-
Foto: vk.com
mande en grundprincip, och särskilt
när det (enligt den officiella ryska
uppfattningen) sitter en illegitim
regim i Kiev som inte ser till alla
medborgares bästa. För den som
under de senaste åren lyssnat på rysk
argumentation till stöd för regimen
i Syrien kan det möjligen uppstå en
viss förvirring, men det gäller att
vara mentalt flexibel och hänga med
i svängarna. Man kan väl trösta sig
med att det antagligen sitter en och
annan stackars tjänsteman på ryska
utrikesministeriet som också tycker
det känns ovant att så tvärt överge de
tidigare honnörsorden ”territoriell integritet” och ”nationell suveränitet”.
Detta är naturligtvis bara en kort
diskussion om huvuddragen i den
ryska retoriken. Den som är intresserad att själv bilda sig en uppfattning
kan med fördel vika några timmar en
söndagskväll för att observera Dmitrij Kiseljov via nätet. Det tenderar
att vara en ganska intressant upplevelse.
•
HUGIN&MUNIN 2/2014
Bekväm nomadtrend i Iran
Under de senaste tio åren har det vuxit fram en ny trend inom den inhemska
upplevelseindustrin i Iran. Den syns tydligt i de trendiga resemagasin som började
florera för några år sedan. Budskapet är tydligt: återupptäck Iran! Helena Bani-Shoraka
kallar den för nomadturism. Helena har varit lärare i dari på Tolkskolan och är vd för
företaget Bani Interlingua.
Det finns förstås en oerhörd stolthet
hos iranier över den egna historien,
och den inhemska turismen är både
intensiv och lukrativ. Den domineras
av allsköns varianter av bussresor
till sevärdheter, med en absolut peak
under det persiska nyåret i slutet av
mars och början av april. Vad som
är nytt i sammanhanget, det jag
kallar för nomadturism, skiljer sig
från den mer traditionella inhemska
turismen både i fråga om form och
i fråga om retorik. Från att tidigare
ha varit inriktat på bussresor i olika
varianter och flerfamiljsutflykter
med medhavd mat och trevligt
umgänge handlar det nu om exklu-
”
Och den här
nomadturismen, då? Är
den här för att stanna?
Svårt att avgöra.”
siva resor till unika kulturmiljöer,
att resa till ensamheten med enbart
ett fåtal medresenärer. Och unika
Insidan av 1600-talskaravanserajen Zein-o-din i Iran. HUGIN&MUNIN 2/2014
kulturmiljöer gestaltas gärna genom
nomader och landsbygd. Resemagasinen skriver om nyligen upprustade
karavan­serajer där traditionell komfort blandas med modern lyx. En
karavanseraj är ett traditionellt härbärge beläget på en handelsrutt, dit
karavaner med överlastade kameler
och utmattade handelsmän brukade
anlända för att vila upp sig innan de
fortsatte sin färd. När det moderna
vägnätet utvecklades innebar det
att karavanserajernas tid var över.
Ända tills för några år sedan, då man
Foto: Adam Jones/Wikimedia Commons
13
Ruiner från 1600-talskaravanserajen i Abarqu i Iran. Foto: Adam Jones/Wikimedia Commons
började rusta upp dem till exklusiva
hotell. Resemagasinen marknadsför i
sina reportage såväl den traditionella
arkitekturen på dessa hotell som pittoreska inslag av tama husdjur. För
den mer äventyrligt lagde resenären
som söker natur och kultur finns också otaliga tips om var och hur man
kan tälta, och då rekommenderas
förstås den allra senaste utrustningen
för fotvandring och övernattning
i det vilda.
Och så retoriken. Det handlar inte
bara om att se historiska sevärd­
heter genom bussfönstret utan om att
uppleva en glimt av en svunnen tid.
En tid då vardagsstressen ännu inte
var en trogen följeslagare och livet
betydligt enklare, om man ska tro
på resereportagen. Denna svunna tid
innebär ett mer naturligt liv utan tv
och internet, stjärnbeströdda himlavalv, allt förpackat i exotisk tystnad.
Det är inte svårt att se den snäva
målgruppen: stressade, kapitalstarka
storstadsmänniskor med ett modernt
(västerländskt?) resebeteende.
Den här nya trenden är intressant
ur flera synvinklar. Jag tänker här
närmast på intresset för kulturarvet
genom att lyfta fram det lokala livet, lokala näringar, traditioner och
hantverk, och så förstås kulinariska
läckerheter. Här kan man vandra
i nomadernas fotspår, uppleva svun14
na tiders lugn, återupptäcka landets
fascinerande sevärdheter! Det är
färgglatt, exotiskt, och numera politiskt ofarligt.
Men relationen med olika nomadstammar och den migrerande
livsstilen har inte varit okomplicerad. För ett sekel sedan utgjorde
”
Ur Teherans
perspektiv var de
nomaddominerade
områdena
svårkontrollerade och
politiskt opålitliga.”
de större nomadstammarna lokala
maktfaktorer. Då var det den svaga
centralmakten i Teheran som fick
försöka liera sig med olika stammar för att legitimera sin maktposition. Ur Teherans perspektiv var
de nomaddominerade områdena
svårkontrollerade och politiskt
opålitliga. Centralmaktens intressen kolliderade allt som oftast med
de autonoma nomadstammarnas
geografiska revir och intressen. Under Pahlavi-regimen på 1900-talet
var Iran ett av de länder som med
en påtagligt aggressiv moderniseringspolitik lyckades slå sönder de
Karavanseraj i Izadkhast, Iran. traditionella sociala strukturerna,
bland annat genom att tvångsbosätta nomader och förstatliga skogar och betesmarker. Det omoderna
nomad­livet hade ingen plats i en
modern nation. Det var då inte heller en slump att Khomeini vid sin
återkomst till Iran särskilt uppmärksammade de av Pahlavi-regimen hårt ansatta nomaderna och
refererade till dem som ”revolutionens reserver” (ashâyer zakhâyer-e
enqelâband). Detta är för övrigt
den slogan som Myndigheten för
nomadfrågor använder i dag.
Det finns i dag ungefär en miljon
HUGIN&MUNIN 2/2014
Foto: Mbenoist/GFDL/Wikimedia Commons
nomader enligt Islamiska Republikens
officiella statistik. Kriterierna för vem
som räknas som nomad är strikt, så
siffran kan anses vara lågt räknad. Och
Islamiska Republiken har tagit nomadfrågan på stort allvar, genom effektiv byråkratisering. Myndigheten
för nomadfrågor har lokala filialer i
alla provinser. Det finns statliga kooperativ, föreningar och organisationer som riktar sig till nomader i fråga
om det mesta, i livets alla faser.
Organisering innebär givetvis kontroll och insyn. Regeringen målar
upp sig själv som en ansvarstagande
stat, som med fast hand och en tydlig
HUGIN&MUNIN 2/2014
politik tar itu med nomadproblemen.
De omoderna nomaderna har till
exempel anklagats för att vara miljöbovar, då de sägs ha avverkat farligt
”
Det finns statliga
kooperativ, föreningar
och organisationer som
riktar sig till nomader
i fråga om det mesta,
i livets alla faser.”
mycket skog och annan växtlighet
som bränsle. Nu har den moderna
staten försett dem med stormkök och
avvärjt hotet. De senaste projekten
handlar om solcells­paneler, för även
nomader måste kunna ladda sina
mobiltelefoner.
Och den här nomadturismen,
då? Är den här för att stanna?
Svårt att avgöra. Den spelar på
en romantiserad nationell historieskrivning, verkar sälja och
ligger i linje med hur den iranska
staten vill måla upp sin egen roll i
nomadfrågan, både historiskt och
i dag. Den nya nomadtrenden är
i vilket fall som helst bekväm,
både ifråga om politik och ifråga
om komfort.
•
15
Soldater från SPLA, Sydsudans armé. Foto: Steve Evans/Creative Commons
På randen till en avgrund:
Sydsudan i kris
Den politiska krisen som skakade Sydsudan december 2013 har eskalerat till ett
fullskaligt krig som utkämpas efter etniska skiljelinjer. Stridigheterna fortsätter trots avtal
om vapenvila, och alltfler civila drivs på flykt. Framtiden ser mörk ut för världens yngsta
land, konstaterar Louise Stenfors Virenfeldt (TolkS GU 06/07).
Morgonen den 16 december sammankallades en särskild presskonferens vid presidentpalatset i Sydsudans huvudstad, Juba. Under natten
hade våldsam skottlossning hörts på
flera håll i staden, och stridsvagnarna
rullade genom gatorna. Snart uppenbarade sig en militärklädd president
Salva Kiir och lät i direktsändning
på Sydsudans SSTV meddela att ett
kuppförsök ägt rum under natten.
Soldater under ledning av Salva Kiirs
före detta vicepresident och tillika
politiske rival, Riek Machar, hade
16
försökt ta kontroll över en vapen­depå
i den sydsudanesiska armén SPLA:s
huvudkvarter, men motats tillbaka av
regeringslojalister. Sydsudans regering hade återtagit full kontroll över
situationen, försäkrade president
Salva Kiir, och nu skulle rättvisa skipas mot kuppmakarna.
Men under de efterföljande månaderna har läget i Sydsudan varit
allt annat än stabilt: Striderna som
utbröt den 15 december har spridits
och intensifierats, och fredsförhandlingarna i det regionala rådet IGAD
har kollapsat utan nämnvärda resultat. Konflikten har krävt uppemot
10 000 dödsoffer och drivit över en
miljon människor på flykt. 800 000
sydsudaneser är nu internflyktingar,
och ytterligare 250 000 har flytt till
grannländer. Lyckoyran som följde
Sydsudans självständighetsförklaring i juli 2011 har nu lagt sig, och
världens yngsta land går en svår
framtid till mötes.
Redan från födseln har Sydsudan
kämpat för stabilitet och statens överlevnad. Sydsudan är ett av världens
HUGIN&MUNIN 2/2014
minst utvecklade länder, och Jubaregeringens inflytande över periferin
har alltid varit svagt. Det oljerika landet är etniskt och politiskt fragmenterat, och många av miliserna som
under decennier kämpade för Sydsudans självständighet har förblivit
aktiva. De politiska slitningarna tros
ha ökat till följd av maktstriden mellan Salva Kiir och Riek Machar, efter
att Riek Machar sommaren 2013 lät
meddela att han avsåg utmana Salva
Kiir i presidentvalet 2015.
De två männen kommer från rivaliserande etniska grupper som drabbat samman många gånger tidigare.
Salva Kiir tillhör Dinka-stammen,
den största och mest framträdande
gruppen i Sydsudan, medan Riek
Machar härstammar från den näst
största gruppen, Nuer. Sedan Sydsudans självständighet har en del
Nuer klagat över Dinka-stammens
politiska dominans i den nya stats­
apparaten. Både Salva Kiir och
Riek Machar tillhörde den politiska
rörelsen SPLM (Sudan People’s
Liberation Movement), men efter
konfliktens början i december 2013
har Riek Machar flytt Juba och sägs
nu kommendera regeringsfientliga
miliser och SPLA-desertörer från en
hemlig bas i staten Jonglei.
De svåra striderna har fortsatt,
trots att ett avtal om eldupphör
slöts den 23 januari i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Avtalet innebar att stridande aktioner skulle
upphöra, och att vapen­vilan övervakas av en delegation observatörer tillsatta av Afrikanska unionen
(AU) och Förenta nationerna (FN).
Dock har samtliga parter brutit mot
eldup­phöret upprepade gånger, och
den politiska konflikten har över de
senaste månaderna eskalerat till ett
fullskaligt krig som utkämpas efter
etniska skiljelinjer.
Redan under konfliktens första
dagar flydde hundratals civila till
FN-styrkan UNMISS:s bas i Juba
för att undkomma striderna mellan regeringsstyrkor och rebeller;
HUGIN&MUNIN 2/2014
Vattenkälla i UNMISS-lägret i Bor. i dag uppgår siffran till över 70 000
personer som sökt skydd vid de
befästa UNMISS-förläggningarna.
Internflyktingar uppges leva under
svåra förhållanden, då baserna inte
är byggda för att skydda så många.
Enligt FN:s humanitäre samordnare
Toby Lanzer hyser FN-basen i Ben-
”
FN har sedan
december 2013 varnat
för massdöd i landet
om inte omvärlden
bidrar med de 166
miljoner dollar som
krävs till livräddande
insatser, samt att
striderna måste
upphöra så att FN kan
nå internflyktingar runt
om i landet.”
tiu 25 000 civila, trots dålig tillgång
till vatten och endast en latrin per
350 flyktingar. Daniel Zetterlund,
Humanitarian Coordinator för International Aid Services (IAS), menar
dock att det humanitära läget förbättrats på vissa håll i landet. Under ett
fältbesök till UNMISS-basen i Bor
Foto: International Aid Services
i norra Sydsudan, som då hyste 5 800
civila internflyktingar, fann han att
hjälparbetare lyckats förse flyktingar
med mat, vatten och hygien genom
att arbeta med flyktingarna själva
i olika arbetslag och grupper. International Aid Services, en bistånds­
organisation som länge varit verksam
i Bor, åtnjuter stort förtroende och
Daniel Zetterlund hade kunnat färdas
fritt i staden, och rapporterar att han
fann UNMISS-lägret ”rent, snyggt,
ordnat och utan påtagliga vatteneller hälsorisker”.
Daniel Zetterlund berättar att säkerhetsläget och de etniska motsättningarna i Bor är mycket spända.
UNMISS och FN-truppernas neutralitet ifrågasätts från båda stridande
parter. I Bor, som flera gånger växlat
händer mellan regeringstrupper och
motståndsmiliser sedan konflikten
började, är många av flyktingar vid
FN-förläggningen Nuer, och Daniel
Zetterlund understryker risken för
att vedergällningsaktioner kommer
att pågå under lång tid framöver
i takt med att det etniska våldet trappas upp. ”En Nuer och lärd man jag
talade med i Bor var mycket oroad
inför framtiden. Han berättade att
inom Nuer-kulturen är det inte tand
för tand, 1:1 som gäller, utan i stäl17
Anfallet på FN-basen i Bor skördade många dödsoffer.
let 1:15. Om du tar livet av en Nuer
så måste det vedergällas av 15 andra liv”, berättar Daniel Zetterlund,
”Man kan bara tänka sig hur vedergällningsaktioner kommer fortgå.”
Farhågorna om våldsamma hämndaktioner besannades den 17 april,
endast en vecka efter Daniel Zetterlunds fältbesök, då en stor grupp
beväpnade Dinka-miliser, vissa klädda
i säkerhetsuniformer, anföll UNMISS-­
Foto: International Aid Services
dödade hundratals civila män,
kvinnor och barn som sökt skydd
i en moské, ett sjukhus och andra
byggnader. Enbart i moskén beräknas så många som 200 person ha
dödats och ytterligare 400 skadats.
En talesman för UNMISS har även
bekräftat att rebelledarna använde
kortvågsradio för att uppmana till
mord och våldtäkt av Dinka-befolkningen i Bentiu.
FN:s säkerhetsråd har sedermera
hotat med sanktioner mot regeringsFN:s säkerhetsråd
styrkor och rebeller, och håller båda
har sedermera hotat
sidor ansvariga för våldsupptrappningen. Rådets 15 medlemsländer
med sanktioner mot
uttryckte i ett uttalande den 24 april
regeringsstyrkor och
sin ”fasa och ilska” över massakern
rebeller, och håller båda i Bentiu, och krävde att biträdande
sidor ansvariga för
generalsekreteraren för mänskliga
våldsupptrappningen.” rättigheter Ivan Simonovic snarast
återvända till Sydsudan för att utbasen i Bor. Gruppen öppnade eld mot reda det etniska våldet och övergrepp
förläggningen och dödade runt 50 per- mot civilbefolkningen. USA:s FN-­
soner, mest kvinnor och barn samt två ambassadör Samantha Power förindiska FN-soldater. Innan eldstriden dömde i starka ordalag den ”skamutbröt hade gruppen krävt att alla Nuer lösa, inhumana attack på obeväpnade
skulle lämna basen inom 72 timmar, civila” som olycksbådande samen begäran som UNMISS naturligtvis manföll med 20-års minnesdagen för
avslog.
folkmordet i Rwanda.
Angreppet tros ha utlösts av en
Utöver den dödliga våldspiralen
massaker av civila från Dinka-­ står Sydsudan även inför en humanistammen i Bentiu, i den oljerika tär kris. FN har sedan december 2013
staten Unity, den 14 and 15 april. varnat för massdöd i landet om inte
Riek Machar-lojalister angrep och omvärlden bidrar med de 166 miljo-
”
18
ner dollar som krävs till livräddande
insatser, samt att striderna måste upphöra så att FN kan nå internflyktingar
runt om i landet. Enligt Sveriges
Radio beskriver Toby Lanzer, FN:s
humanitäre samordnare i Sydsudan,
situationen som förödande: ”Det
är en katastrof, ” underströk Toby
Lanzer, ”och det är obegripligt hur
snabbt förloppet har gått”. Och tiden
börjar rinna ut: Nödhjälp som mat,
mediciner och filtar måste vara på
plats innan regnperiod börjar i slutet
av april och det blir svårt att ta sig
fram på landsvägar i stora delar av
landet. FN uppskattar att 3,7 miljoner
människor redan i dag är i behov av
mat; det kommer kräva stora insatser
av FN och andra humanitära aktörer
för att undgå svält och regionalisering av konflikten.
”
Konflikten har
krävt uppemot
10 000 dödsoffer och
drivit över en miljon
människor på flykt.
800 000 sydsudaneser
är nu internflyktingar,
och ytterligare
250 000 har flytt till
grannländer.”
Våldet och lidandet i Sydsudan
har varit brutalt, och satt djupa spår
i samhället. När striderna väl upphör
väntar ett enormt återuppbyggnadsarbete, men också en svår politisk
process. Behovet av försoning på alla
nivåer i kölvattnet av denna politiska
process är stort, och där kommer
civila samhället och lokala ledare,
däribland kyrkliga organisationer,
spela en central roll. Konflikten som
uppstod ur en maktstrid om landets
politiska ledarskap har lett till en
dödlig etnisk konflikt mellan landets
två största folkgrupper. Det återstår
att se om dessa ledare nu förmår att
skapa fred i detta världens yngsta och
fattiga land.
•
HUGIN&MUNIN 2/2014
Rent vatten och sanitet är livsviktigt för flyktingarna i Bor. HUGIN&MUNIN 2/2014
Foto: International Aid Services
19
ANNONS:
Intervju med Tomas Meerits, utbildad på Tolkskolan och numera
förvaltare av Sverigefonden Lancelot Avalon
Tomas Meerits genomförde GU på Tolkskolan 1997/98 och
tjänstgjorde därefter ett år som vaktman på ambassaden i Moskva.
Efter studier på Handelshögskolan i Stockholm började Tomas
arbeta med investeringar i börsbolag – först på Christer Gardells
investmentbolag Cevian Capital och därefter på private equitybolaget Triton. Sedan 2012 förvaltar han Sverigefonden Lancelot
Avalon som investerar i små till medelstora börsbolag.
Hur länge har fonden funnits och hur har det gått
sedan start?
Hur gick du tillväga för att ta reda på det?
Fokus, djup analys och tålamod. Jag letar efter de
mest attraktiva investeringarna och vill bara äga 10
till 15 bolag. Det tillåter mig att ägna mycket tid åt ett
fåtal bolag och därmed kunna gräva djupt och förstå
dem väl innan en investering görs. Mitt tidsperspektiv
är 3 till 5 år och jag bryr mig inte om kortsiktiga
svängningar, det är målet som räknas inte vägen dit.
Jag läste på för att förstå varför bolaget hade
utvecklats som det gjort. Det visade sig att
Caverions problem till största delen var
självförvållade. Bolaget hade haft en dålig ledning
som inte haft kostnadsdisciplin när
byggkonjunkturen vek och blivit sittande med
överkapacitet. För att fylla denna tog man sig an
projekt som oundvikligen blev förlustaffärer. Bilden
bekräftades när jag talade med konkurrenten
Bravidas före detta VD och med branschexperter.
Bolaget uppmärksammade problemen och
ledningen byttes ut samtidigt som processerna
förbättrades. Min slutsats blev att marginalen
åtminstone torde fördubblas inom 3-4 år och
värderingen borde följa samma mönster.
Kan du ge exempel på en investering du gjort?
Hade du rätt?
Caverion, ett bolag som utför installation av värme, el
och VVS främst i Sverige, Finland, Norge och Tyskland.
Bolaget skapades 2013 genom att knoppas av från
finska byggföretaget YIT. Deras lönsamhet hade
försvagats under ett par år och bolaget värderades
som om vinsten inte skulle förbättras. Jag började
titta på dem för att undersöka om marginalen kunde
återställas och aktien följaktligen uppvärderas.
Allt gick väldigt fort efter investeringen.
Företagsledningen började marknadsföra bolaget
till investerare och fler och fler såg potentialen i det
förbättrade bolaget. Redan i november hade
kursen mer än dubblats sedan avknoppningen i juli.
Vid det laget såg jag inte mycket uppsida kvar och
började sälja. De sista aktierna såldes tidigt 2014.
Fonden startade 1 november 2012 och ”so far so
good”, till och med mars 2014 har fonden avkastat
56% efter avgifter, det är 15% bättre än
Stockholmsbörsen.
Vad gör fonden annorlunda jämfört med andra
Sverigefonder?
Vad blev resultatet för Avalon?
En avkastning på 70% på ungefär ett halvår.
Vill du veta mer om fonden Lancelot Avalon?
Besök www.lancelot.se eller kontakta Lisa Seligson på telefonnummer: 08-440 53 91 eller mail: [email protected]