Transcript Sven-Åke Lindgren: Den hotfulla njutningen av Henrik Tham

RECENSIONER
Den hotfulla
njutningen
Sven-Åke Lindgren: Den hotfulla njutningen. AH
etablera dragbruk som samhiillsproblem 18901970. Sympasian Graduale, Stockholm1Stehag
1993,287 s.
"Wil!y Olsson och hans mannar vid
narkotikapolisen i Malmo lade inte
fingrarna emelIan. Med eftertryck visade de att det straffrattsliga systemet
hade en helt annan mening om hasch
och en del andra medel med fOrmåga
att fOrandra sinnesfOrnimmelser och
stamningar, an vi hade. Det var 1968
och for oss, unga representanter fOr
vad som senare skulle kallas den psykedeliska ungdomsrevolten, gallde det
att ha papperen i ordning och fickorna
fria från hasch, marijuana, stanniolpapper, chil!umpipor, rokgaller av piprenstråd och andra attiraljer. Iannat
fall vantade fOrhor, trista timmar icelI,
anhållanden, rattegång, bOter eller annu varre trakasserier från etablissemanget och deras 'pigs'. Som vi såg det
rådde det ett slags krig, och polisen
representerade en fientlig makt. En
makt som inte fattade någonting om ny
musik, ny hårlangd, nya klader, nya
droger, nya umgangesformer, ny frihet, nya upplevelser, nytt medvetande
... Makten varnade i stallet det inrattade och erkanda; den borgerliga livsstilen, likgiltigheten, misstanksamheten, framlingsfientligheten, dubbelmoralen, dansmusiken och foxtroten, alkoholen, indoktrineringen, fordum-
•
• •
• • •
• • • •
ningspil!ren
Så bOrjar Sven-Åke Lindgrens avhandling, "Den hotfulla njutningen.
Att etablera drogbruk som samhallsproblem 1890-1970:' Denna inledande
beskrivning antyder två centraIa drag i
avhandlingen. De olika mojligheterna
att tolka anvandning av droger pekar
på det teoretiska perspektivet - det
socialkonstruktivistiska. Det egna
drogbruket antyder också ett personligt engagemang i frågan som sakert
tjanat som inspiration for undersokningen. Viktigare an erfarenheten av
cannabis har ar dock Lindgrens deltagande under flera år i ett arbetskooperativ och senare ordforandeskapet i
RFHL - RiksfOrbundet fOr hjalp åt lakemedelsmissbrukare.
Avhandlingens syfte ar emellertid
egentligen inte att studera narkotika.
Syftet ar framst att bidra til! den teoretiska fOrståelsen av hur vissa sociala fOreteelser genom kollektiva definitionsprocesser institutionaliseras som samhallsproblem. Åskådningsmaterialet
utgors dock av studier av reaktioner på
olika typer av droger, nervgifter 1890 1930, kaffe och tobak under samma period, samt narkotika 1954 - 1968.
For analysen anvands de centrala begreppen och strategierna i den socialkonstruktivistiska traditionen: kollektiva definitionsprocesser, anspråksformering, sociala roreIser och aktorer,
arenor och konkurrens om utrymmet
o.s.v. Empirin bygger på både opublicerat och publicerat material som TVprogram, domstols akter, myndighetsenkMer, riksdagsdebatt, upplysningsskrifter, informationsbrosehyrer, larobocker och tidnings- och tidskriftsartiklar.
Nordisk AlkoholtidskriFt Vol. IO, 1993:5
- 287 -
ANMALNINGAR
Problemet med nervgifter, som behandIas i den fOrsta fallstudien, betecknas som narkotikaproblemets forsta generation. Problemet definierades
som ett degenerationsfenomen, som
något utifrån kommande och som ett
uttryck fOr det moderna stadslivet. For
kokainet betonades aven risken med
social smitta, och bruket lokaliserades
socialt til! de lagre klasserna til! skil!nad från t. ex. morfinbruket som sågs
som ett hogreklassfenomen. Som aktorer framhålls sarskilt lakarna och polisen. Från lakarhåll rekommenderades
anstaltsvisteIse, isolering, overvakning
och avvanjning samtidigt som man
drog sig for att vilja overfora alkoholmissbrukarnas tvångsvård på narkotikamissbrukarna. Problemet definierades straffrattsligt genom kriminalisering av olovlig infOrsel, til!verkning
och fOrsaljning av ett antal narkotiska
preparat.
I fallstudien om kaffe och tobak ges
exempel på hur fOrsok att etablera
njutningsmedel som sociala problem
kan misslyckas. Sett ur dagens synvinkel ar detta forstås sarskilt intressant
vad galler tobaken som nu kommit att
betraktas som ett stort halsoproblem
vilket måste bekampas. Aven om halsoaspekten klart ingick i debatten i
borjan av seklet, fanns har aven en
tydlig moralisk komponent i problemformuleringen. Cigarrettrokning sågs
som ett dekadensfenomen kopplat till
alkoholmissbruk och ungdomskriminalitet, och medan cigarren betraktades som tecken på framgång anades i
cigaretten en ungdomens protest.
Att kaffe och tobak inte etablerades
som sociala problem til!skrivs utrymmet på "problemarenan", dar alkoho-
len tog den stora platsen. I cigarrettrokningen fanns dessutom starka ekonomiska intressen, och den viktiga
nykterhetsrorelsen ville inte forbjuda
kaffedrickandet som hade etablerats
som alternativet till alkoholdrickandet.
I undersokningen av etableringen av
den andra generationens narkotikaproblem urskiljs tre strategier: kontroll
och sanktion, vård och reform, samt
legalisering. Den forsta strategin anknyter ti11 sekelskiftets problemformulering - aven om de kausala lankarna
inte ar helt tydliga i analysen. Nar det
galler de andra två strategierna upptrader nya problemformulerare på arenan
som kulturarbetare, journalister och
beteendevetare. Medan legaliseringsstrategin hade viss massmedial framgång, blev snabbt de andra två officielIt
etablerade nar riksdagen 1968 faststalIde narkotikan som ett straffrattsligt
problem och ett behandlingsproblem.
lavhandlingens avslutande del anvands resultaten från de tre fallstudierna for en fortsatt teoretisk diskussion
om etableringen av sociala problem.
Ett kapitel om tankefigurer framstår
har som något påhangt. De problem
inom socialkonstruktivismen som tas
upp i det sista kapitlet kunde mer systematiskt an som sker ha relaterats ti11
de empiriska undersokningarna. Risken med analyser inom denna tradition ar att tolkningarna kan framstå
som fOr fria eller ad hoc. Genom att
strikt jamfora stegen i problembildningsprocessen fOr olika fenomen okar
också mojligheterna att generalisera
kunskapen. Någril exempel skall har
ges på hur analysen på sina staJlen
kanske hade kunnat drivas lite langre.
Exempel skall ges från de olika stadierna och nivåerna i det sociala problemets utveckling vad galler uppkomst,
social lokalisering, definition, konkurrens och aktorer.
Vad forst galler problemets uppkomst tar Lindgren i den avslutande
diskussionen upp den centrala frågan
fOr det socialkonstruktivistiska perspektivet, narnligen relationen mellan
objektiva fOrhållanden och kollektiva
definitioner. lnnebar ett socialt problems uppkomst att fenomenet kvantitativt forandrats eller ar det enbart en
fråga om omdefiniering? Lindgren in-
tar har sjaIv en forsiktig och balanserad position i den teoretiska avslutningen, men han kunde ha drivit denna fråga tydligare i den empiriska analysen. Han pekar t. ex. på att kokainbruk uppenbarligen dok upp som något nytt i landet på 1920-talet och att
bruket mojligen var mer utbrett an
som frarnkom i myndigheternas kartlaggningar. Också narkotikarnissbruket okade objektivt sett kraftigt i slutet
av 60-talet. Den grafiska beskrivningen
i avhandlingen av antalet tidningsartiklar i frågan pårninner om den av utvecklingen av antalet arrestanter med
stickmarken på Stockhorns hakte. I
denna mening forefaller reaktionerna
mer begripliga an då det gaJlde det sedan liinge etablerade kaffedrickandet.
Vart att påpeka har ar kanske också
tendensen från en kritisk vanster att
objektivera problem som kan fOrknippas med de maktiga. Kritiken av legala
lakemedel var hård runt 1970, och
Lindgren frarnhåller hur lakemedelsfabrikanterna fornekade de sociala
problem som kunde fornippas med
deras verksarnhet. Denna kritik var
och ar mycket rirnlig, men den teoretiska frågan gaJler om den socialkonstruktivistiska analysstrategin bor gaJla
vissa typer av problem och inte andra.
Strategin har, som den utformades, sina speciella historiska fOrutsattningar.
En utveckling av perspektivets analysredskap bor ske genom att de konfronteras med "nya" problem som ekonomisk brottslighet, rniljofOrstorelse och
vapentillverkning. År begrepp som
"moralisk panik" och "moraliska entrepenorer" alltid lika tillampliga?
Också påståenden om en ny social
lokalisering som skal fOr starkare reaktion kan vara baserade på ett objektivt
konstaterande. Cigarrettrokningen var
vanligare bland yngre och innebar
halsbloss, vilket gjorde att haIsoriskerna kanske var storre an de som foljde
med aldre herrars cigarrokning. Lokaliseringen av narkotikarnissbruket i
slutet av 60-talet till missanpassad och
kriminell ungdom var heller inte
ogrundad - sarskilt inte som brott och
alkoholmissbruk okat kraftigt bland
unga miinniskor sedan krigsslutet. Det
ar sedan en annan sak att narkotikaproblemet darmed kunde ha definieNordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:5
- 288 -
rats annorlunda och på ett mindre dramatiskt satt, då det var frågan om en
pålagring av problem inom utslagna
grupper snarare an en nyrekrytering
ti11 dessa grupper.
I fråga om definitionen av den andra
generationens narkotikaproblem som
ett rattsligt och medicinskt problem
missar Lindgren mojligen en poang
genom att inte narrnare analysera den
forlorande linjen, legaliseringsstrategin. Den politisk-moraliska komponenten i narkotikafrågan 1968 skall inte
forringas. Avhandlingens vaIfunna titel, "Den hotfulla njutningen'~ kan
tankas innehålla en forklaring till den
mycket starka reaktionen mot bruket
av narkotika. Flower power måste ur
ett lutherskt-puritanskt perspektiv tett
sig som en uppmaning till ofortjant
njutning, och cannabis blev for en generation uttrycket for trots och protest.
Samtidigt innebar definitionen av bruket av narkotika som bl.a. ett medicinskt problem att brukaren frånkandes status som fri varelse som medvetet valde livsstil och njutningsmedel.
En sådan varelse måste framstått som
alitfor hotande - vilket ar just vad
Lindgren illustrerar i avhandlingens
inledning.
Vad gaJler arenan ar det sakert ratt
att alItfor många problem inte ryrns
samtidigt i den offentliga diskussionen. En motsatt tendens kan dock också markas genom att definitionen av
ett fenomen latt "smittar av sig" på
andra fenomen som också kan dras in
i de sociala problemens krets. Detta for
over ti11 aktorerna dar sarskilt en borde
givits storre plats i analysen, narnligen
nykterhetsrorelsen. Åven om det finns
påtagliga skilInader i definitionen av
alkoholproblemet och narkotikaprobIernet, finns också klara likheter.
Nykterhetsrorelsen representerar den
absolutistiska linjen som idag också
helt dominerar narkotikapolitiken.
Leif Lenke har påpekat att den svenska
nykterhetsrorelsens ovilja att skilja
mellan å ena sidan Ol och lattvin och å
andra sidan starksprit sakert bidragit
ti11 dagens motstånd till att gora en åtskillnad mellan "tyngre" och '1attare"
droger i narkotikapolitiken.
Nykterhetsrorelsen utgor också en
av de stora folkrorelserna i Sverige och
har historiskt hamtat sin styrka från en
stark folklig forankring. Den sociala rorelse som drivit kraven på en hård narkotikapolitik i Sverige, "Riksforbundet
Narkotikafritt Samhii.lle'~ hanvisar också, med ratt eller oratt, till rorelsens
folkliga stod. Detta antyder en demokratisering av den kontrollpolitiska
arenan vid sidan av det starka myndighetsintresse som Lindgren framhåller.
Harrned kan också mer moralistiska
definitioner tankas upptrada som kon-
kurrenter till myndigheternas mer
pragmatiska och teknokratiska fOrhållningssatt. Bruket av narkotika har i
Sverige såvii.l som i andra lander definierats i den demokratiska, partipolitiska processen och darmed fått sin
egen dynamik.
Mina frågor och invandningar har
stimulerats av lasningen av en informativ, medveten och uppslagsrik avhandling. Sven-Åke Lindgren bidrar
med sitt arbete också till att återupprat-
ta ett perspektiv på brott och missbruk
som under en tid fort en mer tynande
tillvaro såvii.l i politisk som akademisk
debatt i Sverige. Jag hoppas han fortsatter sitt arbete och for fram analysen
till idag. Konstruktionen av narkotikan
som socialt problem ager ju rum mitt
framfor ogonen på oss.
Alkohol-
danska och norska situationen inte blir
lika djupgående som analysen av den
svenska ar nu ingen storre brist. Redan
en oversiktlig beskrivning av rattslaget
i Norge och Danmark gor det mojligt
fOr forfattaren att gora principiella jamfOrelser mellan de losningar som valts
i de olika landerna.
Av underrubriken framgår vidare att
det ar reglerna om anstallningsskydd
som behandlas. Arbetsgivarnas anpassnings- och rehabiliteringsansvar
enligt arbetsmiljolagen uppmarksammas också. Daremot behandlas inte
medbestii.mmandelagstiftningen aven
om denna siikert har stor betydeIse nar
det gii.ller att forhindra uppkomsten av
missbruk. Mojligheterna att på ett enkelt satt mata och få någon uppfattning
om medbestammandereglernas effekter forefaller emellertid vara små, varfor Ki:i.llstroms koncentration på anstallningsskyddsreglerna framstår som
rimlig.
Syftet med arbetet ar med forfattarens egna ord "att undersoka i vilken
utstrackning alkoholpolitiska hansyn
som de kommit till uttryck i den alkoholpolitiska propositionen påverkat
den arbetsrattsliga lagstiftningen och
rattstillii.mpningen:' (s. 11) Med "den
alkoholpolitiska propositionen" avses
den svenska alkoholpolitiska propositionen 1977/78:108. På samma satt som
i Norge och Danmark finns nii.mligen i
Sverige alkoholpolitiken inte redovisad i någon sammanhållen lagtext utan endast i en proposition, vilket kanske ar något forvånande. Vidare sags
syftet vara att undersoka vilka rattsliga
normer som galler vid missbruk av alkohol i samband med anstii.llning. Den
fråga som efter en genomIasning kanske framstår som den intressantaste ar
emellertid den som Ki:i.llstrom uppehåller sig ganska mycket vid i slutkapitlet: I vilken utstrackning bidrar
tillampningen av reglerna om anstallningsskydd till att uppfylla de alkoholpolitiska målsattningarna? Ki:i.llstrom
framfor på denna punkt kritik mot den
svenska rattstillii.mpningen och jag
skall återkomma hartill i slutet av recensionen. Dessforinnan skall dock en
kort redovisning av bokens huvudsakliga innehåll ges.
Efter ett introducerande kapitel lamnas i kapitel 2 en presentation av alkoholpolitiken i de skandinaviska landerna. Den svenska och norska alkoholpolitiken ar i det narmaste identisk.
Mycket kort kan den sagas bestå i att
begransa alkoholens skadeverkningar
och detta antingen genom generella åtgarder riktade mot hela befolkningen
eller genom individuelIt inriktade åtgarder. Arbetslivet intar i denna alkoholpolitik en central plats eftersom ett
meningsfullt arbete och gemenskap på
arbetsplatsen ar mycket betydeisefulla
faktorer for att komma till ratta med
missbruk.
I kapitel 3 redovisar Ki:i.llstrom några
vetenskapliga undersokningar om alkoholmissbrukets orsaker, vidare hur
begreppen alkoholmissbruk och alkoholism har definierats i den medicinska vetenskapen och i lagstiftningssammanhang samt slutligen forskning om
hur det som brukar kallas kronisk al-
missbrukares
anstållningsskydd
Kent Kiillstriim: Alkoholpolitik och arbetsrlitt. En
komparativ studie av missbrukares anstiillningsskydd. lustus Forlag AB. Uppsala 1993, 178 s.
Att alkoholmissbrukaren genom sitt
missbruk vållar både sig sjii.lv och samhallet stora skador ar vii.l bekant. Arbetslivets betydeise fOr att forhindra
uppkomsten av alkoholmissbruk eller
begransa effekterna darav kan fOrmodligen inte overdrivas. Arbetsratten,
dvs. reglerna om umganget mellan arbetsgivaren, arbetstagarna och deras
fackliga organisationer, ar en del av arbetslivet. Den arbetsrattsliga lagstiftningens betydeIse i ett alkoholpolitiskt
perspektiv undersoks av Kent Ki:i.llstrom, docent i civilratt vid Uppsala
universitet, i boken ':Alkoholpolitik
och arbetsratt. En komparativ studie
av missbrukares anstii.llningsskydd:'
Som framgår av underrubriken innehåller boken en undersokning av forhållandena i flera lander nii.mligen
Sverige, Norge och Danmark. I praktiken tar dock framstii.llningen sikte på
Sverige medan det norska och danska
materialet mer anvands fOr att ur olika
aspekter belys a den svenska rattstillampningen. Att analysen av den
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5
- 289 -
Henrik Tham