Transcript Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

MUSEIBLADET
4/2012
Medlemstidning för Judiska Museets Vänförening
Invigningen av
Elsa Grünewald med kritan i hand:
”Min bror Isaac målar också!”
Förväntansfull publik
Yvonne Jacobsson lyssnar medan Björn
Grünewald invigningstalar
Foto: Ralph
Jacobsson
Marie Lennestig, chef för Mentalvårdsmuseet i
Säter, äntrar scenen
Gudrun Bruchfeld i talarstolen
2
Museibladet 4/2012
Vänföreningens
ordförande har
ordet
MUSEIBLADET
Nyhetstidning för
Judiska Museets Vänförening
Box 6299
102 34 Stockholm
Besöksadress: Hälsingegatan 2
telefon: 08-557 735 64
e-post: [email protected]
hemsida: www.jmv.se
Vänföreningens styrelse:
Ragnar Fridman, ordförande
Hans Kraitsik, vice ordförande
Ralph Jacobsson, kassör
Rut Milchner, sekreterare
Krystyna Asarnoj
Birgit Blideman
Thomas Bloch
Carl Henrik Carlsson
Hanna Feist-Wechselblatt
Bo Hyttner
Lennart Wolff
Britt-Marie Herdevall, suppleant
Ossie Rohman, suppleant
Full aktivitet på
museet
Museets programverksamhet
och
utställningar är nu
i full gång. Den
färgsprakande
utställningen om Elsa
Grünewald
”Min
bror Isaac målar
också” har rönt stor
uppskattning
hos
besökarna,
men
man kan samtidigt
undra varför så få
kulturskribenter
har redovisat utställningen.
Isaac
Grünewalds måleri
lockar även idag
många intressenter.
Annonser i Museibladet
Annonsstorlek Kostnad /nr
1/8 - sida
1.000 kr
1/4 - sida
1.800 kr
1/2 - sida
3.000 kr
1/1 - sida
6.000 kr
Det skall bli intressant att följa det
mediala intresset för nästa utställning
som kommer i januari – ”Juden Jesus”.
Det är ett stort jobb som är viktigt för
att hålla igång ett levande museum.
Redaktör: Annika Ehnwall
Redaktionsgrupp: Ragnar Fridman
(ansvarig utgivare), Yvonne Jacobsson och Rut Milchner
Museibladet utkommer med 4 nr/år
För bokning av annonser kontakta
Annika Ehnwall: museibladet@
judiska-museet.se
Vänföreningens medlemsavgift:
Enskild medlem
250 kr/år
Par
400 kr/år
Ungdomar (upp till 30 år)
70 kr/år
Ständig medlem enskild 3.500 kr
Ständig medlem par
5.000 kr
PlusGiro: 436 47 57-7
Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening
Judiska Museet i Stockholm
e-postadress:
[email protected]
hemsida: www.judiska-museet.se
Telefon: 08-557 735 60
PlusGiro: 5 52 53-9
Tryck: Gracia Repro Stockholm AB
Manusstopp nästa nummer 1 februari
Vänföreningen har ett imponerande
medlemstal av mer än 1 000
medlemmar. Detta har jag noterat
tidigare, men jag är nu ännu mer
imponerad efter att ha fått information
om att t.ex. Dramatens vänförening
har ca 700 medlemmar.
Detta bör sporra Vänföreningens
styrelses olika arbetsgrupper och
Museet att fortsätta med samma
ambition som tidigare - hålla en hög
kvalitet och därmed ett stort intresse
för deltagande.
I detta nummer får ni en smakbit
på vad som komma skall – håll till
godo!
Hemsidan
Vår hemsida är en viktig informationsförmedlare
och
vi
kommer framöver att ägna tid åt
att förbättra denna och underlätta
informationsutbyte. Om ni har några
idéer om innehåll så hör gärna av er
till Annika Ehnwall, [email protected]
Besök på judiska museer i vår
omvärld
I förra Museibladet nämnde jag
intressanta judiska museer i Europa.
Nyss hemkommen från en resa i
Bhutan, Nepal och Tibet så hittade jag
få spår av judiskt liv, men desto större
buddistisk närvaro. Missade jag något
på denna resa och i så fall, hör gärna av
er till mig så att jag vid nästa tillfälle
kan rikta in mitt besöksprogram på
lokala judiska spår.
Välkomna till museets olika program.
Ragnar Fridman
3
Museibladet 4/2012
Innehåll Museibladet 4/2012
2 Vänföreningens ordförande har ordet
3 Den komplexa svensk-judiska identi
teten
Den komplexa
svensk-judiska
identiteten
4 Judarrna på Söder hade stor gemen
skap
5 Juden Jesus
6 Nyheter och meddelanden
8 ”Min bror Isaac målar också”
10 Konferensen ”The transformation of
memory - Jewish perspectives
12 Programmet för vintern
15 Konsten för dess egen skull
Att samtida judisk identitet i Sverige
är starkt kopplad till Förintelsen
framkom under den tre dagar utmärkta
konferensen ”The transformation of
memory – Jewish perspectives” 28-30
oktober. Hela konferensen anordnades
för att hedra Raoul Wallenbergs minne
och det faktum att han i augusti 2012
skulle ha fyllt 100 år. Judiska Museet
var en av många samarbetspartners
till Föreningen för judisk kultur i
Sverige, som arrangerade symposiet.
Den drivande kraften bakom det
alltigenom lyckade evenemanget
var Lizzie Oved som planerade och
genomförde symposiet med den äran!
Det ligger mycket arbete bakom
ett så gigantiskt projekt, till vilket
man inte bara engagerat svenska
sakkunniga
paneldeltagare
utan
även internationellt kända personer;
forskare, författare, filmare, musiker
m fl. Symposiet var omfattande och
höll hög kvalitet rakt igenom! En
”händelse” som vi kommer att minnas
en lång tid framöver!
Förintelsen kastar sin skugga över
överlevande och deras barn (andra
generationen) och därigenom präglas
deras liv och identitet av dess skugga,
men det tycks som om den tredje
generationen kan distansera sig mer
och på ett friare sätt, genom kärleken
till far- och morföräldrar, kunna föra
vidare minnet av det ofattbara, de
förlorade släktingarna och dem som
överlevde till kommande generationer.
Tredje
generationens
berättelser
kommer att präglas av minnen av de
överlevande, inte bara deras trauman,
utan deras starka livskraft och den
kärlek de lyckades förmedla till sina
barnbarn. De kommer att berätta för
sina barn om vilken glädje och stolthet
de känner i att vara judar. I min
generation, vi som föddes efter kriget,
fick de judiska barnen svenska namn:
Leif, Bo, Thomas, Jan, Marianne,
Susanne, Anna, Ingrid m fl. Jude var
man innanför sina väggar, men utåt
skulle man smälta in. Föräldrarna
gjorde sitt yttersta för att skydda
barnen.
Israel har också självklart kommit att
betyda mycket för den svensk-judiska
identiteten, men också globalt.
Tvåhundrafyrtio år efter Aaron Isaac
går diskussionens vågor höga om
vad den svensk-judiska identiteten
egentligen består av. Någon nämnde
på konferensen att undersökningar
visar att svenskar i gemen när de hör
ordet jude kopplar till Förintelsen och
bilder av offer!
Den svensk-judiska historien vittnar
om att judar i Sverige inte känt sig
som offer utan snarare som offer för
omständigheter som fört dem till vårt
land. Nog har judarna i Sverige känt
sig stolta över sin judiska identitet
oavsett om de varit mer ortodoxa,
konservativa eller liberala, men
undantag finns förstås. Därmed inte
sagt att det inte funnits och finns tider
då man kan känna rädsla.
Den
svensk-judiska
identiteten
har en komplex sammansättning.
Den innehåller så mycket mer än
kopplingar till Förintelsen och Israel
enligt min mening. Eller som Tomas
Böhm uttryckte det 1993: Judisk
identitet är resultatet av känslor och
erfarenheter, minnen och omedvetna
upplevelser. Men också av kunskap
såväl om sin egen historia och den tid
och den värld vi lever i.
Yvonne Jacobsson
17 Rapport från en judisk stödstrumpa
19 ”Det står ett rum här och väntar på
dig...”
20 Judisk historia i Sverige - en fram
gångsberättelse
23 Redaktörens funderingar
Program på Museet
under vintern
(utförlig information finns på
mittuppslaget och hemsidorna)
Söndag 16/12 kl 17.00
Ricki Neuman: ”Ni skall inte tro att ni är så
märkvärdiga”
Tisdag 8/1 kl 19.00
Martin Blecher om Facebook
Tisdag 15/1 kl 19.00
De andras Jesus
Tisdag 22/1 kl 19.00
Leif Zern: ”Kaddish på motorcykel”
Tisdag 29/1 kl 19.00
Jon Kahn: ”En osannolik kärlekshistoria”
Tisdag 5/2 kl 19.00
Göran Larsson om ”Juden Jesus - vemvar han?”
Tisdag 12/2 kl 19.00
Vilka kunskaper krävs för att tolka Bibelns språk?
Tisdag 19/2 kl 19.00
Judiska helgdagar i musik, Bo Hyttner
berättar
Tisdag 5/3 kl 19.00
Kurderna och judarna, Fredrik Malm
föreläser
Tisdag 12/3 kl 19.00
Susanne Nylund-Skog: ”Livets vägar”
Söndag 17/3 kl 17.00
Vänföreningens årsmöte
Tisdag 19/3 kl 19.00
Sebastian Selvén om ”Det sjunde könet”
Tisdag 26/3 kl 19.00
Hedvig Hedqvist om Lisa Meitner, Eva
von Bahr och en vänskap som förändrade världen
(med reservation för ändringar)
4
Museibladet 4/2012
Elsa Grünewald
Judarna på Söder hade stor gemenskap
I samband med den pågående Elsa
Grünewald-utställningen har vi på
museet lyft fram det judiska livet i
Stockholm bland judiska immigranter
från Östeuropa. Dessa människor hade
flytt undan tsarens förtryck, fattigdom
och antisemitism. Egentligen drömde
de östeuropeiska judarna om att få
resa till USA, precis som våra egna
smålänningar, men de hade inte råd
att köpa biljett hela vägen, så en del
stannade och blev kvar i Sverige.
I Stockholm bosatte de sig på
Söder, precis som Elsas familj.
De östeuropeiska judarna kom till
Sverige mellan 1860 och 1914 då det
var förhållandevis lätt att få tillstånd
att immigrera. De tyskättade judarna
levde då i Sverige i tredje generation.
Många var väletablerade, drev
framgångsrika företag och ägnade
sig åt filantropisk verksamhet. De var
assimilerade, liberala och följde inte
nödvändigtvis judiska traditioner.
1870 fick judarna i Sverige äntligen
medborgerliga rättigheter. Då hade
judarna levt i Sverige i nästan hundra
år. Samma år invigdes den nya stora
synagogan på Wahrendorffsgatan, ritad
av arkitekten Wilhelm Scholander.
Självklart uppstod motsättningar
mellan de s k norrjudarna (de tyskättade) och söderjudarna (Östjudar).
Judarna som invandrade var fattiga,
ortodoxa och hade många barn, precis
som familjen Grünewald. Det råder
ingen tvekan om att de etablerade
judarna och söderjudarna levde i
skilda världar.
Östgötagatan29-23 norrut
frånTjärhovsgatan. Familjen Grünewald
bodde under en tid på Östgötagatan 22
I slutet av 1800-talet fanns ca 3000
judar i Sverige. När Hitler kom till
makten 1933 fanns här ca 7000 judar.
Den östjudiska invandringen mer än
fördubblade antalet judar i vårt land.
Judar från Östeuropa bosatte sig i
arbetarstadsdelar, Haga i Göteborg, i
M;almö och Nöden i Lund som är det
närmaste man kan komma ett getto i
Sverige.
Kring förrförra sekelskiftet och årtiondena framåt levde Stockholms judar
på Söder nästan som en storfamilj.
Det var ett livligt deltagande i
gudstjänsterna på sabbaten och vid
de judiska helgerna. Det fanns flera
gudstjänstlokaler, eller minjanim, som
också kallades schul. Den största var
belägen på St Paulsgatan, och den finns
kvar. Flera fanns i privatvåningar.
En schul kallades ”schneiderische
schul”.
Den som ledde gudstjänsterna i
synagogan på St Paulsgatan var
samme man som var anställd som
shochet, slaktare, i kosheraffären,
som kallades jatke. Samme man var
även omskärare – mohel.
Det fanns fem jatkes eller privata
kosheraffärer på Söder, plus den
stora som underhölls av Mosaiska
Församlingen. Den låg i början
av 1900-talet på Stora Nygatan
och flyttade sedan bland annat
till Regeringsgatan, Kocksgatan,
Timmermansgatan och Tjärhovsgatan.
Församlingens kosheraffär sköttes av
firma Carl Larsson.
Huset på Klippgatan 19, Heckscherska
Stiftelsens fastighet, stod färdigt 1913.
Huset var för sin tid toppmodernt
med rinnande vatten och toaletter,
tvättstuga och torkvind. Här kunde
de judiska familjerna hyra billiga
lägenheter. Lokalen i bottenvåningen
hyrdes av Mosaiska Församlingen.
Där organiserade man ett slags
daghem, eftermiddagshem, kallat
arbetsstugan. En del av de judiska
föreningarna inhystes också här.
Föreningarnas årsmöten formade
sig till storstilade familjefester. Man
kunde hyra en lokal i dåvarande
Söders Folkets hus, belägen vid
Bangårdsgatan, en tvärgata till Götgatan
på Söder. All mat som serverades där
tillagades av styrelsemedlemmarnas
fruar, och som vanligt bestod maten
av: gefillte fisch (fylld fisk), gehackte
leber (hackad lever) mm. Alla hade
sina familjer med sig. Barnen skulle
alltid vara med, t ex vid bröllop och
bris (omskärelseceremoni).
Det fanns koscherrestauranger i privata
hem. På trettiotalet fanns restaurang
Ritus på Karduansmakargatan. Den
som önskade kunde få koschermat i
Föreningen Jeschuruns lokaler, som
då var belägen på Biblioteksgatan.
Mikvan (bassäng för rituellt bad) låg
i början av 1900-talet på Bastugatan.
Därefter inrättades en
mikva i
Sturebadet.
Judarna på Söder höll stängt på judiska
helgdagar oavsett hur små eller stora
företagen var.
Trots sin fattigdom levde judarna på
där ett rikt liv. De stöttade varandra,
de hade roligt och de levde ut sin
judiska identitet utan rädsla.
Tack vare det rika judiska liv som
uppstod genom den östjudiska
invandringen överlevde judarna
som grupp i Sverige. Senare kom
det överlevande från Förintelsen
1945 och judar från Ungern 1956,
Polen och Tjeckoslovakien 1968 och
senare från Sovjetunionen. Alla med
sina erfarenheter i bagaget. Även
dessa grupper berikade och blev en
garanti för den judiska minoritetens
överlevnad i Sverige!
Yvonne Jacobsson
Museibladet 4/2012
Italien våren 2013
Sicilien - den judiska, kristna och
muslimska ön
27 april - 4 maj 2013
Det judiska Rom i kristenhetens center
6 maj - 11 maj 2013
Göran Larsson
Sonia Schlossman
www.judiskkristnarelationer.se
www.romajudaica.nu
För information & program:
[email protected]
eller tfn 08-580 36 776
5
6
Museibladet 4/2012
Nyheter och meddelanden
Vi tackar för generösa
insamlingar i samband med:
Annika Ehnwalls 60-årsdag
Tack alla för
gåvorna till Museet
när jag fyllde 80 år i
augusti.
Ingert Glasman
Bertil Davins 75-årsdag
Ingert Glasmans 80-årsdag
Tack Elisabeth och Georg
Citrom!
Judiska Museet
gratulerar Ragnar
Fridman till 70årsdagen!
Stort mazal tov!
Judiska Museet vill varmt tacka Elisabeth
och Georg Citrom, som låtit restaurera den Yvonne J
hos oss deponerade torarullen från Judiska
församlingen i Växjö.
MEDARBETARE SÖKES
En otroligt generös gest!
Judiska Museet i Stockholm är ett levande
museum. Vi har flera inlånade föremål,
som hämtas och används i samband med
gudstjänster, judiska helger och milstolpar
i livet. Torarullen från Växjö hämtades av
Citroms i våras och fraktades därefter till
USA där deras barnbarn skulle läsa ur den
i samband med sin bat mitzvah.
Yvonne Jacobsson
Museichef
Judiska Museet/Vänföreningen
styrelse söker några volontärer
som kan ställa ut stolar i samlingssalen och hänga tillbaka
dem efter föreläsningar 2-3
ggr/månad samt se till att
tekniken vid dessa tillfällen
fungerar.
Programkvällar är tisdagar
och någon sen söndag eftermiddag.
Du, som anmäler dig, skulle
göra en verkligt stor insats för
museet!
Kontakta Annika Ehnwall, telefon: 08-557 735 64 eller e-post:
[email protected]
7
Museibladet 4/2012
Nyheter och meddelanden
Mamma Cela Justrin gratulerar
Ruth & Gunnar Kirschon
på 60+60-årsdagen
Stort Mazel Tov!
Missa
inte viktig
information!
Ibland sker ändringar i
programmen, tiden ändras, det
blir inställt, eller föredragshållare
insjuknar. Det är mycket som kan
hända mellan att programmen
publiceras och det är dags att gå
av stapeln.
Alla ändringar finns på våra
hemsidor, Vänföreningens
www.jmv.se och Museets www.
judiska-museet.se. Alla som har
anmält sig till programmen får
meddelande per e-post och i de
fall som inte e-postadress finns
försöker vi meddela per telefon.
Har ni e-post och ännu inte
meddelat Vänföreningen denna,
vore vi tacksamma om ni gör det
på adress:
[email protected].
SÅ KAN DU FIRA DIN FÖDELSEDAG!
Har du redan det mesta du kan önska dig? Då kan du tänka på
museet i stället för gåvor.
Be dina vänner sätta in en penninggåva på pg 552 53-9 till
din födelsedag. Din omtanke hjälper museet att förverkliga
spännande idéer!
När insamlingen är avslutad översänder vi ett diplom till
dig med alla givares namn och en uppgift om hur mycket
insamlingen gav sammanlagt!
Vänligen ring Yvonne Jacobsson och berätta på telefon 08557-735-61.
8
Museibladet 4/2012
Elsa Grünewald
På Museet den 30 oktober
”Min bror Isaac målar också”
Björn Grünewald, son till Isaac
Grünewald, berättade på Judiska
museet den 30 oktober tillsammans
med Marie Lennestig, chef för
Mentalvårdsmuseet i Säter, om Elsa
Grünewald.
Vem var då Elsa Grünewald? Hon
var syster till Isaac och föddes 1907.
Hon var näst yngsta barnet i denna
syskongrupp på tretton barn. Det
dröjde ganska länge tills Björn visste
lite mer om Elsa. Till att börja med
sa man att Elsa fått solsting. Faster
Berthe ”hade ärende” när hon skulle
besöka Elsa på Långbro. Elsa intogs
på Långbro vid ett flertal tillfällen
och skrevs ibland ut för ett par år och
återvände till familjen. Från 1941 till
sin död 1988 var hon stadigvarande
intagen på Långbro. Hon deltog i
kurser i keramik, sång och teckning.
De sista åren kunde Elsa skrivas ut
från sjukhuset men man fann ingen
lämplig vårdplats och så blev hon
kvar där.
Björn upplevde henne
som glad och god. Hon
kände igen honom, var
fantasirik och kunde bl
a. berätta att hon skulle
förlova sig med ”Greve
Lejonhuvud”.
Elsa
tecknade oerhört mycket,
bytte avdelning ofta
och därför kan många
av hennes teckningar
ha försvunnit. Kanske
köpte någon läkare en
teckning och så fick
patienten pengar till
färgkritor. Ändå finns
1.100 teckningar kvar,
varav en liten del visas
på Judiska Museet fram
till den 16 december. De
präglas av stark färg,
fantasi och utgör till stor
del porträtt.
Björn förde två hela koffertar
med teckningar gjorda av Elsa till
Mentalvårdsmuseet i Säter,
varifrån Judiska Museet
lånat teckningarna. Marie
Lennestig berättade att
museet, som har 4000
besökare per år, skapades
för 20 år sedan, då flera
andra museer knutna till
psykiatriska kliniker lagts
ned. Man vill med museet
uppmärksamma psykiatrin
och psykisk sjukdom.
En säng från Säters Sjukhus, centralt placerad
i utställningssalen
Foto: Annika Ehnwall
Marie
Lennestig
berättade vidare hur behandlingsmetoderna förändrats
bara under Elsas livstid.
Lobotomi som också Elsa
utsattes för var bara en av
många behandlingsformer.
Insulinbehandling och elchockbehandling
(sedan
1940-talet) var andra meto-
der. Elsa behandlades också med
insulin, vilket gjorde att patienten
gick upp i vikt. Elsa var ganska kort
och vägde efter den behandlingen
100 kilo. Museet i Säter bidrar med
medicinhistorik, allt för att skapa
större förståelse för psykisk sjukdom.
Kontakten med patienten var också
helt annorlunda i början av 1900-talet.
Läkaren talade inte med patienten själv
utan endast genom en föreståndarinna.
När Långbro sjukhus öppnades hade
en läkare ansvar för 500 patienter,
berättade Marie Lennestig.
Elsa Grünewald dog 1988 som den
sista av syskonen och ligger begravd
på Norra judiska begravningsplatsen.
Hon efterlämnar ett måleri ( mestadels
porträtt), som är färgstarkt, ibland
glatt och mycket tankeväckande.
Björn Grünewald och Marie Lennestig
lärde oss denna kväll mycket om ett
intressant kvinnoöde.
Hanna Feist-Wechselblatt
9
Museibladet 4/2012
Dagens Nyheter,
Kulturdelen
21 november 2012
Judiska Museets
utställning
”Juden Jesus”
öppnar den
14 januari 2012
©Marc Chagall/BUS 2012
BYGGSTENAR TILL SPONSORTAVLAN
Köp en byggsten och stöd Judiska Museets drift. Byggstenen
sätts upp på den vackra sponsortavlan i bokhandeln
Du kan hedra dina kära hädangångna eller få ditt eget namn
inristat. Företagsnamn går också bra.
En byggsten kostar 10.000 kronor.
Frågor besvaras av Yvonne Jacobsson på 08-557 735 61.
10
Museibladet 4/2012
Raoul Wallenberg100 år
På Berns den 28-30 oktober
Konferensen ”The transformation of memory
– Jewish perspectives”
Som Yvonne Jacobsson nämner i sin
ledare ägde ett stort internationellt
symposium rum under oktobers sista
dagar till minne av Raoul Wallenberg.
Under tre dagars föredrag, debatter,
filmvisningar och musikkonserter
på Berns salonger under titeln The
transformation of memory – Jewish
perspectives. Det skedde under
ledning av Föreningen för judisk
kultur i Sverige, men med samarbete
mellan en rad olika aktörer, bland
andra Judiska Museet. Stora, tunga
namn prydde affischerna – Claude
Lanzmann, Hilde Schramm, Ruth
Klüger, Etgar Keret – men symposiet
riktade sig inte bara till akademiker
och historiker, utan även till skolorna.
Trots höstlov infann sig en liten grupp
elever från Tyska skolan för att lyssna
på en Överlevande från Förintelsen,
Piotr Zettinger. Efteråt berättade
han att det var tur han inte visste att
eleverna var just från Tyska skolan,
för då hade han kanske valt sina ord
annorlunda. För så är det fortfarande,
70 år senare, att själva ordet ”tysk”
väcker känslor.
Piotr själv föddes i Polen, men
lyckades vid fyra års ålder via
avloppssystemet fly från ghettot i
Warszawa, dit judarna förpassades.
Han gömdes sedan i ett kloster med
hjälp av den välkända Irena Sendler
och var länge tvungen att hålla tyst
om vem han egentligen var. Några år
senare kom en kvinna till barnhemmet
han då befann sig på och hävdade att
hon var hans mor, vilket Piotr inte
riktigt ville acceptera till en början.
Men han följde med den främmande
kvinnan, och förstod så småningom
Från vänster Göran Rosenberg, Livia Fränkel, Piotr Zettinger,
Shlomit Cohen, Stephen Smith.
Foto: Karl Gabor
att det var hans mamma som även hon
mirakulöst överlevt.
Nu är Piotr en av de Överlevande som
reser runt i landet för att besöka skolor
och berättar om Förintelsen. Dels för
Föreningen Förintelsens överlevandes
räkning, dels på Judiska Museet i
Stockholm. Några få överlevande
finns fortfarande kvar som orkar
berätta, men det är inte lång tid kvar
tills ögonvittnena är borta. Även detta
togs upp på konferensen, där både
barn och barnbarn till överlevande
diskuterade hur man nu ska överföra
lärdomarna och minnet av Förintelsen
till kommande generationer.
Detta sker ju naturligtvis via
utbildningssystemet, där kunskap
om Förintelsen och andra världs-
kriget ingår i läroplanen. Men
även institutioner såsom Judiska
Museet fyller här en viktig funktion,
genom att förmedla kunskap utanför
klassrummets väggar och med
personliga möten. Vi är glada och stolta
att Piotr och de andra fortfarande tar sig
tid och har ork att möta våra besökare,
och hoppas att de kan anförtro oss att
bära facklan vidare när de själva inte
längre har möjlighet. För om det var
något konferensen pekade på, så var
det uppmaningen att hålla minnet av
Förintelsen levande; att minnas de
som mördades, men också ära de som
med fara för sina egna liv såg till att
andra kunde överleva.
Yael Fried
11
Museibladet 4/2012
DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA
www.eurokork.se
www.eurotak.se
www.takanalys.se
12
Museibladet 4/2012
PROGRAM VINTERN 2012-2013
DECEMBER
Söndag 16 december kl 17.00
”Ni skall inte tro att ni är så märkvärdiga”
Ricki Neuman samtalar om sin nya bok med Willy Silberstein.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
JANUARI
Tisdag 8 januari kl 19.00
Tveeggade svärdet. Hur vår vardag påverkas av Facebook
Martin Blecher presenterar sin nya bok om socialamediejätten Facebook. ”Vi vet att vi har Facebook att tacka för den
enorma spridningen av information i Mellanöstern. Å ena sidan har Facebook hjälpt till att störta diktaturer, men å andra
sidan utsätts fler och fler för mobbing på Facebook som resulterar i självmord… Det personliga och det professionella
krockar. Problematiken med Facebook kommer nog alltid att vara tveeggad, men en sak är säker, du vet aldrig vem
som tittar.”
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 15 januari kl 19.00
De andras Jesus
I den kristna traditionen uppfattas Jesus från Nasaret inte bara som en vishetslärare utan även som en uppenbarelse
av Gud. Vi kommer att granska gudsuppenbarelser inom judendomen och islam och kristuskaraktärer ur olika
perspektiv. Panelsamtal bl a med Karin Hedner Zetterholm, docent i judaistik vid Lunds universitet och Leif
Stenberg, professor i Mellanösternstudier.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 22 januari kl 19.00
Kaddish på motorcykel
Leif Zern, känd teaterkritiker och författare, berättar om sin nya kritikerrosade skildring av uppväxten på Södermalm.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 29 januari kl 19.00
En osannolik kärlekshistoria
Jon Kahn berättar om sin bok som bygger på forskning om föräldrarnas kärlekshistoria från krigsslutet. Pappan var
tysk-judisk flykting, mamman hade svensk-judisk påbrå på mödernet och en starkt protysk far. Hur mycket visste
pappan om sin svärfars åsikter?
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
FEBRUARI
Tisdag 5 februari kl 19.00
Juden Jesus – vem var han?
Göran Larsson, teol. dr och docent i judaistik vid Lunds universitet, präst i Svenska kyrkan, författare samt välkänd
inom judisk-kristen dialog, tar sig an ämnet för Judiska Museets nya utställning.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 12 februari kl 19.00
Vilka kunskaper krävs för att tolka Bibelns språk?
Finns det en ursprunglig sanning i texterna som bara går att förstå genom grundspråken? Och vad händer med
bibeltolkningen då religiösa ledare inte längre behärskar källspråken utan enbart förlitar sig på översättningar?
Panel med Anne-Louise Eriksson, docent och forskningschef i Svenska Kyrkan, Jonas Holmstrand, docent i Nya
Testamentets Exegetik, Uppsala Universitet, samt Karin Tillberg, Pastorsadjunkt och doktorand i Gamla Testamentets
Exegetik (Hebreiska Bibeln), Uppsala Universitet.
Samtalsledare: Natalie Lantz, översättare
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
13
Museibladet 4/2012
Tisdag 19 februari kl 19.00
Judiska helgdagar i musik
Det judiska har inspirerat både judiska och ickejudiska tonsättare till att skriva verk med judiska motiv, särskilt med
helgdagar som inspirationskälla, och då inte enbart Max Bruchs Kol Nidrei. Tonsättaren fascinerades av melodin och
skrev den ursprungligen för kör. Men det finns andra... Bo Hyttner berättar.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
MARS
Tisdag 5 mars kl 19.00
Kurderna och judarna
Fredrik Malm om två folk i Mellanöstern med mycket gemensamt.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 12 mars kl 19.00
Livets vägar
Susanne Nylund-Skog, etnolog vid Uppsala universitet, berättar om det dokumentations- och forskningsprojekt
”judiskt vardagsliv” som hon leder samt om sin nyutkomna bok ”Livets vägar”, som bygger på intervjuer med tre
svenska judinnor.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 17 mars kl 17.00
Vänföreningens årsmöte
Information om program kommer i nästa nummer av Museibladet.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 19 mars kl 19.00
Det sjunde könet
Sebastian Selvén om antalet kön och genus i Talmud, och hur de ses av rabbinerna.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 26 mars 19,00
Kärlek och kärnfysik.
Lise Meitner, Eva von Bahr och en vänskap som förändrade världen
Hedvig Hedqvist, journalist och författare berättar om att vara kvinnliga forskare i början av 1900-talet inom de
mansdominerade naturvetenskapliga disciplinerna. Och om att inte få Nobelpriset. Tack vare den nära vänskapen till
Eva von Bahr lyckades Lise Meitner komma till Sverige den 1 augusti 1938. Julafton samma år skapar hon teorin för
den våldsamma energi som utlöses när en atomkärna klyvs.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
För allas trevnad bör bokade platser vara intagna 5 minuter före programpunktens början!
Vi bjuder på förfriskningar
Programavgift: 70 kr Medlemmar i Museets Vänförening: 50 kr
Vid förhinder meddela per telefon: 08-557 735 64 eller e-post: [email protected]
Med reservation för ändringar i programmet
Programmet kommer att uppdateras på hemsidorna www.judiska-museet.se och www.jmv.se
Om ej annat uppges äger arrangemangen rum på Museet
Adress: Hälsingegatan 2
Varmt
välkomna!
I samarbete med
14
Museibladet 4/2012
15
Museibladet 4/2012
Konstnärer
På Museet den 23 oktober
Konsten för dess egen skull
Gustav Klimt 1862-1918
Den kända konstkritikern Ingela Lind
talade den 23/10 under titeln Konsten
för dess egen skull om en av de verkligt
stora österrikiska konstnärerna från
förra sekelskiftet nämligen Gustav
Klimt. Han hör hemma i två viktiga
konstriktningar; symbolism och
jugend. Jämför med Edvard Munch
som representerade symbolism och
expressionism. Liksom många andra
stora konstnärer verkade Klimt i
protest mot det vedertagna akademiska
måleriet. Han var med och grundade
Wiener Secession tillsammans med
flera andra konstnärer. De opponerade
sig framför allt mot det konservativa
och moraliserande måleriet. Den nya
riktningen kallades jugendstil. Klimt
lämnade secessionen 1905 tillsammans
med flera andra konstnärer.
Gustav Klimt föddes 1862 i en förstad
till Wien som det andra av sju barn. Två
av hans bröder var också konstnärer.
Fadern var gravör och Klimt skulle
egentligen också utbilda sig i detta
yrke, men så blev inte fallet.
Det finns flera
skäl till att de
stora museerna
inte
har
så
många verk av
Gustav Klimt.
Dels målade han
sakta och dels
brändes
1945
fjorton av hans
verk avsiktligt.
Till Klimts mest
berömda
verk
hör Kyssen som
köptes in av
Österreichische
Porträttet av Adele Bloch-Bauer
Galerie i Wien. Målningen
visas nästan aldrig utanför
museet. Den är däremot mycket ofta förhållande med dessa kvinnor och
reproducerad och ansågs av många hade åtta erkända barn men förblev
alltför erotiskt utlämnande. Detta ogift. Han levde med sin mor och två
gäller också flera andra målningar av systrar.
Gustav Klimt.
Ingela Lind placerade Gustav
En annan mycket känd målning är Klimt i sitt historiska och politiska
ett porträtt av Adele Bloch-Bauer, sammanhang . Hon stannade vid
sittande. Den finns det sublima i Klimts konst som
idag i Neue Galerie även rymmer skräck. Hon påpekade
i New York och det fula som slingrande hår, häxor,
köptes 2006 in för vampyrer. Klimt har alltså kritiserats
135 miljoner dollar. för det fula, men också för det erotiskt
Den var under fyra utlämnande. Det vackra ofta i förening
månader
världens med guldfärg har naturligtvis inte mött
samma kritik.
dyraste konstverk.
Gustav Klimt målade
många porträtt av
frigjorda (ganska ofta
judiska) kvinnor som
ville bli förevigade
av en stor konstnär.
Han inledde ofta ett
Kyssen
Det blev en annorlunda kväll om en
spännande jugendkonstnär och med
en fascinerande uttolkare av Klimts
konst.
Hanna Feist-Wechselblatt
16
Museibladet 4/2012
Ny bok i serien Judiska öden
KIBBUTZER I SVERIGE
Judiska jordbrukskollektiv i Sverige
1936-1946
Det här är berättelsen om ett ganska okänt
kapitel i svensk-judisk nutidshistoria. Det är den
märkliga historien om de tysk-judiska ungdomar
som kom ensamma till Sverige kort före andra
världskriget. De kom att bo på Hälsinggården i
Dalarna och Svartingstorp i Skåne på sin väg till
Palestina.
Den nya boken kan
köpas till introduktionspriset 40:- före
december månads
utgång. Köp den direkt
i Museets bokhandel
Seforim eller beställ
den per telefon 08-557
735 64.
En given
Chanukkapresent!
17
Museibladet 4/2012
Författare
På Museet den 2 oktober
Rapport från en judisk stödstrumpa
Författaren Suzanne Gottfarb berättade
en oktoberkväll om sin senaste bok En
judisk stödstrumpa. Den handlar om
folk som arbetar inom vården och hur
gamla människor lever idag. Boken
har en kvinnlig och judisk blick på
tillvaron.
Som jude hade Suzanne en liberal syn
på alkohol. Vi har ju vårt kiddushvin,
tänkte hon. En av dem hon besökte
var begiven på starka drycker. De
anhöriga ville ransonera whiskyn
medan Suzanne tyckte att han skulle
få dricka så mycket han ville den lilla
tid han hade kvar.
- För att kunna försörja mig och få tid
och ro att författa arbetade jag deltid
några år inom hemtjänsten, inledde
Suzanne. Där fanns det människor i
alla åldrar, med all sorts utbildning,
från alla hörn i världen. Det var en
färgstark arbetsplats. Alla var udda. Där
fanns en iransk läkare, en hårdrockare,
en polsk arkitekt, en assyrier som gick
på lärarhögskolan. Vi arbetade ofta två
personer tillsammans. Jag samarbetade
bäst med Mahmoud som var palestinier
från Gaza. Han sa att vi hade samma
stamfar och var kusiner. Under många
diskussioner konstaterade vi att vårt
samarbete var en förebild för att lösa
konflikten om Mellanöstern.
- Jag lärde mig att TV och fjärrkontroll
är människans bästa vän, berättade
hon. Om tv:n inte fungerade och jag
lyckades fixa den fick jag uppskattning
och choklad.
- Genom vårt arbete fick vi komma
hem till gamla människor, se hur de bor
och höra om deras liv och glädjeämnen.
De ville gärna berätta. Ofta var vi den
enda mänskliga röst de hörde på hela
dagen.
Ulla, som var i 80 årsåldern, berättade
om sitt kärleksliv och mannen hon
älskade och gjorde sig fin för. Det visade
sig att det var hennes husläkare.
En av Suzannes favoriter var G.L, en
välklädd gentleman på snart 90 år som
öppnade en vinflaska och tog fram ett
glas när Suzanne kom. Hon kunde ju
inte dricka i tjänsten. Han läste mycket
böcker och alla kontaktannonser i
tidningen. Men han ville endast ha en
vänskapsrelation.
- En av dem som jag besökte var
pensionerad läkare. Han var född 1919,
hade varit med i Hitlerjugend och på
Hitlers sida under kriget. En av dem
som mördade mitt folk.
Jag skulle dra av honom hans stödstrumpor och ta på honom pyjamasen.
Då fick jag sitta på knä framför honom.
Stödstrumpan på knä, som en judisk
slav åt en nazist, tänkte jag.
- Den unge nazisten - den trevlige
gamla mannen. Det var svårt att få
ihop bilden. Den gamle mannen var
trevlig att prata med och blev glad
när jag kom. Jag ville höra, veta, var
nyfiken. Vi pratade ibland om kriget.
Jag började tycka om honom. Får man
tycka om honom? tänkte jag. Det blev
ett slags band mellan oss, men också en
inre konflikt hos mig. - Jag tycker om
människan, men inte om folket, sa han
när jag berättade att jag var judinna.
- Det värsta var att man fäste sig
vid de gamla, det var jobbigt när de
dog, menade Suzanne. Det kunde gå
över dagen. Jag tvingades ta farväl
av människor som jag varit hemma
hos och fäst mig vid. Men de är i den
andra världen nu tröstade jag mig. De
har lämnat ålderdomens förnedrande
tillvaro.
Med boken tar sig författaren an ett
sällan skildrat ämne: vården av gamla
och handikappade i vårt land. Och
de människor, ofta invandrare, som i
skymundan arbetar i ett samhällsviktigt
men gravt underskattat yrke, nämligen
hemtjänsten.
-Jag har många erfarenheter av olika
jobb, men arbetet med hemtjänst
var det roligaste av dem, avslutade
hon. Det var tacksamt, intressant och
roligt. På hemtjänsten visades värme
och omsorg om de gamla. Många
invandrare arbetade med hjärtat.
Det var mycket intressant att lyssna när
Suzanne berättade om sina erfarenheter
som hon samlat i boken.
Jag anser att boken behövs eftersom
politiker och andra beslutsfattare i vårt
land tror att de kommer att vara evigt
unga och aldrig bli gamla, sjuka och
behöva vård. Och där hemtjänsten får
alldeles för lite resurser.
Rut Milchner
18
Museibladet 4/2012
BEHÖVER NI FOTOGRAF
betald
annonsplats
vid bröllop, jubileum och andra viktiga
fester, porträtt eller reklam?
Kontakta Jan Herdevall
Sound & Music Studio
Telefon: 021-35 79 18
Mobil: 070-738 66 22
E-post: [email protected]
Hemsida: www.soundmusic.se
Sound & Music Studio arbetar med
foto, film och musik.
STÖD JUDISKA MUSEET
I samband med högtidsdagar
köp ett CHAJ-diplom i stället för blommor
För information och köp kontakta Museet telefon 08-31 01 43,
e-post: [email protected]
eller besök Museet på Hälsingegatan 2
CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal)
CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg
19
Museibladet 4/2012
Raoul Wallenberg100 år
På Museet den 4 september
Ingrid Carlberg om sin bok ”Det står ett rum här
och väntar på dig...”
Ingrid Carlberg började med att tala
om att hon beslöt sig för att forska om
Raoul Wallenbergs gärning och öde.
Nu fanns även möjligheter att få stöd
från UD för dylik forskning och tiden
kändes mogen. Efter att ha besökt
Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs
syster, som berättade hela historien om
Raoul för henne under ett enda besök,
beslöt sig Ingrid således för att tränga
djupare in i historien om Raoul.
Fickalmanackan från 1944 vittnar
om att Raouls resa mot Budapest
började den 7 juli 1944 då han klev
på tåget 13:50 till Berlin. Han hade
tio medpassagerare. Han var 31 år,
arkitekt och livsmedelshandlare på
väg mot ett diplomatiskt uppdrag trots
att han inte var utbildad diplomat.
Han var en främmande fågel i den
svenska diplomatin och en outsider i
det svenska näringslivet. Initiativet
till hans uppdrag kom från amerikansk
sida.
Därefter kom Ingrid in på Raouls
uppväxt och hans relation till den
dominante farfadern Gustaf, som
hyste stora drömmar för sin sonson.
”Det är de begåvades uppgift att höja
sig över mängden!” var hans åsikt
och Raoul, hoppades han, skulle få
en viktig position inom banken eller
eljest. Gustaf Wallenberg ansåg att det
var nödvändigt för Raoul att få insupa
den amerikanska andan, som innebar
att allt ligger i våra egna händer och
att ”the sky is the limit”! Efter Raouls
utbildning till arkitekt, som han valde
att utbilda sig till i USA skickades
han av farfar på kommersiell träning i
Kapstaden i Sydafrika och till Haifa i
Palestina för att lära sig bankväsende.
Där träffade han på tysk-judiska
flyktingar. Dessa gav honom insikter
om nazisternas egentliga agenda och
det som drabbade judarna i Europa.
Deportationen av över 430.000 judar
från den ungerska landsbygden till
Auschwitz, som orkestrerades av
Eichmann, hade tillfälligt stoppats av
Miklós Horty, Ungerns regeringschef,
den 7 juli.
När farfar Gustaf dör 1937 uppstår
ett vakuum i Raouls liv. Vad skall
han syssla med? Hur skall han hitta
ett meningsfullt arbete? Allt vad han
försökte sig på ville inte riktigt ta fart.
Jakob Wallenberg, som var fadder åt
Raoul erbjöd honom inget särskilt
arbete vid banken. Sven Salén, i vars
affärsimperium
Mellaneuropeiska
Handels AB ingick, företaget där
Raoul var anställd, var god vän med
Jacob Wallenberg. Sannolikt ordnade
Jacob Wallenberg arbetet åt Raoul på
Mellaneuropeiska Handels AB vilket
senare ledde till uppdraget i Ungern.
Wallenbergs uppgift blev att göra
allt han kunde för att rädda de
återstående ca 250.000 judarna i
Budapest. Han hade genom sitt arbete
för Mellaneuropeiska Handels AB
byggt upp ett betydelsefullt nätverk
i Budapest. Det skulle säkert vara till
en fördel.
Händelserna i Ungern på våren 1944
påverkade Koloman Lauer, chefen för
Mellaneuropeiska Handels AB, hårt.
På en vecka blev hans hår alldeles
grått, berättade Ingrid. Han, som hade
hela sin familj i Ungern, var nervös
och kände att han måste åka ner eller
hjälpa till. Judarnas situation i Ungern
Från Berlin reste han vidare till
Budapest dit han anlände den 9
juli. Raoul Wallenberg hade rätt
att återvända till Sverige efter två
månader, men som vi alla vet blev det
inte så.
var desperat. Iver Olsen, amerikan
och chef för War Refugee Board i
Stockholm, fanns i samma hus på
Strandvägen 7Asom Mellan-uropeiska
Handels AB och Lauer. De och
amerikanska ambassadören Herschel
Johnson förstod att en handfast
aktion i Ungern skulle behövas för
att försöka rädda de återstående
judarna där. Amerikanerna skulle
behöva agera genom neutrala ombud.
Därför skrev de till de olika neutrala
ländernas regeringar. Endast Sverige
nappade! Vem skulle man skicka?
Namnet Raoul Wallenberg kom upp.
Han hade den rätta bakgrunden och
skulle passa utmärkt för uppdraget att
åka till svenska legationen i Budapest
för att rapportera om situationen
och försöka rädda så många judar
som möjligt. Marcus Ehrenpreis,
dåvarande överrabbin, som först ställt
sig lite tvekande till valet av Raoul var
nu med på banan.
Så fort Raoul Wallenberg anlänt
till Budapest den 9 juli började han
bygga upp sin organisation. Före
pilkorsarnas maktövertagande den 15
oktober präglades tillvaron av många
hot och lite handlingar. Efter den 15
oktober följdes de många hoten av
fruktansvärda handlingar.
20
Museibladet 4/2012
Ingrid Carlberg anser att Raoul
Wallenbergs största bedrift handlar om
hans fantastiska organisationsförmåga
och diplomatiska insikter. Han byggde
upp en räddningsorganisation som
saknade motstycke. Han designade
skyddspasset, som officiellt producerades till 9.000 personer, men
som vi vet delades ut till fler. Raoul
Wallenberg hade 4-5 kontor i Pest.
Han hade 350 anställda! Han ordnade
kurirer som informerade de olika
kontoren varje morgon och kväll.
7000 personer bodde i hans hus i det
internationella gettot. Han lät bygga
ett svenskt sjukhus för 200 patienter.
Det svenska storköket lagade mat
till 1.500 personer per dag. 20
medarbetare hade särskilda telefoner.
Alla arbetade för högtryck.
Wallenberg
var
ingen
vanlig
diplomat. Han hade språkets gåva
och kunde skriva byråkratisk prosa
både på svenska och tyska. Han var
okonventionell, idérik och väldigt
strukturerad. Han var slug och djärv!
Raoul drev med bödlarna, vilket
självklart kunde vara livsfarligt.
Raoul Wallenberg var en av flera
aktörer i Budapest, men kanske
den viktigaste motorn. Han var
naiv som trodde att ryssarna skulle
applådera hans agerande när han reste
för att träffa representanter för de
framryckande ryska trupperna. Raoul
arresteras och fördes till fångenskap
den 17 januari 1945. Han skrevs in i
Ljubljanka-fängelset i Moskva den 6
februari samma år.
Ingrid Carlberg menade att den stora
frågan inte är varför han arresterades
utan varför han aldrig släpptes!
Ingrids bok ”Det står ett rum här och
väntar på dig..” har nominerats till
Augustpriset.
Yvonne Jacobsson
Svensk-judisk historia
På Museet den 28 augusti
Judisk historia i Sverige
- en framgångsberättelse
Den 28 augusti gästades museet
av fil dr Carl Henrik Carlsson
från Hugo Valentin-centrum vid
Uppsala universitet, som inför
ett fullsatt auditorium höll ett
föredrag om ”Judarnas historia i
Sverige från Aaron Isaac till idag”.
Carlsson är historiker, som via sitt
släktforskningsintresse (han grundade
Judiska
släktforskningsföreningen
1997 tillsammans med Maynard
Gerber) framför allt intresserat sig för
svensk-judisk historia.
Föredraget var en slags sammanfattning
av flera föredrag han brukar hålla,
bland annat i en universitetskurs i
ämnet han startat. En del kände den
historieintresserade kanske redan
till, men annat var nytt och kanske
överraskande, eftersom Carlsson
också redogjorde för de senaste
årens starkt växande vetenskapliga
forskning i ämnet. Detta främst inom
ramen för det forskarnätverk, där han
själv är koordinator.
Föredraget förmedlade en hel del
siffror och statistik över judisk
invandring och bosättning i Sverige,
men också många exempel på typiska
eller särskilt intressanta levnadsöden.
Det redogjordes också för relationen
mellan den svenska statsmakten,
samhället och den judiska minoriteten.
Ofta var kungamakten positivt inställd
till judars etablering i landet, men var
också tvungen att ta hänsyn till mer
judefientliga opinioner och aktörer,
vilket resulterade i kompromisser
som det så kallade judereglementet
1782. Succesivt kom inskränkningar
i exempelvis yrkesutövning och
bostadsort att avskaffas, och 1870
brukar betecknas som ett märkesår
då en grundlagsändring gav mosaiska
trosbekännare (nästan) fullständiga
medborgerliga rättigheter. Tidigare
fick till exempel en jude inte vara
riksdagsman eller ha statstjänst.
Parallellt med denna så kallade
emancipationsprocess skedde en
inomjudisk reformprocess från en
mer traditionell, ”ortodox” inriktning,
till en reformjudendom som i viss
utsträckning närmade sig den
lutherska statskyrkan i vad som kallats
en ”klerikal assimilering”. Carlsson
redogjorde också för relationen mellan
den redan etablerade judenheten i
Sverige och nyinvandrade judar eller
sådana som ville flytta hit. Många
judar tillhörde vid 1800-talets slut
en svensknationell elit och var
ambivalenta till nyinvandringen av
så kallade östjudar, vilka fortfarande i
regel var traditionellt ”ortodoxa” och
tillhörde en annan socioekonomisk
klass. Senare forskning har dock
visat att nykomlingarna också gavs
en hel del stöd. En parallell uppstod i
samband med nazistepoken i Tyskland.
Stockholms mosaiska församling har
21
Museibladet 4/2012
fått mycket kritik för sitt agerande,
men senare tids forskning har i viss
mån ändrat den.
Invandringen har skett ganska
kontinuerligt – om än med vissa
toppar – allt sedan Aaron Isaac kom
hit 1774 som den förste juden som
fick bosätta sig här permanent utan
att behöva konvertera. Invandrarna
har haft olika geografisk bakgrund
och olika skäl till att komma hit. En
stor del har varit av flyktingkaraktär,
exempelvis 1930-talets invandring
från Tyskland och andra länder,
”1945 års räddade”, och invandringen
från Polen mellan 1968 och 1972.
Däremot vill Carlsson beteckna den
”östjudiska” invandringen från mitten
av 1800-talet till tiden kring första
världskriget som i huvudsak beroende
på ekonomiska orsaker och en vilja att
undslippa den långa ryska värnplikten,
även om antisemitism bland annat i
form av fruktansvärda pogromer också
hade betydelse. Denna invandring
var till en början i stor utsträckning
en kedjemigration: några pionjärer
etablerade sig i Sverige och lockade
sedan hit släktingar och vänner.
Carlssons egen undersökning visar
exempelvis att inte mindre än 75 %
av de östjudar som bodde i Sverige
år 1880 var födda i guvernementet
Suwalki i ryska Polen. Även den första
invandringsgenerationen till Sverige
decennierna kring 1800 hade i stor
utsträckning varit kedjemigranter, om
än inte i lika stor utsträckning: ungefär
en tredjedel kom från Mecklenburg.
Det fanns som sagt mycket fördomar
mot ”östjudarna”. Invandringen var
vid denna tid fri, men de var starkt
diskriminerade när de sökte svenskt
medborgarskap. Trots detta lyckades
även denna invandrargrupp integrera
sig väl i det svenska samhället,
precis som tidigare invandrade tyska
och danska judar gjort. Utan den
östjudiska invandring hade det på
grund av den snabba assimileringen
kanske heller inte funnits så många
svenska judar på 1930-talet när
nästa invandringsvåg kom i form av
några tusen personer som flytt undan
Nazitysklands raspolitik. Många av
dem kom sedan att spela en stor roll
i efterkrigstidens svenska kulturliv,
men även på annat sätt – varumärket
Felix kommer som bekant från en
judisk flykting som lärt svenskarna
äta Bostongurka! Antalet hade kunnat
vara betydligt större, om inte Sverige,
liksom de flesta andra länder, fört en
så restriktiv invandringspolitik - en
mörk period i svensk historia.
I krigets slutskede blev Sverige
desto aktivare. Tack vare den
spektakulära och omtalade så kallade
Bernadotteexpeditionen kom ungefär
11-13.000 judar till Sverige mellan
april och juli 1945. Även om de
flesta så småningom utvandrade,
blev många kvar och bidrog starkt
till den förnyelse av judiskt liv som
därpå följde. Flera av dessa ”1945
års räddade” har gjort stora insatser
genom att muntligt, skriftligt eller
via konstnärliga uttryck berätta om
sina fruktansvärda erfarenheter. Den
senaste stora invandringsgruppen är
de ca 2.500 polska judar som kom
hit mellan 1968 och 1972 till följd av
hätska antisemitiska kampanjer och
massavskedanden. En av de mest kända
i denna grupp är Dorotea Bromberg
som Carlsson minns från sin skoltid.
Den nyanlända flickan från Polen som
Carl-Henrik Carlsson
Foto: Elin Carlsson
inte begrep ett ord av undervisningen
var den av eleverna som sedan gjorde
den största karriären!
Carlsson ställde frågan: är då
judarnas historia i Sverige en
framgångsberättelse? Tja, det beror
naturligtvis på vilket perspektiv man
har, vad man menar med framgång och
vad man jämför med. Men i det stora
hela måste nog frågan besvaras med
ett ”ja”. Generellt sett har den judiska
befolkningsgruppen integrerat sig
mycket väl (fast man kan naturligtvis
alltid fråga sig till vilket pris man
anpassat sig). Antisemitismen i
Sverige får inte underskattas, vilket
den ofta gör. Den har ändå oftast
varit svagare än i många andra
länder. Integrationen har också varit
dubbelsidig, och mycket av det som
uppfattas som ”typiskt svenskt” har
initierats eller starkt påverkats av
infödda eller invandrade svenska
judar. Göteborgsvitsen är bara ett
exempel!
Under den avslutande frågestunden
ställdes många frågor från publiken,
som visade med vilket stort intresse
de följt den kunnige och entusiastiske
föredragshållaren.
Birgit Blideman
Vänföreningens årsmöte äger rum
söndagen den 17 mars kl 17.00
på Judiska Museet, Hälsingegatan 2
Information om program efter årsmötesförhandlingarna,
kommer i nästa nummer av Museibladet
22
Museibladet 4/2012
Investeringsverksamhet
23
Museibladet 4/2012
Redaktörens funderingar...
...om optimism med mera
Både jag själv och andra tycker
att jag är en optimistisk person.
Jag brukar säga att jag måste
vara optimist för annars skulle
jag nog inte orka göra något
överhuvudtaget. Men ibland kan
det bli för mycket av det goda.
Några få dagar i månadsskiftena
oktober/november och februari/
mars står solen på ett speciellt
sätt på eftermiddagen så att
hela mitt kök blir upplyst. För
detta krävs naturligtvis att solen
faktiskt skiner och inte befinner
sig bakom en stor grå himmel.
Häromdagen sken den i alla fall
när jag kom in i köket för att
förbereda middagen. Min tanke
i detta ögonblick var: Vilken tur
att mina fönster är så smutsiga,
annars skulle jag vara tvungen
att vinkla om persiennerna. Det
är väl ändå höjden av optimism,
eller kan det vara lättja?
I det här numret finns artiklar
om det mesta inom det judiska,
bland annat om den svenskjudiska identiteten. De flesta
av
Vänföreningens
judiska
medlemmar har ju en svensk
historia som sträcker sig mellan
65 och 130 år tillbaka i tiden, en
del till och med ännu kortare. Min
sträcker sig nästan 240 år på en
gren, 225 på en annan och den
gren som anlände sist till Sverige
kom för 130 år sedan, men ingen
kom egentligen som flykting, utan
de lämnade helt enkelt sina hem
för att börja något nytt i Sverige.
De tidiga invandrarna som kom
från Bützow i Mecklenburg hade
det egentligen ganska bra men
kände tydligen att de ville pröva
på något nytt.
Min tidigaste förfader som kom
till Sverige var Fabian Philip,
en av de personer som kom hit
genom Aaron Isaacs försorg.
Arje Löb eller Levin Joseph
som han också kallades kom till
Sverige och Norrköping 1789 och
hamnade 1794 i Stockholm och
blev kantor i Församlingen 1796.
Min sist invandrade förfader kom
hit då Församlingen 1883 skulle
anställa en ny rabbin. Man ville ha
en elev till Abraham Geiger, och
därför fick min mammas morfar
Gottlieb Klein tjänsten.
Det kanske inte är så konstigt
att min judiska identitet skiljer
sig ganska mycket från de flesta
andras. Att sedan min pappa
hade en annan religion påverkade
mig naturligtvis också.
Jag brukar säga att jag växte
upp med både Moses och Jesus
och se här vilken fin koppling jag
gör till vår kommande utställning
”Juden Jesus”. Jag vet inte mer
om den än vad ni gör, nämligen
det som Yvonne Jacobsson skrev
i förra numret av Museibladet.
Jag önskar er alla en Glad
Channuka och en God Jul. I år
hinner man verkligen att fira
båda ordentligt utan att stressa
ihjäl sig.
@nnika €hnwall
Glad Channuka, God Jul och
Gott Nytt År!
önskas alla medlemmar i
Judiska Museets Vänförening
24
Museibladet 4/2012
Invigningen av
Elsa Grünewald med kritan i hand:
”Min bror Isaac målar också!”
Foto:
Bilderna
till
vänster:
Karl H
Kruse
Bilderna
till höger:
Annika
Ehnwall
Utställningssalen
Sigrid Hjerténs porträtt i olja av Elsa med
reflektioner från andra delar av utställningen
Yvonne Jacobsson är imponerad av Charlotte Wells
halsduk som är inspirerae av Elsa Grünewalds fäger
Yvonne Jacobsson, Ingert Glasman, kulturminister Lena
Adelsohn Liljeroth och stabschef Henrik Toremark