Transcript Ränteantagandet i FFFS 2007:24 Försäkringstekniska grunder

REMISSYTTRANDE
Vår referens: 2014/00090
2014-08-14
Finansinspektionen
Box 7821
103 97 Stockholm
Per e-post till
[email protected]
Ränteantagandet i FFFS 2007:24 Försäkringstekniska grunder
Sammanfattning
Bankföreningen avstyrker Finansinspektionens förslag till ändrade föreskrifter för hur
ränteantagandet ska bestämmas. Den nuvarande metoden för att fastställa
diskonteringsräntan fungerar tillfredsställande och skulle enkelt kunna förbättras
genom att gå över till ett dagligt genomsnitt.
I det fall en mer betydande förändring anses erforderlig föreslår Bankföreningen en
metodik som mer liknar den som tillämpas i FFFS 2013:23 för fastställande av
diskonteringsräntan. Den innebär att marknadsräntor ges full vikt upp till tio år,
varefter en räntekurva fastställs för längre löptider. Detta möjliggör att en ränta
fastställs som är anpassad till durationen på exponeringen.
Bankföreningens synpunkter på förslag till nytt ränteantagande i FFFS 2007:24
Bankföreningen delar Finansinspektionens slutsats att räntemarknaden bortom 10 år
inte är tillräckligt likvid för att utgöra en lämplig utgångspunkt för fastställande av
diskonteringsräntan om den baseras på marknadsräntan vid ett enskilt mättillfälle.
Diskonteringsräntan som används i FFFS 2007:24 är dock ett tolvmånaderssnitt
vilket avhjälper likviditetsproblemet då den baseras på ett flertal mättillfällen. Ett
dagligt genomsnitt skulle baseras på ca 250 mättillfällen, vilket kraftigt skulle minska
risken för enskilda dagars eventuella felprissättningar slår igenom i den beräknade
genomsnittsräntan. Den nuvarande metoden anses därför inte vara problematisk och
skulle enkelt kunna förbättras genom att gå över till ett dagligt genomsnitt.
Bankföreningen ser inte något starkt argument för en förändring om inte en
lämpligare och mer teoretiskt korrekt metod kan fastställas.
I det fall en ändring ändå anses erforderlig är det lämpligt att se över föreskrifterna
om ränteantagandet i FFFS 2007:24 för att finna en mer stabil bas för fastställandet
av räntan, med utgångspunkt från marknadsräntor på en fungerande och likvid
marknad. Bankföreningen stödjer Finansinspektionens linje att använda ett
medelvärde vid framräknande av diskonteringsräntan och inte en enda observation,
då det finns en överefterfrågan i allmänhet på statsobligationer, vilket även gäller de
mer likvida statsobligationerna med en löptid upp till 10 år.
Bankföreningen ifrågasätter dock att Finansinspektionen väljer en ränta som
uppenbart har en kortare duration än underliggande exponeringar. Durationen i en
10-årig kupongobligation är dessutom kortare än 10 år. Bankföreningen avstyrker
därför Finansinspektionens förslag till ändrade föreskrifter för hur ränteantagandet
ska bestämmas.
En eventuell förändring bör enligt Bankföreningen istället utgå från en liknande
metodik som den som tillämpas i FFFS 2013:23 Föreskrifter och allmänna råd om
försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar,
som trädde i kraft den 31 december 2013.
Genom FFFS 2013:23 införde Finansinspektionen en ny metod som syftar till att
åstadkomma en mer stabil och mellan företagen enhetlig värdering av
avsättningarna. Metoden är ett led i anpassningen till den metod som förväntas att
införas genom Solvens 2. Tidigare regelverk, FFFS 2011:22, medförde problem,
främst på grund av att värderingen av de försäkringstekniska avsättningarna helt tog
sin utgångspunkt i gällande marknadsräntor. Detta, som Finansinspektionen själv
framför i beslutspromemorian till de nya föreskrifterna FFFS 2013:23, medförde
problem eftersom utbudet på den svenska räntemarknaden är begränsat och
likviditeten i marknaden för instrument med långa löptider är dålig. Metoden är
mycket känslig för förändringar i marknadsräntorna och kan ge upphov till
procyklikalitet, genom att försäkringsföretag tvingas att vidta åtgärder som kan vara
till nackdel för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade.
Marknadsräntorna kommer även i den nya beräkningsmetoden att ha stor påverkan
på värderingen, men känsligheten, främst för långa åtaganden, reduceras genom att
värderingen också utgår från ett modellerat antagande om en långsiktig
normalräntenivå.
För att beräkna diskonteringsräntekurvan ska företagen enligt de FFFS 2013:23 utgå
från marknadsnoteringar för ränteswappar, vilka justeras för kreditrisk.
Marknadsräntorna ges full vikt upp till tio år, varefter de fasas ut linjärt upp till tjugo år
och därefter ska kurvan fullt ut konvergera till den långsiktiga terminsräntan. Den
långsiktiga terminsräntan i svenska kronor har FI fastställt till 4,2 procent. Denna
nivå baseras på antaganden om en långsiktig realränteavkastning på 2,2 procent
och ett antagande om inflation på 2 procent. Konvergens till den långsiktiga
terminsräntan ska, för svenska kronor, uppnås tio år från den längsta löptiden.
2
Bankföreningen anser att om en ny metod för framtagande av diskonteringsränta
anses erforderlig är det rimligt att en liknande metod för fastställande av
ränteantagandet bör gälla genom FFFS 2007:24. Mot bakgrund av att olika institut
har olika duration på sina pensionsskulder bör Finansinspektionen därvid härleda en
kurva istället för att fastställa en enda räntesats. Utgångspunkten bör vara
marknadsräntor upp till tio år, varefter en räntekurva modelleras fram.
SVENSKA BANKFÖRENINGEN
Thomas Östros
Mats Stenhammar
3