Transcript Kommunernas dolda investeringar

Rapport 2013:02
Kommunernas dolda investeringar
En inventering av ”mjuka” investeringar i två bergslagskommuner
Yvonne Haneskog
Lars Hultkrantz
Viktor Mejman
Kommunernas dolda investeringar
En inventering av ”mjuka” investeringar i två bergslagskommuner
Yvonne Haneskog, Regionförbundet
Lars Hultkrantz, Handelshögskolan vid Örebro universitet
Viktor Mejman, Handelshögskolan vid Örebro universitet
Rapport 2013:02
Dnr: 13-27
Förord
Denna rapport redovisar huvudarbetet i en förstudie som utförts som del i förberedelserna
inför ett planerat forskningsprojekt kring metodik för att bedöma den samhällsekonomiska
och kommunfinansiella lönsamheten av ”sociala” och andra ”mjuka” investeringar i
kommunal regi. Studien har utförts i ett samarbete mellan forskare vid Örebro universitet och
Regionförbundet Örebro. Regionförbundet har sett ett värde i att studien i förlängningen kan
bidra till ökad kunskap och utvecklade kommunala beslutsprocesser för ”mjuka”
investeringar”.
Förstudien har genomförts under hösten 2012 och har finansierats av Vinnova. Inom
förstudien har ytterligare ett PM författats av Yvonne Haneskog, Regionförbundet Örebro:
”Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark
och Sverige” (se bilaga).
Rapporten har skrivits av Yvonne Haneskog, Regionförbundet Örebro, samt Viktor Mejman
och Lars Hultkrantz, båda Handelshögskolan vid Örebro universitet. Vi vill tacka de två
kommuncheferna i Laxå respektive Ljusnarsberg, Ronny Johansson och Tommy Larserö som
gav klartecken till projektet. Ett särskilt tack går därutöver till de tjänstemän i de båda
kommunerna som varit vänliga att ge oss tid för intervjuer och i några fall även kommenterat
den färdiga texten.
Örebro februari 2013
Lars Hultkrantz
Professor Handelshögskolan
Magnus Persson
Regiondirektör
3
Innehåll
1. Inledning ................................................................................................................................ 5
2. Bakgrund: investeringsanalys i teori och kommunal praktik ................................................ 8
2.1 Investeringsanalys (CBA) ................................................................................................ 8
2.2 CBA i kommunal praktik ................................................................................................. 9
2.3 Särskilda utmaningar vid genomförande av CBA för ”mjuka” investeringar i
kommunal sektor.................................................................................................................. 10
2.4 Slutsatser ........................................................................................................................ 12
Litteraturtips ......................................................................................................................... 12
3. Kunskapsöversikt ................................................................................................................. 13
3.1 Mjuka investeringar i förskola och skola ....................................................................... 13
3.2 Mjuka investeringar i vård och omsorg ......................................................................... 18
4. De två kommunerna ............................................................................................................. 25
4.1 Laxå kommun ................................................................................................................ 25
4.2 Ljusnarsbergs kommun .................................................................................................. 26
5. Inventering av mjuka investeringar i fallkommunerna ........................................................ 28
5.1 Laxå kommun ................................................................................................................ 28
5.2 Ljusnarsbergs kommun .................................................................................................. 34
6. Iakttagelser och slutsatser .................................................................................................... 41
6.1 Allmänna iakttagelser .................................................................................................... 41
6.2 Översikt över verksamheter av investeringskaraktär .................................................... 42
6.3 Slutsatser ........................................................................................................................ 44
Referenser ................................................................................................................................ 45
Tryckta källor ....................................................................................................................... 45
Intervjuer .............................................................................................................................. 47
Övrigt material ..................................................................................................................... 47
Bilaga: PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar
i Storbritannien, Danmark och Sverige .................................................................................... 50
4
1. Inledning
Få saker är så kostsamma som att vara fattig. Det är en sanning som kan gälla både den
enskilde individen som måste betala förseningsavgifter och högre ränta eller en kommun som
inte har utrymme att finansiera åtgärder som ger ökad kostnad idag men minskade kostnader i
framtiden. Kommuner som hamnar i ekonomisk knipa kan upptäcka att en stor del av
verksamheten är lagstyrd – det som går att skära bort kan vara just ”proaktiva” åtgärder som
gör att man kan undvika kostnader längre fram, det vi här kallar ”mjuka” investeringar.
Därför finns det risk att budgetsaneringar på några års sikt leder till ännu värre problem.
Kommuner i avfolkningsbygder kämpar redan med ett sådant ”grekiskt” dilemma, inom
några år kan ”äldrechocken” komma att ställa de flesta kommuner i denna situation. Det kan
då bli avgörande för utgången om kommuner, stat och externa finansiärer kan skilja vanliga
driftkostnader från ”mjuka” investeringar och avgöra vilka sådana investeringar som är
lönsamma och som därför så långt som möjligt bör skyddas. Inom ramen för ett större
forskningsprogram som syftar till att utveckla metodik för att kalkylera och validera ”mjuka”
investeringars lönsamhet rapporterar vi här en studie som syftar till att identifiera aktuella
”mjuka” investeringsprojekt i två bergslagskommuner med ansträngd ekonomi.
I den kommunala verksamheten förknippas investeringar med anskaffning eller anläggning
av infrastruktur, byggnader och maskiner, dvs. det man kan kalla för ”hårda” investeringar.
Kommunerna skiljer i sin ekonomiska redovisning mellan drift och investeringar och mellan
tillgångar i balansräkningen och avskrivning i resultaträkningen. Kapitaltillgångar kan ha ett
värde på fastighetsmarknaden eller en marknad för begagnad utrustning, men oftast saknas ett
sådant marknadsvärde (dvs. investeringsutgifterna är en bunden kostnad). Skälet till att
investeringsutgifter skiljs från andra utgifter är att de ska periodiseras, dvs. kostnaden ska
fördelas över flera år. Men många andra utgifter kan ha en investeringskaraktär i den
meningen att nyttan av åtgärden inträffar flera år senare, och kanske utfaller över en period av
flera år. Denna nytta kan vara en välfärdseffekt till gagn för medborgarna, men också mer
specifikt en effekt som påverkar kommunens egen budget. Om budgeteffekten är omedelbar i
den meningen att den utfaller inom den ettårs- eller treårsperiod som innefattas i den
kommunala budgeten kan den kommunfinansiella lönsamheten prövas inom ramen för den
ordinarie budgetprocessen. Om så inte är fallet saknas idag ofta verktyg för att alls beakta
denna effekt. På sin höjd blir den en del av den argumentation som den enskilda nämnden
och/eller förvaltningen driver för att försvara sitt utgiftsområde mot neddragningar. I
avsaknad av en utvecklad, etablerad och accepterad metodik för att beräkna lönsamheten av
”mjuka” investeringar blir dessa lätt offer för budgetprocessens ”osthyvlar” och ”tårtspadar”;
allrahelst som kommunernas handlingsmöjligheter är hårt kringskurna av lagar och
regleringar som riktar sig mot den löpande verksamheten, t.ex. mot bemanningen i
gruppboende för äldre, men i mindre utsträckning mot t.ex. preventiva åtgärder som gör det
möjligt för en större andel äldre att bo kvar hemma.
Idag används ofta begreppet ”sociala investeringar” för att beteckna investeringar av denna
typ. Begreppet för dock tanken till de socialpolitiska områdena och glider kanske lätt vidare
till verksamheter som bedrivs utanför den kommunala organisationen av ideella
organisationer eller ”sociala företag”. Här använder vi istället beteckningen ”mjuka”
investeringar och avser då åtgärder inom den kommunala organisationen som har
investeringskaraktär, oavsett om det är renodlade sociala investeringar, den sandning som
5
gatukontoret utför för att minska fallolyckor bland äldre, åtgärder i förskolan som ökar
elevgenomströmningen i grundskola och gymnasium osv. Vi sätter också fokus på karaktären
av investeringen i ett kommunfinansiellt perspektiv. Vi utgår från att all kommunal
verksamhet ska syfta till ökad välfärd för dess medborgare, vilket kan förstås som att den i
någon mening (se mer om detta i nästa kapitel) ska vara samhällsekonomiskt lönsam. Här har
vi emellertid därtill utgångspunkten att alla kommuner måste ha en ekonomi i finansiell
balans, vilket innebär att kommunens ledning och ytterst dess fullmäktige särskilt måste
beakta de kommunfinansiella konsekvenserna av olika åtgärder.
Medan det på en rad områden finns väl utvecklade verktyg för att göra bedömningar av den
samhällsekonomiska lönsamheten, t ex av trafikinvesteringar eller nya läkemedel, saknas
verktyg för att bedöma både samhällsekonomisk och kommunfinansiell lönsamhet av de
flesta typiska ”mjuka” investeringar som utförs av kommuner. Det finns visserligen en viss
konsultverksamhet, men konsulter tenderar att ge beställarna vad de vill ha, så trovärdigheten
är inte alltid så hög. Man kan nog utan att överdriva säga att både kommunerna och de
forskare som är verksamma inom kommunala ansvarsområden som socialt arbete och skola
nästan helt saknar den kalkyleringskultur som finns när det t ex gäller fastighetsskötsel, vägoch vattenbyggnad, energiproduktion osv. Syftet med det forskningsprogram kring ”mjuka”
investeringar som drivs vid Örebro universitet är att utveckla och validera kalkylverktyg för
dessa områden.
Vad är då ”mjuka” investeringar och hur ser beslutssituationerna ut i verkligheten? För att
svara på dessa frågor har vi under hösten 2012 genomfört den förstudie som rapporteras här.
Den baseras på intervjuer med chefer och verksamhetsföreträdare i två bergslagskommuner,
Laxå och Ljusnarsberg. Dessa kommuner har liten och vikande befolkning och befinner sig
något bortom normalt pendlingsavstånd till kommuner med starkare arbetsmarknad
(Mariestad, Örebro, Ludvika). Båda har djupgående ekonomiska problem. I Ljusnarsbergs
fall har detta varit ett långvarigt tillstånd, medan Laxå även har haft akuta bekymmer under
2012 – till den grad att kommunledningen före sommaren varnade att det fanns risk för
betalningsinställelse före årets slut.
Vi har undersökt vilka verksamheter som man i dessa kommuner bedriver, eller skulle vilja
bedriva, som kan ses som ”mjuka” investeringar och som inte bedrivs därför att de är
lagreglerade eller helt finansierade med öronmärkta statliga medel. Vi förväntade oss att de
”mjuka” investeringar som finns, eller diskuteras, i dessa kommuner, med sin ansträngda
finansiella situation är de som är särskilt kommunfinansiella angelägna och att denna
inventering därför kan ge oss en bra bild av verkligheten för kommuners ”mjuka”
investeringar.
Rapporten inleds med en kort teorigenomgång för att klargöra begrepp och vanliga problem
kring samhällsekonomisk värdering av (offentliga) investeringar. Därefter följer i kapitel 3 en
litteraturöversikt som ger en överblick över aktuellt kunskapsläge, som det sammanfattas i
rapport och utredningar från departement, myndigheter och svenska forskningsinstitut kring
problem, åtgärder och specifikt ”mjuka” investeringsåtgärder inom centrala kommunala
verksamhetsområden, dvs. skola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg mm. Vår ambition
i denna del är att fånga en del av den diskussion kring dessa frågor som på olika sätt kan
tänkas nå de kommunala verksamhetscheferna, så vi har med något undantag inte gått in i
6
forskningslitteraturen. Kapitlet utgör en bakgrund till våra två fallstudier och har också hjälpt
oss att fokusera vårt sökande i de två kommuner vi studerar.
I kapitel 4 ger vi en kort beskrivning av de två fallkommunerna och därefter redovisar vi i
kapitel 5 vilka verksamheter som bedrivs i dessa kommuner som verkar ha karaktär av
”mjuka” investeringar i de två kommunerna. I kapitel 6 diskuterar vi dessa iakttagelser.
Avslutningsvis sammanfattas rapporten i kapitel 6 och vi drar några slutsatser som
vägledning för det fortsatta arbetet inom vårt forskningsprogram.
7
2. Bakgrund: investeringsanalys i teori och
kommunal praktik
I detta kapitel gör vi en kort genomgång av centrala begrepp kring samhällsekonomisk
investeringsanalys. Vi pekar på några skäl till att sådan analys inte används i någon större
utsträckning av kommunen för att analysera sina åtgärder och diskuterar avslutningsvis några
av de metod- och datamässiga svårigheter som sådana analyser möter.
2.1 Investeringsanalys (CBA)
En investering är en åtgärd som medför kostnader och intäkter vid olika tidpunkter, vanligen i
form av en omedelbar investeringsutgift som följs av intäkter längre fram i tiden. I en
företagsekonomisk investeringsanalys beräknas lönsamheten på denna investering genom att
nuvärdet av intäkter ställs mot nuvärdet av kostnader. En samhällsekonomisk
lönsamhetsbedömning kallas ofta för nyttokostnadsanalys (cost-benefitanalysis, CBA)
eftersom intäktssidan brukar innehålla komponenter som har värderats med kalkylpriser som
inte nödvändigtvis har hämtats från marknadspriser. I vissa sammanhang gör man istället en
kostnadseffektivitetsanalys, vilket innebär att man beräknar kostnaden per effektenhet, dvs.
nyttoeffekten värderas inte. En kommunfinansiell investeringsanalys kan ses som en del av
en CBA i vilken de kostnader och intäkter som påverkar en enskild kommuns ekonomi lyfts
fram. För en kommun innehåller vanligen både den fullständiga nyttokostnadsanalysen och
den kommunfinansiella analysen viktig information eftersom kommunens verksamhet syftar
till att främja medborgarnas välfärd, men under restriktionen att kommunen kan finansiera
sina utgifter.
Investeringsanalyser, fortsättningsvis CBA, är en annan sak än räkenskaper (som i olika
sammanhang kallas nationalräkenskaper, resultaträkning, ”socialt bokslut”, ”cost-of-illness”
osv.). De senare redovisar en verksamhetsorganisations (t.ex. ett företag, en
kommunförvaltning eller en nation) samlade kostnader och intäkter under en period. En
investeringsanalys studerar istället ett val mellan minst två handlingsalternativ. Det finns
därför minst en ”åtgärd”, vilket brukar kallas utredningsalternativet, som jämförs med det
som brukar kallas jämförelsealternativet. Det senare representerar vanligen ”business as
usual”, vilket inte nödvändigtvis innebär att ingenting alls görs.
De normala stegen i en CBA är
•
•
•
•
•
•
•
•
•
8
Formulering av ett problem – varför kan något behöva göras?
Inventering av olika typer av åtgärder – finns det enkla lösningar på problemet?
Identifiering av ett eller flera utredningsalternativ (UA) och ett eller flera
jämförelsealternativ (JA)
Identifiering av relevanta effektvariabler (kostnader, förbättrad hälsa, väntetider
etc.)
Kvantifiering av effekter som kan kvantifieras med hjälp av kända effektsamband
och kvalitativa bedömningar av övriga effekter
Värdering i monetära termer av effekter som kan värderas
Nuvärdesberäkning
Känslighetsanalyser
Slutsatser
En enskild investeringsanalys ska ofta ses som ett moment i en större kunskapsprocess.
Analyser av olika objekt bildar en kedja genom att den analys av åtgärden som föregår ett
beslut följs av en efterkalkyl. Från denna kan lärdomar dras både om åtgärden/åtgärdstypen
och om analysmetoden. Det innebär att analysmetoden kan förbättras inför analys av nästa
åtgärd osv.
Sett i ett sådant processperspektiv är ett viktigt motiv för att göra nyttokostnadsanalyser, vid
sidan av att vara ett underlag för beslutsfattandet om den enskilda åtgärden, att få igång en
sådan lärprocess. Genom att med CBA göra en explicit och strukturerad analys på förhand av
åtgärdens tänkta fördelar (nytta) och nackdelar (kostnad) blir det möjligt att göra även en
strukturerad uppföljning, vilket är förutsättningen för att en organisation ska kunna bedriva
ett förbättringsarbete som baseras på lärande från den egna verksamheten. Även om det är
vanligt att CBA för åtgärder inom en kommun görs utförs av en central statlig myndighet,
dvs. med ett ”uppifrån”-perspektiv, så representerar det en förhandsanalys som möjliggör
lärande och utvecklingsarbete på ”basplanet” (se Hultkrantz 2011 för en diskussion av denna
aspekt).
En annan viktig implikation av att se analysen av en enskild åtgärd som ett led i en kedja är
att även en CBA som bygger på osäkra antaganden om effekter, effektsamband och
värdeparametrar kan vara värdefull på så vis att den ger utgångspunkter för fortsatt arbete
med att hämta in bättre information om sådana data och samband. Ofta kan
känslighetsanalysen visa vilka parametrar som är särskilt viktiga för utfallet och därmed ge
vägledning för att avgöra på vilka punkter det är särskilt viktigt att förbättra
kunskapsunderlaget.
2.2 CBA i kommunal praktik
Investeringsanalyser är vanliga i kommunal verksamhet inför beslut om det vi här kallar
”hårda” investeringar, där ”effekterna” av olika åtgärdsalternativ vanligen kan uttryckas som
olika hög framtida driftskostnad för en verksamhet, t ex en skola eller ett vårdboende. CBA
som innehåller värdering av andra nyttoeffekter är mindre vanliga. Ett undantag är
trafikåtgärder där det finns både analysmetodik och en viss ”CBA-kultur” som grundas i den
nationella trafikplaneringen och som kan användas inte bara för att analysera ”hårda”
investeringar utan även hastighetsbegränsningar, förändrade parkeringsregler,
trängselavgifter osv.
Även om kommunerna själva inte gör CBA för sina ”mjuka” investeringar har det blivit allt
mer vanligt att detta görs av forskare och sektorsmyndigheter för åtgärder som vanligen
beslutas av kommunala beslutsfattare, t ex för sprinklers i äldreboende (Jaldell 2012),
automatiska brandlarm (Kågebro 2007), Fixar-Malte” (Krüger 2010), klasstorleken i
mellanstadiet (Fredriksson m.fl. 2012), mm.
9
CBA används ändå sällan som underlag för kommunala beslut. Detta har förmodligen flera
orsaker:
•
•
•
•
Avsaknad av kalkyleringskultur. Som vi konstaterade i föregående avsnitt byggs
metod- och dataunderlag för CBA upp successivt, delvis grundat på ”trial and error”.
En sådan process tar tid och kan vara förenad med startsvårigheter. Det kan också ta
lång tid innan beslutsfattare lär sig förstå, accepterar och efterfrågar ett sådant
underlag. Rutiner för CBA började utvecklas för den statliga infrastrukturplaneringen
redan på 1960-talet, men det tog 20 eller 30 år innan metoden var så utvecklad att den
blev allmänt accepterad och efterfrågad av riksdag, finansdepartement, revisorer och
allmänheten.
Otillräcklig kompetens och volym i mindre kommuner. De flesta kommuner är små,
så den enskilda kommunen kan sakna den kapacitet och kompetens som krävs för att
på egen hand dra igång ett analysarbete. Som enskild förklaring är det dock knappast
avgörande. SKL, och olika regionala samarbetsorganisationer (regionförbund och
kommunförbund) och köp av tjänster från revisionsbolag och konsultbolag hanterar
liknande skalproblem i många andra sammanhang.
Låg FoU-nivå i kommunal verksamhet. Sett i förhållande till kommunernas
omsättning utgör FoU som kan understödja kommunalt utvecklingsarbete en mycket
låg andel. Detta gäller i synnerhet den FoU som kommunerna själva finansierar (en
tiondel av motsvarande andel inom landstingen) men även inräknat forskning vid
universitet och specialiserade forskningsinstitut.
Kommunernas styrproblem. Kommuner kan vara mycket svårstyrda. Resursstrider
utkämpas mellan olika förvaltningar, partierna har olika villkor och olika särintressen
och enskilda medborgare försöker påverka medelstilldelningen. Alla sådana
avvägningar hanteras genom budgetprocessen. Budgeten innebär vissa avgränsningar,
dels knutet till kommunens organisation, dels i tiden. Även om nyttokostnadsanalyser
av enskilda åtgärder ger bättre kunskapsunderlag för enskilda beslut är det lätt att
förstå att en kommunledning, och kanske särskilt ekonomichefens, inte alltid önskar
få mer underlag och fler parametrar att förhålla sig till. Ibland kan det nog vara
viktigare att överhuvudtaget få fram en balanserad budget än att ta fram den budget
som i någon mening skulle varit den bästa.
2.3 Särskilda utmaningar vid genomförande av CBA för ”mjuka”
investeringar i kommunal sektor
Det är lätt att identifiera tänkbara problem vid genomförande av CBA på olika områden.
Samtidigt ska dessa inte överdrivas. CBA är inte ”rocket science” utan i grunden ett sätt att
strukturera ett beslutsunderlag. Det vilar på några få enkla principer och kräver inte någon
större skolning. Ofta kan just själva struktureringen göra stor nytta för beslutsfattaren, även
när väsentliga indata saknas.
Ett första problem kan nog ofta vara att alls tänka på olika inslag i verksamheterna som
enskilda åtgärder och som ”investeringar”. Syftet med denna rapport är just att sätta ljus på
10
denna aspekt med utgångspunkt i den kommunala verkligheten i två ekonomiskt ansträngda
kommuner.
Ett andra problem är att uppskatta åtgärdskostnader. Det är väl känt att kommunernas
redovisning sällan ger underlag för meningsfulla jämförande analyser. Exempelvis har SKL
under lång tid gjort ett jättejobb för att få fram jämförbara ”kostnader per brukare” som kan
användas för benchmarking och kostnadsanalyser mellan kommuner. Långt ifrån alla
kommuner är med och fortfarande finns det så stor spridning i resultaten att man måste
misstänka att de ännu inte mäter samma sak. Ett skäl är att redovisningen generellt är upplagd
för att mäta utvecklingen inom ett visst organisatoriskt ansvarsområde, och kommunerna har
olika organisation. Därtill kommer den godtycklighet som finns i all redovisning när det
gäller periodisering av fasta kostnader och fördelning av samkostnader, och där alla gör på
sitt sätt.
Detta är emellertid ett mycket större problem för jämförelser mellan kommuner än för
uppgiften att göra en CBA. Oftast kan åtgärdskostnaden uppskattas grundat huvudsakligen på
en uppskattning av tidsåtgång för den personal som ska utföra åtgärden i kombination med en
timkostnad som ofta är väl känd (som inkluderar lönekostnader, lokal- och
administrationsomkostnader etc.).
Ett tredje problem är effektsamband. Här är ekonomen vanligen i händerna på
verksamhetsutövarna, det är dessa som har en mer eller mindre väl grundad uppfattning om
verksamhetens effekter. Ibland kan dessa uppskattas med relativt stor säkerhet. Det gäller
särskilt för åtgärder som är frekventa, intensiteten varierar över tiden eller mellan olika
förvaltningsområden eller kommuner och där effekten är lätt att mäta. Ofta råder emellertid
stor osäkerhet. Det är i så fall emellertid inte i första hand ett problem för
nyttokostnadsanalysen utan för verksamheten eftersom man i så fall helt enkelt inte vet vad
man uträttar. Det bästa sättet att få bättre kunskap brukar vara att göra experiment, t ex
genom att pröva ett nytt arbetssätt i en mindre skala (i en kommundel, skola, daghem,
gruppboende), utvärdera och sedan göra en CBA och jämföra med utvecklingen i de enheter
där inget gjorts. Kunskaper och erfarenheter på ett visst område i en kommun kan inte sällan
utnyttjas även i andra kommuner, vilket innebär att det ligger ett stort värde i att bygga upp
kunskapsbanker, guidelines etc. där sådana kunskaper sammanställs. Ett ambitiöst exempel är
den webbaserade ”Trafiksäkerhetshandbok” som Transportökonomisk Institutt i Oslo
sammanställer och som används av trafikplanerare även utanför Norge för att få vägledning
vid lönsamhetskalkyler vid planering av olika typer av trafiksäkerhetshöjande åtgärder.
Som tidigare nämnts kan känslighetsanalysen i CBA användas för att undersöka på vilka
punkter det är särskilt viktigt att få mer kunskap om bland annat effektsamband.
Ett fjärde problem är värderingen av framtida effekter. På vissa områden är det förhållandevis
enkelt. Effekter av insatser inom utbildning kan vanligen värderas med effekter på framtida
arbetsinkomster. Välfärdseffekter som gäller hälsa och säkerhet kan värderas med
”prislappar” och vikter som har utvecklats nationellt och internationellt (VSL, QALY etc.).
Effekter på framtida kostnader i kommuner och landsting kan hämtas ur redovisningen (vad
kostar ett tionde grundskoleår eller ett extra gymnasieår - för att t.ex. ställas mot kostnaden
11
för en insats av en specialpedagog i förskola, eller lågstadiet; vad kostar prematurvård för ett
barn till en rökande moder osv. – för att ställas mot t.ex. kostnaden för en riktad
antirökkampanj i högstadiet). Uppgiften kan dock bli mycket komplex när det handlar om
tidiga åtgärder för specifika barn och ungdomar (förskola, skola, socialtjänst) som är avsedda
att undvika framtida problem, t.ex. missbruk eller kriminalitet, som innebär särskilda
kostnader för samhället (brott, behandling, fängelse). Här finns det en del gjort för olika
”typkarriärer” men det är givetvis vanskligt att få en god bild av detta med tanke på den stora
variation som finns mellan individer och mellan olika livsförlopp.
2.4 Slutsatser
En stor del av den svenska välfärdsstaten ligger på kommunal nivå. Behoven av att utveckla
arbetssätt som samtidigt förbättrar prestationer och kvalitet och håller nere kostnaden är
mycket stort, särskilt i ljuset av de kostnadstryck som nu förväntas komma. För att lyckas är
det nödvändigt att dels utveckla de kommunala verksamheternas förmåga att själva analysera,
planera och prioritera sina aktiviteter, dels utveckla metoder för systematisk uppföljning som
grund för lärande från den egna praktiken. CBA/investeringsanalysen är i sådana
sammanhang ofta ett självklart hjälpmedel, men inom den kommunala sektorn har det av
olika skäl ännu inte kommit att utnyttjas i någon större utsträckning.
Att utveckla metoder och kunskapsunderlag för detta är det övergripande syftet med vårt
forskningsprogram. I denna rapport gör vi en inventering av ”mjuka” investeringar i två
kommuner, Laxå och Ljusnarsberg.
Litteraturtips
En enkel introduktion till principer och metodiken för samhällsekonomiska kalkyler ges i
Hultkrantz och Nilsson (2004), kap. 15. En mer ingående behandling finns i Mattsson (2004).
En aktuell diskussion av några särskilt svåra frågor finns i en norsk utredning (NOU
2012:16). Den senaste versionen av Trafikverket beräkningsprinciper, som till stor del är
normgivande i Sverige, finns i ASEK5 (se Trafikverkets hemsidor).
Den roll CBA kan spela i samspelet mellan kommuner och statliga myndigheter diskuteras i
Hultkrantz (2011). Likheter och skillnader i kalkylmetoder mellan transport- och
hälsosektorn i Sverige analyseras i Hultkrantz och Svensson (2012b). I Hultkrantz och
Svensson (2012a) ges en översikt över de svenska studier som har uppskattat betalningsvilja
för förbättrad hälsa och säkerhet. Hultkrantz, Krüger och Panagiotis (2012) diskuterar valet
av samhällelig diskonteringsränta.
I USA har ett omfattande utvecklingsarbete utförts inom Washington State Institute of Public
Policy, under ledning av Steve Aos m.fl., för att ta fram metodik för CBA för prevention
riktad mot unga, se särskilt Aos (2004).
12
3. Kunskapsöversikt
I detta kapitel ges en överblick över aktuellt kunskapsläge gällande påverkansfaktorer och
åtgärder i centrala kommunala verksamhetsområden som förskola, skola, äldreomsorg samt
individ- och familjeomsorg.
3.1 Mjuka investeringar i förskola och skola
Information om aktuella rapporter inom förskola och skola har sökts via Skolverket, Sveriges
Kommuner och Landsting, Brottsförebyggande rådet, Expertgruppen för Studier i Offentlig
ekonomi, avhandlingar.se, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering,
Regionförbundet Örebro, samt google.se efter förslag på särskilda rapporter. Sökord har varit
skola, måluppfyllelse, lärande, särskilt stöd, skolresultat, skolutveckling, ohälsa, små barn,
tidiga insatser, förebygga samt child development. För att få en överblick har i första hand
aktuella översiktsrapporter valts, men dessa har kompletterats med litteratur på områdena
tidiga insatser för små barn, tidigt stöd i skolan samt lärarens betydelse.
Tidiga insatser för små barn
I detta avsnitt ges en översikt över behandlingsmetoder för små barn samt en beskrivning av
samspelsbehandling.
Rapporten ”På vägen mot evidensbaserad praktik” av Skagerberg (2009) ger en
kunskapsöversikt över de behandlingsmetoder som finns för små barn med psykiska problem.
Här definieras små barn som barn under fyra år. Små barn med psykiska svårigheter behöver
få hjälp utan dröjsmål. Enligt författaren gäller det att intervenera tidigt när problem uppstår.
Författaren går igenom de behandlingsmetoder som används inom Barn- och
ungdomspsykiatrin i Stockholms läns landsting och redovisar metodernas förankring i
svensk, nordisk och internationell forskning. Det finns få belägg för att en viss
behandlingsmetod skulle vara den bästa för en viss grupp, enligt Skagerberg. Många olika
behandlingsmetoder är verksamma, men resultaten visar inte att en särskild metod bör
prioriteras framför andra. Kliniska erfarenheter och utvärderingar visar dock att det trots
användande av vitt skilda psykoterapeutiska metoder finns vissa gemensamma verksamma
faktorer. Den viktigaste av dessa är i vilken utsträckning klienten känner att behandlaren är
tillgänglig, förstår och vill väl. Gemensamt för alla metoder är att arbetet är nära knutet till
föräldrarna. Barnets problem kan relateras till föräldrarnas möjligheter att främja eller hindra
barnets utvecklingssteg. Enligt Skagerberg får familjesituationen inte ta över behandlingen
utan barnet ska vara i centrum och det är barnets samspel med föräldrarna som ska behandlas.
Även Neander (2009) beskriver hur barn utvecklas i samspel med andra, framförallt i samspel
med föräldrarna. Hon har skrivit avhandlingen ”Indispensable interaction” som delvis
baseras på studier vid en verksamhet (”Gryningen” i Karlskoga) i vilken Laxå deltar
tillsammans med ett par andra kommuner och landstinget. I en studie följs 101 familjer, som
har problem i föräldraskapet. Familjerna hade stora problem med stress, nedsatt psykisk hälsa
och relationer. De barn som fyllt fyra år uppvisade ett aggressivt beteende. Studien syftar
bland annat till att beskriva familjer som deltagit i samspelsinterventioner mellan föräldrar
13
och barn och undersöka förändringar i deras problembörda på kortare och längre sikt. Till
skillnad från andra studier är papporna inkluderade i behandlingen. Studierna visar att
samspelsbehandling kan göra stor skillnad, menar författaren. Efter sex månaders behandling
fanns det en tydlig trend i positiv utveckling för föräldrar och barn. En uppföljning efter 18
månader förstärkte denna utveckling. Få familjer avbröt behandlingen. Ytterligare en
uppföljning gjordes tre år efter avslutad behandling. Då fick föräldrarna beskriva de
nyckelpersoner som de upplevt hade bidragit till barnens och familjens utveckling. Det kunde
vara personer inom ramen för behandlingen, lärare, förskola, barnhälsovård och socialtjänst.
Dessa personer beskrevs som kunniga, vänliga och att de gett vardagliga uttryck för ett
personligt engagemang. Författarens slutsats är att relationer har stor betydelse för att främja
barns utveckling, både de som uppstår inom ramen för behandling, men även relationer i
andra sammanhang där barn och deras föräldrar möter professionella.
Tidigt stöd i skolan
Olika typer av insatser i skolan görs i förebyggande syfte. Här behandlas rapporter som
beskriver hur man generellt kan ge barn och unga förutsättningar så att de kan prestera bra i
skola och får de bästa förutsättningar som unga vuxna.
Rapporten ”En god start – en ESO-rapport om tidigt stöd i skolan” av von Greiff, Sjögren
och Wieselgren (2012), beskriver hur arbetet kan bli mer effektivt när det gäller att ge de barn
som har de sämsta förutsättningarna en bra start i livet. Författarna konstaterar att antalet
unga som får aktivitetsersättning har ökat och även att den psykiska ohälsan bland unga
vuxna tilltagit. Detta kan delvis bero på att insatser för barn och unga inte har satts in i tid.
Författarnas slutsats är att samhällets resurser behöver fokuseras och olika verksamheter
behöver bli bättre anpassade för att möta barn med särskilda behov. Det finns brister i
kunskap om vilka barn som behöver detta stöd, hur de bäst blir hjälpta och om de insatser
som görs fungerar. Författarna diskuterar om det är möjligt att tidigare identifiera barn som
riskerar att hamna på efterkälken, när det är önskvärt att göra det, samt hur man kan stötta
barnen. Enligt författarna är det barn från utsatta miljöer och barn med inlärningssvårigheter,
beteendeproblematik eller psykisk ohälsa som har särskilt svårt att klara skolan. De
konstaterar att kommunerna har en stor del av ansvaret för att uppföljning och utveckling sker
av verksamheterna som berör barn, men de menar att även staten har ett övergripande ansvar.
Det är särskilt viktigt att staten tar ansvar att se till att ny kunskap genereras och säkra att
kunskap om vad som fungerar kommer verksamheterna till del.
Enligt Sjögren och Svaleryd (2011) finns det tydliga samband mellan familjebakgrund, barns
hälsa, skolresultat och risken för att vara socialt utsatt som ung vuxen. I rapporten ”Nitlott i
barndomen” undersöker de hur föräldrars utbildningsnivå, inkomster, socialbidragstagande
och sammanboende hänger ihop med barnens psykiska och fysiska hälsa, skolprestationer
och framgång på arbetsmarknaden som unga vuxna. Författarna ser att särskilt barn till
socialbidragstagare och lågutbildade föräldrar har låga meritvärden i grundskolan. Dessa barn
har även lägre sannolikhet att klara gymnasiet och högre sannolikhet att själva vara
socialbidragstagare eller helt sakna inkomst som ung vuxen, dvs. vid 22 års ålder. Av de
studerade riskfaktorerna är det främst socialbidragstagande och att ha separerade föräldrar
som utgör risk för sämre hälsa i barndomen. Det är dock inte föräldrars låga inkomst i sig
som innebär att barnen har sämre hälsa. Socialbidrag eller separation kan istället vara
symptom på andra problem i familjen eller hos föräldrarna som ger sämre hälsa för barnen.
14
Författarna konstaterar att framförallt psykisk ohälsa ökar risken för social utsatthet senare i
livet. Även korta sjukperioder i barndomen kan ha negativa följder. För att kunna arbeta
förebyggande och stötta de utsatta barnen behöver man enligt författarna få lärdom om vilka
insatser som fungerar. För att veta detta behöver man satsa på att systematiskt dokumentera
och samla in statistik om insatser och åtgärder som görs på barnavårdscentraler, i skolor och i
kommuner. För att möjliggöra utvärdering och forskning föreslår författarna att man
sammanför dokumentation hos barnavårdscentralerna med dokumentation från
skolhälsovården till ett centralt register.
För att prestera bra i grundskolan och senare har vissa elever behov av särskilt stöd. Hur
sådant särskilt stöd bör utformas diskuterar Österlind (2011) i rapporten ”Särskilt stöd i
grundskolan”. Österlind ger en kunskapsöversikt inom tre områden: omfattningen av det
särskilda stödet, skolors arbete med särskilt stöd, samt några faktorer i skolans ordinarie
verksamhet som sägs ha betydelse för elevers framgång i skolarbetet. Hon konstaterar att en
stor andel elever får särskilt stöd tidigt, vanligen i årskurs tre eller fyra. Däremot finns det
elever som trots behov inte får detta stöd. Det är elever som bedöms vara initiativsvaga och
tysta samt elever som ses som utagerande och störande. Den senare gruppen får dessutom
ofta fel sorts stöd. De elever som fått specialpedagogiskt stöd når i mindre utsträckning målen
jämfört med de elever som inte fått specialpedagogiskt stöd. I regel har de elever som fått
stödet sämre studieförutsättningar. Författarens slutsats är att stödet kan ha haft positiv effekt,
men effekten har inte i tillräcklig utsträckning kompenserat för de sämre
studieförutsättningarna.
De elever som får särskilt stöd har enligt Österlind två typer av svårigheter, lärande- och
beteendesvårigheter. Läs- och skrivsvårigheter är de vanligaste problemen och är dessutom
vanligare i de lägre åldrarna. Bland äldre elever är det vanligare med beteendeproblem, som
koncentrationssvårigheter och socioemotionella problem, men det är även vanligt med
kunskapsmässiga svårigheter. Elevens problem är något som uppstår i elevens möte med den
omgivande miljön, menar hon. Men hennes egna analyser av åtgärdsprogram och
elevvårdssamtal visar att skolorna istället ofta ger uttryck för ett synsätt där man förlägger
orsaken till problemet hos individen. Det visar sig även att tidigare satta mål sällan diskuteras
och utvärderas. De åtgärder som sätts in tenderar att upprepas och åtgärder sätts in utan
pedagogiska överväganden. Det specialpedagogiska stödet ges ofta utanför den ordinarie
klassens ram och med andra uppgifter än de som är betygsgrundande. Utagerande barn får
inte rätt stöd då skolan sällan har tid eller möjligheter att analysera vad elevens beteende
beror på. Det finns en ambition att arbeta med inkluderande lösningar för elever i behov av
särskilt stöd. Trots detta visar det sig att särskiljande lösningar är vanliga, menar författaren.
Elever upplever det särskiljande stödet som negativt och känner sig isolerade och utpekade.
Författaren refererar till en annan studie som visar på att lärare har svårigheter när det gäller
att möta elevers olikheter i undervisningen, särskilt hanteringen av de sociala och didaktiska
aspekterna av inkludering i klassrummet.
En annan förutsättning som också kan påverka elevers prestationer i skolan är att andelen
individuellt arbete ökar i skolan. Detta ställer högre krav på sociala färdigheter som
självständighet. Elever i behov av särskilt stöd har svårt att klara detta friare arbetssätt.
Österlinds analys visar att i åtgärdsprogrammen prioriteras en utveckling av dessa sociala
färdigheter framför åtgärder för att nå kunskapsmålen. Enligt författarens översikt finns det
15
samband mellan föräldrars utbildningsnivå och elevers studieresultat. Dessa föräldrar har
större möjligheter att stödja sitt barn i skolarbete, bland annat då hemuppgifter är en vanlig
åtgärd. Den faktor som har störst påverkan på det pedagogiska resultatet är lärarens
kompetens. Det finns även ett samband mellan klasstorlek och elevers studieresultat, men det
är inte lika starkt som lärarens kompetens. Enligt Österlind är småskalighet i sig inte en
garanti för elevers framgång, istället har det betydelse hur skolan utnyttjar den. Formell
färdighetsträning dominerar läs- och skrivundervisning istället för arbete med förståelse för
texters innehåll och funktion. Slutligen konstaterar författaren att lärare har brister i
didaktiska kunskaper både i arbete med litteratur och med elevers egna texter.
Ytterligare förebyggande insatser som berör skolan beskrivs i idéskriften, ”Att förebygga
brott och problembeteenden i skolan” av Alvant, Elgemyr och Gustafsson Figueroa (2012).
Idéskriften innehåller beskrivningar av tre skolprojekt, teoretiska resonemang samt tips som
kan hjälpa skolor att arbeta förebyggande på ett strategiskt sätt. De tre skolprojekten är Trygg
skola (Nacka, Tyresö och Värmdö), Sociala överdrifter (Vänersborg) samt Våga vittna
(Kungsbacka). Dessa projekt har arbetat med ett problemorienterat arbetssätt som utgår från
en analys av förhållandena på skolan. I arbetssättet ingår fem steg; kartläggning av
problemet, val av åtgärder, genomförandet, samverkan mellan flera aktörer samt slutligen
utvärdering. Enligt författarna är det problemorienterade arbetssättet i sig ingen garanti för att
goda resultat uppnås, men det är viktigt för att skapa förutsättningar för just goda resultat i
det brottsförebyggande arbetet. På detta sätt kan man öka förståelsen för hur olika åtgärder
och metoder fungerar i olika miljöer. Enligt författarna är det viktigt att identifiera de mest
våldsutsatta platserna i skolan, så kallade ”hot spots”. Dessa platser är till exempel utrymmen
utanför klassrum och i elevskåpshallar där många elever samlas och där vuxennärvaron ofta
är låg. Internationell skolforskning bekräftar denna bild. Det finns även samband mellan hur
många rastvaktande vuxna som finns närvarande på en skola och antalet
mobbningsincidenter. Genom att sätta in riktade insatser på dessa platser går det att minska
brott och problembeteenden i skolan, menar författarna. Ett sådant arbete är ett förebyggande
komplement till skolans arbete i övrigt med värdegrunder och likabehandlingsplaner. Polisen
är en viktig samarbetspartner för skolan på så sätt att deras roll är att tillföra kunskap om den
lokala problembilden samt att ge legitimitet och status till det lokala brottsförebyggande
arbetet.
Lärarens betydelse
Som beskrivits tidigare har lärare svårigheter när det gäller att möta elevers olikheter i
undervisningen Österlind (2011). På senare tid har det publicerats flera rapporter som berör
lärarens betydelse för elevens resultat i skolan. Här beskrivs en rapport som behandlar
lärarens roll i undervisning samt en rapport som beskriver de förändrade förutsättningarna för
lärarnas arbete.
I rapporten ”Synligt lärande – presentation av en studie om vad som påverkar elevers
studieresultat” av Håkansson (2011) presenteras resultat och analyser från
utbildningsforskaren John Hatties studie Visible Learning. I synligt lärande är lärarens roll i
undervisning och lärande central. Synligt lärande handlar om att utveckla elevernas sätt att
tänka, resonera och lösa problem. Lärarna behöver noga följa hur eleverna bygger upp
förståelse för begrepp kring den utlärda kunskapen samt hur återkopplingen mellan elev och
lärare sker. För att få en utbildning av högsta kvalitet presenteras sex”riktningsgivare”. Enligt
16
Håkansson är läraren en av de starkaste påverkansfaktorerna på lärande. Därför behöver
läraren kunna lärandemålen och kriterierna för måluppfyllelse, erbjuda idéer och kunskap till
eleven så att eleven kan rekonstruera denna kunskap, vara medveten om vad varje elev tänker
och kan samt se misstag som en möjlighet till lärande. Detta för att kunna ge meningsfull
återkoppling till eleven och stödja elevens utveckling. Enligt författaren finns inga belägg för
att klasstorlek eller vilka elever som går i klassen har betydelse för synligt lärande. Istället är
den viktigaste insikten att lärare behöver fokusera på att förstå lärande genom elevernas ögon
istället för att hålla eleverna sysselsatta och aktiva.
Även Åman (2011) visar att det är undervisningen som är den faktor som påverkar elevernas
skolprestationer mest. I hans rapport ”Att lära av de bästa – en ESO-rapport om svensk
skola i ett internationellt forskningsperspektiv” (2011) ges en översikt över internationell
forskning om faktorer som påverkar elevers mätbara resultat. Vid jämförelser i internationella
studier visar det sig att förutom undervisningen är det faktorer som resurser, fristående
skolor, rätt att välja skola, kommunalisering samt förändringar i betygssystem och kursplaner
som har haft betydelse på de svenska resultaten. För att nå påtagliga förbättringar av
elevernas resultat ska åtgärderna som sätts in vara inriktade på att förändra undervisningen,
menar Åman. Enligt hans översikt visar forskning att det är viktigt att sätta upp tydliga mål
för ett undervisningsmoment samt kontinuerligt söka återkoppling från eleverna på hur deras
inlärningsprocess framskrider.
Det svenska skolsystemet har under senare år förändrats, vilket har fått betydelse för lärarnas
arbete. Åman beskriver hur utvecklingen av skolsystemet i Sverige har gått från ett statligt
kontrollerat system till ett där ansvaret har decentraliserats till kommunerna. Samtidigt har
detaljstyrning ersatts av mer målstyrning och ett regelverk för fristående skolor har lett till en
snabb expansion av privata alternativ finansierade med offentliga medel. Samma utveckling
har skett i Finland, men där har man ändå nått starka resultat i internationella
kunskapsmätningar. Enligt Åman har förändringar i det svenska skolsystemet lett till att det
har blivit svårare för lärare att veta vad som förväntas av dem och eleverna har lämnats utan
tydlig ledning från sina lärare. Reformer behöver i större grad riktas in mot att skapa
förutsättningar för lärarna att förbättra sina undervisningsmetoder. Enligt Åman visar
forskning på att de effektivaste lärarutvecklingsprogrammen är de som förenar kollegial
samverkan med externt expertstöd. Här har skolledarna en nyckelroll. Problemet med detta,
enligt författaren, är att den svenska staten inte kan bestämma hur lärare ska undervisa då
ansvaret för detta ligger på kommunal nivå. Erfarenheter från andra länder visar dock att det
går att förena en påtaglig press uppifrån, i form av en stark förväntan på resultat, med en hög
grad av lokalt självbestämmande. Att förändra skolpolitiken är dock ingen garanti för
framgång, menar Åman. Det kommer ta tid, men man måste dra lärdom av sina erfarenheter
och därefter justera inriktningen efterhand.
Sammanfattning: Mjuka investeringar i förskola och skola
Inom området tidiga insatser för små barn finns det få belägg för att en viss
behandlingsmetod skulle vara den bästa för en viss grupp. Trots skilda psykoterapeutiska
metoder finns det vissa gemensamma verksamma faktorer. Den viktigaste faktorn är att
klienten känner att behandlaren är tillgänglig, förstår och vill väl.
För att kunna ge tidigt stöd i skolan behöver de barn som riskerar att hamna på efterkälken i
skolarbetet identifieras tidigare. Det finns tydliga samband mellan familjebakgrund, barns
17
hälsa, skolresultat och risken för att vara socialt utsatt som ung vuxen. Särskilt barn till
socialbidragstagare och lågutbildade föräldrar har låga meritvärden i grundskolan. De barnen
har även lägre sannolikhet att klara gymnasiet och högre sannolikhet att själva vara socialbidragstagare eller helt sakna inkomst som ung vuxen. För att kunna stötta de utsatta barnen
behövs mer kunskap om vilka insatser som fungerar. Särskilt stöd i grundskolan är exempel
på en insats som har studerats. Särskilt stöd kan ha positiv effekt på elevers resultat, men
effekten har inte i tillräcklig utsträckning kompenserat för elevernas sämre
studieförutsättningar.
Problembeteende i skolan kan förebyggas genom att sätta in riktade insatser på platser där
vuxennärvaron ofta är låg, till exempel utrymmen utanför klassrum där många elever samlas.
Läraren är en av de starkaste påverkansfaktorerna vid lärande. Läraren behöver utveckla
elevernas sätt att tänka, resonera och lösa problem. Men lärare har svårigheter när det gäller
att möta elevers olikheter i undervisningen. Samtidigt har förändringar i det svenska
skolsystemet lett till att det både har blivit svårare för lärare att veta vad som förväntas av
dem och eleverna har lämnats utan tydlig ledning från sina lärare. För att nå förbättringar av
elevernas resultat behöver det skapas förutsättningar för lärarna att utvecklas i sin roll. Även
här kan det alltså finnas behov av kommunala investeringar när det gäller
kompetensutveckling, pedagogiskt utvecklingsarbete osv.
3.2 Mjuka investeringar i vård och omsorg
I detta avsnitt diskuteras studier över mjuka investeringar riktade till barnfamiljer, vuxna och
äldre. Fokus ligger på den typ av investeringar som normalt sett står under en kommuns
socialförvaltning. I första hand har vi läst aktuella översiktsstudier genomförda av svenska
myndigheter och institut som Statens Folkhälsoinstitut, Socialstyrelsen och Statens beredning
för medicinsk utvärdering, men även några mindre studier av intresse belyses.
Satsningar riktade mot föräldrar och deras barn
Kommuner bedriver, ofta i samverkan med landstingen, olika verksamheter för att stödja barn
och deras föräldrar. Det finns åtgärder som syftar till att hantera redan uppkomna problem,
som exempelvis öppenvårdsinsatser, familjehemsplaceringar, jourhem och enskilda hem för
vård och boende. Av särskilt intresse här är åtgärder av investeringskaraktär, det vill säga
åtgärder för att förebygga sociala problem för barn och unga. Det kan handla om
utbildningssatsningar, råd till föräldrar med behov av stöd i uppfostran av sina barn och
förebyggande insatser av barnavårdcentralen (SOU, 2005:81). Inte sällan samordnas dessa
insatser i kommunerna i en verksamhet som brukar benämnas familjecentral (Socialstyrelsen,
2008).
Josefsson (2004) betonar i rapporten Strategi för samverkan - kring barn och unga som far
illa eller riskerar att fara illa betydelsen av att insatser samordnas och att olika offentliga
aktörer samverkar, särskilt när det gäller förebyggande arbete och tidiga insatser riktade mot
barn. Offentliga myndigheter har också lagstadgad skyldighet att samverka. Enligt Josefsson
18
(2004) förutsätter god och stabil samverkan styrning, struktur och samsyn. Med styrning
avses att ledningen för de berörda organisationerna aktivt tar ställning för samverkan. Med
struktur avses att strukturella hinder som exempelvis skilda regelsystem kan överbryggas.
Med samsyn menas att organisationerna måste övervinna kulturella hinder som kan bestå i
skilda ideologier och kunskapsbakgrunder.
Enligt den nu några år gamla kartläggningen av Socialstyrelsen (2008) finns det 131
familjecentraler eller familjecentralsliknande verksamheter i Sverige. Som regel handlar det
om permanenta verksamheter som finansieras inom ordinarie budget. Familjecentralernas
verksamhet kan dock ha mycket olika innehåll och inriktning. Socialstyrelsen (2008)
klassificerar Sveriges familjecentraler utifrån två olika inriktningar. För det första finns det så
kallade serviceinriktade familjecentraler som arbetar med generellt förebyggande arbete riktat
till alla barnfamiljer. Denna inriktning är klart dominerande. För det andra finns det särskilt
riktade familjecentraler som främst gör insatser för barn och familjer som har identifierade
problem. Värt att notera är att den typiske besökaren på familjecentralen är en svenskfödd
kvinna med ett eller två barn från en stark socioekonomisk grupp. Pappor, utlandsfödda och
socioekonomiskt svagare grupper är underrepresenterade (Socialstyrelsen, 2008).
Enligt Socialstyrelsen (2008) finns inga forskningsstudier där svenska familjecentralers
effekter utvärderas. Däremot har forskning bedrivits kring den brittiska motsvarigheten till
familjecentraler, Children’s Centre, som bygger på programmet Sure Start som initierades
2002. Denna verksamhet är särskilt inriktad mot fattiga familjer. Utvärderingen av Sure Start
gjordes 2005, alltså endast tre år efter att programmet startat, vilket innebär att eventuella
långsiktiga effekter inte fångas upp. Utvärderingen visade över lag på små effekter för
föräldrar och barn. De positiva effekterna uppstod i familjer med två vårdgivare, där någon av
dessa hade arbete och där föräldrarna var över 20 år gamla då de fick barn första gången. Till
de positiva effekterna hörde mindre upplevt kaos i vardagen, mindre användande av fysisk
bestraffning och mindre aggressivt beteende hos barnen, jämfört med kontrollgruppen.
Effekterna i familjer med ensamstående föräldrar, arbetslösa föräldrar och tonårsföräldrar, var
dock negativa i form av sämre social kompetens och fler beteendeproblem hos barnen som
deltagit i programmet jämfört med kontrollgruppen (NESS Research Team, 2005). Senare
studier har dock gjort gällande att effekterna av programmet även för denna grupp av familjer
varit positiva (NESS Research Team, 2008) eller åtminstone inte negativa (Melhuish, Belsky
& Barnes, 2010).
Förutom de nämnda studierna på familjecentraler i Storbritannien finns en mängd studier där
vissa enskilda förebyggande åtgärders effekter undersöks. Ofta handlar det om åtgärder som
kan ingå som en del av familjecentralernas verksamhet. Enligt Gordon (2005) kan det dock
vara svårt att fastställa effektsamband för sådana åtgärder. Inte minst beror det på att
åtgärderna är kopplade till många olika individer, grupper och organisationer samt att
åtgärderna genomförs i olika sociala, ekonomiska och politiska sammanhang.
Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn (SBU, 2010) är en systematisk
litteraturöversikt med syfte att undersöka det vetenskapliga stödet för program som syftar till
att förebygga utagerande beteenden alternativt inåtvända problem som ångest och depression
hos barn och unga. Några av programmen som ingår i undersökningen används vid svenska
familjecentraler, men även i andra av kommuners och landstings verksamheter, som till
19
exempel i skolorna. SBU (2010) finner att det finns stöd för att sju av 33 bedömda program
har små men positiva effekter. Till dessa hör Incredible Years, Triple P och Family CheckUp. Ingen av studierna som SBU (2010) grundar denna slutsats på är genomförd i Sverige.
Sedan finns det några program (som COPE, SET och StegVis) där vetenskapligt stöd för
förebyggande effekt saknas och några program som inte är vetenskapligt utprövade.
När det gäller psykisk ohälsa och beteendestörningar gör National Academy of Sciences
(NAS, 2009) gällande att åtgärder är mest effektiva om de sätts in i ung ålder. En förklaring
till det är att denna typ av problem ofta grundläggs under uppväxttiden. Vidare är det enligt
SKL (2009) viktigt att problem samt vård och stödinsatser sätts in i sitt sammanhang samt att
medicinska insatser inte kan lösa alla problem eftersom de ofta bottnar i missförhållanden i
miljön eller sociala omständigheter. Till riskfaktorerna för psykisk ohälsa och
beteendestörningar hör exempelvis uppbrott i familjen och fattigdom. Enligt NAS (2009)
skulle särskilt reducering av fattigdom kunna ha en rad positiva effekter på hälsa och
beteende. Som tidigare nämnts riktas många förebyggande åtgärder mot särskilt utsatta, ofta
fattiga, familjer, vilket pekar på betydelsen av fattigdom som riskfaktor (NAS, 2009).
Vuxnas utanförskap
Begreppet utanförskap lanserades inför riksdagsvalet 2006 och användes då som ett
samlingsbegrepp för personer i arbetsför ålder som saknade arbete. Det kunde inkludera såväl
arbetslösa med a-kassa som sjukskrivna, sjukersättningstagare och socialbidragstagare
(Davidsson, 2010). Begreppet har kritiserats, bland annat för att det ger associationer till
långvarig frånvaro från arbete, men ändå inkluderar korttidsfrånvaro (Fahlgren, 2009).
Eftersom det finns så många olika typer av utanförskap finns också en mängd olika åtgärder
som syftar till att minska utanförskapet. En del av dessa är riktade mot alla personer i alla
former av utanförskap, medan andra är riktade mot särskilda grupper, som personer med
utländsk bakgrund, personer med funktionsnedsättning eller personer med missbruksproblem.
En mycket omdebatterad och i litteraturen ofta omnämnd typ av åtgärd är förändringar av
socialförsäkringssystemet. Exempelvis kan det handla om förändrade krav på den som bär
ersättning, höjning eller sänkning av ersättningsnivån och förändring av ersättningstiden
(Angelin, 2007). Exempel på åtgärder som är riktade mot särskilda målgrupper är förbättrad
rehabilitering av sjukskrivna eller missbrukare (Fahlgren, 2009).
Vidare kan det dröja olika lång tid innan effekten av en viss åtgärd uppstår. Vissa åtgärder
förväntas ha direkta effekter på utanförskapet, medan andra åtgärder är mer av
investeringskaraktär och därför väntas få effekt längre fram i tiden. Många åtgärder kan även
ha både direkta och mer långsiktiga effekter och det kan därför vara svårt att särskilja
åtgärder av investeringskaraktär från åtgärder med direkta effekter.
Att erbjuda utbildning eller praktik för exempelvis en arbetslös kan ha direkt effekt genom att
personen inte längre betraktas vara i utanförskap, men det kan också ha indirekta effekter
som innebär att det kan ses som en mjuk investering. Kommunen får ju på kort sikt bära en
20
kostnad för utbildningsplats/praktikplats samt för försörjning under utbildningstiden
alternativt praktiktiden. Genom ökad utbildning alternativt erfarenhet ökar den arbetslöses
möjligheter att få ett jobb, vilket på sikt kan komma att minska kommunens kostnader för
exempelvis försörjningsstöd.
Ett exempel på en faktiskt förekommande åtgärd för minskat utanförskap, som åtminstone
utföraren klassar som en investering, är projektet ”Servicetrainee” som finansieras av
Norrköpings sociala investeringsfond (Thilander, 2012). Denna investering syftar till att ge
personer med utländsk bakgrund ökade möjligheter att komma in på arbetsmarknaden genom
att de erbjuds anställning under ett år i kommunens verksamhet. Målet är att 18 av 30
deltagare efter traineeperioden ska börja arbeta eller studera, vilket väntas leda till minskade
kostnader för försörjningsstöd för kommunen.
Ett projekt av liknande karaktär, men som riktar sig till unga arbetslösa utan avslutad
gymnasieutbildning, är Hantverksjobb Skåne Nordväst (Helsingborgs kommun, 2012). Detta
projekt finansieras av Europeiska socialfonden och innebär att arbetslösa ungdomar erbjuds
lärlingsplats på ett hantverksföretag under fem månader. Målet med lärlingsutbildningen är
att deltagaren ska få ökade möjligheter att hitta jobb eller lämplig utbildning i framtiden.
Äldre
Det finns en rad åtgärder av investeringskaraktär som riktas mot äldre med syfte att förbättra
deras hälsa och att minska kostnader för exempelvis sjukvården. I detta avsnitt redogörs för
studier som behandlar fallolyckor och fallprevention, trafikolyckor och bränder som drabbar
äldre samt åtgärder för att förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos äldre.
Fallolyckor och fallprevention
Folkhälsoinstitutet har tagit fram en kunskapsöversikt över fallolyckor och fallprevention
(Gyllensvärd, 2009). Enligt denna är fallolyckor ett stort folkhälsoproblem som ger upphov
till både lidande och omfattande kostnader. Samhällets kostnader, inklusive både direkta
kostnader och livskvalitetsförsämringskostnader, uppskattas till ungefär 14 miljarder kronor
årligen. Dessa kostnader förväntas öka till ungefär 22 miljarder år 2050 om inte förebyggande
åtgärder genomförs.
I Gyllensvärds rapport diskuteras ett flertal olika preventiva åtgärder och stödet för dessa
åtgärder i forskningslitteraturen. Till åtgärderna som bedöms ha forskningsstöd hör
fallriskidentifikation, styrke- och balansträning, bedömning av faror i hemmet och
intervention, översyn av medicinering med modifiering/tillbakadragande av medicin samt
multifaktoriella interventioner.
Fallriskidentifikation innebär att äldre människor i kontakt med hälso- och sjukvård bör
tillfrågas om de fallit under det senaste året och i så fall hur fallet gick till. De som fallit eller
bedöms vara i riskzonen för att falla bör undersökas för balans- och gångsvårigheter och
dessutom bör deras förmåga att tillgodogöra sig styrketräning och balansförbättrande
interventioner bedömas (Gyllensvärd, 2009).
21
Enligt Gyllensvärd bör styrke- och balansträning ordineras individuellt. Störst nytta av
träningen har sannolikt äldre som bor hemma och som fallit flera gånger eller som har balansoch gångsvårigheter. Träningen bör följas upp av tränad vårdgivare. Bedömning av faror i
hemmet och intervention innebär att en tränad vårdgivare gör en riskbedömning av
hemmamiljön hos äldre som varit med om fallolyckor eller som bedöms vara i riskzonen för
fallolyckor, och att eventuella faror åtgärdas. Att låta en specialist överse den äldres
psykofarmakologiska medicinering och vid behov revidera den bedöms också kunna ha
positiv effekt på fallfrekvensen hos äldre.
Den typ av multifaktoriella interventioner som det enligt Gyllensvärd finns forskningsstöd
för, bör erbjudas äldre som fallit flera gånger eller som bedöms ha ökad fallrisk.
Interventionerna ska alltid anpassas utifrån individens särskilda behov. I multifaktoriella
interventioner ingår vanligen några av de ovan nämnda interventionerna, men de kan också
innehålla åtgärder som synbedömning och remiss för korrektion av syn.
Gyllensvärd räknar upp en rad interventioner som kräver mer stöd i litteraturen innan de kan
rekommenderas. Till dessa hör lågintensiv motion och allmän gruppmotion, även om motion
givetvis kan ha positiva effekter på äldres hälsa i övrigt. Evidensen för att kognitiva
interventioner eller beteendeinterventioner minskar fallincidensen är också svag och det finns
inte mycket stöd i litteraturen för att höftskydd är effektiva för att förhindra frakturer hos
äldre. Avslutningsvis har det visats att D-vitaminbrist är vanlig bland äldre och att det
försämrar muskelstyrkan, men eftersom det råder osäkerhet avseende reduceringen av
frakturer kan ingen tydlig rekommendation om användandet av D-vitamin för närvarande ges
(Gyllensvärd, 2009).
I ett flertal kommuner finns handlingsplaner för att förebygga och hantera fallolyckor. Ett
exempel på det är Skellefteå kommun som i ett projekt systematiserat det fallförebyggande
arbetet. Det systematiska fallförebyggande arbetet inkluderar bland annat en bedömning av
yttre och inre fallriskfaktorer, läkemedel och sjukdomar samt förslag på åtgärder som fysisk
träning, utprövning av hjälpmedel och interventioner i hemmiljön (Skellefteå kommun,
2009).
Trafikolyckor och bränder som drabbar äldre
Enligt Socialstyrelsen (2007) är äldre överrepresenterade i nästan alla slags olyckor. I
myndighetens kunskapsöversikt Systematiskt arbete för äldres säkerhet - Om fall,
trafikolyckor och bränder presenteras kunskaper om hur man kan förbättra äldres säkerhet
inom områdena fallolyckor (se ovan), trafikolyckor och bränder.
Äldre personer är överrepresenterade som fotgängare och cyklister i trafiken, men det finns
även många äldre som innehar körkort och kör bil. Äldre personer följer trafikreglerna bättre
än yngre, men samtidigt kan den försämring av vitala funktioner som följer av åldrandet ha
negativ inverkan på äldres möjligheter att klara sig bra i trafiken. Ur trafiksäkerhetssynpunkt
är då främst försämrad syn, hörsel, reaktionsförmåga, balans och muskelstyrka av betydelse
(Socialstyrelsen, 2007).
22
I Socialstyrelsens rapport diskuteras olika förebyggande åtgärder för att förbättra
trafiksituationen för de äldre och minska antalet olyckor. Till de åtgärder i trafikmiljön som
föreslås hör bland annat att förbättra trafikbelysningen, att jämna ut markbeläggningen, att
bygga övergångsställen med mittrefuger och att bättre bekämpa snö- och isbeläggningar. När
det gäller åtgärder för äldre bilförare föreslås bland annat studiecirklar, att rekommendera
bilar med t.ex. starkare bromsar och bekvämare in- och urstigning samt att använda tekniska
hjälpmedel som antisladdsystem och stödsystem som varnar för halka.
Många av de riskfaktorer för brand och åtgärdsförslag för att förebygga brandrisk som
diskuteras av Socialstyrelsen (2007) gäller alla åldrar, men blir särskilt betydelsefulla för
äldre personer. Detta eftersom de i genomsnitt har lättare att glömma samt har sämre
reaktionsförmåga och rörlighet. Exempel på vad en kartläggning av riskbilden för brand bör
innefatta är kontroll av om det finns brandvarnare, om rökning i hemmet förekommer, om det
används levande ljus och öppen spis, om bostaden är städad, om det finns brandsläckare samt
om personen har förmåga att ta sig ut vid en brand. Förutom att åtgärda brister som upptäcks
vid kartläggningen föreslås, för att minska brandrisken hos äldre, bland annat åtgärder i form
av att installera timer till spis- och strykjärn, kontrollera elektriska anordningar, inte elda med
levande ljus eller i öppen spis ensam och att undvika kläder med vida armar (Socialstyrelsen,
2007).
Hälsofrämjande insatser för äldre
Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar är en kunskapssammanställning av
Statens folkhälsoinstitut med fokus på äldres hälsa (Agahi, Lagergren, Thorslund & Wånell,
2005). Där identifieras fyra hörnpelare för gott åldrande: Fysisk aktivitet, bra matvanor,
social gemenskap och delaktighet/meningsfullhet/känna sig behövd.
Agahi m.fl. diskuterar bland annat betydelsen av en god boendemiljö för de äldre. Viktiga
faktorer är här trygghet och säkerhet i hemmet och närmiljön samt god framkomlighet genom
bland annat bra vägar, vilket diskuterats ovan. Dessutom lyfts betydelsen av goda kollektiva
transporter och naturliga mötesplatser fram som friskfaktorer för äldre.
Förutom fallprevention, som tidigare diskuterats, tar Agahi m.fl. upp betydelsen av
hälsosamtal med äldre. Enligt författarna har hälsosamtal visat sig vara en framgångsrik
metod för att nå ut med information om hälsa och livsstil till grupper som annars kan vara
svåra att nå. Hälsosamtal kan ha olika innehåll och bedrivas i olika former, men som regel
diskuteras och informeras om faktorer som främjar hälsa. Det kan till exempel handla om
kostråd, träningstips och råd för hur man förebygger olyckor i hemmet.
Vidare lyfter Agahi m.fl. fram betydelsen av hjälpmedel som främjar aktivitet och
välbefinnande. Det kan handla om rollator för äldre med begränsad rörlighet, hörapparat för
hörselskadade, god belysning och andra synhjälpmedel för synskadade och användande av ny
teknik som att koppla larmknapp på äldres arm till närståendes mobiltelefoner.
23
Förutom förbättringar av fysisk miljö och hälsa, som kan uppnås bland annat med hjälp av
fysisk aktivitet, bra matvanor och olika hjälpmedel, är den psykiska hälsan för äldre central.
En av de största utmaningar för aktörer som kommuner och intresseorganisationer är att bidra
till att undvika isolering och upprätthålla social gemenskap för de äldre (Agahi m.fl., 2005).
Ideella föreningar, intresseorganisationer och trossamfund har här en viktig roll som
anordnare av sociala aktiviteter. När det gäller kommunernas roll har dessa en viktig uppgift i
att stödja föreningslivet samt att skapa naturliga mötesplatser och aktiviteter för de äldre, till
exempel i form av dagcenter/dagverksamhet (Agahi m.fl., 2005).
24
4. De två kommunerna
I detta kapitel ges en bakgrundsbeskrivning av de båda fallkommunerna Laxå kommun och
Ljusnarsbergs kommun.
4.1 Laxå kommun
Laxå kommun är beläget mellan Stockholm och Göteborg. E20 passerar centralorten Laxå
och det finns bra kommunikationer både på väg som via järnväg för invånarna i Laxå.
Invånarna i kommunen har pendlingsavstånd till bland annat Örebro och i kommunen finns
natursköna omgivningar. I Laxå med omnejd finns en av länets två nationalparker, Tivedens
nationalpark. Kommunen består av orterna Finnerödja, Hasselfors, Röfors och Tived samt
centralorten Laxå.
Trots det attraktiva läget har Laxå ett minskande invånarantal. I kommunen bor 5 571
invånare, per 30 september 2012, jämfört med 5 622 invånare 2011 (Jansson, 2012 och
årsredovisning, 2011a). Andelen av befolkningen i arbetsför ålder minskar medan andelen
äldre ökar, framförallt åldersgruppen 70-79 år. Dessa förändringar medför att kommunens
verksamhet behöver omstruktureras. Till exempel behöver barn- och
utbildningsverksamheten anpassas till den minskande andelen unga i befolkningen, medan
den ökande andelen äldre kan leda till ökat behov av omsorg (årsredovisning, 2011a). Den
lägre andelen i arbetsför ålder medför att kommunens skatteintäkter minskar. Sammantaget
ger detta negativa effekter för kommunens ekonomi.
2011 redovisade kommunen ett underskott på tio miljoner kronor. Därför togs åtgärdsplaner
fram inför budgetåret 2012 (årsredovisning, 2011a). Under 2012 har kommunen haft fortsatt
ansträngd likviditet (delårsbokslut, 2012) och har fått låna internt inom koncernen för att
finansiera löpande verksamhet. För att lösa likviditetsproblemen har kommunen gjort en rad
åtgärder, till exempel försäljning av fastigheter, översyn av kommunala bolag och beslut om
inköpsstopp (informationsmöte, 2012).
Kommunen har som mål att ekonomin ska vara i balans 2016. Verksamheten ska anpassas
därefter och kommunen måste besluta och genomföra åtgärder för att skapa rätt
förutsättningar. Kommunen har en åtgärdsplan för detta som bland annat omfattar översyn av
ledning och administration, förändrade boenden, anpassning av pedagogisk personal till antal
barn/elever, fritidsverksamheten, skolorganisation och frivilligverksamhet (delårsbokslut,
2012). Om åtgärderna leder till beslut om neddragning och anpassning av verksamhet tar det
dock tid innan det ger ekonomisk effekt (informationsmöte, 2012).
Vid sidan av de finansiella problemen mötet Laxå kommun även en rad utmaningar när det
gäller att upprätthålla eller höja kvaliteten. En sådan är grundskolan. Meritvärdet för de
elever som gick ut högstadiet var 187,0 för Laxå kommun år 2011. Meritvärdet för
Örebroregionen var 198,3 medan rikets nivå var på 207,7 (Niklasson, 2012). Den andel av
25
eleverna som är behörig till gymnasieskola är ändå högre än i både riket och länet. Enligt
Niklasson (2012, s. 16) talar detta för att ”den grupp i skolan som har det svårast fått det
svårare och dessutom ökat i antal samtidigt som det stora flertalet presterar allt bättre”.
4.2 Ljusnarsbergs kommun
Ljusnarsbergs kommun är belägen i den nordligaste delen av Örebro län i landskapet
Västmanland. Kommunen gränsar till Ludvika kommun och Smedjebackens kommun i norr,
Hällefors kommun i väster och Lindesbergs kommun i sydost. Centralort i kommunen är
Kopparberg och till övriga orter hör Ställdalen, Högfors och Hörken.
Kommunen tillhör bergslagsregionen och det numera nedlagda bergsbruket var tidigare en
viktig näring. De främsta arbetsgivarna i kommunen är nu Ljusnarsbergs kommun,
Kopparbergs Bryggerier AB och Ahlstrom Ställdalen AB (Nationalencyklopedin, 2012).
Med undantag för en tillfällig ökning under slutet av 1980-talet har folkmängden i
kommunen minskat stadigt sedan slutet av 1960-talet. År 2011 uppgick befolkningen till
4870 personer (SCB, 2012a). Att folkmängden minskar beror både på ett negativt
flyttningsnetto och ett negativt födelsenetto. Större delen av dem som flyttar ut ur kommunen
är ungdomar eller vuxna i arbetsför ålder, vilket lett till att andelen äldre i kommunen är högt
jämfört med landets genomsnitt. I kommunen finns färre barn, ungdomar och vuxna i
åldrarna upp till 45 år jämfört med riket som helhet och endast tio av Sveriges 290 kommuner
hade 2011 en större andel invånare i pensionsåldern än Ljusnarsbergs kommun
(årsredovisning, 2011b).
De demografiska förändringarna har påverkat kommunens ekonomi. Justerat för inflation har
kommunens intäkter i form av skatteintäkter och generella stadsbidrag minskat årligen sedan
2008. Trots det har kommunen kunnat uppvisa ett positivt ekonomiskt resultat under dessa år.
En förklaring till detta kan vara att kommunen mött minskade intäkter med minskade
kostnader genom personalneddragningar. Personalkostnader är den största kostnadsposten i
kommunens verksamhet och antalet anställda har kontinuerligt minskat sedan 2003. I
årsredovisningen för 2011 anges också att antalet anställda i kommunens verksamheter
kommer att behöva fortsätta att minska i takt med att invånarna i kommunen blir färre och
äldre (årsredovisning, 2011b).
Den minskade andelen barn och unga och den ökade andelen äldre har också ställt krav på
omfördelning av resurser inom kommunens verksamhet. Under 2011 minskade antalet
anställningar inom förskola och skola, medan antalet anställningar inom vård och omsorg
ökade, bland annat till följd av att ett boende för ensamkommande flyktingbarn öppnades.
Det minskade antalet barn har också lett till omstruktureringar, exempelvis i form av att två
förskolor slagits ihop till en (årsredovisning, 2011b).
26
Ljusnarsbergs kommun står inför en rad utmaningar för framtiden när det gäller exempelvis
äldreomsorgen, utbildningsväsendet, ohälsotalen och arbetsmarknaden. Den ökade andelen
äldre kommer innebära att kraven på äldrevårdens kapacitet ökar. Meritvärdet för elever som
gick ut högstadiet var år 2011, enligt Niklasson (2012), 185,5 i Ljusnarsbergs kommun, att
jämföra med Örebro läns 198,3 och Sveriges 207,7. Utbildningsnivån i Ljusnarsbergs
kommun ligger under riksgenomsnittet. 14 procent av invånarna i kommunen har
eftergymnasial utbildning att jämföra med 31 procent i riket totalt (SCB, 2012b). I
förhållande till landet som helhet är dessutom ohälsotalen i Ljusnarsbergs kommun höga,
även om de under den senaste femårsperioden sjunkit. Arbetslösheten i kommunen, både när
det gäller total arbetslöshet och ungdomsarbetslöshet, är högre än såväl länets som nationens
genomsnitt (årsredovisning, 2011b).
27
5. Inventering av mjuka investeringar i
fallkommunerna
I detta kapitel redovisas vad vi fått reda på om de verksamheter som kan klassas som mjuka
investeringar i fallkommunerna Laxå och Ljusnarsberg. Det handlar i första hand om
verksamheter som kommunerna för närvarande driver, men även verksamheter som upphört
alternativt minskat i omfattning samt verksamheter som man uppger att kommunerna skulle
vilja satsa på om mer resurser fanns.
5.1 Laxå kommun
I stora drag är Laxå kommuns verksamhet indelad i Kommunstyrelsen, Sydnärkes
miljönämnd (gemensam nämnd med Askersund och Lekeberg med Laxå som huvudman),
Barn- och utbildningsnämnden, Social- och omsorgsnämnden samt de Kommunägda bolagen
(årsredovisning, 2011a).
Social- och omsorgsnämnden ansvarar för verksamheterna individ- och familjeomsorgen,
hem för vård- och boende, äldreomsorg, hemsjukvård, omsorgerna samt utskänkningsärenden
och tillsyn enligt alkohollagen, tobakslagen och lagen om receptfria läkemedel
(årsredovisning, 2011a). Hem för vård- och boende består av särskilda boenden,
demensboenden, serviceboende samt korttidsvård (delårsbokslut, 2012).
Barn- och utbildningsnämnden ansvarar för verksamheterna förskola, skolväsende, skol- och
förskoleluncher samt fritids- och kulturverksamhet (årsredovisning, 2011a).
Laxå tillhör Folkhälsoteam Söder som består av fem kommuner, Kumla, Askersund,
Hallsberg, Laxå och Lekeberg. Folkhälsoteamets arbete bygger på avtal mellan kommunerna
och Örebro läns landsting. I teamet finns tre kommunala folkhälsopedagoger
(folkhälsostrateg, 2012). Teamet kompletteras med varsin resursperson från Örebro läns
idrottsförbund och Örebro läns landsting (diskussionsunderlag, 2012). Folkhälsoteamet tar
fram forsknings-, kunskaps- och metodstöd till kommunerna (folkhälsostrateg, 2012).
Folkhälsoteamet har fokus barn och ungas samt äldres hälsa (diskussionsunderlag, 2012).
Nedan beskrivs insatser inom skola, vård och omsorg i Laxå kommun som har karaktären
mjuka investeringar. Insatserna är av förebyggande karaktär och som det inte finns lagkrav
för. För att identifiera mjuka investeringar har intervjuer genomförts med socialchef,
skolchef, strateg/utvecklare, folkhälsostrateg, folkhälsopedagog, kultur- och fritidschef.
Dessutom har skriftligt material från kommunen, som program, handlingsplaner och
informationsmaterial granskats. De insatser som har identifierats som mjuka investeringar
inom social- och omsorgsnämndens verksamhet är frivilligcentralen, passion för livet,
träffpunkt 14, Casselska rummet, äldregym, dagverksamhet för dementa samt
familjecentralen. Inom barn- och utbildningsnämnden är insatserna elevhälsoteam, generellt
28
föräldrastöd, livskunskap i skolan, hälsofrämjande skolutveckling samt verksamhet för
ungdomar.
Frivilligcentralen
Frivilligcentralen är ett samarbete mellan Laxå kommun och Laxå-Röfors PRO. Man
samverkar även med Svenska Kyrkan, Ramunderboda SPF och Röda Korset (broschyr
frivilligcentralen). Frivilligcentralen startade för fyra år sedan (strateg/utvecklare, 2012).
Syftet med verksamheten är att motverka social isolering, samordna aktiviteter samt att
organisera frivilliginsatser (strateg/utvecklare, 2012). Vid frivilligcentralen informerar man
om och anordnar olika sociala aktiviteter, förmedlar väntjänstinsatser, startar grupper och
cirklar utifrån deltagarnas önskemål samt skapar kontakter för att motverka ensamhet
(broschyr frivilligcentralen). Målgruppen för Frivilligcentralen är främst äldre som har eget
boende (strateg/utvecklare, 2012).
Till frivilligcentralen hör även äldrelots, som ska slussa äldre rätt i systemet, väntjänst och
anhörigstöd. Väntjänsten baseras på frivilliga insatser och kompletterar den kommunala
omsorgen med olika sociala aktiviteter och syftar till att stödja andra människor. Väntjänsten
får uppdrag via Frivilligcentralen (strateg/utvecklare, 2012).
För kommunen medför frivilligcentralen kostnader för lokalhyra och kostnad för personal.
Kommunen har en deltidsanställd på 35 procent som samordnar arbetet på frivilligcentralen.
Dessutom finns en person på 100 procent med lönebidrag, en praktikant samt en resurs på 60
procent via äldrelots (strateg/utvecklare, 2012).
Passion för livet
Efter 2005 genomförde kommunen en studiecirkelledarutbildning utifrån konceptet Passion
för livet. Därefter startade pensionärsföreningar och studieförbund studiecirklar. Enligt
folkhälsopedagogen (2012) är syftet att förbättra äldres hälsa, både psykiskt och fysiskt, för
målgruppen pensionärer. Föreläsningarna behandlar det som har betydelse för äldres hälsa;
kost, fysisk aktivitet, social gemenskap, delaktighet samt säkerhet (folkhälsopedagog, 2012).
Träffpunkt 14
Träffpunkt 14 är ett samarbete mellan kommunen och Hyresgästföreningen och har funnits i
20 år. Målgruppen är pensionärer. Vid Träffpunkt 14 erbjuds utflykter, mer fysiska aktiviteter
och caféverksamhet (strateg/utvecklare, 2012). Syftet med mötesplatsens aktiviteter är att
motverka ensamhet. Uppfattningen hos de som arbetar där, enligt socialchefen (2012a), är att
de som går dit sällan hamnar på särskilda boenden. Det har inte gjorts någon särskild
utredning om det (socialchefen, 2012a). Kommunens kostnad för verksamheten är kostnad
för två personer motsvarande 175 procent som är lönebidragsanställda (strateg/utvecklare,
2012). Enligt strateg/utvecklare bidrar Hyresgästföreningen med kostnad för lokal.
29
Casselska rummet (Solrummet)
Casselska rummet är ett rekreationsrum med sol, värme, sand och solstolar och ultraviolett
ljus (strateg/utvecklare, 2012). Där kan man simulera olika sorters klimat med värme och
vind, havsbrus samt fågelkvitter. Målgruppen är pensionärer och syftet är att öka de äldres
välbefinnande. Man bokar tid för att kunna vara där i 45 minuter (socialchefen, 2012a).
Solrummet har funnits sedan 2007/2008. Solrummet ligger på samma våning som
demensboendet Solhöjden, vid Laxå vårdcentral (strateg/utvecklare, 2012). När det gamla
sjukhemmet byggdes om fanns det möjligheter att med medel från Casselska fonden
finansiera uppstarten av solrummet med 500 tkr. Kommunen har inte mätt effekten av
solrummet på de äldres välmående (socialchefen, 2012a).
Kommunen har kostnader för lokalen, som hyrs av Örebro läns landsting. Bokning av tider
görs av kontorsresurs som finns i äldrevården. Solrummet används i cirkelverksamheten, som
samordnas av en resurs från PRO. Träffpunkt 14 och demensdagvården är regelbundna
användare (strateg/utvecklare, 2012).
Äldregym
Äldregymmet är ett motionsrum som är beläget vid servicehuset. Äldregymmet var tidigare
en gymnastiksal och byggdes om med finansiering av Casselska fonden (socialchefen,
2012a). Gymmet startade april 2012 (strateg/utvecklare, 2012). Även om flera faktorer
påverkar äldres hälsa är syftet med gymmet att de äldre ska må bättre med fysisk träning
(socialchefen, 2012a). Vid gymmet finns ingen personal. Det finns en värdinna på 40-50
procent vid Björkhagen som ligger vid servicehuset (strateg/utvecklare, 2012). PRO har
instruktion till gymmet (socialchefen, 2012a).
Dagverksamhet för dementa
Dagverksamhet för dementa finns vid demensboendet Solhöjden och verksamheten erbjuds
de som bor hemma (socialchefen, 2012a). Verksamheten håller öppet tre dagar i veckan.
Syftet är att ge demenssjuka meningsfulla aktiviteter i gemenskap med andra. På detta sätt
ges stöd och avlastning för de anhöriga som vårdar demenssjuka i hemmet. Kommunen har
två anställda undersköterskor för verksamheten (dagverksamhet för dementa, 2012).
Familjecentralen Killevippen
Familjecentralen i Laxå startade 1999 och är ett samarbete mellan Laxå kommun, Örebro läns
landsting och Svenska Kyrkan (Program för familjecentralen i Laxå). Familjecentralen är en
mötesplats där det erbjuds föräldrastöd för familjer med barn i åldern 0-5 med behov av
riktade insatser (skolchefen, 2012). På familjecentralen samverkar barnavårdscentralen,
barnmorskemottagningen och öppen förskola (Program för familjecentralen i Laxå).
Personalen består av en förskollärare, kurator, diakon, barnmorska samt BVC-sköterska
(broschyr Familjecentralen).
30
Familjecentralen arbetar för att ge en trygg och god uppväxtmiljö för barn och unga och
arbetar stödjande och förebyggande för att motverka sociala problem. Där ges tidigt stöd till
blivande föräldrar, stöd till familjer och gruppverksamhet (Program för familjecentralen i
Laxå). Det finns möjlighet till samtalsstöd av förskollärare och kurator, men även annat
föräldrastöd. Stödet behandlar samspelet mellan barn och föräldrar och anknytning. Det kan
handla om att stärka föräldrarna i deras roll och vikten av att sätta gränser (skolchefen, 2012).
För barn i de yngre åldrarna 0-5 finns ett samverkansteam som består av förskollärare,
kurator, BVC-sköterska och specialpedagog (skolchefen, 2012). Målet för samverkansteamet
är att, med samarbete mellan förskola och familjecentralen, ge tidiga insatser för att öka
skyddsfaktorerna runt barnen och föräldrarna. Samverkan sker då respektive verksamhet har
gjort de insatser som ryms inom den egna verksamheten. Frågor lyfts till samverkansteamet
när det finns behov av ytterligare insatser. Teamet har samrådsmöte två gånger per termin
och då samordnar de och fattar beslut om stödinsatser för de enskilda barnen
(Samverkansteam för yngre åldrar 0-5 år). Därefter tar de kontakt med föräldrarna
(skolchefen, 2012).
Hösten 2012 började barn- och ungdomsnämndens kurator delta på föräldramöten för att
prata om vikten av samspel mellan föräldrar och barn. Enligt skolchefen (2012) handlar det
om vikten av att våga se, våga säga till och att inte vänta med insatser. Fördelen med att göra
tidiga insatser är att när barnet börjar skolan vet skolan hur de ska bemöta barnen då allt är
kartlagt sedan tidigare. Därefter tar skolans elevhälsa över det förebyggande arbetet
(skolchefen, 2012).
Neddragningar av och satsningar på mjuka investeringar inom social- och
omsorgsnämnden
Insatser som är av investeringskaraktär och som kommunen skulle vilja utveckla är enligt
socialchefen (2012a) sociala aktiviteter för äldre, främst i Hasselfors och Finnerödja. De
skulle även vilja återinföra dagrehabilitering med syfte att avlasta för den anhörige genom att
personen skulle få rehabilitering borta. Kommunen drog ner på dagrehabilitering för några år
sedan i samband när de införde hemhabilitering (socialchefen, 2012a). Enligt
strategen/utvecklaren (2012) skulle man vilja vidareutveckla arbetet med äldres hälsa genom
frivilligcentralen och äldrelots.
Elevhälsoteam
Enligt skolchefen (2012) ska skolhälsovården, utifrån nya skollagen, vara förebyggande.
Skolhälsovården, i form av skolsköterska, arbetar förebyggande genom hälsosamtal och
vaccinering. Skolsköterskan ingår i ett elevhälsoteam, som arbetar förebyggande. Förutom
skolsköterska (100 procent) består elevhälsoteamet av specialpedagog (100 procent) samt
kurator (75 procent). Teamet vänder sig till barn i årskurs F-9 där det finns 550 elever.
Kuratorn och specialpedagogen riktar sig även till förskolan. Psykologstöd används i
undantagsfall och de har avtal om en resurs på max 25 procent per år. Då tas stödet in för att
hjälpa till vid behov av utredning om remittering till landstinget. Teamet försöker minimera
antalet utredningar och istället jobba mer genom att utgå ifrån frågan - vad kan vi göra för att
förbättra för barnet. Elevhälsoteamet har gått utbildning i motiverande samtal (skolchefen,
2012).
31
Generellt föräldrastöd
I Laxå kommun finns en handlingsplan för generellt föräldrastöd, som ingår i
elevhälsoarbetet. Generellt föräldrastöd erbjuds alla föräldrar med barn i åldrarna 3-16 år
(Handlingsplan för generellt föräldrastöd i Laxå kommun). För de föräldrar som har yngre
barn är det familjecentralen som är ansvarig. Syftet med att nå föräldrar är att stärka dem i
deras föräldraroll och att de får möta andra föräldrar. Föräldrarna behöver få bekräftelse,
samtala och viss utbildning i hur man hanterar olika situationer med barn. Att föräldrarna blir
stärkta i sin föräldraroll ger, enligt skolchefen (2012), barnen en tydligare verklighet och till
och med att barnen orkar mer. På längre sikt kan det även leda till högre måluppfyllelse i
skolan (skolchefen, 2012).
Inom föräldrastödet erbjuds ett utbud av insatser som är anpassade till de olika åldrarna.
Stödet ges i form av temalagda föräldramöten med inbjudna föreläsare samt i form av
studiecirklar via studieförbund (Handlingsplan för generellt föräldrastöd i Laxå kommun).
Stöd i form av studiecirklar erbjuds föräldrar när barnet börjar förskolan, F-klass, åk 3, 5 och
åk 7. Studiecirklar arrangeras ihop med studieförbund, till exempel NBV. I förskolan kan
temainriktade föräldramöten behandla trots som ämne. I Åk 7 kan det handla om
tonårsproblem (skolchefen, 2012).
Riktat stöd kan även ges genom ÖPP (Örebro Preventionsprogram), som är ett föräldrastödsprogram om alkohol. ÖPP genomfördes i Laxå för några år sedan och då utbildades fyra
lärare i åk 7-9. Lärare använde sig av korta föräldraträffar i anslutning till ordinarie
föräldramöten. Syftet var att senarelägga ungdomars alkoholinträde genom att påverka
föräldrars förhållningssätt till ungdomars drickande. Programmet bidrog till att förändra även
andra normbrytande beteenden, som utegångstider och skärmtider (folkhälsopedagog, 2012).
Kuratorn deltar i arbetslagen på högstadiet. Då diskuteras lärarens roll samt hur läraren
bemöter barnet (skolchefen, 2012). Enligt skolchefen (2012) tror man inte på fortbildning,
istället använder de sig av träffarna för att utveckla arbetslaget.
I Laxå är det få elever som inte fungerar i skolan. För de elever där det finns behov av extra
insatser lägger man upp en individuell plan efter samråd med föräldrar och elev (skolchefen,
2012).
Neddragningar av och satsningar på mjuka investeringar inom barn- och
utbildningsnämnden
På frågan om det är någon insats av investeringskaraktär som kommunen dragit ned på är det
antalet specialpedagoger för F-klass och grundskola. År 2003 drog kommunen ned från tre
specialpedagoger till dagens enda specialpedagog (skolchefen, 2012).
Enligt skolchefen (2012) skulle det behövas mer kuratorstjänster och specialpedagoger till
förskola och grundskola för att kunna handleda personalen och vara mer närvarande i det
32
dagliga mötet med barn och föräldrar. En åtgärd som kommunen kan satsa ytterligare på är en
utbildning i ”vägledande samspel” för kommunens personal (skolchefen, 2012).
Enligt skolchefen (2012) har de pratat om att bilda föräldragrupper på nätet, men detta har
hindrats av IT-problem i form av brandväggar.
Livskunskap i skolan
Enligt folkhälsostrategen (2012) handlar livskunskap i skolan om att lära elever hur man
beter sig mot varandra, alla likas värde och att man ska lyssna på varandra. Alla lärare i F-9
har fått utbildning i livskunskap i skolan. Utbildningen kom till efter en ”Liv & Hälsa-ungenkät som beskriver hur ungdomar upplever sin hälsa (folkhälsopedagog, 2012). Då hälsa och
lärande hör nära ihop är syftet med livskunskap i skolan att skapa harmoniska klasser, för att
möjliggöra lärandet (folkhälsostrateg, 2012). Det är upp till varje skola hur man vill använda
sig av denna kunskap och omsätta kunskapen i sitt arbete. För 2011 var det till exempel en
skola som hade livskunskap i skolan som schemalagt ämne (folkhälsopedagog, 2012).
Hälsofrämjande skolutveckling
Med hälsofrämjande skolutveckling är målet att elever ska slutföra sin skolgång
(folkhälsostrateg, 2012). Folkhälsoteamet har sammanställt vilka insatser de kan erbjuda
skolorna (folkhälsopedagog, 2012). Målgrupp är lärare och politiker (folkhälsostrateg, 2012).
Teamet kan till exempel erbjuda stöd vid framtagande av likabehandlingsplan, viss utbildning
till lärarna (med utgångspunkt från Liv & Hälsa ung rapporter om alkohol, tobak,
likabehandlingsplan), utbildning av politiker (vad är folkhälsa?) samt stöd till elevhälsan
(folkhälsopedagog, 2012).
Neddragningar av och satsningar på mjuka investeringar utifrån folkhälsoperspektiv
När det gäller att satsa mer på mjuka investeringar uppger folkhälsopedagogen (2012) att det
skulle det behövas mer aktiviteter för föräldrar utanför Laxå för att nå barn och unga. När det
gäller skolan behövs mer utav allt. För äldre personer skulle det behöva anordnas mer extra
insatser för de som ”faller mellan stolarna” (folkhälsopedagog, 2012). Med det menar
folkhälsopedagogen att det finns mötesplatser, men de kanske inte är tillgängliga för alla. Det
finns en grupp äldre som har insatser och en grupp friska pensionärer som klarar sig själva.
Däremellan finns det en grupp äldre som kanske inte har hemtjänst och inte orkar resa
någonstans. Även denna grupp av äldre bör få möjligheter att ta del av aktiviteter
(folkhälsopedagog, 2012).
Verksamhet för ungdomar
Enligt kultur- och fritidschefen (2012) går det 507 elever i årskurs F-9 och det finns 150-200
ungdomar i gymnasieålder. I kommunen finns det fritidsgårdar i Laxå, Hasselfors,
Finnerödja, Röfors och i Tived. Gårdarna riktar verksamheten till ungdomar mellan 12-16 år.
Fritidsgården i Laxå bemannas av en resurs från kommunen på 75 procent och fem stycken
timanställda. Övriga fyra gårdar drivs av föreningar med föreningsbidrag. Föreningar kan
vara byalag eller fotbollsföreningar. Enligt kultur- och fritidschefen är fritidsgården i Tived
inte igång då det saknas resurser. Fritidsgården i Laxå finns vid Allaktivitetshuset. I
33
anslutning till huset finns det bland annat idrottssal, fotbollsplan och skateområde med olika
moduler (kultur- och fritidschefen, 2012).
Gårdsgrupperna samverkar med föreningar i kommunen. Till exempel drivs sommarkollo för
barn i åk 2-6 med hjälp utav föreningar. Dagtid när det inte finns några ungdomar vid
gårdarna har PRO ibland studiecirklar i lokalerna (kultur- och fritidschefen, 2012).
I Laxå kommun finns ett lokalt brottsförebyggande råd med representanter från kommunen
(kultur- och fritidschef samt rektorer), polis, kyrkorna och köpmännen i kommunen. Rådet
träffas fyra gånger om året för att samverka om olika brottsförebyggande åtgärder. Rådet
initierar, planerar och samordnar det brottsförebyggande arbetet. Arbetet ska förebygga brott
och drogmissbruk och öka tryggheten i samhället samt engagera individer, grupper och
föreningar i arbetet (Brottsförebyggande rådet, 2012).
Ytterligare en förebyggande insats är Socialprevention för ungdom (SPU), vilket är en
samverkansgrupp för olika verksamheter som är inriktade mot barn och ungdomar
(Samverkan barn och ungdomar, 2012). I gruppen deltar rektorer, fritidschef,
socialsekreterare, polis och skolkurator (kultur- och fritidschefen, 2012). Vid mötena
informerar man varandra om olika aktiviteter och eventuella åtgärder (Samverkan barn och
ungdomar, 2012). SPU-gruppen träffas två gånger per termin (kultur- och fritidschefen,
2012). Enligt kultur- och fritidschefen arbetar gruppen förebyggande med att kunna erbjuda
ungdomar alternativa verksamheter. Föreningar och organisationer deltar i aktiviteterna.
Fritidsgårdspersonalen vänder sig till lärare, rektor, kurator eller skolsköterska om det finns
misstanke om brott, som i så fall kontaktar socialtjänst och polis. De har ett nära samarbete
och fritidsgårdspersonalen vet vem man ska kontakta (skolchefen, 2012).
Enligt kultur- och fritidschefen (2012) finns det i Laxå kommun en bra föreningsverksamhet.
För att öka kommuninvånarnas delaktighet och utveckla det civila samhället antog
kommunfullmäktige under hösten 2012 en överenskommelse om samverkan mellan
kommunen och föreningslivet (folkhälsostrateg, 2012).
5.2 Ljusnarsbergs kommun
Ljusnarsbergs kommunstyrelses arbete organiseras i utskotten allmänna utskottet,
bildningsutskottet och sociala utskottet. Under det allmänna utskottet finns verksamheter som
kansliavdelning, ekonomi, lön och kostavdelning. Större delen av kommunens anställda
organiseras dock under bildningsförvaltningen som står under bildningsutskottet och
socialförvaltningen som står under sociala utskottet. Socialförvaltningen omfattar individoch familjeomsorg, handikappomsorg, äldreomsorg och kommunal hälso- och sjukvård.
Bildningsförvaltningen bedriver utbildning och annan undervisningsverksamhet genom
förskola och grundskola (årsredovisning, 2011b). För att få information om mjuka
investeringar i Ljusnarsbergs kommun har intervjuer med socialchefen, som ansvarar för
arbetet inom socialförvaltningen, och bildningschefen, som ansvarar för kommunens arbete
inom bildningsförvaltningen, genomförts. Dessutom har skriftligt material från kommunen,
34
som handlingsplaner och informationsmaterial, granskats. Till de mjuka investeringar som
kunnat identifieras inom socialförvaltningens område hör familjecentral, brottsförebyggande
råd, dagverksamhet och träffpunktsverksamhet. Motsvarande för bildningsförvaltningen är
arbetsmarknadsenhet, föräldrastöd samt projektet framtidstro, hälsa, delaktighet.
Familjecentral
Familjecentralen i Ljusnarsbergs kommun är en öppen och frivillig verksamhet som riktar sig
till föräldrar med barn i åldrarna 0-6 år. I familjecentralen samordnas kyrkans
barnverksamhet med stödjande och rådgivande insatser från kommunens och landstingets
sida (socialchefen, 2012b). Verksamheten bedrivs en förmiddag eller eftermiddag i veckan.
Föreläsningar till föräldrarna ges inom områdena social hälsa, hälsofrämjande om barns
utveckling, kulturell hälsa samt barnsäkerhet. Familjecentralen i Ljusnarsbergs kommun har
funnits i mer än tio år (Björklund, 2010).
Involverade i verksamheten är barnledare från svenska kyrkan, kommunens socialsekreterare
och förskolelärare, barnmorskemottagningen och barnavårdscentralen. Kostnaden för
kommunen utgörs av vissa medel som avsätts till exempelvis kursverksamhet, några timmar
varannan vecka av socialsekreterarnas tid samt socialsekreterarnas tid för samtal med
föräldrarna (socialchefen, 2012b). Enligt Björklund (2010) bedrivs större delen av
familjecentralsarbetet inom den ordinarie verksamheten. Det innebär att arbetet som utförs
där ändå skulle utföras, men med skillnaden att arbetet på familjecentralen görs i samverkan
med andra aktörer.
Det finns flera mål med familjecentralen. Ett av målen är att familjerna i kommunen på ett
lättillgängligt sätt ska kunna möta kommunens/landstingets/kyrkans stödjande och
rådgivande verksamheter på ett och samma ställe. Dessutom ska verksamheterna lättare
kunna nå ut med information till familjerna. Familjecentralen ska också fungera som ett
forum där familjernas föräldrar kan mötas i föräldrarollen. Det övergripande målet med
familjecentralen kan sägas vara att den ”ska främja en positiv social, psykisk och fysisk
utveckling hos föräldrar och barn” (Björklund, 2010).
På frågan om det finns några mål i ett längre perspektiv ger socialchefen (2012b) svaret att
man i kommunen ska få barn som är trygga, som får en bra uppväxt och som klarar
skolgången. Dessutom ska föräldrar som behöver stöd i föräldrarollen tidigt uppmärksammas.
En årlig verksamhetsberättelse utgör den huvudsakliga utvärderingen av familjecentralen. I
verksamhetsberättelsen beskrivs bland annat vilka aktiviteter som genomförts samt hur stort
intresset för verksamheten varit. Det görs inga utvärderingar av vilka effekter verksamheten
har gällande exempelvis skolresultat eller fysisk och psykisk hälsa (socialchefen, 2012b).
Brottsförebyggande råd
Det Brottsförebyggande rådet syftar till att öka kommuninvånarnas trygghet och
tillförlitlighet i den vardagliga miljön samt att minska brottsligheten i kommunen. Enligt
Dahlbom & Nordlund (2011) ska det ”utgöra ett forum där samhällets aktörer möts och
35
informerar varandra samt drar upp övergripande riktlinjer för hur man gemensamt skall
arbeta med det brottsförebyggande arbetet”. Rådets arbete inleddes 2011 (socialchefen,
2012b).
Rådet sammanträder två gånger per kalenderår och då upprättas handlingsplaner för det
brottsförebyggande arbetet (Dahlbom & Nordlund, 2011). Exempel på operativt
brottsförebyggande arbete som genomförs är trygghetsvandringar och program för
föräldrautbildning. Dessutom bedrivs fältarbete i form av vuxennärvaro vid
skolavslutningsfester, marknader m.m. (socialchefen, 2012b)
Involverade i rådet är, från kommunens sida, kommunstyrelsens ordförande (tillika rådets
ordförande), kommunchef, socialchef och bildningschef. Utöver dessa deltar representant för
polisen, representant för hälso- och sjukvård, föreningsrepresentant, representant för kyrkan
samt politiker. Kopplat till rådet finns en tjänstemannagrupp som ansvarar för det operativa
arbetet. I den gruppen ingår från kommunens sida chefen för individ- och familjeomsorg,
socialsekreterare, elevvårdspersonal, rektor och representant för folkhälsoteamet. Dessutom
ingår där representant för polisen och representant för vårdcentralen/BVC (Dahlbom &
Nordlund, 2011).
Brottsförebyggande rådets arbete utvärderas genom att handlingsplaner följs upp och bokslut
görs. Förändringar av graden av trygghet som kommunens unga upplever mäts i den
återkommande enkäten Liv & Hälsa ung, som genomförs av Landstinget, och förändringar av
mängden brott av olika slag går att utläsa ur brottstatistiken. Socialchefen (2012b) påpekar
dock svårigheterna med att bedöma vilken betydelse insatserna av just Brottsförebyggande
rådet haft.
Dagverksamhet
Dagverksamheten i Ljusnarsbergs kommun innefattar dagverksamhet med social inriktning,
dagverksamhet med demensinriktning samt rehabiliterande dagvård.
Dagverksamheten med social inriktning och demensinriktning syftar till att underlätta för
äldre i kommunen att bo kvar hemma, samt att upprätthålla och utöka sociala kontakter med
andra. Dessutom fungerar dagverksamheten som avlastning och stöd för anhörigvårdare
(socialchefen, 2012b).
Dagverksamheten med social inriktning riktar sig mot alla äldre inom kommunen. Det finns
inga åldersgränser, men i praktiken riktar sig verksamheten mot personer över 65 år. I
dagverksamheten med social inriktning skapas mötesplatser med aktiviteter för de äldre.
Dessutom ges möjlighet till fysisk träning (socialchefen, 2012b).
Dagverksamheten med demensinriktning riktar sig mot demenssjuka inom kommunen. I
verksamheten ges stöd och träning för att brukaren ska kunna fungera i vardagen
(socialchefen, 2012b) Vilka aktiviteter som erbjuds varierar efter brukarnas önskemål och
36
behov, men det kan t.ex. handla om minnesträning, promenader, spel, sång och musik
(Rehabenheten, 2012).
Dagrehabiliteringen riktar sig mot personer som varit med om en stroke eller liknande
trauma. Syftet med rehabiliteringen är att utifrån individuella planer förbättra och upprätthålla
aktivitetsförmågan och underlätta för personen att klara sitt dagliga liv så självständigt som
möjligt (Rehabenheten, 2012).
Den personal som kommunen bistår med för dagverksamhet och dagrehabilitering är två
underskötersketjänster på heltid eller nära heltid samt ungefär en halvtidstjänst för en
arbetsterapeut. Verksamheterna utvärderas genom en årlig uppföljning där det undersöks hur
många som deltagit, vilka insatser som gjorts och om de individuella planerna följts
(socialchefen, 2012b).
Träffpunktsverksamhet
Syftet med träffpunktsverksamheten i Ljusnarsbergs kommun är att ordna en social
mötesplats för kommunens äldre. Verksamheten har pågått i tre år och det finns tre
träffpunkter, en i Hörken, en i Ställdalen och en i Kopparberg (socialchefen, 2012b).
Träffpunktsverksamheten bygger på träffar en gång per vecka där deltagarna samlas och
fikar. Ibland är någon inbjuden föreläsare på plats och ibland bjuds det på underhållning.
Enligt socialchefen (2012b) är valet av innehåll i träffarna fritt att bestämma för
organisatörerna, det viktiga är att träffpunkterna utgör en mötesplats för de äldre.
Det är i huvudsak Pensionärernas riksorganisation som driver träffpunktsverksamheten. I
Ställdalen drivs träffpunkten även i samverkan med byalaget. Från kommunens sida är det
socialchefen som tecknar avtal med intresseorganisationerna och håller kontakt med dem
(socialchefen, 2012b).
Hittills har statliga stimulansbidrag använts för att finansiera lokal för träffpunkterna. I
Hörken och Ställdalen hyrs lokal och i Kopparberg disponeras kommunens lokaler. Totalt har
bidragit uppgått till 45 000 kr per år. Enligt socialchefen (2012b) kommer dock det statliga
stimulansbidraget att upphöra vid årsskiftet 2012-2013 och då är det oklart vad som kommer
att hända med verksamheten.
Det finns inte någon uttalad åldersgräns för vilka som får delta, men med tanke på vilka
intresseorganisationer som involveras blir det naturligt att målgruppen i första hand är
pensionärer, menar socialchefen (2012b).
Verksamheten utvärderas genom att Pensionärernas riksorganisation kommer in med en
rapport årligen. I den beskrivs vilka aktiviteter som ordnats, vilka som involverats i
aktiviteterna samt hur stor uppslutningen kring aktiviteterna varit. Det görs ingen mer
37
grundlig utvärdering av exempelvis vilka effekter verksamheten har för de äldres hälsa
(socialchefen, 2012b).
Enligt socialchefen (2012b) har responsen på träffpunktsverksamheten över lag varit god.
Socialchefen (2012b) menar vidare att det finns många frivilliga krafter i samhället och att
det från kommunens håll är viktigt att uppmuntra och stödja den kraft som finns, eftersom det
ger mycket tillbaka.
Neddragningar av och satsningar på mjuka investeringar inom socialförvaltningen
När det gäller insatser av investeringskaraktär som dragits ned på eller upphört de senaste
åren anger socialchefen (2012b) att det enda som dragits ned på är dagverksamheten riktad
mot äldre, som minskade i omfattning 2010. På frågan vad man i kommunen skulle satsa mer
på om resurser fanns anger socialchefen (2012b) att de skulle vilja bygga ut stöd till och
insatser för barn och unga, utöka samarbetet med intresseorganisationer för äldre samt öka
antalet mötesplatser och mötesmöjligheter för de äldre i kommunen.
Arbetsmarknadsenheten
Arbetsmarknadsenheten i Ljusnarsbergs kommun har funnits i drygt två år. Den riktar sig mot
individer i kommunen som saknar sysselsättning, primärt mot ungdomar i åldern 16-26 år
(bildningschefen, 2012). Arbetsmarknadsenhetens uppdrag är att erbjuda ”stöd i form av
praktik, sysselsättning eller studier till personer som tillfälligt befinner sig utanför
arbetsmarknaden och är eller riskerar att bli beroende av försörjningsstöd” (Larserö &
Larsson, 2010, s. 1). Arbetsmarknadsenheten ska verka som en sluss för deltagarna och
samarbeta med aktörer inom sysselsättningsområdet, som arbetsförmedlingen, näringslivet,
föreningar, fackförbund och försäkringskassan (Larserö & Larsson, 2010).
Den ambition som finns med arbetsmarknadsenheten är att stärka deltagarnas förmåga att
försörja sig själva, att minska utanförskapet och att alla deltagare ska kunna erbjudas
praktik/utbildning/sysselsättning. De effekter som kommunen hoppas uppnå med enheten är
att stärka individens anställningsbarhet samt att minska kommunens kostnader för
försörjningsstöd (Larserö & Larsson, 2010).
I verksamheten involveras en samordnare på heltid som finansieras av kommunen. Dessutom
deltar flera andra anställda inom kommunen, som exempelvis socialpedagog,
studievägledare, lärare och kurator, men för dessa är arbetet med arbetsmarknadsenheten bara
en av flera arbetsuppgifter (bildningschefen, 2012).
Arbetsmarknadsenhetens verksamhet utvärderas på flera sätt. På individnivå undersöks hur
varje enskild deltagare utvecklats och vilka steg mot egen försörjning som tagits. Vidare följs
antal deltagare upp, samt hur många som har nått försörjning. Det går också att undersöka
utvecklingen av försörjningsstödskostnader, men bildningschefen (2012) poängterar att det är
svårt att dra slutsatser om vilka effekter just arbetsmarknadsenhetens verksamhet haft utifrån
det.
38
Föräldrastöd
Föräldrastödet i Ljusnarsbergs kommun är ett samlingsnamn för olika verksamheter som
riktar sig mot föräldrar till barn i olika åldrar. Mot föräldrar till de yngsta barnen, 0-6 år,
riktar sig familjecentralen som organiseras under socialförvaltningen och som diskuterats
ovan. Mot föräldrar till barn i åldern 3-9 år riktar sig programmet COPE som organiseras
under bildningsförvaltningen och som diskuteras nedan. Dessutom finns verksamheterna
Föräldrastegen och Örebro Preventionsprogram som riktar sig mot föräldrar till tonåringar
(Carlson, 2012).
COPE står för Community Parent Education och är ett program för föräldrar till barn i åldern
3-9 år. Det är en öppen verksamhet på så sätt att alla föräldrar med barn i nämnd ålder får
delta, men enligt bildningschefen (2012) är tanken att programmet ska nå ut till föräldrar som
behöver stöd i föräldraskapet. Det kan till exempel handla om unga föräldrar med svårigheter
att uppfostra sitt/sina barn. Nio familjer deltar under hösten 2012 och bildningschefens
(2012) uppfattning är att programmet når ut till en relevant målgrupp.
Syftet med programmet är enligt Carlson (2012, s. 2) ”att stärka föräldrar i deras föräldraskap
genom att ge dem verktyg att stödja sitt bars utveckling och att hantera typiska
vardagsproblem och konfliktsituationer. Avsikten är att därigenom förbättra samspel med
barn och föräldrar och minska konflikter i familjen.” Enligt bildningschefen (2012) ska
programmet bidra till att ge barnen en ordnad barndom, att ge dem bättre förutsättningar för
att klara skolan och att undvika problem i högre åldrar. På frågan om vad programmet kan
bidra till på längre sikt anger bildningschefen (2012) att förbättrade skolresultat och fler
elever med godkända betyg minskar risken för ett framtida utanförskap.
COPE-verksamheten bedrivs under en tioveckorsperiod med träffar ett tvåtimmarspass per
vecka. Två förskollärare med utbildning inom COPE agerar som ledare. Under var och en av
träffarna avhandlas en viss strategi som föräldrarna kan använda sig av. En filmsekvens som
beskriver ett visst scenario spelas upp och de deltagande föräldrarna får sedan diskutera sätt
att hantera de i filmerna beskrivna situationerna (Carlsson, 2012). Exempel på strategier som
behandlas är hur föräldrarna kan fördela sin uppmärksamhet mellan syskon och hur
föräldrarna kan uppmuntra och berömma sitt barn på ett medvetet sätt (SvenskaCOPE, 2012).
Kostnaderna som programmet för med sig för kommunens del är utbildningskostnader för
ledarna, vikariekostnader när ledarna planerar och bedriver verksamheten samt kostnader för
brevutskick, annonsering och fika (Carlsson, 2012).
Hur COPE-programmet utvärderas är enligt bildningschefen (2012) inte klart än. Det görs
muntlig uppföljning med ledarna, men det finns ingen fastlagd struktur för hur programmet
utvärderas.
Framtidstro, hälsa, delaktighet
Projektet framtidstro, hälsa, delaktighet inleddes i maj 2012 och ska pågå i tre år
(bildningschefen, 2012). Syftet med projektet är att förbättra livsmiljön och livsvillkoren för
39
barn och unga, samt att stärka deras hälsa, lärande och självkänsla. Målen med projektet är att
samtliga barn och unga i kommunen ska ha en god hälsa och känna framtidstro samt att de
ska lämna grundskolan och gymnasiet med behörighet till fortsatta studier (projektplanen,
2011).
Projektet riktar sig mot barn och ungdomar i åldrarna 0-20 år och innefattar flera olika
aktiviteter. Gemensamt för aktiviteterna som ordnas är, enligt bildningschefen (2012), att de
antas öka projektets måluppfyllelse. Åtgärder och aktiviteter kan vara riktade mot och ordnas
inom såväl skola som föreningsliv och till viss del även inom företag. Ett exempel på vad
som görs är att samtal förs med föreningslivet för att få igång verksamheter för unga, något
som det enligt bildningschefen (2012) finns ganska lite av i Ljusnarsbergs kommun. Ett annat
inslag i projektet är att föra diskussioner med de unga i kommunen för att ta reda på vilka
aktiviteter och verksamheter de skulle vilja ha tillgång till. Till de verksamheter som startats
upp inom ramen för projektet hör bland annat tjejgrupp i årskurs 8-9 och skolcafé på
Kyrkbacksskolan (Wouda, 2012).
Projektet framtidstro, hälsa, delaktighet finansieras huvudsakligen av landstinget i form av en
heltidsanställd projektledare. Dessutom krävs vissa arbetsinsatser av några av kommunens
befintliga anställda, till exempel lärare och fritidsledare (bildningschefen, 2012).
Enligt bildningschefen (2012) har ingen utvärdering av projektet gjorts än eftersom det är så
pass nystartat. Det finns dock en plan för uppföljning och utvärdering. Enligt projektplanen
(2011) kommer projektets mål att följas upp med den av landstinget genomförda och
återkommande enkäten Liv & hälsa ung. Utifrån den ges indikatorer om utvecklingen av de
ungas hälsa, framtidstro och föreningsaktivitet. I projektplanen (2011) anges sedan en rad
uppföljningsverktyg som barnhälsovårdens barnhälsoindex, registerdata från Skolverket samt
data från Statens folkhälsoinstitut och SKL.
Neddragningar av och satsningar på mjuka investeringar inom bildningsförvaltningen
På frågan om neddragningar av något projekt av investeringskaraktär gjorts anger
bildningschefen (2012) att två tjänster, en skolvärdinna och en fältassistent, tagits bort.
Dessutom har kuratorstjänsten minskats. När det gäller vilka satsningar som skulle göras om
mer resurser fanns anger bildningschefen (2012) att tjänsterna skolvärdinna och fältassistent
skulle återinrättas. Skolvärdinnan och fältassistenten fyller en viktig funktion i att finnas
bland ungdomarna och stötta dem, skolvärdinnan på skolan och fältassistenten även på andra
arenor, menar bildningschefen (2012).
40
6. Iakttagelser och slutsatser
6.1 Allmänna iakttagelser
Sammanställningen av kunskapsöversikter i kapitel 3 visar att myndigheter, forskare och
experter på en rad områden för vilka kommunerna har huvudansvaret pekar ut starka behov
av tidiga insatser, förebyggande insatser, utvecklingsarbete osv., dvs. åtgärder som kan
betecknas som mjuka investeringar. Insatser för små barn, tidigt stöd i skolan, insatser för att
stärka lärarna i sin lärarroll etc. kan få långtgående betydelse för både den enskilda individens
utveckling och för hela samhället när det gäller humankapital, sysselsättningsgrad, kostnader
för psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Bland äldre kan förebyggande insatser ha stor
betydelse för hälsoutvecklingen, vilket i sin tur kan tänkas bl.a. påverka kostnaderna för
hemtjänst, äldreboende och sjukvård. Kostnaderna för olyckor bland äldre, särskilt
fallolyckor, är mycket höga och kan på olika sätt minskas genom förebyggande åtgärder.
Kommunerna kan göra väsentliga insatser för att öka vuxna människors möjligheter att
komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden.
Våra intervjuer i de två kommuner visar att de olika verksamhetsgrenarna är väl medvetna
om att mycket av det de gör har en investeringskaraktär. Det som framhålls är inte primärt
enskilda åtgärder utan verksamhetsenheter (t ex en familjecentral) och/eller enskilda tjänster
(t.ex. antalet specialpedagoger) där verksamheten har ett sådant innehåll. Kunskapen om
vilka effekter som möjligen uppnås med förebyggande åtgärder är dock allmänt grundad.
Ingen av de verksamhetsföreträdare vi har intervjuat nämner att det skulle ha gjorts någon
ekonomisk analys där kostnaden för en viss åtgärd skulle ha ställts mot ett försök att
uppskatta storleksordningen av de effekter som åtgärden syftar till.
Inte oväntat finner vi att man i de två kommuner vi har studerat har tvingats dra ned på
verksamheter eller tjänster som uppfattas ha investeringskaraktär. Avståndet mellan
myndigheternas och expertisens rekommendationer och den ekonomiska verkligheten i två
små kommuner med vikande befolkningsunderlag är stort.
En observation som kan göras från kunskapsöversikterna är att ett utmärkande drag för
åtgärdsbehoven är att de kräver insatser inom olika områden som ingår i olika kommunala
förvaltningsenheter. För barn behövs riktade insatser till föräldrar, insatser i förskola, skola
och inom socialtjänsten. Dessa åtgärder kan syfta till vitt skilda effekter som framtida
skolresultat, anställningsbarhet, psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet osv. Även för äldre,
när det t.ex. gäller att förebygga fallolyckor, finns det en bred palett av möjliga åtgärder som
kan beröra motion, kost, hemtjänst, medicinering, halkbekämpning utomhus osv. Olika
offentliga myndigheter har skyldighet att samverka, t.ex. när det gäller insatser för barn som
far illa, och sådana samverkansskyldigheter är även inskrivna i de lagar som styr olika
kommunala förvaltningsenheter, t.ex. skollagen och sociallagen. Den ekonomiska styrningen
inom de flesta kommuner, liksom i de två kommuner som är aktuella här, riktar sig dock
specifikt mot de enskilda nämndernas/förvaltningarnas ansvarsområden.
41
6.2 Översikt över verksamheter av investeringskaraktär
I tabell 1 sammanfattas de verksamheter som våra intervjupersoner pekade på som mjuka
investeringar i de två kommunerna. Grön färg betecknar pågående verksamheter, röd färg
verksamheter som man särskilt framhöll att man har haft tidigare och/eller skulle vilja kunna
starta. Våra intervjuer är inte uttömmande, en del av skillnaderna mellan kommunerna kan
bero på att urvalet av personer som vi har intervjuat inte har varit helt samstämmigt.
De viktigaste verksamheterna är likartade, åtminstone till namnet: Familjecentral,
föräldrastödsprogram, brottsförebyggande råd, frivilligcentral/dagverksamhet för äldre och
för dementa. Dagrehabilitering finns i Ljusnarsberg, men inte i Laxå. I båda kommuner har
neddragningar skett av specialistpersonal som gör särskilda insatser för barn och unga –
specialpedagoger i Laxå; skolvärdinna och fältassistent i Ljusnarsberg.
Vi noterar att man inte i någon av de två kommunerna har pekar på åtgärder av
investeringskaraktär som syftar till att höja kvalitet och prestationer i skolan, kanske har man
sett sådana åtgärder som en självklar del av skolornas ordinarie verksamhet.
42
Tabell 1. Översikt av mjuka investeringar i de två kommunerna (se kapitel 4). Grönt
betecknar pågående verksamhet, rött avvecklad eller önskad verksamhet
Tidiga insatser för barn
Laxå
Ljusnarsberg
Familjecentral
Familjecentral
Samverkansteam (0-5 år)
Föräldramöten
Föräldrastöd
Föräldrastöd (COPE)
Föräldrastöd alkohol (ÖPP)
Föräldrastöd alkohol (ÖPP)
Två specialpedagoger
Kuratorstjänster
Barn och ungdom
Livskunskap (hälsa)
Framtidstro, hälsa delaktighet
(projekt)
Fritidsgårdar
Socialprevention för ungdom
Brottsförebyggande råd
Brottsförebyggande råd
Arbetsmarknadsenhet (16-26 år)
Föräldrakontakter utanför
centralorten
Skolvärdinna, fältassistent
Frivilligcentralen
Dagverksamhet
Studiecirklar (passion för livet)
Träffpunkt för äldre
Äldres hälsa och aktivitet
Solrum (Casselska rummet)
Äldregym
Dagverksamhet för dementa
Dagverksamhet för dementa
Dagrehabilitering
Dagrehabilitering
Äldreaktiviteter utanför
centralort
Minskad dagverksamhet för äldre
Vi kan se att i båda kommunerna finansieras en inte obetydlig del av dessa
investeringsverksamheter med andra medel än kommunens egna.
I Laxå är frivilligcentralen för äldre ett samarbete med pensionärsorganisationerna, kyrkan
och Röda Korset. Kommunen bidrar med två deltidsanställda, totalt mindre än en heltid, en
praktikant och en person med 100 procents lönebidrag. Träffpunkten ordnas i samarbete med
Hyresgästföreningen. Familjecentralen arrangeras i samarbete med kyrkan och landstinget.
Både solrummet och äldregymmet har finansierats från donationer.
Även i Ljusnarsberg är kyrkan en viktig aktör i familjecentralen och Träffpunkten för
pensionärer drivs huvudsakligen av PRO.
43
6.3 Slutsatser
Kommuner har i liten utsträckning tillgång till underlag och metoder för att närmare
analysera kostnader, effekter och nytta av enskilda åtgärder av investeringskaraktär inom de
centrala välfärdsområdena. Samtidigt pekar myndigheter och expertis på stora behov av att
göra just sådana åtgärder och särskilt på vikten av att kommunerna gör olika slag av
förebyggande åtgärder i ett tidigt skede i barns och ungdomars utveckling för att förebygga
senare problem. Betydande behov av ”mjuka” investeringar kan även finnas när det gäller att
generellt lyfta utbildningsresultaten i skolan. Våra intervjuer i två små kommuner med
pressad ekonomi visar att man på ett allmänt plan är medveten om behovet av sådana
insatser, men att det som görs, görs med små medel och i inte obetydlig utsträckning med
hjälp av ideella organisationer.
Gapet mellan de på nationell nivå upplevda åtgärdsbehoven och förutsättningarna för analys
och prioritering på det lokala planet är stort, förmodligen i många fler kommuner än de som
vi har studerat här. Detta förklarar den höga aktivitet som departement och myndigheter inom
bland annat skolans och olika sociala områden utvecklar för att, trots det kommunala
självstyret, öka detaljstyrningen av kommunerna. Detta görs via utvidgad regelstyrning,
utökad inspektionsverksamhet och öronmärkta verksamhetsbidrag för olika typer av projekt.
Under de senaste åren har man även börjat använda incitamentsbidrag där kommuner belönas
om de uppnår olika årligt uppsatta mål, t ex när det gäller att minska onödig
läkemedelsförskrivning till äldre (bl a med syfte att minska fallolyckor).
Det finns emellertid alltid en konflikt mellan sådan central styrning och behovet av att
anpassa insatserna efter de lokala förutsättningarna. Ett uppenbart problem är att
förutsättningarna varierar från kommun till kommun. Ett annat är att de centrala styrmedlen
leder till punktinsatser och ryckighet och inte ger utrymme för den samlade avvägning och
kontinuitet som endast kan skapas av verksamhetschefer på det lokala planet som har frihet
att själva styra verksamheten.
Det är mot denna bakgrund den senaste tidens intresse för ”sociala investeringar” bör ses.
Fokus har här kommit att hamna på finansiella särlösningar, i första hand genom inrättande
av kommunvisa sociala investeringsfonder. Dessa fonder tillför emellertid inte kommunerna
andra finansiella resurser än de redan har, utan är i första hand ett verktyg för att pressa fram
nya sätt att analysera, planera och prioritera kommunal verksamhet. För att få medel från en
special investeringsfond krävs en investeringsanalys, vilket innebär att åtgärden definieras,
avgränsas, kostnadsberäknas och att en bedömning görs av dess förväntade effekter och nytta
genomförs.
44
Referenser
Tryckta källor
Aos, S., Lieb, R., Mayfield, J., Miller, M., Pennucci, A. (2004) Benefits and Costs of
Prevention and Early Intervention Programs for Youth. Washington State Institute for Public
Policy.
Agahi, N., Lagergren, M., Thorslund, M. & Wånell, S. E. (2005) Hälsoutveckling och hälsofrämjande
insatser på äldre dar – En kunskapssammanställning. Statens folkhälsoinstitut, R 2005:6.
Alvant, P., Elgemyr, M. & Gustafsson Figueroa, K. (2012) Att förebygga brott och problembeteenden
i skolan. Brottsförebyggande rådet.
Angelin, A. (2007) Man vill ju kunna försörja sig själv, i Utanförskapet – samhällets baksida.
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap.
Davidsson, T. (2010) Utanförskapelsen. En diskursanalys av hur begreppet utanförskap artikulerades
i den svenska riksdagsdebatten 2003-2006. Socialvetenskaplig tidskrift nr 2 2010.
Fahlgren, M. (2009) Att uppleva utanförskap. Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap nr 1
2009.
Fredriksson, P., Oosterbekk, H, Öckert, B. (2012) Långsiktiga effekter av mindre klasser. IFAU
Rapport 2012:5.
Gordon, J. (2005) Assessing the impact of community programmes working with children and families
in disadvantaged areas. Child & Family Social Work, 10 (4), s. 293-304.
von Greiff, C., Sjögren, A & Wieselgren, I-M. (2012) En god start – en ESO-rapport om tidigt stöd i
skolan. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Rapport 2012:2.
Gyllensvärd, H. (2009) Fallolyckor bland äldre. En samhällsekonomisk analys och effektiva
preventionsåtgärder. Statens folkhälsoinstitut, E 2009:01, Östersund.
Hultkrantz, L. (2011) Perspektiv på offentlig verksamhet i utveckling. Örebro universitet. ISBN 97891-7668-781-9.
Hultkrantz, L. och Nilsson, J-E. (2004) Samhällsekonomisk analys. SNS förlag.
Hultkrantz, L. and Svensson, M. (2012a) The Economic Value of Preventing Fatalities. Recent
Evidence on the Value of a Statistical Life in Sweden. Health Policy, forthcoming.
Hultkrantz, L. and Svensson, M. (2012b) A Comparison of Cost Benefit and Cost Utility Analysis in
Practice: Divergent Policies by Government Agencies in Sweden. Presented at the Kuhmo-Nectar
ITEA world conference, Stockholm June 30-July 1, 2011. Under review.
Hultkrantz . L. , Krüger, N. and Panagiotis, M. (2012) Risk-adjusted long term social rates of discount
for transportation infrastructure investment. Örebro University School of Business, Working Paper in
Economics.
45
Jaldell, H. (2012a) Efficiency of Fire Protection Devices in Buildings: Evidence from Response data.
Karlstad University, working paper in Economics 2012:6.
Jaldell, H (2012b) Cost-Benefit Analyses of Sprinklers in Nursing Homes for Elderly. Karlstad
University, Working Paper in Economics 2012:5.
Håkansson, J. (2011) Synligt lärande – presentation av en studie om vad som påverkar elevers
studieresultat. Sveriges kommuner och landsting.
Josefsson, B. (2004) Strategi för samverkan - kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara
illa. Myndigheten för skolutveckling, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen.
Krüger, N.A. (2010). The Impact of a Novel Preventive Care Service on Hip Fractures Among
Elderly. Journal of Public Health, 18 (5), 467–471
Kågebro E. (2007). Automatiska brandlarm. Hur bör räddningstjänsten agera? Räddningsverket;
beställningsnummer P21-476/07.
Mattsson B. (2004) Kostnads-nyttoanalys : värdegrunder, användbarhet, användning.
Räddningsverket.
Melhuish, E., Belsky, J. & Barnes, J. (2010) Sure Start and its Evaluation in England. Institute for the
Study of Children, Families and Social Issues, Birkbeck, University of London.
NAS (2009) Prevention of Mental Disorders and Substances Abuse Among Children, Youth, and
Young Adults: Research Advances and Promising Intervention. National Academy of Science.
Neander, K. (2009) Indispensable: Interaction Parents' perspectives on parent-child interaction and
beneficial meetings. Diss. Örebro universitet. Kållered: Intellecta Infolog.
NESS Research Team (2005) Early findings of the Impact of the Sure Start Local Programmes on
Child Development and Family Functioning: Final Report of the Cross-Sectional Study of the 9month-old and 36-month-old Children and their families. London: HMSO.
NESS Research Team (2008) The Impact of Sure Start Local Programmes on Three Year Olds and
Their Families. London: HMSO.
Niklasson, A. (2012) Hur går det för Örebroregionen? 2012 års uppföljning av Utvecklingsstrategi
för Örebroregionen. Regionförbundet Örebro. Rapport 2012:03. Tillgänglig
http://www.regionorebro.se/download/18.1da6fad31372dd278f55a/1336548915831/2012_03Hur+g
procentC3 procentA5r+det+f procentC3 procentB6r+ procentC3 procent96rebroregionen.pdf [201211-21].
NOU 2012:16 Samfunnsökonomiske analyser. Finansdepartementet
SBU (2010) Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn - En systematisk litteraturöversikt.
Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Skagerberg, A. (2009) På vägen mot evidensbaserad praktik. Stockholms läns landsting. Rapport
2009-2.
SKL (2009) Rätt insatser på rätt nivå för barn och unga med psykisk ohälsa – en
kunskapssammanställning.
46
Sjögren, A. & Svaleryd, H. (2011) Nitlott i barndomen – familjebakgrund, hälsa, utbildning och
socialbidragstagande bland unga vuxna. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Rapport
2011:5.
Socialstyrelsen (2007) Systematiskt arbete för äldres säkerhet - Om fall, trafikolyckor och bränder.
Västerås: Edita Västra Aros AB.
Socialstyrelsen (2008) Familjecentraler – Kartläggning och kunskapsöversikt. Västerås: Edita Västra
Aros.
SOU (2005:81) Källan till en chans - Nationell handlingsplan för den sociala barn- och
ungdomsvården. Socialdepartementet.
Åman, J. (2011) Att lära av de bästa – en ESO-rapport om svensk skola i ett internationellt
forskningsperspektiv. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Rapport 2012:2.
Österlind, K. (2011) Särskilt stöd i grundskolan. Skolverket.
Intervjuer
Bildningschefen (2012) Intervju med Anders Nordlund, bildningschef i Ljusnarsbergs
kommun, 2012-11-07.
Folkhälsopedagog (2012) Intervju med Siv Karlsson, folkhälsopedagog – Södra länsdelens
folkhälsoteam, 2012-10-30.
Folkhälsostrateg (2012) Intervju med Christina Lundin, folkhälsostrateg – Södra länsdelens
folkhälsoteam, 2012-10-30.
Kultur- och fritidschefen (2012) Intervju med Thomas Forss, kultur- och fritidschef i Laxå
kommun, 2012-11-08.
Skolchefen (2012) Intervju med Margaretha Zetterlund, skolchef i Laxå kommun, 2012-1026.
Socialchefen (2012a) Intervju med Thorsten Holgersson, socialchef i Laxå kommun, 201210-24.
Socialchefen (2012b) Intervju med Charlotte Dahlbom, socialchef i Ljusnarsbergs kommun,
2012-11-07.
Strateg/Utvecklare (2012) Intervju med Berit Persson, strateg/utvecklare inom äldreomsorgen
i Laxå kommun, 2012-10-25.
Övrigt material
Björklund, E. (2010) Verksamhetsberättelse 2009 Familjecentralen SAMBA i Ljusnarsbergs
kommun.
Broschyr familjecentralen Killevippen, Laxå kommun.
47
Broschyr frivilligcentralen, ”Välkommen till Frivilligcentralen”, Laxå kommun.
Brottsförebyggande rådet (2012) Tillgänglig
http://www.laxa.se/omkommunen/brottsforebyggandearbete/brottsforebygganderadet/
[2012-11-09].
Carlsson, N. (2012) Förslag till handlingsplan gällande föräldrastöd. Ljusnarsbergs
kommun.
Dagverksamhet för dementa (2012) Information om dagverksamhet för dementa på Laxå
kommuns hemsida. Tillgänglig
http://www.laxa.se/vardsocialomsorg/aldreomsorg/demensvard/dagverksamhetfordedementa
.964.html [2012-11-06].
Dahlbom, C. & Nordlund, A. (2011) Förslag till inrättande av ett Brottsförebyggande råd.
2011-05-04.
Delårsbokslut (2012) Laxå kommuns delårsbokslut 2012-08-31.
Diskussionsunderlag (2012) Diskussionsunderlag till handlingsplan för södra länsdelens
dialogforum.
Handlingsplan för generellt föräldrastöd i Laxå kommun.
Helsingborgs kommun (2012) Hantverksjobb Skåne Nordväst. Tillgänglig
http://www.helsingborg.se/Medborgare/Arbete/hantverksjobb-skane-nordvast/ [2012-11-26].
Informationsmöte (2012) Information till anställda i Laxå kommun utifrån informationsmöte
30 maj 2012.
Jansson, L-I. (2012) Så mycket minskade och ökade befolkningen i länet. Tillgänglig
http://na.se/nyheter/askersund/1.1874566-sa-mycket-minskade-och-okade-befolkningen-ilanet/ [2012-11-19].
Larserö, T. & Larsson, T. (2010) Förslag ”Ljusnarsbergs VUXAM (Vuxenutbildning och
arbetsmarknadsenhet)”. Ljusnarsbergs kommun.
Nationalencyklopedin (2012) Ljusnarsberg. Tillgänglig
http://www.ne.se/lang/ljusnarsberg/243696 [2012-11-21].
Program för familjecentralen i Laxå, Laxå kommun.
Projektplanen (2011) Framtidstro, hälsa, delaktighet – ett utvecklingsarbete för att stärka
barn och unga i Ljusnarsbergs kommun.
Rehabenheten (2012) Rehabenheten Ljusnarsbergs kommun, dagverksamhet,
dagrehabilitering, arbetsterapi, hjälpmedelsverksamhet och vaktmästeri.
48
Samverkan barn och ungdomar (2012) Tillgänglig
http://www.laxa.se/omkommunen/brottsforebyggandearbete/samverkanbarnochungdomar/
[2012-11-09].
Samverkansteam för yngre åldrar 0-5 år, Laxå kommun.
SCB (2012a) Folkmängd efter kommun, civilstånd och kön år 1968-2011. Tillgänglig
http://www.ssd.scb.se/databaser/makro/Visavar.asp?yp=qmnggr&xu=91506001&huvudtabell
=BefolkningNy&deltabell=K2&deltabellnamn=Folkm procentE4ngden+efter+kommun
procent2C+civilst procentE5nd+och+k procentF6n procent2E+
procentC5r&omradekod=BE&omradetext=Befolkning&preskat=O&innehall=Folkmangd&st
arttid=1968&stopptid=2011&Prodid=BE0101&fromSok=&Fromwhere=S&lang=1&langdb=
1 [2012-11-21].
SCB (2012b) Utbildningsnivå efter kommun 2011. Tillgänglig
http://www.scb.se/Statistik/UF/UF0506/2011A01/Tab3.xls [2012-11-22].
Skellefteå kommun (2009) Fallprevention – Systematiskt arbetssätt för fallförebyggande
arbete på Skellefteå kommuns särskilda boenden. Tillgänglig
http://www.skelleftea.se/Socialkontoret/Innehallssidor/Bifogat/Fallprevention procent20
procentC3 procent84O_web.pdf [2012-11-23].
SvenskaCOPE (2012) Om programmet. Tillgänglig
http://www.svenskacope.se/index.php?option=com_content&view=article&id=66&Itemid=8
8 [2012-11-16].
Thilander, Y. (2012) Servicetrainee. Tillgänglig
http://www.norrkoping.se/organisation/ekonomi/social-investeringsfond/Servicetrainee.pdf
[2012-11-20].
Wouda, K. (2012) Presentation av Framtidstro, hälsa, delaktighet. Tillgänglig
http://prezi.com/hvvhbce54ai8/framtidstro-halsa-delaktighet/ [2012-11-16].
Årsredovisning (2011a) Laxå kommuns årsredovisning 2011. Tillgänglig
http://www.laxa.se/download/18.45dea24e13792214acb85/1338454550953/ procentC3
procent85rsredovisning+2011+Lax procentC3 procentA5+kommun.pdf [2012-12-10].
Årsredovisning (2011b) Ljusnarsbergs kommuns årsredovisning 2011. Tillgänglig
http://www.ljusnarsberg.se/download/18.be9432c139befe2faa80006801/ procentC3
procent85rsredovisning+2011.pdf [2012-11-21].
49
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Yvonne Haneskog
Regionförbundet Örebro
PM 21 januari 2013
Aktuella arrangemang för finansiering av sociala
investeringar i Storbritannien, Danmark och
Sverige
Inledning
I den offentliga debatten hörs begrepp som sociala investeringar, sociala innovationer, socialt
företagande, socialt entreprenörskap och samhällsentreprenörskap. Detta är några begrepp
som beskriver en utveckling av företagande ur ett samhällsperspektiv. Det finns teoribildning
endast i ringa omfattning som förklarar dessa begrepp (Entreprenörskapsforum, 2012).
Framväxten av verksamheter som betecknas med begrepp som sociala innovationer och
samhällsentreprenörer har gått hand i hand med utveckling av en flora av särskilda
finansieringsformer. Det handlar om finansieringslösningar som mikrolån, crowdfunding,
Social stock exchange, Social impact bonds, Social banking och Sociala investeringsfonder
(Mötesplats Social Innovation, 2012).
Denna PM syftar till att ge en översikt över olika finansieringsformer för sociala
investeringar. För att ge en överblick av olika begrepp beskrivs först utvecklingen inom EU i
stort. Därefter ges en beskrivning över finansiering av sociala investeringar i två länder som
kan ses som föregångsländer på detta område, Storbritannien och Danmark, samt Sverige. Vi
avslutar med några slutsatser.
50
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
EU
I detta avsnitt behandlas några av de begrepp som nämnts tidigare och med utgångspunkt från
utvecklingen inom EU.
I Europa är sociala företag en växande sektor. Det som enligt EU-kommissionens definition
skiljer sociala företag från ”vanliga företag” är att dessa ställer upp sociala mål istället för att
endast maximera sin vinst (vilket inte är en helt klar definition eftersom många företag har en
bredare målbild än vinstmaximering utan att de brukar anses vara sociala företag). Sociala
företag uppskattas med denna definition omfatta 10 procent av alla europeiska företag och ha
över 11 miljoner anställda. Dessa företag är beroende av investeringsmedel som söker sig till
just socialt företagande. Enligt kommissionen är sådana finansieringsmedel otillräckliga,
vilket är bakgrunden till att kommissionen år 2012 föreslog en EU-förordning om sociala
investeringsfonder (Europeiska kommissionen, 2012a).
Förordningen är tänkt lägga grunden för en stark europeisk marknad för sociala
investeringsfonder. Förslaget innebär att det införs en europeisk märkning för fonder för
socialt företagande som ska göra det lättare för investerare att identifiera fonder som är
specialiserade på europeiska sociala företag. För att erhålla denna status krävs att 70 procent
av investeringskapitalet användas för att stödja socialt företagande (Europeiska
kommissionen, 2012a).
Förslaget om sociala investeringsfonder är en del av EU-kommissionens program Social
Business Initiative, SBI, som innehåller elva åtgärder för att förbättra tillgången på kapital för
sociala företag (Europeiska kommissionen, 2011).
Enligt Palmås (2008) kan begreppet socialt företagande definieras utifrån två perspektiv.
Enligt det angloamerikanska perspektivet är ett socialt företag ett företag som startats för
sociala syften, men som finansierar sin verksamhet genom affärsverksamhet. Aktivism och
affärsverksamhet möts i nya sorters hybridorganisationer. Det kontinentaleuropeiska
perspektivet framhäver inte i lika hög grad, som det förra perspektivet, förmågan att bedriva
verksamheter som finansieras genom affärsverksamhet. Istället har dessa företag allmännytta
som största drivkraften. Enligt det senare perspektivet handlar socialt företagande om att
uppvärdera, och utveckla den roll som ideella organisationer spelar i samhällsekonomin
(Palmås, 2008).
51
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Filantropiska donationer har länge varit den viktigaste källan till finansiering för ett socialt
företag. Efterhand som sektorn har ökat har även andra finansieringskällor tillkommit som
riktar sig mot sociala företag där framgång mäts med olika samhällseffekter, inte bara vinst.
Finansiärer som investerar i sociala investeringar (social investment eller impact investment)
kompletterar andra källor som bidrag eller statliga subventioner. Sociala investerare investerar
i organisationer som har ett starkt socialt mål och som genererar en inkomst men som kanske
inte betraktas som kommersiellt attraktiva för en ”vanlig” investerare (Schöning, 2011).
I samband med EU´s program SBI har det inrättats externa expertgrupper som ska stödja och
återkoppla kring arbetet inom SBI. En grupp fokuserar på ”impact measurements” –
mätbarhet och mätmetoder för de samhällsekonomiska fördelar som skapas av sociala företag
(Europeiska kommissionen, 2012b). Arbetet kommer pågå mellan åren 2012-2017. Då flera
aktörer arbetar med att hitta alternativa finansieringslösningar som ska stödja sociala
innovationer och samhällsentreprenörer är behovet av att arbeta med att mäta resultat extra
stort. För att få ett ökat kapitalinflöde är det av vikt att kunna mäta vad dessa entreprenörer
och initiativ genomför (Lamptey, 2012a).
52
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Storbritannien
I detta avsnitt beskrivs utvecklingen i Storbritannien som på många sätt är en förebild för
övriga Europa när det gäller arbetet med att förstärka tillgången på kapital för sociala
innovationer och samhällsentreprenörer. I Storbritannien finns det omkring 60 000 sociala
företag (Mötesplats Social Innovation, 2012).
Det skänks omkring 100 miljarder pund (eller GBP) årligen i filantropiska donationer i
Storbritannien. I Storbritannien väljer allt fler filantroper att göra en social investering, med
de krav på kontroll och styrning före, under och efter investering detta medför, istället för att
rakt av donera pengar (Lamptey, 2012b). För att underlätta för samhällsentreprenörer att få
tillgång till kapital har den brittiska regeringen tagit initiativ inom tre områden:
-
Öka tillgången till finansiering för sociala investeringar.
-
Stimulera och stödja efterfrågan på sociala investeringar.
-
Förbättra det juridiska och skattemässiga ramverket för sociala investeringar och
sociala företag (HM Government, 2012).
För att öka tillgången till finansiering genomför regeringen främst så kallade katalytiska
investeringar i till exempel Big Society Capital (BSC), Bridges Social Entrepreneurs Fund
och Social Enterprise Investment Fund. BSC är en statlig social investeringsfond och startades
2011 med ett kapital på omkring 600 miljoner pund. Den investerar i ”social investment
finance intermediaries” (SIFIs), vilket är förvaltare som förmedlar finansiering och stöd till
sociala satsningar (HM Government, 2012).
Regeringen stimulerar och stödjer efterfrågan genom flera insatser, till exempel The
Investment Readiness Programme med stöd till samhällsentreprenörer i olika utvecklingsskeden. Inom detta område finns även Social Impact Bond Pilot (HM Government, 2012).
Det tredje området, som handlar om att förbättra det juridiska och skattemässiga ramverket,
innehåller bland annat granskning av finansiella hinder för sociala företag och juridiska hinder
för sociala investeringar (HM Government, 2012).
Ytterliga strategiska initiativ avser inrättande av en etisk börs, så kallad Social stock exchange
i London (Boyle, 2012). Enligt Martin (2012) kan regeringar på detta sätt påskynda
utvecklingen på sociala investeringsmarknaden.
53
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Social Impact Bonds är en finansieringslösning som organisationen Social Finance arbetar
med. Social Finance startades år 2007 i England för att få igång en marknad för sociala
investeringar (Social Finance, 2012a). Sedan 2010 agerar organisationen bank för
investeringar i den offentliga sektorn. Social Impact Bonds fungerar på så sätt att ett socialt
företag som hittar riskvilligt privat kapital kan få en statlig garanti som säkerställer att
finansiären ska få sina pengar tillbaka, men endast under förutsättning att företaget uppnått
vissa överenskomna sociala mål (Mötesplats Social Innovation, 2012). På så sätt fördelas
risker mellan privat och offentlig sektor. Den första investeringen med Social Impact Bonds
lanserades i september 2010 (Social Finance, 2012b). Justitieministeriet i Storbritannien
ingick då ett avtal med ett partnerskap av investerare för att reducera antalet
återfallsförbrytare från ett fängelse i Peterborough. Med detta kontrakt som grund kunde man,
genom Social Impact Bond, säkra en social investering på 5 miljoner pund för att finansiera
åtgärder i samarbete med organisationer i sociala sektorn för att under en sexårsperiod
återanpassa exfångar till samhället (HM Government, 2012).
Det finns flera investeringsfonder i Europa som vänder sig till företag som investerar i sociala
innovationer. Till exempel lanserade Nesta tillsammans med Big Society Capital och
Omidyar Network, i oktober 2012, en investeringsfond för social innovation på 17,6 miljoner
pund. Fondens fokus är hälsa åt en åldrande befolkning, utbildning och sysselsättning för barn
och unga samt hållbara samhällen. Fondens syfte är inte enbart att uppnå monetär avkastning,
utan fondens investeringar ska även leverera samhällsvinst (Lamptey, 2012b).
För att få en effektiv och uthållig marknad för sociala investeringar behövs, enligt Social
Finance (2012c), förbättringar inom tre områden. Förutom mer finansiering till sociala företag
behöver både utbuds- och efterfrågesidan förbättras. De sociala företagen behöver bli mer
attraktiva för investerare, på så sätt att de arbetar med affärsmodeller och metoder för att
utveckla sitt företagande. Dessutom behöver investerarsidan bli bättre på att förstå och
värdera sociala företag (Social Finance, 2012c).
54
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Danmark
I detta avsnitt ger jag en översikt över hur finansieringsmöjligheterna för sociala investeringar
ser ut i Danmark och hur aktiv staten har varit för att driva på utvecklingen.
Under de senaste åren har den danska staten aktivt försökt påverka utvecklingen inom
området sociala investeringar. Staten har mött efterfrågan på finansieringskapital till sociala
företag genom att vara en finansieringskälla till sociala projekt och verksamheter (Johansen,
2012a).
Danmark har ännu ingen formell nationell strategi för socialt entreprenörskap. En arbetsgrupp
med 70 ledande aktörer inom området, inklusive ministerier, utformade 2010 ett förslag till en
strategi. Sociala företag nämns i regeringens strategi för civilsamhället från 2010, i reformen
för flextidsarbete och förtidspensionering från 2012, samt i den antagna budgeten för 2013
(Johansen, 2012b).
Även i Danmark startar samhällsentreprenörer nya företag som syftar till att på innovativa sätt
lösa sociala problem och använda företagsstrategier för att skapa förändring i samhället (Den
Sociale Kapitalfond, 2012b). För samhällsentreprenörer finns det traditionella
finansieringsmöjligheter via välgörenhetsfonder, offentliga stödformer, eller via lån från
etiska banker (Johansen, 2012a). Många sådana entreprenörer vill utöka sina verksamheter.
De saknar ofta tillväxtkapital eftersom de ses som alltför sociala i sin inriktning för
kommersiella investerare samtidigt som de är för kommersiella för donationer och
bidragsgivare (Den Sociale Kapitalfond, 2012b).
Sociala investeringar är en förutsättning för utvecklingen av den samhällsentreprenöriella
sektorn i Norden (Mötesplats Social Innovation, 2012). I Danmark bedöms marknaden för
samhällsentreprenörskap vara på uppgång och den största drivkraften bakom det är det
växande intresset för sådan finansiering. Enligt Johansen (2012a) är den största strukturella
utmaningen att antalet företag med samhällsentreprenörskap ska växa tillräckligt snabbt och
kvalitativt. För att sektorn ska kunna växa behövs det, utöver kapital och kompetens,
utbildning i samhällsentreprenörskap. Dessutom behöver efterfrågan på socialt inkluderande
produkter ökas (Mötesplats Social Innovation, 2012).
55
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Den Sociale Kapitalfond
Med Den Sociale Kapitalfond finns det möjligheter till socialt tillväxtkapital för sociala
företag i Danmark (Johansen, 2012a). Den Sociale Kapitalfond lanserades i februari 2012.
Fonden har 25 miljoner DKR i grundkapital som är donerat av Trygfonden (Mötesplats Social
Innovation, 2012). Fonden startades av Lars Jannick Johansen och Trygfonden. Trygfonden är
en dansk välgörenhetsfond som fokuserar på att förbättra säkerhet, hälsa och möjligheter för
alla i Danmark (Den Sociale Kapitalfond, 2012c).
I uppbyggnaden av fonden har den största utmaningen varit att lösa juridiska frågor och att
skapa en plattform som verkar både i den sociala och i den kommersiella sektorn (Mötesplats
Social Innovation, 2012).
Inriktning
Fonden tillför kapital och kompetens till sociala företag (Mötesplats Social Innovation, 2012).
Fonden ska stärka möjligheterna för socialt utsatta människor att bättre använda deras
potential i samhället. Det handlar både om att inkludera utsatta grupper eller genom att
mobilisera resurser till utsatta grupper (Den Sociale Kapitalfond, 2012d). Målet är att hjälpa
de sociala företagen att växa så att de kan hjälpa ännu fler människor och skapa största
möjliga sociala effekt (Den Sociale Kapitalfond, 2012e). Fonden kan investera i alla typer av
företags- och organisationsformer (Den Sociale Kapitalfond, 2012f). Fonden kan investera i
etablerade företag som har flera kunder, eller i nya affärsprojekt med framgångsrik
entreprenör (Den Sociale Kapitalfond, 2012d).
Investeringar görs på följande grunder (Den Sociale Kapitalfond, 2012d):
-
Investeringsperioden är fram till 31 december 2013.
-
Under perioden förväntas 5-6 investeringar genomföras.
-
Investeringslängden kan variera.
-
Det högsta finansieringsbeloppet är 4 miljoner DKR.
Fondens konstruktion och funktion
Fonden anger att den bygger på metoder och tillvägagångssätt som hämtats från kommersiella
riskkapitalfonder. Den bygger särskilt på erfarenheter på framgångsrika internationella
förebilder och från ett växande nätverk av sociala riskkapitalfonder från USA, Storbritannien,
56
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Nederländerna och Norge. Fonden kan använda både lån och egenkapital för dess
investeringar, och arbetar med strukturerade investeringsprocesser. Investeringsprocessen
bygger på grundliga föranalyser, affärsplanering och due diligence. Man sätter upp konkreta
resultatmål (Den Sociale Kapitalfond, 2012g). Utöver kapital bidrar fonden med kompetenser
från fondens ledningsgrupp, från Accura och KPMG, samt assisteras även av en Advisory
Board med internationell expertis i samhällsentreprenörskap och affärsutveckling (Den
Sociale Kapitalfond, 2012c).
Investerings- och exitstrategi
Fonden är “social first”, vilket innebär att den investerar på lämpliga villkor, som avspeglar
fondens sociala ändamål och den prioriterar sociala resultat före finansiella resultat. Då
marknaden för försäljning av sociala företag är begränsad i Danmark avslutas investeringarna
när företagen själva kan betala tillbaka investeringen via driften (Den Sociale Kapitalfond,
2012h). Det kan ta upp till sju år för företagen som de investerar i att återbetala investerade
pengar (Mötesplats Social Innovation, 2012).
Ambitionen är att när investeringen har betalats tillbaka så ska fonden återinvestera kapitalet
till nya samhällsentreprenörer (Den Sociale Kapitalfond, 2012e).
Fonden analyser företagaren utifrån följande kriterier (Den Sociale Kapitalfond, 2012f):
-
Effektiv social lösning som skapar nya möjligheter för socialt utsatta människor.
-
Hur de affärsmässiga och de sociala målen hänger samman och möjligheter till att
skala upp verksamheten.
-
Tillväxtpotential.
-
Kompetent ledning.
-
Bra meritlista för verksamheten eller i alla fall för entreprenören och/eller
affärsmodellen.
-
Grad av innovation – bidrag till utveckla metoder, marknader och förståelse för socialt
entreprenörskap.
-
Exitmöjlighet – att företaget kan nå målen och återbetala investering inom en rimlig
tidsram.
57
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Genomförda investeringar
Fondens första investering var 3 miljoner DKR i IT-företaget Specialisterne, som anställer
människor med olika former av autism. Deras andra investering var 2 miljoner DKR i
företaget Telehandelshuset. Telehandelshuset tillhandahåller telemarketing tjänster genom att
utbilda och anställa människor med nedsatt syn (Den Sociale Kapitalfond, 2012i).
Social return on investment (SROI)
Utifrån fondens första investering i Specialisterne har Den Sociale Kapitalfond publicerat en
arbetsrapport kring en metod för att beräkna ett socialt lönsamhetsmått som kallas ”social rate
of investment. Metoden utgår från traditionell samhällsekonomisk lönsamhetsanalys (”costbenefit analysis”), men försöker särskilt fånga det samhällsekonomiska värdet av vissa
nyttoeffekter genom särskilda monetära kalkylvärden (skuggpriser) som härleds från olika
verksamheters sociala mål. Fonden har valt en variant av denna kalkylmodell som kallas OTS
SROI (Cabinet Office, Office of the Third Sector). Med denna vill man mäta värdet av de
sociala effekterna som genereras av de verksamheter som kapitalfondens intressenter bedriver
(Den Sociale Kapitalfond, 2012a).
Kapitalfondens erfarenhet av SROI är att (Den Sociale Kapitalfond, 2012a):
58
-
Det krävs försiktiga överväganden och mycket arbete.
-
Användande av modellen kräver reflektioner som ger insikter om fallet.
-
Det finns ett behov av att fortsätta utveckla modellen.
-
Fler intressenter behöver testa och utveckla varianter på de kalkylmodeller som ska
mäta värdet av sociala effekter. Erfarenheter från detta behöver spridas och delges
andra intressenter.
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Sverige
I detta avsnitt ges en översikt över utvecklingen inom området sociala investeringar och
sociala företag samt finansiering av dessa i Sverige.
År 2010 fattade den svenska regeringen beslut om en handlingsplan för arbetsintegrerande
sociala företag. I handlingsplanen ingick, bland annat att göra en kartläggning av sådana
företag. Med detta avses företag som skapar arbete för personer som av olika anledningar har
svårt att finna ett arbete (Tillväxtverket, 2012a). Tillväxtverkets kartläggning visar att det
finns 268 sådana företag i landet. Dessa anställer i hög grad personer som har svårt att komma
in på arbetsmarknaden. Det finns stora regionala skillnader och flest sociala företag finns i
Västra Götaland (Tillväxtverket, 2012b).
Tillväxtverket samverkar med andra berörda myndigheter för att förbättra förutsättningarna
för att driva sociala företag. Det handlar om att hämta in kunskap, genomföra informationsinsatser, göra omvärldsbevakning samt att ge förslag till förändringar som påverkar
förutsättningarna. Under hösten 2012 genomförde Tillväxtverket en utlysning av medel för
arbetsintegrerande sociala företag. Tillväxtverket kommer att fortsätta arbetet med att
utveckla insatser som rör sociala innovationer och samhällsentreprenörskap (Tillväxtverket,
2012a).
Förutom Tillväxtverket är Vinnova, SIDA och ALMI offentliga aktörer som har intresse för
sociala innovationer och samhällsentreprenörskap (Mötesplats Social Innovation, 2012). Till
exempel arbetar Mötesplats Social Innovation på att ta fram en pilot med ALMI om
utbildning av rådgivare (Augustinsson, 2012).
Under hösten 2012 lanserades Sveriges nationella innovationsstrategi. Strategin siktar på att
Sverige ska ha ett innovationsklimat i världsklass till år 2020. Strategin breddar
innovationsbegreppet till att även omfatta sociala innovationer och samhällsentreprenörskap. I
strategin finns det till exempel ett delmål kopplat till sociala innovationer om hur Sverige ska
få innovativa företag och organisationer (Näringsdepartementet, 2012).
Enligt Augustinsson (2012) finns det inga sociala investerare i Sverige, istället sker
finansiering i form av donationer. En orsak till att det saknas sociala investerare är att
kapitalförvaltarna brister i kunskap om och intresse av värdet av sociala investeringar (Beslik,
2012). Det finns även svårigheter i hur man ska integrera sociala och miljömässiga aspekter i
förvaltningen. För att kapitalförvaltarna ska kunna göra detta behöver uppdraget till
59
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
kapitalförvaltarna omdefinieras och det kan endast göras av kapitalägarna, det vill säga
konsumenterna (Beslik, 2012).
Banker och finansiella investerare börjar se ekonomiska möjligheter med social finansiering
(Augustinsson, 2012). Det finns några etiska fonder, som Ekobanken där man erbjuder etiska
lån till företag (Lamptey, 2012c). Det växer även fram privata investeringsplattformar i
Sverige (Mötesplats Social Innovation, 2012): Invest in Change som är riskkapitalist, Social
Initiative som investerar i sociala företag, Uppstart Malmö, Inkludera Invest med flera.
Det finns även kommunala bolag, till exempel Telge Tillväxt inom Telgekoncernen som
arbetar för att försöka reducera ungdomsarbetslösheten i Södertälje. Kommunala bolag kan ha
större möjligheter att finansiera sociala investeringar än kommunala förvaltningar då de kan
ha korta beslutsvägar och lättare skapa samverkansmöjligheter med privata företag (Sveriges
Kommuner och Landsting, 2012a).
I Sverige har flera kommuner startat sociala investeringsfonder (Mötesplats Social Innovation,
2012). Det finns sociala investeringsfonder bland annat i Trelleborg, Göteborgs stad, Ale,
Umeå, Norrköping, Malmö stad och Lilla Edets kommuner (Sveriges Kommuner och
Landsting, 2012b).
SKL samordnar arbetet med sociala investeringar inom projektet Psynk – för barn och ungas
psykiska hälsa, där sociala investeringar är ett av tre temaområden. Det finns ett behov av
kunskap om hur man kan utveckla metoder för att bedöma effekter av sociala investeringar.
Hur gör man när man ska räkna på ekonomiska vinster och effekter? Finns det evidens för
vilka insatstyper som är verksamma och ger vinster för både den enskilde individen och för
samhället? Hur beaktar man nyttoeffekter som tillfaller olika organisationer, t ex kommun och
landsting? (Bokström, 2012).
Utöver Psynk-projektet har SKL idag inget nätverk för de kommuner som arbetar med sociala
investeringsfonder, mer än att man försöker ha överblick över vilka som arbetar med frågorna
(Bokström, 2012). SKL-kongressen fattade hösten 2011 beslut om att utreda vilka effekter
man kan åstadkomma genom sociala investeringar på olika områden. Utredningen ska särskilt
belysa hela samhällsnyttan och inte enbart den enskilda kommunens eller landstingets nytta
och ekonomi (Sveriges Kommuner och Landsting, 2012c).
60
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Inom ramen för SKL:s Modellområdesprojekt har Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog
byggt upp en socioekonomisk simuleringsmodell som ger en kronologisk socioekonomisk
beskrivning för ett antal typfall för individuella livsförlopp för barn och unga i åldrarna 0-19
år. Syftet var att ta fram modeller för de socioekonomiska konsekvenserna i olika former av
målgrupper för barn med psykisk ohälsa, analys- och simuleringsmodeller samt även enklare
modeller så man kan göra egna enklare kalkyler för sin egen kommun (Sveriges Kommuner
och Landsting, 2012d).
Norrköpings kommuns sociala investeringsfond
En kommuns löpande verksamhet kostnadsförs och påverkar därmed kommunens resultat. En
kommuns investeringar tas däremot upp som en tillgång i balansräkningen. Investeringen
skrivs av och avskrivningen är den kostnad som påverkar resultatet. En social investering är
inte i bokföringsmässig mening en investering och syns därför inte i en investeringsbudget,
istället påverkar sociala investeringar den kommunala driftbudgeten (Sveriges Kommuner och
Landsting, 2012a). För att åskådliggöra hur en kommun ändå kan möjliggöra långsiktiga
satsningar på tidiga investeringar beskrivs nedan Norrköpings kommuns sociala
investeringsfond.
Syftet med kommunens sociala investeringsfond är att genom förebyggande insatser bryta
negativa händelseförlopp så att kommunens kostnader minskas samtidigt som mänskliga och
samhälleliga vinster görs. Avsikten är att investera i förebyggande verksamhet för att i tidigt
skede bryta den möjliga händelsekedjan och stärka friskfaktorerna. Detta bygger på att man
identifierar grupper med riskfaktorer, där det finns större risk än för andra grupper att som
vuxen hamna i långvarig arbetslöshet. På sikt är syftet att minska risken för långvarig
arbetslöshet. De förebyggande insatserna ska vara nämndövergripande. Nämnder och
förvaltningar i kommunen kan ta initiativ till att ansöka hos kommunens ekonomi- och
styrningskontor om medel från fonden. Då sociala investeringar inte kan hanteras som
investeringar i bokföringen hanteras uppbyggnaden av investeringskapital som
öronmärkningar av driftsresultat. Ekonomiskt görs årliga utgiftsminskningar på de nämnder
där kostnadsminskningen uppstår. På detta sätt bygger man upp ett kapital som kan användas
för ny investering. Med varje investering följer krav på löpande uppföljning. Dessutom ska
arbetssättet dokumenteras så att insatserna kan spridas till ett generellt genomförande om
insatserna var framgångsrika (Norrköpings kommun, 2010).
Beslut om tidiga insatser ska vara evidensbaserade, tvärprofessionella och långsiktiga
(Norrköpings kommun, 2012). Till sin hjälp har kommunen stöd från ett vetenskapligt råd vid
hanteringen av ansökningarna (Källbom, 2012). SKL bidrar med vetenskaplig medverkan från
sitt nordiska forskarnätverk. Detta kan kompletteras med kommunens egna forskarkontakter.
Rådet ger tips på metoder för genomförande av insatser, hjälper till med beräkningar av
61
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
kostnadsminskningar, utformande av insats, samt uppföljningssystemet för insatsen
(Norrköpings kommun, 2010). De bedömer inte om insatsen kommer leda till
kostnadsminskningar även hos andra aktörer (Källbom, 2012). Kommunstyrelsen fattar sedan
beslut om medel från fonden (Norrköpings kommun, 2010).
Norrköping deltar i nätverket för Psynk-projektet. En temaledare har anställts och ska
tillsammans med övriga temaledare inom Psynk-projektet utveckla arbetet med sociala
investeringar genom att ta fram investeringskalkyler och utveckla metoder (Norrköpings
kommun, 2012).
Sedan starten 2011 har hittills fyra investeringar beviljats medel. Det innebär att 32 miljoner
är investerade av totalt 40 miljoner som fonden har att fördela. De första investeringarna
påbörjar sin återbetalning under 2013, då kan nya investeringar påbörjas (Norrköpings
kommun, 2012).
62
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Slutsatser
I Storbritannien och USA har offentliga sektorns ansträngda ekonomiska läge varit en
drivkraft till att arbeta med sociala investeringar (Sveriges Kommuner och Landsting, 2012a).
Då många kommuner och landsting i Sverige har ansträngd ekonomi kan sociala investeringar
vara en dellösning på hur välfärden ska finansieras. För att främja en utveckling inom detta
område och ta tillvara på erfarenheter från projektet Psynk skulle deras erfarenheter och
kunskap kunna spridas vidare till fler kommuner.
Då sociala investeringar avser långsiktiga insatser mellan flera nämnder och förvaltningar på
kommunal nivå kan förändringar i organisationsstrukturer vara ett alternativ till
investeringsfonder. På så sätt kan samverkan underlättas och hänsyn kan tas till långsiktiga
effekter i sina verksamheter. Det kan handla om att göra förändringar både i den politiska
organisationen som förvaltningsorganisationen genom att slå samman förvaltningar, eller
arbeta i samordningsförbund och kommunalförbund. Ytterligare lösningar kan vara
samordnad upphandling och samfinansieringslösningar genom avtal (Sveriges Kommuner och
Landsting, 2012a).
Förutom lösningar på lokal och regional nivå kan staten fylla en funktion genom att komma
med incitament till förändrings- och utvecklingsarbete. Enligt Peter Sebastian från Social
Finance (Redaktionen, 2012) har en framgångsfaktor i Storbritannien varit att nya initiativ för
social finansiering uppstår på gräsrotsnivå men de genomförs med statens godkännande. Som
beskrivits tidigare arbetar den brittiska regeringen aktivt med flera åtgärder för att förbättra
förutsättningarna för att driva sociala företag och förbättra tillgång till kapital. Det handlar om
strukturella insatser men även om insatser för att stimulera utbuds- och efterfrågesidan.
I Sverige har regeringen påbörjat ett arbete för att främja sociala innovationer. För att
ytterligare främja sociala innovationer och sociala investeringar är en önskvärd utveckling att
offentliga nationella myndigheter och traditionella kapitalförvaltare bättre kunde identifiera
dessa nya aktörer och stödja dem som man stödjer traditionella företag och innovationer. Ett
hinder är att sociala företag arbetar enligt andra affärsmodeller och det finns svårigheter i att
bedöma effekter av deras investeringar. På detta område behövs kunskap kring nya affärs- och
organisationsmodeller samt kunskap kring hur man mäter effekter.
Det krävs mer empirisk forskning kring olika metoder för att mäta resultat och effekter. Den
kunskap som finns bland sociala investerare behöver spridas och erfarenheter behöver bytas.
För ett traditionellt företag är kunskap och kapital avgörande tillväxtfaktorer. Dessa faktorer
gäller även för sociala företag. Inspiration för vidare utveckling inom området kan sökas från
Storbritannien och Danmark.
63
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Referenser
Tryckta källor
Den Sociale Kapitalfond (2012a) Social Return on Investment – A review of methods to
measure social impact, Methodology working paper, augusti 2012. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/wp-content/uploads/2012/08/Den-Sociale-Kapitalfondworking-paper-on-SROI-measurement-August-2012-FINAL.pdf [2012-12-17].
Europeiska kommissionen (2011) Social Business Initiative - Creating a favourable climate
for social enterprises, key stakeholders in the social economy and innovation, Bryssel, 201210-25, {SEC(2011) 1278 final}. Tillgänglig
http://ec.europa.eu/internal_market/social_business/docs/COM2011_682_en.pdf [2012-1216].
HM Government (2012), Growing the social investment market: HMG social investment
initiatives, september 2012. Tillgänglig
http://www.cabinetoffice.gov.uk/sites/default/files/resources/HMG_social_investment_initiati
ves_sep2012.pdf [2012-12-16].
Mötesplats Social Innovation (2012) ABC i social innovation och finansiering, En publikation
från Mötesplats Social Innovation, juni 2012.
Norrköpings kommun (2010) Riktlinjer för hantering av Norrköpings kommuns sociala
investeringsfond, Beslutad av kommunstyrelsen den 15 december 2010. Tillgänglig
http://www.norrkoping.se/organisation/pdf/mal-regler/riktlinjer/ekonomi/riktlinjer-socialinvesteringsfond.pdf [2012-12-17].
Näringsdepartementet (2012) Den nationella innovationsstrategin, Regeringskansliet.
N2012.27.
Palmås, K. (2008) Socialt entreprenörskap: Ny sektor eller rebranding av ideellt arbete?. I
Lundström, A. & Sundin, E. (red.) Perspektiv på förnyelse och entreprenörskap i offentlig
verksamhet. Forum för småföretagarforskning, 2008:1.
Schöning, M. (2011), Social Investment Manual – An Introduction for Social Entrepreneurs,
Schwab Foundation for Social Entrepreneurship. Tillgänglig
http://ec.europa.eu/internal_market/social_business/docs/expertgroup/socialInvestmentmanual2011_en.pdf [2012-12-16].
Sveriges Kommuner och Landsting (2012a) Värdet av en god uppväxt – sociala investeringar
för framtidens välfärd, 2012. ISBN:978-91-7164-810-5.
Intervjuer
Augustinsson, E. (2012) Intervju med Erika Augustinsson, Ansvarig för omvärldsanalys,
strategi och policy, Mötesplats Social Innovation, 2012-10-17.
64
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Bokström, T. (2012) Intervju med Tomas Bokström, Temaansvarig Gemensam ledning och
styrning och Sociala investeringar, Psynk – för barn och ungas psykiska hälsa, Sveriges
Kommuner och Landsting, 2012-11-12.
Källbom, L. (2012) Intervju med Louise Källbom, Temaledare sociala investeringar,
Norrköpings kommun, 2012-10-22.
Övrigt material
Beslik, S. (2012) Vd Nordea fonder, Föredragshållare på seminariet: Impact Investments,
Stockholm, Mötesplats Social Innovation och British Counsil, 2012-11-01.
Boyle, K. (2012) Head Social Investment & Finance, UK Government Cabinet Office,
Föredragshållare på seminariet: Impact Investments, Stockholm, Mötesplats Social Innovation
och British Counsil, 2012-11-01.
Den Sociale Kapitalfond (2012b) Background. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/english/background/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012c) Founders. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/english/founders/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012d) Fokus. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/det-vil-vi/fokus/ [2012-12-17].
Den Sociale Kapitalfond (2012e) Purpose. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/english/the-fund/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012f) Investeringskriterier. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/kan-vi-hjaelpe-dig/investeringkriterier/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012g) Approach. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/english/approach/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012h) Tilgang. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/det-vil-vi/tilgang/ [2012-09-21].
Den Sociale Kapitalfond (2012i) Investeringsportefolje. Tillgänglig
http://www.densocialekapitalfond.dk/kan-vi-hjaelpe-dig/investeringsportefolje/ [2012-11-29].
Entreprenörskapsforum (2012) Entreprenören som samhällsomvälvare. Tillgänglig
http://entreprenorskapsforum.se/aktiviteter/genomforda-aktiviteter/entreprenoren-somsamhallsomvalvare/ [2012-12-15].
Europeiska kommissionen (2012a) Nya åtgärder för att stimulera finansieringen av sociala
företag. Tillgänglig http://europa.eu/rapid/press-release_IP-11-1238_sv.htm [2012-12-14].
Europeiska kommissionen (2012b) Social Impact Measurement Sub-group. Tillgänglig
http://ec.europa.eu/internal_market/social_business/expert-group/social_impact/index_en.htm
[2012-12-16].
65
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Johansen, L.J. (2012a) Vd, Den Sociale Kapitalfond, Svar på e-post om Den Sociale
Kapitalfond, 2012-10-21.
Johansen, L.J. (2012b) Vd, Den Sociale Kapitalfond, Svar på e-post om Den Sociale
Kapitalfond, 2012-11-11.
Lamptey, R. (2012a) EU utser experter för att mäta resultat av social innovation, Mötesplats
Social Innovation. Tillgänglig
http://socialinnovation.se/sv/eu-utser-experter-for-att-mata-resultat-av-sociala-innovationer/
[2012-10-30].
Lamptey, R. (2012b) Nesta lanserar investeringsfond för social innovation, Mötesplats Social
Innovation. Tillgänglig
http://socialinnovation.se/sv/nesta-lanserar-investeringsfond-for-social-innovation/ [2012-1030].
Lamptey, R. (2012c) Social finansiering kliver in på svenska marknaden, Mötesplats Social
Innovation. Tillgänglig
http://socialinnovation.se/sv/social-finansiering-har-tagit-klivet-pa-den-svensk/ [2012-09-25].
Martin, M. (2012) Vd, Impact Economy, Föredragshållare på seminariet: Impact Investments,
Stockholm, Mötesplats Social Innovation och British Counsil, 2012-11-01.
Norrköpings kommun (2012) Norrköpings sociala investeringsfond. Tillgänglig
http://www.norrkoping.se/organisation/ekonomi/social-investeringsfond/ [2012-11-30].
Redaktionen (2012) Social innovation och finansiering, Mötesplats Social Innovation.
Tillgänglig http://socialinnovation.se/sv/social-innovation-och-finansiering/ [2012-09-25].
Social Finance (2012a) How we work. Tillgänglig
http://www.socialfinance.org.uk/about/how-we-work [2012-11-28].
Social Finance (2012b) Social Impact Bonds. Tillgänglig
http://www.socialfinance.org.uk/work/sibs [2012-11-28].
Social Finance (2012c) Building the market. Tillgänglig
http://www.socialfinance.org.uk/about/socialinvestmentmarket [2012-11-28].
Sveriges Kommuner och Landsting (2012b) Områden som arbetar med sociala investeringar.
Tillgänglig
http://www.skl.se/psynk/teman_1/sociala-investeringar/omraden-som-arbetar-med-socialainvesteringar [2012-10-17].
Sveriges Kommuner och Landsting (2012c) Styrelsens yttrande över motion nr. 17 – Sociala
investeringar sänker kostnaderna. Tillgänglig
http://kongress2011.skl.se/motioner-och-handlingar/styrelsens-yttranden/motion-17-socialainvesteringar-sanker-kostnaderna [2012-09-19].
66
PM Aktuella arrangemang för finansiering av sociala investeringar i Storbritannien, Danmark och Sverige
Sveriges Kommuner och Landsting (2012d) En socioekonomisk studie. Tillgänglig
http://www.skl.se/psynk/nivaer/forksning_och_utveckling_1/socioekonomisk_studie_ny
[2012-09-19].
Tillväxtverket (2012a) Socialt företagande – insatser för att främja utvecklingen av och i
arbetsintegrerande sociala företag. Tillgänglig
http://www.tillvaxtverket.se/huvudmeny/insatserfortillvaxt/flerochvaxandeforetag/socialtforet
agande.4.3c4088c81204cca906180001274.html [2012-11-29].
Tillväxtverket (2012b) Fler sociala företag i landet men stora regionala skillnader. Tillgänglig
http://www.tillvaxtverket.se/huvudmeny/press/nyhetsarkiv/senastenytttillvaxtverket/flersocial
aforetagilandetmenstoraregionalaskillnader.5.6a7dfe9a134cd71cae180008535.html [2012-1129].
67
Regionförbundet Örebro
701 83 Örebro
Besöksadress:
Forskarvägen 1
Tfn: 019–602 63 00
Fax: 019–18 98 29
E-post: [email protected]
www.regionorebro.se