Transcript nr 2 - Skånska Gårdar

Föreningen Skånska Gårdar
ser som sin uppgift att utbreda
och vidmakthålla intresset för
den skånska landsbygdens
byggtraditioner.
MEDLEMSBLAD
NR 2 2012
UR
INNEHÅLLET
Öppen gård 3 juni
sidan 7
7
Årsmöte 26 maj
sidan 2
Programmet för
odlad mångfald
sidan 4-5
Logportar, hur
bygger man?
sidan 6-7
2
5
Seminariet om
uppvärmning
sidan 8-9
Värme i nygamla
hus
sidan 10-11
Efterlysning 1900talsmaterial
sidan 12
Folklivsarkivet
4
3
sidan 5
Besök från Island
sidan 3
Välkommen till årsmötet!
Tomelilla Byagård är värd ett besök
Lördag 26 maj kl 13.30 börjar årsmötet. Därefter blir vi guidade runt på Byagården, som har genuint bevarade ytteroch innermiljöer. Gården vittnar om livet på en bondgård i sydöstra Skåne i mitten av 1800-talet.
På Byagården finns mycket att titta på. Bland annat traditionell sydöstskånsk byggteknik, i form av korsvirke med klineväggar, en för Byagården unik halmklädd gavel, en traditionell rumsindelning med stua med biläggarugn (sättugn),
långbänkar och änglaskåp, illare och grovkök med köksredskap. Vidare finns trädgård med buxbomsgångar, dräkter
från Ingelstad härad och andra föremål som till exempel hårarbete i björkfanérsram.
Vänligen anmäl er på [email protected] eller 0739 - 32 45 17, så att vi kan beräkna kaffet.
Foto: Eleonore Nilsson Odén
2
Islänningar studerar skånska ödehus
Skånska gårdar blev kontaktade av
en grupp islänningar bestående av två
arkitekter, en historiker och en som
arbetade med turism. De skulle göra
en studieresa till Skåne. Målet med
resan var att besöka skånska ödehus
och andra orörda gamla byggnader
för att jämföra arkitektur och byggtraditioner. De var även intresserade
av bidragssystemen för underhåll
och reparation av våra byggnadsminnen. En syster till en av arkitekterna
bor i Lund. Hon följde med och guidade samt tolkade eftersom inte alla i
gruppen förstod svenska.
Tiden var knapp mellan islänning-
arnas första kontakt med Skånska
Gårdar via [email protected]
och deras ankomst till Sverige, varför något större program tyvärr inte
hann ordnas.
Ordföranden för Skånska Gårdar,
Eleonore Nilsson Odén, kontaktade
Ingmar Melin, Knadriks Kulturbygg,
som tog emot gästerna på Hovby
smedja tillsammans med Karl-Magnus Melin, Therese Melin och Ola
Pribe. De fem besökarna visades runt
i smedjan och sedan besöktes Blåherremölla. De visade stort intresse
för de skånska byggteknikerna och
för det arbete som utförts och görs
för att underhålla våra kulturminnen.
De berättade om den isländska
byggtraditionen bestående av torvhus, som varierar utseendemässigt
beroende på var på ön de ligger.
Torvhusen smälter vackert in i det
böljande landskapet men har minskat
drastiskt i antal på grund av eftersatt
underhåll. Torv och sten har varit
det naturliga valet av byggmaterial
eftersom det var och är ont om virke
på Island. På senare tid blev betong
det vanligaste byggmaterialet och
många av husen som byggdes under
1900- talets första hälft står idag öde.
Alla hus, som är byggda före 1920,
är klassade som byggnadsminne på
Island men underhållet är eftersatt.
Nu förfaller inte bara torvhusen
utan även betonghusen, som också
är en del av det isländska kulturarvet. Detta vill gruppen försöka
förhindra genom att rusta upp dem
för att bland annat kunna hyra ut till
turister. Gruppen har arbetat med att
kartlägga alla Islands ödehus. Detta
stora engagemang har resulterat i en
bok, som de delade ut som tack för
besöket. Boken innehåller presentationer av varje hus och är skriven på
isländska med många vackra bilder
på sorgsna betongklumpar och fallfärdiga torvhus.
Vi ser fram emot ett fortsatt samarbete och ett framtida besök i Reyjkavik!
Timmerman Kalle Melin (till vänster) och två av besökarna från Island.
Efterlysning – papptak
Vi är nyblivna ägare till en gård strax utanför Glemminge. Gården
har tyvärr stått tom i dryga 40 år så det blir ett stort projekt. Men
vi vill rädda gården. Viktigast i år är att få på ett tak som håller
tätt. Vi hade först tänkt oss listtäckning men efter att ha sett bilder
från förr vet vi att taket var slättäckt med horisontella våder.
Vi vill gärna ha råd och erfarenheter – skall vi vara tidsenliga eller listtäcka? Vad är bäst för gården på lång sikt?
Rolf & Helena
Kika gärna på vår blogg: http://nikulaglemminge.blogspot.se/
3
Text och foto:Therese Melin
Bok om papptak
Denna skrift från
Riksantikvarieämbetet
berättar om hur man
förr tillverkade och
lade papptak. Den kan
laddas ner gratis från
deras hemsida:
www.dialog.raa.se/
cocoon/forlag/
visa.html?id=596
POM
Vill bevara variationen hos gamla växter
Kokbönan ’Signe’ från Sturkö i Blekinge
En flikbladig avenbok från Landskrona.
En fylld kanelros från Lövhult i Småland där den odlats sedan åtminstone 1930-talet.
En aster från en trädgård i Skåne där den funnits sedan 1910-talet.
Spännande, levande kulturhistoria som är viktig att bevara.
2002 inledde POM, Programmet för
odlad mångfald, den första av åtta
inventeringar av gamla kulturväxter:
Fröer, blomsterlökar och knölar, perenner, frukt och bär, prydnadsträd
och -buskar, rosor, gamla krukväxter
och sparrisväxter (som humle, rabarber och kvanne). Målet är att både
bevara och nyttja ett levande svenskt
kulturarv.
’Signe’, kanelrosen, astern och avenboken är exempel på gjorda fynd.
Inventerare har letat gamla kulturväxter över hela landet, och tusentals
tips har kommit in från allmänheten.
Inventeringarna avslutades vid årsskiftet 2010/2011. Nu fortsätter man
med olika former av utvärderingar
och redovisningar och inte minst
provodlingar av många fynd.
Perennuppropet, till exempel, sökte
perenner som man vet har odlats före
1940.
Att man valt tiden före 1940 har flera
orsaker. Under slutet av 1800- och
början av 1900-talet odlades många
olika sorter som i dag är försvunna
ur handeln. Vissa av dem kan man
fortfarande finna i gamla trädgårdar
eller som ärvda plantor i nyare, och
att de överlevt fram till i dag visar
att de är friska, tåliga och anpassade
till det svenska klimatet. Det finns en
genetisk variation som är viktig att
bevara och de är en del av vår trädgårdshistoria och kulturhistoria. Till
många av fynden finns berättelser,
traditioner och lokala namn.
Efter kriget försvann många lokala
odlare. Stora förädlare och fröfirmor
började dominera både den svenska
och internationella marknaden, variationen minskade och utbudet blev
begränsat.
Flera tusen tips rapporterades till Perennuppropet.
Förädlingen av trädgårdsiris (Iris Germanica-Gruppen) tog fart under tidigt
1800-tal i Europa. I Sverige fanns hundratals sorter i handeln före andra
världskriget. Irisen på fotot har samlats in i en trädgård i nordvästra Skåne
och går att spåra tillbaka till 1920-talet. Foto: Linnea Oskarsson
4
”Vi har inte funnit så
många dubbletter, antagligen för att det fanns
så väldigt många olika
sorter.”
Linnea Oskarsson, projektledare
för perennuppropet
– I dag provodlar vi 1050 perennplantor av närmare 80 släkten, säger
projektledaren Linnea Oskarsson.
Perennerna i provodlingen registreras, dokumenteras och jämförs med
varandra för att man ska kunna hitta
eventuella dubbletter.
– Men vi har inte funnit så många
dubbletter, antagligen för att det
fanns så väldigt många olika sorter,
säger Linnea Oskarsson.
– Efterhand kommer vi att göra ett
urval av växter som ska bevaras som
levande plantor i en genbank. Genbanken kommer att vara i två delar.
En central samling kommer att finnas på Sveriges lantbruksuniversitet
i Alnarp.
– Där kommer fokus helt att vara på
bevarande. Det är inte säkert att alla
växter kommer att få gå i blom utan
de kanske klipps ner så att de inte
sätter frö. Den centrala genbanken
kommer inte att vara öppen för allmänheten, utan vara till för forskning
och undervisning, men kanske kommer vi att ha guidade visningar, säger
Linnea Oskarsson.
Den andra delen av genbanken kommer att finnas på flera håll.
– I samarbete med till exempel friluftsmuseer och botaniska trädgårdar kommer vi att bygga upp lokala
klonarkiv, odlingar av äldre perenner
från trakten. Sådana finns för frukt,
men nu kommer de för prydnadsväxter också.
-- Där kommer man att kunna titta
på växterna, få information om deras
historia och annat intressant. Genbanken ska stå klar 2016.
En förhoppning har varit att åtminstone vissa av växterna ska komma ut
i handeln igen. De första perennsorterna komer att finnas i handeln våren 2013.
– SLU har inregistrerat varumärket
Grönt kulturarv för att kunna saluföra växter och fröer som samlats
in genom POM, och det pågår ett
projekt för att få ut några av de
gamla grönsaksfröerna på marknaden. Bönan ’Signe’ och en gråärt och
bondböna från Bohuslän säljs under
varumärket Grönt kulturarv, säger
Linnea Oskarsson.
Kanske kommer vi att i framtiden
kunna skapa blomsterrabatter eller
grönsaksland med växter som kommer från samma tidsperiod som de
gamla husen och kanske till och med
en gång har odlats i trakten.
– Men det är också jätteviktigt när
man övertar ett gammalt hus att inte
börja riva upp trädgården det första
man gör, säger Linnea Oskarsson.
– Många gamla plantor, träd och buskar som finns kvar i äldre trädgårdar
går förlorade när trädgårdarna byter
ägare och görs om, och det finns risk
att de är borta för alltid. Så vänta
med att göra om, titta efter under
åtminstone ett år vad som finns och
ta reda på så mycket som möjligt om
växterna och trädgården!
Hagtorn med dubbla röda blommor
från Vitemölla i Skåne.
Foto: Anna Andréasson.
Bilden på sidan 1: Tre sorter av hagtorn (Crataegus) avbildade i
Illustrirte Garten-Zeitung 1863.
Annika Ågren
FOTNOT:
Även om alla inventeringarna är
avslutade tar POM fortfarande emot
tips om gamla träd, buskar, fruktsorter – ja alla sorters växter som man
vet har funnits före andra världskriget.
Mer information på www.pom.info
och www.grontkulturarv.se
Besöket på Folklivsarkivet
Vid besöket på Folklivsarkivet i mars
fick medlemmarna tillfälle att gräva
i arkiven, eller ja, näst intill i alla
fall. Göran Sjögård, som åtminstone
för mig ”är” Folklivsarkivet, hade
förberett vårt besök och tagit fram
aktuella lådor ur gårdsarkivet. I
dessa fann några medlemmar utförlig information om sina gårdar, med
text och bilder både exteriört och
interiört. Andra fann ingen information om just deras gård, men lite om
bygden runt omkring. Ett stort TACK
till Göran Sjögård som så frikostigt
tog emot oss.
Eleonore Nilsson Odén
Text och foto
5
Snickra en logport själv utan hjälp!
Hur bygger man en logport på 3 x
3 meter utan hjälp av utomstående?
Och dessutom får perfekt passform
på porten! Enda verktygen är hammare, såg, stämjärn, vinkelhake och
måttband. Ett vattenpass kan också
behövas. Till detta behövs lämplig
spik och vagnsbult och naturligtvis
virke i lämpliga dimensioner. De
gamla gångjärnen återanvänds om
de är i bra skick. Annars får man
köpa nya. OBS! Alla mått nedan i
millimeter!
Det går till på följande sätt:
Mät upp den gamla porten. Bredden
mellan karmarna för lämplig längd
på reglarna. Bredden på hela porten
för att räkna ut hur mycket virke
(hur många plankor) som går åt för
att täcka, samt givetvis även höjden
på porten för att få längden på plankorna. Inga skarvar på längden! Är
porten upprutten nertill så kompensera till rätt längd!
Förutom reglarna behövs också
material till två snedstag för att
porthalvorna inte skall hänga snett
(sjunka i framkanten, dvs. i mitten), se bild nr 1. Man gör ett s.k.
triangelstag/snedstag.
Det första man gör, innan man tar
bort den gamla porten, är att markera
med streck under båda reglarna på
respektive karmsida för att veta var
underkanterna på de nya reglarna
skall vara. Detta för att man skall få
de nya reglarna mitt för gångjärnen
igen. Porthalvorna kan lyftas av på
gångjärnssidan inifrån med lämplig
kloss och ett spett och får fall fritt
utåt. Se till att ingenting finns i vägen som kan skadas! Porthalvorna
kan sedan befrias från gångjärnen på
framsidan och låsreglarna på baksidan. Resterande trä kan sedan sågas i
bitar för destruktion/brasved.
Nästa steg är att såga till fyra klossar ca 45 x 70 och ungefär lika långa
som karmen är bred. 70-sidan mot
karmen. Spika fast en kloss med
två 125 spik under varje märke för
reglarna du ritat på karmen. Klossen
skall givetvis sitta vågrätt. Slå inte in
spiken helt, dessa skall senare kunna
tas bort, och det är en fördel om du
kan få ordentligt grepp och dra ut
dem. Se bild nr 2.
Kontrollmät måttet för
reglarna än en gång och
kapa till dessa ur t.ex.
45 x 120 (eller 150)
reglar, ca 3000 långa
eller vad det nu är för
dimension på din port.
Köp två stycken 45
x 120 (150) ca 4200
långa. Bitarna på 1200,
som blir över, behövs
till triangelstagen. Mät
även snedstagen på den
gamla porten, eventuellt får du skaffa tre
reglar i lämplig längd,
varav en för de två
snedstagen.
Lägg de båda reglarna
på respektive klossar
och i liv med karmen.
Det vill säga reglarna
skall inte ligga innanför
eller sticka ut utanför
karmen. För att reglarna skall bli i detta
läge spikas en lämplig
kloss bakom, så att reglarna inte kan röra sig inåt logen. Se
bild nr 2.
Nu kommer det svåraste, vilket är
att fälla in och montera snedstagen,
triangelstagen, se bild nr 1. Titta på
din gamla port och se hur det är gjort,
här kommer både såg och eventuellt
stämjärn till användning. Snedstagen
spikas fast med lämplig spik! Observera de små klackarna som är gjorda
på snedstagen och motsvarande
urtag på de horisontella reglarna på
bild nr 1.
Sedan är det dags att klä porten med
t.ex. 1 tums spontant och hyvlat virke, ca 110-120 breda plankor. Börja
längst ut närmast gångjärnsfästena,
så nära som möjligt. Du skall täcka
över karmen, så att det inte blir
någon springa mellan porten och
karmen. Hur du vänder sponten är en
smaksak, gör som på den gamla porten. Dock skall sponten vändas olika
till vänster respektive höger. Spika
fast plankorna både i reglarna och i
snedstagen, två spikar i varje, längd
ca 75. Fortsätt så långt du kan fram
till mitten från respektive håll. Even6
tuellt får en planka sågas på längden
för att täcka resterande springa, men
låt det vara en liten springa mellan
porthalvorna, så att du senare kan
komma åt att såga av reglarna!
När porten är färdigspikad är det
lämpligt att grundmåla den där gångjärnsbeslagen skall sitta. Måla gärna
hela porten. Normalt brukar portarna
ruttna nedtill och bakom gångjärnen.
Häng på gångjärnen, se till att hålla
dessa vågrätt och borra hål för vagnsbulten. Se dock till att rostskyddsbehandla dessa innan! Vagnsbultarna
(dimension ca M10x80) skall vara
lagom långa så att de går igenom
regeln, plankan och gångjärnet och
att du ändå får plats med en mutter
ytterst.
Låsreglarna på baksidan av respektive porthalva upptill bör kunna återanvändas och monteras på samma
sätt på de nya halvorna, se bild nr 1.
Har muttrarna på vagnsbulten rostat
fast är det bara att såga av dessa
och skaffa nya. Eventuellt kan 5-56
hjälpa att lossa dem.
Nu är den stora stunden kommen då
det är dags att såga isär reglarna. Öppna porten och tag
bort alla stödklossarna för reglarna i karmen. En lagom
bred planka som skall täcka springan mellan portarna
spikas på den halva som skall öppnas först, se bild nr 3,
den färdiga porten.
Porten bör målas minst två gånger och gärna extra färg på
allt ändträ, såväl upptill som nedtill. Har du frågor får du
gärna höra av dig.
Bild nr 4 visar en lite mer komplicerad port med en dörr i
och förtäckt ursågning nertill för katten att passera ut och
in i logen.
Lycka till!
Text och foto: Christer Fahlström
Bild nr 1, ovan till höger, visar logporten inifrån,
där man kan se snedstagen, infällningarna i
reglarna, låsregeln upptill. Denna port har även
beslag för en bom mitt på.
Bild nr 2, till vänster, visar hur klossarna spikas i
karmen för att hålla regeln på plats vid karmen.
Bild nr 3, på föregående sida, visar den färdiga
porten efter ca 10 år, ommålad en gång. De
senaste ägarna har dock inte underhållit den
nertill, borde eg. kläs med plåt nertill för ett längre liv.
Bild nr 4, till höger, visar en port med infälld dörr
och kattlucka. Svartmålning av beslagen är en
senare tids påfund, dvs inte original.
Öppen gård i Bjärsjölagård
Söndag 3 juni
kl 13.30
Linda och Thomas hälsar
oss välkomna till Bellevue gård för rundvisning.
Anmälan sker senast 27
maj till
[email protected]
eller 0739- 32 45 17.
Vid anmälan ges vägbeskrivning.
”Det har varit och
är fortfarande
mycket arbete
med gården men
vi har trots detta
inte ångrat oss.”
7
Novemberseminariet 2011
om uppvärmning av äldre skånska hus
Henrik Nilsson, ordförande i BEVIS
och medlem i styrelsen för Skånska
Gårdar, hälsade alla i den välfyllda
Hornsbergssalen välkomna till uppvärmningsseminariet, eller jakten på
den sista kilowatten. Carita Eskeröd
från Kulturen berättade om Kulturens byggnadsvårdssatsning. Därefter tog moderatorn Stephan Fickler,
Svenska Byggnadsvårdsföreningen,
över och redovisade vad Svenska
Byggnadsvårdsföreningen står för
och vad man kan hjälpa till med.
Först ut av föredragshållarna var
energirådgivare Anders Edvardsson,
som började med en genomgång av
värmesystem i äldre hus. Här nämndes direktverkande el, vattenburna
system, värmepumpar och golvvärme, samt hur man utnyttjar husens
grundkonstruktion.
När det gäller direktverkande el, så är
inte oljefyllda element energisnålare
än icke oljefyllda. Det viktiga här är
att man byter de gamla termostaterna, ofta en bimetallkonstruktion, till
elektroniska dito. De gamla är oftast
slut och fungerar dåligt. Allra bäst är
det med ett centralt system, gärna
med både ute- och innegivare.
I hus med direktverkande el, kan
man spara uppemot 60 % med en
pelletskamin, men det kräver en
öppen planlösning. Samma gäller
värmepumpar!
För så kallad trivseleldning i öppen
spis, braskamin mm gäller att det får
ske max två gånger i veckan.
Vattenburna system finns det flera
olika typer av. Först kom de s.k.
”ettrörssystemen”, vilket innebär att
värmen går från värmekällan till den
första radiatorn, som är ganska liten.
Därefter går värmen vidare till nästa
radiator, som då måste vara större för
att avge samma värme. Det tredje
blir då ändå större osv tills värmen
passerat genom alla radiatorerna på
samma rörledning och sedan från
den sista tillbaka till värmekällan.
I dag har man de s.k. ”tvårörssystemen”, vilket innebär att man har två
ledningar, en tilloppsledning och en
frånloppsledning. Värmen går från
värmekällan via tilloppsledningen
till samtliga radiatorer, som då kan
vara av samma storlek. Från varje
radiator går sedan returvatten via
8
frånloppsledningen tillbaka till värmekällan.
Man talar även om ”högtemperatursysten” respektive ”lågtemperatursystem”. Högtemperatursystemen får
vara max 55°, medan man i äldre
sådana system använde 80° in och
60° ut. Lågtemperatursystem är alla
värmepumpar, medan alla andra system är högtemperaturssystem.
Värmepumpar finns i en mängd
olika varianter beroende på vad man
utnyttjar för värmekälla. Här finns
luft – luft, luft – vatten (utedelen
väsnas), frånluftsvärme, jordvärme,
bergvärme, sjövärme och grundvattenvärme.
Själv har jag installerat grundvattenvärme, som via en värmeväxlare är
kopplad till en värmepump, som i
sin tur är kopplad till ett vattenburet system. Grundvattnet (Alnarpsströmmen) håller vintertid (i princip
året om) mellan nio (9) och tio (10)
grader plus! Alltså betydligt bättre
än jordvärme, där det finns en viss
frysrisk om inte sprit – vattenblandningen i rören är den rätta.
Tänk på att om man tar bort värme-
pannan i källaren så måste man sätta
dit ett element eller radiator som ersättning för att inte få fuktproblem i
källaren. Besparingspotentialen blir
större om man börjar med att förbättra byggnaderna, dvs. isolerar innan
man byter till värmepump. Under bör
man ha minst 300 mm isolering.
Golvvärme är dyrare än ett radiatorsystem, som dessutom har den fördelen att man slipper kallraset från
fönstren. Men golvvärmen är skön
att gå på vintertid. Jag hade golvvärme i köket och en av mina katter
hittade ett ställe där tydligen slingorna låg lite närmare varandra, så att
det blev varmare, och han låg alltid
där vintertid.
Värmepumpen bör ha både inne- och
utegivare.
Byggnadsingenjör Paul Hansson
berättade att Boverkets byggregler
(BBR) gäller endast nybyggnation,
medan BÄR gäller befintliga byggnader. Annars finns det egentligen
inga krav på gamla hus i PBL. Det
viktiga här är u-värdet, ju lägre uvärde desto större värmemotstånd,
dvs. mindre värme försvinner ut.
Fönstren är ju husets ögon, och det
kan vara ett lagbrott att sätta fel sorts
fönster på sitt hus. I mitt fall hade
man bytt ut tvåluftsfönstren med
spröjs till trelufts panoramafönster
utan spröjs. Samtliga fönster och
fönsterindelning har bytts tillbaka till
det gamla enligt en gåramålning på
gården. Även teakdörren med glasparti har bytts ut.
Kakelugnsmakare Jan-Erik Mattiasson, som vi besökte i våras (2011),
visade med en mängd färgbilder från
Arild, att skorstensdesignen idag
lämnar mycket övrigt att önska. När
man ser en plåtklädd skorsten kan
man undra om det döljer en dålig
dito? Utseendet på dagens skorstenar
lämnar mycket i övrigt att önska med
hänsyn till funktion. Många skorstenar mår dåligt på grund av bristande
skötsel, framför allt är det bristande
rengöring invändigt. Vid oljeeldning
bildas av olja och vatten en syra
som ”äter upp” (fräter) murbruket i
fogarna. Detta kan man åtgärda med
insatsrör eller glidgjuta, speciella
massor eller murbruk, och naturligtvis kan man även mura om skorstenen. Vilken typ av åtgärd är beroende
på vilken typ av eldstad man har.
När det gäller öppen eldning med ved
osv. är vår gamla kakelugn bäst. Här
kan man ju stänga spjället och hålla
värmen kvar när brasan bara glöder.
Eldar du upp kakelugnen på rätt sätt
på kvällen, så är den fortfarande
varm på morgonen dagen efter. Även
en vedspis är bra att ha när strömmen går. Sämst ur uppvärmningssynpunkt är den öppna spisen. Det
är visserligen mysigt med en öppen
brasa, men den kräver så mycket luft
att den snarare sänker temperaturen
än höjer.
Om huset står oeldat vintertid bör
man ordna med ett regnskydd för
att undvika frostskador mm., likaså
undviker man att få ett kajbo i skorstenen.
Till sist berättade arkitekt Krister
Wall om sitt eget hus, hur han sänkte
värmekostnaden per år från ca 70
000 kr till 20 000 kr. Han installerade
en pelletsbrännare, som gav en stor
besparing. Vidare stängde han till
ovanvåningen, dvs. värmen kunde
inte rusa upp till andra våningen via
trappen utan stannade kvar på bottenvåningen, detta gav en besparing
på ca 30 %. Vidare installerade han
rullgardiner som bidrog till att minska förlusterna genom fönstren.
Text och foto: Christer Fahlström
Nästa seminarium handlar om tak
Vad ska man välja för tak till sin skånska länga? Om det kommer nästa seminarium i höst att handla om.
Bilderna från Eric Lilius plansch "En skånsk länga"
OBS! Nytt lösenord till hemsidan
www.skanskagardar.se
Användarnamn: gardar74
Lösenord: arkiv12
9
Värme i gamla
En ständigt aktuell fråga är hur man på vettigaste sätt
ska tänka kring värmen i gamla renoverade men också
nybyggda hus. Inte minst med allt större fokus på miljövänlighet och ekonomi. Det är inte billigt i dessa dagar
med elbolagen som gladeligen skor sig på drömkunden
med dragiga och dåligt isolerade hus.
Jag har nyligen byggt till vår gamla skånelänga nere vid
Sandhammaren. En fristående länga där visionen varit att
exteriört skapa ett hus som ser ut att legat på platsen minst
lika länge som huvudbyggnaden. Men med all hänsyn tagen till smarta materialval, energimässigt bra lösningar
och en skön inomhusatmosfär.
I gamla hus är första steget att säkra en bättre isolering.
De största värmeförlusterna har man oftast i tak och golv
och där är det för det mesta lättast att förbättra isoleringen. De flesta bjälklag isolerar man bäst genom sprutisolering med lös cellulosa. Mineralullsisolering är bannlyst
från gamla hus, liksom plastfilm – det är dessa som gör
husen ”sjuka”. Mineralullen saknar förmåga att absorbera
och avge fukt. Fukten söker sig i stället till lägsta punkten
där den samlas och ger grund för mögelbildning. Plasten
bidrar genom att hindra huset från att andas. Gamla hus
saknar ofta luftspalt i takfoten för den behövs inte om man
använder cellulosabaserad isolering som termoträ, ekofiber eller linullsskivor. Dessa isoleringar tar upp fuktighet
och sprider den jämnt i materialet för att sedan andas ut
fuktigheten när det blir torrare i luften, och då bildas inga
våta fickor. Man gräver ur golven samtidigt som man förbättrar isoleringen med cellulosaull, för att sedan lägga
tillbaka de gamla furugolven eller kanske lägga nya golv
i massiv ek eller furu. Aluminiumfolie under golvplankorna är en annan bra men inte så ofta använd lösning för
att skapa dragfria och varmare golv i gamla hus.
I vårt nybygge valde vi följande lösning.
Först och främst en platta på mark med drygt 40 cm sockel. Väl tilltagen för att säkra god isolering och möjliggöra
en vattenburen golvvärmelösning. Jag ville trolla bort
värmesystemet så mycket som möjligt. Inga radiatorer på
väggar eller fula upphängda luftvärmeelement.
Nedgjutna slingor, med ljusgråa kalkstensplattor på ca 20
mm ovanpå.
I de rum vi valt trägolv ligger golvplanken i gran direkt
på plattan med grålumpapp emellan. Här utan golvvärme
under. Det är trots allt 35 mm massivt trä som värmen ska
igenom. Och såpade golv blir varma ändå….
(Det finns dom som hävdar att du aldrig får ha golvvärme
under trägolv. Det är inte korrekt. Det gäller dock att
välja rätt trägolv och att yt-temperaturen på golvet aldrig
bör överstiga 27°C. Rummets luftfuktighet är en annan
viktig faktor. Du bör undvika bok och lönn om du vill ha
golvvärme under ditt trägolv. Dessa två träslag är extra
känsliga för temperatur- och fuktändringar.)
Taket isolerades med sprutad cellulosa, ca 20 cm, (extra
brandbehandlad eftersom vi lagt halmtak) med luftspalt.
10
och nygamla hus
Detta upp mot råspont och papp. Vanligen rekommenderas upp mot 40 cm isolering men halmtaket i sig motsvarar ca 20 cm isolering vilket kan vara bra att tänka på.
Mer utrymme inomhus alltså.
Detta, tillsammans med en värmekassett placerad centralt
i huset, skapar en behaglig värme och inomhusklimat.
Ett litet tips är att öppna upp värmeutsläpp både framtill och baktill om det finns möjlighet. På så vis skapas
maximal effekt och värmen sprids betydligt bättre och
snabbare.
Så gjorde vi.
Text och foto: Johan Larsson
Vill du veta mer om
värmen i gamla hus?
Skaffa utmärkta ”Värmen i gamla hus”, av
Göran Gudmundsson
på Gysinge. Bra och
handfast skrift om allt
du behöver veta.
11
Kulturen söker efter 1900-talsmaterial
Under våren inleder Kulturen en långsiktig satsning på
byggnadskultur och byggnadsvård. Återuppförandet av
den mytomspunna Dackestugan kommer att ske inför
publik med visningar och aktiviteter och en utställning,
ByggnadsKulturen, som handlar om byggnadsvård, restaureringar och olika tiders byggnadskultur kommer att
invigas den 10 juni. Här ska man kunna titta och känna
på olika material och byggnadstekniker och se exempel
på utföranden i hus från olika tider. Utställningen kommer även att omfatta yngre byggnader av den typ som de
flesta svenskar bor i idag.
Kulturen efterlyser nu föremål till utställningen, de söker
både specifika material och föremål, bl. a verktyg från
senare delen av 1900-talet.
Det kan vara material som andra kanske vill bli av med,
material som ibland felaktigt kommit in i våra äldre hus
och som inte fungerar så bra ihop med traditionella material. Det kan tyckas motsägelsefullt att blanda in dem i
en byggnadsvårdsutställning men de är typiska material
för sin tid.
Det är bland annat:
fasadtegel från tiden runt 1970, gärna brunt och med
kraftigt struktur i ytan
”halvmodern” isolering dvs mineralull från 1930 och
framåt
verktyg och redskap från
bearbetning av betong
Föreningen
och cement, tex vibreringsstav
Skånska Gårdar
siporexblock att mura
c/o Christer Fahlström
med av tidig tillverkHällestadsvägen 43B
ning, startade 1933 i
247 52 Dalby
Dalby
epost [email protected]
OBS! Den gamla boxadressen har upphört!
Ordförande
Eleonore Nilsson Odén
0417-31106, 0709-499722
[email protected]
Kassör, webbred
Christer Fahlström
046-209106
[email protected]
Sekreterare Eva Jönsson
0415-311922
[email protected]
Suppl/red Marianne Rosén
0415-12652
[email protected]
Önskar ni få kontakt med övriga styrelseledamöter, mejla
till [email protected]
eller ring 0739- 32 45 17
I förgrunden en tidig 1900-talsvägg som representeras
av 1 och 1/2-stens tegelstomme av maskinslaget tegel
från Höör. Bakom skymtar en 1-stens råstensvägg som
visar prov på 1800-talets byggteknik. I utställningen
kommer även att finnas en korsvirkesstomme och en
1970-talsvägg i genomskärning med mera.
Foto: Henrik Nilsson.
Förutom detta letar vi
även berättelser, bilder
och filmer som handlar
om byggnadshantverk
och byggande från alla
tider.
Om ni har föremål eller annat som kan passa, kontakta Karin Hindfelt, e-post
[email protected] tel. 046-35 04 12 (föremål, verktyg, redskap etc) eller
Henrik Borg, e-post [email protected] tel. 046-35 04 51 (material, ritningar,
dokumentation etc)! Läs mer på adressen
http://www.kulturen.com/utstallningar/kommande-utstallningar/byggnadskulturen/
vi-soker-byggmaterial-och-berattelser-om-byggande-fran-1900-talet/
Besök Skånska Gårdars Facebooksida!
Här kan ni medlemmar söka mer aktiv kontakt med andra
medlemmar för utbyte av erfarenheter. Hänvisa gärna till bloggar eller lägg ut foton med mera på facebooksidan Skånska
Gårdar. Sidan är öppen för alla intresserade.
12