Transcript VALENS

Lennart Lönngren
VALENS
Vad är det?
1
Låt oss först klargöra skillnaden mellan
dependens och valens.
Dependens är ett syntaktiskt begrepp, valens
ett semantiskt. Båda relationerna är riktade
och kan därmed avbildas m.hj.a. pilar.
Dependenspilar dras mellan ord, och
resultatet blir en syntaktisk struktur.
Valenspilar dras mellan lexem, och resultatet
blir en semantisk struktur.
2
En dependenspil går från huvudord till
bestämning (beroende led).
En valenspil går från predikat till aktant. Här
avses semantiskt predikat, inte syntaktiskt eller
logiskt.
3
En annan viktig skillnad gäller den formella
egenskapen hos ifrågavarande struktur.
Dependensstrukturen är ett träd, medan
valensstrukturen är friare: en graf, varav trädet
är ett specialfall.
I trädet får det bara finnas en toppnod. Ingen
nod får ha mer än en ingående pil.
Valensstrukturen har inte dessa begränsningar.
4
Låt oss ta ett exempel: Mitt hus är gult.
Dependensstruktur.
är
eller:
Mitt hus är gult.
hus
gult
mitt
Valensstruktur (förenklad).
mitt
gult
(är)
hus
eller:
Mitt hus (är) gult.
5
Vi ser att valensrepresentationen bryter mot
båda de regler som gäller för trädstrukturen.
Det finns två toppnoder, mitt och gult, och
ordet hus har två ingående pilar.
gult
mitt
hus
6
Vi kan använda färger för att markera olika
syntaktiska eller semantiska relationer, t.ex.:
till subjekt
till/från attribut
till predikativ
Mitt hus är gult.
Mitt hus (är) gult.
7
Vi noterar att attributet mitt är beroende led i
dependensstrukturen men oberoende – alltså
predikat – i valensstrukturen.
Vi ser vidare att predikativ är en rent
syntaktisk företeelse.
Det syntaktiska predikatet är har ingen egen
nod i valensstrukturen. Det är ett s.k.
syntaktiskt lexem. Vi återkommer strax till
detta begrepp.
8
Tyvärr är dependensstrukturen problematisk.
Den kan t.ex. inte återge relativa ord utan att
frångå trädets begränsningar. Jfr.:
till objekt
vet
Jag
vet
att
dricker
du
Jag
vad
dricker
du
9
Trots dessa brister är det i pedagogiska
sammanhang nödvändigt att i valet mellan
dependens och valens hålla sig till den förra.
En språkundervisning baserad på
valensbegreppet skulle bli alltför krävande.
Möjligen kan man i den syntaktiska
representationen använda begreppen stark och
svag dependens, vilket är ett sätt att bakvägen
införa en semantisk dimension.
10
Det förhåller sig nämligen så att dependens –
liksom mycket annat i traditionell språkanalys –
är baserad på blandade kriterier.
Ett viktigt kriterium är det morfologiska,
vilket innebär att ett huvudord genom
kongruens eller styrning bestämmer formen
på en bestämning; t.ex.:
stora  hus
se  honom
val  av kurs
11
Ett semantiskt kriterium är också viktigt,
nämligen just valens, alltså ett predikats krav
eller förväntningar på närvaro av viss aktant.
Om dependens ”stöttas” av valens kan vi anse
den stark; eljest är den svag. Jfr:
pappas
ankomst
pappas
bil
mordet
på A. Lind
mordet
på NK
12
Vi skall nu emellertid lämna den
problematiska dependensen åt sitt öde och
helt ge oss hän åt valensbegreppet.
Som sagts ovan är den viktiga enheten
lexemet. Liksom valens är lexem ett rent
semantiskt begrepp.
Lexem kan vi klassificera på olika sätt.
13
Först och främst skiljer vi på semantiska
och syntaktiska lexem.
Endast de semantiska lexemen besätter noder
i grafen.
De syntaktiska lexemen kan vara semantiskt
tomma, men de kan också fylla vissa
funktioner, t.ex. vara rollmarkörer.
14
Om ett syntaktiskt lexem har formen av ett
ord, sätts detta inom parentes. Exempel:
Han tänker (på) dig.
Valet (föll på) Ivan.
Kor (är) kloka (djur).
15
Semantiska lexem kan klassificeras vidare med
avseende på innehåll och form.
Med avseende på sitt innehåll indelas
semantiska lexem i predikat och ickepredikat. Ett predikat betecknar ett faktum
(en situation). Ett icke-predikat betecknar
ett objekt.
Endast predikat har valens.
16
Skillnaden mellan predikat och icke-predikat
kan illustreras med tvetydiga ord som färg och
växt:
Vilken färg har bollen?
Vilken färg köpte du?
Växten är dålig.
Växten är tålig.
17
Med avseende på formen gör vi först en
uppdelning i explicita och implicita lexem. De
senare sätts inom citationstecken av typen «».
Explicita lexem indelas i segmentella och
icke-segmentella. Exempel på de senare är
frågeintonation och markerad ordföljd.
Segmentella lexem, slutligen, indelas i fria
och inkorporerade. De senare består av ett
eller flera morfem inuti ett fritt lexem. De
markeras genom vinkelparenteser.
18
Låt oss ta ett par exempel. Sammansättningarna skäggväxt och krukväxt illustrerar flera
av de nämnda distinktionerna:
<skägg>växt
Skägget växer.
<kruk><väx>t «i»
Blomman växer i (en) kruka.
19
I skäggväxt besätter växt samma nod som
växa; växt i denna betydelse är ett syntaktiskt
derivat av växa.
I ordet krukväxt måste växt och växa besätta
olika noder.
Av denna anledning motsvaras ordet
skäggväxt av två lexem: <skägg> och
skäggväxt, medan ordet krukväxt motsvaras
av tre lexem: <kruk>, <väx> och krukväxt.
20
I båda fallen är avledningsmorfemet t
syntaktiskt. Jfr också:
<tidnings>läsning
<tidnings><läs>are
Obs. att den röda pilen pekar mot hela ordet
tidningsläsare!
21
Alternativt kan krukväxt analyseras som
”något som växer och som befinner sig i en
kruka”:
<kruk><väx>t «i»
Lexemuppsättningen förblir
densamma.
22
Låt oss summera klassifikationen av
semantiska lexem med avseende på formen.
Implicita
Explicita
Segmentella
Fria
växt
Icke-segmentella
Inkorporerade
<väx>t
?
«i»
23
Även flexionsmorfem kan vara syntaktiska
eller semantiska. I förra fallet sker ingen
markering:
pappas ankomst
Semantiska flexionsmorfem, däremot,
representeras på ett speciellt sätt, nämligen
genom sin kategoritillhörighet:
pappas<GEN> bil
24
SLUT
25