Transcript Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

MUSEIBLADET
4/2011
Medlemstidning för Judiska Museets Vänförening
Känner du Josephsons? - en otrolig familjehistoria!
2
Museibladet 4/2011
Vänföreningens
vice ordförande
har ordet
MUSEIBLADET
Nyhetstidning för
Judiska Museets Vänförening
Box 6299
102 34 Stockholm
Besöksadress: Hälsingegatan 2
telefon: 08-557 735 64
e-post: [email protected]
hemsida: www.jmv.se
Redaktör: Annika Ehnwall
Redaktionsgrupp: Hans Kraitsik (ansvarig utgivare), Yvonne Jacobsson
och Rut Milchner
Vänföreningens styrelse:
Hans Kraitsik, ordförande
Lennart Wolff, vice ordförande
Ralph Jacobsson, kassör
Rut Milchner, sekreterare
Krystyna Asarnoj
Birgit Blideman
Thomas Bloch
Hanna Feist-Wechselblatt
Peter Haas
Danielle Metz, suppleant
Ossie Rohman, suppleant
Annonser i Museibladet
Annonsstorlek Kostnad /nr
1/8 - sida
1.000 kr
1/4 - sida
1.800 kr
1/2 - sida
3.000 kr
1/1 - sida
6.000 kr
Museibladet utkommer med 4 nr/år
För bokning av annonser kontakta
Annika Ehnwall: museibladet@
judiska-museet.se
Vänföreningens medlemsavgift:
Enskild medlem
250 kr/år
Par
400 kr/år
Ungdomar (upp till 30 år)
70 kr/år
Ständig medlem enskild 3.500 kr
Ständig medlem par
5.000 kr
PlusGiro: 436 47 57-7
Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening
Judiska Museet i Stockholm
e-postadress:
[email protected]
hemsida: www.judiska-museet.se
Telefon: 08-557 735 60
PlusGiro: 5 52 53-9
Tryck: Gracia Repro Stockholm AB
Manusstopp nästa nummer 3 februari
Succé för kvalitetsauktionen!
Den 16 oktober 2011 genomförde
Judiska Museets Vänförening åter
en kvalitetsauktion. Syftet med dessa
auktioner har varit att medverka till
att trygga museets framtida ekonomi.
Denna gång hölls auktionen i Adolf
Fredriks
Församlings
festlokal,
Kammakargatan 30, lokaler som visade sig vara mycket ändamålsenliga för
sitt syfte. Hela vänföreningens styrelse
och många frivilliga krafter engagerade
sig i förberedelsearbetet. En speciell
arbetsgrupp inom styrelsen bildades
under ledning av ”auktionsgeneralen”
Ralph Jacobsson. Gruppens uppdrag
var att tillsammans med museichefen
Yvonne Jacobsson detaljplanera alla
olika arbetsmoment som kunde väntas
krävas för att praktiskt genomföra en
stor auktion.
Gruppens första uppgift bestod i att
arrangera insamlingen av lämpliga
auktionsföremål. Responsen från
vänföreningens medlemmar visade
sig vara stor och givmildheten likaså.
Insamlingen resulterade så småningom
i 167 föremål bestående av konst,
silver, glas, design och judaica. En
professionell katalog sammanställdes
med fotografier av Clas Jackert och
producerad av Annika Ehnwall.
På själva auktionsdagen hjälptes
många frivilliga krafter åt. De agerade
bl a värdar och värdinnor för de drygt
90 gäster som närvarade vid auktionen.
Auktionsförrättare var även denna
gång Peder Lamm. Han genomförde
den långa auktionen på sitt sedvanliga
professionella och humoristiska sätt.
Dagens högsta notering nådde en stor
oljemålning av Madeleine Pyk. Denna
målning hade tillsammans med flera
fina grafiska blad generöst skänkts
till auktionen av konstnärinnan. Även
silverföremål och judaica tilldrog sig
stort intresse under dagen.
Totalt inbringade auktionen ca 200
000 kr, exklusive återrop på konst
och föremål som kommer att säljas på
auktionshus. Museet hoppas att totalt
uppnå ca 230 000 kr, ett resultat som
måste betecknas som lysande!
Lennart Wolff,
vice ordförande
i Judiska Museets Vänförening
3
Museibladet 4/2011
Innehåll Museibladet 4/2011
Känner du
Josephsons?
— en otrolig
familjesaga!
Vi har träffat och talat med många
personer i familjen Josephson, eftersom
vi sökt intressant utställningsmaterial —
både historia, anekdoter och föremål.
Vänliga släktingar har lyft fram verkliga
familjeklenoder ur sina gömmor. Två av
föremålen har en alldeles egen historia,
proveniens, eftersom de illustrerar det
liv som levdes i fjärde generationen av
familjen Josephson. ”I fjärde generationen
kände de svenska judarna heller inga
tvivel på sin tillhörighet till det svenska
samhället. Den judiska identiteten var lika
självklar, men tog sig stillsamma uttryck.
Man gifte sig mestadels med trosfränder
och besökte reformgudstjänsterna i
synagogan, på samma gång som man firade
jul och tillägnade sig majoritetssamhällets
seder. Den östjudiska invandringen, som
satte fart på 1870-talet, rubbade inte
självbilden; kontakten med de nyanlända
var liten bland de gamla svenskjudiska
familjerna. Bland dessa Hirsch, Schück,
Fürstenberg, Warburg, Bonnier, Davidson,
Heyman, Philipson, Lamm med flera finns
också josephsöner, Beatas barnbarn
skriver Olle Josephson i sin essä, som
ligger till grund för utställningen.
Till den fjärde generationen hör Ernst,
den store konstnären, och Erik, som också
hade en stor konstnärlig begåvning som
ledde till att han valde att bli arkitekt.
Och inte vilken arkitekt som helst, utan
en arkitekt, som bland annat ritade de
flesta av Sveriges kaserner (bl a Svea
Livgarde), Grand Hotel i Saltsjöbaden,
Djurgårdsbron,
Daneliuska
huset
(strykjärnsformat) vid Stureplan, Judiska
Församlingens hus. Ja, listan kan göras
mycket lång. Att Erik var hårt arbetande
och mycket anlitad kan man förstå i
retrospekt, men hur hann han med? Han
verkar ha stått sin familj mycket nära och
engagerat sig i barnen.
De böcker jag har framför mig innehåller
Eriks egenhändigt tecknade berättelser
1900-1908. Jag vänder med stor beundran
på bladen i hans ABC-bok och sagobok,
ur vilka han måste ha läst otaliga gånger
för sina barn, om inte dagligen. Året
är 1905 när Erik fattar tuschpennan.
Jag förflyttas drygt hundra år tillbaka i
tiden. Boken återger tidstypiska kläder,
interiörer, grosshandlarvillor i skärgården,
tomtar, dala-dräkter, soldater på hästrygg,
järnvägsvagnar som drar förbi, familjens
midsommar- och julfirande med mera.
Böckerna är skatter, som ni kära läsare,
skall få se i vår kommande utställning.
Bokstaven E. Illustration: självporträtt
på Erik som blåser i en tvärflöjt: Text:
Erik heter barnens pappa, aldrig det ur
minnet tappa! G: Gusten heter er farmor
den rara, hon har glädje av barnbarnens
skara. Teckningen föreställer Augusta
Hortensia Jacobsson (1836-1915) med
smeknamnet Gusten, gift med August
Abraham Josephson (1822-1867)- tredje
generationen.
Under kapitlet ”Svenska kungar till
mina ungar”, julen 1906, illustrerar Erik
Sveriges regenter från Gustaf Wasa till Karl
XIV Johan. Fantastiska tuschteckningar!
Gustav III på Operan, text: ”Tredje
Gustaf, Tjusarkungen, Hade mycken lust
af att hans pjes blef sjungen”.
Av Ernst Josephson (1851-1906) kommer
vi att visa verk, som lånats in från
Waldemarsudde och privatpersoner, bl a
en målning, en interiörbild från en stuga
i Eggedal i Norge. Målningen gjordes
1872, när Ernst endast var 21 år gammal.
Vilken stor begåvning han hade, Ernst,
som ville bli Sveriges Rembrandt eller dö!
Emellertid tycker Ernst att Konstakademin
är en förlegad institution.
”Ernst kräver att Konstakademins elever
ska få välja sina lärare på tidsbegränsade
mandat och få inflytande över
stipendieutdelningen. Framför allt kräver
han konstens frihet; de unga konstnärerna
Fortsättning på sid 4
2 Vänföreningens vice ordförande har
ordet
3 Känner du Josephsons?
6 Nyheter och meddelanden
9 Antisemitismen i Sverige
9 Den kluvna människan
10 Gårdon Går Igen
12 Vinterns program
15 2.500 år ToR - en resa i Beta Israels
fotspår
16 Svante Weyler berättar om sina val
18 Skolan och nazismen
18 Skattsökarna
19 Tyskland och skuldfrågan
21 Kärlekskursen
21 Bo Hyttner 70 år
23 Redaktörens funderingar
Program på Museet
under vintern
(utförlig information finns på
mittuppslaget och hemsidorna)
Söndag 11/12 kl 17.00
Klas Åmark om ”Att bo granne med
ondskan”
Tisdag 13/12 kl 19.00
Bo Hyttner presenterar Jacob Axel
Josephson
Tisdag 10/1 kl 19.00
Hans Henrik Brummer om Ernst Josephson
Söndag 15/1 kl 17.00
Vi hyllar Per Ahlmark
Söndag 22/1 kl 17.00
Michael Wernstedt om Wallenbergs
gärning som inspirationskälla
Tisdag 24/1 kl 18.30 OBS tiden!
Tanja Schult om hur Wallenberg framställs
Tisdag 31/1 kl 19.00
Kristian Gerner om Ryssland: en europeisk civilisationshistoria
Tisdag 7/2 kl 19.00
Julia Romanowska om Beata Josephsons musikaliska salonger
Tisdag 21/2 kl 19.00
Svante Hansson om Gunnar Josephson
och Mosaiska Församlingen
Söndag 26/2 kl 17.00
Ola Anderstedt om judiska musikaliska
influenser i jazzen
Tisdag 6/3 kl 19.00
Tomas Böhm om psykologiska aspekter
av civilkurage hos Wallenberg
Söndag 11/3 kl 17.00
Elisabeth Åsbrink om ”Och i Wienerwald
står träden kvar”
Tisdag 20/3 kl 19.00
Louise Epstein kåserar
Söndag 25/3 kl 17.00
Vänföreningens årsmöte
Tisdag 27/3 kl 18.30 OBS tiden!
Daniel Sachs om kapitalismen och det
sociala arvet
Tisdag 3/4 kl 19.00
Jan Torsten Ahlstrand om Ragnar Josephson och Skissernas museum
(med reservation för ändringar)
4
Fortsättning från sid 3
ska inte bindas vid historiemåleri
eller allegoriska motiv. Konstens eller
konstnärens uppgift är fyrfaldig: att tolka
naturen, att skapa fritt och självständigt,
att befria sinnena och att spegla tiden.
Under 1885 är Ernst den obestridde
ledaren för Carl Larsson, Richard Berg,
Karl Nordström, Georg Pauli och andra
opponenter. Men 1886 manövreras han
ut av mer kompromissinriktade krafter,
och när de bildar Konstnärsförbundet
sommaren 1886 ställs Ernst åt sidan. Ernst
drar sig undan i Frankrike och målar,
alltmer isolerad och allt fattigare. 1888 vill
han ta sig hem till Sverige, men kan inte
låna upp pengar till resan. Erik Blomberg
hävdar i sin stora Ernst Josephson-biografi
att många önskade hålla Ernst långt
borta från Sverige (..//..) Kort därefter
följer Ernst Josephsons sammanbrott.
Han kommer till sist till Sverige på
sensommaren 1888 men hemforslad som
en bruten och sinnesförvirrad man. Resten
av sitt liv måste han vårdas. (..//..).Hundra
år senare vet vi att sjukdomskonsten blev
Museibladet 4/2011
den konsthistoriskt betydelsefullaste. Den
förebådar modernism och expressionism,
och den rör ofta vid djupt existentiella
frågor:” skriver Olle Josephson. Museet
visar även några av Ernst Josephsons
verk, som kommer från privat ägo, från
sjukdomsperioden.
Generositet är vad som kännetecknar
utställningen, dels genom alla privata
utlån och minnen som vi fått ta del av,
men också genom alla medverkandes
genuina önskan att hjälpa oss att skapa
en fin utställning, som gestaltar en otrolig
familjesaga!
”Och visst är det en släkthistoria om
klass, närmare bestämt borgarklassen.
I början är denna klass liten och svag,
mot slutet av 1800-talet triumferar den,
för att under 1900-talets andra hälft
sugas in i det stora och oklart avgränsade
samhällsskikt som kallas medelklass.
Familjen Josephson följer kurvan
exemplariskt. Säregenheten är de
omfattande konstnärliga och kulturella
insatserna. Man har samlat lika mycket
kulturellt kapital som ekonomiskt, för att
tala med Bourdieu — familjehistorien
visar nog också att det ena gärna är ett
stöd för det andra. Denna säregenhet
kan naturligtvis förklaras med enskilda
familjemedlemmars begåvning. Men
judenheten är också en förklaring.
Konstnärlig verksamhet var som sagt ett
sätt ta sig in i ett majoritetssamhälle där
många andra vägar var stängda. Därför
blev det mer än fritidssyssla för många
familjemedlemmar: ” konstaterar Olle
Josephson mot slutet av sin essä.
Jag vill här speciellt rikta vårt tack till några
personer, som spelat en avgörande roll för
att utställningen över huvud taget blev
möjlig: Freddie Rockem, som planterade
ett frö till temat, Olle Josephson, som
skrivit den otroligt initierade, intressanta
och för oss nödvändiga essän, Ludvig
Josephson, Harriet Alfons, Inger
Josephson och Hans Josephson, som
alla bidragit till berättelsen om familjen
Josephson och som givit idéer till
gestaltningen av utställningen. Stort tack
också till Nils Harning, som skapat magi
i utställningen!
Sist, men inte minst, ett varmt tack Statens
Kulturråd och Svenska Akademien,
som frikostigt tillskjutit medel till
utställningen.
Att berätta svensk-judisk historia genom
en familjs prisma gör utställningen unik
och personlig!
Välkommen till Hälsingegatan 2,
Yvonne Jacobsson
Museibladet 4/2011
Vill du få en meningsfull
uppvaktning till din födelsedag
eller vid speciella tillfällen?
I STÄLLET FÖR BLOMMOR ELLER PRESENTER
SKULLE VI UPSKATTA MYCKET OM DU ELLER
DINA VÄNNER i SÅDANA FALL SKULLE TÄNKA PÅ
MUSEETS FORTLEVNAD!
I GENGÄLD SKICKAR VI ETT VACKERT DIPLOM
MED UPPGIFTER OM VILKA SOM UPPVAKTAT
DIG OCH VAD RESULTATET AV INSAMLINGEN
INBRINGADE.
EN NYHET ÄR ATT VI I VARJE KOMMANDE
NUMMER KOMMER ATT ANNONSERA VILKA
SOM VALT ATT LÅTA SIG UPPVAKTAS GENOM
PENNINGGÅVOR TILL JUDISKA MUSEET!
Vänligen ring Yvonne Jacobsson 08-557 735 61
för att berätta om en insamling är på gång! Be dina
vänner märka plusgirotalongen med ditt namn –
pg 5 52 53-9.
5
6
Museibladet 4/2011
Nyheter och meddelanden
Käraste vän till Judiska
Museet,
Missa inte viktig
information!
Vid vårt senaste styrelsemöte för någon månad sedan
valdes jag till ny ordförande i Judiska Museets stiftelse.
Jag vill uttrycka till Er alla min stora glädje inför detta
enastående uppdrag. Det är inte det lättaste att försöka
att följa både sin far och svåger med att bidra till museets
utveckling. Jag hoppas att mina snart 25 år med att leda
en annan kulturinstitution i Stockholm skall bli värdefulla i
arbetet på Judiska Museet. Det finns en liten och fantastiskt
professionell grupp som arbetar i museet under ledning av
en hårt arbetande museichef, en hängiven styrelse och en
stor vänfamilj. Med andra ord det finns alla förutsättningar
i världen att museet skall kunna växa till att bli en ännu
större angelägenhet i vårt svenska samhälle. Givetvis står
vi inför en del stora utmaningar, jag skall undvika att tala
om ekonomi i denna korta notis – vårt primära fokus måste
handla om kommunikation; att innehållet i vårt museum, vår
programverksamhet och vår historia blir en självklar del i våra
framtida besökares vardag.
Ibland sker ändringar i programmen,
tiden ändras, det blir inställt, eller föredragshållare insjuknar. Det är mycket
som kan hända mellan att programmen
publiceras och det är dags att gå av
stapeln.
Med gladaste hälsningar,
David Neuman
Judiska Museet ber att få tacka alla som
på olika sätt bidragit till det fina resultatet
vid Vänföreningens auktion till Museets
förmån. Resultatet blev enastående
200.000 kr och ännu fler intäkter är att
vänta från försäljning av ytterligare konst
mm genom auktionshus.
David Neuman
Ordförande
Stiftelsen Judiska Museet i Stockholm
Alla ändringar finns på våra hemsidor,
Vänföreningens www.jmv.se och Museets www.judiska-museet.se. Alla som
har anmält sig till programmen får meddelande per e-post och i de fall som inte
e-postadress finns försöker vi meddela
per telefon. Har ni e-post och ännu inte
meddelat Vänföreningen denna, vore vi
tacksamma om ni gör det på adress:
[email protected].
Ny anmälningsadress!
Judiska Museet har en ny adress för anmälan till programkvällar: program@
judiska-museet.se.
Detta gör vi för att förenkla administrationen eftersom andelen som anmäler
sig per e-post har ökat, så även antalet
anmälningar i sin helhet till programmen.
2007 var det i genomsnitt 41 personer på
våra kvällsprogram, hittills i år ligger den
siffran på drygt 57.
Det kommer även fortsättningsvis att vara
Annika Ehnwall som tar emot anmälningarna men eftersom hon bara är på
Museet tre dagar i veckan men håller koll
Hjälppoolen vill och behöver bli större!
på anmälningarna även övrig tid kommer
den nya adressen att underlätta då hela
Hjälppoolen är den grupp av vänföreningsmedlemmar som korrespondensen om anmälningar finns
hjälper till med serve-ring och att ställa i ord-ning stolar före på ett och samma ställe.
och efter våra programkvällar. Vi vill gärna att fler deltar i
arbetet för att kunna täcka upp så många kvällar som möjligt Vi kommer naturligtvis inte att negligera
så att arbetet blir lättare.
anmälningar som kommer till våra andra
adresser men vore ytterst tacksamma om
För mer information kontakta Annika Ehnwall på
ni framledes använder er av den nya.
08-557 735 64 eller [email protected].
7
Museibladet 4/2011
betald
annonsplats
8
Museibladet 4/2011
9
Museibladet 4/2011
Antisemitism
På Museet den 6 november
Antisemitismen i Sverige - vi får en heltäckande
bild av ett Sverige vi inte drömt om
Antisemitismen i Sverige idag var ämnet
för kvällen, när Willy Silberstein och
Jonatan Leman från Svenska Kommittén
mot Antisemitsm (SKMA) och EXPO
besökte museet. Att det är ett brännande
ämne stod snabbt klart, vi fick en
utförlig beskrivning av föredragshållarna
med exempel från hela det svenska
samhället. Engagemanget var stort hos
föredragshållarna, så även hos publiken,
ca 40 personer, som följde upp med en rad
frågor.
Här nämndes hatbrott, fördomar, fester
och högtider som måste bevakas,
mobbning, artiklar med beskyllningar
om rituella mord och organstölder...(DN
berättar idag, den 7 november om den i
Malmö förföljde och mobbade ortodoxe
rabbinen); allt detta nämnt bara som en
provkarta på vad som händer i Sverige.
Då är det bra att det finns aktörer som
söker motarbeta denna antisemitism; som
åker runt och håller föredrag, besöker
skolor, skriver artiklar...
I vilka miljöer finner vi antisemitismen?
Nästan överallt! Vi hittar antisemiterna
hos extremhögern, hos en stor del av
vänstern men också hos de många som
i vissa situationer plötsligt visar sina
känslor.
I en avhandling i historia dokumenterade
Uppsala-historikern
Karin
Kvist
Geverts
vad
som
låg
bakom
studentdemonstrationerna 1939 mot
judisk invandring. Bl a var det - vad hon
kallar - ett antisemitiskt bakgrundsbrus.
Det ligger förmodligen kvar i Sverige
även år 2011.
Till detta har inte minst förhållandet till
Israel bidragit (och ofta även till USA),
framför allt efter sexdagars kriget.
Föredragshållarna gör klart att det
självklart är helt legitimt att kritisera Israels
politik. Men att – som t ex kommunalrådet
i Malmö gjort – sätta likhetstecken mellan
judar och israeler, att anklaga judarna för
Israels politik och att begära att de ska ta
avstånd från Israel, det kan inte kallas för
annat än antisemitism.
Ännu en givande kväll!
Peter Haas
Författare
På Museet den 1 november
Den kluvna människan - på gott och ont
Stefan Einhorn, professor och författare,
var inbjuden till museet för att tala om sin
senaste bok Änglarnas svar – om godhet
och ondska. Men kvällen kom även att
belysa övergripande frågor om godhet,
ondska och den kluvna människan i dialog
med publiken.
Stefan började med att fråga oss
vilken egenskap vi främst skulle vilja
ha om vi fick välja mellan att vara en
skicklig yrkesman, vara stenrik, vara
mycket intelligent, vara mycket rolig
som en komiker eller att vara en god
medmänniska. Genom handuppräckning
konstaterade han lugnt att de allra flesta
valde att vara en god medmänniska.
- Vi värderar alla en god medmänniska,
sa han och berättade ett exempel ur egen
erfarenhet. En läkare vars fru avlidit i
cancer blev så nedstämd att han planerade
att ta sitt liv. En dag ringde en sköterska
till honom och frågade hur han mådde.
Denna medmänskliga handling betydde
så mycket för läkaren att han bestämde
sig för att leva vidare.
- Vi kan göra mycket gott. Det finns alltid
något vi kan göra för våra medmänniskor,
menade Stefan. Skiljelinjen mellan
gott och ont går genom världen, men
också genom varje människa. Vi måste
acceptera att vi har båda egenskaperna.
Samma människa kan göra både gott och
ont. Varför är vi då inte alltid goda?
- Det finns flera motkrafter, fortsatte han.
En av dessa är fördomar som vi alla har.
Det vi ser som sanning är ofta subjektiva
uppfattningar. En annan är oförmåga
att tänka självständigt. Vi människor är
gruppvarelser men ibland måste vi säga
ifrån. Vidare är vi lättpåverkade vilket
flera försök med patienter visat. Vi gör
som vi förväntas göra. Rädsla är en annan
motkraft som hindrar oss. Vi är rädda för
sjukdomar och död, för konflikter men
på första plats kommer rädsla för att tala
offentligt.
Sen har vi frågan om vems ansvar det är
att göra något. Ofta anser vi att det inte
är vårt ansvar, det är någon annans. Hur
vi tycker vi ska göra stämmer inte alltid
överens med hur vi gör.
Sydney Smith har sagt följande: Det
största av alla misstag är att inte göra
något eftersom man bara kan göra lite.
I Simon Wiesenthals bok Solrosen
berättar han om när han var fånge vid
ett militärsjukhus. En dag kom en
sjuksköterska och bad honom komma och
tala med en tysk soldat som låg för döden
och nu ville bikta sig. Soldaten hade
begått fruktansvärda handlingar och dödat
många men bad nu Wiesenthal att förlåta
honom. Men han vände på huvudet och
gick därifrån.
- Man kan ej förlåta onda handlingar
10
mot andra, menade Stefan. Judendomen
anser att du ej kan förlåta å någon annans
vägnar.
Hans senaste bok Änglarnas svar
– om godhet och ondska handlar om
människans förmåga att göra gott och ont
och om förlåtelse.
- Det började med en novell, sen tillkom
ett kapitel och så växte romanen fram,
berättade Stefan. Vi får följa berättelsen
till Förintelsen, två föräldrar som
överlevt, händelser i Polen och Sverige
från 1930-talet fram till nutid. Sju
huvudpersoner berättar och genom dem
vill jag åskådliggöra stora frågor.
Titeln hämtades från en judisk legend.
Gud frågade änglarna om människan
skulle skapas eller ej. De kunde inte
komma överens och lämnade inget svar.
Då skapade Gud människan själv. Var det
en välsignelse eller förbannelse? Vilken
sida som segrar är en öppen fråga.
Publikens intresse för existentiella frågor
var stort och frågorna efter föredraget
var många. Stefan svarade vänligt och
utförligt på alla. Han berättade att han
började skriva efter en 40 årskris och har
skrivit sju böcker. Om Gud, godhet, kärlek,
visdom, änglarnas svar, medmänsklighet,
om judisk syn på livets mening.
- Jag hämtar inspiration från judendomen,
står på många judars axlar men skriver på
Museibladet 4/2011
ett nytt sätt, sa han. Jag är inspirerad av
Martin Buber bland andra.
Stefan tror att människan utvecklas men
att det är omgivningen som ser om man
förändrat sig.
- Vi bär med oss det lilla barnet hela livet
och det är viktigt att ta hand om barnet,
menade han. 80% av alla människor kan
begå hemska handlingar. 20 % har en
gedigen värdegrund och är vaccinerade
mot detta. De har fått sin värdegrund från
hemmet i tidig barndom.
Enligt Jehuda Bauer är passivitet också
en ond gärning. Inom judendomen har vi
både ansvar för oss själva, för familjen
och våra närmaste, för de vi möter men
också för hela världen.
Stefan tror att de flesta människor är
mest goda. Men viljan att göra gott måste
omsätts i handling. Civilkurage är en
aspekt av godhet men det är ett tveeggat
svärd. Det är inte alltid godhet att vara
modig.
Begreppen förlåtelse och försoning har
olika innebörd. Genom förlåtelsen lägger
man något bakom sig. Försoning innebär
att man accepterar att något har hänt och
går vidare.
menade Stefan. Det gjorde hans föräldrar.
Han tror att alla från andra generationen
vill höra om föräldrarnas minnen. Det
är en plikt att berätta. Tystnad är ej en
lösning.
Detta var en mycket tänkvärd, givande
och intressant kväll. En av lärdomarna jag
fick med mig var att en god handling från
min sida kan påverka en annan människa
långt mer än jag kan överblicka. Denna
insikt kanske gäller för flera.
Man bör berätta om Förintelsen på ett
faktamässigt och sakligt sätt för sina barn,
Rut Milchner
Judisk humor
På Museet den 4 oktober
Gordon Går Igen
Den 4 oktober gästade Danny Gordon
Judiska Museet. Den förväntansfulla
publiken skulle få vara med om en smygpremiär av Gordon Går Igen - en man,
en gitarr, och en hjärnhalva! Danny
öppnade upp med att presentera sin hjärna,
där den logiska sidan var helt tom och den
känslomässiga rörig. Han tyckte att en öppen planlösning kanske skulle göra livet
enklare, en ommöblering i hjärnan helt
enkelt! Han gick sedan över till att tala
om sin nya IPAD 16G (handdator med stor
skärm). Allt annat kändes oviktigt just då.
Danny brister sedan ut i sång ”Boosta ditt
ego på Facebook...Flyg in i datorromantiken, då blir du aldrig besviken.. om man
får problem får man ringa teknisk support
om obesvarad kärlek på nätet... Tyvärr, mot
detta finns inget virusprogram...Bortkopp-
lad från nätet är du tillbaka i verkligheten
.” Danny sjunger med stor känsla ”En
äkta kyss är det för mycket att begära?”
Inledningen är verkligen självutlämnande,
naken med mycket självdistans och humor
blandat med allvar.
I nästa andetag konstaterar Danny att han
lätt förväxlas med andra och att det kan ha
något att göra med hans ”genomsnittliga”
utseende, som flyter in överallt. Han visar
profil och lyfter fram fantombilden av Olof
Palmes mördare... Han skulle kunna vara
italienare eller spanjor, ”En främling, varken svensk eller italiano!” Sedan sjunger
Danny ytterligare några sånger och han
ackompanjerar sig själv på gitarr. Han
kommer in på Anticimex försök att utrota
den sionistiska snabeltandade spyflygan
och alla åhörarnas skratt fastnar i halsen.
Med kockmössan på huvudet
tillreder därefter
Danny Nazi gorenk. Texterna är
fyndiga, roliga,
tempot är högt och showen mycket underhållande. I sången till fadern, den store
skulptören, ber Danny, som själv också är
konstnär om ”permission to grow” - I`ll
have you recognition some day!”
Kort sagt, Danny Gordon är mycket underhållande! Han är en ”mensch”, som vi alla
kan spegla oss i. I den känslomässiga röran
i hjärnhalvan, som han beskrev i början,
har han verkligen städat upp denna kväll
på Judiska Museet!
Yvonne Jacobsson
11
Museibladet 4/2011
LP Nierenburg AB
betald
annonsplats
DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA
www.eurokork.se
www.eurotak.se
www.takanalys.se
12
Museibladet 4/2011
PROGRAM VINTERN 2011-2012
DECEMBER
Söndag 11 december kl 17.00
Klas Åmark , professor emeritus i historia vid Stockholms Universitet, har skrivit en uppmärksammad bok där han samlat forskningen om
Sverige och Nazityskland: Att bo granne med ondskan. Denna kväll tar han upp den svenska flyktingpolitiken och sätter in den i sitt politiska
sammanhang.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 13 december kl 19.00
Bo Hyttner presenterar tonsättaren Jacob Axel Josephson (1818-1880), farbror till Ernst Josephson. Jacob Axel konverterade till kristendomen.
Han stiftade bland annat Filharmoniska sällskapet, var ledare för Orphei Drängar och ledamot vid Musikaliska Akademien. Bo Hyttner kommer att
spela upp några av Jacob Axel Josephsons kompositioner.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
JANUARI
Tisdag 10 januari kl 19.00
Konstnären och poeten Ernst Josephson
Hans Henrik Brummer, f d överintendent på Nationalmuseum och Waldemarsudde berättar om Ernst Josephson.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 15 januari kl 17.00
Gör inga dumheter medan jag är död!
Vi hyllar Per Ahlmark på hans födelsedag och hör honom berätta om sin nya bok.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 22 januari kl 17.00
Raoul Wallenberg 100 år 2012: Hur kan Raoul Wallenbergs person och gärning fungera som inspirationskälla på 2000-talet?
Michael Wernstedt är barnbarn till Raoul Wallenbergs syster och sitter i styrelsen för Raoul Wallenberg Academy for Young Leaders. Han sitter
också med i svenska och ungerska nationalkommittéerna för Raoul Wallenbergåret 2012.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 24 januari kl 18,30 OBS tiden!
Raoul Wallenberg 100 år 2012: Hur framställs Raoul Wallenberg?
Dr. Tanja Schult, forskare och lärare vid Stockholms universitet, talar om vilken hjältebild de olika monumenten över honom förmedlar och vad
säger de om Raoul Wallenbergs betydelse idag.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 31 januari kl 19.00
Ryssland: En europeisk civilisationshistoria
Kristian Gerner, professor i historia, talar utifrån sin bok om Sjostakovitj, Solzjenitsyn och det judiska Ryssland.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
FEBRUARI
Tisdag 7 februari kl 19.00
Om litterära och musikaliska salonger
Julia Romanowska, doktorand i hur.kultur påverkar företagsledare, berättar om bland annat Beata Josephsons musikaliska salonger och om
sin egen litterära salong ”Schibbolet”.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 21 februari kl 19.00
”Skansen på Wahrendorffsgatan”
Svante Hansson, författare, med statsvetenskapligt förflutet och historiska ambitioner, berättar om Mosaiska församlingen i Stockholm under
Gunnar Josephsons ordförandetid.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
13
Museibladet 4/2011
Söndag 26 februari kl 17.00
Judiska musikaliska influenser i jazzmusiken
Musikjournalisten på SR, Ola Anderstedt, berättar och vi lyssnar.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
MARS
Tisdag 6 mars kl 19,00
Raoul Wallenberg 100 år 2012: Modet att stå för sin mening
Thomas Böhm, psykoanalytiker och författare, talar om psykologiska aspekter av civilkurage hos Wallenberg och andra.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 11 mars kl 17.00
Och i Wienerwald står träden kvar
Elisabeth Åsbrink berättar om sin Augustprisvinnande bok samt om huruvida man kan skriva romaner om Förintelsen och om man kan blanda
fiktion och fakta.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 20 mars kl 19.00
Epstein på Judiska Museet
Louise Epstein, för de flesta radiolyssnare känd som programledare och kulturjournalist, kåserar om sina litterära favoriter.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 25 mars kl 17.00
Vänföreningens årsmöte mer information kommer senare
Tisdag 27 mars kl 18.30 OBS tiden!
Kapitalismen och det sociala ansvaret
Daniel Sachs, vd för Proventus, talar.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
APRIL
Tisdag 3 april kl 19.00
Så grundade Ragnar Josephson Skissernas museum
Jan Torsten Ahlstrand, f d chef för Skissernas museum, ger en personlig betraktelse över Ragnar Josephson och hans skapelse, Skissernas
museum i Lund.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
För allas trevnad bör bokade platser vara intagna 5 minuter före programpunktens början!
Vi bjuder på förfriskningar
Programavgift: 70 kr Medlemmar i Museets Vänförening: 50 kr
Vid förhinder meddela per telefon: 08-557 735 64 eller e-post: [email protected]
Med reservation för ändringar i programmet
Programmet kommer att uppdateras på hemsidorna www.judiska-museet.se och www.jmv.se
Om ej annat uppges äger arrangemangen rum på Museet
Adress: Hälsingegatan 2
Varmt
välkomna!
I samarbete med
14
Museibladet 4/2011
BEHÖVER NI FOTOGRAF
vid bröllop, jubileum och andra viktiga
fester, porträtt eller reklam?
Kontakta Jan Herdevall
Sound & Music Studio
Telefon: 021-35 79 18
Mobil: 070-738 66 22
E-post: [email protected]
Hemsida: www.soundmusic.se
Sound & Music Studio arbetar med
foto, film och musik.
STÖD JUDISKA MUSEET
I samband med högtidsdagar
köp ett CHAJ-diplom i stället för blommor
För information och köp kontakta Museet telefon 08-31 01 43,
e-post: [email protected]
eller besök Museet på Hälsingegatan 2
CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal)
CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg
15
Museibladet 4/2011
Reseberättelse
På Museet den 25 oktober
2.500 år ToR - en resa i Beta Israels fotspår
Michael Cohn, som bland mycket annat är f
d vice ordförande och ekonomiföreståndare
i Judiska Församlingen och f n ordförande
i Förenade Israelinsamlingen/Keren
Hayesod, kom till museet den 25 oktober
för att berätta om en resa i tiden: ”2.500 år
ToR - en resa i Beta Israels fotspår”.
Michael hade rest till Etiopien med en
grupp svenskar under ledning av Micha
Feldman, israelen som initierade och
förverkligade de etiopiska judarnas
utvandring till Israel.
Michael gjorde en Power
presentation, vilket innebar att
publiken fick se otroliga vyer och
på människor som gruppen träffat
sin resa.
Point
vi i
bilder
under
Michael berättade att judarna i Etiopien
huvudsakligen levt runt lake Tana (i
nordöstra Etiopien), i och kring staden
Gondor och uppe i bergen på över 2000
m höjd. Michael informerade om att det
har konstaterats att det finns genetiska
likheter mellan de jemenitiska och
etiopiska judarna.
Vi fick vidare veta att Lucy, som är
2 miljoner år gammal, kom fram i
förkastningslinjen i Södra Etiopien. I
denna del av världen har alltså människor
bott i miljontals år. Trots att det finns
mycket vattenkraft i landet tillhör
Etiopien ett av världens allra fattigaste
länder. Etiopien har en BNP/capita på
7.000 kr och har en tillväxt p 8-10%.
Etiopien är rankat som nr 171 av 178
stater. Genomsnittsåldern för män är
52 år och för kvinnor 54 år, så här finns
en hög dödlighet i tidig ålder. I Etiopien
finns det 85 miljoner invånare, 80% av
dessa arbetar i jordbruket. Man odlar säd
och bönor förutom kaffe. Säden tröskas
av människor som går barfota bakom
oxar. Marknadsdagen är traditionellt på
en lördag. Michael förklarar att det var
den dagen judarna hade sabbat, så genom
att man valde lördag, blev konkurrensen
mindre.
I Etiopien lever 80 etniska grupper, 34
% är muslimer, 62% kristna (varav 43%
etiopiskt ortodoxa), 4% andra grupper.
Alla gossar omskärs på åttonde dagen.
Fläsk och skaldjur äter man inte, Landet
präglas av ett gammalkristligt samhälle
med starka judiska influenser.
Michael beskrev hur rökdoften från
kafferostningen, som alla gör i sina hem,
aldrig lämnade resegruppen. Kaffet är
landets största exportprodukt. Torkan och
erosionen är enorm i landet. Resegruppen
såg boskap och kvinnor som bar tunga lass
på huvudena. Trots att gruppen färdades
i en buss mötte de ibland ingen trafik på
sex timmar! Michael berättade att man
inte såg skräp eller annat som ligger - allt
som finns används av människor. ”Dust
covers everything” som Steinbeck skrev.
Michael informerade om att kineserna
bygger vägar och att de tar dit sitt eget
folk för att göra detta. Man såg några
Toyota-bussar, inga andra bilar syntes,
och så fanns det åsnor, hästar och getter.
Tiden verkade stå stilla.
Efter ovanstående beskrivning berättade
Michael om hur judarna – Beta Israel
– kom till Etiopien. Menelek I, var son till
kung Salomo och drottningen av Saba.
Efter sin utbildning i Jerusalem återvände
han till Etiopien inte bara med 1000
livvakter från varje stam utan också med
den heliga arken. Enligt den etiopiska
folkloren härstammar Beta Israel från
denne kung och hans folk. Den något
troligare versionen är att 609 f v t när Juda
rike gick under och att även efter att första
templet förstördes år 587 f v t många
judar flydde söderut till Egypten. Efter att
Cleopatra förlorade mot romarna år 30 f v
t flydde även judar från
Egypten söderut ner mot
Etiopien. På så sätt blev
den judiska gruppen
ännu större i dessa
områden! En del flydde
även längs den arabiska
halvön ner mot Yemen.
Här finns det många
teorier.
År 858-1270 e v t var
den gyllene åldern för
Beta Israel i Etiopien.
Kring Gondor fanns 500
judiska byar. Man hade
rabbiner och rättade sig efter toran som
översatts till ”geez” det heliga språket.
År 1270 härskade Menelek II, en kristen
kung som troligen skapade Etiopien och
även myten om att han härstammade från
Kung Salomon. Som många vet kallade
sig Haile Selassie, som var Etiopiens
kejsare 1933-1974, för Lejonet av Judah!
Samma år 1270 föll Beta Israel och judarna
förlorade därigenom sina samhälleliga
rättigheter. Och det skulle bli ännu värre.
1414 förlorade judarna rättigheterna att äga
land. 1627 slaktade portugisiska jesuiter
Beta Israel och tvångskonverterade dem,
men i sina hjärtan fortsatte Beta Israel att
leva som judar. Uppskattningsvis krympte
Beta Israel från ca 500.000 till 50.000
personer.
1970 godkändes Beta Israel för lagen
om återvändande till Israel. Man ville
rädda dem som var kvar och Jewish
Agency utbildade dem i hebreiska mm
och skickade dem till Etiopien för att
undervisa sitt folk och förbereda dem för
aliyah.
1980 förbjöds judendomen i Etiopien
av Mengisto, men som en paradox kan
nämnas att han gick med på att ”sälja”
judar.
Operation Moses 1984
Under operation Moses flögs i hemlighet
16.965 judar (sådana som förblivit judar)
till Israel. När operationen skulle äga
rum fick Beta Israel göra en tung och
strapatsrik vandring över höga berg för att
16
komma till södra Sudan. Många omkom
på vägen.
1990-1991 Operation Salomon
Många blev kvar i Etiopien och familjer
splittrades. 1990-1991 organiserades
Operation Salomon, som hade som mål
att föra ut resten av Beta Israel. Medan
rebellerna stod runt Addis Abeba flögs
15.000 människor den 24 maj 1991 på 3
dagar till Israel i stora Hercules plan och
34 El Al-plan.
Under denna utvandringsvåg lämnade
totalt 39.651 personer Etiopien för att
bosätta sig i Israel.
Idag
I Gondor finns idag ett ”absorption center”
(mottagningscentrum) och en hälsoklinik.
Här får kristnade judar, som kallas för
Museibladet 4/2011
FalashMura, börja konvertera tillbaka till
judendomen innan de utvandrar till Israel.
De flesta konverterar dock i Israel.
Michael Cohn avslutade med att berätta att
totalt 80.000 etiopiska judar, Beta Israel
och FalashMura, har utvandrat till Israel.
Det behövs tre år i ”absorption centers”
i Israel för att de etiopiska judarna skall
kunna lära sig det som krävs och anpassa
sig för att leva i Israel på 2000-talet. I
Israel, berättade Michael vidare, utvecklas
olika stöd till dem som har svåra sociala
problem. I ett 40-tal städer har man infört
mentorssystem som kallas för ”Youth
Futures”. ”De familjer som får denna
hjälp säger att mentorerna är änglar som
har räddat deras liv”, förklarade Michael.
Detta finansieras bl a via Keren Hayesod.
Genom att Micha Feldman deltog i resan
fick resenärerna verkligen lära sig mycket,
träffa flera personer och besöka platser
som andra inte har möjlighet till.
Under 2011 års resa skall Micha Feldman
än en gång leda de svenska deltagarna
i resan till Etiopien - en resa som
säkert kommer att bli oförglömlig för
deltagarna!
Jag tyckte att Michael Cohn levandegjorde
resan på ett ypperligt sätt! Kvällen, som
jag inte hade velat var utan, blev otroligt
intressant och lärorik! Michael gjorde en
mycket bra presentation av ett gripande
och spännande ämne, som engagerade
åhörarna och ledde till många frågor!
Yvonne Jacobsson
Författare
På Museet den 18 oktober
Svante Weyler berättar om sina val
Förläggare Svante Weyler talade under
ovanstående rubrik den 18 oktober på
Judiska Museet. Jag väljer att stanna vid
några delar från kvällens anförande.
Svante Weyler som föddes 1953 började
med att berätta lite om sig själv, om sin
vetskap som ung pojke om andra världskriget respektive om svensk judiskhet. Han
menade att kunskapen om Förintelsen i
hans generation inte var så dålig som sagts,
däremot visste han mycket litet eller nästan ingenting om judiska öden i Sverige.
Svante Weyler lärde känna familjen Fried
tidigt men visste i början inte att de var
judar. Davidsstjärnan sa honom ingenting
som mycket ung.
Relationen till det judiska kom att bli av
stor betydelse för Svante Weyler 1991-1994
då han var Sveriges Radios korrespondent
i Berlin. Så kom han också in på Tysklands
sätt att tala om Förintelsen. Han menar att
tyskarna tacklar denna svåra period med
stor sensibilitet. Tyskarna kan skilja på
judar i diasporan och israeler. Intressant var
att höra att om någon politiker i Tyskland
skulle uttrycka sig som kommunalrådet
Ilmar Reepalu i Malmö gjort, skulle hans
politiska bana enligt Svante Weyler snabbt
vara slut. Svante Weyler kritiserade ju
Reepalu då han gjorde judar i Europa ansvariga för Israels utrikespolitik.
Svante Weyler var tidigare förläggare på
Norstedts förlag där han lyckades förlägga
den blivande Nobelpristagaren Imre Kertesz, som senare följde Svante Weyler till
Weyler förlag. Det tog Imre Kertesz tretton
år att skriva Mannen utan öde. Det svåra
var att återskapa en situation där pojken i
romanen är ovetande om allt. Flera läsare
sa sedan de läst denna roman, att de nu
förstår den stora europeiska tragedin. En
oerhörd komplimang till Kertesz.
I Ungern hade Imre Kertesz svårigheter att
publicera sina böcker. Delvis köptes upplagor upp av myndigheterna, då man inte
ville läsa och höra om andra världskriget
och brott, som ungrarna själva bidragit till.
Kertesz menar, att lidande och försoning
är en förutsättning för att kunna gå vidare
och till det har Kertesz kunnat bidra, genom att hans böcker fått spridas på ett på
ett bra sätt.
På Weyler förlag har också Lizzie Doron
givit ut romanen Varför kom du inte före
kriget? I samband med den romanen, uppkom frågan om föräldrars berättelser om
Förintelsen eller deras val att inte berätta
om sina svåra upplevelser.
Lizzie Doron kommer snart med ännu en
roman och samtidigt utkommer Varför kom
du inte före kriget?, som många åhörare
hade läst och uppskattat, som pocketbok.
Avslutningsvis citerar jag två intressanta
och tänkvärda uttryck från denna kväll.
”Man blir inte av med sin historia, om man
inte går igenom den.”
”När skall vi sluta tala om Förintelsen? När
det inträffar något ännu värre.”
Svante Weyler avtackades med en varm
applåd och en bok om Stockholms judar
som han idag tycktes veta mycket mer
om.
Hanna Feist-Wechselblatt
Museibladet 4/2011
BYGGSTENAR TILL SPONSORTAVLAN
Köp en byggsten och stöd Judiska Museets drift. Byggstenen
sätts upp på den vackra sponsortavlan i bokhandeln
Du kan hedra dina kära hädangångna eller få ditt eget namn
inristat. Företagsnamn går också bra.
En byggsten kostar 10.000 kronor.
Frågor besvaras av Yvonne Jacobsson på 08-557 735 61.
17
18
Museibladet 4/2011
Antisemitism
På Museet den 25 september
Skolan och nazismen under 1930- och 1940-talen
En slutsats man kan dra efter att ha läst
Per Höjebergs avhandling, ”Utmanad
av ondskan. Om svenska lärarkåren
och nazismen 1933–1945”, är att flera
gymnasieskolor i Sverige hade lärare som
var starkt influerade av Nazi-Tyskland. I de
lägre stadierna av skolan däremot visade
folkskollärarna, inte minst de kvinnliga,
en väsentligt större motståndskraft mot
det nazityska inflytandet.
Höjeberg var också inbjuden till museet
för att inleda diskussionen om hur
nazistisk och antisemitisk lärarkåren var
i 1930- och 1940-talets skola. Därefter
fick inbjudna elever med erfarenheter
från den tidens skola berätta om sina
erfarenheter. Många i publiken deltog
sedan flitigt i diskussionen.
Knappast någon av dem som gjorde
inlägg kunde säga att de märkt av
någon antisemitism i skolan. Även
nazianstuckna lärare verkade kunna
skilja på undervisning och personlig
uppfattning. Man arbetade – som det
verkar - under objektivitetens täckmantel.
Avhandlingen visar att majoriteten av
gymnasielärarna inte var nazister men
det fanns en inflytelserik minoritet som
kände sig förbunden med Tyskland av
rasmässiga och kulturella skäl.
Man kan naturligtvis fråga sig, rent
kontrafaktiskt, vilken roll dessa lärare
hade fått under en tysk ockupation? Och
hur eleverna då hade påverkats? Vi vet
ju hur man år 1939 i akademiska kretsar
reagerade på att en handfull judiska läkare
ville invandra till Sverige. Några år senare
var dock kunskapen om det nazityska
våldet så utbredd att opinionen starkt
svängde till förmån för de förföljda. För
den svenska lärarkåren blev förföljelsen
i Norge år 1942 av lärare som inte ville
ansluta sig till nazismen en väckarklocka
som fick lärarna i Sverige att reagera
starkt.
Men är denna bild av skolan riktigt sann. I
historikerkretsar talas idag allmänt om ett
antisemitiskt bakgrundsbrus i det svenska
samhället före kriget. Skulle detta inte
ha märkts i skolan? Författaren av dessa
rader minns än hur en kamrat, detta var
mot slutet av 1940-talet, tyckte att han sa
något smutsigt när han tog ordet ”jude” i
sin mun. Något tidigare, år 1946, skriver
Per Wästberg, också östrarealare, i sin
dagbok: ”Jag blir allmänt retad för att jag
är så mörk, att jag ej är en ren svensk. F.ö.
kan jag konstatera allmänt judeförakt,
beroende delvis på vår klassföreståndare,
rektor Henning Håkansson, som tydligt
visar sina nazistiska sympatier...”.
Bertil Neuman, student i Östra Real i
slutet av 1930-talet, berättar i en biografi
om nazisympatisörerna i skolan, som dock
inte i kontakterna med honom visade sina
känslor. Intressant är att Neuman liksom
Höjeberg nämner lektorn Gustaf Jacobson,
”välkänd för sina tyska sympatier och
sin antisemitiska inställning” som
Neuman skriver. Jacobsons biografi
tecknas i Höjebergs avhandling och han
får symbolisera hur långt det nazistiska
inflytandet i den svenska skolan kunde
sträcka sig utan att myndigheterna ingrep,
inte ens efter kriget, då Jacobson och
andra nazianstuckna lärare fortsatte att
arbeta som lärare.
Nära ondskan var vi elever som gick i
skolan på 1930- och 1940-talet men vi
tycks i stort sett ha sluppit undan helt eller
med blotta förskräckelsen.
Peter Haas
elev i Östra Real 1945-1953
Judiska upptäckare
På Museet den 20 september
Skattsökarna
De som var med på den tiden minns det
säkerligen. Det var ett stort medieuppbåd,
en världssensation. Hela världen lyssnade
på radio eller såg på tv för att följa händelserna. Vi talar om 24 april 1961 - dagen då
regalskeppet Vasa bärgades. Några år innan
dess var ingen särskilt intresserad av detta
skepp på Strömmens botten, det hade ju
dessutom sjunkit på sin jungfrufärd. En
riktig flopp, helt klart.
Så inleder Simon Moser sin berättelse inför
en, ska det snart visa sig, mycket aktiv och
engagerad publik. Han funderar och resonerar kring hur bärgningen av Vasaskeppet
kunde få så mycket uppmärksamhet, och
hur och varför det uppstod så många myter
kring det. För i historien som berättas om
Vasa är skeppet bortglömt, och mannen
som hittar det, Anders Franzén, blir en stor
hjälte. Han ger Sverige en plats på kartan,
och medverkar till bilden av vårt land som
ett vetenskapligt föredöme.
Men var det verkligen så? Var skeppet
bortglömt? Och var Franzén i själva verket
den som hittade Vasa i dyn? Här blir myterna kring regalskeppet väldigt konkreta,
då Simon Moser väver in sin egen familj i
berättelsen. Han berättar om släktens stora
hjälte Rafael, som sades vara skattletare,
och då blev en självklar förebild för den
äventyrslystne unga Simon. När han som
vuxen vill ta reda på mer och göra en radiodokumentär om det hela, visar det sig att en
del av hjältesagan inte riktigt stämmer.
De riktiga skattsökarna var inte Rafael,
utan två av hans söner, Simon och Leonard
Olschanski. Enligt familjemyten hade Rafael gjort sig en förmögenhet i affärer, men
”hans två oduglingar till söner” slösat bort
den. De fick ta över pappans företag när
denne gick bort, men det verkade som om
släkten gjort allt för att glömma sönerna
och deras gärningar.
Bröderna var skrotsamlare och ville åt kanonerna som fanns på de gamla kapsejsade
skeppen. I brist på kanoner var det den
Museibladet 4/2011
eftertraktade svarteken man kunde tjäna
pengar på. De hade god kännedom om var
vrak fanns, och Vasas koordinater gick att
finna i arkiv. Så när bröderna Olschanski
1920 ansökte om att som de första få bärga
Vasa syftade det egentligen inte till att få
upp skeppet och visa det på museum, som
det är idag. De ville spränga det i bitar, och
sälja träet som möbelvirke.
Så på så sätt är det tur att det var Franzén,
och inte bröderna Olschanski, som fick
tillstånd att ta hand om Vasa. På det viset
fick vi i ett ståtligt museum som drar över
miljonen besökare varje år, och nu behöver bygga ut för att rymma alla horder av
turister och stockholmare som förundras
över denna enorma, men bevisligen odugliga, båt. Och att jag använder dessa ord
är kanske inte en slump, för enligt Simon
Moser är regalskeppet Vasa, inklusive dess
namn, en del av ett svenskt nationalmytsskapande, där skeppets storslagenhet är
en projektion av Sveriges, men samtidigt
en symbol för det jämlika samhället vi är
så stolta över. För när man drog upp skep-
pet hittades en liten kropp, som snabbt
fick epitetet ”den lilla skeppsgossen.” I
efterhand förstod man att detta var något
förhastat, för på Vasas jungfrufärd fick
bara de välbärgade vara med, och kroppen
visade sig senare istället tillhöra en kvinna,
och dessa kunde inte tillhöra den ordinarie
besättningen på den tiden.
Även i Simon Mosers egen familj fick
historien skrivas om än mer när han hittade
ett kvitto som bevisade att en av bröderna,
Leonard, fortfarande var i livet när Vasa
bärgades. Så
vad tänkte
Leonard då
när Anders
Franzén solade sig i
stjärnglansen
och gick till
historien som
mannen som
hittade Vasa,
19
och inte han själv? Det kommer vi aldrig
kunna veta, för kvittot ledde till Beckomberga sjukhus, där Leonard vårdades under
nära trettio år. Han lobotomerades under
40-talet, och var oförmögen att berätta om
sitt liv. Detta verkade ha tystats ned, och
var helt okänt för en del familjemedlemmar. Kanske för att psykisk sjukdom var
oerhört stigmatiserande under den här tiden, särskilt om man dessutom var jude.
På Vasamuseet har man inte heller varit
särskilt intresserad av Leonard och Simon Olschanskis gärningar - ”det blir
för komplicerat” har man sagt. Efter lite
påtryckningar finns numera dock en liten
skylt som nämner de två bröderna, berättar
Simon Moser, men typiskt nog utan namn.
Kanske kommer de med tiden att få sin
upprättelse tack vare en nyfiken släkting 90
år senare – radiodokumentären har redan
sänts och i december kommer en film på
teve. Missa inte den.
Yael Fried
Del av Simon Olschanski
syns till höger.
Förintelsen
På Museet den 11 september
Tysklandsbilden och skuldfrågan
En yngre vän trodde när jag nämnde
rubriken för kvällens föredrag, att det
handlade om de aktuella EU-problemen.
För de som är lite äldre och kan den
historiska bakgrunden blir det nog ganska
klart att kvällens föredrag skulle handla
om tyskarnas skuld till Förintelsen och
hur dessa skuldkänslor har förändrats
med tiden.
Barbro Eberan, forskare, författare och
journalist, har ägnat en stor del av sitt
författarskap åt att informera oss om
vad som hänt i Tyskland efter det andra
världskriget, om debatten och den aktuella
historiska forskningen.
Att Eberan gjort detta till en mycket
personlig redovisning beror på att hon
redan 1959 när hon gifte sig med en tysk
och flyttade till Tyskland också kom att
engagera sig i skuldproblematiken.
Ett motiv har då varit att låta oss förstå
som en av hennes boktitlar säger: ”Vi är
inte färdiga med Hitler på länge än”. Den
boken utkom år 2002 men även årets bok,
”Var Hitler en demon?”, avslutas i stort
sett med samma ord; skuldfrågan lever
än.
offer genom krig och folkförflyttningar
som tyskarna själva drabbats av.
Vad vi, en fulltalig publik, får höra
denna kväll är en utomordentlig översikt
över Tysklands efterkrigshistoria med
skuldfrågan i centrum. Den äldre
generationens ”glömska”, som inte
minst det kalla kriget bidrog till, ligger
kvar som en mörk skugga ända tills
efterkrigsgenerationen börjar ställa de
angelägna frågorna till sina föräldrar och
kräver svar. Först 1980-talet blev enligt
Eberan en uppvaknandets tid vilket inte
hindrade en ”historikerstrid” om det unika
i de tyska judeförföljelserna.
Det är lätt när man lyssnar på Eberan
att också associera till den svenska
skuldfrågan och hur vi har bearbetat
den. Inte förrän 1990-talet då Maria Pia
Boethius i sin bok ”Heder och samvete”tog
upp frågan började de svenska historikerna
ägna mer av sin forskning om det andra
världskriget åt de moraliska frågorna,
såsom svenskarnas skuld och vårt ansvar,
då särskilt för flyktingpolitiken i vårt
land.
Sedan har debatten fortsatt med anklagelser
och motanklagelser och avslöjanden att t
o m de mest obefläckade antinazisterna
som Günther Grass i sin ungdom hade
haft en nazistisk anknytning. Mot
anklagelser om antisemitismens djupa
rötter i Tyskland (Goldhagen) har andra i
stället pekat på vikten att nu lämna detta
kapital i Tysklands historia. Inte minst
Grass har tagit fram de umbäranden och
När Klas Åmark, professor i historia
och författare till forskningsrapporten
”Granne med ondskan. Sverige och
Hitlertyskland”, kommer till museet den
11 december, kan vi räkna med att just
flyktingpolitiken kommer att stå i centrum
för hans föredrag.
Av publikens alla frågor kan man förstå
att vi inte heller här är färdiga med
skuldproblematiken.
Peter Haas
20
Museibladet 4/2011
Investeringsverksamhet
21
Museibladet 4/2011
Författare
På Museet den 6 september
Anita Goldman: Kärlekskursen
Många hade kommit till museet för att
lyssna till Anita Goldman och hennes presentation av sin nya bok ”Kärlekskursen”.
Romanen utspelar sig i ett stort hus i Sörmland, liknande det där Anita bor om somrarna. Hon beskriver bygden,
som inspirerat
till romanen,
och några av
invånarna på
denna ganska
avlägsna plats
vid vägs ände.
Jag tänker att
Anita Goldman, en ”kändis” och snygg
kvinna, verkligen måste ha mottagits som en stor
”stjärna” och kanske en främmande fågel
i denna sörmländska mylla, som bevarats
oförändrad i generation efter generation!
Anita beskriver ett nästan feodalt samhälle
där människor fortfarande håller inrutad
distans, vet sin plats och visar respekt för
sådana som tidigare tillhörde de privilegierade på orten, fastän vi lever i andra och
moderna tider.
Anitas berättar om sin oas, sitt hus som
ligger vid kyrkogården och kyrkan. I romanen kommer kvinnan till huset och letar
igenom det för att se om någon man kan
hittas. Hon är ensam, lever utan man efter
ett uppbrott, och i det stora köket, som är
husets hjärta, lever och skapar hon. Hon
bakar, lagar mat, bereder sina egna odlade
grönsaker och örter med passion och stor
kärlek. Hon tänker på sin mamma, hennes
Gefillte Fisch - den bästa i världen - och
på sin mormor. Kvinnan blir en länk i
kedjan av starka judiska kvinnor. Att boken har vissa självbiografiska inslag kan
man förstå av de texter, som Anita läser
ur boken. Däremellan kommenterar hon
vad som ligger bakom texten och det där
personliga anslaget denna kväll ger texten
djupare dimensioner.
Kvällen blev mycket fin och intressant och
Anitas uppläsningar lockade till vidare
läsning av ”Kärlekskursen”.
När jag är på väg hem efter kvällens program föreställer jag mig hur Anita står i
sitt stora kök i Sörmland och lagar mat
med stor passion till deltagarna i skrivarkurserna som hon leder. Och medan hon
bereder, lagar och bakar bearbetar hon nog
sitt liv, sina tankar och förankrar sin tillvaro
i något grundläggande på våra mödrars
och mormödrars vis. Där vid köksbänken
föds säkert flera nya idéer till romaner och
berättelser!
Yvonne Jacobsson
Vänföreningen
Bo Hyttner 70 år
Bo Hyttner, som var ordförande i Vänföreningen mellan 2000 och 2004 fyller
70 år och i stället för presenter önskar han bidrag till Museet. När detta nummer av Museibladet kommer ut har födelsedagen just passerat men insamlingen pågår fortfarande och så länge som bidrag kommer in. Plusgiro:
436 47 57-7, Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening. Skriv Bo
Hyttner på insättningen. Vi kommer att se till att de insamlade pengarna överförs till Museet.
Förutom att fylla år är Bosse aktuell med en programkväll på Museet. Den 13
december berättar han om och spelar musik av tonsättaren Jacob Axel Josephson. Det är dessutom det första programmet på den nya utställningens
tema.
En intervju med födelsedagsbarnet om vad han gör nu kan väl passa bra.
Annika Ehnwall
AE: Jag börjar med att gratulera…
AE: Och mentalt?
Bo: Jag vet inte om det är något att gratulera till, egentligen, att man blir äldre.
Bo: Det får andra avgöra. Jag jobbar ju
fortfarande kvar i skivbranschen och nog
kräver det ”sin man”. Det har blivit en
väldigt svår bransch med stora problem.
Men den stora romantiska orkestermusiken som är min specialitet är en tröst och
glädjeämne.
AE: Det beror väl på hur man mår..
Bo: Sant. Jag känner mig fysiskt mycket
bra för min ålder.
AE: Och hobbies, intressen?
Bo: Ger stor avkoppling. Dit hör definitivt det judiska. Det har blivit viktigare
och viktigare för mig. Framför allt Museet och Makkabi.
22
AE: Sen har du ju din familj?
Bo: Det är naturligtvis de som står mig
närmast. Min hustru Mette tolererar
mina judiska intressen med förvånansvärt stoiskt lugn. Hon har väl fått vänja
sig.(skratt)
Museibladet 4/2011
maren 2009. Jag var i stan tillfälligt och
började på skoj svarva ihop en historia på
datorn. Aldrig kunde jag drömma om den
gången vad allt skulle leda till.
AE: Och dina döttrar?
AE: Jag minns att du berättade hur olika
moment i ditt liv vävdes samman till
en slags helhet. Var det memoarer du
började med?
Bo: De lever sina egna liv med en energi
och framåtanda som jag beundrar hos
dem. Och jag tror att de är väl medvetna
om sitt judiska arv.
Bo: Det stämmer, elementen, det judiska,
musiken. Nej, det är inte memoarer.
Jag säger som Juholt, jag är alldeles för
ostrukturerad.
AE: Och sedan skojade du en gång och
sa att du har två söner?
AE: Du berättade att det finns en stark
judisk koppling i boken..
Bo: I den imiginära världen bara.
AE: Det måste du förklara närmare.
Bo: Vad som började som ett hugskott
har växt ut till en trilogi på drygt 500 A4sidor med sextiosex musikavsnitt som
ska åtfölja boken. Skrivandet har fortsatt
av egen kraft.
Bo: Kanske beroende på att det jag gör
vid sidan av arbetet, nämligen romanskrivandet som har fått en stor betydelse
för mig. Det ger mig en skön avkoppling
från arbetet när jag kommer hem om
dagarna.
AE: Hur började det hela? Du har
berättat för mig tidigare. Men det är en
märklig historia.
Bo: Det var egentligen bara ett hugskott,
en idé, som jag började med på som-
AE: Du berättade för mig om starka
judiska element i böckerna?
Bo: Jag berättar om en familj. Den ena
sonen, en tolvårig grabb, är väldigt dansbegåvad, blir upptäckt av en tillfällighet
och kommer med dunder och brak in på
Covent Gardens balettskola. Den största
talangen sedan Rudolf Nureyev!
AE: Du har berättat att dansen har betytt
mycket för dig…
Bo: Jag var ständigt och jämt på den
judiska klubben på Malmskillnadsgatan.
Där buggade vi oss nästan medvetslösa
ibland. Jag var själv uppvuxen i en relativt assimilerad judisk familj med anor
i Sverige på min farmors sida tillbaka
till de allra första judiska invandrarna i
Sverige.
Men just i danserna på klubben upptäckte jag min egen judiskhet. Och musik och
dans har ju följt med mig sedan dess.
AE: Du har berättat rätt mycket om ditt
skrivande nu. Vad händer härnäst? När
kommer böckerna ut?
Bo: Det förefaller i dagsläget som om
jag har fått ett förlag. Men det är väldigt
långsiktigt, många frågor måsta avgöras
först. bland annat om rättigheterna till
inspelningarna. Men jag lovar att hålla
Museet informerat när det är klart.
AE: Med dessa ord gratulerar vi således
”födelsedagsbarnet” Bo Hyttner med tilllägg för ”Bis Hundertzwanzig”
Bo: Det kan komma att behövas kanske… jag har ju så mycket planer….
Glad Channuka, God Jul och
Gott Nytt År!
önskas alla medlemmar i
Judiska Museets Vänförening
23
Museibladet 4/2011
Redaktörens funderingar...
...om WOW!!
att göra. Där räcker inte ett WOW!! utan
det behövs många.
Det första gäller alla fina gåvor vi fick
inför auktionen - WOW!!
Det andra är för alla pengar vi fick in -WOW!!
Med det tredje vill jag tacka alla som
hjälpte till med olika saker - WOW!!
Rubriken kan tyckas märklig, i alla fall
andra delen av den. Den är både kort,
inte på svenska, jag kan inte hitta något
bra svenskt ord som motsvarar känslan i
WOW, på jiddisch går det bra med ”oy
vey!” Förmodligen är ordet WOW!!
obegripligt om man inte läser artikeln,
vilket jag naturligtvis hoppas att ni gör,
för i den kan allt beskrivas med just ordet
WOW!!
Ett av mina, i varje nummer, återkommande
tema är ju vädret och den här hösten kan
man verkligen beskriva med WOW!!
Vilket väder vi har haft, varmt och utan
risk för halka utom några dagar i oktober
när alla trodde att det var dags för vinter,
men ack nej - eller tack nej.
Nästa WOW!! och det största har
naturligtvis med Vänföreningens auktion
Sedan ett WOW!! för allt det jag har
glömt att ta upp.
Det var jobbigt men otroligt roligt. Jag
gillar ju när det är mycket som snurrar
och det var inte bara under själva
auktionsdagen det var så. Redan i mars
skulle brevet till medlemmarna skickas
ut, om de ville/kunde skänka föremål
och listorna till styrelseledamöterna för
rundringningen. Sedan var det en period
med lite lugn för mig medan däremot
auktionsgruppen, de som arbetade med
att hitta lokal, auktionsförrättare, datum
och göra ett schema för själva auktionen
hade bråda dagar.
När föremålen började komma in var
det dags för mig att börja förbereda
auktionskatalogen. Först texterna och
sedan i början av augusti fotograferades
alla föremål som hade kommit in. Dessa
bilder skulle sedan redigeras så att de
passade in i katalogen. Katalogen ligger
fortfarande kvar på Vänföreningens
hemsida www.jmv.se om ni helt plötsligt
känner för att gå in och titta på den igen.
Jag kan fortfarande, när jag tänker tillbaka
på allt som har haft med auktionen att
göra, känna WOW!!
WOW!! passar ju också bra i samband
med den utställning vi har haft sedan
i våras och som när ni läser detta inte
längre visas. Den handlade ju om
serier och ordet WOW!! är påtagligt
serieinspirerat. Den utställning som nu är
på gång och som öppnas/öppnades den 2
december ”Känner du Josephsons? - en
otrolig familjesaga!”kan man också säga
WOW!! om. Eftersom jag i skrivande
stund inte allas vet hur utställningen
kommer att te sig så säger jag inget om
det men däremot blir det ett WOW!! om
familjen Josephsons betydelse för svenskt
kulturliv och de sköna konsterna.
Som avslutning önskar jag er alla en Glad
Channuka och/eller en God Jul, välj det ni
tycker bäst om eller båda, det går också
bra. Ett gott nytt år kan vi väl i alla fall
vara överens om!
@nnika Ehnwall
Vänföreningens årsmöte äger rum
söndagen den 25 mars kl 17.00
Information kommer i nästa
nummer av Museibladet
24
Museibladet 4/2011
Bilder från auktionen