Transcript Några ord om tysk alkoholpolitik med tonvikt på arbetslivet

CHRISTA
APPEL
Några ord om tysk alkoholpolitik
med tonvikt på arbetslivet
Christa Appel: Notes on Alcohol Policy in Germany with special emphasis on the workplace
Christa Appel: Några ord om tysk alkoholpolitik tonvikt på arbetslivet
In Germany drinking has traditionally been integrated
into daily Iife and the eoneept of aleohol poliey (as known
in Scandinavia) appears strange. Aleohol is 0150 generally aeeepted in the workplaee where one frequently con
buy even alcoholie beverages. This refleets the eommonly
held attitude that normal eonsumers should not be
"punished" beeause other eonsumers have problems.
This general attitude is 0150 refleeted in both workers'
and employers' organizations, as well as in enterprises,
whieh all tend to plaee priority on individual ease-by-ease
management of aleohol and drug problems, instead of on
formal, written policies. The empirical material for the article is taken from a eurrent study on aleohol, drugs and
the workplaee, whieh was made for I LO.
Driekandet ar sedan lange en integrerad del av tyskarnas
vardagsliv (for vilka begreppet alkoholpolitik annu kanns
ratt ovant). Alkoholaeeepteras i allmanhet oekså på arbetsplatserna, dar alkoholdryeker inte sallan kan inhandlas. Det har återspeglar den allmanna attityd, enligt vilken normaIa konsumenter inte skall "bestraffas" for att
somliga har problem. Detsamma galler såval arbetstagar- som arbetsgivarorganisationer oeh fOretag, vilka olla
prioriterar en individuelIt baserad hantering av eventuelIt
forekommande alkohol- oeh drog problem, framom formoliserade oeh skrivna regler. Det empirisko materialet ar
hamtot ur en studie om alkohol oeh narkotika inom arbetslivet, gjord for I LO.
med
Key words: Germany, aleohol poliey, drinking habits, workplaee
Vilken alkoholpolitik?
Den senaste handels en på det alkoholpolitiska
området i Tyskland ar en forandring i utskankningslagstiftningen (Gewerbeordnung), enligt vilken man på restauranger, pubar, barer och diskotek bor tillhandahålla minst en alkoholfri dryck lika billigt som den billigaste alkoholdrycken som ivanliga fall ar ol.
Att saga såhar ar i sjalva verket en aning missvisande, eftersom man i Tyskland inte alls skulle
anvanda uttrycket "alkoholpolitik". Beslutet hade
fattats på halsopolitiska grunder, och inte som nå-
gon alkoholpolitisk fråga. Tyskar brukar namligen
inte taIa i termer av alkoholpolitik. Produktion,
distribution och konsumtion av alkohol betraktas
i stallet som ekonomiska frågor, eller som frågor
om livsstil i en vidare mening.
Det har återspeglar det faktum att alkoholen i
Tyskland ar en integrerad del av en "våt" kultur;
en kultur somliga kanske skulle kalla hedonistisk.
Drickandet ar en naturlig del av de flesta tyskars
vardag. Produktionen och distributionen av både
ol, vin och brannvin har långa traditioner. Ser vi
på konsumtionsstatistiken hor Tyskland sedan
lange till tio-i-topp listan; något som alltså också
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. II, 1994:5-6
- 268 -
galler det fOrenade Tysklands tidigare halfter,
Vast- och bsttyskland.
Under de senaste åren, fram till återforeningen,
har konsumtionsstatistiken i Vasttyskland inte
uppvisat några storre forandringar. Genast efter
återforeningen strammade vasttyska konsumtionsvaror in på den osttyska marknaden, vilket
gjorde att de osttyska varorna så gott som orne delbart fOrsvann från butikshyllorna. Det har gallde
aven alkoholdryckerna. Den exceptionella okningen av produktionen sedan 1990 (se tabell 1 i
appendix) ar ett resultat av den har utvecklingen.
Detta har emellertid inte i hogre grad påverkat per
capita-konsumtionen i Vasttyskland (se tabell 2).
Man dricker ivanliga fall regelbundet, också om
det finns påfallande konsspecifika skillnader i
dryckesmonstret (se tabell 3-5).
Nar jag borjade arbeta på denna artikel roade
det mig att fråga manniskor i min omgivning vad
de visste om alkoholpolitik, och om de forandringar som skett i den sedan 1980-talet. Den omedeIbara responsen var utan undantag att man fick
ett oforstående uttryck i ansiktet, också bland
dem som professionellt arbetar med behandling
av missbrukare. Knappt någon kunde komma
med exempel. Inte ens frågan om hm rattfyllerilagstiftningen skulle harmoniseras namndes
spontant - och då hade den andå vackt mycken
debatt, eftersom skillnaderna tidigare varit ratt
stora (0.8 promille i BRD och 0.0 promille i DDR).
Jag anvande den har promillediskussionen for att
illustrera det jag åsyftade.
Det som personer verksamma inom behandlingsområdet narmast kom att tanka på var fOrandringar i det satt på vilket sjuk- och socialforsakringen tacker kostnaderna for vården av personer med alkoholproblem. Man kan också saga aU
det har ar det alkoholrelaterade område, inom vilket det under de senaste trettio åren skett de
storsta forandringarna i tysk politik. Framfor allt
har det varit fråga om ett fOrbaUrat forsakringsskydd, om åtgarder inom arbetslivet samt, helt
nyligen, om nya regler for hm sjukforsakringsbolagen beviljar ersattningar for professionell
vård av patienter inom oppenvården. Man kan
alltså saga att de storsta alkoholpolitiska fOran dringarna skett på behandlingsområdet, och då i
form av en okande professionalisering.
Nar jag tanker tillbaka på det jag tyckt aU medierna har koncentrerat sig på handlar det mest om
forebyggande åtgarder: om alkohol på arbetsplatsen; om att fOrse flaskor med etiketter dar man rekommenderar gravida kvinnor aU undvika alkohot och om aU oka medvetenheten om sambandet mellan alkohol och fosterskador.
Sedan har man också diskuterat i vilken mån
rattfyllerilagstiftningen skall harmoniseras (jfr
ovan). I den diskussionen har det emellertid inte
i fOrsta hand varit trafiksakerheten som engagerat
folk, utan den medborgerliga friheten att kora på
det satt man sjalv vill. Argumentet lyder - har
som i andra sammanhang - aU de som kan hantera alkoholen inte bor bestraffas for att en minoritet har alkoholproblem. Den personliga friheten
betraktas alltså som ett hogre varde.
Den fråga som varit mest omdebatterad i offentligheten ar vilka majligheter Maastricht-avtalet
ger for att begransa olimporten. Innebar avtalet
inte en risk for att den tyska lagstiftningen om
Olets renhet skall råka i farozonen? Det har har varit en fråga som sannerligen haft en viss nationell
alkoholpolitisk barvidd.
Tysk alkohol. och drog politik i eH natskai
Men visst finns det andå något att saga om tysk
alkoholpolitik. En alkoholpolitik i ordets egentliga
mening saknas visserligen nastan helt, både nar
det galler produktion, distribution och konsumtion.
Det finns emellertid tre viktiga undantag. For
det fOrsta beskattningen, som i fOrsta hand har fiskaIa syften. For det andra åldersgranser for nar
man får dricka offentligt samt kopa alkohol. Den
nationella åldersgransen fOr ol och vin ar 16 år.
Har man sallskap av någon vuxen (18 år eller aldre) får man dricka på allmanna restamanger. For
brannvin och andra spritdrycker ar åldersgransen
18 år. Det ar emellertid skal aU minnas att detta ar
regler som inte foljs speciellt noga. For det tredje
finns det bestammelser om alkohol i trafiken.
Innehav och fOrsiiljning av narkotika ar olagligt
och forenat med straffpåfoljder, också om bruk av
illegala droger i sig inte ar kriminaliserat, i enlighet med aU handlingar som innebar att man enbart utsatter sig sjalv fOr fara eller skada inte ar belagda med straff. Sedan borjan av 1980-talet har
tendensen i domstolarna gått ifrån repression till
terapi. "Terapi hellre an straff", har man sagt be-
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5-6
-
269 -
triHfande de missbrukare som varit villiga att underkasta sig behandling. I det riksomfattande
programmet mot drogmissbruk frarnhavs betydeIsen av upplysning och fOrebyggande verksamhet,
stod for de narkotikamissbrukare som ar villiga att
delta i någon form av behandling, samt skarpt
lagstiftning ifråga om narkotikahandeln.
Alkohol på arbetsplatsen; resultat
från en undersokning
Låt oss se narrnare på hm alkoholpolitiken har utformats inom arbetslivet, sådan situationen ter sig
mot bakgrunden av en farsk undersokning (Appel 1993).
I Tyskland ar det i allmanhet inte forbjudet att
dricka alkohol på arbetstid. Ett und antag utgor
vissa speciella former av arbete, såsom allrnanna
transporter, chaufforer och arbeten forenade med
sarskilda ris ker, t.ex. inom den kemiska sektorn.
Representativa enkater som gjordes i mitten av
1980-talet visade att 52 % av de yrkesarbetande,
dvs. ungefar 12 miljoner manniskor, konsumerar
alkohol på sin arbetsplats, åtminstone då och då.
Elva procent uppgav att de dricker varje dag, eller
nastan dagligen. Generellt kan man saga att bruket av alkohol, mediciner och tobak ar storre
bland personer med uppskruvad arbetstakt. Undersokningar visar att denna konsumtion ar ett
satt att klara av svårigheter, och att kvinnor och
man anvander alkohol och/eller mediciner lite olika (se tabell 3-6 i appendix).
Så lange alkoholkonsumtionen under arbetstid
inte stor den sociala samvaron på arbetsplatsen,
och inte inverkar menligt på vare sig arbetsprestationerna eller sakerheten, accepterar man den i
allmanhet. På många storre foretag ar det rentav
majligt att inhandla alkohol. Detta ar något som
återspeglar den allrnanna installningen att normaIa konsumenter inte skall"bestraffas" for att några
få arbetstagare har alkoholproblem.
Svaga alkoholdrycker (for det mesta vin och ol)
saljs allmant i foretagens kantiner och i olika dryckesautomater. GIet ar den mest populara drycken. Det ar intressant att notera, att forsaljningen
av vanligt ol i dessa automater under de senaste
åren gått ner en aning, samtidigt som det skett en
viss okning i forsaljningen av alkoholfria drycker,
inklusive alkoholfritt ol. De informanter jag dis-
kuterat med uppger att detta inte så mycket beror
på forandringar i synen på alkohol på arbetsplatsema, som på forandringar i den allrnanna attityden i sarnhallet.
I enlighet med den nationella lagstiftningen om
forebyggandet av olyckor inom arbetslivet har arbetsgivaren skyldighet att ta hand om sina arbetstagare, och vid behov erbjuda hjalp. Hall man kan
forvanta sig att en arbetstagare utgor en risk for
sig sjalv eller sina arbetskamrater ar det arbetsgivarens skyldighet att se till att han eller hon blir
hemskickad.
Alkoholkonsumtion på arbetstid kan, i vissa
fall, vara orsak nog for att saga upp den anstallda.
Detta kan ske t.ex om en arbetstagare, efter att
forst ha blivit vamad, upptrader våldsamt mot sina arbetskamrater. Arbetsgivaren kan också ge en
officiell anmarkning om arbetstagaren bryter mot
anstallningsvillkoren, med tillagget att åtgiirder
vidtas ifall beteendet upprepas.
I de fall ett alkoholberoende kan bekraftas, eller
någon sjukdom forknippad med detta, måste
man overvaga forutsattningama for ett upphavande av arbetsforhållandet. Sedan slutet av 1960-talet har det ifråga om alkoholism skett betydande
forandringar i lagstiftningen, vilka givit dem som
har ett erkant alkoholberoende storre social trygghet och ett utokat anstallningsskydd. Så nyligen
som 1987 faststallde den federaia arbetsdomstolen
att det anstallningsskydd som galler vid sjukdom
också galler for alkoholism.
Forekomst av screening och test
Frågan om huruvida utandningsprover och blodtester skall foretas vacks ofta i samband med
olyckssituationer dar alkoholen ar inblandad. Det
finns emellertid inte någon generell skyldighet for
anstallda att underkasta sig dessa två typer av
test. Bagge står i strid med den enskilda individens grundlagsenliga rattigheter. Utan en persons
medgivande kan ingendera formen av test utforas.
I vissa foretag har man regler av foljande typ:
"Hall man misstanker att det forekommer missbruk bor man erbjuda ifrågavarande person en
mojlighet att genomgå ett alkoholtest. Om han eller hon vagrar kan man anta att personen i fråga
ar i ett sådant skick att han/hon inte kan utfora sitt
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. JI, 1994:5-6
-
270 -
arbete ordentligt:' Arbetstagaren kan inte tvingas
att genomgå utandningsprovet, men går antagligen med på det ifall han eller hon stalIs infor de
konsekvenser ett eventuelIt nekande kan innebara. Dessa kan variera, beroende på fallets art: den
anstallda kan skickas hem for dagen och forlora
den dagens lan; han eller hon kan få en officiell
anmarkning; ifall missbruket ar svårt och sker
upprepade gånger kan arbetstagaren sagas upp.
Detta galler aven missbruk av mediciner eller illegaIa droger.
Det ar viktigt att notera att den praxis som galler
de fOretagsspecifika drogtesterna i fOrsta hand
skapats med tanke på den enskilda arbetsplatsen
- inte som ett resultat av någon medveten
alkohol- och drogpolitik.
Arbetssokande genomgår ivanliga fall inga
alkohol- eller drogtester. !fall den som soker ett arbete genomgår en medicinsk kontroll, tillfrågas
denne emellertid om sin konsumtion av alkohol,
mediciner och narkotika.
Under de senaste åren har amerikanska foretag
utovat betydande påtryckning i syfte att få sina
tyska dotterfOretag att infora amerikansk drogtestningspraxis - tillsvidare dock utan framgång. I
Tyskland anser man i allmanhet att tester på amerikanskt vis inte ar ett meningsfullt eller anvandbart satt att forebygga alkohol- och drogrelaterade
problem inom arbetslivet. Vissa arbetsgivare och
fackforeningar betraktar dem helt enkelt som
bortkastade pengar. Eilligt dem ar de enda som
vinner på affaren de som producerar och salufor
testapparaturen.
Fackets uppfattning
I Tyskland rekommenderar de fackliga organisationerna att man utgående från de halsomassiga
synpunkterna och de individuella omstandigheterna betraktar varje enskilt fall fOr sig. En viss
"tvingande hjalp" och "konstruktiv påtryckning"
kan emellertid ingå som en del av interventionen,
t.ex. i form av anmarkningar, ifall man inte tidigare lyckats taIa ifrågavarande person till ratta. !fall
inga andra åtgarder hjalper kan ett avskedande
komma ifråga som en sista utvag.
Av de fackforeningar som ingick i unders okningen saknade vissa skrivna fOrhållningsregler,
och somliga tyckte att dylika inte var nodvandiga.
Endast ett fackfOrbund har, sedan 1987, en
"missbruksrepresentant" i organisationens hogsta
ledning: det tyska metallarbetarfOrbundet (Industrigewerkschaft Metall), som ar det storsta tyska fackforbundet. De åtgarder man vidtar inom
detta forbund har darfor en tendens aU snabbt
sprida sig till ovriga fackforbund.
I vilken mån man har någon nytta av formelIt
antagna och nedskrivna overenskommeiser ar en
kontroversielI fråga bland de fackligt aktiva som i
praktiken arbetar med alkohol- och drogproblem
på arbetsplatserna. De som motsaUer sig skrivna
regler havdar att generella bestammelser hindrar
en att vidta just de åtgarder som passar i det aktuella fallet. Man anser också att muntliga overenskommeiser ar mera flexibla, eftersom man då kan
beakta det man lar sig under processen. Ett tredje
argument ar att formella overenskommeiser kan
fungera som ett alibi, vilket gor att mycket litet i
praktiken blir gjort. Sedan finns det också de som
på ett mera allmant plan ogillar fOrsoken att skapa
specifika alkohol- och drogpolitiska strategier, och
i stallet argumenterar for att probiernen skall forebyggas inom ramen for en mer generelI halsopolitik.
Vi ar emellertid i behov av mer och annorlunda
forskning for att vi skall forstå den djupare inneborden av denna kontrovers (se Appel 1992a och
1992b for en vidare diskussion). Det ar en kontrovers som finns såval mellan som inom organisationerna. Det att man bor betrakta varje enskilt fall
for sig ar något som man betonar inte enbart med
tanke på den enskilda arbetstagaren, utan också
med tanke på det enskilda foretaget.
Trots att man har olika åsikter om behovet av en
mer formaliserad policy, ar man bland dem som
arbetar med dessa frågor i allmanhet enig om att
stod och hjalp behovs. Denna enighet bottnar i
'overtygelsen om att de arbetstagare som utvecklar
alkohol- eller drogrelaterade problem inte har något emot att dessa blir avhjalpta, och det ar något
som forutsatter att man får stod och hjalp. Dessa
stodande åtgarder betraktas i allmanhet som en
del av de fackliga organisationernas och samarbetsrådens eller fOretagsnamndernas (work council) skyldigheter.
Inom fackforeningarna anser man aU foretagsledningen och facket i allmanhet ar overens i
alkohol- och drogfrågor, och att man fOr att kunna
hantera dessa på ett framgångsrikt satt behover
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5·6
-
271 -
diskutera sinsemellan. Daremot ar man inte overtygad om att det alltid ar foretagsledningen som
skall gå i spetsen.
Man framhaver bet ydelsen av att de som skall ta
sig an alkohol- och drogfrågorna skall ha lamplig
utbildning for andarnålet. De ar namligen i vanliga fall inte tillrackligt tranade i att identifiera problemen, eller - vilket ibland ar fallet - hor sjalva
till den grupp som har problem.
Arbetsgivarorganisationerna och foretagen
Också om de tyska arbetsgivarorganisationerna i
allrnanna ordalag uttalat sig om alkohol och narkotika som en halsopolitisk fråga som inverkar på
arbetskraftens valbefinnande - och darfor rekommenderat att man tar sig an probiernen - anser man andå att frågan i sig inte angår dem utan
tillhor de enskilda foretagens ansvarsområde.
Reglerna for hm mycket alkohol man får dricka
under arbetstid varierar ratt mycket i olika foretag.
Bland foretagen i undersakningen råder totalforbud endast inom två foretag av sex, medan dubbelt så många forbjuder alkohol i vissa positioner
och arbeten. Situationen ar emellertid en aning
motsagelsefull, eftersom drickandet i vissa sammanhang ar accepterat. Det saljs ol och vin (men
under inga omstandigheter brannvin) i kantinerna, också i de foretag som skyltar med att alkohol
på arbetsplatsen for hela personalen ar forbjuden!
Ibland ags eller hyrs kantinerna av utomstående
foretagare, vilket gor att dessa i sin policy ar ob eroende av foretagen.
Huruvida alkoholen skall totalforbjudas, eller
om forbudet enbart skall begransas till vissa arbetsuppgifter eller -platser dar riskerna ar specieIlt stora, ar en fråga som blivit forernål for en livlig debatt i samband med arbetsmarknadsforhandlingarna. Bland de foretag som infort olika
åtgarder i alkoholfrågan kan man inte observera
några entydiga riktlinjer.
Samtliga foretag som ingick i studien hade
skriftliga regler for hm man skulle hantera alkoholproblemen, vissa av dem också nar det galler
narkotika. I samtliga fall utgjorde konsultationerna mellan fOretagsledningen och personal- eller
samarbetsråden en viktig del av arbetet. I dessa
konsultationer deltar också personer som i sitt arbete kommer i kontakt med alkohol- och drog-
problemen, såsom foretagslakare, foretagets egen
sjukvårdspersonal, sakerhetspersonalen, representanter for de handikappade, frivilliga rådgivare och tillnyktrade anstallda.
Man prioriterar en individuellt anpassad vård,
i kombination med den halsovård som ges i enlighet med policyn på nationell nivå. SpecieIlt representanterna for foretagarna framhavde att också
disciplinara åtgarder ibland kan behovas.
Samtliga foretag uppger aU de givit sina anstallda information om alkoholens effekter, halften av
dem har dessutom gett information om narkotika.
AIla uppgav också att de hade vidtagit olika typer
av fOrebyggande och halsoframjande åtgarder, utbildat formannen och arrangerat olika diskussioner for aU hoja den allrnanna medvetenheten om
alkohol- och drogrelaterade problem. En del av
svararna anmarkte att utbildningen av ledningen
inom foretagen i dessa frågor borde forbattras.
Vi kan alltså konstatera aU variationen nar det
galler de vidtagna åtgarderna ar ratt stor. I vissa
foretag ar behandlingen av alkoholproblemen en
integrerad del av foretagets verksamhet, i andra
anvis as de som har problem till olika vårdalternativ som ges utanfor fOretaget. Somliga konstaterade aU en revidering av policyn som bast ar aktuell, varvid narkotikaproblemen uppgavs vara en
bidragande orsak till det okade intresset.
SammanfaHning
Så lange alkoholko~sumtionen inte stor de ovriga, eller åsamkar risker i arbetet, accepteras den i
allmanhet i Tyskland. Ofta kan alkohol också inhandias på arbetsplatsen. Detta återspeglar den
allrnanna attityd, enligt vilken de normaia konsumenterna inte skall ''bestraffas'' for att några har
problem. Det havdas också att eventuella fOrsok
att totalfOrbjuda alkoholkonsumtion kommer att
minska majligheterna aU vidta de åtgarder som i
enskilda fall kan vara nodvandiga. Det har ger en
antydan om att alkoholkonsumtion och alkoholproblem betraktas som två helt olika saker.
Såviil arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna anser aU konsultationer ar både nodvandiga och nyttiga, och i linje med de allrnanna riktlinjerna for hm relationerna mellan de två parterna
skall skotas. Både arbetsgivarna, foretagen och
fackets representanter anser det nodvandigt att
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 17, 1994:5·6
- 272-
hoja arbetsledningens formåga att identifiera
eventuella alkohol- och drogproblem. Jag har den
uppfattningen att man på fackligt håll anser att
det då i fOrsta hand ar fOretagsledningen som bor
ansvara for skolningen.
Oversattning från engelska: Thomas Rosenberg
REFERENSER
Appel, Christa: Frauenfragen - Frauenthemen in der betrieblichen Suchtpravention und Beratungstatigkeit. Abschluss-
bericht der Teilstudie Hannover. Erschienen in der Reihe: Materialien des Weiterbildungsstudiums Arbeitswissenschaft der
Universitat Hannover, 1992 (1992a)
Appel, Christa: Frauenfragen - Frauenthemen in der betrieblichen Suchtpravention und Beratungstatigkeit. Abschlussbericht der Teilstudie Frankfurt. Schriftenreihe der
Fachhochschule Wiesbaden. Veriiffentlichungen aus Lehre,
angewandter Forschung und Weiterbildung, Bd. 19, Wiesbaden 1992 (1992b)
Appel, Christa: A1cohol and Drugs in the Workplace: Attitudes, Policies and Programmes in Germany. Country Report for
the E.C. wide study "A1cohol and Drugs in the Workplace: Attitudes, Policies and Programmes in the European Community". The International Labour Office in collaboration with the
Health and Safety Directorate Commission of the European
Communities, 1993.
APPENDIX
Tabeli 1. Produktionen av alkoholdrycker i Vasttyskland;
i 100000 liter
ol
vin
spritdrycker
1989
1990
forandring, %
93054
9976
2887
104281
14485
3 515
+12,1
+45,2
+21,8
Tabel/ 2. Per capita-konsumtionen av alkoholdrycker
Vasttyskland; liter
1988
1989
1990*
61
vin
champagne
spritdrycker
143.1
20.8
5.1
6.3
142.7
21.2
5.0
6.2
143.1
21.0
5.1
6.2
totalt
175.3
175.3
175.4
11.8
11.8
11.8
ren alkohol
* = preliminara siffror
KaI/a: Deutsche Hauptstelle gegen die Suchtgefahren (Hrsg.) (1991) Jahrbuch Sucht 1992. Neuland Verlag, Geesthacht.
Tabel/3. Dryckesmonstren enligt kon i den vuxna befolkningen (åldern 25-69) i Vasttyskland år 1988 (fore återforeningen);
frekvens i procent
Ol
Man
nastan dagligen
flera gånger i veckan
en gång i veckan
2-3 gånger i månaden
hogst en gång i månaden
aldrig
5
9
21
9
9
11
Kvinnor
Vin
Totalt
Man
23
27
2
8
16
16
30
24
13
8
20
44
Kvinnor
Totalt
Man
4
10
I
2
11
9
33
34
15
17
33
27
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5·6
- 273-
Spritdrycker
Kvinnor
Totalt
2
5
4
15
29
57
Tabel/4. Procent av den vuxna tyska befolkningen (åldern
Tabel/5. Procent av den vuxna tyska befolkningen (åldern
25-69) som 1988 i genomsnitt konsumerat minst ett glas
alkohol per dag; enligt kan
25-69) som 1988 i genomsnitt konsumerar minst 20, 40,
60 respektive 80 g alkohol per dag; enligt kan
man
kvinnor
ol
vin
spritdrycker
50
19
17
15
11
+20g
+40g
+60g
+80g
62
31
28
14
6
8
3
man
kvinnor
8
KaI/a: (tabelI 3-5) Junge, B. & Tiefelsdorf, M. & von Maltzan, U.: Alcoholconsumption in the Federal Republic of Germany.
Ingår i: Bundesgesundheitsblatt 12/90, s. 552-555
Tabel/ 6. SkilInader i alkohol- respektive lakemedelskonsumtion enligt kan och arbetsintensitet; i procent
arbetsintensitet
låg
hag
man
kvinnor
man
kvinnor
43
39
24
17
56
49
29
26
32
14
26
48
16
63
25
alkohol
konsumerar regelbundet
konsumerar far att komma over svårigheter
mediciner
for att lindra smarta
fOr att komma over svårigheter
11
KaI/a: Reuter, Udo: Zum Zusammenhang zwischen Arbeitsplatzbelastung und Alkoholkonsum. Ingår i: BzgA (Hrsg.):
Alkohol und Arbeitswelt, Ergebnisse einer Expertentagung der BzgA am 24./25.02.83 in Bergisch Gladbach, Bundeszentrale fUr gesundheitliche Aufklarung, Kain 1983.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 11, 1994:5·6
- 274-