Transcript nr 2 - Skånska Gårdar

Föreningen Skånska Gårdar
ser som sin uppgift att utbreda
och vidmakthålla intresset för
den skånska landsbygdens
byggtraditioner.
MEDLEMSBLAD
NR 2 2013
UR
INNEHÅLLET
Öppen trädgård x 3
Foto: Märit Mårtensson, Mona Nielsen och Karin Sandström.
Foto: Christer Fahlström
I sommar får vi tillfälle att besöka tre trädgårdar, två färdiga och en
nyligen påbörjad. Läs mer på sidorna 3-5.
Årsmöte i Dalby
Kök nu och då
Kerstin Börjesson skriver om kökets historia på sidorna 6-8
Kom till årsmötet den 1 juni,
läs mer på sidan 3
Trädgårdshistoria
Annika Ågren skriver om
den skånska trädgårdens
historia. Hon ger också tips
om hur man kan återskapa
en igenvuxen trädgård
sidorna 10-11
Michelles mat
Vårprimörer tillagade på
franskt vis
sista sidan
Efterlysning: Kök!
Exempel på illare, här på Nämndemansgården på Ven. Eldstaden har ersatts av en
elektrisk spis men sättugnen finns ännu kvar i stugan bakom väggen till vänster.
Foto: Regionmuseet Kristianstad
Vill du visa upp ditt?
Mejla text och foton
till info
@skanskagardar.se
Alternativ till buxbom
För några år sedan drabbades buxbom av en för
Sverige ny svampsjukdom,
Cylindrocladium buxicola.
Sjukdomen kom troligen
med importerat, till synes
friskt växtmaterial och är
omöjlig att behandla.
Buxbomsbladen blir gula
eller gulorange. På undersidan kan man se ett vitt ludd
särskilt efter fuktigt väder,
och på stjälkarna kan man
se brunsvarta streck. Så
småningom faller bladen av
och plantan dör.
På många kyrkogårdar har
meter efter meter av buxbomshäck grävts upp och
bränts, och det är förbjudet
att plantera ny av rädsla för
smitta.
Som privatperson ska man
inte drabbas av omedelbar
panik.
Gulnande blad kan också
orsakas av sol, frost och
klippning, av alltför kompakt jord eller av näringsoch vattenbrist. Dessutom
finns en annan, mindre all-
varlig svampsjukdom, Volutella buxi som också gör
att bladen gulnar.
Börja med att lägga några
angripna blad i en plastpåse
några dagar.
Titta sedan under bladen.
Har det bildats sporludd
som är rosa eller orangefärgat är plantan angripen av
den mindre allvarliga typen
av svamp. Klipp då bort
angripna partier och försök
hålla luftigt kring plantorna.
Bildas det vitt ludd under
bladen är det tyvärr C. buxicola. Gräv då upp plantorna
och bränn dem tillsammans
med nedfallna blad. Gräv
också bort och gräv ner
smittad jord så att sporer
inte kan föras vidare. Sanera redskap och stövlar/skor
med t-sprit.
Sjukdomen kan troligen
spridas via luften, med fåglar och andra djur och via
trädgårdsredskap och skosulor. Undvik att promenera
bland smittade plantor – du
kan dra hem smittan!
Få, om ens några seriösa
plantskolor, säljer i dag
buxbomsplantor.
Har man fortfarande egna,
friska plantor kan man föröka dem med sticklingar och
hoppas på att smittan håller
sig borta.
I stället för buxbom kan
man sätta kanthäckar av
lavendel (Lavandula officinalis) eller isop (Hyssopus
officinalis) som också varit vanliga i Skåne. Timjan
kan också vara ett grågrönt
alternativ. Idegran (Taxus),
järnek (Ilex) och myrtentry
(Lonicera nitida) är vintergröna möjliga ersättare liksom till exempel gamander
(Teucrium) med sina små
runda, mörkgröna blad. Den
kan dock frysa tillbaka under riktigt tuffa vintrar. Liguster (Ligustrum vulgare)
är delvis vintergrön och lätt
att formklippa.
Ovan: Gamander. Foto
”Rasbak”, Wikimedia Commons
Nedan: Buxbom. Foto
Eleonore Nilsson Odén
Text: Annika Ågren
”Jag använder bara riktiga tum”
Besöket på Järseke såg 27 april
Ett femtontal medlemmar hade mött upp för att bese Järseke såg. Värdparet, Gerd och Svenne Hermodsson, bjöd
på kaffe med tilltugg, under vilket Svenne Hermodsson berättade om sågen och gården. Gården är på 80 hektar, varav
70 är skog uppe på åsen.
Några kommentarer på Facebook om besöket:
”Alltid lika fascinerande att möta yrkesmän som verkligen kan sin sak - och dessutom, som idag, berättar fint om
det.”
”Ett mycket givande studiebesök, i verkligheten var allt
mycket grövre än det ser ut på bild. Otroligt att det gick att
såga så grovt så snabbt och med den precisionen!”
”Tycker att bilden där mästaren sätter sitt finger i sågklingan ger en uppfattning....”
På frågan om man kunde få det uppsågat i riktiga tum svarade Svenne Hermodsson:”Jag använder bara riktiga tum!”
Text och foto: Christer Fahlström
Årsmötet i Dalby
lördag 1 juni kl 13.00
Vänligen anmäl er till
Christer Fahlström på
[email protected] eller på
telefon 0739-32 45 17, så vi kan
beräkna kaffet.
Efter årsmötet dricker vi kaffe i Strädelängan och får veta lite om dess historia och framtidsplanerna.
Öppen trädgård i Vitabytrakten
söndag 9 juni
Grevlundamölla kl 10-12
Vitaby kyrkby kl 14-16
Anmälan sker till Christer Fahlström på [email protected] eller
telefon 0739- 32 45 17 senast 1 juni. Vägbeskrivning erhålles vid anmälan.
För mer information om dessa trädgårdar, se medlemsblad nr 1/2013.
En tredje trädgård i Björka har tillkommit, se nästa uppslag. Observera annat datum.
Var hittar jag gamla växtsorter?
Karin Sandström (ägaren till trädgården i Grevlundamölla) hade ett par frågor om alternativ till buxbom och hur man får
tag på gamla växter. Annika Ågren svarar här nedan och på föregående sida.
Svar:
Gamla köksväxtsorter kan man t ex hitta via föreningen Sesam, http://www.foreningensesam.se/, och t ex Runåbergs
fröer http://www.runabergsfroer.se/ och Impecta fröhandel http://www.impecta.se/ har både blom- och grönsaksfrön av
äldre sorter.
Annika Ågren
Urgamla fruktträd och blekegräsmattor
2009 besökte vi Christer och Märit Mårtensson på öppen
gård med tema bakugnar. Då var de i full gång med att
renovera sin skånelänga till bostad.
Nu har vi blivit inbjudna igen, denna gång för att få njuta
av deras prunkande trädgård.
Gården Mariehem har legat ungefär på sin nuvarande plats i flera
hundra år, men husen har blivit utbytta i omgångar. Dels genom
olika arvsdelningar och dels genom en brand, som inträffade under något av de första åren på 1880-talet.
Före branden var det en stor fyrlängad gård, som delades mellan två bröder. Delningen innebar att några nya hus uppfördes åt
vardera hållet från den gamla gården.
De hus, som hörde till vår gård, hann bara få några år på nacken,
innan de förstördes av en brand. Efter den branden uppfördes de
tre hus som nu hör till gården. De blev färdiga 1885. De ligger en
bit norr om den ursprungliga gården och har en öppen sida mot
trädgården i söder.
På 1920-talet bytte gården ägare. Den nya familjen anlade då
trädgården, med ytterkanten omringad av gråstensmur.
De två ogifta systrarna i familjen levde kvar till 1987. Därefter
stod gården tom till 2001.
Trädgården hann förfalla rejält och var full av sly och brännässlor när vi flyttade dit. Det var med svårighet man kunde urskilja
mönstret.
Anmälan sker till Christer Fahlström på info@
skanskagardar.se eller telefon 0739- 32 45 17
senast 1 juli.
Vägbeskrivning erhålles vid anmälan.
Förutom trädgården visar Christer och Märit gärna sin uppvärmning, där huvudkällan är en luft/
vatten värmepump, och sitt kök
för intresserade.
Öppen trädgård i Björka lördag 6 juli kl 14-16
Rester av den ursprungliga gårdsplanen med sin brunn, kan
man idag se just vid infarten till gården. Där syns den översta delen av en stor stensatt brunn, som har varit igenfylld,
men där fyllningen nu har sjunkit en bit. När vi har grävt
i trädgården har vi också hittat ”stenoret”, som funnits på
den gårdsplanen. Det ligger nu ungefär 25 centimeter ner.
När trädgården anlades, enligt en osäker uppgift ska det
vara på 1930-talet, så skapades den efter ett utformat mönster för allmogeträdgård. När Christer var nybliven ägare till
gården hittade han just det mönstret i någon bok. Mariehems trädgård var nästan exakt likadan. Tyvärr minns han
inte var han såg skissen och vi har inte lyckats återfinna
bilden.
träd. Den har samma goda plommon. Planerna är, att vi ska
försöka ta ett par rotskott och få några nya plommonträd.
Sedan finns också två gamla äppelträd som vartannat år ger
mycket frukt, men som inte ger speciellt goda äpplen. Skörden från det ena av dem brukar vi göra must utav. Det blir
god must, om man skördar precis när äpplena mognat och
det finns litet syrlighet kvar.
Längs västra muren löpte tidigare två parallella rader med
plommonträd. De har fallit av ålder och är endast delvis
ersatta.
Trädgården är indelad i ganska små fält, åtskilda genom
smala rabatter. Vissa fält var så kallade ”blekegräsmattor”.
Där lades linnet ut i solen, för att blekas.
Mittdelen på östra sidan var köksträdgård. Motsvarande del
på västra sidan hade olika bärbuskar.
Den indelningen har vi kvar, även om köksodlingen inte är
så omfattande. Numera har vi också några vinstockar intill
bärbuskarna på västra sidan.
Trädgården är symmetrisk. Infarten, som kantas av en liten
allé med fruktträd, delar den i två delar. Många av fruktträden har blivit för gamla och fallit, men vi har ersatt dem
med några nya. Idag finns bara fyra av de gamla träden
kvar.
Ett av dem är ett gammalt päronträd, som står strax
innanför grindhålet. Det trädet var nästan dött när
vi flyttade hit. Huvudstammen är avsågad och ganska rutten och ihålig. Barken nere vid marken är också litet rutten. Det fanns endast en levande gren kvar.
När trädet började få vatten och näring, så sträckte det
upp sin enda gren och den har nu bildat en ny stor krona.
Päronträdets dagar är antagligen räknade, men vi hoppas att inte åldern kommer att ta ut sin rätt alltför snart.
Vartannat år ger päronträdet massor av gråpäron, men vilar
sig där emellan.
Intill logen står ett gammalt plommonträd, som knappt ger
någon frukt, men de få plommon som kommer är goda
blåröda frukter. Det verkar vara ett rotäkta träd. Där finns
en stam tätt intill den gamla, som ser ut att vara ett eget
Eftersom vi tycker mycket om rosor och andra klätterväxter, så har vi tillfört gården mera sådant.
Husen får gärna vara inklädda i växter, även om vi vet att
det med tiden kan orsaka problem. De problemen får vi ta
itu med vid behov.
De stora pampiga almar, som fanns längs den södra sidan
av muren är döda genom almsjukan, men vi använder stammarna till klätterväxter.
Trädgården är i övrigt ganska lantlig, utan skarpa övergångar mot den omgivande naturen.
Text och foto: Märit Mårtensson
Från öppna hyllor till öppna hyllor
Den mest fascinerande tidsresan som man kan göra i ett
äldre hus upplever man i köksregionerna. De förändringar
som köket genomgått under loppet av 100-150 år är enorma
och speglar samhällets snabba tekniska utveckling. Tanken
på avsaknad av vatten och avlopp, elektriskt ljus, kokplatta
och frys framstår lika avlägset som medeltiden för de flesta
av oss, trots att det bara handlar om ett par generationers
resa bak i tiden.
Före 1800-talets mitt är köket ett allaktivitetsrum med undantag från större hushåll. Eldstaden bidrar med både värme och ljus. I köket, eller stugan, både äter och sover man
samt utför olika sysslor, framför allt under den mörka tiden
på året. Köket i modern mening får sin form först kring
mitten av 1800-talet, när gjutjärnsspisen gör entré i hemmen. Nu ersätts eldstadens ljus med fotogenlampor, vilket
minskar kökets karaktär av vardagsrum dit all verksamhet
efter skymningstid är förlagd. Järnspisarna förenklar matlagning och bakning och effektiviserar värmehållningen.
De tar också mindre plats i köket och minskar problem med
rök och sot.
Järnspisarna placeras till en början i den öppna eldstaden
och rökröret kopplas till eldstadens rökgång. I nya hus ställs
järnspisen på en murad sockel och över spisen placeras en
rökkåpa av plåt. Järnspisarna finns i olika storlekar och tillverkarna experimenterar mycket med olika tillbehör såsom
varmvattenbehållare, värmeskåp, strykjärnsugn m.m.
Köksinredningen är i allmänhet enkel under 1800-talet och
består av förutom spisen av lösa bord och bänkar, enstaka
fristående skåp samt öppna hyllor på väggarna. Diskbänkar
finns inte i de tidigaste köken då vatten och avlopp saknas
inne i husen. Istället diskar man i lösa baljor av trä eller
bleck.
I köken eller intill köket finns i regel också ett skafferi, ofta
i form av en inbyggnad av spåntad panel. Förutom skafferiet förvaras också en del mat i särskilda matkällare eller i jordkällare. I finare hem förekommer också isskåp för
kylförvaring av färskvaror. Isskåpen var fristående, mindre
skåp och stod i köket eller ännu hellre i ett svalt angränsande utrymme.
I slutet av 1800-talet utökas kökens skåpsinredning med
enstaka fasta skåp. Nu börjar också vatten och avlopp att
dras in i husen. Själva diskhon utförs av emaljerad plåt eller
kläddes i zinkplåt. Även diskbänken består av zink, koppar
eller marmor men vanligast är bänkskivor av trä. Väggen
bakom spisen och spisens sockel är ofta klädd i vitt kakel med fasade kanter och minimala fogar. Övriga väggar
skulle vara avtorkningsbara och målas i linoljefärg. Golven
är i allmänhet av trä eller i mer exklusiva kök av keramik‑,
sten- eller möjligen viktoriaplattor. I slutet av 1800-talet
börjar man också lägga enfärgad linoleum på golven i de
finare hemmen. Mönstrad linoleummatta blir vanlig först
under tidigt 1900-tal.
I städernas paradvåningar inreder man särskilda serveringsgångar som en buffert för att minska risken för matos och
slammer in i resten av våningen. Skåpen med både under- och överskåp når från golv till tak och här förvaras
serveringsporslinet. Skåpsluckorna i serveringsgången och
i köket utförs i massivt trä i sedvanlig halvfransk stil med
profilerade speglar och med överfalsad kant så att luckan
Några exempel på äldre köksskåp. Till vänster ett övergivet kök, kanske från 1920 eller 1930-talet, som sett sina bästa dagar oc
tyvärr är närapå unikt. Väggarna över bänken kan tyckas kala men mer skåp än så här behövde man förmodligen inte. I köket fin
dessutom ett kallventilerat skafferi bevarat vilket är en riktig tillgång. Bänken till höger med underskåp kommer från ett torp och e
under 1950-talet av en modernare inredning som delvis ännu finns kvar. Den gamla köksbänken är sannolikt från 1930-talet (luc
fyllningar är av masonitskivor) och grönmarmorerad som kolmårdsmarmor. Som synes är luckan inte överfalsad och helt slät uta
filering. I renoverat skick kan skåpen mycket väl återanvändas. Spis och bänkinredning kan höjas på en sockel eller genom en lå
ovanför luckorna. Istället för att riva ut skåpen kan de kompletteras med nya överskåp i stil med de gamla.
Foto: Regionmuseet Kristianstad.
ch som
nns
ersattes
ckornas
an proådrad
Förändringar i köket
försänks något. Beslagen består till en början av nyckelvreden eller enkla knoppar av trä eller porslin. Snickerierna är
målade i brutet vitt, grått, beige, olika bruna nyanser eller
ekådrade. Kring sekelskiftet 1900 blir björkådring populär på skåp och snickerier liksom olika gröna nyanser eller
kraftigare blå eller röda färger.
I början av 1900-talet förenklas luckorna och utförs med
helt släta speglar utan profil. Ofta är luckorna relativt små i
bänksidorna och har en närmast kvadratisk form. Pärlsponten används flitigt kring sekelskiftet och används både till
skåp och till väggarnas bröstningspanel. Kring 1920-talet
målas köken gärna i ljusa färger och från 1930-talet känner vi igen den ljusgröna, gråvita och ljusgula färgen som
fortsätter att vara populär under 1940–60-talen.
nya kök fram. Redan under 1930-talet ritas kök som i stort
sett överensstämmer med bilden av det typiska funkisköket.
Med arbetsstudierna av köken höjs arbetsbänkarna successivt och småningom kommer man fram till standardmått
för både spis och arbetsbänkar. En nyhet vid den här tiden
är överskåpen, till en början små, vinklade med skjutluckor
eller i flera rader med grunda skåp nedtill och djupare skåp
överst. Skåpen når ända upp till taken och är ännu hantverksmässigt utförda i massivt trä med överfalsade luckor.
Träfiberplattor såsom masonit är nya material som börjar
användas till köksluckor. Även faner och plywood börjar
användas i större omfattning på 1930-talet. Luckorna är i
övrigt helt släta utan spegelfyllningar. En annan nyhet är
också diskbänkarna i rostfri plåt som var enklare att rengöra än zinkplåten.
Under 1950-talet sker nya, stora förändringarna av köken.
Elektrifieringen genomförs i stor skala och kyl och elektrisk spis blir standard även i mindre hushåll. Spånskivan
som uppfanns på 1950-talet började användas till köksskåp
och i laminerad form till bänkskivor. Nu tas också första
steget från de hantverksmässigt snickrade köken och under 1960-talet tillverkas köksinredningens stommar i fasta
moduler.
Från 1800-talets slut avlöser tekniska landvinningar varandra i snabb takt. Gasen gör entré i städerna och så småningom blir gasspisar vanliga. Elektriciteten kommer till
städerna kring sekelskiftet och 1922 lanseras den första
svenska elspisen. Några år senare kommer det första elektriska kylskåpet. Den nya köksutrustningen är förstås till en
början oöverkomlig för större delen av de svenska hushållen. I många arbetarbostäder och ute på landsbygden finns
varken el eller gas. Rinnande vatten och avlopp inne i husen är långt ifrån självklart.
Det sker inte bara en teknisk utveckling utan även kökens
utformning är föremål för utvärdering och granskning. Olika mönsterkök visas på industri och bostadsutställningar.
Genom en bostadsutredning, med noggranna undersökningar kring kökets användning, tas standardritningar till
Med det moderna köket från slutet av 1960-talet och framåt
är man långt ifrån köken som tillverkades kring sekelskiftet
eller 1800-talets slut. Idag när finns det stor anledning att
reflektera över vår moderna livsstil och dess inverkan på
miljön blickar vi gärna tillbaka på äldre tider även när det
gäller kökets utformning. Trenden går mot matlagning från
Forts på nästa sida
Bilden visar interiören från ett kök på 1920-talet, sannolikt i ett välbärgat hem.
Spisen i det här fallet står på ben vilket var vanligt framför allt utomlands där
spisen utvecklades till en möbel mer än en fast inventarie. Förvaringen vid
spisen består av öppna hyllor. Till höger ett nytillverkat kök som hämtat sin stil
från serveringsgångarnas skåpsinredning.
Foto: Regionmuseet Kristianstad.
Ett typiskt funkiskök helt utfört i teak
med ett överflöd av luckor. Köket är
troligen från 1940- eller 1950-talet.
Foto: Regionmuseet Kristianstad.
Forts från föregående sida
grunden med egenodlat, syltning och saftning, hembakat
och långkok. Standardkök från 1900-talets andra hälft rivs
och ersätts med nya platsbyggda kök i massivt trä, i gammaldags stil. I all välmening skapas en bild av det traditionella köket som kanske inte stämmer helt med verkligheten. Risken finns också att välbevarade äldre inredningar
ersätts med nytt i gammal stil eftersom de inte lever upp till
bilden av det traditionella köket.
Eftersom det inte finns så många äldre kök kvar återstår
för den som vill återskapa känslan av ett gammalt kök att
rekonstruera. 1800-talets tidiga kök är befriande rena från
den fasta skåpsinredningen och påminner mer om hur köken är inredda utomlands, än idag. Har man en gammal
järnspis är halva jobbet redan gjort och kompletterat med
ett skafferi, några öppna hyllor på väggen, ett bord och ett
skänkskåp så är man färdig. I en äldre stadsvåning kan man
utgå från serveringsgångens köksinredning och ta hjälp av
en snickare för att bygga nytt i stil med det gamla. Här är
det viktigt att tänka på detaljerna och proportionerna. Kopior av äldre gångjärn och beslag är lätt att få tag på idag
men om snickerierna inte är hantverksmässigt utförda är
det svårt att få den rätta känslan. Allra bäst är det förstås
om man har en originalbänk eller ett skåp att utgå ifrån.
Riv inte ut gamla skåp och bänkar för att få enhetliga moderna kök. Udda lösningar och en del skavanker har en viss
charm som man inte får i nya kök och även helt nya kök
blir så småningom omoderna. Viktigt att tänka på när man
renoverar kök är också att utgå från husets historia. Ett kök
i sekelskiftesstil i en funkisvilla skapar olyckliga stilkrockar. Vill man återskapa eller renovera sitt kök finns det god
hjälp att tillgå exempelvis genom firmor som specialiserar
sig på byggnadsvård. Här kan också en byggnadsantikvarie vara behjälplig, framför allt i vid planeringen eller vid
dokumentationen av gamla kök.
Text: Kerstin Börjesson
byggnadsantikvarie Regionmuseet
Viktoriaplattor, tekn., ett slags konstgjorda golfplattor af cement, hvilka inläggas uti trappor, korridorer, badrum o. d. lokaler, som äro utsatta för väta och stark nötning. Plattorna utföras
af en massa af cement och sand eller krossadt stenpulver, med
eller utan tillsats af något färgämne, samt gjutas i formar af järn
och packas under högt tryck. De göras vanligen kvadratiska
med 20 cm. sida och en tjocklek af omkr. 2,5 cm. i två tunna lag
med det öfre extra starkt och tätt för afnötning. Dylika plattor,
som kunna utföras i olika färger och mönster och som af olika
fabrikanter få olika namn, såsom Viktoriaplattor. Sveaplattor m.
m., användas för att ersätta plattor af marmor eller kalksten i
golfbeläggningar på grund af sin slitstyrka, jämförelsevis goda
utseende och prisbillighet.
P. Ax. L.
Från Nordisk familjebok 1876-1926
Och så till den skånska illaren
I skånska gårdar finns en speciell lösning i form av
illaren, en centralt placerad eldstad som delar av köket från stugan. Stugan värms då istället genom en
sättugn. På motsatt sida om illaren ligger sterset eller
grovköket.
Illaren består av eldstaden omsluten av en skorstenskupol som bildar ett eget rum med öppning i ena sidan.
Öppningen kan ibland stängas med två bräddörrar som
kallas för kappeluckan. Härden, där man eldar, täcks
av stenhällar för att tåla värmen. Vid sidan om eller på
hällen finns gruvan – en slags värmegrop där den glödande kolen förvarades. Bakom hällen finns bakugnen,
med antingen fast eller avtagbar lucka. Bakugnsbotten
är slät och täckt med brända tegelstenar. I illarens sida
finns ett hål som leder in till sättugnen i stugan. Man
eldade alltså sättugnen från härdens sida och röken
gick ut i kåpan genom ett hål ett stycke ovan eldningshålet. Sättugnen, som fick sitt stora genombrott under
början av 1800-talet, är en mycket effektiv värmekälla
och i de fall en sådan finns kvar finns det all anled- I mitten illare med öppen skorsten, bakugn och eldhärd för matning i världen att restaurera denna till brukbart skick. lagning. Till vänster stua med sättugn och till höger sters (grovSjälva kåpan eller rökfånget, som finns ovanför här- kök) med tvättgryta. Teckning av Eleonore Nilsson Odén.
den vilar på murbandet, en grov stock som är upplagd
på illarens sidomurar. Eldstaden är ofta helt murad med ler- egenhet med den skånska illaren är att bakugnen ofta skjustenar och lerbruk och skorstenen murad med tegel eller ter ut utanför huset då huset i sig var för litet för att rymma
flata stenar och kalkbruk. Variationer förekommer och det hela konstruktionen.
kan också vara så att illaren är helt uppförd av sten eller
Text: Kerstin Börjesson
med en blandning av lerstenar och tegelstenar. Hela konstruktionen är putsad med lerbruk och vitkalkad. En annan
I ett större hushåll, som i det här fallet på Hovdala slott, har köken karaktär av restaurangkök med stora öppna ytor för
att hantera och bereda maten. Järnspisen står inne i den gamla spisen och längs fönsterväggen finns en lång arbetsbänk kompletterat med ett skänkskåp. På väggarna finns också vanligen öppna skåp där kökets förnämliga utrustning
i form av kopparpannor och kastruller förvaras. Därtill får man tänka sig vedlår, kött- och malkvarnar, vågar och annan
utrustning som hörde till dåtidens kök till. Kanske har man också tillgång till moderniteter som en glacemaskin eller en
handvevad diskmaskin.
Foto: Evelyn Thomasson, Regionmuseet Kristianstad.
”
...där är malört och sinnesgräs
de gamla örter, som med sina mångahanda ”dygder”, sina
undergörande krafter och sina friska, vederkvickande dofter fyllde de gamla ”kålgårdarna”. Där är mynta och salvij,
”ambråt” och isop, där är malört och ”sinnesgräs”, och där
är murenblommor, gulenblommor, pärlhyacint, kejsarkronor, S:t Hansliljor och vad allt de heta, dessa minnesrika
gammeldagsblomster. Det blir ett stycke av gammaltid,
som kommer att leva i dem i Byagårens have, och vi våga
förutspå, att när den en gång blir färdig, skall den bli en kär
och stämningsfull tillflyktsort för många.
Till den gamla trädgården hörde på sätt och vis också en
”bihave”, bikuporna omhägnade av en buxbomshäck mot
bakgrunden av stockrosor, som klättrade upp för stueväggen. Och naturligtvis kommer en sådan inte heller här att
saknas, liksom hyllebusken utanför fönstret kommer att
minna om den troskyldiga tid, då man trodde ”Hyllemor”,
som bodde i lövverk, förläna tur och lycka åt huset och dess
invånare. En särskild ”räckjeplan” blir det ej plats till, men
som en sådan får i stället den på andra sidan trädgården belägna gröna trekanten tänkas. Till bleka har väl också denna
i äldre tider använts”.
I ett tidningsurklipp från Aurora 22 april 1926 går att
läsa om hembygdsföreningens arbete med att ställa
byagården i Tomelilla i ordning som hembygdsgård.
Kring byagåren i Tomelilla
Man har börjat arbetet med ”byagåren” i Tomlilla nu. Det
är närmast trädgården det först gäller och alla krafter äro i
rörelse för att här rekonstruera en gammal ”have” av den
typ, som i forna dagar var utmärkande för bygden. Det är
den på renässansens trädgårdsplaner byggda trädgården,
naturligtvis i starkt förenklad form. Det vanliga är haven
genom gångar uppdelad i tre rektangulära kvarter eller genom en korsgång i fyra. Stundom slöt sig härtill en ”räckjeplan” eller bleka. Runt ”haven” löpte en gärdsgård, i vilken
”kregjene”, ”körvel” osv i regel voro planterade. Kvarteren
kantades av buxbom och lavendel eller en kant av ”marenblommor” (Bellis). Ibland mynnade en av gångarna ut i ett
lusthus av syren med stenbord och bänkar. Några trädgårdar av renässansens typ äro här i orten ännu bevarade: en i
Örum och en i Hammar. Annars äro de borta. På 1870-80talen fingo de i regel ge plats åt trädgårdar av modärnare
snitt, den ”tyska” ur engelsk landskapsstil upprunna trädgården med sina slingrande gångar, sina buskager, grottor,
broar osv. Praktträdgårdar av detta slag finnas många och
flera av dem kunna hänföras till bestämda, i orten verksamma trädgårdsmästare. Så var Tosterupsträdgårdsmästaren
Löfstedt av stor betydelse för trädgårdskonstens utveckling
i Glemmingebygden och en annan herrgårdsträdgårdsmästare, Andersson från Sövdeborg för Borrbyområdet.
Den plan, som man valt för Byagårdens have, är den med
korsgång och ”solrundning” i mitten. Trädgårdar av detta
slag har undertecknad konstaterat vid flera gårdar i sydöstra Skåne. Det ser ut, som om denna plan vore den äldsta
kända.
Tämligen säkert återgår den till traktens prästgårdshavar,
vilka å sin sida återgå till trädgårdsböcker eller herregårdsträdgårdar. Meningen är att i ”byagårdshaven” plantera alla
Odd.
Bakom signaturen Odd stod Theodor Tufvesson. Han var en skånsk
diktare som levde 1884-1947 och
är känd för att ha myntat begreppet ”Österlen”.
Han arbetade först som amanuens vid Kulturen i Lund och sedan som lärare vid folkhögskolan
i Tomelilla. Hans mest kända dikt
är ”Mitt hjärta bor i en gammal
gård”.
Bilden kommer från Skånes stämma i dikten: En skånsk-lyrisk antologi / Axel Larsson, Bernces förlag, Malmö 1952.
Finns det en typisk skånsk trädgård?
Foto: Eleonore Nilsson Odén
Det är enkelt att rätt upp och ner acceptera att en gammal
skånsk trädgård är lika med den traditionella bilden av en
skånsk allmogeträdgård så som den ofta såg ut från början
av 1800-talet – en symmetrisk anläggning med två korsande gångar som skilde olika odlingskvarter åt, och med en
rund rabatt i skärningspunkten. Odlingskvarteren var fyllda
med läkeväxter och gammaldags perenner och skildes från
gångarna med låga häckar, ofta av buxbom.
Men det var först på 1800-talet som prydnadsväxterna
började ta mer plats vid torp och gårdar, allra först som en
enkel, långsträckt blomsterrabatt, en mullbänk, längs husväggen. Det fanns få handelsträdgårdar och plantskolor och
allmogens fattiga slantar behövdes till viktigare saker än
blommor. Växterna spreds oftast från prästgårdar och gods
ut på landsbygden.
Tidigare hade nytta varit viktigare än skönhet i det fattiga
landet Sverige. Man hade framför allt odlat grönsaker och
rotfrukter i så kallade kålgårdar, som kan spåras tillbaka till
medeltiden. ”Kål” var ett sammanfattande namn för ätliga
grönsaker och rotfrukter. Odlingar av frukt och humle var
också vanliga.
Enskiftesreformen i slutet av 1700- och början av 1800talet då byarna splittrades och gårdarna flyttades ut bidrog
till att bönderna fick tillräckligt med plats för att anlägga
trädgårdar intill boningshusen.
Trädgårdarnas utformning har varierat genom decennier
och århundraden. Från mitten av 1800-talet kom trädgårdsinfluenser från England och Tyskland som tolkades på lite
olika sätt i olika delar av Skåne. Symmetrin fanns till stor
del kvar i de överskådliga, tyskinspirerade trädgårdarna men
kompletterades med mjukt formade gräsytor. Den engelskinspirerade trädgården liknade mer en landskapspark och
tycks ha gillats framför allt i skogsbygderna. Grusgångar
slingrade mellan gräskvarter och i gräsytorna skapades rabatter i genometriska former. De var ofta kupade eftersom
jord och gödsel måste tillföras med jämna mellanrum i de
magra skogs- och risbygderna.
Vad många inte vet är att Statens Järnvägar haft stor betydelse för trädgårdsutvecklingen i Sverige. I mer än hundra
år, från 1856 till 1973, drev SJ Sveriges mest omfattande
trädgårdsverksamhet i först tre, sedermera sex distrikt i
Sverige. SJ drev försöksodlingar och forskning, plantor
skickades ut över landet med tåg, försedda med instruktioner om hur och var olika växter skulle planteras. Redan på
1850-talet ritades den första järnvägsparken, vid banvaktsstugor och boställen anlades husbehovs- och prydnadsträdgårdar, och SJ gav utförliga och detaljerade anvisningar om
hur de anställdas hemträdgårdar skulle skötas.
Den traditionella allmogeträdgårdens form fick modernare
utmanare, väl värt att tänka på när man ska nyskapa en trädgård till ett äldre hus.
Text: Annika Ågren
10
Att leta efter spåren av en gammal trädgård
Gamla hus är lätta att definiera. De står där de står, med
golv, väggar och tak, om än i varierande skick.
Värre är det med en gammal trädgård.
Många har genom åren rivits eller plöjts upp och ersatts
med vad husägaren hoppats vara lättskötta stenläggningar
och gräsmattor, enkla att köra över med motorgräsklipparen. Det krävs detektivarbete för att
spåra drag och resultat av en tidigare
ägares arbete och trädgårdsideer.
Lättast är det om trädgården lämnats
helt åt sitt öde, även om den vid första anblicken kan tyckas vara ogenomtränglig och helt hopplös att få
någon ordning på.
Precis som ett hus ska en trädgård ha
golv, väggar och tak.
”Taket” och ”väggarna” är det som
tar längst tid att få till när man nyanlägger en trädgård. I en gammal
trädgård kan de vara lättast att hitta
och ta vara på. Knotiga fruktträd kan
stå och blomma mellan igenvuxna
busksnår, risiga häckar och halvt
raserade stenmurar; kanske finns där också någon enstaka
överlevande blomma bland gräs och ogräs.
För att hitta eventuella gamla grusgångar kan man utgå från
husets entré och helt enkelt gräva sig ner genom gräs och
jord bit för bit.
”
Det allra viktigaste när man köper ett äldre hus, oavsett från
vilken tid, är att det första året inte göra någonting annat än
titta och notera vad som finns i trädgården och söka efter
linjer och gamla planer. För att få överblick kan man att
göra en ritning, så skalenlig som möjligt, och i den markera olika fynd och när olika växter blommar. Ett fruktträd
har ofta fått sin plats med en viss avsikt
bakom medan en ask eller alm kan vara
självsådd.
Ett vildvuxet snår av bondsyrener kan
från början ha varit en syrenberså som
går att röja fram. Bersåerna hade ofta
en innerdiameter av 2,5 – 3 meter och
var ungefär lika höga. Något som först
kan tyckas vara ett utspritt stenröse kan
vara rester av en kaffegrotta, ett kallmurat halvcirkelformat mellanting mellan
stenparti, sittplats och lägre berså.
När man väl börjar en försiktig rensning
kan lökar och fröer som under lång tid
legat vilande i jorden spritta till och
vakna till liv. Har man riktig tur är det
också riktigt gamla sorter som stämmer
bra med husets ålder, sorter som kanske inte längre går att
få tag på, men är en viktig del av vårt kulturarv.
För att hitta eventuella gamla grusgångar
kan man utgå från husets entré och helt enkelt gräva sig ner genom gräs och jord bit
för bit.
Text: Annika Ågren
Tips: webbsidor, böcker och föreningar
Det är inte helt lätt att hitta förklaringar och exempel på hur
äldre tiders trädgårdar sett ut. Här är ett par länkar och tips
på några böcker att låna på bibliotek eller kanske hitta på
antikvariat:
http://www.slu.se/Global/externwebben/centrumbildningar-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald/Dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/skrift19.pdf
http://www.pom.info/index.htm
http://www.hallahus.se/renovera/tradgard/historik/odlingspropaganda/
Via hembygdsgårdar och lokala museer kan man hitta
mycket information och gamla bilder som kan vara till
hjälp. Alla fritidsodlare kan få gratis telefonrådgivning via
FOR, Fritidsodlingens riksorganisation, http://www.for.
se/19/hem
Inom till exempel Riksförbundet Svensk Trädgård, http://
www.tradgard.org/, och Sällskapet trädgårdsamatörerna.
http://www.tradgardsamatorerna.nu/, finns många trädgårdskunniga medlemmar och experter. Båda har lokalavdelningar i Skåne.
Text: Annika Ågren
Per Christenson: Upptäck och bevara allmogeträdgården,
ICA bokförlag 1996, ISBN 91-534-1687-2
Per Christenson: Trädgårdsväxternas historia, ICA bokförlag, ISBN: 91-534-1746-1
Marie Hansson: De skånska trädgårdarna och deras historia, Signum, ISBN 91-87896-32-x
Stella Westerlund: Emma Lundbergs trädgårdskonst, Nordiska museets förlag, ISBN: 91-7108-4142
Nytt lösenord till hemsidan
www.skanskagardar.se
Användarnamn: gardar74
Lösenord: tapet13
11
Michelles mat: Vårprimörer på franska
Compotée de rhubarbe à la pimprenelle
Soupe d´orties
Ingredienser:
Ett tiotal rena och skalade rabarberstjälkar
en liten bukett färsk pimpinella, 2 msk honung,
1 tsk smör och 2 msk vatten
(4 pers)
Ingredienser:
1 liter eko-kycklingbuljong, 2 potatisar i små bitar,
3 msk hackad gräslök, 1 krm kyndel,
2 liter hackade och förvällda nässlor samt 3 msk smör.
Rabarberkompott med pimpinella (från medeltiden)
Lägg rabarberkuber i en kastrull med smöret tillsammans
med vatten och honung
Hacka pimpinellan fint och lägg till blandningen
Låt puttra i 20 min
Serveras som en ”chutney” med nöt- eller viltköttgryta med
vitt ris.
Nässelsoppa
Koka potatisbitarna i buljong tills de känns mjuka
Tillsätt gräslök, kyndel, nässlor och smör
Låt puttra i 5 min, använd stavmixern
Smaka och salta om det behövs
Serveras med ägg och osötat bondbröd
Salade de pissenlits ou dents de lion
Sallad på maskrosblad
Ingredienser:
2 msk olivolja, 1msk balsamicovinäger, vitlök (ad libitum)
2-3 hårdkokta ägg,
4 handfulla rena nyplockade späda maskrosblad
3 krispiga baconlängder i bitar och svartpeppar
Blanda dressingen (vänta med att salta)
Lägg maskrosbladen över den
Placera de hårdkokta äggen (delade i 4) över
Lägg baconlängderna mellan hushållspapper i mikron tills de blir knapriga
Hacka dem grovt och fördela dem över salladen
Saltet är på bordet om det behövs!
Michelle Piganiol
Kulturen i Lund söker badhotell och stugbyar
Våra bebyggelseantikvarier Henrik Borg och Carita Eskeröd gör en kulturhistorisk
utredning om det byggda kulturarvet längs hela Skånes kust. De ska inventera miljöer
som fortfarande visar hur vi under senare sekler använt oss av kustlandskapet för frilufts- och rekreationsliv. Syftet är att dessa byggnader och anläggningar ska bevaras
och få ett långsiktigt skydd.
Dessa syns i dag bland annat som stugbyar, badhotell, barnkolonier, semesterhem och
campingplatser.
Har du tips eller information om denna typ av anläggningar, hör gärna av dig till oss.
Ur medlemsbrev från Kulturen mars 2013
Besök Skånska Gårdars Facebooksida!
Här kan ni medlemmar söka mer aktiv kontakt med andra medlemmar för utbyte av erfarenheter. Hänvisa gärna till bloggar
eller lägg ut foton med mera på facebooksidan Skånska Gårdar.
Sidan är öppen för alla intresserade.
Foto från Wikimedia: Furu Maru.
Föreningen
Skånska Gårdar
c/o Christer Fahlström
Hällestadsvägen 43B
247 52 Dalby
[email protected]
0739 - 32 45 17
Bankgiro: 687-4234
Ordförande
Eleonore Nilsson Odén
0417-31106, 0709-499722
[email protected]
Kassör, webbred
Christer Fahlström
046-209106
[email protected]
Sekreterare
Ann Renbjer
044-213077
[email protected]
Suppl/red
Marianne Rosén
0415-12652
[email protected]
Önskar ni få kontakt med
övriga styrelseledamöter,
mejla till
[email protected] eller ring 0739 - 32 45 17