Areella näringar i hållbarhet och ett djurvänligare samhälle

− Sverigedemokratisk Ungdoms jordbruks-, skogsbruks- och djurskyddspolitik

Sverige har en lång tradition av jord- och skogsbruk såväl som ett starkt djurskydd. För SDU är detta viktigt att värna. Vi vill bryta den förödande jord- och skogsbrukspolitik som, präglad av tunnelseende och industriell stordrift på småskalighetens och miljöns bekostnad, förts i flera decennier. Vi vill att pälsindustri som inte sätter djuren i främsta rummet ska förbjudas och se skarpare tag mot dem som bryter mot rådande djurskyddslagar. Import av produkter som inte följer svensk djurskyddslag ska stoppas. SDU uppmuntrar ett småskaligt jord- och skogsbruk samtidigt som storskalighetens fördelar värnas. De gröna näringarna ska präglas av omsorg om natur och miljö; vi säger nej till gift som bas, men ja till biologisk mångfald och ett levande bruk i hela Sverige.

De areella näringarnas betydelse löper som en röd tråd genom Sveriges historia och än idag tillhör jord- och skogsbrukssektorn våra viktigaste näringar. De areella näringarna utgörs av jordbruket, skogsbruket, fiskerinäringen, rennäringen och jakten. Samtliga har en enorm betydelse för den svenska livsmedelsproduktionen, exporten, miljön och inte minst den svenska landskapsbilden. Av dessa näringar får vi god mat, viktig export, sysselsättning och ett kulturlandskap, unikt i sitt slag, med rötter i bronsåldern. En sedan länge pågående strukturomvandling inom dessa näringar har lett till färre sysselsatta, färre producerande enheter, specialisering och rationalisering. Det har inneburit att vi visserligen kan producera mer per gård, men också att den biologiska mångfalden reducerats och djur och natur drabbats. Stordriftshysteri har inte bara slagit ut naturvärden och djuromsorg, utan även öppna landskap och kulturhistoriska lämningar. SDU vill därför se ett spårbyte inom de gröna näringarna.

Jordbruket – spårbyte för framtida försörjning

Det nya matlandet – med nationell självförsörjning

Man kan fråga sig om det ur ett strikt nationalekonomiskt perspektiv lönar sig att i internationell konkurrens producera mat i Sverige idag. SDU menar att det går att göra det lönsamt, men att det krävs stora förändringar och politisk vilja. Den viljan finns hos oss och vi tänker lyfta frågan på den politiska dagordningen i Sverige. Det är vår skyldighet gentemot såväl tidigare generationer som efterkommande. Dessutom är det avgörande för framtida livsmedelsproduktion i vårt land liksom för betydelsefull kultur- och naturvård. SDU ser positivt på regeringens satsning

Sverige – det nya matlandet

, där man bland annat fokuserar på primärproduktion, livsmedelsförädling och matturism. Det omfattande landsbygdsprogrammet ska utnyttjas och fiskeprogrammet stärkas, samtidigt som diversifiering och kombinationsverksamhet ska

främjas. Många verksamma inom de areella näringarna bedriver en kombinerad verksamhet, där man utöver råvaruproduktion arbetar med upplevelse- och matturism. Med tanke på att turismen idag är Sveriges i särklass största näring finns det all anledning att se över hur de areella näringarna kan understödjas till kombinationsverksamhet, inte minst som ett led i landsbygdsutveckling. Samtidigt som lokal och småskalig livsmedelsproduktion, gårdsbutiker och matturism är på tapeten i Sverige, ser den stora trenden inom jordbrukssektorn lite annorlunda ut. Sverige importerar allt mer livsmedel, svenska bönder konkurrerar alltmer ansträngda mot billig import och enligt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är 800 000 hektar jordbruksmark obrukad. Trenden måste vändas, inte bara i ord, utan även i handling. På 1930-talet var ett av de viktigaste livsmedelspolitiska målen att Sverige i kristider skulle vara självförsörjande. Det här var en politik som på allvar blev prövad under andra världskriget och visade sig fungera. Visserligen infördes ransoneringar och brist på varor existerade, men akuta bristsituationer undveks och svenska folket undvek svält. I samband med Sveriges EU-inträde avskaffades det nationella självförsörjningsmålet för livsmedelsförsörjning och beredskapslagren monterades ned. Med tanke på att vår import idag ökar samtidigt som antalet jordbruksföretag och inte minst djurhållare minskar tror vi att ett klart och tydligt nationellt mål om svensk självförsörjning skulle kunna vända trenden och stimulera till ett bättre nyttjande av dagens jordbruksmark. Av den anledningen föreslår SDU ett återinfört mål om nationell självförsörjning och att en utredning om hur de negativa trenderna inom den svenska jordbruksnäringen kan vändas och näringen stabiliseras på en godtagbar nivå.

Från stordriftshysteri till småskalighet och balans

Jordbruket sysselsätter idag ungefär 1,5 procent av Sveriges befolkning och upplevs kanske vid första anblicken som en näring av marginell betydelse, men inget kunde vara mer felaktigt. Förutom att jordbruket skapar arbetstillfällen på landsbygden och underhåller historiska miljöer bidrar det till Sveriges fjärde största industriarbetsgivare, nämligen livsmedelsindustrin. Den skapar arbetstillfällen med geografisk spridning, men om vill vi ha en fortsatt viktig livsmedelsindustri krävs vissa spårbyten inom jordbrukspolitiken och SDU vill att det arbetet intensifieras. Vi vill att det småskaliga jordbruket ges bättre förutsättningar att verka. Bland annat bör Sverige återinföra hektarstödet för gårdar under fyra hektar och öka stöden till ekologisk produktion. Borttagandet av hektarstödet för småbruk har bidragit till att slå undan benen för tusentals småbrukare som utför ett enormt betydelsefullt arbete, såväl för bevarandet av våra öppna marker och kulturhistoriska miljöer som viktiga ekosystem. Jordbrukets struktur och produktion skiljer sig stort över landet, från det mosaikartade, småbrutna landskapet i Götalands skogsbygder och Norrland, till slättbygdernas rätlinjiga åkerlandskap i södra Sverige. Näringen skiljer sig inte bara åt utifrån arealernas fysiska utformning, utan även

produktionsinriktningar. Medan det i slättområdena är vanligt med specialiserade växtodlingsföretag, är det i skogslänen vanligare med djurhållning och så kallade blandjordbruk där man bedriver såväl växtodling som djurhållning. Sveriges vidsträckthet med stora klimatvariationer och regionala skillnader i växtsäsonger gör att produktionsförhållandena ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Det är just naturliga variationer i landskapet, markens bördighet och olika växtzoner som präglat de olika produktionsgrenarnas centraliseringar till olika delar av landet, vilket nu har lett till problem. Idag går en övervägande del av jordbruksstöden till de mest lönsamma och största jordbruken i slättområdena, där många naturvärden har gått förlorade. Samtidigt återfinns de mest hotade arterna och lämningarna i de områden som klassificeras som mindre gynnsamma och där gårdarna och betesdriften i hög utsträckning upphör. Med anledning av ovanstående anser SDU att det är dags att rikta om en del av stöden, så att det småskaliga jordbruket i det småbrutna brynzonslandskapet, där åker, hage, äng och skog utgör naturliga inslag, bättre värnas. Inte minst har det betydelse för att de nationella miljökvalitetsmålen om

ett rikt odlingslandskap

och

ett rikt växt- och djurliv

ska kunna uppnås. Vi anser att Sverige kraftfullt ska kräva ett definitivt undantag från EU:s regler om gårdsstöd, gällande att beteshagar inte får ha mer än ett visst antal träd per hektar. Reglerna är inte anpassade till svenska marker och biotoper. Vi tror inte att Bryssel bäst avgör hur svenska historiska hagmarker ska se ut. Månghundraårig hävd har skapat en flora och fauna som många gånger är unik i sitt slag. Det ska poängteras att stordriften och rationaliseringen inte bara inneburit problem, utan är en följd av teknikutveckling och förändrade arbetsmönster. Det är också är en förutsättning för att Sverige i högre grad ska kunna konkurrera internationellt inom vissa produktionsgrenar. Vi kan dra nytta av modern teknik och till stor del är det också det industrialiserade och rationaliserade jordbruket som står för viktig livsmedelsproduktion och export och som håller stora arealer öppna. SDU anser dock att den politiska fokuseringen på storskalighet och rationalisering varit alltför ensidig och skadlig under en lång period och prioriterar därför satsningar på det småskaliga och miljövänliga jordbruket. SDU värnar ett brukande som i första hand sker på naturens villkor och varnar för att se reservatsbildningar och naturskyddade områden som en premiss för att i allmän jordbrukspolitik fortsätta den inslagna vägen mot alltmer frekvent förekommande stordrift, kemikalieberoende, djurfabriker och utarmning av natur- och kulturresurser. Att bara skydda de få återstående elementära landskapselementen och småbiotoperna räcker inte, eftersom svaga och spridda restpopulationer av växt- och djurarter har svårt att bli reproduktiva och riskerar att dö ut som en följd av landskapets ökade fragmentering. Det måste till en vändning i jordbrukspolitiken generellt, så att ett rikt natur- och kulturlandskap kan bibehållas ute i landet.

EU, GMO och omestrade fetter

Dagens regelverk för de areella näringarna är snårigt. EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP), där Sverige numera ingår, har till viss del återreglerat och stabiliserat den svenska marknaden med till exempel garanterade lägstapris oberoende av marknadspriserna och gemensam förmånsrätt. Trots detta fortsätter gårdar att läggas ned och marker att växa igen. SDU önskar vända jordbruket till en lönsam näring och därmed skapa framtidstro. En stor del av Sveriges lantbrukare är över sextio år, samtidigt som generationsskiften och nyrekryteringar går trögt i många områden. SDU anser att det bör satsas på bredare marknadsföring av näringen utöver andra åtgärder, såsom förenklingar i regelverket. Det är inte rimligt att lantbrukare ska behöva ägna en stor del av sin arbetstid till administrativa uppgifter. Vi kräver förenklingar och åtgärder för tillgängliggörande av stöd. På senare tid har en debatt blossat upp om transfetters skadlighet vilket har lett till att flera producenter har slutat med fetthärdning som metod. Den här utvecklingen är god, men tyvärr har det istället börjats med omestring av fetter, vilket i flera avseenden inte behöver vara bättre än transfetter. Omestring av fetter innebär att fettstrukturen slumpvis förändras för att fettet ska hårdna. Vissa studier har visat att intag av produkter med omestrade fetter kan leda till en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar. Man har bland annat upptäckt i en studie att griskultingar som fått omestrad mjölkersättning fått en förändrad lungfunktion. Överlag saknas det studier för att bevisa eller vederlägga detta påstående. Tills forskningen framskridit längre och tydligt visar på att omestrade fetter är ofarliga för hälsan anser SDU att dessa bör förbjudas. Det är grundläggande för ett hållbart samhälle att varje nation har möjlighet att vara självförsörjande. Detta innebär dock flera problem med dagens politik. Den mest effektiva odlingsbara ytan i Sverige är redan vid sin maximala kapacitet och kan inte brukas på något sätt för att producera mer med dagens teknologi. Det är ett stort ingrepp i naturen att förändra ytterligare värdefull skogs- och våtmark till brukbart land och innebär stora risker för många idag redan utrotningshotade djur. SDU ser att det behövs mer forskning på området för att möta framtiden varpå genmodifierade grödor (GMO) är ett framgångsrikt koncept. Med genmodifierade grödor kan produktionskapaciteten öka oerhört mycket, samtidigt som vi inte behöver söka oss längre norr upp i landet där det är svårare och mer resursintensivt att odla. Det är även en miljövinst då högre produktionstäthet innebär att mer grödor fås ut per areal. Forskning visar idag att inom vissa jordbruksprodukter kan produktionskapaciteten dubbleras genom en övergång till genmodifierade grödor. Länder som USA, Brasilien, Kina och många fler har mycket framgångsrikt etablerat GMO inom jordbruket och SDU ser det som en stor potentiell tillgång. SDU vill därför se kraftigt ökade anslag till GMO-forskning.

Ett djurskydd i världsklass

Pälsnäring, moral och etik

Sverige har en lång tradition av god djuromsorg och välutvecklat djurskydd. Det finns i Sverige ett stort allmänt intresse av ett högt djur- och smittskydd och vi har en lagstiftning som är betydligt strängare än många andra av EU:s medlemsländer. SDU vill slå vakt om djurens väl och på allvar upprätta ett fullgott djurskydd, såväl i Sverige som utomlands. Vi förordar därför ett förbud mot pälsfarmning i Sverige, vilken är en såväl moraliskt som juridiskt tveksam näring, då den strider mot såväl god djuromsorg som djurskyddslagens paragraf om djurens möjligheter att leva naturligt. Idag är minknäringen den sista omfattande pälsindustrin som finns kvar i Sverige och nu är det dags att avsluta den eran. Djurskyddslagen stadgar att djur ska hållas i en god miljö som dessutom främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Så är sällan fallet på svenska minkfarmar. Till råga på allt klassas farmningen som miljöfarlig verksamhet på grund av de skadliga utsläppen från biprodukter. SDU anser vidare att det vore hyckleri om vi förordade ett stärkt djurskydd i Sverige och samtidigt tyst såg på när animaliska produkter där djur utsatts för lidande importeras från utlandet. Därför säger vi också nej till import av till exempel pälsprodukter, gåslever och djur som ritualslaktats. Dessa produkter framställs alla på ett mycket inhumant vis som knappast är förenligt med det svenska djurskyddet. Så länge import av dessa varor sker är det viktigt att konsumenterna är medvetna om ursprung och framställningsformer, därför kräver vi tydliga märkningar, inte minst av ritualslaktat kött i livsmedelsbutikerna. SDU menar att djur ska ha det bra såväl när de föds upp som när de är på väg till slakt. Därför vill vi verka för kortare djurtransporter. Vi anser att djurtransporter inte ska överstiga åtta timmar och helst vara kortare än så. I många EU-länder transporteras djur upp till tjugofyra timmar, vilket inte kan anses acceptabelt. Vidare ska slakttransporter kontrolleras mer frekvent för att säkerställa tillräckliga utrymmen och viloperioder. Det är också SDU:s mening att djur inte ska stressas och oroas mer än nödvändigt. Därför vill vi se strängare regler och tätare kontroller på slakterierna, samt ett fortsatt underlättande för etablering av småskaliga slakterier och gårdsslakt, vilket innebär att djuren kan slaktas i deras närmiljö. SDU värnar också djuren i nöjesbranschen. Traditionen av att visa upp djur i underhållningssyfte är gammal och må verka oskyldig, men bakom fasaden är verkligheten ofta en annan. Därför tar vi ställning för ett förbud mot vilda djur på cirkus. De levnadsförhållanden som erbjuds på en cirkus är inte i närheten av att efterlikna djurens naturliga livsmiljö. Djuren får inte utlopp för sina mest grundläggande behov och tvingas leva sina liv med många transporter, små utrymmen, bristfällig social kontakt och påträngande mänsklig närvaro. Dessa förutsättningar skapar ofrånkomligen en konstant stress som inte kan anses vara förenlig med god djurhållning. En avveckling av cirkusdjuren

bör ske i samarbete med myndigheter, som tillsammans med cirkusägarna ansvarar för att hitta nya hem åt djuren. Även om djuren inte kan släppas fria kan deras förhållanden drastiskt förbättras från cirkusens onaturliga miljöer. Det är dags att sätta djurens rättigheter framför människans nöje och göra vilda djur på cirkus till historia.

Kor på grönbete – en hotad företeelse

De senaste åren har vi sett fler och fler oroväckande signaler på att djurens rättigheter inte beaktas på svenska gårdar. Ett sådant exempel är att aktörer inom näringen ignorerat beteslagen inom ramen för den svenska djurskyddslagstiftningen. Lagen innebär i korthet krav på hur långa perioder och dagar man måste ha djuren ute på bete, samt hur många djur man tillåts släppa per hektar. Aktivt lobbyarbete har länge bedrivits från branschorganisationer gentemot myndigheter och lagstiftning, för att få till en förändring av beteslagen och under våren 2012 gav det resultat, då Jordbruksverket kommit med nya föreskrifter. SDU menar att utvecklingen mot allt färre djur i hagarna och brott mot djurskyddslagstiftningen, måste brytas och bekämpas. Anledningen till dagens situation är att djurbesättningarna blivit färre och större, vilket innebär att det dels råder brist på betesmark i anslutning till många gårdar, dels är besvärligt och innebär mycket arbete för den enskilde lantbrukaren att släppa ut respektive ta in djuren för mjölkning. Vi har all respekt för att många lantbruk är hårt trängda av lönsamhetskrav, arbetskrafts- och markbrist och därmed tvingade till rationaliseringar av olika slag. Dock accepterar vi inte att man kringgår lagstiftning och framförallt djurens välfärd, för att möjliggöra djurfabriker där djuren inte ska tillåtas bete i det gröna och därmed viktig återhämtning och positiva hälsoeffekter. Av den anledningen är vi kritiska till den uppluckring av lagstiftningen som pågår och de nya föreskrifter Jordbruksverket presenterat, och kräver ökad tillsyn för en efterlevd beteslag i hela landet. Alltför få kontroller av länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer har lett till att djurplågeri och missförhållanden möjliggjorts och vid flera tillfällen upptäckts alltför sent, vilket inte bara skadat djuren, utan även det svenska lantbruket, som trots allt har ett gott djurskydd generellt. SDU kräver därför kraftigt ökade resurser till länsstyrelsernas djurskyddskontroller, vilket ska möjliggöra fler och tätare inspektioner. Det är samtidigt viktigt att lantbrukaren bemöts med respekt av de kontrollerande tjänstemännen, som inte ska tvingas agera ensidiga paragrafryttare åt Bryssels fogdar, utan ha möjlighet att se till helheten på gården. Vid inspektion bör inte bara båsbredder och dörrhöjder bedömas, utan djurvälfärden i sin helhet. Hänsyn ska också kunna tas till markens natur- och kulturvärden och dess beroende av betestryck. Dispenser ska vidare kunna ges till äldre lantbrukare som utför ett synnerligen viktigt kulturhistoriskt arbete och står utan kommande generationsväxlingar.

Djurens välfärd – vår belöning

Ett gott djurskydd har ofta positiva effekter för lantbrukaren rent ekonomiskt, då det leder till lägre medicin- och veterinärkostnader samt bättre produkter. SDU anser vidare gällande just veterinärkostnader att tillsynsavgifterna vid veterinärbesök och inspektioner måste sänkas. Höga tillsynsavgifter hämmar viljan till uppstartande av produktion och nyinvesteringar och kan i nuvarande utsträckning inte behöva bäras av en redan starkt ansträngd näring. SDU menar att det inte går att förneka att den ökade importen från länder med sämre djurskyddsregler försvårar för svenska djurhållare. Av den anledningen ser vi positivt på djurvälfärdsersättningen som avser att kompensera lantbrukaren för de merkostnader som svensk lagstiftning ger upphov till i förhållande till andra EU-länder. Samtidigt anser vi att denna inte på långa vägar möter behovet, utan behöver förstärkas för att stimulera svensk djurhållning och garantera dess fortbestånd långsiktigt.

Svensk djurskyddslagstiftning i offentlig upphandling

En fråga som under de senaste åren vållat både rättstvister och politisk diskussion rörande svenskt djurskydd och möjligheten att gynna produkter framställda under dess kriterier, är möjligheten för kommuner att ställa krav på att de varor som upphandlas och köps in till skolor, äldreboenden och andra offentliga institutioner produceras i enlighet med svensk djurskyddslagstiftning. SDU tar tydlig ställning för att kommuner inte bara ska kunna, utan

ska

upphandla i linje med svensk djurskyddslag. Flera kommuner har redan tagit detta steg och indikationer har givits om att kommunala förvaltningar har rätt att gå längre än EU-bestämmelserna och att det går att upphandla enligt svenska krav och samtidigt följa Lagen om offentlig upphandling (LOU). SDU välkomnar denna utveckling och hoppas på flera riksomfattande steg i den här riktningen.

Legalisera TNR-metoden i Sverige

I Sverige finns ett stort antal hemlösa och förvildade katter. Den nya djurskyddslagen som regeringen antagit förde med sig mycket bra, men det finns även stora brister. En av de åtgärder regeringen har förbjudit är användandet av TNR-metoden (Trap, Neuter, Release), en metod som går ut på att fånga in, kastrera och släppa ut hemlösa och förvildade katter i Sverige. Detta till förmån för inhuman massavskjutning och ekonomiskt oförsvarbar avlivning, vilket tyvärr blivit praxis i Sverige idag. Detta går självklart rakt emot de djurskyddslagar vi har i Sverige och beslutet baserades inte heller på vetenskap och beprövad erfarenhet. Erfarenhet av denna metod i syfte att kontrollera kattpopulationer finns från bland annat Tyskland, Kanada och USA och dessa har varit så positiva att även många svenska katthem och djurskyddsorganisationer fått upp ögonen för denna metod och vädjat om att den ska bli tillåten även i Sverige. Efter regeringens avslag har det framförts högljudda protester mot detta beslut.

Många hemlösa katter som tidigare haft en ägare finns det en god chans för katthemmen att rehabilitera och hitta nya hem till men många av dessa katter är födda utomhus utan någon kontakt med människor och kommer aldrig att kunna bli riktigt tama. Idag löser man detta problem genom avlivning, något som rimmar illa med djurskyddslagens fastslående att varje djur har ett egenvärde, oavsett om människan anses ha nytta av dem. Avlivning är dessutom oerhört samhällsekonomiskt kostsamt då det endast behandlar problemets symtom och inte dess orsaker, i detta fall det enorma antalet okastrerade katter som förökar sig och därmed spär på problemet oavsett hur många katter som de ideella organisationerna lyckas adoptera bort. Flera utländska organisationer har erbjudit sig att hjälpa berörda myndigheter att ta fram riktlinjer för hur TNR-metoden bäst skulle kunna användas i Sverige men utan någon som driver frågan politiskt kommer vi ingenstans och djuren får lida för vår passivitet. SDU värnar om djurs rätt och välmående och förespråkar därför legalisering av TNR-metoden i Sverige.

Skogsbruket – sysselsättning och utmaning

Ett skogsrike i världsklass

Sverige är ett skogsrike; mer än hälften av Sveriges yta täcks av skog. Skogsbruket sysselsätter fler än 100 000 personer och är en av våra största basnäringar och viktigaste exportnäringar. Skogsbruket är idag en högteknologisk näring och en av de största och mest konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Massa- och pappersindustrin är en av Europas största, likaså sågverksindustrin. Liksom jordbruket har skogsbruket genomgått en strukturomvandling de senaste decennierna till följd av industrialisering och mekanisering. Den svenska skogen har i mångt och mycket förändrats, men är alltjämt djupt förankrad i den svenska folksjälen. I dagens moderna svenska skogsbruk dominerar det så kallade trakthyggesbruket, vilket innebär att den nya generationen skog etableras samtidigt över en stor areal. Ett tydligt kännetecken blir då att skogen är enskiktad, det vill säga att alla träd är ungefär lika gamla och att det finns ett tydligt krontak. Motsatsen till trakthyggesbruk är blädningsbruk, vilket är skogsskötselsystemet för fullskiktad skog: skog som har träd i alla storleksklasser i alla delar av skogen.

Miljö- och produktionsmål i symbios

I skogsvårdslagen från 1994 betonades vikten av att skogsbruket sköts med stor miljöhänsyn i och med att produktions- och miljömål skulle vara jämställda. 2008 kom en ny skogsvårdslag som helt förändrat färdriktningen för det svenska skogsbruket och naturhänsynen. Trots att regeringen hävdar att ovan nämnda mål fortfarande är jämställda ser det inte ut så i praktiken. Den nya skogsvårdslagen

har öppnat för flera produktionshöjande åtgärder som tillsammans med skogsstyrelsens direktiv varit direkt skadliga för miljön och den svenska naturvårdstraditionen. SDU anser att skogens bonitet och skogsbrukets produktionsmål visserligen är viktiga, men att produktionsmål inte får överordnas miljömål. Dessa måste vara jämställda. Vi menar också att det är dags att man satsar på variationsrika skogsbestånd genom att främja blädningsbruk. Trakthyggesbruket skapar monotona miljöer, medan blädningsbruket underlättar för en större biologisk mångfald och artrikedom. SDU ser med stor oro på de senaste årens rapporter om hur miljöskyddade skogsarealer skövlas, rödlistade arter trängs undan och urskog mals till träflis. Vi kräver därför tydligare direktiv till såväl Sveaskog som skogsstyrelsen och bättre verktyg till den senare. Dessutom vill vi ha en översyn av skogsbrukets regelverk, såsom skogsvårdslagen. SDU kan aldrig acceptera att miljömärkt nyckelbiotopskog avverkas och att den svenska naturvårdstraditionen tummas på. Ännu mindre kan vi acceptera att skogsstyrelsen ser mellan fingrarna och sätter produktionsmål över miljömål.

Nolltolerans mot förstörelse av kulturhistoriska lämningar

Inte bara Sveriges natur-, utan även kulturvärden är viktiga för SDU och av den anledningen är vi bekymrade över rapporter om förstörda kulturhistoriska lämningar i samband med skogsbruket. Dagens moderna skogsbruksmaskiner är stora, går snabbt och gör det möjligt för skogsägarna att arbeta nattetid. En följd av det här är inte bara ekonomiska vinster, utan tyvärr också att fornlämningar körs sönder i samband med avverkning. Oavsett omfattning är förstörandet av vår gemensamma kulturhistoria ett så allvarligt brott att SDU ser det som principiellt viktigt att höja straffsatserna för fornminnesbrott i det här sammanhanget.

Fiskerinäringen – förutsättning för levande kuster

Utfiskning och skrotningspremie

En annan av de areella näringarna är fiskerinäringen, som dessutom är en viktig del av Sveriges historia och kultur. Sverige har EU:s längsta kust och idag ungefär 1 400 fiskefartyg som har tillstånd att bedriva fiske till havs. Fiskeriet har minskat kraftigt de senaste åren på grund av bland annat utfiskning, minskade fångster och skrotningspremien, som infördes för att reducera fiskebåtsflottan. SDU anser att flera av de politiska förslag som blivit verklighet de senaste åren, såsom skrotningspremien, har inneburit vissa fördelar då de fasat ut en till viss del föråldrad fartygsflotta och lättat trycket i överfiskade områden. Samtidigt är vi oroade över den långsiktiga tendensen av att antalet fiskare blir allt färre längs de svenska kusterna. Av den anledningen vill vi se en utvärdering av skrotningspremien och dess effekter, samt en nationell strategi för hur vi kan trygga en långsiktigt hållbar fiskerinäring i Sverige.

Restriktivitet och flexibilitet

SDU vill se fortsatt begränsade fiskekvoter och restriktivitet när det gäller bottentrålning. Vi menar också att det är dags att utreda en successiv reglering av fiskevattnen kring Arktis för att motverka utfiskning. SDU står bakom förslaget om att införa möjligheten för fiskare att kunna sälja kvoter mellan varandra för att motverka problemet med att ätbar, men mindre lönsam, fisk kastas överbord. För att trygga näringen på sikt tror vi på en satsning på det småskaliga och kustnära fisket. Vi menar att fiskerinäringen ska bedrivas med ett effektivt regelverk och selektiva fångstredskap.

Jakt och viltvård – tradition och trafiksäkerhet

Rekreation, kombinationsnäring och växande vildsvinsstam

Jakt och viltvård har stor betydelse i Sverige, och är en vital del i upprätthållandet av ett välmående ekosystem. Det är ett stort friluftsintresse och rekreation för många människor, en tradition lika gammal som den moderna människan och som förstärker banden till naturen. Det är också en viktig kombinationsnäring för många inom jordbruket, såväl svenskar som samer. Dessutom är viltvården en förutsättning för en stabil trafiksäkerhet. SDU anser att den explosiva ökningen av vildsvin i Sverige bör tas på allvar. Vildsvinsstammens framväxt leder inte bara till problem för lantbrukare, utan även för boende och trafikanter. En bidragande faktor till vildsvinsstammens spridning och ökning har varit rymningar från inhägnader. Regelverken kring vildsvinshägn måste ses över och åtgärder för att förhindra rymningar vidtas. Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att man genom kartläggning av svinens rörelsemönster eventuellt kan skapa undvikande beteenden genom mänsklig aktivitet och därigenom påverka förvaltningen och beståndet. Vi ser därför gärna att man följer upp sådan och liknande forskning inom jakt och viltvård.

Jaktlagstiftning 2.0

SDU ser positivt på att regeringen utreder dagens föråldrade jaktlagstiftning. Utredningen ska vara klar 2014, men redan idag har man gett besked om att problematiken med den växande vildsvinsstammen bättre ska kunna tacklas, samt att ersättningen för rovdjursstängsel ökar för de bönder som utsätts för rovdjursangrepp.

Rennäringen – natur- och kulturvård

I vår norra landsände har rennäringen en lång tradition. Samerna bedriver renskötsel på ungefär

hälften av Sveriges yta och näringen spelar en viktig roll i den samiska kulturen. Idag är det endast omkring tio procent av samerna som lever på rennäringen, men den är alltjämt viktig för såväl den samiska kulturen som levande fjäll och glesbygder. Rennäringen är traditionellt en näring som kombineras med jakt, fiske, slöjd och turism. SDU anser denna näring principiellt viktig att stödja ur såväl kultur- som naturvårdsperspektiv. Däremot är det för oss en självklarhet att ingen form av särlagstiftning baserad på etnicitet ska förekomma, varför vi menar att rennäringen, eller de marker den kräver, inte ska vara förbehållen individer med samiskt ursprung. Sverigedemokratisk Ungdom ser som sin främsta uppgift inom de areella näringarna att vända fokus från stordriftshysteri och tunnelseende till en politik där människans bruk av naturen inte sker på bekostnad av biologisk mångfald och miljö, utan i samspel med dessa värden. Både hållbarhet och tillväxt måste prägla politiken inom de gröna näringarna. Ett nationellt självförsörjningsmål för livsmedelsförsörjning ska återinföras och den svenska djurskyddstraditionen på allvar återupprättas.