Transcript Läs numret - Befälsföreningen Militärtolkar

HUGIN&MUNIN
Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 1/2011 - mars
MT 60 ÅR!
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
1/2011
–
mars
Hugin & Munin är Befälsföreningen
Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras i tryckt format
till föreningens medlemmar, men
finns också på www.militartolkar.
org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Nanna Lingegård
[email protected]
Grafisk redaktör
Ylva Winsnes
Annonsansvarig
Alexander Edvinsson
Ansvarig utgivare
Emil Gelebo
[email protected]
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Emil Gelebo, ordförande
Ulrik Franke, vice ordförande
David Magnusson, sekreterare
Gustav Niblaeus, kassör
Ylva Santesson Nicolae,
ansvarig för kvinnligt nätverk
Nanna Lingegård,
chefredaktör Hugin & Munin
Erik Malmberg (adjungerad),
ansvarig för Tolkpoolen
Tobias Lindström,
ansvarig för mentorprogrammet
Alexander Edvinsson,
marknadsföringsansvarig
Martin Rosén, jubileumsansvarig
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
[email protected]
Adressändring
[email protected]
Anmälan till nyhetslista
[email protected]
Omslag
Collage ur MT:s bildarkiv
Snart är det kalas! I år är det nämligen MT:s 60-årsjubileum, något
som kommer att firas med pompa och ståt på årsstämman den 2 april.
Redaktionen vill givetvis vara med och gratulera genom en jubileumsartikel, skriven av Hans Hultqvist. Hans har varit aktiv i föreningen i
över 40 år och har därför många ljuspunkter att dela med sig av. Till
råga på allt passar Hugin & Munin på att fylla år lite sådär i skuggan av
moderskeppet – i år är det faktiskt Hugin & Munins femårsjubileum.
Ytterligare en anledning till att fira är att alla språkområden äntligen
finns representerade i detta nummer, inte minst genom att vi klämt in
två språkspalter. Dessutom finns hela två annonser i tidningen och vår
grafiska redaktör Ylva Winsnes har uppdaterat layouten med något vi är
mycket stolta över – loggorna till MT:s nya partnerföretag EF Education
First och Oriflame Cosmetics. Partnerföretagen bistår nu med en stor
del av kostnaderna för Hugin & Munin, vilket innebär att redaktionen kan verka mer långsiktigt i det nygamla formatet på 20 sidor.
Så långt känns alltså allting riktigt bra med redaktionsarbetet. Och det
heter ju att man ska sluta när det går bra. Därför har jag bestämt mig för
att efter tre års arbete med tidningen i olika roller låta någon ny förmåga
pröva korpvingarna. Jag vill således ta tillfället i akt att tacka alla nuvarande
och tidigare redaktionsmedlemmar för den stora insats de gör för att skapa
varje nummer av Hugin & Munin. Ett lika stort tack vill jag rikta till de
skribenter som på anmodan eller eget bevåg skickar in intressanta och
välskrivna artiklar till tidningen. Och sist men inte minst vill jag tacka alla
härliga MT-medlemmar överlag för att de gör MT till en otroligt intressant och lärorik förening att verka i. Det är den absolut största fördelen
med att få jobba med tidningen – att man kommer i kontakt med er!
Vi ses på jubileumsstämman i april, men även på många evenemang efter det.
С криком ура!
Nanna Lingegård
Chefredaktör
I DETTA NUMMER
s 4 MT 60 år! | s 7 Missa inte att söka mentorprogrammet!
s 8 Arabvärldens 1989? | s 10 Nytt upplägg i Tylebäck
s 12 En helig allians | s 14 Bland saxofoner och stora lökar
s 16 Skönskrift i ny tappning | s 18 Gyllene glosor
MT-vänner!
När MT den 2 april intar Ärnamässen i Uppsala för den traditionsenliga stämman och festmiddagen gör
vi det med särskild anledning att
fira. I år är det nämligen hela 60 år
sedan föreningen bildades! Skynda
dig således att anmäla dig genom
hemsidan redan idag.
Under året som gått har vi haft
förmånen att erbjuda ett rikt verksamhetsutbud. I somras lärde ett stort
antal MT-medlemmar känna kursgården Tylebäck, som numera ersatt
Källviken som platsen för MT:s
sommarkurser. Intrycken var övervägande positiva och vi fortsätter att
utveckla sommarkurserna, vilket du
kan läsa mer om på sidan 10. Vidare
har helgkurserna bibehållit sin höga
kvalitet och kryddats med nya moment såsom repetitionsutbildning
i dari, uttalscoachning i ryska och
ett samarbete med tolkförmedlaren
Semantix. Det har också varit roligt
att se GU-jubileet växa samt hur
det nyinstiftade kvinnliga nätverket
har samlat många medlemmar till
ytterligare engagemang. Alla dessa
aktiviteter hade inte varit möjliga
utan det fantastiska arbete som våra
ambitiösa funktionärer lägger ner
vid sidan av studier och ordinarie
arbete. En eloge till er!
Såsom många gånger berörts i
den här spalten har arbetet med att
utveckla föreningens verksamhet
emellertid inte varit oproblematiskt.
Naturligtvis tänker jag på de tvära
kast som präglat föreningens finansiering, särskilt då Försvarsmakten
utan förvarning valde att dra in
samtliga utbildningsmedel i början
av året. Föreningen stod inför valet
att antingen minska verksamheten
eller att satsa sig ur krisen genom att
öka självfinansieringen. Med facit i
hand kan jag konstatera att beslutet
att slå in på den senare vägen har varit lyckosamt. Tolkskolans beslut att
bära större delen av våra lärarkostnader, ökade medlemsintäkter och
ett formidabelt stöd från den nyinstiftade Guldklubben bidrog till att
fjolårets budgeterade underskott till
slut kunde vändas till ett överskott.
Å styrelsens vägnar vill jag tacka er
alla för denna goda uppslutning.
Om 2010 var ett omtumlande år för
föreningens ekonomi ser 2011 desto
ljusare ut. För det första har Tolkskolan glädjande meddelat att man
även framgent kommer att bekosta
de lärarinsatser som skolans personal gör under MT:s kurser. Därtill
kan vi konstatera att Försvarsmakten återigen har bytt fot och faktiskt
beviljat utbildningsanslag för årets
kurser, om än i mindre skala än
tidigare. Den ljusare bilden har ytterligare stärkts av det målmedvetna
annonsarbete som styrelsen bedrivit
under hösten och som har resulterat
i att såväl EF Education First som
Oriflame Cosmetics har anslutit sig
som företagspartner till föreningen.
Tack vare partnerskapen kunde vi
i början av februari lansera en ny
hemsida på den tidigare adressen
www.militartolkar.org. Om du inte
redan har gjort det vill jag uppmana
dig att omgående besöka den och
också anmäla dig till den stundande årsstämman, helgkurserna
och sommarkurserna i Tylebäck.
Och glöm för all del inte att betala
medlemsavgiften.
Vi ses i Uppsala den 2 april!
Emil Gelebo
Ordförande
MT:S KALENDARIUM
2-3 april
2-3 april
8 maj
Maj
Maj
Maj/juni
v. 26 - v.27
Årsstämma med föredrag
Kurshelg med ryska repetition och informationsinhämtning
Sista ansökningsdag till mentorprogrammet
Vårföredrag
Deadline för bidrag till Hugin & Munin 2/2011
GU-jubileum
Sommarkurser i Tylebäck
Läs mer på www.militartolkar.org
HUGIN&MUNIN 1/2011
3
MT 60 år!
MT har i år glädjen att fira 60-årsjubileum, och det är givetvis något som Hugin
& Munin vill högtidlighålla! Redaktionen har därför bett Hans Hultqvist plita
ner sina personliga minnen av MT under de 42 år han varit medlem – många
godbitar utlovas! Den som blir nyfiken och vill läsa mer om MT:s grundande kan
med fördel besöka MT:s nya hemsida på den vanliga adressen www.militartolkar.
org. Där finns en mer officiell krönika över föreningens bakgrund. Trevlig läsning!
Wilhelm Löwenhielm och Helena Nordenstedt i Källviken med Hans Hultqvist
Skribent: Hans Hultqvist, TolkS 63/64
Foto: MT:s bildarkiv
Efter grundutbildningen 1964 hade
jag ingen tanke på att ägna mig åt
militaria, frånsett obligatoriska
krigsförbandsövningar. Jag var
glad att det var över. På mitt anteckningshäfte har jag längtansfullt
skrivit på ryska: ”När jag var fri ...”.
Troligen hade jag ingen aning om
MT:s existens. Mot slutet av sextiotalet kontaktades jag dock av en av
kamraterna i min kull, som då var
sekreterare i Uppsalasektionen. Jag
hade mognat (?) och fann det hela
intressant, gick med i föreningen –
och blev genast kassör.
På den tiden var MT organiserat
i en riksförening och därutöver fanns
4
sektioner i städer med tillräckligt
många tolkar. Uppsalasektionen var
livaktigast, med konversationsträffar och föredrag, t.ex. med Andres
Küng om Estland. Man var alltid
välkommen till TolkS filmvisningar
i försvarsläroverkets aula. Sektionen
hade dessutom ett eget medlemsblad: Uppsalatolken.
Här träffade man intressanta
personer med skiftesrika levnadshistorier, ”gammeltolkarna”, som
byggt upp föreningen. De hade
delvis rötter i Ryssland och/eller
hade krigserfarenheter. Färgstarkast
var nog Antti Nordberg, som kunde
berätta i timtal om hur det verkligen
hade varit under vinterkriget och
fortsättningskriget.
Under sjuttiotalet mattades verksamheten av; 1984 upphörde sektionen officiellt. Men Jan Erik Walter
utsågs till ”ombud” och fortsatte att
hålla i viss verksamhet.
Stockholmsektionen hade också
verksamhet, men rönte samma öde
som Uppsalasektionen och lades
formellt ner 1989, men aktiviteterna
fortsatte. Sektionerna i Göteborg och
Skåne var nog också verksamma till
en början men sedan tror jag de existerade mest på pappret.
På riksplanet måste jag understryka det goda samarbetet med de
militära myndigheterna. Utan deras
aktiva stöd och medverkan hade inte
MT sett ut som det gör idag. Fortfarande finns ju en tät samverkan med
TolkS, utan att MT för den sakens
skull går i ledband. (Eftersom pengarna för sommarkurserna kommer
från statsmakterna har man förstås
alltid tagit hänsyn till önskemålen
därifrån.)
Samverkan skedde till en början med Tore Lundberg, chef för
attachébyrån på Försvarsstabens
utrikesavdelning, som svarade för
övergripande och samordnande
frågor om tolkverksamheten, vilket
numera åvilar TolkS. Samverkan
var formell, såtillvida att attachébyråns chef ingick i MT:s styrelse. Det
fanns också en speciell förbindelseman, tolkofficeren, som svarade för
direktkontakten mellan MT och de
militära myndigheterna. Från 1955
ingick denne som ledamot i MTstyrelsen. Från 1969 till 1982 (då arHUGIN&MUNIN 1/2011
betsuppgifterna övergick till TolkS,
närmast Lars Hammarström, välkänd för läsarna) innehades tjänsten
av Nils Öberg, som jag hade mycket
att göra med.
På riksnivå var kärnan i verksamheten, liksom nu, sommarkurserna. På Källviken, men det vet
ni redan.1 Här kompletterade jag
samlingen av bekantskaper från
Uppsalasektionen. Det var Albert
Kronberg, som liksom Antti kunde
berätta hur det gått till i Finland.
Och så spelade han gitarr och sjöng.
Sjöng gjorde vi andra väl också,
men inte med Alberts inlevelse. Och
så var där Boris Palasoff, som tjänstgjort i tsarens armé och talade inlevelsefullt om hur viktigt det var att
tjäna Fosterlandet (numera för hans
del Sverige). Ja det fanns många
andra som kunde nämnas, men jag
får akta mig för alltför många namn
(och alltför indiskreta anekdoter).
Ett återkommande inslag på
Källvikenkurserna var fälttävlan,
som ingalunda är Lars Hammarströms påfund, fast han har vidareutvecklat konceptet. Fälttävlan
fanns med redan från början. Vi sköt
skarpt med kpist, senare med pistol.
Språkmomentet kunde vara utformat
på skilda sätt, t.ex. som avlyssningsövning med frågor på innehållet –
allt under stark tidspress. Vi yngre
blev vanligen spöade av äldre, som
Antti och Albert.
Fälttävlan kunde bjuda på dramatiska inslag. En gång hade en
deltagare (med mer i benen än i
huvudet) vänt kompasshuset 180
grader. Med blicken fästad på kompassnålen dundrade han i full fart
”
I stället för att
förhöra Ivanov fick jag
guida ”ryska” officerare
på vänskapsbesök
på ”Camp Källviken”
och demonstrera
våra artilleripjäser
(personbilarna på
parkeringen)”
HUGIN&MUNIN 1/2011
in i en bergvägg (dock utan men).
Bland de intressanta föredragshållare vi bjöds på vill jag
framhålla Leif Kihlsten, ett tag
chef TolkS och sedan framstående
Rysslandskännare.
Med början 1969 anordnade MT
även en tvåveckors vårvinterkurs i
Ånn med språkstudier och skidåkning. Deltagarantalet var lägre och
kurserna lades så småningom ner
utan att jag lyckats med min föresats
att tillsammans med Nils och Stig
Aaby-Ericson ta mig från Storulvån
till Sylarnas fjällstation. Stig var
under många år lärare på kurserna.
Han var kavallerist och ryttmästare.
När gradsystemet gjordes om och
graden ryttmästare försvann blev
han major, men fordrade att bli tilltalad ”ryttmästare emeritus”.
På kurserna var det inte bara
språkkunskaperna som repeterades
och befästes. Stor del av tiden ägnades åt ”den andra kärnan” i TolkS
utbildning. Vi studerade sovjetisk
materiel, strategi och taktik och
doktrin och ägnade oss också åt
fångförhörstjänst, både teoretisk och
”praktisk”. I många år avslutades
Källvikenkurserna med en dygnsövning, där några avdelades som
fångar, medan huvuddelen övades i
befattningar som förhörsledare och
chefer. Scenariot var oföränderligt
det storskaliga sovjetiska anfallet.
Eftersom vi var på västkusten försökte övningsledningen förlägga
”kartkriget” dit, vilket krävde ett
fantasifullt scenario, där de röda
hade besatt Nordeuropa och Danmark för att från Jylland rikta ett
avgörande slag mot det ensamma
Sverige. Någon hjälp från NATO
kunde inte påräknas.
Jag dröjer något vid detta för att
erinra om min generations uppväxt
under det kalla kriget. Skräcken för
Ryssland fanns där, även om vi som
fostrats under Sigge visste att ryssen
som person var en trevlig prick. Det
kunde inte hjälpas; det stora kriget
kunde bryta ut närsomhelst och
TolkS och MT präglades av detta.
Allting förändrades förstås från bör-
jan av 90-talet. I stället för att förhöra Ivanov fick jag guida ”ryska”
officerare på vänskapsbesök på
”Camp Källviken” och demonstrera
våra artilleripjäser (personbilarna på
parkeringen). Jag välkomnade i och
för sig förändringen. (Jag hade varit säker på Sovjetunionens slutliga
sönderfall, men aldrig trott att det
skulle komma under min livstid.)
MT var ju faktiskt först med att
vidga blickarna bort från de ryska
stäpperna och mycket genom Lars
Hammarströms initiativ blev det en
introduktionskurs i arabiska 2002.
Först 2006 följde TolkS efter...
Källviken och Ånn kompletterades 1978 med en veckoslutskurs
i ryska, anordnad av Uppsalasektionen. Utbudet vidgades 1982 med
polska. När sektionen lades ner
fortsatte kurserna i riksföreningens
regi; kurser gavs både höst och vår
och utbudet vidgades med skilda
inriktningar (grammatik, tolkning,
etc), underrättelseinhämtning, förhörstjänst, dari och så vidare.
Då som nu fanns även sidoaktiviteter som man kunde vara delaktig
i, om man var MT-medlem. Egentligen behövde man inte vara medlem,
men medlemmarna låg närmast till
5
hands. Någon tolkpool eller liknande fanns inte, utan tolkofficeren var
spindeln i nätet.
År 1977 var jag följeofficer/
tolk åt en rysk överste vid en skjuttävling. Han frågade mig upprepade
gånger hur vi bar oss åt i Sverige för
att få frivilliga till militär utbildning.
Jag försäkrade att det var ett genuint
försvarsintresse som låg bakom,
men han trodde mig bara nätt och
jämt: det måste ju ändå finnas en
morot, t.ex. en högre befattning
inom Staten eller Partiet eller penningbelöningar. Men jag citerar
f.d. arméchefen Almgrens ord vid
MT:s 40-årsjubileum: ”Att fullgöra
självpåtagna plikter är ett uttryck för
frihet!”
6
Kvinnor i MT (och TolkS) fordrar egentligen en egen artikel. Men
frågan tycks ha varit uppe i styrelsen redan under sextiotalet. Nils och
jag diskuterade den mycket under
min ordförandetid; det var ju resursslöseri att utestänga hälften av rikets
begåvningsreserv från en av de
svåraste och viktigaste uppgifterna
inom försvaret. Trots Nils enorma
fixarförmåga dröjde det dock länge
innan tankarna, tack och lov, kunde
förverkligas.
Att utelämna Odens korpar vore
oförskämt mot alla redaktörer som
verkat genom åren. Redan de första
åren försökte man hålla kontakt med
medlemmarna genom cirkulärbrev.
Det var stencilerade blad med hart
när obefintlig typografi och ganska
tråkigt innehåll. En uppryckning
skedde när Lennart Nordenfelt blev
ordförande 1977 och Språkröret gavs
ut med Gull Jacobson, Nils Öbergs
assistent, som redaktör. När Gull
slutade 1987 tog Jan Erik Walter
över redaktörskapet. Svårigheten att
redigera en så kvalificerad tidskrift
som han egentligen ville fick honom
dock att återgå till cirkulärformen.
Namnet byttes också till MT-Nytt. I
drygt 10 år slet han med uppgiften
innan ansvaret övergick till andra,
yngre krafter inom MT. Med Martin
Thuresson som redaktör kom det
första numret som såg ut som vi nu
är vana vid: en tryckt tidskrift med
färgbilder. Och så har det fortsatt.
Det något fyrkantiga namnet byttes
senare till Hugin & Munin.
Det brukar sägas att en verksamhet, ett företag består av tre
generationer eller faser. Först har
vi entusiasterna, uppbyggarna,
entreprenörerna. Sedan kommer
administratörerna, förvaltarna och
slutligen avvecklarna. Var är vi då?
Gammeltolkarna svarade onekligen
för uppbyggnadsfasen; deras entusiasm gick inte att ta miste på. Folket
i min ålder får nog betecknas som
administratörer, åtminstone ser jag
i efterhand min roll på det viset.
Men några avvecklare har sannerligen inte tagit över. Här måste
jag nämna dåvarande ordföranden
Fredrik Folkeryd som år 2000 tog
initiativ till en strategidiskussion om
MT:s framtid. Jag uppfattar den som
startskottet till en enorm vitalisering
av föreningsverksamheten på alla
fronter. Om det är administratörer
som fortsätter arbetet, så är det i så
fall mycket entreprenöriella sådana.
Jag kan inte annat än njuta frukterna
av deras arbete (någon gång skall
jag räkna ut hur många kurser jag
deltagit i, men jag tror att det är runt
1100 dagar som jag ägnat TolkS och
MT) och se fram emot kommande
jubileer!
•
) Se Kjell Kampes återblickar i nummer
3/2009 av Hugin och Munin.
1
HUGIN&MUNIN 1/2011
Missa inte att söka mentorprogrammet!
Under året har den femte upplagan av MT:s mentorprogram genomförts. Nya adepter har
fått möjlighet att lära av äldre medlemmar, vilket varit mycket uppskattat av båda parter.
Nu är det dags att söka till nästa års program. För att ge potentiella aspiranter en bild av vad
mentorprogrammet är har redaktionen hört sig för hos en av årets adepter, Lisa Brånell.
Skribent: Lisa Brånell, TolkS 07/08
Jag minns att jag har sett liknande
rubriker som till den här artikeln i
Hugin och Munins vårnummer de
senaste åren, men alltid hittat ursäkter
till varför jag inte kunde söka just
då: ”Näe, jag går ju fortfarande på
tolkskolan den här våren, inte kan jag
söka nu”, ”näe, inte ska jag söka i
år, jag är ju klar på universitetet nu,
det passar nog bättre för de som har
kvar att skriva uppsats”, ”näe, nu har
jag ju redan fått ett jobb, inte kan jag
söka nu, det finns ju andra som är mer
i behov av en mentor än jag”. Hur
det nu än var lyckades jag trots allt ta
mig samman och skicka in en ansökan
förra året.
Nu, drygt ett halvår senare, har
jag träffat min mentor, Carl-Magnus
Nesser, ambassadör i Bagdad, tre
gånger. Jag hade inte någon fast
plan för vad jag exakt ville få ut av
mitt mentorskap, utöver att etablera
ytterligare en kontaktyta gentemot
Utrikesdepartementet samt få en
bättre insikt i hur det är att arbeta på
en utlandsmyndighet. På dessa plan
har mina möten med Carl-Magnus
verkligen infriat mina förväntningar.
Vi har träffats dels under avslappnade
former och bara pratat och fikat, men
även i jobbsammanhang.
När vi deltagare i årets upplaga
av
mentorprogrammet
hade
halvtidsträff i januari passade vi även
på att diskutera våra olika erfarenheter
hittills med våra mentorer. Alla
var mycket nöjda, men hade fått ut
olika saker av mentorprogrammet.
Vissa hade fått uppslag till hur de
kan tänka kring framtida yrkesval
och arbetsgivare, andra hade fått tips
om kontakter till arbetsgivare där de
skulle vara intresserade av att arbeta.
Vissa hade förberett färdiga frågor
eller frågeställningar de ville ha hjälp
att prioritera eller tänka kring, andra
hade letat efter någon med lite mer
erfarenhet och kontakter inom ett
område där de redan arbetade.
Bland årets deltagare finns de
som fortfarande inte är klara med sin
universitetsutbildning, de som nyligen
avslutat sina studier och de som
hunnit arbeta 1-3 år efter avklarade
studier. Oavsett var i karriären vi
befann oss och om vi fått en mentor
inom näringsliv eller förvaltning var
alla överens om att kontakten med en
mentor varit mycket värdefull och inte
något vi kunnat ordna själva. Jag inser
därmed nu att jag med all rätt kunnat
söka alla de andra år jag inte sökte, och
att det då, precis som nu och kanske
även nästa år eller året därpå skulle ha
varit eller vara precis rätt tillfälle att
söka. Så ta chansen!
•
Dags att söka Militärtolkarnas mentorprogram 2011/2012!
MT har ett mentorprogram som
uppskattas mycket av både
mentorer och adepter. Syftet
är att föra samman våra yngre
och äldre medlemmar så att de
senares karriärval, livsgärningar
och personliga patos kan utgöra
inspiration och vägledning för de
som ännu står inför några av livets
viktigaste val.
Hur relationen mellan adept
och mentor skall komma att
utkristallisera sig överlåter vi gärna
åt deltagarna att själva avgöra. MT
HUGIN&MUNIN 1/2011
utgör främst kontaktförmedling,
startskott, organisatoriskt stöd
och rådgivning. På adeptsidan
passar programmet främst den
som är i slutfasen av sina studier
eller i början av sin yrkeskarriär
medan mentorer kan befinna sig
på allehanda ställen i karriären.
Programmet kan sökas av alla och
samtliga ansökningar behandlas
med sedvanlig sekretess.
– Skicka oss ett personligt
brev på högst en sida samt CV.
– Beskriv tydligt i brevet
varför du vill vara med i mentorprogrammet.
– Beskriv kortfattat vilken
yrkesmässig bakgrund du skulle
vilja att din mentor har.
– Skicka in din ansökan
senast den 8 maj 2011 till
[email protected].
Så här ansöker du som adept till
mentorprogrammet:
Mentorer kan skicka intresseanmälan till adressen ovan.
7
Arabvärldens 1989?
En överblick över protesterna i Mellanöstern
Ingen har nog undgått att beröras av det som just nu sker i arabvärlden.
Samtidigt ställer sig den politiska omvärlden avvaktande, och det är svårt
att klargöra sambanden mellan uppror i olika länder. Statsvetare och arabist
Louise Stenfors Virenfeldt, själv numera verksam i Beirut, reder ut begreppen.
Över en miljon demonstranter samlades på Tahrirtorget för att kräva Mubaraks avgång och omfattande politiska och sociala reformer
Skribent: Louise Stenfors Virenfeldt, TolkS 06/07
Foto: Jonathan Rashad
Omvärldens reaktion har varit vaksam
inför protesterna som nu sprider
sig i arabvärlden. Världsledare och
utrikesministrar – inte minst Carl
Bildt – vägrade inledningsvis ge sitt
stöd till demonstranterna och kräva
regimskifte. Det fanns flera orsaker till
detta: exempelvis var den nu avlidne
Zine el Adine Ben Ali och Hosni
Mubarak trogna allierade i kampen mot
terror och hade i årtionden garanterat
västerländska intressen i Mellanöstern.
Mest betydelsefulla var dock farhågorna
över att protesterna orkestrerats av
religiöst motiverade rörelser såsom
Muslimska brödraskapet, och att de
8
därmed skulle komma att spela en
avgörande roll i efter-revolutionens
Tunisien och Egypten. Istället för ett
Mellanösterns 1989 förberedde sig de
styrande i Väst, liksom akademiker
och analytiker, på en våldsam islamisk
revolution à la Iran 1978.
Det är inte bara Väst som
skrämts av islamismens inflytande:
Ben Ali själv hävdade in i det sista
att islamister låg bakom Tunisiens
Jasminrevolution; Muammar Qaddafi
skyller oroligheterna i Libyen på AlQaida. Inte nog med detta: självaste
Ayatollah Ali Khamenei, Irans högste
andlige ledare, förklarade i dagarna
efter Mubaraks fall att Egyptens
demonstrationer inspirerats av Irans
islamiska revolution.
I Jordanien var effekten av
”vredens dag”-demonstrationerna en
annan: Kung Abdullah II sparkade
sin regering i februari och har inlett
samtal med Jordaniens Muslimska
brödraskap för första gången på tio
år. Abdullahs initiativ är förnuftigt
med tanke på att mellan 25-30 % av
Jordaniens befolkning sägs stödja
Brödraskapet, men bygger likväl på
en felaktig analys av demonstranternas
krav: viktigt är inte att kungen utser
en regering som representerar folket,
utan att regeringen valts av folket.
Frågan är inte huruvida islamister skall
representeras, utan folkets rätt att ställa
makthavare till svars för de akuta socioekonomiska och politiska problem som
Mellanöstern står inför.
HUGIN&MUNIN 1/2011
”Facebook-ungdomarnas”
revolution
Socioekonomiskt står Arabvärlden
inför
många
utmaningar.
Befolkningstillväxten i Mellanöstern
är bland världens högsta: sedan
1970 beräknas regionens befolkning
ha vuxit från 127 miljoner till
305 miljoner människor år 2005.
Befolkningstillväxten
har
ökat
trycket på statlig infrastruktur
och vattentillgångar, i synnerhet i
städerna. Hastig urbanisering har lett
till svåra levnadsförhållanden för
storstadsbefolkningen.
Utöver
följderna
av
befolkningsökning och urbanisering
protesterar demonstranterna mot den
svåra arbetslösheten i regionen. När
den stora generation ungdomar som
föddes på 1970- och 80-talet nu söker
etablera sig på arbetsmarknaden finner
de varken tillräckligt eller kvalificerat
arbete; en generation utbildade läkare
och IT-ingenjörer tvingas istället
livnära sig som taxichaufförer och
springpojkar. Som följd har flertalet
unga låga inkomster och upplever
stor social otrygghet och brustna
förhoppningar.
De som ivrigast demonstrerat under
de senaste två månaderna är därför unga
människor, utbildade och uppkopplade
till omvärlden via sociala medier såsom
Facebook och Twitter; i arabvärlden
talar man nu om revolutionen som
tillhörande shabaab al-facebook,
”Facebook-ungdomarna”.
Men ungdomarnas missnöje
grundar sig inte bara på ekonomiska
missförhållanden; störst vrede och
frustration har uttryckts över rådande
politiskt förtryck och korruption. Därför
har det inte lugnat demonstranterna att
man i Jemen, Jordanien och Libyen
lovat ökade livsmedelssubventioner
och statliga lönehöjningar; från
Tahrirtorget i Kairo till Pärlrondellen i
Manama kräver folket regimskifte.
ash-sha’ab yuriid isqaat an-nizaam
Mellanösterns politiska landskap
domineras av seglivade autokrater
som med hjälp av militärens stöd,
en skoningslös säkerhetsapparat
och korruption klamrat sig fast vid
HUGIN&MUNIN 1/2011
makten i decennier. Parollen som
satt skräck i arabledare från Alger till
Amman – ash-sha’ab yuriid isqaat
an-nizaam (”folket vill ha regimens
fall”) – innefattar dock mer än dessa
diktatorers avgång. an-nizaam betyder
nämligen också ”system”, och därmed
avvisar folkets protester tillika den
kultur av korruption och nepotism som
genomsyrar arabvärldens offentliga
myndigheter, skolor, universitet,
trafikverk, mediaföretag, sjukhus och
politiska partier. Demonstrationerna
och strejkerna har fortsatt i Tunis och
Kairo trots regimens fall: så länge
systemet består och kontrolleras av
regimlojalister och militära befälhavare
spelar det ingen roll att diktatorn
störtats.
”
Kraven som ställts
av demonstranter i hela
arabvärlden har varit
förvånansvärt enhetliga
och sekulära till sitt
innehåll”
Kraven
som
ställts
av
demonstranter i hela arabvärlden har
varit förvånansvärt enhetliga och
sekulära till sitt innehåll: de styrandes
makt bör inskränkas; rättsväsendets
oberoende garanteras och militära
domstolar avskaffas; politiska fångar
släppas; och mänskliga och politiska
rättigheter – betingelsen för en livlig,
pluralistisk politisk debatt – skall
skyddas.
Revolution i nationalismens tecken
Även om folkets krav på bättre
förhållanden sammanfaller med
islamisk retorik om social rättvisa
och värdighet har demonstrationerna
i många länder varit tvärreligiösa och
betonat ”nationen” (al-watn) och folket
(as-sha’ab), det vill säga en modern
politisk medvetenhet. Slagorden som
skakat Mellanöstern blandar religiösa
och profana motiv: ’Allahu ’akbar
(”Gud är störst”) skanderas unisont av
demonstranter som bär på plakat med
internetsymboler och populärkulturella
motiv. Referenser till den panmuslimska religiösa samfälligheten,
al-ummah, har lyst med sin frånvaro.
Istället demonstrerar muslimer och
kristna sida vid sida; en känsla av
nationell samhörighet enar dem.
Bahrain är kanske det enda landet
där protesterna utgår från religion. En
shia-muslimsk majoritetsbefolkning
styrs här av den sunni-muslimska AlKhalifa familjen; trots att politiska
reformer utlovats sedan 2002
domineras landets politik ännu av sunnimuslimer och saudiarabiska intressen.
Notera dock att protesterna även här
handlar om politiskt inflytande och
konstitutionella reformer; de kan inte
beskrivas som islamistiska. I Jemen
och Libyen påverkar ländernas starka
stamsamhällen, samt deras erfarenhet
av blodiga inbördeskrig, protesternas
utveckling.
Således bör inte protesterna
i arabvärlden förstås som någon
islamistisk revolution. Majoriteten
av demonstranterna är muslimer,
och det kan givetvis inte uteslutas
att islamistiska rörelser kommer att
påverka politiken i regionen framöver;
någon liberal demokratisk ordning kan
inte garanteras (och vore kanske inte
så demokratisk om så var fallet). Dock
har protesternas succé i Tunisien och
Egypten radikalt förändrat förhållandet
mellan folket och makthavare i
Mellanöstern.
’Den arabiska gatan’, som den
arabiska politiska sfären nedvärderande
kallats, har rest sig och visat att den
varken är kaotisk eller bakåtsträvande:
välorganiserade
medborgerliga
protester och strejker har med stort mod,
fredliga medel och ny teknologi lyckats
störta diktatorer. Detta är en historisk
bedrift som våldsamma islamistiska
rörelser såsom Al-Qaida aldrig lyckats
med. Trots att demonstrationerna
möts med militärt- och polisvåld i
Egypten, Bahrain och Libyen, och
kostat hundratals människor livet, har
de varken eskalerat eller skingrats.
Folkrörelserna har genomgående
framfört sekulära krav på politiska
reformer; att misstro deras krav för att
vara islamistiska är en felaktig analys
av en mycket mogen medborgerlig
instinkt, den kanske mest värdefulla
tillgången för regionens politiska
framtid.
•
9
Nytt upplägg i Tylebäck
Förändringens vindar blåser genom MT:s sommarkurser. Fjolårets flytt från
Bohuslän till Halland följs i år av ytterligare nyheter. Nya språk tillkommer och
ett nytt kursupplägg gör att det ges fler tillfällen att pröva sina språkliga vingar
i spelade samtalsövningar. Den hårt arbetande militärtolken kan dock vara lugn.
Det kommer alltjämt att finnas tid till sol, bad och umgänge i goda vänners lag.
Vy mot hotellet i Tylebäck
Skribent: Emil Gelebo, TolkS 05/06
Foto: Ylva Santesson Nicolae
Ända sedan 1953, fyra år före
Tolkskolans
grundande,
har
sommarkurserna hört till kärnan i
MT:s verksamhet. Genom åren har
utbildningsformatet varierat. Till en
början var kurserna en samlingspunkt
för de så kallade gammeltolkarna,
ryskspråkiga veteraner från Finland.
Allteftersom kalla kriget fortskred
och andelen värnpliktsutbildade
tolkar ökade genomfördes så kallade
SFÖ (särskild förbandsövning) med
inkallad personal. Några av er minns
säkert Kjell Kampes uttrycksfulla
beskrivning i avskedsartikeln till
Källviken i Hugin & Munin 3/2009
av hur tolkarna på 80-talet låg på lur
bland klipporna i väntan på att tillfångata och förhöra den landstigan10
”
Första veckan är
snarlik tidigare års
repetitionskurser
medan andra veckan
ger möjlighet att vässa
språkkunskaperna
ytterligare i tillämpade
samtalsövningar”
de fienden. På senare år har det dock
enbart varit frivilliga deltagare, och
sommarkurserna har använts som
testplattform för utbildning i vissa av
de språk som sedermera anammats
av Tolkskolan, exempelvis arabiska.
Vid förra årets debut vid Tylebäcks kursgård i Halland aviserades att kursverksamheten stod för
ytterligare förändringar. I och med
Försvarsmaktens omställning från
värnpliktsförsörjning till kommande
kontraktsanställning av språkpersonal faller det sig naturligt att
sommarkurserna kan användas för
att repetitionsutbilda den personal
som står under kontrakt. Samtidigt
har de senare årens insatser tydligt
visat att även frivilligpersonal har
mycket att bidra med till Försvarsmakten. Mot denna bakgrund har
vi under året haft en dialog med
Tolkskolan om hur utbildningen
kan anpassas för att passa bägge
målgrupperna. Resultatet har blivit
en breddning av antalet språk samt
ett utbildningsupplägg där första
veckan är snarlik tidigare års repetitionskurser medan andra veckan ger
möjlighet att vässa språkkunskaHUGIN&MUNIN 1/2011
perna ytterligare i tillämpade samtalsövningar. För frivilligpersonal är
det likt tidigare år möjligt att anmäla
sig till bara en av veckorna eller till
båda två.
Fler språk
Förra året gladdes vi åt att kunna
genomföra den första repetitionskursen i arabiska i sommarkursformat. I år har vi dessutom ambitionen
att genomföra kurser i dari, vilket
innebär att det kommer att bedrivas
verksamhet i totalt fyra språk: ryska,
arabiska, dari och militärfranska.
Ambitionen bygger på att vi får in
tillräckligt elevunderlag till kurserna, så se till att söka den kurs som
du är intresserad av så snart som
möjligt för att underlätta planeringen. I sammanhanget bör det nämnas
att vi under andra veckan får stöd
av inneliggande GU från Tolkskolan, vilket i synnerhet torde gynna
utbildningen i dari, där det än så
länge finns få utexaminerade tolkar.
Vecka 26 – repetition
Undervisningen under vecka 26
bygger på samma premisser som
tidigare års repetitionskurser och
kommer att genomföras i parallella
spår för respektive språk. Upplägget
innebär att det ges teoretiska lektioner under dagtid som ger möjlighet
att fräscha upp kunskaperna i grammatik och utöka sitt ordförråd. Kursinnehållet kommer att vara flexibelt
så att både den som har järnkoll på
sina verbaspekter och den som kän-
ner att språkkunskaperna inte sitter
som de en gång gjorde kommer
att få möjlighet att utvecklas från
sin egen nivå. För dig som känner
dig lite ringrostig är kursen tänkt
som en perfekt förberedelse för
den kommande samtalsövningen.
”
Under bägge
veckorna kommer
utbildningen att
bedrivas på sedvanlig
lektionstid, vilket
lämnar gott om tid för
idrott, samkväm och
självstudier”
Vecka 27 – tillämpning
Upplägget under vecka 27 skiljer sig
däremot från tidigare år. Här kommer fokus att ligga på att omsätta
språkkunskaperna till praktik i olika
typer av samtalsövningar samt att
repetera och öva sina kunskaper i
samtalsteknik. Veckan inleds med
teoretiska lektioner i såväl språk
som samtalsteknik, men redan andra
dagen inleds en gemensam samtalsövning. Det innebär att alla elever
oavsett språk kommer att delta i
ett och samma övningsscenario.
Övningen kommer att genomföras under sedvanlig lektionstid på
Tylebäcks kursgård. Det finns alltså
ingen risk för nattliga överraskningsanfall. Övningsmomenten kommer
att bestå av olika former av samtal
på respektive språk. I vissa fall kommer samtalen att behöva föras på det
aktuella språket och ibland kommer
det finnas behov av tolkning till ett
annat språk. Kanske kommer det
rentav att vara nödvändigt att flera
tolkar samarbetar till och från flera
olika språk. I vilket fall kommer det
att ställas krav på samarbete mellan deltagarna. Övningsscenariot
kommer att tas fram av personal på
TolkS, som också agerar övningsledning tillsammans med språklärare och annan figurantpersonal.
Utrymme för umgänge
Ingen sommarkurs är dock komplett
utan rikligt med tillfällen till sol, bad
och umgänge med sina tolkkamrater.
Under bägge veckorna kommer utbildningen att bedrivas på sedvanlig
lektionstid, vilket lämnar gott om tid
för idrott, samkväm och självstudier.
Den klassiska inryckaren kommer
att genomföras båda veckorna, och
även om det inte kan bli frågan om
några räkor på klipporna så kommer
den utomordentliga kökspersonalen
på Tylebäck att bjuda på något alldeles extra. Den andra veckan kommer
också att krönas med en storartad
festmiddag, som i bästa tradition
kommer att förgyllas med spex och
uppträdanden från kursdeltagarna.
Således finns det en del nyheter men
samtidigt mycket som är sig likt.
Fälttävlan? Jovars, kapten Hammarström ruvar på några överraskningar
även där.
•
Nu är det dags att välja alfabet, ta ut en ny kompassriktning och återigen kalibrera skottsiktet. Skynda dig att
betala medlemsavgiften och anmäl dig redan idag! Sista anmälningsdag är den 15 april.
Årets kursutbud består av:
Anmälningskod: C 17302
v. 26 Ryska repetition
Arabiska repetition
Dari repetition
Militärfranska repetition
Anmälningskod: C 17301
v. 27 Ryska tillämpning
Arabiska tillämpning
Dari tillämpning
Militärfranska tillämpning
Målsättningen är att alla kurser ska genomföras, men ett minimiantal av deltagare krävs. Anmälan görs centralt till
Försvarsutbildarna på http://www.forsvarsutbildarna.se/utbildning/kursanmalan/.
Frågor är välkomna till [email protected].
HUGIN&MUNIN 1/2011
11
En helig allians
Många tidigare tolkskoleelever väljer att fortsätta sina språkstudier på universitet
efter avslutad värnplikt. Så gjorde även Hjalmar Eriksson, som dessutom
passade på att kombinera två stora intressen i sin kandidatuppsats – ryska
och matematik. Dessa två ämnen visade sig också ha täta idéhistoriska band,
vilket väcker tankar om hur rådande tankeåskådning påverkar forskningen.
Matematikern Nikolaj Nikolajevitj Luzin figurerar på ryskt frimärke
Skribent: Hjalmar Eriksson, TolkS 05/06
Foto: Ryska posten
Att Sovjetunionen bidrog kraftigt
till den tekniska utvecklingen under
1900-talet vet de flesta om. Många
som är speciellt intresserade av
Ryssland känner säkert också till de
motsvarande framgångarna inom
naturvetenskapen. Men antagligen
är få insatta i att de största bidragen
som Ryssland/Sovjet har gjort till
naturvetenskapen har varit inom
matematiken. Från tidigt 1900-tal
och framåt var rysk matematik, med
centrum i Moskva och St. Petersburg,
i främsta ledet för utvecklingen.
En stor del av framstegen gjordes
av medlemmar i den matematiska
skola som formades kring Nikolaj
Nikolajevitj Luzin (1883-1950) i
Moskva under 1920-talet. Detta är
12
förvånande då matematiken i Moskva
dittills inte hade producerat några
betydande resultat. Det var i St.
Petersburg som det hade funnits en
livskraftig matematisk tradition sedan
Peter den store lade grunden för den
Kejserliga Vetenskapsakademien.
Hur kom det sig då att Moskva
seglade upp som ett av världens mest
kreativa matematiska centrum vid just
den här tiden? En trolig förklaring är
att när Sovjetunionen bildades blev
Moskva åter centrum för landets
elit. Det stämmer säkert också att det
stående inflytande som Moskvaskolan
fick delvis kan härledas till flytten
av Vetenskapsakademien från St.
Petersburg till Moskva 1934. Faktum
är dock att bakgrunden till skolans
uppkomst kan sägas ha helt andra
orsaker.
Utvecklingen inom matematiken
belyser Moskvaskolans explosiva
framgångar. Samtidigt som den
klassiska fysiken utmanades av
kvantfysiken och relativitetsteorin
skakades matematiken av en
motsvarande kris, grundlagsstriden.
I centrum för konflikten stod djupa
filosofiska frågor kring matematikens
existens och väsen.
Historiskt hade den matematiska
utvecklingen skett i nära anknytning
till utvecklingen inom fysiken. Detta
innebar att många matematiska
teorier hade direkta materiella motsvarigheter. Inom den nya matematik
som dök upp kring sekelskiftet 1900
användes däremot metoder och
objekt som omöjligt kunde ha fysiska
manifestationer. Det mest uppenbara
exemplet är klassificeringen av olika
stora oändligheter som Georg Kantor
(1845-1918) möjliggjorde genom
sin mängdlära. Med mängdläran
som verktyg kunde han visa att de
rationella talen (bråktalen), fastän de
är oändligt många, utgör en mindre
oändlighet än de reella talen (alla
tal, det vill säga även de tal som inte
kan skrivas som bråk, till exempel π
och √2). Mängdläran skulle komma
att visa sig vara tyngd av paradoxer
men i egenskap av det bästa system
som hittills har presenterats är den
fortfarande utgångspunkt för den
moderna matematiken.
Det fanns ett stort motstånd
mot mängdläran under 1900-talets
första årtionden. Många matematiker
accepterade inte den nya matematiken
eftersom den inte passade med
deras positivistiska, materialistiska
HUGIN&MUNIN 1/2011
världsåskådning. Motståndet tystnade
inte helt förrän 1931 då Kurt Gödel
(1906-1978) lyckades bevisa att
själva aritmetiken, att räkna med de
fyra räknesätten, inte kan bevisas vara
motsägelsefritt. Detta satte spiken
i kistan för hoppet om att hitta en
absolut sann grund för matematiken.
I Moskva saknades den starka
motvilja mot den nya matematiken
som frodades inte minst i St.
Petersburg. Där välkomnades istället
de nya teorierna av flera matematiker
som skulle komma att få ledande
positioner. Främst bland dessa var den
ovan nämnde Nikolaj Luzin och hans
lärare Dmitrij Fjodorovitj Jegorov
(1869-1931). Central i sammanhanget
var även Pavel Aleksandrovitj
Florenskij (1882-1937), präst, teolog,
filosof, matematiker och ingenjör.
Florenskij började sin akademiska
bana inom matematiken. När han tog
examen 1904 hade han skrivit den
första publikationen om mängdlära
på ryska och gjort bestående intryck
på både Luzin och Jegorov. Han
lämnade matematiken för att utbilda
sig till präst men hade en fortsatt nära
relation med främst Luzin, som han
brevväxlade med under nästan 20 år.
Moskvamatematikernas ovanliga
inställning till den nya matematiken
spåras till ett dubbelt intresse för å ena
sidan matematik och å andra sidan
religion och filosofi. Både Luzin och
särskilt Jegorov var aktivt troende.
Florenskij var ett stort andligt stöd för
Luzin. Under svåra perioder då Luzin
enligt egen utsago kontemplerade
självmord var det endast kontakten
med Florenskij som hindrade honom
från att handla.
Denna andlighet och i vidare
bemärkelse filosofiska idealism har
djupa rötter i den ryska idéhistorien.
Hårddraget kan man säga att det
ryska arvet bygger på Platon och
neo-platonikerna medan väst efter
renässansen allt mer anslöt sig
till den aristoteliska traditionen.
Under 1800-talets andra hälft
återupptäcktes det ryska religiösa
arvet av filosofer under en epok som
brukar kallas silveråldern. Florenskij
var en av förgrundsgestalterna i den
senare delen av denna epok. Den
andliga renässansen nådde även
matematikernas kretsar i Moskva.
”
Moskvamatematikernas
ovanliga inställning till
den nya matematiken
spåras till ett dubbelt
intresse för å ena sidan
matematik och å andra
sidan religion och
filosofi”
Till exempel var Jegorovs lärare
även idealistisk filosof och umgicks
i sådana kretsar. Det var alltså med
bakgrund i denna filosofiska tradition
som Moskvamatematikerna tog till
sig den nya matematiken.
Jegorov, Luzin och Florenskij var
motståndare till den materialistiska
vetenskapstro som präglade stora
delar av intelligentsian. Därför
välkomnade de den nya matematikens
rikedom och komplexitet. Florenskij
använde koncept från matematiken i
sitt filosofiska arbete. Han jämförde
exempelvis de reella talens förhållande
till de rationella talen med förhållandet
mellan människan och Gud. Ett reellt
tal kan definieras som en följd av
rationella tal vilken när den tillåts ta
oändligt många steg ”når” det reella
talet. På samma sätt transcenderar
Gud människan, men människan,
varande Guds avbild, pekar ändå mot
Gud som en absolut oändlighet.
Luzin och Jegorov, som var
professionella matematiker, gjorde
istället direkta bidrag till den nya
matematiken. Båda har lämnat
avtryck i form av satser som bär deras
namn. Deras största betydelse var
dock som pedagoger. I avancerade
seminariekurser där studenterna fick
brottas med aktuella forskningsfrågor
skolades några av den generationens
största matematiker, i Ryssland så väl
som i världen. Denna unga skola hade
en stark gemenskap där Luzin och
Jegorov var tydliga ledargestalter.
Den exklusiva grupp som samlats
kring Luzin och Jegorov under 1910och 1920-talen fortlevde tyvärr inte i
samma form. Vartefter det sovjetiska
förtrycket mot oliktänkande hårdnade
greps både Jegorov och Florenskij
på religiösa grunder. Jegorov dog i
hungerstrejk efter en fängelsevistelse
och Florenskij avrättades i fångläger.
Även Luzin utsattes för rättegång.
Han friades men lämnade sitt tidigare
forskningsområde och återgick aldrig
till att undervisa. Jag kan inte undgå
att fundera över hur utvecklingen
skulle ha sett ut utan bolsjevikernas
maktövertagande och huruvida
centraliseringen till Moskva under
sovjettiden uppvägde för de tragedier
som förtrycket förde med sig.
•
Nästa jubileumsdag
Den 28 maj 2011 anordnar
Befälsföreningen Militärtolkar
en jubileumsdag på Uppsala
garnison. De tolkar som ryckte ut
för 10, 20, 30, 40 respektive 50 år
sedan får då chansen att bekanta
sig med Tolkskolans verksamhet
idag, träffa språklärarna och,
viktigast av allt, återse kamraterna
HUGIN&MUNIN 1/2011
från värnplikten. Det bjuds också
på ett kort föredrag med ryskt
tema. Som om inte detta vore
nog bjuder MT på lunch. Anmälan
kan göras på hemsidan eller till
jubileumsansvarige, som också
gärna svarar på frågor, på
[email protected].
13
Bland saxofoner och stora lökar
Hugin och Munin har tidigare rapporterat om det svenska deltagandet inom
Open Skies och MT-medlemmars insatser i konungens tjänst som flygtolkar.
På Ärna-basen i Uppsala utbildades alldeles nyss den nya generationen för
vidare insatser i öst. Här kommer en rykande färsk rapport därifrån. Взлетаем!
Skribenter:
Erik Malmberg TolkS 06/07
Joel Stenlund TolkS 07/08
Erik Olsson TolkS 07/08
Foto: Erik Andermo
Open Skies-avtalet är sprunget ur
det kalla krigets spänningar och
behovet av ömsesidig rustningskontroll och förtroendeskapande.
Som namnet indikerar ska det hos
varje medlemsstat råda öppna skyar.
Det skall finnas möjlighet att flyga
in över varandras territorium och
fotografera. ”Jaha”, tänker ni säkert,
”men går inte det där att göra minst
lika bra med satelliter?”. Visst är
det så, men det är inte bara själva
fotograferingen som är det viktiga.
Man ska inte glömma bort den förbrödringsfunktion som Open Skies
uppfyller (med obligatorisk vodka i
fotolabbet…).
Under tre och en halv vecka har
undertecknade genomgått en certifieringsutbildning för att till slut bli
fullfjädrade flygtolkar. Det har varit
tre veckor av rynkade pannor över
rysk flyglagstiftning (vad är egentligen definitionen av ett luftfartyg?),
ett virrvarr av förkortningar (varav
vissa inte ens betyder någonting)
samt viss stress över att ett missat
radioanrop kan medföra ”nedskjutning utan föregående varning” (citat
från flygkarta över Kaliningrad).
Flygtolken har en viktig funktion ombord, som en del av flygplanets besättning. Egentligen är
tolk en inte helt rättvisande term, då
tolken lika mycket kan ses som en
radiooperatör som kräver en omfattande kunskap om flygledning, meteorologi och andra områden som
rör flygning. Vid en flygning i ett
rysktalande land är det tolken som
håller kontakten med flygledaren
och talar om för besättningen vad
som ska göras. Detta innebär att
tolken kan behöva ta egna initiativ
ibland för att hjälpa piloterna i deras
arbete.
Med tanke på den integrerade
roll som tolken har i flygplansbesättningen var det logiskt att utbildningen inleddes med en kurs i CRM
(Crew Resource Management).
Kortfattat kan det beskrivas som en
utbildning i funktionellt samarbete
i flygplanet, för att i största möjliga
mån förhindra att den mänskliga
faktorn är den direkta orsaken till
ett haveri. Vi har varvat teori med
analyser av verkliga haverier där
besättningens samarbete (eller brist
på detta) har varit den avgörande
faktorn. Vi har lärt oss identifiera
olika beteendestilar hos människor
och hur man hanterar dem. En stor
del i CRM är också att bryta hierarkier och att även som underställd
våga säga ifrån, vilket kärnfullt kan
sammanfattas med vårt nya mantra:
Speak up and live, shut up and die!
Välkommen till föreningsstämma 2011!
Styrelsen har nöjet att bjuda in till
MT:s föreningsstämma lördagen
den 2 april kl. 17.30 på Uppsala
garnison.
Traditionsenligt inleds kvällen
med ett föredrag och efter avslutad stämma bjuder föreningen på
festmiddag. I år har vi dessutom
särskild anledning att fira i och
med att det är hela 60 år sedan
föreningen bildades! Observera att
stämman samordnats i tiden med
veckoslutskurserna i ryska repetition och informationsinhämtning
14
samt att kursdeltagare får reseersättning. Kallelse och föredragningslista skickas ut via e-post och
all dokumentation inför stämman
kommer att finnas tillgänglig på
www.militartolkar.org. Väl mött!
Anmälan görs via webbplatsen
www.militartolkar.org: klicka på
fliken ”Evenemang” och sedan
”Årsmöte” och fyll i formuläret.
Anmälan kan även tas emot via epost till arsstamma@militartolkar.
org: ange namn, e-post, telefon
dagtid och eventuellt behov av
specialkost. I sista hand kan anmälan göras på telefon till Johan
Floderus, 073-965 77 75.
Vi vill ha din anmälan senast 25
mars.
HUGIN&MUNIN 1/2011
Efter CRM-kursen har huvuddelen i utbildningen tagit vid, nämligen språk- och flygledningskursen.
Ansvarig lärare har varit Erik Andermo, tidigare tolkskoleelev och
för närvarande den enda certifierade
flygtolken i tjänst inom svenska
Open Skies. Under Eriks ledning
har utbildningen förändrats. Där
tidigare flygtolkar har fått läsa in
sig på alla dokument och lagar som
kan komma i fråga vid en tolkning,
har Erik i stället bidragit med den
erfarenhet som han samlat på sig
genom ett antal missioner i öst. På
så vis har vi riktat in oss på de delar
som är relevanta och återkommande
för just de situationer som vi kan
komma att hamna i, och därmed fått
en djupare förståelse för dessa.
Under utbildningen har vi fått
lära oss vilka radarsystem som finns
till hands för flygledare och pilot
samt vilken funktion de har. Vi har
även gått igenom de olika kontrollerade eller okontrollerade zoner
som finns i luftrummet, ett virrvarr
av osynliga lådor i luften med olika
radiofrekvenser. Förutom detta har
utbildningen också innefattat meteorologi med kunskap om exempelvis
tryck och olika slags molnighet. Vi
har tittat på flygkartor, skrattat lite
smått åt radiostationen Великие
Луки (De stora lökarna) samt försökt reda ut vem som kontrollerar
vad och vilka frekvenser de sitter
på (när tar man exempelvis kontakt med den allsmäktige SaxofonKontroll?). Det har dessutom övats
på vanliga procedurer man kommer
att stöta på som Open Skies-tolk,
exempelvis start och landning på
Kubinka-basen utanför Moskva.
Ett bra led i utbildningen har varit
att öva liknande procedurer på ett
interaktivt sätt. Enkelt beskrivet: en
person spelar tolk, en spelar flygledare och en är pilot. Till hands finns
fyra walkie talkies, varav två på en
kanal och två på en annan. De tre
personerna utplacerar sig i varsitt
rum med varsin walkie talkie, utom
tolken som har två, och sedan är det
bara att köra!
HUGIN&MUNIN 1/2011
”
Ansvarig lärare har
varit Erik Andermo,
tidigare tolkskoleelev
och för närvarande
den enda certifierade
flygtolken i tjänst inom
svenska Open Skies”
Efter examination av den teoretiska delen har vi även haft en
praktisk vecka för att få chans att
öva våra kunskaper i en verklig situation. Från Malmen i Linköping
har Open Skies-planet med besättning kommit till Uppsala och den
sista veckan har varit vigd åt att
genomföra övningsflygningar med
tolken i cockpit. Tyvärr är inte det
svenska luftrummet rätt plats för det
ryska språket, så själva tolkningen
har varit från engelska till engelska
eller engelska till svenska. Icke
desto mindre har det varit en riktig
upplevelse att själv sitta i jumpseat
och pröva sina vingar.
Med tanke på det vi tidigare har
nämnt, om Open Skies som ett forum
för förbrödring, så är det glädjande
att meddela att det även vid den här
utbildningen har förekommit inter-
En flygtolk prövar sina vingar
nationellt samarbete. Tre flygtolkar
från Norge, tillika tidigare elever på
norska motsvarigheten till Tolkskolan, har deltagit vid kursen. Kännetecknande för de norska tolkarna
är att de är äldre och redan har viss
erfarenhet från Open Skies, genom
deltagande i missioner som tolkar
och genom att ha gått Open Skieskurser i Garmisch-Partenkirchen.
Under utbildningen har alltså även
de kunnat bidra med viss erfarenhet
vilket har varit mycket uppskattat.
Vi hoppas att detta bara är början
på ett samarbete och att vi kommer att stöta på fler glada norrmän
i framtiden!
Framtiden, ja. Som nämnts kommer alltså undertecknade utgöra den
nya generationen Open Skies-tolkar,
men fler är på gång. I led med omorganiseringen inom det svenska
försvaret och värnpliktssystemets
upphörande kommer även Open
Skies att påverkas. Tolkskolan ska
nämligen i framtiden direkt utbilda
sina ryskspråkiga soldater för deltagande inom Open Skies. Återväxten
ser alltså god ut, och himlen är öppen. Då flyger vi!
•
15
Skönskrift i ny tappning
Skribent: Helena Bani-Shoraka, lärare i dari/
persiska på TolkS
Utvecklingen av skönskrift – oavsett
skriftsystem – har gått hand i hand
med skrivkonstens utveckling och
har en obruten prestige sedan urminnes tider. Skönskrift med arabisk
skrift är förstås särskilt intressant för
oss i denna artikel och är som vi kommer att se ett mångbottnat fenomen.
Skönskriften har som den i särklass
största genren inom Islamic visual
arts till skillnad från andra konstformer som exempelvis målning, keramik och mattkonst aldrig upphört
att utvecklas och förnya sig under
århundradena. Notera att när vi talar
om det arabiska skriftsystemet så
vi rör oss bland många olika språk,
allt från arabiska till persiska, urdu,
osmansk turkiska med flera. Anledningen till detta är främst kopplingen
till religionen islam. Arabiska är
ju som bekant Koranens språk och
varje muslim anses vara skyldig att
lära sig denna skrift som Guds eviga
ord. Detta gör att skriften som sådan
omgärdas av stor prestige.
Hur skriften utvecklats till olika
stilar hänger dels samman med regionala karaktäristika, dels med trender
och smaker som varierat under historiens gång. Kufi-skriften
är till exempel en av de äldsta stilarna som härstammar från staden
Kufa i dagens Irak och som sägs ha
funnits redan vid islams uppkomst.
Nastaliq-stilen
å andra
sidan förknippas med och används
flitigt i den iranska kultursfären som
inbegriper dagen Iran, Afghanistan
och Pakistan och utvecklades under
1300- och 1400-talen.
Detta intresse för skönskrift och den
prestige som omgärdat den måste
förstås delvis kopplas till den ickefigurativa tradition som finns inom
islam. Det innebär att det länge fanns
16
ett strikt förbud mot att avbilda främst
människor. Detta har givit upphov
till ett alldeles eget och mångfacetterat konstnärligt uttryck samlat under
begreppet islamisk konst. Här är kalligrafin endast ett av många exempel
på kopplingen mellan konst och
skrift. Ett annat tydligt exempel hittar vi inom arkitekturen, där skriften
inte bara på ett estetisk utan också på
ett avancerat matematiskt sätt inkorporerats i arkitekturen.
Men för att koncentrera oss på
bokstävernas och skriftens särställning kan vi rikta fokus mot dess
betydelse inom sufism och särskilt
inom sufisk diktning. Sufism är en
”
Notera att när vi
talar om det arabiska
skriftsystemet så rör vi
oss bland många olika
språk, allt från arabiska
till persiska, urdu,
osmansk turkiska med
flera”
samlingsbeteckning för den mer
andliga, inre dimensionen inom islam. Utövare av sufism, dvs. sufier,
kännetecknas av sin personliga och
omedelbara kontakt med Gud. Den
sufiorden som har gått längst i sin
uttolkning av bokstävers heliga symbolik kallas horufi
, de
som befattar sig med bokstäver. Här
ser man varje bokstav som bärare av
ett numerärt värde vilket gör att ord,
särskilt heliga namn och ibland hela
korancitat får ett sammantaget numeriskt värde. Uttolkare av detta tal
kan då t.ex. göra symboliska kopplingar mellan talet ifråga och viktiga
årtal, händelser, personer och platser. Anhängare till horufi-gruppen
menar t.ex. att man utan kännedom
om bokstävers heliga symbolik helt
enkelt inte kan nå Gud. Det strikta
förbudet och tabun mot att avbilda
figurer kom dock så småningom att
luckras upp något. Detta inträffade
dock relativt sent inom islam och
först efter 1500-talet. Det fanns då
sufiordnar som specialiserade sig
på skönskrift genom att skapa kalligrafiska djurmotiv (zoomorphic
calligraphy). Här kom skönskriften
Nedan: Exempel på kalligrafiskt djurmotiv
Bild: Hassan Musa
HUGIN&MUNIN 1/2011
att visa prov på extrem flexibilitet
och tänjbarhet i ett häpnadsväckande
estetiskt uttryck. Man kan även tala
om att bokstäverna arrangerades för
att leva upp till matematiska kriterier,
vars perfekta återgivning sågs som
ett heligt budskap i sig. Ett modernt
exempel på den här typen av kalligrafi ser ni på föregående sida av
den samtida sudanesiske kalligrafen
Hassan Musa.
Om nu skönskriften aldrig har
upphört att utvecklas, hur ter sig då
dagens moderna utveckling av den?
Finns det någon utveckling att tala
om? Svaret på dessa frågor är entydigt ja! Man kan till och med gå
med kalligrafiska motiv; eller logotyper och mer eller mindre personliga signa. Ytterligare nya forum är
givetvis virtuella nätverk där man
ställer ut sina alster på Facebooksidor och liknande. En ny förekomst
som kombinerar skönskrift, graffiti
och gatukonst av diverse slag är genren kalligraffiti som har utövare och
anhängare i en mängd länder. Det
är förstås inte alltid dessa moderna
uttryck ses med blida ögon av makthavarna, även om upphovsmännen/kvinnorna ofta hävdar att de bara
följer och utvecklar en gedigen tradition utan politiska undertoner. Allt
som oftast tillskrivs dessa moderna
Vill du få Hugin & Munin säkert levererad till din brevlåda
även i fortsättningen? Missa då
inte att betala medlemsavgiften
för 2011!
S.k. kalligrafitti. Det står ‫( قشع‬kärlek). längre och prata om att skönskriften
genomgått en renässans under de
senaste åren. Detta kan kopplas till
den teknologiska utvecklingen och
användningen av sociala medier som
formligen har krympt världen. Vi
kan numera notera att många som
på något sätt uttrycker sig konstnärligt via skrift och skönskrift frångår
den klassiska skönskriften och rena
avskrifter av korancitat eller t.ex.
kända verser från klassiska diktverk.
Man laborerar istället med helt nya
stilar, tänjer på bokstäverna på hittills
okända sätt, influerade från världens
alla hörn. Men man gör det också i
helt nya forum. Det är inte ovanligt
att se modeplagg eller accessoarer
HUGIN&MUNIN 1/2011
Bild: A1one
uttryck politisk innebörd helt enkelt
för att de avviker från gängse normer.
Men visst ligger det nära till hands att
också använda dessa nya uttryck för
att framföra missnöje av olika slag.
Numera finns det således små men
väletablerade subkulturer som figurerar i mer internationella virtuella
nätverk, och som just p.g.a. att de förekommer i en virtuell värld undgår
rådande censurregler. På så sätt kan
man säga att skönskriftens obrutna
status och tradition upprätthålls, men
att det nu också förekommer i en ny
och mer modifierad tappning än tidigare.
Därmed får du även tillgång
till föreningens utbud av kurser
och intressanta föredragskvällar. Tack vare ditt stöd kan de
bibehålla sin höga kvalitet.
För betalning se den bifogade
blanketten. Sista betalningsdag
är den 31 mars.
•
17
Gyllene glosor
Skribent: Magnus Dahnberg, chef språksektionen TolkS
Illustration: Nanna Lingegård
Det var en höstdag i början av 00talet. I elevkorridoren på Tolkskolan, just där några trappsteg och en
ramp leder ner mot lektionssalarna,
befann sig på golvet ett mystiskt
föremål. Eller egentligen var det
två föremål, och tagna vart och ett
för sig var de inte så mystiska. Det
var kombinationen av dem som var
gåtfull.
Det ena var en musfälla, ett
ibland nödvändigt ont på garnisonsområdet. Och det andra föremålet
var en gloslapp. Gloslappar finns
det förstås gott om på Tolkskolan,
men de förekommer vanligtvis inte
i musfällor. Det gjorde den här gloslappen. Den befann sig på det ställe
där ostbiten brukar vara, den ostbit
som enligt ett ryskt uttryckssätt är
det enda som är gratis här i världen:
бесплáтным бывáет тóлько сыр в
мышелóвке, det enda som är gratis
är osten i musfällan. Och det bara
för mus nummer två, som ett tillägg lyder. Nu lyste emellertid osten
med sin frånvaro, och i dess ställe
satt den mystiska gloslappen. Fällan
var gillrad med en gloslapp. Och på
gloslappen stod: КАМЕРТОН.
Varför hade någon skrivit det
18
ryska ordet för stämgaffel (jo, det är
vad камертóн betyder) på ett papper
och placerat detta papper i en musfälla? Ett rätt originellt mysterium, faktiskt, och en i mitt tycke välmotiverad
fråga att ha med sig till kollegorna i
fikarummet. Nå, mystiken skingrades
av kurschefen för underrättelseassistenterna, de värnpliktiga som under
några år delade byggnaden med tolkarna. Det var han, kurschefen alltså,
som arrangerat fällan. Och det var en
”
Gloslappar finns
det förstås gott om på
Tolkskolan, men de
förekommer vanligtvis
inte i musfällor”
fälla för tolkar, som förmodades icke
kunna motstå en gloslapp, inte ens under sådana riskfyllda omständigheter
som denna. Ordet hade han slagit upp
på måfå i ett rysk-svenskt lexikon och
skrivit av det, utan att veta vad det
betydde.
Där hade historien kunnat sluta,
om det inte hade varit för Tolkskolans
dåvarande tjänsteförrättande chef
Anders Månsson. Majoren Månsson
hade en idé om att man inför julupp-
ehållet skulle kunna utdela något
slags pris under lättsamma former,
ett pris till den tolkelev som under
hösten uppnått det bästa resultatet på
fredagsproven. Frågan var bara hur
priset skulle se ut. Det skulle vara
uppmuntrande men helt informellt,
och inte kopplas till de avslutande
betygsdokumenten eller diplomen
vid examen ett halvår senare. En
lite upplyftande slutpoäng efter den
mörka och avskiljningstyngda hösten, att utdelas till ett glas alkoholfri
glögg och en pepparkaka. Men vad
skulle passa?
Tilltaget med musfällan gav
svaret. Priset skulle utgöras av en
gloslapp – men enbart en gloslapp,
utan någon störande musfälla häftad
vid sig. Det skulle dock inte vara
vilken gloslapp som helst. På denna
skulle det stå ett lite udda ord, ytterst
användbart i vissa sammanhang
(vilka ord är inte det, förresten?)
men ändå fjärran från tolkarnas vardagliga ordförråd. Stämgaffel var
det idealiska valet för denna första
gång – och Den Gyllene Gloslappen
var född.
Sedan dess har Den Gyllene
Gloslappen, även kallad Den Gyldene Gloslappen, utdelats varje år,
och varje gång med en ny glosa.
Priset har till och med stadgar, av
vilka framgår att årets glosa skall
utses genom att en vid Tolkskolan
anställd officer väljer ett ord i ett
lexikon. Bland de första årens gyllene glosor återfinner vi, förutom
камертóн som vi redan har nämnt,
нáгель som betyder dymling, alltså
en sorts träplugg, och som dessutom kan betyda spik, metallstift.
På svenska finns ju också ordet
nagel i betydelsen spik. En annan
gyllene glosa har varit расщéлина,
bergsskreva.
HUGIN&MUNIN 1/2011
På senare år har vi delat ut ett
sådant här informellt julpris i varje
språk, och gått efter principen att
glosan på respektive dari, arabiska
och ryska skall kunna motsvara
samma svenska ord. Därmed utgår
man från det svenska ordet och söker efter motsvarigheter på de olika
språken – typspråken, som termen
just nu lyder. Detta är inte alltid helt
lätt, eftersom det ord man väljer
”
Ju konstigare desto
bättre, nästan. Ord,
alltså, menade jag nu,
inte tolk”
samtalet, att raskt kunna klämma
till med топинáмбур (kul ord) när
en samtalspart har nämnt en jordärtskocka, att veta att супинáторы
betyder hålfotsinlägg, och att kunna
tala om att den nya yoghurtssmaken
med äpple och kvitten inte bara
innehåller en frukt kallad яблоко,
utan också något som heter айвá.
Tolklivet är en kamp, och ibland
en fåfäng kamp, för att så många
gånger som möjligt utsäga rätt terminus technicus, och så få gånger
som möjligt behöva ta till uttryckssätt som так назывáемый (så kallad) med någon lämplig förklaring.
Storartade insatser i denna kamp har
gjorts och görs av medlemmar i den
jubilerande Befälsföreningen Militärtolkar, som skriver och sammanställer ordlistor på en mängd skilda
ämnesområden, tar initiativ till tolknings- och översättningskurser, med
mera, med mera. Så välkomna varje
nytt ord, någon gång blir även det en
gyllene glosa!
•
kanske inte nödvändigtvis svarar
mot något självklart begrepp i alla
tre kultursfärerna. Eller så går det
inte att hitta någon motsvarighet på
ettdera språket som enbart består
av ett ord, utan man måste ta med
flera, vilket gör saken svårare. Årets
glosa var i alla fall ål, presenterad
på dari
, ryska (ýгорь) och
arabiska
.
Kanske, bara kanske, gör någon
nu reflektionen att Tolkskolans personal verkar ha för få arbetsuppgifter, som hinner hitta på besynnerliga
practical jokes med skadedjursbekämpningsmateriel (här avses förstås musfällan och inte gloslappen)
och skapa onödiga tävlingar med
konstiga ord som ingen har någon
nytta av? Om, säger om, denna
tanke eventuellt föresvävade någon
i läsekretsen, så får språkspaltsredaktören härmed ta denna läsare i
viss upptuktelse. Glöm inte att orden inte bara är vårt vapen, utan de
är rentav tolkens och översättarens
livsluft! Ju konstigare desto bättre,
nästan. Ord, alltså, menade jag nu,
inte tolk. Som t.ex. tolk svenskaryska är det roligt, och givande för
HUGIN&MUNIN 1/2011
19