Transcript Drabbades olika behov av hjälp efter en katastrof

Stor katastrof respektive liten
olycka – likheter och skillnader
Traumadagen 121203
Lars Wahlström
överläkare, med dr
CeFAM Kris & katastrofpsykologi
Några svenska katastrofer
1988 Måbødalsolyckan (16 †)
1991 Flygolyckan i Gottröra (inga †)
1992 Spårvagnsolycka Gbg (13 †)
1995 Estoniakatastrofen (540 svenskar †)
1998 Branden i Gbg (63†)
2001 Linateolyckan (118 †, 21 svenskar)
2004 Tsunamin (543 svenskar †)
”Små olyckor”
Trafikolyckor, sista 12 mån:
• Döda 309
• Svårt skadade 2552 www.trafikverket.se
• Självmord ≈ 1400 döda/år NASPs hemsida
• Arbetsplatsolyckor >50 döda/år www.amv.se
Drabbades olika behov av hjälp efter
en katastrof (Göteborg 1998)
Behov
Psykologiska behov
Praktiska behov
Medicinska behov
Akut fas
Mellanfas
Långtidsfas
Tid
Stora / lilla katastrofen
Lärdomar från den stora katastrofen kan
användas i vardagssjukvården
En fungerande vardagssjukvård är
förutsättning för att det fungerar också
vid katastrofer
Omhändertagande av krisdrabbade
på en akutmottagning 2000
• Vilade på personligt engagemang, inte på
systematik, struktur eller vårdprogram
• De oskadades/lindrigt skadades psykiska
reaktioner beaktades sällan
• Särskilt bristande för barn / ungdomar
• Bättre för våldsutsatta kvinnor o kanske
anhöriga till avlidna
Rapporter 2001:1, 2004:2
Samhällsmedicin Enheten för psykisk hälsa/Kriskunskap
Allvarlig händelse innebär
utmaning
kris
trauma
Stressteori
Balans mellan belastning
och resurser
homeostatisk mekanism
yttre störning
Kris = avgörande vändpunkt (grekiska)
Akuta stressreaktioner avtar
med tiden men…
• Föräldrar som mist barn, mord… kan bli
ökande reaktioner
• Behov av vidare stöd avgörs av:
kvaliteten på sömn o vila, social
funktion, arbete
Initialt svårt att avgöra om det rör sig
om benign krisreaktion eller om det
kan utvecklas till traumatisk stress
utmaning
kris
trauma
Traumatisk stress
överbelastning → fraktur
Trauma = sår
Ökad risk för psykiska besvär
på sikt
• Livshot, fysisk skada, groteska
upplevelser
• Traumatisk förlust
• Bristande trygghet och stöd i
efterförloppet
Ingen människa är en ö John Donne 1623
Katastrofer o större olyckor
”samhället”
”allmänheten”
media
vittnen
hjälpare
närstående
efterlevande
överlevande
&
döda
räddningspersonal
sjukvård
personer
med ansvar
Speciellt vid psykologiskt
krisarbete i katastrofer
• Var välinformerad
• Var mentalt förberedd
• Risker: bristande erfarenhet
överväldigande, överidentifikation
arbetsmiljön: ovan situation/
plats, bristande struktur
Terrorism
• Mål: att skapa rädsla, otrygghet,
misstänksamhet
• Sjukvårdspersonal står inte fria
Bhopal 1984
Fukushima 2011
Kemiska och nukleära händelser
•
•
•
•
Människoskapade
Ingen förvarning
Okända osynliga hot
Uppmärksamhet från media,
ryktesspridning
Ingen känner sig säker
Oro, ängslan, ångest, kroppsliga besvär,
misstro, tvångstankar, nedstämdhet
Belastningar på sjukvården:
Många oroliga kan söka sig till akuten
Insats- och sjukvårdspersonal inte
förskonade
”positiva” faktorer för arbetet
vid katastrofer
• Gemenskap, solidaritet
• Frivilligas engagemang, grupper
• Mediauppmärksamhet
Risker för akut/insatspersonal
• Akut stress
- exponering
- identifiera sig med drabbade
- ta hand om anhöriga
- störas av egna reaktioner
• Moralisk stress
• Kumulativ stress
Bristande stöd/kritik särskilt av
arbetsledningen
• Personliga faktorer, bristande erfarenhet
Stöd för personal
•
•
•
•
•
God arbetsledning
Avlastande samtal
Särskilda gruppsamlingar o genomgångar
Kamratstöd
Uppmärksamma risksituationer o
personal
• Lätt tillgång till kompetent FHV
Personal bör söka professionell hjälp
när reaktionerna
• blir långvariga och intensiva (4-5 veckor)
• blir subjektivt störande
• påverkar arbetsförmåga och/eller
familjeliv negativt