Transcript Narkotikamissbrukare som det gått bra eller dåligt for efter behandling

SIV BYQVIST
Narkotikamissbrukare som det gått
bra eller dåligt for efter behandling
BAK/SWEDATE-projektets flerårsuppfoljning
BAKGRUND
Ett forskningsprojekt med namnet "Behandlingsforskning avseende klienter inom narkomanvården" (BAK/SWEDATE) genomfordes under
1980-talet med stod från Delegationen for Social
Forskning. Projektet innehåller tre delstudier.
Den forsta (BAK-l) ger med hjalp av intervjuer
bakgrunden for 1 656 klienter (varav 1 268 med
fullstandiga intervjuer), som skrevs in 1982 och
1983 till olika typer av slutenvård vid 31 narkomanvårdsenheter i landet. Den andra (BAK-2)
beskriver behandlingsinstitutionernas organisatoriska, administrativa och behandlingsmassiga
forhållanden. Den tredje, "ettårsuppfoljningen"
(BAK-3) beskriver ett urval på 560 klienter ca ett år
efter utskrivningen med hjalp av intervjuer. Av
dessa kunde 436 (78%) intervjuas.
Fem år efter ettårsuppfoljningen kommer den
fjarde delstudien. Det ar en registeruppfoljning
(BAK-4, kallad "flerårsuppfoljningen") av de klienter som ingår i hela BAK-projektet. I denna rapport presenteras uppfOljningsdata for den grupp
klienter som klarade sig bast respektive samst vid
ettårsuppfoljningen.
Gruppen med positivt utfall vid "ettårsuppfolj-
ningen" beskrivs utforligt i Bergmark et al. 1989
(sid. 55-61). Utfallet återges har i en schematisk
framstallning av ett antal hierarkiskt strukturerade kombinationer av utfallskriterier (figur 1). I figurens ovre del finns hela uppfoljningspopulationen, som stegvis minskas genom en provning
mot elva på varandra foljande utfallskriterier. For
varje ruta i figuren minskar det antal som uppfyller de krav som har passerats i flodesschemat med
hjalp av pilar.
Den fOrsta nivån visar missbruksutfall, den
andra nivån institutionsvård och kriminalitet, den
tredje betecknar social integration som ofta ar mål
for behandlingen. Den fjarde nivån utgor psykologisk status och samhallsstod. Langst ned i den
sista boxen i figuren finner vi de 43 individer som
uppfyller alIa elva kriterierna for positivt utfall
(PU-gruppen) .
For att få fram en grupp med ogynnsamma resultat i de olika utfallskriterierna konstruerades
utfallsvariablerna på liknande satt, men med negativa kriterier på utfall enligt foljande: Narkotikakonsumtion; alkoholmissbruk; missbruk av
nervlugnande medellsomnmedel; konsumtion av
losningsmedel; institutionsvård mer an 60 dagar;
kriminalitet; forsorjning; boende; sysselsattning;
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 203-
psykisk haJ.sa; samhaJleliga kontakter. Denna
grupp består av 40 individer och uppfyller kriterierna for negativt utfall (NU-gruppen).
U ndersokningsgruppen
Figur 1. Uppfeljningspopulationens resultat i elva utfallskriterier vid ettårsuppfeljningen. Totalt (n, %), samt
procent man (m) och kvinnor (kv) inom resp. utfall.
n =436
% =100
Narkotika!ri
~ 6 mån
m (%) = 71
Alkoholkonsum·
tion" S 40gJdag
kv (%)
=29
Ej annat
missbruk
n= 163
%&37
Missbruksutfall
m. kv=
65
Ej kriminafdel
35
Inslftutionsvårdad < 61 dagar
Inslftutionsvård och
kriminardet
Inkomst aN
aJbete el studier
PU
Antal
Man
Kvinnor
Av figur 1 framgår, aU 51% uppger sig vara narkotikafria under de senaste sex månaderna fore
uppfoljningstillfaJ.let vid eUårsundersokningen,
men det var bara 10% som uppfyllde alIa kriterierna i utfallskombinationerna. Frågan om lyckade
utfall år relativ. De senare ar alltså de 43 individer
med positivt utfall (PU), som ingår i denna studie.
Likaså ingår den grupp på 40 individer som hade
negativt utfall (NU) vid eUårsuppfOljningen.
77% år man och 23% år kvinnor. Kvinnorna
Upp!åijnings·
populationen
TabelI 1. PU- och NU-grupperna ferdelade efter ken och
ålder vid inskrivningen till behandling
Ordnat
boende
28
15
NU
Genomsnittsålder
Antal
Genomsnittsålder
27 år
23 år
36
25 år
18 år
4
finns framst i gruppen med positivt utfall (PU).
TabelI 1 visar fordelningen av klienterna i registeruppfOljningen fordelade efter positiva (PU) och
negativa (NU) utfall.
I PU-gruppen varierar åldrarna vid inskrivningen från 17 till 42 år och i NU-gruppen från 15 till
39 år. Åldersskillnaderna ar inte signifikanta mellan grupperna.
Syfte
Studien har två huvudsyften:
1) Eu huvudsyfte ar aU se hur stabila resultaten
vid ettårsuppfoljningen blir i flerårsuppfOljningen.
2) Det andra huvudsyftet ar aU,se om det finns
någonting i individernas uppvaxt och bakgrund
som kan ha prognosvårde. DeUa undersoks genom aU av bakgrundsvariablerna få mojlighet aU
fOrutsaga vilka som kommer aU hamna i PU- respektive NU-grupperna.
Studien forsoker också besvara fOljande två frågor:
3) Har vårdtiden någon betydeIse fOr resultatet?
4) Hur pass vaJ. kan personalen prognosticera
utfallet? Har klienternas egna åsikter om behandlingen prognosvarde?
Ordnad syssel· Inga tvångs·
sætning ~ 6 mån måssiga samhåflslngripanden
Genomforande och presentation av resultaten
Social integration
Antal sarnhålleDga Ej psykisk
s!6dkontakter S S2/år ohålsa
Psykologisk status
och samhållsståd
Registeruppfoljningen omfattar åren 1980 t.o.m.
1989, dvs. hela 1980-talet. Observationstiden pågick in på PU-gruppens sj unde år och NU-gruppens åUonde år, med en variation från fem till nia
år. Med observationstid menas tiden från utskrivning från behandling till december 1989. Orsaken
till aU NU-gruppen har langre observationstid ar
aU de inte stannade i vården lika lange som PUNordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 204-
Avsikten var att få registerutdrag for hela 1980talet ur alla ovanstående register, men det var tyvarr for kosts amt att få uppgifter fore 1986 från
Riksforsakringsverkets register over sjukskrivningsforhållanden samt DAFA:s SPAR-register
fore 1988.
De 83 individer som ingår i denna rapport har
studerats med hjalp av data från såval de två intervjutillfallena (inskrivningen och ettårsuppfOljningen) samt från ovanstående register. AlIa uppgifter har lagts in på data och analyserna har
gjorts med hjalp av statistikprogrammet SPSS.
I artikeln beskrivs forst skillnaderna i klienternas bakgrund samt situationen året fore inskrivningen (BAK-l).
Darefter beskrivs vårdtid, utskrivning och personalens bedamning vid utskrivningen (BAK-l)
och klienternas egen syn på behandlingen ett år
efter utskrivningen vid ettårsuppfoljningen
(BAK-3).
I det foljande jamfors de klienter som hade positiva (PU) och negativa (NU) utfall i en longitudinell registeruppfoljning (BAK-4).
Slutligen redogors for slutsatserna, som baseras
på signifikanta skillnader mellan grupperna och
svar på syftena med studien.
ar att ettårsuppfOljningen baseras på intervjudata
och den har aktuella flerårsuppfoljningen på registerdata. Kriminaliteten kan t.ex. innefatta narkotikabrott, vilket oftast indikerar narkotikamissbruk. Kriminalitet behover å andra sidan inte alltid betyda att individen missbrukar narkotika. Valen av register och undersokningsmetoder, dvs.
anvandandet av både intervjuer och register, gor
att resultaten måste tolkas med forsiktighet. Dock
har valideringar gjorts av BAK-l-data med register
(Olsson 1988) och de visar stor overensstammeise.
Fullstandig overensstammeise foreligger i 80% av
fallen. lytterligare 15% forekommer uppgifter om
kriminalitet i BAK-intervjuerna, men inte i polisoch belastningsregistret. Konsumtionsuppgifter
betraffande droger ar endast maj liga att få genom
intervjuer.
I rapporten gors jamforelser mellan PU-gruppen och NU-gruppen och ibland aven BAK-populationen. Har bor observeras att PU- och NU-materialet ar litet och BAK-materialet ar stort. PU består av 43 individer och NU av 40. PU- och NUgrupperna ingår i BAK-populationen. For overskådlighetens skull har ofta procentberakningar
gjorts. Skillnader mellan PU- och NU-grupperna
som visar signifikanta skilinader (Chi-2) återfinns
i bakgrundsavsnittet. Man bor ha i åtanke att inte
dra alltfor vittgående slutsatser av jamforelserna.
Registerundersokningen stracker sig till 1989.
Det betyder att det ar skillnad i observationstid
hos klienterna. De som stannade kort tid i vården
har langre observationstid. Klienterna med positiva utfall (PU) hade ofta langre vårdtid an klienterna med negativa utfall (NU). Vi bor vara medvetna om att detta kan spela in vid tolkningen av resultaten. Redogorelsen for individernas kriminalitet har utskrivningen som utgångspunkt. Vi fOljer
klienterna under forsta, andra, tredje året etc. efter utskrivningen. For de ovriga registren galler
årtal.
Kvinnorna i studien har inte lyfts fram annat an
i vissa fall. De ar fOr få for att man skall kunna ta
fram konsspecifika frågor.
Metoddiskussion
Bortfall
Vardet av registerdata for att mata fortsatt missbruk och effekt av vården ar osakert med tanke på
tolkningen av data samt validiteten. Ett problem
I BAK-1-undersokningen (inskrivningsintervjun)
saknas intervjuformular fOr sju individer med positivt utfall (PU). En avvek tidigt, innan intervjun
gruppen. Skillnaden i observationstid ar signifikant (p <.001).
Registerdata har samlats in for samtliga i BAKprojektet ingående individer ur fOljande register:
1) Rikspolisstyrelsens person- och belastningsregister fr.o.m.
klienternas forsta registrerade brott t.o.m. december 1989.
2) Riksforsiikringsverkets register over sjukbidrag, sjukpension med diagnos under åren 1986, 1987, 1988 och 1989.
3) Riksforsakringsverkets register over sjukbidrag, sjukpension med diagnos under åren 1980 t.o.m. 1989.
4) Statistiska Centralbyråns dodsorsaksregister 1980 t.o.m.
1989.
5) DAFA:s SPAR-register over civilståndsforandringar, sammanriiknad inkomst och taxerad inkomst under åren 1988 och
1989.
6) Statens Bakteriologiska Laboratoriums kortregister over
HIV-testade narkotikamissbrukare.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 205-
TabelI 2. Uppvoxtforhållanden t.o.m. 15 års ålder. Antal, procent och signifikans (p) mellan PU- och NU-grupperna.
PU
Antal
%
14
(40)
6
(18)
Ekonomiska problem
15
(43)
Slitningar i uppvoxtfamiljen
20
(57)
Uppvuxen i fullstondigt hem
Uppvuxen på barnhem, pojkhem,
flickhem eller skolhem
p
hunnit goras. De ovriga stannade lange i vården,
men blev av olika anledningar inte intervjuade.
Det handlade inte om vagran. Antalet klienter i
PU-gruppen blir har darfor 36. Tolv individer med
negativt utfall (NU) saknas i BAK-1-undersokningen. Antalet blir darfor 28 i NU-gruppen.
Inskrivnings- och utskrivningsuppgifter finns for
alla 83 individerna.
I BAK-3-intervjuundersokningen (ettårsuppfoljningen) ingår alla 83 individerna, dvs. 43 PU och
40 NU.
I BAK-4-registerundersokningen ingår olika register. Antal individer som ingår finns redovisade
i de olika tabellerna.
I någon enstaka fråga i intervjuformularen
(BAK-1 och BAK-3) kan klienterna ha utelamnat
svar p.g.a. glomska eller onskan att ej påminnas
om något.
BAKGRUNDSFAKTORER OCH SITUATION
FORE INSKRIVNINGEN
Vi går nu tillbaka i tiden och jamfor de två gruppernas bakgrunder och situationen året narmast
fore inskrivningen i BAK-1-undersokningen.
NU
antal
<.01
<.05
%
BAK
antal
%
7
(25)
445
(39)
13
(52)
298
(28)
7
(25)
349
(31)
22
(85)
755
(66)
Skilsmassa ar den vanligaste orsaken till splittringen.
I NU-gruppen har endast var fjarde vuxit upp
tillsamrnans med båda foraldrarna. Skilsmassa ar
aven har den vanligaste orsaken. Ingen kvinna i
NU-gruppen har vuxit upp med båda fOraldrarna. 19% av NU vaxte upp med sin biologiske far
som ensamforalder. Fler an halften från NU-gruppen har placerats på barnhem, pojkhem, flickhem
eller skolhem. Jamfort med PU-gruppen ar skillnaden signifikant (p < .01). Ekonomiska problem i
uppvaxtfamiljen ar vanligare i klientgrupperna an
i normalpopulationen; 3 1/2 gånger vanligare i PU
och dubbelt i NU.
Nar det galler upplevelser av slitningar i hemmet under uppvaxttiden ar det en signifikant
skillnad mellan grupperna (p < .05). I NU-gruppen ar det sju gånger så vanligt med bråk och
konflikter i uppvaxtfamiljen som i normalpopulationen. I gruppen finns ingen skillnad mellan
dem som vuxit upp med båda fOraldrarna, dem
som levt med en foralder eller dem som vuxit upp
hos andra. NU anger att orsakerna till konflikterna oftast ar alkoholrelaterade. Narrnare en tredjedel anser att det var deras eget fel att det blev bråk
hemma. Andra orsaker till slitningarna ar psykiska problem i familjen, svartsjuka, misshandel och
bråk om pengar. Klienterna namner att det ofta
UPPyaxtforhållanden
Tabell 2 visar skillnaderna mellan PU-gruppens
och NU-gruppens uppvaxtforhållanden t.o.m. 15
års ålder. For jamforelse visas aven BAK-populationens varden.
Båda grupperna har haft svåra uppvaxtforhållanden, PU liknande genomsnittet i BAK-populationen. Flertalet har vuxit upp i splittrade hem.
TabelI 3. Socialgruppstillhorighet
PU
Antal
%
NU
Antal
Socialgrupp I
%
BAK
%
4
8
Socialgrupp II
13
39
11
42
31
Socialgrupp III
20
61
14
54
61
Nordisk Afkoholtidskrift Vol. 70, 7993:4
- 206 -
Tabe" 4. Klienternas upplevelser av foraldrarnas missbruk och psykiska ohalsa. Antal, procent samt signifikans (p) mel lan
PU- och NU-grupperna.
Fadern alkoholist/ofta berusad
PU
Antal
%
11
33
Modern alkoholist/ofta berusad
p
NU
Antal
%
BAK
Antal
%
7
28
217
34
3
<.05
5
19
127
11
<.01
9
36
202
19
12
44
409
36
4
75
7
28
163
15
Fadern psykiska problem
3
9
Modern psykiska problem
9
26
Fadern lakemedelsmissbruk
2
6
Modern lakemedelsmissbruk
6
17
blev bråk nar nya man flyttade hem till dem och
deras modrar.
Socialgruppstillhorigheten ar gjord efter SEI
(Socialekonomiskt index, Statistiska Centralbyrån). Socialgruppstillhorigheten skiljer sig betydligt från normalpopulationen. Motsvarande i normalpopulationen (LNU) ar 35%. 61% av PU och
54% av NU kommer från arbetarhem (facklarda
och icke facklarda arbetare).
Fora'drars missbruk och psykiska oha'sa
Klienternas egna berattelser om alkohol- och lakemedelsmissbruk hos foraldrarna samt psykiska
problem såsom ångest, depression och psykisk
sjukdom sammanfattas schematiskt i tabell 4.
Modrar som ar alkoholister eller ofta berusade
och fader som har psykiska problem (ångest, depression eller psykisk sjukdom) ar storre i gruppen med negativt utfall (NU) an i gruppen med
positivt utfall (PU). Skillnaderna ar signifikanta
(p <.05 resp <.01). I BAK- och normalpopulationerna ar det motsatt forhållande. Dar har faderna
hogre andel alkoholproblem och modrarna hogre
andel psykiska besvar. De individer vars fader har
psykiska problem, uppger att de sjalva har psykiska problem och missbrukat lugnande medelI
somnmedel. Vidare har NU-gruppen storre andel
modrar med psykiska problem och med missbruk
av lugnande medellsomnmedel an BAK-populationen och PU-gruppen.
På individnivå finner vi att 3/4 av klienterna i
NU-gruppen vuxit upp i hem med missbruk och/
eller psykisk ohalsa hos ena eller båda foraldrarna
(eller annan vårdnadshavare). I PU-gruppen ar
7
andelen drygt halften.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera betraffande uppvaxtforhållandena, att PU i de flesta variabler har något battre varden an BAK-populationen, medan NU har samre. Utmarkande for hela
populationen ar att de har svåra uppvåxtforhållanden bakom sig.
I fyra bakgrundsvariabler visar sig signifikanta
skillnader mellan grupperna. Individerna med
negativt utfall (NU) har upplevt mer slitningar,
bråk och konflikter dar de vaxte upp, an PU-gruppen. De vistades i storre utstrackning periodvis
på institution. De har också oftare fader med psykisk ohalsa och modrar med alkoholmissbruk.
Utbildning, arbete och inkomst
Fler individer i gruppen med negativt utfall (NU)
har fullfoljt sina studier t.o.m. grundskolan eller
hogre (86%) an individerna i PU-gruppen (74%)
och BAK (78%). Examen från grundskola kan
aven innebara s.k. "anpassad studiegång", dar
eleverna gor praktik viss tid under skolarbetet.
69% av PU-gruppen uppger att de någon gång
haft samma arbete minst ett år, medan endast
39% av NU-gruppen hade kunnat behålla ett arbete. Skillnaden ar signifikant (p < .05).
Kriminalitet uppges vara den huvudsakliga inkomstkallan for båda grupperna. 56% av individerna i PU och 66% i NU har forsorjt sig genom
kriminalitet i fOrsta eller andra hand året fore inskrivning till vård. 10% av kvinnorna i gruppen
med positiva utfall (PU) har forsorjt sig genom
prostitution, daremot ingen kvinna i NU-gruppen.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 207-
TabelI 5. Sjalvupplevda psykiska besvar vid inskrivningen. Andel, procent och signifikanta skilInader mellan PU-och NUgrupperna (p).
PU
Antal
%
NU
Antal
%
BAK
Antal
%
8
23
12
43
439
39
Allman trotthet
22
63
19
68
737
65
Somnbesvar
16
46
<.01
20
71
618
55
oro/angslan/ångest
24
69
<.05
25
89
860
77
Depression/djup nedstamdhet
21
60
21
75
700
62
Sjalvmordsforsok (ett el. flere)
9
26
16
57
395
35
11
32
10
35
540
47
Huvudvark/migran
Overdos
p
Socialt natverk
Båda grupperna har umgåtts mera med missbrukare an med icke missbrukare an vad klienterna i
BAK-populationen gjort. Båda grupperna uppvisar tydlig subgruppstillhorighet. 97% av individerna med positivt utfall (PU) och 93% av NU har
tata kontakter med andra missbrukare. Med tata
kontakter menas dagligen eller upp till tre gånger
i veckan. I BAK ar andelen 85%.
Det ar vanligare att PU-gruppen har en partner
(42%) an NU-gruppen (18%). Skillnaden ar signifikant (p < .05). I PU-gruppen har 19% också en
partner som missbrukar narkotika. Ingen i NUgruppen har det. NU lever oftare ensamma.
Narrnare halften traffar aldrig sina fader i båd a
grupperna. 26% av faderna ar do da i NU-gruppen och 9% i PU-gruppen.
Fler barn finns i PU-gruppen. Det ar en svag
tendens till skillnad. 23% har ett barn och 13% har
två barn i PU-gruppen. I NU-gruppen har 21% ett
barn vardera.
Missbruk och psykisk ohoisa
Redan vid narkotikadebuten skiljer sig grupperna
åt i fråga om debutpreparat (p<.05). Individerna
i PU-gruppen var mer benagna att prova olika sorters narkotika an NU-gruppen. Debutpreparatet
fOr PU-gruppen var såval cannabis som opiater
och centralstimulerande medel (eS), såsom amfetamin, preludin och ritalina. I NU-gruppen anvånde alla cannabis vid debuten. Vid sin forsta in-
<.01
jektion har PU-gruppen anvant såval es som opiater, medan alIa i NU-gruppen anvande es.
Båda grupperna ar blandmissbrukare. NUgruppen har kraftigare blandmissbruk (p < .01).
Fler an hiliten av NU har missbrukat såval alkohol som lakemedel och losningsmedel, forutom
narkotika. Med låkemedel menas lugnande medel/somnmedel.
Det ar fler som missbrukat cannabis som huvudpreparat an amfetamin i båda undersokningsgrupperna (PU och NU) an i BAK-materialet. Det galler såval under livet som året fore inskrivningen. NU-gruppen har de flesta cannabismissbrukarna; 63% har haft det som dominerande preparat under hela livet och 45% senaste året.
Motsvarande andelar for PU-gruppen ar 56% hela
livet resp. 33% senaste året och for BAK-populationen ar andelen 39% resp. 31%.
80% av klienterna i PU-gruppen angav narkotika som dominerande missbruksform vid inskrivning till vård, medan andelen var 57% i NU-gruppen.
60% av klienterna i PU-gruppen har missbrukat
alkohol någon gång under livet och 82% i NUgruppen. Vidare uppger 43% i PU-gruppen och
79% i NU-gruppen att de missbrukat alkohol och
haft återstallarbehov under året fore inskrivningen. Skillnaderna ar signifikanta (p<.OOl). Alkoholkonsumtionen ar hog. NU har konsumerat i
genomsnitt 1 354 gram ren alkohol i veckan, vilket
motsvarar drygt 5 1/2 helflaskor starksprit. PU har
konsumerat 513 gram. Det motsvarar drygt 2 flaskor starksprit i veckan. Skillnaden mellan grupperna ar signifikant (p < .001).
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 208-
Som mått på psykisk ohiilsa anvands hår sjalvupplevda psykiska besvar (bl.a. huvudvårk/migran, allrnan trotthet, somnbesvar, oro, angslan,
ångest, depression, djup nedstamdhet, sjalvmordsforsok samt behov av vård for psykiska
problem) under året fore inskrivningen (se tabelI
5). Båda grupperna har betydande psykiska problem jåmfort med normalpopulationen (Levnadsnivåundersokningen 1981; KARTAD 1980). Nervosa besvar som oro, angslan och ångest var de
vanligaste. De år t. ex. 43 gånger vanligare i NUgruppen an i normalpopulationen. Signifikanta
skillnader mellan PU- och NU-grupperna i de enskilda variablerna finns i det antal som gjort ett eller flera sjiilvmordsforsok (p < .01), upplever oro,
angslan och ångest (p < .05) samt somnproblem
(p < .01). Dessa problem år vanligare i NU-gruppen.
En slutsats år att inte bara alkohol framtrader
som en skillnad mellan grupperna betraffande
missbruk, utan att nervlugnande medel/somnmedel också missbrukas i omfattande grad av NUgruppen. Detta bekraftas av att de också har samre psykisk status.
Vi finner alltså, att grupperna ar disparata vid
tiden fOr inskrivningen i det att fOr PU-gruppen år
det narkotikamissbruket som kan ha motiverat till
vård, medan NU-gruppen har mera sammansatta
problem, såsom alkoholmissbruk, låkemedelsmissbruk, psykiska problem, kriminalitet osv.
TabelI 6. Antal klienter från olika slags behandlingsenheter
PU
NU
Vuxenvård
26 (9 kvinnor)
33 (2 kvinnor)
Ungdomsvård
13 (6 kvinnor)
5 (2 kvinnor)
Kriminalvård
SUMMA
4
2
43
40
nomas vårdtider utgor en extrem avvikelse. De
har langre vårdtid an medelvårdtiden for hela PUgruppen. I BAK/SWEDATES sammanfattande
rapport (Bergmark et al. 1989) framgår att kon och
vårdtid har betydelse for utfallet. Det borde ha
gått bra fOr dessa fyra kvinnor. Istallet har det gått
mycket dåligt for tre av dem. Den fjårde kvinnan
år dock den enda klient i NU-gruppen som det
har gått bra for i flerårsuppfOljningen.
Vårdtiderna ar olika mellan grupperna
(p < .001). Behandlingstiden som retentionskurva
framgår av figur 2.
I PU-gruppen har 60% stannat mer an ett år eller langre i behandling, medan i NU-gruppen
15% stannat ca ett år.
Endast en s.k. "drop-out" finns i PU-gruppen (5
dagars vårdtid). Med drop-out menas att klienten
avviker från behandlingen mycket tidigt. For ov-
BEHANDLINGEN
Klienterna i båda grupperna vårdades inom antingen vuxen-, ungdoms- eller kriminalvård (tabell 6).
En lika stor andel i båda grupperna har vårdats
med något slag av tvång. 17 PU och 15 NU har
tvångsvårdats. For ytterligare 13 PU och 15 NU var
det aktuelIt med någon form av tvångsingripande
eller hot om tvång. Nårmare 3/4 har således inte
gått in i vården frivilligt.
Vårdtiderna ar mycket långa i PU-gruppen. Medelvårdtiden for dem år 443 dagar (variation 4 till
724 dagar). For PU-gruppen år det ingen skillnad
i vårdtid mellan man och kvinnor. Medelvårdtiden for NU gruppen år 149 dagar (variation 2 till
839 dagar). Mannen i NU har i genomsnitt 110
vårddagar och kvinnorna 496 (p < .001). NU-kvin-
Figur 2. Behandlingstid - andel klienter som Cir kvar i behandling vid olika tidpunkter (retentionskurva).
Procent
~---PU
BAK
~------NU
aia+---2--~4--6--~8--1~O--1~2--14
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 209-
Mån
rigt avvek ingen under de tre forsta månaderna.
Nitton individer i NU-gruppen avvek innan de
varit i behandling tre månader. De hann också få
flera inskrivningstillfiillen (upp till nio gånger)
inom den period då BAK-intervjuerna pågick (en
tvåårsperiod) .
I uppfoljningsstudier i narkomanvårdsforskning i olika Hinder finner man, att de flesta klienter avbryter sin behandling mycket tidigt. De
Leon & Lange (1980) har gjort omfattande oversiktsarbeten och funnit, att inte mer an 20% av klienterna i regel brukar vara kvar i behandling efter
1-3 månader. De fann också, att i USA varierar antalet som avbryter behandlingen så har tidigt mellan 60% och 80%.
De personer som inte intervjuats vid inskrivningen i PU- och NU-grupperna har kortare behandlingstider an de intervjuade. Inom PU-gruppen ar
den genomsnittliga behandlingstiden fOr bortfallet 305 dagar, dvs. 10 månader (variation 5 till 725
dagar). Inom NU-gruppen ar behandlingstiden
fOr bortfallet i genomsnitt 51 dagar, dvs. 1 1/2 månad (variation 2 till 143 dagar).
I rapporten "5 år efter behandling" (Andersson
1991) ar ett av resultaten av en femårsuppfoljning
av 82 narkotikamissbrukare att lång vårdtid visade samband med lagre kriminalitet efter vård.
Liknande resultat återfinns i denna studie. De klienter som begått fler an 60 brott efter utskrivningen (endast NU-gruppen) stannade i genomsnitt
tre månader i behandling.
Bergmark et al. (1989) fann vid BAK/SWEDATES ettårsuppfOljning att en successivt langre behandlingstid tycks vara forknippad med en battre
integrering i samhiillet (p < .01). Behandlingstid ar
den enskilda variabel som mest samvarierar med
alIa utfallsresultat.
Collins och Allison (1983) analyserade data från
2 276 individer och fann att vårdtidens langd ar en
viktig indikator for lyckad behandling nar det galler kriminalitet efter utskrivningen. De fann också
att de som vårdats med tvång har langre vårdtider
och lyckas battre an de som sokte vård frivilligt.
Ett problem ar att mata om det ar vårdtidens
langd som haft effekt. Indikationer i studien tyder
på det. Men å andra sidan kan annan vård ha forekommit fore inskrivning till den aktuella behandlingsperioden, liksom efter utskrivningen.
Faktorer som inte kan hanforas till vården och
vårdtidens langd kan också ha påverkat utfallet.
TabelI 7. UtskrivningssCitt och personalens bedomning av
klienterna vid utskrivningen (procent och signifikant skillnad mellan PU- och NU-grupperna).
PU
p
%
NU
%
BAK
%
Planerad utskrivning
57
<.001
8
47
God behandlingsmotivation
66
<.001
15
55
God social situation
54
<.001
3
39
God psykisk situation
64
<.001
17
45
God kroppslig status
92
<.001
54
80
De Leon (1991) fann t.ex. att kriminalitet, ekonomi, arbete, familjepåtryckningar, samhallets accepterande av missbruk och klienternas uppfattningar om sitt eget missbruk var relevanta faktorer
i sammanhanget. Han fann också att tidiga dropouts « 30 dagar) betraktade sitt missbruk som
mindre allvarligt. Sheffet (1980) fann att utbildning, tvångsvård, sjalvfortroende och en tro på
framtiden hade betydelse fOr utfallet.
En lyckad vård innebar att klienten ar motiverad
till behandlingen. Den innebar också att vissa selekteras bort innan de blir inskrivna. Den innebar
också att behandlingen skall "passa" klienternas
behov och aU eftervården skall fungera. Narkomanvården kanske passar missbrukare som inte
har stor alkoholkonsumtion och psykiska besvar.
Bergmark et al. (1989) fann t.ex. aU stor alkoholkonsumtion fore vård gav samre behandlingsresultat.
Personalens bedomningar
Fler an halften (57%) av PU-klienterna fullf61jde
den planerade behandlingen mot 8% i NU-gruppen, se tabelI 7. De ovriga avvek eller avbrot behandlingen av olika anledningar. Vissa klienter
blev utskrivna mot egen vilja.
92% av klienterna i NU-gruppen avvek, avbrot
eller skrevs ut från behandlingen mot sin egen vilja. De "straffade ut sig" på olika satt, bl.a. genom
aU inleda parforhållanden, missbruka, bråka el.
dyl.
I en delrapport från BAK-projektet (Byqvist
1984), dar de två forsta klientgrupperna från ett
behandlingshem foljdes upp efter ett år, visade
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 210-
Tabel/ 8. Personalens prognos betr. återfallsrisk och social
situation (procent och signifikant skillnad mellan PU- och
NU-grupperna).
Tabel/9. Klienternas åsikter om vården varit till hjalp (procent och signifikans mellan grupperna).
PU
PU
p
%
Liten återfallsrisk
God social situation
49
56
<.001
<.001
NU
BAK
%
%
3
26
3
NU
BAK
%
%
Mycket/ganska
stor hjalp
79
30
%
61
Ej så stor/ingen hjalp
21
70
39
p
<.001
36
det sig att de som haft planerad utskrivning i storre utstrackning var narkotikafria efter vård och att
de som avvek tidigt hade stor alkoholkonsumtion
vid ettårsuppf61jningen.
Når klienterna skrevs ut bedomde personalen
deras motivation under vårdtiden till den behandling de fått. Samtidigt gav personalen uppgifter
om klienternas sociala, psykiska och kroppsliga
status och en bedomning av mojligheterna for klienterna att klara sig socialt i framtiden utan risk
for att återfalla i missbruk. Bedomningarna år anmårkningsvårda. Samtliga visar betydande signifikanta skillnader mellan PU- och NU-grupperna.
PU-gruppen anses ha varit motiverade for vården i betydligt storre utstrackning an NU-gruppen (tabelI 7).
Personalen ger en mycket pessimistisk bedomning av NU-gruppens sociala status (utbildning,
arbete, ekonomi och bostad). Endast 3% bedoms
ha god social situation.
Den sociala statusen ar battre for PU-gruppen.
Over halften (54%) bedoms som god. BAK-populationen visar tilliredsstallande somatisk (kroppslig) status (80%), men samre psykisk och social
(45% resp 39%), se tabelI 7.
Behandlingshemmens mojligheter att lyckas
med att reda ut klienternas psykiska problem och
sociala situation diskuteras i tre rapporter om
BAK-projektet (Olsson 1988; Bergmark et al. 1988;
Bergmark et al. 1989).
Personalen ger samma pessimistiska bild av
NU-gruppens framtidsutsikter når det galler mojligheterna for dem att klara sig socialt och att ej
återfalla i missbruk. Risken for återfall bedoms
som stor for 85% av klienterna i NU-gruppen och
for 16% av klienterna i PU-gruppen. Skillnaden
mellan grupperna år signifikant (p<.OOl) (tab.8).
Personalens prognos for klienternas framtida
sociala situation visar att bara 3% av individerna
i NU-gruppen antas komma att få en god situation. 56% av PU-gruppen bedomdes ha en god
social prognos. Skillnaderna år signifikanta
(p<.OO1). Se tabelI 8.
Ett syfte med studien ar att se hur val personalen kan forutsaga utfallet vid utskrivningen. Prognosen som ges fOr klientens framtid nar det galler
återfallsrisk år mycket intressant. Vi vet inte vilka
krav personalgrupperna ståller på sin bedomning. Vi vet inte heller hur val den person som fyller i uppgifterna vid utskrivningstillfållet, kanner
klienten.
Det visar sig att personalen stalIt riitt prognos
for 84% av klienterna i PU-gruppen, och for 95%
av klienterna i NU-gruppen i registeruppfoljningen. Om personalens bedomningar kan forutse
hur det faktiskt ska gå for klienten borde dessa bedomningar tas till vara for det fortsatta behandlingsarbetet och eftervården.
Klienternas egna åsikter om behandlingen
vid eHårsuppfoljningen (BAK-3)
Vid ettårsuppfoljningen (BAK-3) har klienterna
svarat på frågan om de fått hjalp av behandlingshemmet att sluta missbruka narkotika. Skilinaden
mellan grupperna ar signifikant (p < .001). 79% av
klienterna i PU-gruppen anser att de fått hjalp
(mycket stor eller ganska stor), medan 70% av klienterna i NU-gruppen anser att de inte fått hjalp
(ej så stor hjalp eller ingen hjalp alls) (tabelI 9).
Klienterna gav negativa och positiva omdomen
om vården. Bland de negativa omdomena var
åsiktsskillnaderna storst betriiffande terapin. De
skilde sig signifikant (p < .05). 23% i PU-gruppen
kritiserade terapin mot 45% i NU-gruppen. Det
var framst gruppterapin som kritiserades i NUgruppen. I BAK var andelen 32%.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
-
211 -
Bland de positiva omdomena finns en signifikant skillnad mellan PU och NU nar det galler behandlingsrnodellen (p <.05). 33% av klienterna
med positiva utfall (PU) tyckte den var bra, medan endast 13% i NU-gruppen ansåg det (28% i
BAK).
Klienterna i PU-gruppen uppskattade praktiskt
arbete, medan klienterna i NU-gruppen specielIt
uppskattade behandlingsinslag såsom enskilda
samtal, att få hjalp med kontakter med barn och
fOraldrar och att få insikt och kunskap om droger.
Klienternas egna åsikter om vården overensstammer till stor del med personalens bedomningar av behandlingsmotivation och framtidsprognos.
SITUATIONEN VID FLERARSUPPFOUNINGEN (BAK-4)
Omkring fem år efter ettårsuppfOljningen genomfordes den registeruppfOljning, som den foljande
resultatdelen baseras på. Den omfattar registerutdrag over dodsfall, kriminalitet, sjukpension,
sjukbidrag, sjukdagar, sjuktillfallen, diagnos,
HIV-test, sjukpenninggrundande inkomst, taxerad inkomst, civilståndsforandringar och antal
barn.
En individ med positivt behandlingsutfall (PU)
avled exakt fyra år efter utskrivningen vid 24 års
ålder. Denna hade vårdats 1 år och tre månader
med hjalp av LVV. Dodsorsaken ar sjalvmord genom hangning.
Fyra individer med negativt utfall (NU) har avlidit. Den forste avled två år efter utskrivningen vid
40 års ålder. Vårdtiden var narrnare ett år. Dodsorsaken var kronisk alkoholism. Den andre avled
tre år efter utskrivningen vid 24 års ålder. Denne
avvek tidigt från vården (efter 24 dagar). Dodsorsaken var sjalvmord genom hangriing. Den
tredje avled sju år efter utskrivningen vi~ 34 års
ålder. Vårdtiden var fem månader. Vi vet annu ej
orsaken till dodsfallet. Den fjarde var 19 år vid utskrivningen. Vi har inget datum for dodsfallet och
ingen dodsorsak, då personen var medborgare i
annat nordiskt land.
Resultaten visar att dodligheten i NU-gruppen
ar avsevart storre an i normalpopulationen (LNU
1981 och normalpopulationen i KARTAD 1980).
Kriminalitet
PU-gruppen har farre antal brott an NU-gruppen
under perioden från utskrivningen till observationsperiodens slut 1989 (p <.001). Femton PU
finns inte med i polisregistret overhuvudtaget.
Tretton PU finnns med men har inte begått något
brott efter utskrivningen. Femton har begått brott,
varav endast fyra fler an sex brott. Mer an haHten
begick mellan ett och tre brott.
Två NU finns inte i polisregistret. Brott har forekommit under hela uppfOljningsperioden fOr de
ovriga.
Klienterna med negativt utfall (NU) har elva
gånger fler brott efter utskrivningen an de klienter
med positivt utfall (PU) som begått brott. 104 brott
har begåtts sammanlagt av PU-gruppen och 1103
av NU-gruppen (p<.OOl).
PU-gruppen begår sina fOrsta brott under tredje
året i genomsnitt; NU-gruppen under slutet av
fOrsta året. 70% av NU begick brott fOrsta året efter
utskrivningen. BAK-populationen begick sitt fOrsta brott i mitten av andra året i genomsnitt.
Antalet brott och antalet individer som begår
brott minskar over tid i NU-gruppen. Ju langre tid
som gått sedan utskrivningen, dess farre brott.
PU-gruppen har, p.g.a. langre behandlingstid,
inget åttonde uppfOljningsår, medan de i NUgruppen som har ett åttonde observationsår sammanlagt begick 82 brott.
Vi kan konstatera att fyra individer i PU-gruppen begår flera brott och grovre brott an de ovriga.
De har registrerats for mellan tio och trettio brott,
framst bedrageri och stolder. Tre har gjort sig skyldiga till narkotikabrott. De ovriga i PU-gruppen
begår enstaka brott (såsom snatteri och olovlig
koming).
I gruppen Positiva Utfall (PU) ingår de individer
som var utan all slags belastning i alla utfallskriterier under det fOrsta uppfoljningsåret (BAK-3). Fyra personer har således vid intervjun vid ettårsuppfOljningen felaktigt uppgivit att de ej begått
något brott. Två har gjort sig skyldiga till olika bilbrott, den tredje har domts fOr bedrageri och den
fjarde fOr skadegorelse. Det var inte dessa fyra
som senare visade sig ha begått flest antal brott i
PU-gruppen. Det har "gått bra" for de fyra som
ljog om sin kriminalitet vid ettårsuppfoljningen;
dvs. inga fler brott och gott utfall i de ovriga utfallsvariablema.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 212-
NU-gruppens brott ar framst stolder, narkotikabrott och misshandel samt haleri och bedrageri.
Vidare forekommer bilstolder, rattonykterhet,
olovlig korning samt hot och våld mot tjansteman. Aven mordforsok och sexuellt utnyttjande
av minderårig forekommer. Nitton av individerna
i NU-gruppen har begått narkotikabrott.
Två individer i PU-gruppen och 25 i NU-gruppen har suttit i fangelse under uppfoljningsperioden (p <.001). I NU-gruppen har de flesta fått ett
flertal fangelsestraff, upp till 14 gånger. De som ej
finns med i polisregistret och de som avlidit ingår
ej.
Totala brottsligheten fore inskrivningen ar 2 1/2
gång så hog for NU-gruppen som for PU-gruppen
(p<.l).
Detsamma galler året fore inskrivningen då NUgruppen har begått mer an 2 1/2 gånger så många
brott som PU (p <.05).
Negativa gruppen (NU) begår lika många brott
året efter utskrivningen som året fore inskrivningen, medan Positiva gruppen (PU) minskar sin
brottslighet signifikant (p < .001).
Skillnaden i ungdomsbrottslighet (antal registrerade brott fore 21 år) ar signifikant mellan
grupperna (p<.01). Sammanlagt begick PU 177
brott och NU 1 038 brott. Det finns aven skillnad
mellan konen oavsett grupp. Mannen har storre
grad av ungdomsbrottslighet an kvinnoma.
NU-gruppen har tre gånger fler domar fore 21
år an PU-gruppen (p<01). Det forsta brott som
klienterna har begått i sina liv ar lika for PU- och
NU-gruppema; framst stold, darefter narkotikabrott, foljt av haleri, bilstold, misshandel och
olovlig koming. De som domdes for narkotikabrott var mellan 15 och 20 år.
De (n=5) vars forsta brott ar narkotikabrott i
tonåren och som senare kom atl tillhora NU-gruppen fortsatter sin kriminalitet, medan tre av dem
som kom att tillhora PU-gruppen (n=4) ar utan
kriminalitet efter utskrivningen. Den fjarde begår
brott under fjarde och femte uppfoljningsåret.
Sjukbidrag, diagnos och sjukskrivning
Under uppfoljningsperioden har två PU fått sj ukbidrag under det sista uppfoljningsåret.
Fjorton klienter i NU-gruppen har någon gång
haft helt sjukbidrag, två fore inskrivningen, två i
samband med vården och ti~ efter utskrivningen.
Drogberoende ar den vanligast forekommande
diagnosen. De ovriga har neuroser, schizofreni,
alkoholberoende, personlighetsstomingar och eP,
ibland i kombination med drogberoende. Skillnaden mellan gruppema ar signifikant (p <.001).
Detta resultat ar inte forvånande, genom att PUgruppen inte skulle ha några av dessa problem.
Vid ettårsuppfoljningen ar det en psykiskt stabil
grupp, medan NU-gruppen har negativa utfall i
dessa variabler vid ettårsuppfoljningen. Det blir
en rimlig konsekvens av gruppurvalet att skillnadema mellan gruppema kvarstår.
Sjukskrivningarna for gruppema blir farre for
varje år. Två klienter i PU-gruppen okar dock sin
sjukskrivning. De ar sjukskrivna nastan hela sista
uppfoljningsåret. Nio har ingen sjukskrivning det
året. Ovriga ar sjukskrivna i genomsnitt 19 dagar.
Fyra klienter i NU-gruppen ar-sjukskrivna nastan hela det sista uppfoljningsåret. Sex har ingen
sjukskrivning. Ovriga ar sjukskrivna i genomsnitt
34 dagar.
Under 1986 års registeruppfoljningsår ar antalet
sjukskrivna liksom antalet genomsnittliga sjukskrivningsdagar hogre i PU-gruppen an i NUgruppen (p<.l). Likaså under de två foljande
åren ar sjukskrivningsfrekvensen hogre hos PUgruppen. Skillnaden ar ej signifikant. Under det
sista uppfoljningsåret, 1989, har PU-gruppen farre
antal sjukdagar.
En fOrklaring till att inte fler individer i NUgruppen ar sjukskrivna ar att de i storre utstrackning vårdats inom kriminalvården.
HIV-testade och -positiva
Elva PU ar HIV-testade i november 1992 (fem
kvinnor och sex man). Ingen ar HIV-positiv. Arton NU ar testade (två kvinnor och sexton man).
Tre man ar HIV-positiva. De ar i den ålder dar de
flesta smittade befinner sig.
I november 1984 ar det allmant kant vad HIV ar.
Från hosten 1983 fram t.o.m. 1984 blir de flesta
narkotikamissbrukare smittade. Under våren 1985
blir de snabbt informerade.
Vi vet inte om de smittade var utskrivna vid den
tidpunkten, eftersom materialet ar konfidentiellt.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 213-
Men vi vet att 21 PU och nia NU fortfarande var
kvar i behandling hosten 1983. Registret finns ej
på data, utan på kort. Motlasning har gjorts manuellt av personal på Statens Bakteriologiska Laboratorium (SBL).
Enligt uppgift från SBL finns det flera positiva
bland korttidsvårdade manliga heroinister an
bland ovriga narkotikamissbrukare. Man kan
konstatera att HIV-smittan inte slagit så hårt bland
individerna i NU-gruppen. Det har dock gått
samre an for PU-gruppen. Vi skulle kunna anta
att vården skyddat några klienter från smitta, men
vi vet for litet p.g.a. sekretessen. Det finns dock
skal att anta att vården gjort nytta nar vi ser på hela BAK-populationen.
Socioekonomiska forhållanden
Tio PU har gift sig under uppfOljningstiden. De
fem som var gifta under vårdtiden ar nu skilda.
Nitton barn har fotts i PU-gruppen efter utskrivningen. AlIa barnen var, med ett undantag, fodda
i slutet av uppfOljningsperioden. Tolv barn (av
fjorton), som fotts fore behandlingen vårdades då
av annan an klienten. Tre har återfått vårdnaden
om sina barn. Sparrade personnummer finns i
DAFA:s SPAR-register for två individer i PU-gruppen. Deras civilstånd ar okant.
Fem barn foddes i NU-gruppen i slutet av uppfoljningstiden. Fyra barn (av sex) som fotts fore
vårdtiden vårdades då av annan an klienten. Två
klienter har fortfarande vårdnaden av det barn de
fått fore behandlingen och de har båda fått ytterligare ett barn.
Hela PU-gruppen har deklarerade inkomster av
arbete under det sista uppfoljningsåret. Genomsnittsinkomsten ar 108 430 kronor. 86% har uppnått pensionspoang. Tre av dem har mycket låg
inkomst. De har inte heller någon pensionspoang. Halften tjanar over 120 000 kronor, dvs.
mer an 10 000 kronor per månad. Den pensionsgrundande inkomsten stiger for 81%, ar ofOrandrat hag for 7% och sjunker for 10%.
80% av NU-gruppen har deklarerade inkomster,
men endast 33% har uppnått pensionspoang. Genomsnittsinkomsten ar 48 000 kronor. Ingen t janar over 120 000 kronor. Den pensionsgrundande
inkomsten stiger fOr 22%, ar obefintlig for 33%
och sjunker for 45%.
SLUTSATSER
Denna studie har presenterat longitudinella data
som belyser skillnaderna mellan och resultatet fOr
två grupper av vårdade, tunga narkotikamissbrukare; de som hade gynnsamma, positiva utfall vid
en ettårsuppfoljning (PU) och de som hade
ogynnsamma, negativa (NU).
Trots de brister och problem som tidigare omnamnts, understryker våra data vikten av skillnaderna mellan flera variabler vid ettårsuppfoljningen och deras påverkan på resultatet over tiden.
For det forsta visar sig ettårsuppfoljningens
resultat stabila vid flerårsuppfoljningen. Det har
inte skett någon utjamning av grupperna over
tiden. Det visar sig också att resultaten forbattras
for klienterna for varje år. Resultaten efter fem till
åtta år ar battre an efter ett år aven for NU-gruppen. NU-gruppen har samre och PU-gruppen
battre resultat an BAK-populationen vid inskrivningstillfallet (BAK-l), ettårsundersokningen
(BAK-3) och registeruppfoljningen (BAK-4). Sammantaget har 2/3 av individerna i PU-gruppen lyckade utfall och en individ i NU-gruppen (en kvinna) i flerårsuppfoljningen.
Dodligheten ar storre i NU-gruppen an i normalbefolkningen. Samma galler antalet HIV-positiva.
NU-gruppen har avsevard kriminell belastning
under flerårsuppfOljningens observationstid. De
visar kriminelIt bete ende kontinuerligt under perioden och narkotikabrotten ar vanligt forekommande, liksom andra grovre brott. Det forsta brottet gors redan forsta året efter utskrivningen.
For det andra visar bakgrundsdata, att det finns
skillnader i gruppernas uppvaxt och bakgrund.
Båda grupperna har dock haft svåra uppvaxtfOrhållanden jamfort med normalbefolkningen. PUgruppen skiljer sig signifikant från NU-gruppen i
vissa avseenden. NU har i starre utstrackning
vuxit upp med slitningar och konflikter i uppvaxtfamiljen, haft modrar med alkoholmissbruk och
fader med psykiska besvar, bott periodvis på institution och haft mer omfattande ungdomsbrottslighet an klienterna i PU-gruppen.
Andra signifikanta skillnader i bakgrunden
framkommer också. Kriteriet psykisk ohalsa ar
storre hos NU-gruppen. Individerna i NU-gruppen har inte heller haft formåga att behålla något
arbete. Vid tiden for inskrivning till behandling ar
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 70, 1993:4
- 214 -
de arbetslosa och lever ensamma, i motsats till individema i PU-gruppen, som ofta lever ihop med
en partner.
Signifikanta skillnader i missbruksbilden kan
urskiljas. Missbruk av alkohol ar vanligare bland
klienterna i NU-gruppen och konsumtionen av
somnmedel och lugnande medel ar storre. Blandmissbruk forekommer i betydligt storre utstrackning.
PU-gruppen, å andra sidan, har storre narkotikafrekvens. De ar också mera benagna att prova
olika sorters narkotika. Redan vid debuten syns
tydliga skilinader.
Resultaten visar att narkotikamissbruk ofta
hanger ihop med kriminalitet, men pekar också
på ett subkulturellt beteende, dar narkotikabrott
utgor en del av individens hela livsstil. Vi kan se
att PU-gruppen har narkotikamissbruk som huvudsakligt problem. Detta leder givetvis till ett
subkulturellt liv, men inte i samma utstrackning
som hos NU-gruppen. NU-gruppen har ett livsstilsproblem och kan beskrivas som narkomaner
som lever ett subkulturellt liv. De antar narkotikamissbrukarens levnadssatt, men har dartill mera
sammansatta, bakomliggande problem.
For det tredje framstår vårdtiden som en betydelsefull variabel for utfallet, men kan inte ensam
forklara resultatet. Behandlingstiden visar sig
dock har vara en viktig indikator på lyckat utfall.
Men behandlingstiden påverkas givetvis av klientens hela bakgrund och livsstil.
For det fjiirde stammer personalens prognoser
for framtiden nar det galler återfallsrisk och social
situation. Prognosen ar ratt stand for 84% av individerna i PU-gruppen och for 95% av individerna
i NU-gruppen. Klienternas egna åsikter om vården overensståmmer till stor del med personalens
bedomningar.
Om personalens bedomningar kan forutse hur
det faktiskt ska gå for klienten, borde dessa tas ti1l
vara for det fortsatta behandlingsarbetet, for fortsatt motivationsarbete och eftervård.
Det kanske ar så att de som har negativt behandlingsutfall skulle ha passat battre på någon
annan enhet, eftersom de flesta av dem inte tyckt
att vården varit till någon hjålp for dem att losa sina narkotikaproblem. De var också mest kritiska
mot de terapeutiska inslagen i behandlingen. Deras problem med narkotikamissbruket kanske ar
underordnat andra problem, som alkoholmiss-
bruk, låkemedelsmissbruk och psykisk ohalsa.
Sammanfattningsvis visar resultaten av denna
undersokning att vi kan urskilja två grupper av
missbrukare:
A) De rena narkotikamissbrukama med lyckade
behandlingsresultat ett år efter utskrivningen, vilka i stort sett visade sig stabila i en flerårsuppf6ljning (PU-gruppen).
B) Missbrukare med livsstilsproblem, som lever
ett subkulturellt liv och antar narkomanens levnadssatt. De har mera sammansatta problem som
kriminalitet, blandmissbruk och psykisk ohålsa.
Kriminaliteten ar betydande och startade i tidiga
år. De hade ogynnsamma resultat i ettårsuppf61jningen och i flerårsuppfoljningen, men resultaten
forbattrades for varje uppfoljningsår (NU-gruppen).
LITTERATUR
Andersson, B.: Fem år efter behandling. En registeruppfoljning av inskrivna i Malmo narkomanvård 1983-1984. Preliminar rapport. Sociologiska institutionen, Lund 1991
Bergmark, A. & Bjorling, B. & Oscarsson, L. & Segraeus, V.:
Institutionell narkomanvård. Socialstyrelsen. Almqvist och
Wiksell, Stockholm 1988
Bergmark, A. & Bjorling, B. & Gronbladh, L. & Olsson B. &
Oscarsson, L. & Segraeus, v.: Klienter i institutionell narkomanvård. Analyser av bakgrund, behandling och utfall. Pedagogisk Forskning, Uppsala universitet, Uppsala 1989
Byqvist, S.: De fOrsta eleverna på Ro Gård. BAK-projektet.
Rapport. Karolinska Institutet, Inst. for experimentell alkoholoch narkotikaforskning, Stockholm 1984
Collins, J.J. & Allison, M.: Legal Coercion and Retention ID
Drug Abuse Treatment. Hospital and Community Psychiatry
34 (1983): 12, 1145-1149
KARTAD: The Karolinska Project for Research and Treatment of Alcohol Dependency. Karolinska sjukhuset, Magnus
Huss klinik, Stockholm 1980
Levnadsnivåundersokningen: Statistiska Centralbyrån,
Stockholm 1981
De Leon, G. & Lange, K.J.: Metodische Probleme bei der
Evaluation Therapeutischer Gemeinschaften fUr Drogenabhiingige. Suchtgefahren 26 (1980): 199-202
De Leon, G.: Retention in Drug-Free Therapeutic Communities. Improving Abuse Treatment. NIDA Research Monograph
Series 106. Rockville, USA 1991
Olsson, B.: Klienter i narkomanvård. En rapport från SWEDATE-projektet. Arbetsrapport nr 136. Pedagogiska Institutionen, Uppsala universitet, Uppsala 1988
Sheffet, A.M. & Quinones, M.A. & Doyle, K.M. & Lavenhar, M.A. & elNakah, A. & Louria, D.B.: Assessment ofTreatment Outcomes in a Drug Abuse Rehabilitation Network:
Newark, New Jersey. American Journal of Drug and Alcohol
Abuse 7 (1980): 2, 141-173.
Nordisk Alkoholtidskrift Vol. 10, 1993:4
- 215 -