Transcript Ytterligare antaganden om modern sjöstrid

 Självständigt arbete (18hp) Krigsvetenskap; metod och självständigt arbete 18 högskolepoäng, OP 10-­13 Författare: Jim Ramel Kjellgren Handledare: Jerker Widén Biträdande handledare: Patrik Hulterström & Karl Sörensson SA VT 2013 Program: OP 10-­‐13 Kurskod: 1OP147 Antal ord: 9332 Ytterligare antaganden om modern sjöstrid Denna uppsats undersöker huruvida vi med hjälp av Gustav von Schmalensees modifikation av Lanchesters kvadratiska N2-­‐Law kan bestyrka eller falsifiera teorin att en kustflotta med hjälp av en amfibisk miljö kan slå en på pappret överlägsen motståndare. Den komplexa miljö som en kustremsa eller skärgård utgör påverkar en högsjöflottas kapacitet att utgöra ett hot mot en kustflotta vars taktik är anpassad för terrängen och de synergieffekter som den ger. Uppsatsen försöker påvisa hur stor inverkan variabeln geografi har i sammanhanget. Vidare undersöker uppsatsen huruvida det är möjligt att förbättra von Schmalensees modifikation av Lanchesters N2-­‐Law med hjälp av den faktiska sannolikheten för träff med sjömålsrobot inomskärs respektive utomskärs. Med hjälp av Försvarshögskolans sjökrigsspel Simple Surface Warfare Model (SSM) genomförs ett experiment där teorierna testas empiriskt. Resultaten visar en förbättring i prediceringen av stridsutfall med sjömålsrobot om koefficienten för den faktiska sannolikheten för träff räknas in i ekvationen. Vidare konstateras att en stark korrelation kan ses i en mindre kustflottas överlevnad i amfibisk miljö då de möter en på pappret överlägsen motståndare. YTTERLIGARE ANTAGANDEN OM MODERN SJÖSTRID ..................................................................... 3 1. INTRODUKTION ...............................................................................................................................................................3 2. SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING ..........................................................................................................................4 3. LITTORAL WARFARE .....................................................................................................................................................6 3.1 Två antaganden om modern sjöstrid............................................................................................................. 8 3.2 Gustav von Schmalensees resultat ................................................................................................................11 4. METOD...........................................................................................................................................................................12 4.1 Design ........................................................................................................................................................................12 4.2 Deltagare .................................................................................................................................................................13 4.3 Krigsspelet ...............................................................................................................................................................13 4.4 Uppgift.......................................................................................................................................................................14 4.5 Scenarier ..................................................................................................................................................................15 4.2 Procedur ...................................................................................................................................................................16 4.7 Mätningar................................................................................................................................................................18 4.8 Skydd..........................................................................................................................................................................18 5. RESULTAT .....................................................................................................................................................................20 5.1 Statistisk Behandling..........................................................................................................................................20 5.2 Sammanfattning av resultat ...........................................................................................................................22 6. DISKUSSION ..................................................................................................................................................................23 7. FÖRSLAG VIDARE FORSKNING....................................................................................................................................28 8. KÄLLFÖRTECKNING .....................................................................................................................................................29 8.1 Publicerade verk ...................................................................................................................................................29 8.2 Tidsskrifter ..............................................................................................................................................................29 8.3 Intervjuer .................................................................................................................................................................30 8.4 Internet .....................................................................................................................................................................30 8.5 Ej publicerade verk ..............................................................................................................................................30 8.5 Korrespondens, E-­post........................................................................................................................................30 BILAGA 1, RESULTAT FRÅN DE EMPIRISKA EXPERIMENTEN SAMT PREDIKTIONSBERÄKNINGAR ..........................31 Spelresultat.....................................................................................................................................................................31 Resultat Träffsannolikhet ........................................................................................................................................32 Prediktionsberäkningar............................................................................................................................................34 2 Ytterligare antaganden om modern sjöstrid 1. Introduktion ”The young Officer deals in tactics. That is what he cares about most”1 (Vice Admiral A. K. Cebrowski, USN) Denna uppsats undersöker geografins inverkan på modern robotstrid. Studien behandlar komplexiteten av strid i amfibiska förhållanden och avgränsas till Tim Sloth Jœrgensens2 påstående kring en kustflottas fördel vid försvar av kustnära farvatten mot en på pappret överlägsen motståndare. För att testa denna tes används modeller för prediktion av stridsutfall för att på så vis integrera den geografiska variabeln i ekvationerna. Prediceringen jämförs med empiri utgörande av ett sjökrigsspel, Simpel Surface Warfare Model (SSM) utvecklat av Försvarshögskolan. Sedan den första sjömålsroboten avfyrades har majoriteten stridigheter som inbegriper sjömålsrobot utkämpats kustnära miljöer3. Jœrgensen problematiserar flottors anpassande till de alltmer vanliga insatserna i kustnära områden och deras utmaningar i att taktikanpassa operationerna. Tendensen tycks vara att hos såväl U.S. Navy som brittiska Royal Navy att operationer i kustnära farvatten är något som de anser att de redan behärskar eftersom de är så pass välövade och skickliga inom ”Blue Water Operations”.4 Jœrgensen diskuterar i sin artikel alla de ingående fördelar som en kust ger med avseende på den mängd variationer och möjligheter som finns. Starkast av dessa är synergieffekten av samordnade operationer vilka därigenom förstärker de grundläggande förmågorna för den marina striden.5 Detta, menar Jœrgensen, gör att en på pappret överlägsen styrka i en kustflotta kan möta en formidabel motståndare varpå striden får ett annat utfall än förväntat6. Uppsatsen tar avstamp i Gustav von Schmalensees självständiga arbete ”Två antaganden om modern sjöstrid”7 där han undersöker två antaganden av 1 Hughes Jr., Wayne P., Fleet Tactics and Coastal Combat, U.S. Naval Institute, Annapolis, Maryland 2000, s xvii, (i förordet andra utgåvan) 2 Tim Sloth Jœrgensen studerade 1997 på U.S. Naval War College där han teoretiserade dessa problem. Vidare var han försvarschef för danska försvaret 2008-­‐2012. 3 Schulte, John, C, An Analysis of the Historical Effectiveness of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, Monterey, CA: Naval Postgraduate School, 1994, s. ix 4 Jœrgensen, Tim Sloth, U.S. Navy Operations in Littoral Waters 2000 and Beyond, Naval War College Review, Number 2, Spring 1998, s. 20 5 Ibid, s. 26 6 Ibid, s. 24 7 von Schmalensee, Gustav, Två antaganden om modern sjöstrid, Självständigt arbete, Försvarshögskolan, Stockholm 2012 3 pensionerade amerikanske kommendören Wayne P. Hughes Jr.8 Antagandena som von Schmalensee testar i sin uppsats är två teorier om modern sjöstrid som Hughes beskriver i sin bok Fleet Tactics and Coastal Combat.9 Den första teorin är ett antagande att stridseffektivitetsvärdet hos en sjöstyrka inte består av hur många fartyg en styrka består av utan att dess kapacitet ska bedömas efter hur många sjömålsrobotar ett fartyg kan bära, samt potensen i dess luftförsvar.10 Det andra antagandet är att Hughes devis Attack Effectively First är av betydelse för stridens utgång. Hughes menar att den första effektiva salvan som avfyras kan decimera motståndaren så att hans motattack blir kraftigt försvagad.11 Den beskrivs av Hughes som själva essensen inom sjöstrid. Det är en av hans sex hörnstenar och löper som en röd tråd genom hela boken. För att testa antagandena använder sig von Schmalensee av två prediceringsmodeller för stridsutfall, den ena är Hughes Salvo-­‐model12. Detta är en modell för att predicera stridsutfallet efter första salvan hos en av två stridande sjöstyrkor. Modellen presenterades första gången i boken Fleet Tactics: Theory and Practice från 1986, och resultatet av modellen ger styrkeförhållandet efter det att den första salvan avfyrats. Den andra, Fredrick W. Lanchesters13 kvadratiska lag (N2-­‐Law), presenterad i boken Aircraft in Warfare – the dawn of the fourth arm14 1916 som behandlar aviatisk strategi och taktik. Ekvationen är framtagen för predicering av utnötningsstrid, den är generell och kan appliceras på alla typer av vapenslag.15 von Schmalensee modifierar i sin uppsats den kvadratiska lagen för att bättre kunna tillämpa denna på en modern sjöstyrka. 2. Syfte och Problemformulering Denna avhandling syftar till att testa teorierna kring kustnära krigföring, och närmare bestämt ytstrid vid kustområden. Det är allmänt vedertaget att en mindre marin styrka med hjälp av geografin och de synergieffekter den genererar har möjlighet att slå en på pappret överlägsen motståndare.16 Men hur stor inverkan har variabeln geografi på detta förhållande? Vapensystem och vapenbärare utvecklas ständigt, men även om dessa inte integreras i den amfibiska miljön kan en försvarare ändå dra nytta 8 Hughes forskar numera i operationsnalys vid Naval Postgraduate School i Monterey, Kalifornien 9 Hughes Jr., Wayne P., Fleet Tactics and Coastal Combat, U.S. Naval Institute, Annapolis, Maryland 2000 10 Ibid s. 168 11 Ibid, s. 40-­‐44 12 Ibid, s. 268-­‐269 13 Lanchester (1868-­‐1946) var en brittisk ingenjör med förkärlek till det nya flygvapnet. 14 Lanchester, Frederick. W., Aircraft in Warfare: The Dawn of the Fourth Arm, Lanchester Press Inc., Sunnyvale, California 1995, (Först utgiven 1916) 15 Ibid, s. 53-­‐54 16 Jœrgensen, Tim Sloth, U.S. Navy Operations in Littoral Waters 2000 and Beyond,s. 26 4 av komplexa miljön som en kust utgör. Dessa tankar är inte unika i sig då kuststater som till exempel de nordiska länderna har bedrivit denna form av taktik länge.17 Att därför bara ställa frågan huruvida det är fördelaktigt att utnyttja det geografiska övertaget är således ointressant. Syftet med denna uppsats är att jämföra prediktionsförmågan hos den av von Schmalensee modifierade kvadratiska lagen och Lanchesters N2-­‐Law i en kustnära miljö. Studien ska försöka påvisa huruvida de empiriska studierna i den amfibiska geografin skulle kunna falsifiera Jœrgensens påståenden eller ej. Därutöver avser undersökningen att samt testa om det är möjligt för spelen att prediktera hur den totala träffsannolikheten ändras inomskärs. Följande frågor avses således att besvaras: 1. Går Jœrgensens teori att falsifiera? 2. Om inte, påverkar geografin? 3. Är det möjligt att med träffsannolikhet förbättra von Schmelansees prediktionsmodell? Många forskare har ifrågasatt kvantifiering av strid eftersom många parametrar är svåra att göra mätbara. Lanchester skriver att även då hans N2-­‐Law är applicerbar inom alla arenor lämpar den sig väl på sjöstrid. I sjöstriden har den försvarande parten ingen fördel i jämförelse med ett infanteri som kan dra fördel av s.k. force multiplayer, en kraftsamlande effekt dragen av att utnyttja terrängen till sin fördel. Saknaden av denna funktion medger att en salva alltid riktas direkt mot ett fartyg, det vill säga en utpräglad utnötningsstrid18, modellen är därmed lämplig att applicera på sjöstrid. Det är denna fördel som von Schmalensee utnyttjat då han modifierat den kvadratiska lagen med hjälp av Hughes salvo-­‐modell.19 Jerker Widén och Jan Ångström påpekar i deras bok Militärteorins Grunder att för ett experiment av denna art skall lyckas måste principerna göras mätbara. I kapitlet tar Widén/Ångström upp krigföringsprinpen kraftsamling som exempel. Hur mäter man den? Är det kraftsamling i tid och rum, soldater och mot vad skall dessa riktas?20 Samma svårighet ligger i att mäta geografiska variabler. Vad är amfibisk miljö? Vad är kustnära? Hur stor måste en ö vara för att det ska kallas kust respektive skärgård? 17 Jœrgensen, U.S. Navy Operations in Littoral Waters 2000 and Beyond, s. 24 18 Lanchester, s. 64 19 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 10 20 Widén, Jerker, Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2005, s. 141 5 I prediktioner för modern sjöstrid som innehåller variabler och konstanter varav de flesta vilar på vetenskaplig grund, kommer den mänskliga faktorn alltid vara svår att kvantifiera. Men det har gjorts försök. Hughes ger som förslag i Fleet Tactics att det går att använda faktorer som utbildningsstatus och stridsberedskap21. Dessa avses inte att testas inom ramen för denna uppsats. Den vetenskapliga aspekten är dock intressant att belysa då kvantifiering av strid oftast har utgått från just markstrid och inte sjöstrid.22 I modern sjöstrid är tekniken på fartyget avgörande för taktiken, och utvecklingen kring vapensystem triggar utvecklingen av motmedelsystem osv. ”To Know Tactics, Know Tecknology”23 skriver Hughes, och menar att sjöofficerens bästa sätt att vidmakthålla initiativ är att känna till sina systems funktioner och brister. Att känna sin teknik är, enligt Hughes, lika viktigt som gott ledarskap och sund doktrin. Vidare anser han att det är lätt att hamna i fällan av att ständigt vilja tillskansa sig ny teknik, i stället för att bli riktigt skicklig på och förberedd med den man redan har.24 Jœrgensen menar dock, i motsats till Hughes, att för att just U.S. Navy25 skall kunna möta ett hot i kustnära farvatten måste de vara teknologiskt överlägsna och utnyttja sin (enligt Jœrgensen) överlägsna ledningsförmåga.26 Tekniken har gett kustflottor en betydande fördel då förlängda vapenportéer och spaningsförmågor utgör ett större hot mot en högsjöflotta än tiden då ballistiska vapen utgjorde huvudbestyckningen.27 Till skillnad från Lanchesters N2-­‐Law tas i den av von Schmalensee modifierade N2-­‐law även fartygs mekaniska och vetenskapliga parametrar med, de som ingår i Hughes salvo-­‐modell. Utmaningen låg i att sammanfoga en stokastisk modell med en som vilar på deterministisk grund28. 3. Littoral Warfare I Dictionary of Contemporary English definieras ”Littoral” så enkelt som ”…an area near the coast”.29 Denna definition duger dock inte i militärteoretiskt sammanhang. I Doktrin för marina operationer beskrivs de kustnära områdena, i doktrinen kallad för ”den amfibiska miljön”, och avser då de områden som utgör gränsen mellan land och 21 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat., s. 273 22 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 5 23 Ibid, s. 33 24 Ibid, s. 33 25 Man får beakta att Jœrgensen skriver sin avhandling under studier på Naval War Collage (U.S.), och därför använder U.S. Navy som referensram över tiden. Många av hans tankar är dock applicerbara även på andra flottor vars doktrin och taktik är bygger på ”Blue Water Operations”. 26 Jœrgensen, U.S. Navy Operations in Littoral Waters 2000 and Beyond, s. 27 27 Ibid, s. 26 28 von Schmalensee, två Antaganden om moderns sjöstrid, s. 15 29 Pearson Education Limited, Longmans Dictionary for Contemporary English – for advanced learners, New Edition, Pearson Education Limited, Harlow, England, 2010, s. 1023 6 vatten, områden närmast öppen kust, runt öar, i skärgård samt större floder och floddeltan30. I den svenska doktrinen jämställs dessa med begreppen ”Littoral” och ”Brown Water” medan operationsområden med oceandjup räknas till ”Blue water”. Jag kommer att använda de svenska begreppen ”kustnära” eller ”amfibisk”. Hughes har två synsätt på amfibiska operationer, men menar att variationerna är oändliga inom dessa. Det ena är en typisk kuststat vars marina strategi och taktik syftar till att förneka motståndaren möjlighet att verka i statens inre farvatten och därmed omöjliggöra en eventuell landstigning eller invasion31, dvs. att vidmakthålla kontroll över egna inre farvatten. Det andra synsättet och det prioriterade syftet för en högsjöflotta32 är att projicera marin kontroll över världshaven, i syfte att förneka motståndaren möjlighet att operera i dessa vatten. När farvattnen väl är säkrade så har flottan möjlighet att patrullera områden nära kusten, men väl liten möjlighet att projicera något större hot utan att utsätta sin egen styrka för allt för stora risker.33 Här i ligger essensen vid modernt taktiserande kring kustområden. Vi är otvivelaktigt i en ny taktisk era av strid med sjömålsrobotar34, och detta komplicerar operationer i kustnära områden. En operation i kustnära miljö kan sammanfattas som ett område där makten projicerad från havet kan få inverkan inte bara i fartområden utan även långt in på land, och vice versa35. Den svenske uppfinnaren och skaparen av pansarfartyget Monitor Johan Eriksson sade insiktsfullt: ”A single shot can sink a ship, while a hundred salvos cannot silence a fort”.36 Idag är det fortet ett flygfält, en bas eller av avfyrningsplats för ett kustbatteri, vilka kan omgrupperas och återuppbyggas till skillnad från ett sänkt örlogsfartyg.37 Christofer Waldenström är doktor i data-­‐ och systemvetenskap och svensk sjöofficer. I sin avhandling ”Sea Control Through the Eyes of the Person Who Does It”38 undersöker 30 Försvarsmakten, Doktrin för marina operationer, Försvarsmakten, 2005, s. 28-­‐29 31 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat, s. 165 32 Hughes syftar i detta avsnitt på U.S. Navy, men principen är, återigen, applicerbar på andra marina styrkor av liknande dignitet. 33 Ibid, s. 166 34 Hughes, Wayne, Fleet Tactics and Costal Combat, s. 167 35 Werner, Christopher, Den blå boken, Försvarshögskolan, Stockholm 2002, s. 130-­‐131 36 Hughes, Wayne, Fleet Tactics and Costal Combat, s. 36 37 Ibid, s. 36 38 Waldenström, Christofer, Sea Control Through The Eyes of the Person Who Does It, Naval War College Review, Winter 2013, Vol. 66, No. 1. 7 Waldenström nya perspektiv på ledningsstöd vid sjöstrid i kustnära områden. Liksom Jœrgensen39 påpekar Waldenström alla de kognitiva svårigheter en befälhavare utsätts för vid försök att etablera sjökontroll i dessa områden med metoder framtagna för öppet hav.40 Hughes sammanfattar denna komplexa miljö: ”The tactical Commander is not playing three games of simultaneous chess; he is playing one game on three boards with pieces that may jump from one board to another.”41. Hughes beskriver här på ett målande sätt den kognitiva komplexitet som utgör underlaget för befälhavarens beslut vid strid i amfibiska områden. Vidare diskuterar Waldenström bland annat en av de variabler som denna uppsats avser att testa: terrängens påverkan på anfallarens möjlighet att detektera försvararen med radar, och därmed låsa och avfyra sina vapen. Waldenström likställer ett ytstridsfartygs utnyttjande av skärgårdsavsnitt som radarskydd med en stillaliggande ubåt på botten, då denna blir svår att urskilja från klippformationer med sonar, liksom fartyget är svårt att urskilja från en ö.42 Waldenström tar i sin avhandling upp exempel som försvårar en befälhavares handlingsutrymme vid anfall av en kust. Om en befälhavare t.ex. skall landsätta trupp med hjälp av ett RoRo-­‐
fartyg43 bestäms handlingsfriheten av terrängen i inloppet. Eskortens väg bestäms utifrån premisserna där eskorten kan gå, och fientliga stridskrafter inte kan påverka dem – till exempel en skärgård där öar ger skydd mot radarmålsökande sjömålsrobotar. En skicklig fartygschef kan till och med göra det komplicerat att detektera ett fartyg med helikopterburen radar.44 Detta utnyttjas givetvis av båda sidor. Men försvararen av en kust har en utvecklad taktik för detta, vilket en högsjöflotta inte har. Går detta att prediktera? 3.1 Två antaganden om modern sjöstrid Syftet med von Schmalensee uppsats var att undersöka huruvida Hughes idéer om stridseffektiviteten hos ett ytstridsfartyg förbättrar prediktionen hos Lanchesters kvadratiska lag, samt huruvida det finns ett samband mellan den första effektiva salvan och förluster vid stridens slut.45 I syfte att göra detta använde sig von Schmalensee av en modifierad version av Lanchesters kvadratiska lag. För att implementera Hughes tankar om stridseffektivitet i Lanchesters N2-­‐law krävdes ett 39 Jœrgensen, Tim, Sloth, s. 24
40 Waldenström, Christofer, s. 41 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat, s. 196 42 Waldenström, Sea Control Through The Eyes of the Person Who Does It, s. 86 43 ”Roll on-­‐ Roll off”, ett fartyg som vanligtvis används för att skeppa fordon av olika slag. Rent militärt kan det användas för en landsättning av mekaniserade förband. 44 Waldenström, Sea Control Through The Eyes of the Person Who Does It, s. 89 45 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 21 8 stridsvärde på ett specifikt fartyg baserat på dess verkansförmåga under hela dess livstid. Fartygets stridseffektivitetsvärde46 adderas sedan med övriga fartyg i styrkan, på så sätt skapas ett stridsvärde för hela styrkan, striden ut.47 Detta är komplicerat då Hughes formel tar hänsyn till stokastiska händelser i striden och kräver kunskap om vilken styrka som kommer att öppna eld först samt den exakta storleken på salvan som avfyras. Detta skulle von Schmalensee tolka in i Lanchesters lag som till grunden är en deterministisk modell, men i spelet vet analytikern på förhand inte vem som öppnar eld först eller hur stor salvan är. Resultatet av von Schmalensee matematik resulterade i en ekvation som beskriver förhållandet mellan vapenarsenal och den fientliga styrkans skyddsförmåga.48 von Schmalensees modifikation av Lanchesters N2-­‐Law beskrivs enligt följande49: A! =
(A1 " Ab1... + A f " Abf )2 # (B1 " Ba1... + B f " Baf )2
(Ab1... + Abf )
Ab1 =
0, 9A1R bt + bs
A∆ = Antalet enheter kvar i styrka A efter stridens slut A1, f = Antal fartyg av en viss typ i styrka A Ab1, f = Antalet salvor fartyget kan avfyra för att med säkerhet försätta det fientliga fartyget ur stridbart skick. Detta värde beror på motståndaren fartygstyper A1R = Antalet sjömålsrobotar ombord ett av fartygen A1. Konstanten 0,9 har von Schmalensee hämtat från Hughes beräkningar50 och beskriver sannolikheten (H) för en tekniskt fungerande sjömålsrobot, dvs. 9 av 10 robotar avfyras med säkerhet från fartyget. bs = beskriver den genomsnittliga mängden fientliga sjömålsrobotar ett fartyg ur styrka B kan avhaka eller bekämpa med tid-­‐i-­‐målet-­‐koordinerad salva. 46 I von Schmalensees uppsats i form av hur många sänkande salvor ett fartyg kan avfyra. 47 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 15 48 Ibid, s. 15 49 Ibid, s. 18 50 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat, s. 280 9 bt = Antalet sjömålsrobotar som krävs för att försätta ett generellt fartyg ur styrka B ur stridbart skick. I von Schmalensees ekvation testas inte denna parameter som variabel utan som konstant. I samtliga av hans experiment krävs det endast en träff51. Om stridsvärdet för styrka B är större än styrka A kommer ekvationen inte att kunna lösas då det inte går att dra roten ur ett negativt tal. I detta fall byter styrkorna plats i formeln, och en förutsättning är att dividera med Ba1 istället för Ab1. Detta för att dividera med mängden sammanlagda sänkande52 salvor för styrka B i stället för A. Det som är intressant med von Schmalensee ekvation är att vi nu har en möjlighet att prediktera utnötningsstrid med sjöstyrkor utifrån olika parametrar. Vi kan dock bara testa en åt gången. I Två antaganden om modern sjöstrid testar von Schmalensee parametern ”Aktiva motåtgärder”53 i form av luftvärnssystem. von Schmalensee tog fram en ekvation för beräkning av luftvärnets effektivitet, för att sedan multipliceras in i den modifierade ekvationen i form av variabeln bs. von Schmalensees beräkning av luftvärnets effektivitet beskrivs enligt följande54: x
( ! r ! h)
bs = v
e
x = Luftförsvarspjäsens effektiva räckvidd i meter. v = Hastigheten på den fientliga sjömålsroboten uttryckt i m/s. r = Eldhastigheten för luftvärnspjäsen uttryckt i skott per sekund. h = Träffsannolikhet av ett skott från luftvärnspjäsen mot ett specifikt mål. För 10% chans – 0,1. För 20% chans – 0,2 osv. e = Eldledarens tidsåtgång för målskifte ombord på det försvarande fartyget. Ekvationen ger en möjlighet till att testa flera parametrar förutsatt att man testar en åt gången. Systemet är därmed mycket tidskrävande och är en av anledningarna till varför avgränsningarna blir stora. Intressant att belysa är att von Schmalensee i sin uppsats testar luftvärnssystemet som skydd i motsats till denna uppsats 51 Ett sunt antagande, då det finns få fartyg som klarar av att fortsätta strida efter mer än en träff av en sjömålsrobot. Liksom en torped är ett sänkande vapen sätts ett fartyg lätt ur stridbart skick av en robot. I dessa experiment används dessutom fartyg av korvetts storlek, varför konstanten kan anses gälla. 52 Det görs ingen distinktion mellan begreppen ”ur stridbart skick” och ”sänka” i dessa spel. Om ett fartyg sätts ur stridbart skick eller sänks är resultatet desamma – det kan inte verka eller påverka motståndaren markant. 53 Andersson, Kurt; Axberg, Stefan; Eliasson, Per; Harlin, Staffan; Holmberg, Lars; Lidén, Ewa; Reberg, Michael;
Silfverskiöld, Stefan; Sundberg, Ulf; Tornérhielm, Lars; Vretblad, Bengt samt Westerling, Lars, Lärobok i Militärteknik vol.
4, Försvarshögskolan, Stockholm 2009, s. 15 54 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 27 10 frågeställning som behandlar signaturreducerande åtgärder. Luftvärn är en form av aktiv motåtgärd som ställs mot den passiva signaturreduceringen, men vilket av dessa är egentligen adekvat att testa? John C. Schulte skriver i sin uppsats från 1994 An Analysis of the Historical Effectiveness of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare att sett ur ett historiskt perspektiv finns det endast ett bekräftat fall där ett aktivt motmedelsystem i form av luftvärn varit användbart mot en inkommande sjömålsrobot.55 Han kommer i sin analys av de historiska robotstriderna fram till att passiva56 system har varit långt mer framgångsrika. Samtidigt nämner Schulte att mer data måste behandlas för att verkligen säkerställa stridseffektiviteten att med aktiva vapen eliminera hot utifrån. Schultes uppsats publicerades för nästan 20 år sedan, mycket har hänt vad gäller utveckling av sjömålsrobotar sedan dess. Detta bekräftas av Nils Eric Rönnblad, produktutvecklare på Försvarets materielverk för målsökare på svenska Robot 15. Rönnblad påpekade att Royal Navy i England har gått i rakt motsatt riktning vad gäller utveckling av försvarssystem, de är ledande inom hardkill-­‐system idag. Rönnblad tillägger att mycket inom målsökning de senaste åren och de äldre modellerna av radarmålsökare är lättare att lura. 57 Schulte avslutar sin avhandling med slutsatsen: för skydd mot sjömålsrobotar bör s.k. ”soft-­‐kill” system användas. Alla fartyg som skall strida i kustnära farvatten bör vara utrustade med REMs, vara signaturanpassade och utrustade med andra avhakningssystem för avledning.58 Denna uppsats, liksom von Schmalensee behandlar en generell västerländsk sjömålsrobot med radarmålsökare. Den testar principerna och förhållandena inom sjöstrid. Även om det finns möjlighet att inkludera både ir-­‐, doppler-­‐, gps-­‐, sökare med reglerbar uteffekt och signalsökande dito är det extremt dyrt59. Alla dessa funktioner kan testas en åt gången och denna uppsats avgränsar sig till att testa variabeln mot radarmålsökande sjömålsrobotar, som ofta utgör huvudmetoden för målsökning.60 3.2 Gustav von Schmalensees resultat von Schmalensee spelade tre olika stridsfall, alltid med ojämnt antal fartyg. Lanchesters N2-­‐law beskriver inte jämna styrkeförhållanden så detta är inte aktuellt. I alla fallen hade sida A, 10 fartyg och sida B, 6 stycken. Samtliga fartyg bestyckade med 55 Schulte, An Analysis of the Historical Effectivenes of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, s. 35 56 Schulte menar här de s.k. ”Softkill”-­‐systemen 57 Intervju med Nils Eric Rönnblad, FMV, AK Ledningsystem, 2013-­‐04-­‐23 58 Schulte, An Analysis of the Historical Effectivenes of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, s. 39 59 Rönnblad, intervju, 2013-­‐04-­‐23 60 Ibid, 2013-­‐04-­‐23 11 åtta sjömålsrobotar. Skillnaden i stridsfallen var variationen av luftförsvarskapacitet. I scenario 1 spelades styrkorna med samma förmågor vad avser luftförsvar. I scenario 2 gavs ett skyddsöverläge till den svagare styrkan i form av en extra luftvärnspjäs. I scenario tre fick den starkare sidan samma fördel.61 På detta sätt fick von Schmalensee ut statistik som påvisade hur pass väl de olika modellerna predicerade utfallet för striden och huruvida första effektiva salvan hade någon korrelation med stridsutfallet. På samma sätt avser jag att ändra skyddsfördelen hos styrkan genom att ge den svagare sidan skydd i form av geografi. von Schmalensees resultat visade att det finns en tendens att den modifierade kvadratiska lagen predicerar 2,6 skalsteg62 bättre än Lanchesters grundform i scenario 2 där den svagare styrkan gavs ett skyddsövertag, vidare resulterar studien i en stark korrelation mellan den första effektiva salvan och stridens utgång63. 4. Metod 4.1 Design Samtliga strider utkämpade med sjömålsrobot sedan sänkningen av den israeliska jagaren Eilat 1967 har utkämpats i amfibiska förhållanden64. Sammanlagt har det mellan åren 1967 och 1992 avfyrats 222 sjömålsrobotar65 varav 80 % av dessa avfyrades under de irakiska attackerna på handelsflottan i Persiska viken mellan 1981-­‐88. En betydande majoritet avfyrades mot fartyg som inte kunde försvara sig själva.66 För att testa Jœrgensens påstående huruvida en på pappret överlägsen motståndare kan slås av en svagare styrka i skydd av en amfibisk miljö jämfördes resultaten från två olika scenarier med prediktionen av den modifierade kvadratiska ekvationen. För att eliminera alla övriga parametrar förutom geografin utfördes spelen under samma förhållanden som von Schmalensees experiment, och kunde därför jämföras med resultaten från Två antaganden om modern sjöstrid. Att experimentera innebär att under kontrollerade former undersöka specifika faktorers egenskaper eller förhållanden67, i detta fall teorierna kring geografins inverkan på strid samt robotens förmåga att detektera och låsa på mål som ett 61 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 13-­‐14 62 von Schmalensee har i sin statistik använt ett one-­‐sample t-­‐test. 63 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 20 64 Schulte, An Analysis of the Historical Effectiveness of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, s. ix 65 Ibid, s. 16-­‐18 (enligt tabell) 66 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat, s. 149 67 Denscombe, Martin, Forskningshandboken, Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 75 12 resultat av denna. Det enklaste sättet att genomföra detta på är att införa denna variabel medan alla övriga faktorer hålls oförändrade. Endast då kan vi se den införda variabelns verkan i resultatet68. Detta är grunden till varför experimentet ligger nära von Schmalensee. Efter att scenarierna spelats ut, räknades sannolikheten för träff med sjömålsrobot i amfibisk miljö fram69 och multiplicerades in som en koefficient i Lanchesters modifierade ekvation. Styrkeförhållandena ändrades och resultatet av scenario 2 och 3 jämfördes med prediceringen för att utröna hur pass väl formeln predicerat stridsutfallet. Försöket genomfördes som en serie krigsspelsdueller på Försvarshögskolan i Stockholm, där testgruppen parades ihop slumpvis för att möta varandra en mot en. Spelen genomfördes på åtta seriekopplade datorer så att fyra spel kunde spelas samtidigt. Varje deltagare spelade fem spel. Liksom i von Schmalensees experiment lades en maxgräns på 30 verkliga minuter. Med anledning av det stora operationsområdet sattes tempot i spelet till tio gånger verkligheten. 4.2 Deltagare Deltagarna i detta experiment har liksom urvalsgruppen i von Schmalensees experiment läst 26 högskolepoäng marintaktik och består av 16 stycken sjökadetter ur OP 10-­‐13. Samtliga har samma erfarenhet vad gäller taktiska bedömanden och har vid marintaktiska kurserna spelat sjökrigsspelet tidigare. Urvalsgruppen stämmer alltså överens med von Schmalensee, vilket medger att experimenten från de två uppsatserna kan jämföras. 4.3 Krigsspelet Simple Surface Warfare Model (SSM) är först framtaget av Christofer Waldenström i hans doktorsavhandling ”Supporting Dynamic Decision Making in Naval Search and Evasion Tasks”.70 SSM har sedan vidareutvecklats av Försvarshögskolan till ett sjökrigsspel där officerare och kadetter ges möjlighet att utbildas i taktiska dilemman och beslut. Spelet är framtaget för att testa de högre ledningsskikten i sjökrigföring, dvs. flottilj-­‐ och divisionsnivå snarare än taktiskt bedömande för enskilt fartyg. Spelet har 68 Ibid, s. 77 69 Antalet totalt avfyrade robotar dividerat med antalet träff. (Se Schulte s. 16-­‐18) 70 Waldenström, Christofer, Supporting Dynamic Decision Making in Naval Search and Evasion Tasks, doktorsavhandling, Stockholms Universitet, Stockholm, 2011, s. 19-­‐21 13 möjlighet att skapa både landgående och sjögående enheter. Dessa kan programmeras enligt önskan i nästan alla avseenden vilket gör spelet till en bra plattform för experiment där en enskild variabel kan isoleras och testas. Enligt Ledningsvetenskapliga avdelningen på Försvarshögskolan71 skall SSM ta högst två timmar att lära sig att spela så pass väl att spelarna kan fokusera på det uppdrag och taktiska problem som scenarierna utgör. I mitt experiment gavs deltagarna 20 minuter att lära sig spelet innan spelstart. Författaren bedömde scenarierna som mycket enkla, vilket tillsammans med det faktum att alla i testgruppen tidigare spelat betydligt mer avancerade operationer gör att ca 20 minuters repetitionstid bör räcka innan spelstart. Bild 1. Lägesbild för spelare från SSM, ett fartyg är redo för robotinsats. Till höger syns information om aktuellt fartyg, sensorer samt tid. Där finns även en ruta för Maritime Recognized Picture (RMP), känd lägesbild för befälhavaren. Runt öar och kust syns ”blått” vatten, fartyg inom detta område spelas med signaturreducerande åtgärder. 4.4 Uppgift Rollen som befälhavare över en styrka gavs till varje individ innan spelens start. Sjöstyrkan bestod av samma typ av fartyg på båda sidor, samtliga av ytattackskaraktär. Uppgiften för striden var att inom tidsramen detektera och eliminera motståndaren inom operationsområdet. Ett fartyg ansågs utslaget då det satts ur stridbart skick. I von Schmalensees experiment uppmanades spelarna på 71 SSM – A Multiplayer Naval Warfare Game, instruktionsbok till Simple Surfare Warfare Model, Försvarshögskolan, Stockholm, Ej publicerad 14 båda sidor att söka stridskontakt, och detta för att undvika allt för defensivt agerande. Detta gjordes även i detta fall, återigen, för att minska skillnaderna i de ingående parametrarna. 4.5 Scenarier För att göra mätningarna spelades tre olika scenarier sjöstridsdueller mellan två sjöstyrkor. Fartygen som spelades med är en generell korvett i deplacementstorlek 500-­‐1000 ton, varav alla var bestyckade med 8 sjömålsrobotar var. Inga folkrättsliga krav ställdes på spelarna innan eldöppnande i syfte att minimera de ingående parametrarna i spelet. Samtliga scenarier spelades i en spelmiljö konstruerad för taktiska utbildningar på Försvarshögskolan, dvs. samma område som testgruppen och författaren spelat under de marintaktiska utbildningarna. Scenariomiljön används även under utbildning av högre officerare i marintaktik. Scenarierna utspelar sig utanför italienska kusten där en bit av den svenska skärgården klippts in för att skapa ytterligare en dimension av amfibisk miljö. Detta område medger således dels öppet hav men även amfibiestrid. Viktigt att poängtera är att så länge fartygen håller sig på öppet vatten (vitt) i spelet så anses de ligga på öppet hav, dvs. fartygen kan ej dra fördel av miljön för skydd emedan den ligger på blått vatten (kustnära) så simuleras chansen för träff och detektion i spelet som om fartyget aktivt vidtog åtgärder för signaturreducering. Den modifierade ekvationen visar den starkare sidans numerär efter stridens slut. I och med detta skrivs alltid den starkare stridsgruppen som styrka A och den svagare som styrka B. I scenario 1 och 2 består styrka A av 10 fartyg, och sida B av 6 dito. I scenario 3 ändras förhållandena, styrka A har då 6 fartyg och styrka B 4 stycken. I samtliga spel har varje fartyg en luftvärnpjäs med samma kapacitet att bekämpa inkommande sjömålsrobotar. I scenario 1 spelades styrka A mot styrka B fritt till havs. Detta scenario är intressant då det är jämförbart med von Schmalensees experiment. Resultatet kan befästa eller falsifiera den modifierade ekvationen då scenariot i sig är ett ultimat förhållande att testa Lanchesters två ekvationer i72. Det är även det scenario som starkast bör visa effekten av den första effektiva salvan. I scenario 2 har den svagare sidan getts en skyddsfördel i form av geografi, en möjlighet att försvåra för motståndaren att dels 72 von Schmalensee, Gustav, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 13 15 detektera fartygen men även för roboten att detektera ytmålet när radarmålsökaren tänts. Detta är typiskt scenario för en marin som nyttjar fleet-­‐in-­‐being73 och består av någon form av invasionsförsvar där ett starkare hot utifrån kan väntas. Syftet med detta scenario är att empiriskt studera den totala träffsannolikheten mot ett ytstridsfartyg som nyttjar terrängen till sin fördel i form av skydd. Detta scenario bör gynna den svagare styrkan och ett annat utfall förväntas av striden. Den modifierade ekvationen förväntas predicera sämre i förhållandet till utfallet än i scenario ett. I scenario 3 har styrkeförhållandet ändrats. Styrka A ges 6 fartyg och styrka B 4 dito. Uppställningen inför duellen är densamma som inför scenario 2. Anledningen till att styrkeförhållandena ändrats beror på tidigare experiments svårigheter för en individ att ensam hantera ett stort antal enheter samtidigt74. Det torde vara enklare för en spelare att på ett mer naturtroget sätt hantera styrkan taktiskt i givna numerärer. Styrkeförhållandet har satts för att efterlikna förhållandena i scenario ett och två så långt som möjligt. Utan att ändra ingående parametrar i fartygens kapacitet75. Resultatet från scenario 3 jämförs mellan prediceringen från den von Schmalansees hughesmodifikation av Lanchesters N2-­‐law och författarens version av densamma. 4.2 Procedur Spelet genomfördes med åtta stycken parkopplade datorer. En klientdator i varje par agerade server för spelet. Således kunde fyra par ur testgruppen spela ett scenario samtidigt. Spelarna satt mitt emot varandra och sikten mot motståndarsidan var därmed skymd. En spelare kunde således endast se sin egen sida, vilket författaren bedömer inte har någon taktisk inverkan på stridsutfallet. Ingen person ur testgruppen fick heller byta sida mellan spelen för att på så sätt nyttja kunskap om var den andra styrkan befinner sig vid spelstart. 73 Ångström, Widén, Militärteorins grunder, s. 227-­‐228 74 Ibid, s. 24 75 I scenario 1 & 2 är den större styrkan 40 % större, i scenario 3, 34 %. 16 På respektive klientdator presenterades aktuell lägesbild: Bild 2. Här presenteras spelområdet, ”MEZ” för scenario 1. Fågelvägen är det ca 160 nautiska mil76 från norr till söder. Scenario 2 och 3 spelades under kustnära förhållanden: Bild 3. Den anfallande styrkan (A) startade till havs och styrka B inomskärs i skydd av skärgårdsterrängen. Styrka A uppmanades att söka strid vid kusten. Fågelvägen är det ca 100 nautiska mil77 mellan styrkorna vid start. 76 Ca 300 km 17 Området visades för spelarna innan start. I samtliga scenarier har avstånden kortats ned för att påskynda striden. Dock är styrkorna vid start väl utanför respektive motståndares radar-­‐ och vapenporté vilket medger omfattning om spelaren så önskar. I scenario 2 och 3 instruerades deltagarna i styrka B att hålla sig inomskärs och på ”blått” vatten eftersom detta är vad experimentet avser att testa. I de fallen det ännu finns fartyg kvar på båda sidor beror detta på att tiden tagit slut eller att båda sidor avfyrat hela sin robotlast. I de fallen hela speltiden utnyttjats och ena sidan avfyrat sin vapenlast och den andre har tillräckligt antal robotar för att slå ut motståndaren om tid getts, har den ansetts eliminerad, dvs. lika med 0. 4.7 Mätningar Experimentet skulle påvisa skillnaderna mellan den modifierade kvadratiska lagen till havs samt i en amfibisk miljö, dvs. hur pass väl den kan prediktera ett sjöslag i närheten av en kust. Information om styrkeförhållanden, totalt avfyrade robotar, samt robotar som enskilt eller samtidigt satt ett fartyg ur stridbart skick noterades.78 Utifrån spelens resultat räknades sannolikheten för träff med sjömålsrobot ut för att försöka förbättra prediktionen hos modellerna. Detta gjordes genom att multiplicera in koefficienten för träff (H) i den modifierade ekvationen. Vidare skulle spelens resultat falsifiera eller styrka Jœrgensens påstående att en svagare styrka kan dra nytta av geografin som skyddsfördel vid försvar av en kust. 4.8 Skydd Två skyddsfilosofier finns vad gäller skydd av fartyg. Klassiska ballistiska skydd i form av plåt, stål och vattentäta skott. Detta lever kvar i moderna fartyg, även om det främsta skyddet består i att förhindra upptäckt och därmed undgå verkan79. Moderna ytstridsfartyg använder nästan alla någon form av signaturreducerande åtgärder som t.ex. smygkapacitet, avhakningssystem och taktiskt uppträdande. Vid strid i kustmiljö utsätts fartygen också för traditionella markvapen varför vissa utrymmen ombord, som brygga och stridsledningscentral, förstärkts med ballistiska skydd.80 Skydd kan utgöras av olika verksamheter eller åtgärder ända från en enkel handbrandsläckare upp till strategisk-­‐ och politisk nivå.81 Var finner vi det skyddet vi avser att testa? 77 Ca 190 km 78 Dessa presenteras i Bilaga 1 79 Andersson, Kurt; Axberg, Stefan; Eliasson, Per; Harlin, Staffan; Holmberg, Lars; Lidén, Ewa; Reberg, Michael; Silfverskiöld, Stefan; Sundberg, Ulf; Tornérhielm, Lars; Vretblad, Bengt samt Westerling, Lars, Lärobok i Militärteknik vol. 4, s. 253-­‐254
80 Ibid, s. 254 81 Ibid, s. 14 18 Bild 4. Skyddslöken, presenterad i Militärteorins Grunder, vol 4. Den presenterar de olika medel av skydd som är möjliga att nyttja. Hur mäter man skydd? von Schmalensee skapar i sitt experiment en formel för beräkning av luftvärnspjäsens effektivitet. Med Lanchesters modifierade N2-­‐law testar von Schmalensee stridseffektivitetsvärdet hos en styrka genom att tilldela denna en ytterligare luftvärnspjäs. von Schmalensee behandlar underrubriken ”aktiva motåtgärder” i sitt experiment i form av luftvärnpjäsernas kapacitet som skyddsfördel eller ej.82 Denna parameter avses inte att testas som variabel utan som konstant. Om vi lyfter blicken och ser på rubriken ”Förhindra upptäckt” ingår där signaturreducerande åtgärder, av von Schmalensee beskrivet som komplext varför han valt att inte behandla rubriken.83 Denna uppsats avser att testa signaturreducering som skyddsfördel och det är av denna anledning som fartygen i scenario 2 och 3 har placerats i simulerad radarskugga. I övrigt har samtliga parametrar eliminerats genom att ge fartygen samma förutsättningar: •
De måste alla delta i striden, dvs. deltagarna har ingen möjlighet att dra sig ur den. •
Samtliga har försetts med exakt samma vapensystem, riktmedel och mängd. 82 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 16 83 Ibid, s. 16 19 •
Signaturreduceringen utgörs av skydd i skärgårdsterräng, men ingående värden i fartygen är densamma, storlek, topphastighet, försvar, lägesbild, antal beslutsfattare och förmågan att upptäckas. •
Samtliga fartyg har samma typ av sensorer och portéer. •
Förmågan till att förhindra verkan och reducera restverkan elimineras då inga minor använts samt att alla fartyg anses satta ur stridbart skick av en robot, dvs. att en träff av en robot i spelet sänker ett fartyg. 5. Resultat 5.1 Statistisk Behandling Alla uträkningar står att finna i bilaga 1. För att få någon form av transparens mellan von Schmalensees resultat och författarens egna har samma metod för att redovisa resultaten statistiskt använts. Scenario 1 har inte tagits med i beräkningen då samtliga modeller predicerar samma resultat. Dock står utfallet och sannolikheten för träff med robot utomskärs med i bilagan. För att räkna ut hur pass väl modellerna predicerar utfallet användes ett One sample t-­‐test. För att göra detta räknades ett absolutfel ut för respektive predicering gentemot scenario 2 och 3. Felen beräknades på den vinnande sidan, då ekvationerna inte beskriver en strid där båda parter har fartyg kvar. I de fall sida B gått vinnande ur striden jämfördes hur väl modellerna predicerade den vinnande parten gentemot varandra. Viktigt är då att notera vilken sida som faktiskt vann. Det är egentligen enkelt eftersom ekvationen inte skulle gå att lösa ut i annat fall. Ett exempel: i scenario 2 spel 1 blev utfallet att sida B hade 6 fartyg kvar, ursprungsformlerna predicerade att A skulle ha 8 fartyg kvar efter striden, och om vi lägger till den faktiska träffsannolikheten (H) blev utfallet att B skulle ha 5,6 fartyg kvar. Absolutfelet för Hughesmodifikationen gentemot utfallet är således 8-­‐0= 8, och med (H)-­‐värdet 6-­‐5,6=0,4. Sedan räknades differensen för absolutbeloppen fram: 8-­‐
0,4=7,6. Dessa absolutdifferenser testades i ett t-­‐test för att se hur pass de skiljer sig från 0. Hade resultatet blivit 0 så betyder det att båda modellerna predicerade likadant. Blir värdet positivt betyder det att prediceringen med (H) predicerat bättre än Hughesmodifikationen i original. Har värdet blivit negativt hade von Schmalensees modifikation predicerat bättre än (H)-­‐versionen. 20 I både scenario 2 och 3 så blev utfallet av t-­‐testet att medelvärdet skiljer sig signifikant från noll. Och detta med ett positivt värde, dvs. att i båda fallen där den faktiska sannolikheten räknats in har ekvationen med predicerat bättre i utfallet för den vinnande sidan (B), än Hughesmodifikationen. Medelvärdet för scenario 2 är 4,56 och signifikant skiljt från noll, t-­‐värde 3,426, df 11, och p= .00056 (p<0,05) vilket är mycket lågt Chansen att slumpen utgjorde resultatet är 0,5%. Värdet skall ligga under 0,05 (5%) för att vi skall kunna utesluta att slumpen utgjorde resultatet. I scenario 3 så predicerade (H)-­‐versionen bättre även där, medelvärdet = 2,9, t = 3,9, df=11 och p= .002, dvs. att det är mycket liten chans att slumpen utgjorde resultatet varför signifikansen kan betros även i detta fall. Resultat av t-­‐test (two tailed): Mean
Scenario 2
Scenorio 3
t-värde
df
4,566667
3,42646
2,9
3,9007
p
11
11
0,005658
0,002474
Att beakta i ekvationen med faktisk sannolikhet för träff är att det är sida B och inte A som går vinnande ur striden. Modellen predicerar inte bara bättre för den segrande sidan, den predicerar även ”rätt” vinnare i detta fall. Stämmer påståendet att utfallet för striden är lika oavsett geografisk placering så bör sida A i scenario 2 och 3 har fler fartyg kvar än styrka B trots att denna stred i skydd av den amfibiska miljön. Genom en korrelationsanalys får vi fram följande resultat: Scenario 2 Enligt Pearsons visar (r)= -­‐0,87 där p=.00056 i. Värdet beskriver en korrelation mellan -­‐1 och 1 där 0 innebär inget samband. Vi ser här att resultatet visar ett starkt samband mellan styrka B:s numerär gentemot styrka A då styrka B utkämpar striden i en amfibisk miljö varav chansen att slumpen utgjort resultatet är p= ≤ 0,05. Vi kan alltså inte påstå att det inte skulle vara någon skillnad för utfallet om den ena parten stridit enligt experimentets avgränsningar, således kan vi inte Falsifiera Jœrgensens teori. 21 Scenario 3 Även i det sista scenariot ser vi en korrelation mellan sida Bs utfall då denna strider i amfibisk miljö mot en motståndare som ligger fritt till sjöss. Där r= -­‐0,61 och p= ≤0,05. Träffsannolikhet (H) Träffsannolikheten för sjömålsrobot har beräknats till H=0,238 mot ett örlogsfartyg utomskärs och H=0,047 inomskärs för en radarmålsökande robot mot ett örlogsfartyg som aktivt försvarar sig självt, förutsatt att den vidtar signaturreducerande åtgärder vid tillfället. 5.2 Sammanfattning av resultat Experimentet gick ut på att försöka falsifiera Jœrgensens teori om sida B:s fördel vid strid i amfibisk miljö. Resultatet visar att utfallet inte blir densamma om den svagare sidan strider med skyddsfördel av geografin, vi kan alltså inte falsifiera teorin. Det svårt att säga hur stor fördel och inverkan variabeln geografi har. Vi kan endast anta att den i detta fall har en påverkan, och att den är statistiskt signifikant. Vidare så visar resultaten att om koefficienten för den faktiska sannolikheten multipliceras in så predicerar sannolikhetsekvationen bättre än von Schmalensees ursprungsmodifiering av Lanchesters N2-­‐Law, förutsatt att (H) i detta fall stämmer överens med verkligheten. Studerar vi även resultaten av spelen i bilaga 1 så ser vi en tendens att sida B i scenario 2 och 3 i skydd av terrängen allt oftare för möjlighet till det första effektiva eldöppnandet. Detta bidrar givetvis till resultatet då von Schmalensee i sin studie kan påvisa sambandet mellan spelens utfall och det första effektiva eldöppnandet.84 Således har försvararen av ett kustområde en stark fördel redan i möjligheten att skjuta den första effektiva salvan, och därmed decimera motståndarens kapacitet till anfall. En intressant parallell kan dras till den svenska djupförsvarsdoktrinen, som bestod av ett försvar i lager, där attackflyget med robot skulle decimera motståndarens landstigningsföretag, och på det sättet attackera motståndaren effektivt först.85 84 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 20 85 Wedin, Lars, Flotta i motvind, FOI, Framsyn nr 1-­‐2004, s. 19-­‐20 22 6. Diskussion Uppsatsen undersöker teorin kring en kustflottas fördel vid försvar av en kust och huruvida den i skydd av en amfibisk miljö kan slå en på pappret överlägsen motståndare. Vidare söker uppsatsen svar på om det är möjligt att räkna fram en faktisk sannolikhet för träff med sjömålsrobot, dvs. om den bidrar till att förbättra en sjöstyrkas totala antal sänkande robotsalvor per enhet, och utreda huruvida prediktionsmodellerna kan förbättras på detta sätt. Syftet med uppsatsen var således att försöka falsifiera Jœrgensens teorier kring en kustflottas fördel vid försvar av en kust, samt att jämföra huruvida prediktionsförmågan hos den av von Schmalensee modifierade kvadratiska lagen kan förbättras med en koefficient för den faktiska sannolikheten för träff med sjömålsrobot i en kustnära miljö. Teorin att en underlägsen stridsgrupp eller flotta med en utvecklad taktik för den komplexa miljön står sig väl mot en överlägsen motståndare som anfaller utifrån havet gick ej att falsifiera i detta experiment. Studien visar starka tendenser till den försvarande styrkans fördel i detta fall. Resultatet av studien visade att det inte går att utesluta att utfallet blir annorlunda vid den svaga styrkans skyddsfördel inomskärs. Ett skydd av den karaktären behöver inte vara beroende av terrängen, i just detta fall är det som bekant radarskuggan som försvårar striden. Jœrgensen menar att de synergieffekter som en kust utgör försvårar striden ytterligare och detta medger både fördelar och nackdelar för respektive sida. I testen som genomförts i denna uppsats bygger fördelarna av geografin på att den försvarande styrkan försämrar träffsannolikheten hos motståndarens robotar. Emellertid är detta inte det enda sätt som geografin kan utnyttjas på. Ett annat exempel på utnyttjande av farvatten nära kusten gjordes 1973 då Syrianska sjöstridskrafter använde sig av en kreativ men tvivelaktig metod. Under det andra slaget vid Latakia natten den 10:e oktober, i det arab-­‐isrealiska kriget använde de syrianska styrkorna uppankrade handelfartyg som skydd mot robotattacker. Fartygen exponerade sig endast när de själva avsåg att avfyra sin robotlast. Av åtta robotar avfyrade mot de syrianska styrkorna träffade fem, varav två träffade handelsfartygen,86 En träffsannolikhet på (H)=0,37. Problematiken för större fartyg att strida invid en kust utan att exponera sig själva har varit känt sedan introduktionen av den första torpeden. Torpeden gav mindre fartyg möjligheten att utgöra större hot mot slagskepp och kryssare, så länge de inte 86 Schulte, An Analysis of the Historical Effectiveness of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, s. 6-­‐7 23 behövde möta dessa hot till havs. Den brittiske historikern och sjöstrategen Sir Julian Stafford Corbette föreslog redan innan första världskriget att en mindre marin styrka bestående av torpedbåtar, små ubåtar och minspärrar som det bästa sättet att möta hotet vid en försvarad kust.87 Även då denna uppsats påpekar bristerna hos högsjöflottor finns det givetvis exempel då taktiken har lyckats anpassas utefter de befintliga fartygens förutsättningar. Hela den amerikanska operationen vid Solomon-­‐
öarna88 under andra världskriget är ett exempel. Steve J. Coughlin, amerikansk sjöofficer, beskriver hur den dåvarande amerikanska kommendören Arleigh Burke’s ändrade uppträdandet med de befintliga jagarna. Normalt uppträdde en sjöstyrka bestående av kryssare och jagare i en kolumn, med jagarna i spetsen för att tidigt detektera fienden. Bakbundna av högre chefers krav på säker identifiering innan attack förlorade jagarna sitt överraskningsmoment gentemot de japanska styrkorna. Burke ändrade då sitt uppträdande och delade upp styrkan i två divisioner, där den första divisionen anföll i skydd av mörkret med torpeder. När de japanska styrkorna girade upp för att besvara elden genomförde Burke’s andra division en omfattning och kunde på detta sätt anfalla utan risk för att utsättas för torpedföretag. Denna taktik var ideal för förhållandena utanför Salomon-­‐öarna, och ett bra exempel på hur taktiken anpassats till amfibiska förhållanden.89 Vidare tar Coughlin upp komplexiteten att använda robotar framtagna för strid till havs i en amfibisk miljö. En vanlig robot som många nationers flottor använder är den s.k. Harpoon-­‐roboten, av Coughlin beskriven som ett typiskt vapen framtaget för det kalla kriget. Harpoon-­‐
roboten togs fram för att träffa enskilda fartyg till havs, utan andra fartyg emellan målet och avfyrningsplatsen. I närheten av en kust finns det för många störande moment, handelsfartyg, fiskebåtar och civil sjöfart, dessa menar Coughlin, kommer sannolikt att användas som skydd av försvararen90. I scenario 2 och 3 förutsattes att sjöstyrkorna stred med samma typ av fartyg, samma typ av vapenlast och lika många robotar per fartyg. Experimentet förutsatte även att roboten endast hade möjlighet att målsöka med hjälp av en radarmålsökare som sitter på de flesta generella sjömålsrobotar. Resultatet av experimentet visar en korrelation av stridsutfallet mellan styrka A och B i scenario 2 och 3, vilket betyder att styrka A:s decimering är större i de fall striden utkämpats i skärgården. En förutsättning för 87 Corbette, Julian, Sir, Some Principles of Maritime Strategy, Tredition GmbH, Hamburg, 2012, s. 102-­‐104 88 Augusti 1942-­‐ November 1943 89 Coughlin, Steve J, Sucess in the Solomons: Littoral Warfare Lessons Learned, Naval War College, Newport, 2001, s. 5-­‐6 90 Ibid, s. 13 24 detta resultat är att försvararen använder sig av fartyg med smygkapacitet och aktivt vidtar signaturreducerande åtgärder. I experimentet avfyrades totalt 1701 sjömålsrobotar, vilket är mer än 38 gånger så många robotar som avfyrats i strid mot örlogsfartyg i verkligheten91. Resultatet vid uträknandet av träffsannolikheten utomskärs resulterade i att H=0,238. Dessa värden visade sig stämma överens med den historiska verkligheten. Schulte delar i sin studie upp träffsannolikheten efter de mål som robotarna avfyrats mot; civila fartyg, örlogsfartyg som kan försvara sig själva men inte gjorde det samt örlogsfartyg som faktiskt försvarade sig själva. Det senare är studerat i detta experiment. Schulte kommer i sin studie fram till att den faktiska träffsannolikheten med sjömålsrobot mot ett örlogsfartyg som försvarar sig själv är (H) =0,26492, och detta stämmer överens med uppsatsen empiri. Således bör vi kunna anta att även värdet (H) inomskärs gäller. Sannolikheten för träff inomskärs tycks vara förbluffande liten, enligt studien endast H=0,047, dvs. enligt ekvationen så skulle 20 stycken sjömålsrobotar krävs för att vara säker på att sätta ett fartyg ur motståndaren ur stridbart skick enligt prediktionsmodellen. Detta kan vara ett resultat av experimentets kliniska miljö, samt att spelet inte tar hänsyn till variabler som stridsmoral, logistikkedja och tekniska förfall under striden. von Schmalensee citerar i sin uppsats Clausewitz syn på segerbegreppet; ”Varje strid är en blodig och destruktiv jämförelse mellan krafterna, de fysiska och moraliska. Den, som till slut har den största summan kvar av båda, är segrare”.93 von Schmalensee resonerar kring begreppet och drar slutsatsen att dessa experiment endast testar de kvantifikatoriska parametrarna av modern sjöstrid och helt utelämnat moralen som påverkansfaktor94. Författaren bedömer att samma resonemang kan appliceras i detta fall, då experimentens art medvetet är mycket lika. I inledningen av denna uppsats citerar jag Hughes devis ”To know tactics, know technology”95 där han menar att den främsta taktikern håller sig alert med hjälp av kunskap om egna och fiendens system. Denna devis är en av grundstenarna i experimentets förutsättningar. Resultaten är baserade på att befälhavaren har kännedom om vapnet som han avses bekämpas med då han med hjälp av dessa kunskaper hittar idealförhållande mellan fartyg och ö i skärgården. För att klargöra 91 1701/44=38,6 92 Schulte, An Analysis of the Historical Effectivenes of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, s. 17 93 von Clausewitz, Carl, Om Kriget, Bonniers, Stockholm 1991, s. 206
94 von Schmalensee, Två antaganden om modern sjöstrid, s. 25 95 Hughes, Fleet Tactics and Coastal Combat, s. 33 25 bilden av detta kan vi göra en enkel beräkning av en radarmålsökares utbredning i förhållande till dess radarlob. Om befälhavaren tillskansat sig kännedom eller underrättelser om en radarmålsökares specifikationer, dess puls och utbredning, så vet vi hur ”väl” den ser, något vi kan kalla upplösning. En generell radarmålsökare, t.ex. en sådan som sitter på en äldre Harpoon, har en radarlob mellan 4-­‐6°, vilka använts i experimentet. Ponera att en robot med radarloben 4° används. 4° är lika med 70 milliradianer då 1°= 17,5 mrad. Känner befälhavaren till detta vet han även att radarloben på 10 kilometers avstånd är 700 meter bred och på 20 kilometer det dubbla. Detta är stora avstånd och det är svårt för en målsökare att efter upptändning detektera och låsa på ytmål (i synnerhet mindre fartygstyper) då upplösningen blir alldeles för dålig och målsökaren har svårt att avgöra skillnaden i ekon vad som är fartyg och ö.96 Detta är en bidragande (och verklig) faktor till varför sannolikheten för träff inomskärs blir så låg. Givetvis skulle detta ändras om befälhavarna har möjlighet att nyttja ytterligare applikationer på sjömålsrobotens målsökare så som de beskrivits tidigare i diskussionen. Norge använder sig av sin Pinguin-­‐robot med ir-­‐målsökare. Den låser på ett fartygs emitterande värmekällor och kan på så sätt i symbios med radarn avgöra vad som är fartyg och vad som är ö eller land.97 En studie i varför Norges marin beslutat att införskaffa dessa robotar ter sig som en intressant uppföljning i ämnet. De olika modellernas predicering i jämförelse mot varandra visade att då sannolikheten för träff multiplicerades in i ekvationen predicerar von Schmalensees ekvation bättre än i grundutförandet. I von Schmalensees experiment förutsätts det att roboten träffar målet då han endast multiplicerar in sannolikheten för en fungerande robot, dvs. att den faktiskt skjuts iväg när operatörer vill avfyra. Detta har visserligen ingen betydelse för stridseffektivitetsvärdet i form av luftvärn, roboten skjuts ned eller ej oavsett om den hade träffat målet så länge denna befunnit sig inom luftförsvarsportén. Frågan är hur många robotar som inte sköts ned och sedan missade målet, och vilken effekt detta hade på utfallet. Något som är värt att nämna är huruvida resultaten verkligen är sanningsenliga. Det finns en risk vid experiment att de artificiella ramarna kring spelen får testgruppen att känna sig observerade och i och med detta agerar annorlunda då de står i centrum för experimentet än i vanliga fall. Detta kallas för att testgruppen utsätts för observatörseffekten, eller Hawthorne-­‐
96 Rönnblad, intervju, FMV, 2013-­‐04-­‐23 97 Ibid. 26 effekt98. Hawthorne-­‐effekten kan enkelt beskrivas som en medarbetares eller testpersons annorlunda agerande då denne förstår syftet eller målet med arbetet som uträttas. De triggande faktorerna kan vara ekonomiska, sociala eller andra personliga skäl till att motivera sig själv vid arbete.99 I detta fall skulle det kunna vara insikt i vad författaren ”är ute efter” i sitt experiment. För att eliminera detta berättades inte mer än nödvändigt för testgruppen och således kunde författaren genomföra dolda studier under tiden. Forskningsetiska överträdelser kan av författaren inte urskiljas i detta experiment. Samtliga i urvalsgruppen har deltagit på frivillig hand och på samma premisser. Forskningsetik är något som vanligtvis hör samhällsvetenskapen till vid studier av individer, och dessa måste behandlas på ett etiskt försvarbart sätt. Det handlar om att forskaren med anledning av sin vilja till studie inte skall ha rättighet att ställa sig över urvalsgruppen och på något sätt behandla dessa oetiskt.100 Författaren bedömer att urvalsgruppen inte känner sig kränkta utav de taktiska restriktioner som givits dem som befälhavare under experimentet. Samtliga deltagare var nöjda och glada över att kunna vara behjälpliga vid tillfället för experimentet. Som grund för resultaten av spelet låg 12 spel i varje scenario, i detta fall påvisade sig skillnaderna i jämförelsen mellan prediceringarna vara signifikant. Statistisk signifikans är ofta viktig att ställa mot effektstorleken av densamma. Detta är viktigt att genomföra i större studier med många värden. I detta fall där urvalen var få så borgar det för ett gott effektvärde om resultatet är signifikant skiljt från noll, trots att så få värden låg till grund för t-­‐testet, vilket gäller i detta fall101. Avslutningsvis kan vi av studien konstatera att det finns många aspekter att testa i detta ämne, varav skyddet av radarskugga mot sjömålsrobot är en. Tanken att som anfallande styrka mot en kust försvara sig mot attackflyg är bara den svår att tänka sig. Som diskuterats i denna uppsats är många flottors taktik anpassad till högsjö, och även dess eget skydd. Bara problematiken med att urskilja fientligt flyg på radar ur all civil flygtrafik ger operatören endast sekunders förvarning istället för minuter.102 I en privat korrespondens mellan författaren och Wayne Hughes tar han upp svårigheterna med strid invid kusten och exemplifierar detta med den brittiska 98 Denscombe, Forskningshandboken, s. 80 99 Ibid, s. 155 100 Ibid, s. 193-­‐198 101 Kuylenstierna, Jan, Angående: statistisk signifikans, e-­‐post, 2013-­‐05-­‐13
102 Coughlin, Sucess in the Solomons: Littoral Warfare Lessons Learned, s. 8 27 flottans nederlag vid Darndanellerna 1915, Hughes påpekar i brevet: ”today's big blue water warships don't belong within 50 or 100 miles of an enemy coast. The defender may not WIN but he will make the cost to the blue water fleet UNACCEPTABLY GREAT”103 7. Förslag vidare forskning Det som inte mäts i denna uppsats är huruvida utbildningsstatus eller yrkeserfarenhet har betydelse för utfallet. Varför det vore intressant att i framtiden jämföra urvalsgrupper med olika bakgrund, till exempel personer som aldrig taktiserat, jämte en erfaren sjöofficer? Eller en civil person med lite taktisk erfarenhet, men många timmar framför Tv/Datorspel med strategiska inriktningar. Det vore intressant att i ett ytterligare experiment fastställa sannolikheten till havs för träff med robot mot ett fartyg som är bestyckat med två luftförsvarssystem som skyddsfördel. Utfallet av modellens predicering bör således skilja då de olika styrkorna har olika svårt att träffa målet eller penetrera dess luftförsvar. Hur pass väl stämmer detta med eventuell empiri? Vidare förslag till framtida forskning är att ytterligare addera någon av de komplicerande faktorerna vid kusten som t.ex. kustbatteri, flygstridskrafter, sjömålsrobotar med integrerade gps-­‐navigering och dito med dopplerradar104 samt minspärrar. 103 Hughes, Wayne, Angående: problematiken inom ”littoral warfare”, e-­‐post, 2013-­‐05-­‐20 104 Detta medger för radarn att avgöra vad som är ö och fartyg. Om ett fartyg rör sig minsta lilla intill en ö så låser målsökaren på ekot som rör sig i stället för det bredvid, då öar av princip alltid ligger stilla. 28 8. Källförteckning 8.1 Publicerade verk Andersson, Kurt; Axberg, Stefan; Eliasson, Per; Harlin, Staffan; Holmberg, Lars; Lidén, Ewa; Reberg, Michael; Silfverskiöld, Stefan; Sundberg, Ulf; Tornérhielm, Lars; Vretblad, Bengt samt Westerling, Lars, Lärobok i Militärteknik vol. 4, Försvarshögskolan, Stockholm 2009 von Clausewitz, Carl, Om Kriget, Bonniers, Stockholm 1991 Corbette, Julian, Sir, Some Principles of Maritime Strategy, Tredition GmbH, Hamburg, 2012 Coughlin, Steve, J, Sucess in the Solomons: Littoral Warfare Lessons Learned, Naval War College, Newport, 2001 Denscombe, Martin, Forskningshandboken, Studentlitteratur, Lund, 2009
Försvarsmakten, Doktrin för marina operationer, Försvarsakten, 2005 Hughes Jr., Wayne P., Fleet Tactics and Coastal Combat, U.S. Naval Institute, Annapolis, Maryland 2000 Jœrgensen, Tim Sloth, U.S. Navy Operations in Littoral Waters 2000 and Beyond, Naval War Collage Review, Number 2, Spring 1998 Lanchester, Frederick. W., Aircraft in Warfare: The Dawn of the Fourth Arm, Lanchester Press Inc., Sunnyvale, California 1995 Pearson Education Limited, Longmans Dictionary for Contemporary English – for advanced learners, New Edition, Pearson Education Limited, Harlow, England, 2010 Schulte, John, C, An Analysis of the Historical Effectivenes of Antiship Cruising Missiles in Littoral Warfare, Monterey, CA: Naval Postgraduate School, 1994 von Schmalensee, Gustav, Två antaganden om modern sjöstrid, Självständigt arbete, Försvarshögskolan, Stockholm 2012 Waldenström, Christofer, Supporting Dynamic Decision Making in Naval Search and Evasion Tasks, doktorsavhandling, Stockholms Universitet, Stockholm, 2011 Waldenström, Christofer, Sea Control Through The Eyes of the Person Who Does It, Naval War Collage Review, Winter 2013, Vol. 66, No. 1 Werner, Christopher, Den blå boken, Försvarshögskolan, Stockholm 2002 Widén, Jerker, Ångström, Jan, Militärteorins grunder, Försvarsmakten, Stockholm, 2004 8.2 Tidsskrifter Wedin, Lars, Flotta i motvind, FOI, Framsyn nr 1-­‐2004 29 8.3 Intervjuer Intervju med Nils Eric Rönnblad, Försvarsmaktens Materielverk, AK Ledningsystem, 2013-­‐04-­‐23 8.4 Internet http://www.fhs.se/sv/medarbetarwebben/nyheter/allmanna/2012/3-­‐fragor-­‐till-­‐dr-­‐christofer-­‐
waldenstrom/, 2013-­‐05-­‐02, kl 17:19 8.5 Ej publicerade verk SSM – A Multiplayer Naval Warfare Game, instruktionsbok till Simple Surfare Warfare Model, Försvarshögskolan, Stockholm, Ej publicerad 8.5 Korrespondens, E-­post Hughes, Wayne, Angående: problematiken inom ”littoral warfare”, e-­‐post, 2013-­‐05-­‐20 Kuylenstierna, Jan, Angående: statistisk signifikans, e-­‐post, 2013-­‐05-­‐13 30 Bilaga 1, resultat från de empiriska experimenten samt prediktionsberäkningar Nedan visas resultaten från experimentet. Först visas prediktionerna för de tre olika modellerna, Lanchesters N2-­‐Law benämnd (N2-­‐Law), von Schmalensees modifierade ekvation benämnd (N2-­‐
Law Hughes) samt min version där koefficienten för H räknats in, benämnd (N2-­‐Law Kust). I scenario 1 predicerar samtliga modeller lika resultat eftersom sannolikheten för träff är den samma för båda styrkor utomskärs. Således multipliceras samma koefficient på båda sidor i ledet, varför den egentligen kan uteslutas. Asterisken visar den sida som först avgav effektiv eld, dvs. den sida som först träffade med en sänkande salva. Spelresultat Scenario 1 Scenario 2 Scenario 3 N2-­‐Law A= 8, B= 0 A= 8, B= 0 A= 4,5, B= 0 N2-­‐Law Hughes A= 8, B= 0 N2-­‐Law Kust A= 8, B= 0 A= 8, B= 0 A= 4,5, B= 0 A= 0, B= 5,6 A= 0, B= 3,8 Spel 1 A= 5* B= 0 A= 0 B= 6* A= 0 B= 4* Spel 2 A= 6* B= 0 A= 0 B= 5* A= 4* B= 1 Spel 3 A= 8* B= 0 A= 0 B= 3* A= 0 B= 4* Spel 4 A= 7* B= 0 A= 0 B= 4* A= 0 B= 4* Spel 5 A= 0 B= 2* A= 9* B= 0 A= 0 B= 4* Spel 6 A= 4 B= 0* A= 1 B= 6* A= 6 B= 4* Spel 7 A= 8* B= 0 A= 0 B= 6* A= 0 B= 4* Spel 8 A= 4 B= 1* A= 0 B= 6* A= 0 B= 4* Spel 9 A= 5 B= 0* A= 7* B= 2 A= 0 B= 4* Spel 10 A= 6* B= 0 A= 0 B= 5* A= 0 B= 4* Spel 11 A= 4 B= 0* A= 6 B= 2* A= 0 B= 3* Spel 12 A= 5 B= 0* A= 0 B= 6* A= 5 B= 1* 31 Resultat Träffsannolikhet Här presenteras totalt avfyrade robotar per spel samt hur många av dessa som träffat motståndaren. I scenario 1 har summan av båda styrka A och B räknats då båda strider fritt till sjöss. I scenario 2 och 3 har endast träffsannolikheten för sida A räknats fram, då det är den som testas. Scenario 1
Spel 1
Spel 2
Spel 3
Spel 4
Spel 5
Spel 6
Spel 7
Spel 8
Spel 9
Spel 10
Spel 11
Spel 12
Total
Robot Avfyrade A+B Robot träff A+B H träff
48
11 0,229166667
60
10 0,166666667
61
8 0,131147541
50
7
0,14
62
18 0,290322581
66
19 0,287878788
91
13 0,142857143
58
19 0,327586207
60
19 0,316666667
80
26
0,325
84
24 0,285714286
95
20 0,210526316
815
194
0,23803681
Scenario 2
Spel 1
Spel 2
Spel 3
Spel 4
Spel 5
Spel 6
Spel 7
Spel 8
Spel 9
Spel 10
Spel 11
Spel 12
Totalt
Robot Avfyrade A
Robot träff A
40
35
37
28
64
40
14
49
32
79
57
38
513
32 H träff
0
1
4
2
13
0
0
0
8
0
4
0
32
0
0,028571429
0,108108108
0,071428571
0,203125
0
0
0
0,25
0
0,070175439
0
0,062378168
Scenario 3
Spel 1
Spel 2
Spel 3
Spel 4
Spel 5
Spel 6
Spel 7
Spel 8
Spel 9
Spel 10
Spel 11
Spel 12
Totalt
Robot Avfyrade A
Total H träff Högsjö
Total H träff Kust
48
45
32
32
30
40
23
44
0
20
25
34
373
0,23803681
0,047404063
Σ Rb avfyrade Scenario 2, 3
886
Σ Rb träff Scenario 2, 3
42
Robot träff A
33 H träff
0
5
0
0
0
0
0
0
0
0
2
3
10
0
0,111111111
0
0
0
0
0
0
0
0
0,08
0,088235294
0,026809651
Prediktionsberäkningar Scenario 1 N2-­Law i grundform: Enligt Lanchesters grundläggande modell bör styrka A ha 8 fartyg kvar efter striden. AΔ = 8 =
€
(10
2
− 6 2 ) Scenario 1, N2-­law, Hughesmodifikation Enligt Hughesmodifikationen skall styrka A ha 8 fartyg kvar. A! = 8 =
(10 " 2,1)2 # (6 " 2,1)2
2,1
Ab1 & Ba1 = 2,1 =
0, 9 ! 8
1+ 2, 4 8000
! 4 ! 0,1)
330
bs & as = 2, 4 =
4
(
Scenario 1, N2-­law Kust Om koefficienten för (H) räknas in i ekvationen, ger den i detta fall samma resultat som ursprungliga ekvationen, då samma värde multipliceras in i båda led. Sida A har 8 fartyg kvar efter striden: AΔ = 8 =
2
2
(10⋅ 0,504 ) − (6⋅ 0,504)
0,504
€
Ab1 & Ba1 = 0,504 =
0,9⋅ 8⋅ 0,238
1+ 2,4
8000
⋅ 4⋅ 0,1)
330
bs & as = 2,4 =
4
(
€
€
34 Scenario 2 N2-­Law i grundform: Enligt Lanchesters grundläggande modell bör styrka A ha 8 fartyg kvar efter striden. AΔ = 8 =
€
(10
2
− 6 2 ) Scenario 1, N2-­law, Hughesmodifikation Enligt den Hughesmodifikationen skall sida A ha 8 fartyg kvar efter striden: (10 " 2,1)2 # (6 " 2,1)2
A! = 8 =
2,1
Ab1 & Ba1 = 2,1 =
0, 9 ! 8
1+ 2, 4 8000
! 4 ! 0,1)
330
bs & as = 2, 4 =
4
(
Scenario 2, N2-­law Kust När (H) multipliceras in för respektive sidas totala mängd utslående salvor ser vi att vi måste vända på ekvationen, då det inte går att dra roten ur ett negativt tal. Var sin uträkning för Ba1 och Ab1 måste göras. Således predicerar ekvationen sida B efter stridens slut. Sida B skall ha 5,6 fartyg kvar efter striden: BΔ = 5,6 =
2
2
(6⋅ 0,504) − (10⋅ 0,099)
0,504
Ba1 = 0,504 =
€
0,9⋅ 8⋅ 0,238
1+ 2,4
Aa1 = 0,099 =
0,9⋅ 8⋅ 0,047
1+ 2,4
€
€
8000
⋅ 4⋅ 0,1)
330
bs & as = 2,4 =
4
(
€
35 Scenario 3 N2-­Law i grundform: Enligt Lanchesters grundläggande modell bör styrka A ha 4,5 fartyg kvar efter striden. AΔ = 4,5 = (6 2 − 4 2 ) €
Scenario 3, N2-­law, Hughesmodifikation: Enligt Hughesmodifikationen skall sida A ha 4,5 fartyg kvar efter striden: 2
2
(6⋅ 2,1) − ( 4⋅ 2,1)
AΔ = 4,5 =
2,1
Ab1 & Ba1 = 2,1 =
€
0, 9 ! 8
1+ 2, 4
8000
⋅ 4⋅ 0,1)
330
bs & as = 2,4 =
4
(
Scenario 3, N2-­law Kust När koefficienten (H) räknas in skall sida B ha 3,8 fartyg kvar efter striden: €
BΔ = 3,8 =
2
2
(4⋅ 0,504) − (6⋅ 0,099)
0,504
Ba1 = 0,504 =
€
Aa1 = 0,099 =
€
0,9⋅ 8⋅ 0,238
1+ 2,4
0,9⋅ 8⋅ 0,047
1+ 2,4
8000
⋅ 4⋅ 0,1)
330
bs & as = 2,4 =
4
(
€
€
36