Transcript 1. KONSTRUKTIONSREGLER, MYNDIGHETER OCH

1. KONSTRUKTIONSREGLER, MYNDIGHETER OCH KLASSNINGSSÄLLSKAP. Stater där fartyg registreras kräver i allmänhet att fartygen skall uppfylla vissa tekniska krav för att de skall utgöra säkra arbetsplatser och inte åstadkomma skada på personer, miljö och andra fartyg. Därför har staterna i allmänhet lagar och förordningar som innehåller dessa krav och myndigheter som skall övervaka att kraven uppfylls. Dessutom önskar befraktare och försäkringsbolag att fartygen skall vara tekniskt väl konstruerade och väl underhållna för att inte lasten skall skadas/förstöras och för att fartyget självt inte skall förlisa och förorsaka förluster för försäkrarna. Detta var början till de sk klassningssällskapen som alltså ursprungligen var en sorts inspektionsavdelningar på försäkringsbolagen. Numera är sällskapen egna bolag. Klassningssällskapen har uppgjort regler för konstruktion och drift av fartyg, bla för elanläggningen och automationsutrustningen. I praktiken har staterna överlåtit största delen av sitt eget inspektionsarbete till klassningssällskapen, dvs staterna godkänner fartygen /utger certifikat) då dessa är byggda enligt något (godkänt) klassningssällskaps regler och inspekteras (klassas) som nytt och under drift av klassningssällskapet. Vissa stater har inga egna tekniska regler/lagar/inspektionsmyndigheter utan överlåter hela kontrollen åt klassningssällskapen. I tillägg till statliga regler/lagar och klassningssällskapens regler finns vissa internationella avtal beträffande konstruktion (oftast med avseende på säkerheten) som skall uppfyllas i de länders fartyg som ratificerat dessa avtal (som därigenom blivit lagar eller förordningar i landet). 1.1 Statliga myndigheter. ‐ USA: USCG (United States Coast Guard). Har egna regelverk som skall uppfyllas. Dessa hänvisar ofta till amerikanska industristandarder (NEMA, ANSI, IEEE oa) och amerikanska provningsanläggningar (Underwriters Laboratories oa). Kontrollen utförs av USCG och av klassningssällskap. ‐ Norge: Sjöfartsdirektoratet (NMD). Kräver att vissa fartyg (passagerarfartyg och anläggningar i samband med oljeutvinning) skall uppfylla direktoratets regler. Reglerna är utarbetade av Norges Vassdrags‐ och Elektricitetsvesen (NVE) och NVE utför även kontrollerna på dessa fartyg. I tillägg till detta har klassningssällskapet Det norske Veritas fullmakt att godkänna elanläggningar på andra typer av fartyg. 4 ‐ Sverige: Sjöfartsverket/Sjöfartsinspektionen. Har vissa egna regler för elanläggningen. Godkänner klassningssällskapens regler och kontroller. ‐ Finland: Sjöfartsverket. Har inga egna regler för elanläggningen. Godkänner klassningssällskapens regler och kontroller. Kan utföra vissa egna kontroller, närmast beträffande säkerhetsfrågor. Sjöfartsverket övervakar fartyget under byggnadsskedet; vissa ritningar skall godkännas av detta. Då fartyget är färdigt utfärdar Sjöfartsverket bla säkerhetsbrev, inspektionscertifikat av vilka endel är klassningscertifikat samt behörighetspapper. Andra myndigheter i Finland inspekterar bla hissar, högspänningsanläggningar samt radio och telefon. 1.2 Lagar och förordningar. Förordningar utgör preciseringar av lagtexter. Internationella avtal ingår i förordningar. Lagarna kan förordna att myndigheterna skall utge noggrannare bestämmelser, tex Sjöfartsverkets informationsblad, Elinspektoratets säkerhetsföreskrifter, Arbetarskyddsstyrelsen, Medicinalstyrelsen, TUKES. 1.3 Klassningssällskap. I princip är det frivilligt att klassa sitt fartyg om inte myndigheterna kräver detta. I så fall sköter myndigheterna kontrollen av fartyget. Försäkringarna för ett oklassat fartyg är högre. De större klassningssällskapen är följande ‐ ABS (American Bureau of Shipping, USA) ‐ BV (Bureau Veritas, Frankrike) ‐ GL (Germanischer Lloyd, Tyskland) ‐ LRS (Lloyds Register of Shipping, England) ‐ DNV (Det norske Veritas, Norge) ‐ NKK (Nippon Kaiji Kyokai, Japan) ‐ PMPC ((Российский морской регистр судоходства , Ryssland) Åtminstone dessa godkänns av Sjöfartsverket. Dessutom finns bla italienska, kinesiska och polska klassningssällskap. Klassningssällskapens verksamhet är ungefär följande: 5 ‐ en redare beställer ett fartyg enligt ett visst klassningssällskaps regler (som är godkänt av myndigheterna i flagglandet) ‐ varvet gör projekt– och konstruktionsritningar som sänds till klassningssällskapet för godkännande. Detta gäller förstås bara vissa ritningar som speciellt är nämnda i reglerna, en del elritningar ingår här. Klassen kollar att ritningarna fyller klassens krav. ‐ under byggnadsskedet inspekterar klassen nybygget (både fartyget och diverse underleveranser i den utsträckning som finns uppräknad i reglerna). Detta gäller även vissa elkomponenter. ‐ klassen kan föreskriva att i vissa system får bara användas typgodkända utrustningar, dvs utrustningar som är speciellt konstruerade och testade enligt klassens regler och som därigenom fått ett ”certifikat” som visar detta. ‐ klassen testar anläggningen ombord och hela fartyget vid överlåtelsen. ‐ klassen ger ”klasscertifikat” som gäller en viss tid (i regel 4 år) om fartyget underkastas årlig kontrollklassning. De tekniska kraven hos de olika klassningssällskapen kan skilja sig från varandra vilket gör det svårt att ”byta klass” utan omfattande testning. Numera hänvisar man dock allt mera till internationella standarder, tex IEC, i regelverken, vilket kanske kan leda till att de olika klassningssällskapens regler blir mera lika varandra. Det kan nämnas att IEC också har en helt egen standardsamling för fartygselanläggningar, vilka används som referenser av klassningssällskapen. 1.4 Internationella avtal. Dessa gäller via lagar och förordningar i finska (oa länders) fartyg. Sjöfartsverket övervakar, reglerna ingår dessutom i vissa klassers regler. ‐ IMO (International Maritime Organization) är ett FN‐organ som arbetar med internationella regler för ”säkerhet till sjöss” (STCW‐konventionen är ett verk av IMO). Det består av ett antal kommitteer och underkommitteer som behandlar olika delar, tex NAV‐
kommitten för navigationsutrustningar, DE (Design Equipment) för konstruktion av bla el, osv. Dessa regler är rekommendationer som godkänns som lagar i olika länder. ‐ SOLAS (Safety Of Life At Sea) är ett internationellt avtal som gäller i Finland via förordning. Detta innehåller bla regler för nödelanläggningar på fartyg, som alltså går över de regler som klassningssällskapen eventuellt uppställer. 6