Transcript Hållbar migration för Sverige

Hållbar migration för Sverige
– Sverigedemokratisk Ungdoms migrationspolitik
Massinvandringen till Sverige består till stor del av lågutbildade från tredje världen och saknar
motstycke i västvärlden. Idag gör invandringen anspråk på mycket stora delar av Svenssons
skattemedel och orsakar motsättningar i samhället, men imorgon har vi även anledning att vara
oroliga för den svenska nationalstatens bevarande. SDU vill att svensk migrationspolitik främst
ska se till Sveriges bästa, men utöver det riktas in på att hjälpa verkligt nödställda i sina
hemländer. Vi vill se krav om anpassning på invandrare för att bryta utanförskapet och
satsningar på frivillig återvandring för de som inte kan eller vill bli del av Sverige.
SDU och invandringen till Sverige
Nationalstaten och invandringen
SDU som nationalistiskt politiskt ungdomsförbund värnar vår nationalstat Sverige. Vi stöttar andra folk
och nationer samt hjälper människor i nöd, men för oss kommer Sverige alltid först i vår svenska
strävan. Nationalstaten med en stark kollektiv identitet är grunden som gör att vi har möjlighet att
upprätthålla många ovärderliga ting i vårt land, som exempelvis välfärden, demokratin, tryggheten och
tilliten mellan människor. Sammanhållningen i Sverige för några decennier sedan under folkhemseran
var stark till skillnad från idag. Idag har politikereliten i de mångkulturellt inriktade partierna bestämt att
Sverige ska vara mångkulturellt i stället för svenskt. Följaktligen är Sverige ett mer splittrat land än
någonsin förr.
I SDU har vi en invandringskritisk grundsyn i och med vår nationalistiska åskådning. Invandringen till
Sverige som den sett ut de senaste decennierna har inneburit enorm påfrestning på de offentliga
finanserna, men framförallt så har den kraftiga massinvandringen på senare år eroderat
nationalstatens fundament genom allvarliga demografiska förändringar. Även en invandring som
kortsiktigt vore lönsam för Sverige rent ekonomiskt ser SDU anledning att vara kritisk till. På lång sikt
riskerar även en invandring som på kort sikt var lönsam att resultera i ett försämrat socialt kapital och
försämrad kollektiv identifiering. Det drabbar i så fall den nationella sammanhållningen med potentiellt
mycket allvarliga konsekvenser som följd.
SDU menar att många av de problem invandringen skapar är svåra att kvantifiera. Invandringens
verkningar på samhörighet, socialt kapital och kollektiv identitet går inte att enkelt räkna på som man
gör med kronor och ören. Trots den svåra mätbarheten är det enkelt för den vanlige svensken att med
sunt förnuft slå fast att Sverige försämrats på samtliga nämnda områden genom den förda
splittringspolitiken. Därför är det också oansvarigt att stå bakom experimentartad
massinvandringspolitik om man värnar Sverige och bejakar en positiv och harmonisk
samhällsutveckling. SDU sätter Sverige främst, och som nationalistiskt och konservativt inriktat
förbund strävar vi efter en organisk och eftertänksam samhällsutveckling, vilket drastiska
demografiska förändringar utan riktig konsekvensanalys går stick i stäv med.
Svensk invandringspolitik av idag är också historielös. Det är ingen slump att demokratiseringen i
Europas länder under 1800-talet skedde inom ramen för nationalstaten. Centrala händelser i
europeisk politisk historia så som den westfaliska freden år 1648, franska revolutionen år 1789 och
Napoleons härjningar i början av 1800-talet har varit med och format nationalstaterna till vad de är
idag. Nationerna som är grunden till dagens nationalstater har i praktiken funnits så länge som det
funnits olika folk. Nationalstater med stark gemensam identitet har bättre förutsättningar att
upprätthålla demokrati än mångkulturella samhällen med stora minoriteter och splittrade identiteter.
Mycket gott kommer ut ur nationalstater med stark sammanhållning. Tryggheten blir större och därför
blir friheten detsamma. Folk drar i vårt Sverige åt samma håll i större utsträckning för att kunna nå
gemensamma framtida mål.
Begreppet hållbarhet används flitigt i samhällsdebatten, exempelvis inom miljö- och klimatpolitiken.
SDU tar ansvar inom det migrationspolitiska området och står upp för en sund ansvarsfull linje som
genomsyras av hållbarhet. Hållbarhet som i att hålla en nivå på invandringen som inte bygger in
motsättningar i samhället och som hotar både trygghet och frihet. Hållbarhet som i att inte ta emot
invandrare i den utsträckning att det skapar ett ohållbart tryck på ekonomi och verksamhet inom
välfärden. SDU tror på nationalstaten, därför är en invandringskritisk syn grundläggande för oss.
Invandringens kostnad
SDU menar att de långsiktiga konsekvenser invandringen kan få för nationalstatens fortlevnad är ett
större hot än dess kortsiktiga kostnader. Vi är dock tydliga med att även de av invandringen
omedelbara kostnaderna måste minska drastiskt, och det omgående. Svenska skattebetalares pengar
ska vara Sverige och svenskarna till nytta i första hand.
Försök till att utreda hur mycket invandringens nettokostnad i Sverige uppgår till har skett under åren.
Det finns exempelvis en beräkning från 2009 om att Sveriges massinvandring upptar en andel om 1,52 procent av BNP per år, vilket då motsvarade 40 miljarder kronor. Beräkningen återfinns i rapporten
Invandringen och de offentliga finanserna, från statens egen utredare, Jan Ekberg, professor i
nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö. Invandringens beräknade andel av BNP kan jämföras
med Försvarsmaktens andel som fastställdes till 1,23 procent år 2009. Andra utredningar kring
invandringens kostnad anger att den är lägre än 40 miljarder, medan andra uppgår till siffror på
hundratals miljarder, beroende på tillvägagångssätt. Svenska regeringar från höger till vänster som
förespråkar massinvandring och mångkultur har genom åren inte tagit ansvar för att utreda
invandringens påverkan på de offentliga finanserna.
Trots att en fullständig kostnadskalkyl för invandringen aldrig kommer att gå att få tag på så är ändå
vissa kostnader redovisade idag. Det gäller exempelvis de direkta kostnaderna vid själva mottagandet
av invandrare varje år, som exempelvis boenden för asylsökande, utbildning inom SFI och
svenskfientliga instegsjobb. De kostnader som är absolut störst uppstår dock till följd av invandrares
överutnyttjande av välfärdstjänster som exempelvis försörjningsstöd, skola och sjukvård. Invandrare,
och särskilt vissa invandrargrupper är generellt överrepresenterade inom många kostsamma
verksamheter, inklusive brottslighet. Det är något som idag får svensk välfärd att gå på knäna med
långa vårdköer till vårdcentralerna och låg lärartäthet på skolorna som följd, för att nämna ett par
saker.
Av naturliga skäl är invandringens totalkostnad något som är svårt att beräkna då den påverkar i
princip samtliga sektorer i det svenska samhället. Just därför att det är något som är så svårt att räkna
på är det också oansvarigt att fortsätta i oförminskad takt utan att utreda hur mycket pengar det är
man sätter sprätt på. SDU förordar en konservativ försiktighetsprincip och restriktivitet på området. Vi
ställer inte upp på samhällsexperiment som leder till svårberäkneliga men förmodade enorma
kostnader för Sverige. Både politiker och väljare i Sverige måste kunna få göra ärliga prioriteringar av
skattemedlens fördelning, med alla kort på bordet, och inte med halva leken gömd i rockärmen som
idag. SDU vill investera i sammanhållning och svensk välfärd istället för splittring och ökad
försörjningsbörda för svenska skattebetalare.
Invandringens sammansättning
De senaste åren har Sverige beviljat kring 100 000 uppehållstillstånd per år. I dessa beviljade
uppehållstillstånd ingår dock invandrare vars uppehållsrätter registrerats i enlighet med EES-avtalet.
År 2011 beslutades av Migrationsverket att 93 134 människor som sökt uppehållstillstånd får rätt att
uppehålla sig i Sverige. Av dessa 93 134 bestod 23 226 stycken av EES-uppehållsrätter medan 69
908 bestod av vanliga beviljade uppehållstillstånd. EES står för Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Samtliga EU:s 27 medlemsländer tillsammans med de tre EFTA-länderna Norge,
Island och Lichtenstein har ratificerat avtalet. Avtalet innebär fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och
människor mellan länderna. Den fria rörligheten innebär för invandringen till Sverige att en medlem av
ett EES-land har rätt att stanna i ett annat EES-land (inklusive Sverige) i upp till tre månader med
endast giltigt pass eller ID-kort. Har man arbete, studier eller vill bosätta sig som pensionär kan man
stanna ännu längre, likväl som man kan om man på annat sätt klarar av att försörja sig själv.
Bruttoinvandringen till Sverige har alltså legat på omkring 100 000 människor de senaste åren i form
av antalet beviljade uppehållstillstånd och EES-uppehållsrätter. Nettoinvandringen, som är vad den
direkta invandringen bidrar med till befolkningstillväxten, har legat på några tiotusental färre eftersom
det naturligtvis också finns en utvandring från Sverige. Det faktum att det sker en viss utvandring från
Sverige påverkar inte det faktum att nettoinvandringen fortfarande är mycket stor och leder till radikala
demografiska förändringar.
Ser vi på hur de tidigare nämnda 69 908 beviljade uppehållstillstånden (EES-uppehållsrätter
exkluderade) från 2011 fördelar sig framkommer att vissa kategorier av invandring är betydligt större
till mängden än andra. Anhöriginvandringen inklusive beviljade uppehållstillstånd för flyktinganhöriga
och arbetstagares anhöriga uppgick år 2011 till hela 45,9% av de beviljade uppehållstillstånden, eller
32 114 i absoluta antal om man så vill. Anhöriginvandringen har befäst sin position de senaste åren
som den klart största kategorin inom invandringspolitiken. De som beviljas uppehållstillstånd i Sverige
inom ramen för den borgerliga regeringens allmänna arbetskraftsinvandring utgör också en allt större
del av hela invandringskakan. Vad gäller antalet asylärenden som avgjordes under 2011 var dessa
9088, alltså färre än en tredjedel av hur många anhöriginvandrarna var samma år. Kvot- och
konventionsflyktingarna som kom till Sverige under det aktuella året var endast 4766 stycken. Vidare
finns det såklart andra mindre invandringskategorier så som exempelvis studerande och adoptivbarn.
Ovan har året 2011 använts som exempel, men i stort har det sett likadant ut under de senaste åren.
Flera tiotusental har nettoinvandrat till Sverige under varje år de senaste åren. Många av de som har
kommit till Sverige har haft kort eller ingen utbildningsbakgrund samt kommit från länder i tredje
världen. Anhörig- och arbetskraftsinvandringen utgör alltjämt de största delarna av invandringen till
Sverige, medan invandringen av de som klassas som flyktingar enligt FN:s definitioner varit liten.
Anhöriginvandring
Under de senaste åren har anhöriginvandringen varit den i särklass största invandringskategorin i
Sverige. År 2011 beviljades 32 114 uppehållstillstånd på grund av anhörigskäl, vilket motsvarar 45,9%,
nästan hälften av det totala antalet beviljade uppehållstillstånd. Går vi tillbaka i tiden till 2009 så såg
det likadant ut, då 44 % av de som beviljades uppehållstillstånd gjordes det av anhörigskäl. SDU
menar att det är ohållbart att Sverige tar emot så många människor utan påvisade skyddsbehov när
vårt land redan lider av enormt av tidigare års massinvandringspolitik och den splittring som naturligt
följt i dess kölvatten.
Sverige har sedan flera år tillbaka en mycket stor anhöriginvandring som framöver riskerar att bli ännu
större. Sedan Miljöpartiet och Fredrik Reinfeldts borgerliga regering kom överens om att det ska bli
lättare att anhöriginvandra till Sverige så har en dom från Högsta Domstolen rivit upp kravet om
uppvisande av identifikationshandlingar. Beslutet kommer kunna få stora konsekvenser i och med
förmodad ökad anhöriginvandring till Sverige från länder som Somalia, vars invånare generellt visat
sig vara ytterst svårintegrerade i Sverige.
Idag finns i Sverige försörjningskrav uppsatta för de personer som vill ta anhöriga till landet, införda av
den borgerliga regeringen under våren 2010. Försörjningskraven finns dock endast på papperet, då de
många undantagen från kraven gör att de knappt inneburit någon skillnad i praktiken för
anhöriginvandringens storlek. Anknytningspersonen i Sverige undantas exempelvis försörjningsansvar
om den är flykting och vill ta hit anhöriga samt om den bott i landet i mer än fyra år. Inte ens två
procent berördes av de nya reglerna efter införandet då bara 92 av 5 000 personer prövades mot det
ny regelverket hos Migrationsverket under april och maj 2010. SDU vill i stället för att slå ett slag i
luften, slå ett verkligt slag för ett strikt och tydligt försörjningsansvar för de som vill ta anhöriga till
Sverige. Vi vill att ett mycket tydligare försörjningsansvar än idag ska åläggas anknytningspersonen
för att på sikt minska anhöriginvandringens samhällsbelastning.
Vad gäller regler för anhöriginvandring anser SDU att gifta par ska kunna ta sin andra hälft och barn till
Sverige, men att ta hit hela släkten är uteslutet. Selektivitet är också något vi vill se mer av inom
svensk migrationspolitik. Exempelvis har en nordeuropé generellt mycket bättre förutsättningar att
anpassa sig i Sverige än vad en person från Mellanöstern har. Den typen av föutsättningar måste
beaktas framöver. SDU vill kraftigt begränsa invandringen, men vi vill också säkerställa att de som
ändå kommer till Sverige har så goda förutsättningar som möjligt att bli en del av vårt samhälle. Det är
ett viktigt led i en hållbar och framåtsyftande invandringspolitik.
Illegal invandring
SDU vill se krafttag mot den ökande illegala invandringen till Sverige. The International Centre for
Migration Policy har gjort en uppskattning som pekar på att omkring 80 000 illegala invandrare finns i
Sverige numera. Till sin natur är antalet illegala invandrare i vårt land svårt att exakt fastslå, men flera
uppskattningar kring hur många illegala invandrare det finns i Sverige tyder på att antalet bara växer
med åren. Svensk polis lyckas bara verkställa en liten del av de fall som lämnas över från
Migrationsverket gällande människor som fått avslag på asylansökan och vägrar lämna vårt land. SDU
anser att det är av största vikt att myndigheternas samarbete ges möjlighet att förbättras framöver
samtidigt som de måste tillskjutas de resurser som krävs för att uppnå en acceptabel
verkställighetsnivå.
SDU vill se en lagändring som gör det straffbart att försvåra för myndigheter genom att medverka till
att illegala invandrare kan gömma sig kvar i Sverige. Bostadsbolag, vårdinrättningar, skolor och andra
samhällsaktörer ska i vårt Sverige ha skyldighet att anmäla till polisen om de misstänker att någon
olovligen uppehåller sig i riket.
Att hjälpa flest är mest humant
Asyl- och flyktinginvandringens karaktär
Sverige har i åratal utmärkt sig i ett internationellt perspektiv med en extremt liberal och frikostig
invandringspolitik, som inte minst avspeglar sig i hur många som beviljas asyl i vårt land. Fortfarande
år 2011 utmärker sig Sverige i västvärlden genom en asylpolitik med oerhört lössläppta tyglar, där vi
toppar listan (bortsett från de små önationerna Malta och Cypern i Medelhavet) bland länder med
störst asylmottagande per capita. Många länder har insett det ohållbara i situationen och bromsat in
tåget, medan man i Sverige oförtrutet ångar på framåt. SDU kräver att Sverige radikalt minskar
asylinvandringen redan idag och satsar på att hjälpa verkligt nödställda människor på mer
kostnadseffektiva sätt i sina hemländer.
Under senare år har stora delar av de asylsökande som kommit till Sverige kommit från länder som
Somalia, Irak och Afghanistan, vars invånare generellt visat sig ha mycket svårt att ta seden dit de
kommit. Just somalierna som generellt haft mycket svårt att anpassa sig tar Sverige emot överlägset
flest av i hela världen, trots vårt lands internationellt sett ringa befolkningsstorlek. Av de dryga 30 000
somalier som kom till Europa för att söka asyl under 2010 och 2011 sökte sig cirka en tredjedel till
Sverige. Av dessa närmare 10 000 fick cirka två tredjedelar permanent uppehållstillstånd i här landet.
Siffran om 10 000 somalier blir mycket extrem sett till Sveriges folkmängd om man jämför med hur
många somalier som sökt sig till andra länder i den industrialiserade västvärlden. Sverige fick
mångdubbelt fler ansökningar från somalier under åren 2010 och 2011 än vad stora länder som USA,
Kanada och Australien fick tillsammans. Sätter man ländernas folkmängd i förhållande till mottagandet
tar Sverige med sina dryga nio miljoner invånare alltså emot absurda mängder av de mest
svårintegrerade invandrargrupper som går att ta emot.
Man måste förstå att vad gäller asylsökande så fungerar det så att ju fler som får stanna i Sverige just
nu desto fler kommer också att söka sig hit framöver. Många asylsökande vill också ta sina anhöriga
till Sverige, vilket avspeglas väl i och med att anhöriginvandringen är den klart största
invandringskategorin i Sverige. Vi kan räkna med att inflödet av somalier och andra svårintegrerade
grupper kommer bli ännu större och mer svårhanterligt framöver.
SDU vill säkerställa nationell gemenskap och trygga välfärden. Därför vill vi att Sverige under
överskådlig tid framöver endast tar emot de som klassas som flyktingar enligt FN:s konventioner inom
ramen för asylinvandringen. Det är dags att dra åt svångremmen och tänka på Sverige först, och
därefter de som är verkliga flyktingar.
Asylbedrägeri och så kallade ensamkommande flyktingbarn
En del asylsökande som vill till Sverige kommer med ärliga intentioner, medan andra knappt hinner
sätta foten på svensk mark innan de försöker lura och bedra svenska myndigheter. Alldeles för få
asylsökande i Sverige har giltiga ID-handlingar. Årsapporter från Migrationsverket har visat att fler än 9
av 10 asylsökande saknar ID-handlingar när de kommer till Sverige. Många gånger är det ett medvetet
drag att göra sig av med handlingarna redan innan man fått rätt att vistas i Sverige för att på så sätt
försvåra identifikation i asylprocessen. SDU kräver hårdare tag mot fusket. Det är helt oacceptabelt att
en överväldigande majoritet av de asylsökande som kommer till vårt land inte kan identifiera sig.
Utländska brottslingar, krigsförbrytare, terrorister och andra potentiella hot mot samhället ska inte
kunna ta sig in i riket, men idag står dörren vidöppen för de nämnda grupperna när man kan få
permanent uppehållstillstånd i Sverige utan att ens kunna identifiera sig själv. En särskild del av
svensk asylpolitik är mottagandet och hanteringen av ensamkommande minderåriga asylsökande, i
media ofta kallade ensamkommande flyktingbarn. Sverige tog år 2011 emot 2 657 ensamkommande
minderåriga asylsökande, vilket är en ökning med 11% sedan året innan, och en ökning med hela
700% jämfört med år 2003. Prognoser tyder på at vi kommer få ta emot ännu fler i Sverige i framtiden.
Att vi ser en sådan kraftig utveckling av antalet ensamkommande minderåriga asylsökande som söker
sig till Sverige är mycket anmärkningsvärt, inte minst i en europeisk kontext. I övriga Norden går
trenden nämligen åt motsatt håll, där Finland tog emot 150 ensamkommande minderåriga
asylsökande år 2011, vilket var en minskning med 54 % från föregående år. Danmark tog samma år
emot 284 stycken, vilket var en minskning med 34 % från året innan. Även i Norge går trenden åt
samma håll. Blickar man ut över vår kontinent och ser på länder som Tyskland och Storbritannien så
bekräftas det igen att Sverige tar emot ett oproportionerligt stort antal ensamkommande minderåriga
asylsökande. Tyskland med en folkmängd på cirka 80 miljoner tog år 2011 emot 677 asylsökande
barn, medan Storbritannien med en folkmängd på cirka 60 miljoner tog emot en tredjedel så många
som Sverige samma år.
Att Sverige utmärker sig genom ett extremt stort mottagande av ensamkommande beror på att vi här i
landet åldersbestämmer ensamkommande minderåriga asylsökandena med oseriösa och rättsosäkra
metoder i jämförelse med våra nordiska grannländer. Man har i övriga Norden upptäckt att många
vuxna bluffmakare, framförallt män, utger sig för att vara barn för att lättare beviljas asyl och tillskansa
sig andra fördelar. I Sverige går åldersbestämingsprocessen till på ett närmast löjeväckande oseriöst
sätt, där man framförallt bedömer de asylsökande efter deras egna uppgifter samt efter observationer
av de asylsökande. Bristerna är stora i jämförelse med våra nordiska grannländer som använder sig
av vetenskapliga och betydligt mer rättsäkra metoder så som rättsmedicinska undersökningar där
tandstatus kontrolleras och röntgen av handleder sker, för en så korrekt åldersbestämning som
möjligt. Ställer man inte upp på undersökning får man räkna med att klassas som vuxen och myndig.
År 2009 genomfördes 120 undersökningar i Danmark av asylsökandes handleder och tandstatus för
åldersbestämning och där framgick att hela 73 procent var myndiga, vuxna människor. Även i Finland
har det visat sig att ungefär hälften av de asylsökande inte alls är barn. Inte bara åldern är många
gånger falsk på de så kallade ensamkommande flyktingbarnen som tar sig till Sverige. Ibland är de
varken ensamkommande, flyktingar eller barn, utan i stället vuxna myndiga bedragare som agerar
"ankare" för att kunna ta familj från hemlandet till Sverige. Även kostnaderna är enorma vad gäller de
ensamkommande minderåriga asylsökande. Migrationsverket ersätter kommunerna för
ensamkommande minderåriga asylsökande med 1600 kr per dag plus 300 kr till per dag och fullsatt
plats. Totalt blir det alltså 1900 kronor per dag och barn, vilket utslaget på ett år innebär att det för
Sverige kostar smått otroliga 693 500 kronor av våra skattemedel för att ta hand om en
ensamkommande minderårig asylsökande.
Vi ungdomar i SDU kräver ett slut på räkmacka för vuxna bedragare utan skam i kroppen som utger
sig för att vara barn, för att enklare kunna ta sig in i Sverige och tillskansa sig fördelar som annars är
förunnade minderåriga. SDU vill att det i Sverige ska vara svårt att fuska och kännbart att försöka
blåsa svenska myndigheter och skattebetalare. Därför kräver SDU att Sverige snarast inför åldertester
som är minst lika fullgoda som de i våra nordiska grannländer, för att komma till rätta med det
utbredda fusket. I de fall de vuxna bedragarna blir påkomna först i efterhand ska det resultera i att
man i kombination med utvisning också permanent förlorar rätten att vistas i landet framledes.
Humanitär hjälp för verkligt nödställda
SDU ser alltid Sveriges väl och ve i första hand. Vi ställer oss dock självklart positiva till att utomlands
hjälpa verkliga flyktingar och nödställda genom att bistå med humanitär hjälp vid katastrofer. Hjälpa
gör vi bäst genom att vara kostnadseffektiva och hjälpa på plats i de behövandes hemländer och
närliggande områden genom omfördelning och effektivisering av biståndet.
De asylsökande som kommer till Sverige har ofta betalat människosmugglare mycket stora summor,
ibland hundratusentals kronor, för att kunna ta sig till vårt land. Verkligt behövande flyktingar med
akuta behov har inte råd att punga ut enorma summor för att korsa jordklotet och nå vår kalla nord. På
något annat sätt än med flyktingsmugglare kan man inte ta sig genom hela Europa och söka asyl först
när man kommit fram till Sverige, ett av världens nordligaste länder. För SDU är det självklart att det
som är mest humant är att hjälpa så många verkliga flyktingar och nödställda som möjligt i närområdet
istället för att ge ett relativt fåtal en gräddfil i Sverige.
För exempelvis de 693 500 kronor per år som Migrationsverket ersätter kommunerna med för en plats
för ett så kallat ensamkommande flyktingbarn kan vi istället rädda oerhört många fler. Pengarna skulle
räcka till att rädda 69 350 personer från kolera eller ge 465 635 barn vaccination mot mässlingen
(kostnadsuppgifterna för behandlingarna kommer från Läkare Utan Gränser).
SDU kräver att Sverige tar ett sant humanitärt ansvar genom att satsa på omfördelning och
effektivisering av biståndet istället för ineffektiv massinvandring. Totalt sett vill vi minska
biståndsbudgeten genom att följa FN:s rekommendationer om ett biståndsmål på 0,7 % av BNI. Vi vill
dock öka hjälpen till utsatta flyktingar genom en höjning av stödet till FN:s flyktingorgan UNHCR. SDU
förespråkar en mer human politik både för Sverige och för nödställda i världen än vad som råder idag.
I enlighet med vår linje om hållbarhet hjälper vi fler flyktingar till en mindre kostnad för svenska
skattebetalare, vilket gagnar båda delar i jämförelse med dagens förda politik.
I vårt Sverige gör man som svenskarna gör
Segregation och motsättningar
Massinvandring och mångkultur är båda förödande för en nationalstat med utbyggt välfärdssystem
som Sverige. Tillsammans kan de dock skapa ännu värre problem som på sikt kan bli helt
oöverstigliga. Vi är inte långt därifrån idag. En minskande andel av befolkningen i Sverige identifierar
sig som svenskar, särskilt i de till antalet ständigt ökande invandrardominerade
utanförskapsområdena, vilka präglas av många sociala problem som exempelvis undermåliga
skolresultat, lågt valdeltagande, hög arbetslöshet, och hög brottslighet. År 1990, innan
splittringspolitiken hunnit ge lika mycket utdelning som idag klassades endast tre bostadsområden i
Sverige som utanförskapsområden, enligt rapporten "Utanförskapets karta" som kom år 2004 från
SCB. År 2002 klassades över 130 bostadsområden som utanförskapsområden, enligt samma rapport.
Med åren har det tidigare undantaget blivit regel, och trenden håller minst sagt i sig ännu. Idag har vi
otaliga utanförskapsområden i landet. Vissa svenska förorter skulle idag kunna tas för stadsdelar i
Bagdad eller Mogadishu snarare än i Södertälje eller Borlänge.
Kriminaliteten skenar i det nya Sverige. Särskilt allvarligare typer av brott, så som sexual- och
våldsbrott ökar drastiskt. Hatbrott mot svenskar i det egna landet Sverige breder ut sig allt mer. På
senare år har även mångkulturella fenomen så som stenkastning mot myndighetspersonal, bilbränder,
gruppvåldtäkter och "bötning blivit allt mer frekvent förekommande. Splittringspolitiken har lett till att
kriminella invandrare i förorterna mer eller mindre har förklarat krig mot det svenska samhället genom
attacker mot polis, brandkår och riktade vålds- och sexualbrott mot svenskar.
Sverige av idag ser allvarliga motsättningar mellan samhällsgrupper eskalera till följd av
integrationsfiaskot. Svenskfientlighet och andra motsättningar är vardag för svenska ungdomar i
dagens Sverige. Glåpord och svenskfientliga uttryck blir allt vanligare i skolor och på andra ställen i
ungdomars vardag. Svenska ungdomar tvingas utstå spott och spe endast för att de har en svensk
identitet. Dock kan svenskfientligheten ta sig helt andra uttryck, som exempelvis i att svenskar är den
enda etniska grupp som idag inte omfattas av lagen om hets mot folkgrupp. Inte bara
svenskfientligheten är ett problem i Sverige, utan på flera fronter ökar motsättningarna i vårt samhälle,
även från svenskars håll mot invandrare och inte minst mellan olika invandrargrupper. SDU kräver
nolltolerans från samhällets sida mot svenskfientlighet och alla andra former av rasism.
Krav på anpassning av samhället från nyinflyttade minoriteter ökar i Sverige. Islamiseringen som sker
efter muslimska grupperingars allt mer högljudda krav är typexemplet, där svensk mark lämnats bort
av mångkulturalister för att bebyggas med såväl moskékomplex som islamiska friskolor. Andra
exempel på konsekvenser av islams utbredning är att kvinno- och homofientliga attityder blir allt
vanligare i samhället samt så finns det numera i Sverige en marknad för så kallat halal-slaktat kött från
djur som mer eller mindre torterats till döds. När parallellsamhällen i form av etniska och religiösa
enklaver med värdesystem som kraftigt avviker ifrån det svenska skapas i vårt land är vi illa ute. I
SDU:s Sverige är vi mycket tydliga med att det är invandrare som ska anpassa sig till hur vi lever i
Sverige, och inte tvärtom.
Segregationen i dagens Sverige har uppstått naturligt till följd av massinvandringsexperimentet.
Många bostadsområden i landet har omvandlats radikalt demografiskt genom åratal av negativa
nettoinflyttningstal för svenskar och motsvarande höga positiva tal för utrikes födda. Inte ens med de
mest generösa av tolkningar kan vissa bostadsområden i landet kallas för svenska längre. Områdens
töms på svenskar som flyttar ut och fylls på av invandrare som flyttar in. Enligt en rapport från Matz
Dahlberg på institutet för bostads- och urbanforskning, IBF, vid Uppsala Universitet, nås en brytpunkt
redan vid 5 % invandrare i ett bostadsområde. Då börjar de svenskar som bor där flytta ifrån, medan
andra svenskar inte längre vill flytta dit. Roger Andersson vid IBF slog fast att det är “ett väldigt
påtagligt undvikandemönster” och att “svenskar undviker att flytta till invandrartäta områden".
Anpassning
Integrationspolitiken vi ser i Sverige idag är de facto splittringspolitik. År efter år dyker nygamla
klyschiga integrationspolitiska satsningar upp som påstås ska förändra situationen och bryta
utanförskapet. Erfarenheterna visar att de kostsamma åtgärderna inte fungerar särskilt bra, om ens
alls. Varken den borgerliga regeringens etableringsreform eller någon av de åtskilliga fritidsgårdar som
skapats i de segregerade invandrartäta förorterna har i själva verket haft någon större effekt på
integrationen.
När du är i Sverige, gör som svenskarna gör. Man förväntas ta seden dit man kommer i vårt Sverige
och anpassa sig till hur vi lever här. Det är något mycket grundläggande för oss i SDU. Som svensk i
vårt Sverige ska man inte behöva mötas på mitten och göra avkall på det svenska för att blidka varken
kravmaskiner eller svenskfientliga oikofober som sagt upp kontakten med fosterland och arv.
Integrationspolitik fungerar inte, utan leder till motsättningar när svensk kultur och identitet utarmas till
förmån för utländska influenser när naiva politiker bestämt att inkompatibla kulturer ska mötas på
mitten. Politiker kan inte skapa integration, utan anpassning är en process som måste ske inom
civilsamhället och komma underifrån. Att anpassa sig efter ett nytt samhälle är något som kan ta lång
tid för en människa, vilket gör att mängden individer som kommer till vårt land är helt avgörande för
huruvida anpassningen ska lyckas eller inte. Anpassningen till det svenska samhället som vi vill se är
en inkluderande assimilationsprocess som står i kontrast till dagens integrationsprocess som verkar
splittrande och exkluderande på människor vårt samhälle. Därför vill SDU kasta dagens kostsamma
och icke-fungerande integrationspolitik överbord i kombination med att vi drar i invandringsbromsen.
Uppehållstillstånd och medborgarskap
För många svenskar är det numera välbekant att Sverige utmärker sig med ett mycket stort antal
beviljade uppehållstillstånd varje år sett till landets folkmängd. Permanenta uppehållstillstånd har
delats ut på tok för frikostigt enligt SDU:s mening, särskilt till de som beviljats asyl i landet och har
ansetts ha skyddsbehov. Det går stick i stäv med tanken om att Sverige ska vara en fristad för de som
flytt så att de en dag kan återvända när situationen lugnat ner sig i hemlandet. SDU vill också se att de
utlänningar som söker uppehållstillstånd i vårt land ska skriva under på en önskan om att anpassa sig
till det svenska samhället och uppträda som skötsamma medborgare.
Det svenska medborgarskapet ska i SDU:s Sverige vara ett bevis på att man ingår i den svenska
nationella gemenskapen och har en svensk identitet. Idag ser det inte ut så när människor som inte
ens kan tala förståelig svenska ändå kan bli svenska medborgare. Kraven i Sverige är på tok för lågt
satta och behöver snarast skärpas för att inte det redan devalverade svenska medborgarskapets
värde ska bli lika med noll i framtiden.
SDU förordar skärpta krav för erhållandet av svenskt medborgarskap. Med det menar vi till att börja
med att man ska ha varit bosatt åtminstone tio år i Sverige och inte begått några brott under den tiden.
Vidare vill SDU se ett medborgarskapstest likt vad som redan är infört i många andra länder i
västvärlden. I det obligatoriska medborgarskapstest vi förespråkar ska sökanden uppvisa tillräckliga
kunskaper i språk, kultur, historia och övrigt samhällsliv.
SDU tror inte på dubbelt medborgarskap. Vill man bli medborgare i Sverige ska man avsäga sig
eventuella medborgarskap i andra länder. En annan självklarhet för oss är att invandrare som lyckats
få uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap på falska grunder genom att exempelvis ha ljugit om
sin identitet eller mutat myndighetspersonal ska få det hela indraget omgående, med utvisning som
följd.
Alla kan inte stanna och många vill hem
Återvandringens betydelse
Att kraftigt begränsa invandringen är den enskilt viktigaste åtgärden för att komma till rätta med alla de
invandrings- och integrationsrelaterade problemen dagens Sverige är lider av. Ett faktum vi har att
leva med oavsett när i framtiden som invandringen kommer att begränsas, är att många som sökt sig
till Sverige av diverse anledningar aldrig kommer kunna finna sig till ro i Sverige och komma in i
samhället. Många av dessa människor som inte lyckats slå rot i Sverige har varken viljan eller
förutsättningarna att bli en del av det svenska samhället, utan lever i tärande utanförskap. Vi behöver
söka nya lösningar för att komma till rätta med problemen. SDU tror på att underlätta frivillig
återvandring som en väsentlig del av en framtida svensk invandringspolitik för hållbarhet. Det är dags
att inse att återvandring ibland kan vara det bästa alternativet.
Många av oss svenskar inser när vi är utomlands att borta är bra, men att hemma är bäst. Ofta känner
man sig allra mest som svensk när man är utomlands. Säkerligen är samma känslor utbredda bland
flera invandrargrupper i Sverige. En del har från första början längtat tillbaka till hemlandet man bröt
upp med, medan andra som inte lyckats i Sverige efter en längre tid inser att man vill tillbaka till
hemlandet där man har rötterna. Där vill vi i SDU göra en insats för de som bor i Sverige genom att
hjälpa dels det svenska samhället, dels den invandrade individen, att bli av med ett för båda parter
tärande utanförskap. För de som överväger att återvända och bosätta sig i hemlandet vill vi i SDU
underlätta så mycket som möjligt och ta vårt medmänskliga ansvar. Som nationalister förstår vi
betydelsen av att underlätta för människor att bli del av den nation man har störst förutsättningar att
kunna ingå i.
Reformerat resebidrag
I SDU vill vi ta ansvar och se till att stora ekonomiska satsningar görs på återvandringsområdet för att
uppnå så goda resultat som möjligt. Idag finns i Sverige ett återetableringsstöd infört av den borgerliga
regeringen 2008, menat för de som fått avslag eller dragit in sin asylansökan i landet. Uppfyller man
ett visst antal villkor och ämnar återvända till hemlandet får man ett frikostigt så kallat
återetableringsstöd som kan uppgå till tiotusentals kronor. SDU menar att det är en felaktig prioritering
att satsa på de här människorna. Människor som bedömts sakna asylskäl för att få uppehållstillstånd i
Sverige saknar rättighet att vistas i landet. Därför är det helt ologiskt och orättvist att svenska
skattebetalare ska bekosta flygbiljetter för utländska medborgare som inte har rätt att vistas i Sverige.
En enkel biljett hem ska man ha om man inte har rätt att vistas i Sverige, men den ska inte bekostas
av svenska skattebetalare. SDU vill avveckla återetableringsstödet, men i stället satsa på de som har
rätt att vistas i Sverige men inte lyckats bli del av landet. Alltså, de människor som invandrat hit men
som inte kommit in i samhället och befinner sig i utanförskap som varken gynnar samhället eller den
enskilde själv.
SDU vill se ett reformerat resebidrag för invandrare som vill återvända till sina hemländer. Idag menar
vi att resebidragen dels är för låga, dels bör göras enklare att erhålla. Vi vill att bidragen ska höjas
radikalt och fungera som en morot för att finansiera hemresor och återetablering den första tiden i
hemlandet. Det ska även bli lättare för anhöriga till asylsökande och flyktingar att få del av
resebidragen för att underlätta familjeåterförening i invandrarens hemland.
Att satsa på ett reformerat resebidrag kommer innebära ökade kostnader för Sverige på kort sikt,
särskilt om vi förväntar oss att antalet som återvänder till sina hemländer ökar i och med mer generösa
bidrag. Den kostnaden är dock en droppe i havet i jämförelse med vad vi sparar på sikt genom att
hjälpa invandrare ur utanförskap i Sverige.
Ökad medvetenhet
SDU vill att den svenska staten ska ta större ansvar för att medvetandegöra och sprida information
kring möjligheterna till återvandring. Det sker lämpligen genom att myndigheter som exempelvis
Migrationsverket och Arbetsförmedlingen, gärna i samarbete med andra aktörer i samhället som
kommuner och landsting, ser till att informationen når ut till målgruppen. Målgruppen innefattar
invandrare som exempelvis väldigt långa perioder suttit fast i tärande utanförskap och visat ointresse
för att bli del av Sverige, exempelvis genom att inte aktivt ha sökt arbete eller försökt lära sig det
svenska språket.
Året 2011 nyttjade endast tolv (12) invandrade personer resebidraget från Migrationsverket, som det
är format idag. SDU ställer sig frågande till att endast ett dussin invandrare i dagens Sverige skulle
vara lämpade för och intresserade av att återvandra. Utanförskapet i Sverige är enormt, och det finns
självfallet många invandrare som är både lämpade och intresserade av att återetablera sig i
hemlandet. Det står klart att samhället misslyckats med att nå ut med information kring det stöd som
finns att tillgå vid återvandring. I SDU ser vi frivillig återvandring som ett av de allra viktigaste och
naturligaste redskapen i vår långsiktiga strävan att vinna kampen mot utanförskapet och rotlösheten
som vuxit fram i vårt samhälle. Vi är beredda att satsa på frivillig återvandring redan idag för att ta
ansvar för morgondagen.
Sverige vid vägskälet
Sverige kan även i framtiden vara känt som det lilla landet i Norden med en extrem
massinvandringspolitik, där man tar emot fler människor än man egentligen förmår. Vi kan fortsätta
med att årligen ta emot flest asylsökande per capita i västvärlden i kombination med en extremt
frikostig anhöriginvandring från tredje världen. Vi kan fortsättningsvis se utanförskapet växa i landet
när segregationen och problemen i dess kölvatten blir ännu mer påtagliga. Brottsligheten kan skena
ytterligare i landets laglösa invandrardominerade områden, samtidigt som svenskfientligheten och
andra motsättningar växer. Vi kan också se ytterligare nedskärningar inom välfärden, som får stå
tillbaka för massinvandringen. Det är oundvikligt att problemen kommer växa ännu mer om vi väljer
splittringens väg vid det vägskäl Sverige står vid idag.
Det finns dock ett alternativ vid vägskälet vi står vid, i och med en sammanhållningens väg i form av
SDU:s migrationspolitik. SDU vill dra i invandringsbromsen, som inte längre är annat än en nödbroms.
Vi vill endast bevilja asyl till verkliga flyktingar i enlighet med FN:s definitioner. Vi vill också tydligt
skärpa reglerna för anhöriginvandringen och införa en selektiv invandring. I SDU vill vi först hjälpa
Sverige och svenskarna, därefter verkliga flyktingar i hemländerna. Vidare vill vi avskaffa
integrationspolitiken och höja kraven för att få svenskt medborgarskap. Vi vill också satsa på frivillig
återvandring som vi är övertygade om kommer vara en väsentlig del av en framtida hållbar
migrationspoltitik. Vårt Sverige är ett tryggt och sammanhållet land, med stark kollektiv identitet och en
levande svensk kultur. Vi kan i stället för att fortsätta se landet slitas isär och splittras låta såren läka
genom SDU:s hållbara migrationspolitik för Sverige.