Transcript Nummer 52 Till sommaren träffar du oss på

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 52
Maj 2014
Fjortonde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Nytt från BHF
Smått och gott
Krönikan
Valborg i Bondersbyn
Supésucce
Nytt från Börjelsbyn
Sommarladugårdar
1809 års fred
Bondska ord
St. Lappträsknappet
Min hemby
Nytt från Kamlunge
Vinterkryss 52
Kalendrar
Musikcafé
Lappträsknappet
Krysslösning 50
2
3
3
4
4
5
6
6
6
7
8
10
11
12
12
12
12
Omslagsbild:
Inga-Lill Gustafsson på pimpeltävling i St. Lappträsk
Foto: Marie-Louise BlanksvärdAndersson
Till sommaren träffar du oss på Åkerholmen !!!
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ledamot Sekreterare Kassör
Ledamot
Ledamot
Suppleant
Suppleant
Ingrid Ragnarsdotter
Anna Enström
Ruben Gustafsson
Tommy Nilsson
Annika Gustafsson
Ingela Svanberg
Gustaf Häggström
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
27046
Ingrid Ragnarsdotter
[email protected]
27092
Annika Gustafsson Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk [email protected]
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Ledare
Eftersom Bondersbyns hembygdsförening inte har någon ordförande ännu, så
föll lotten på undertecknad styrelsemedlem att skriva några rader i tidningen Bondersbyarn.
När jag nu sitter och skriver hör jag bäcken brusa som en fors. Detta är för mig, där
vi bor, det tydligaste tecknet på att våren
är här. Våren har kommit tidigt i år och
det verkar, som att det inte blir någon vinnare på att gissa isgången vid Kalixbron,
då isgången troligen sker före 1/5. Om isgången sker före 1/5 lottas priserna ut.
Det är härligt att höra alla vårfåglarna
och dagarna blir längre och längre. Fortsätter värmen någon vecka till kommer
vi att kunna sätta potatis i mitten av maj.
Men förmodligen kommer vi att få snö i
maj, därför att värmen har kommit alldeles för tidigt för att stanna. När all snö
har tinat bort kommer all vårstädning med
räfsning att stressa upp en del, men en sak
är säkert det syns inte om du har räfsat eller ej då grönskan kommer, för det tar bara
lite längre tid att få grönskan. Så mitt råd
är stressa inte med räfsningen utan ta det
lugnt och njut av våren.
Men nu över till lite viktigare saker. Vid
Hembygdsföreningens senaste årsmöte i
mars slöt 14 medlemmar upp. Föreningens huvuduppgift är att förvalta Hembygdsgården så att byn har en samlingslokal. För detta ändamål krävs det ca 65
000 kr årligen. Dessa pengar kommer till
största delen från arrangemang som bedrivs på ideell väg.
En mycket viktig fråga på årsmötet var
hur föreningen ska locka fler människor
till att komma på de aktiviteter föreningen
erbjuder, men även ges möjligheter till att
kunna vara med och påverka föreningens
val av aktiviteter.
Med anledning av detta kom förslaget
upp om att ni som läser tidningen Bondersbyarn kan komma med förslag på aktiviteter ni vill att föreningen ska bedriva.
Vilka aktiviteter vill du som läsare ha?
Tänk till! Alla förslag på aktiviteter välkomnas. Föreningen behöver även frivilliga personer, som kan arrangera de aktiviteter, som redan är inplanerade. Ni som
har idéer eller vill hjälpa till kan höra av er
till tidningens redaktion.
Hembygdsföreningen har planer på att
starta upp en egen hemsida, men detta
kommer inte ske förrän till hösten, för att
styrelsen behöver fundera igenom innehåll och struktur på hemsidan. Kom gärna
med förslag på hur den kan se ut. Yvonne
Enström ska vara ansvarig för hemsidan.
Avslutningsvis vill jag meddela att styrelsen jobbar målmedvetet på att minska
driftskostnaderna i Hembygdsgården.
Detta är nödvändigt för att inte alla aktiviteter ska ha som högsta prioritet att få in så
mycket pengar som möjligt, utan aktiviteten i sig ska vara det viktigaste.
Ha en fortsatt skön vår och sommar!
Tommy Nilsson
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg 073-0934718
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
Medlemsavgifter 2014
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Plusgiro:
654154-4
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Febr,/Mars, April/Maj, Aug./September
och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot material
från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga 300 ex.
2
Bondersbyarn
Nytt från BHF
Vi i styrelsen har hittills inte lyckats välja
någon ny ordförande, men vi har haft ett
par möten där vi diskuterat aktuella frågor.
Som ni vet är nya köket på plats och
premiären var Vårsupén. Vi har funderat
över hur vi ska sälja lite fler exemplar av
Svunna tider och Gustaf ska kontakta
Sten Rönnberg om han kan tänkas ha någon idé om hur vi kan marknadsföra den.
Elisabeth har varit i kontakt med bokhandeln i Kalix och Svunna tider finns nu att
köpa där.
Hyresavgifterna för lokalerna i bygdegården är oförändrade 2014, men eftersom köket är flyttat och övervåningen ska
kallställas så får vi se över avgifterna till
nästa år.
Ljudisolering av stora salen är på gång,
plattor ska sättas upp i taket för att dämpa
ljudnivån vid olika arrangemang. Vi hoppas att vi får en Fas-3 anställd som dom
kan hjälpa oss med bl a det.
Det här året kommer ingen gran att sättas
upp vid bygdegården till jul. Istället har vi
beslutat köpa in en flaggstångsbelysning
som ger en illusion av en julgran. Det blir
mer praktiskt att hantera för alla inblandade.
Som många av er redan hört, behöver vi
ett nytt ställe för återvinningsstationen,
men hittills har vi inget förslag som är
riktigt bra. Har någon ett förslag som kan
fungera, hör av er till styrelsen.
Nästa arrangemang blir Familjedagen
den 6 juni, vi önskar ett vackert sommarväder så vi blir många som firar Nationaldagen och träffas och trivs.
Till nästa nummer av Bondersbyarn
kommer Anna Enström att skriva under
denna rubrik. För om styrelsen inte lyckats få fram en ordförande så har vi i alla
fall en ny sekreterare.
Vid pennan
Ingrid Ragnarsdotter
Smått o gott
Krönikan
Miljöpris?
Byaåldermannen kontaktade redaktionen
och lät framgå att han borde vara kvalificerad till årets miljöpris. Detta sedan han
samlat järnskrot på stranden vid Brattlandet och lagt det till allmänt beskådande
vid brofästet! Tyvärr missar han byns
skrotinsamling med några år, så redaktionen tvekar ...
Den här gången är krönikan dubbelt så stor
som vanligt. Vi gav ”Anna på Liden” chansen
att skriva av sig och berätta om sin ”resa” till
Liden och gemenskapen i Bondersbyn!
Sjölejon i Neupola
En zoologisk sensation har siktats i Neupolaforsen! Under spöfiske på isen uppenbarade sig ett sjölejon och tiggde mat av
Kennert Enström. Sedan den matats med
ett par stora borstingar gled den ner i forsen igen. Är detta sikens baneman??
Cannesfestivalen nästa?
Eftersom Annica Gustafsson under vårvintern medverkat i en långfilm, ser nu redaktionen fram emot att få besöka Cannes
Filmfestival eller rent av Oscarsgalan när
nödvändiga pris skall delas ut!!
Potasvirja expansivast i Europa!
Under senaste året har den bofasta befolkningen ökat med 33% och antalet
sommarstugor med 28%. Den senast tillkomna stugan lyftes på grunden under
Valborgsmässohelgen.
”Ett trevligt välkomnande sprider sig som
ringar på vattnet och hur man gör nyinflyttade människor till ystra labradorvalpar”!!
Innan vi flyttade hit till byn så bodde vi i
en trång liten trea i Luleå. Det var nära till
affären och hyran var billigare än många
andra treor, men annars var den ju inte så
mycket att hurra för.
Att bo i lägenhet kan bli väldigt anonymt.
Jag har bott i ett par olika lägenheter under de tretton åren jag spenderade min tid i
Luleå och det har i stort sett varit likadant
överallt. Örnäset, där vi bodde sist, var
inget undantag. Där bodde vi (försökte stå
ut) i drygt tre år och vi visste knappt hur
våra grannar såg ut. Ett artigt och snabbt
hej i trapphuset om man råkade mötas, och
de mer öppna personerna kunde kanske
kosta på sig ett snabbt leende också någon
gång. Det fanns grannar som väntade med
att gå ut ur sin lägenhet tills man själv försvunnit från trapphuset. Jag har ingen som
helst aning om hur det såg ut hemma hos
någon av våra grannar eftersom alla alltid
skyndade sig att smälla igen dörren efter
sig när de skulle ut eller in. Hela mentaliteten osade ”Sköt dig själv”.
Under en lång period led vår dotter av
O-diagnostiserad astma och skrek och
grät mycket på grund av dessa astmabesvär som höll oss alla vakna, dag som natt.
Hon utvecklade även nattskräck.
Grannarnas ansikte stramades till om vi
mötte dem i trapphuset och blickarna utstrålade tydligt missnöje.
Det var ofta klotter på väggarna och porten och stökigt ute på gatan om helgnätterna. En missbrukare gjorde vid ett tillfälle
sina behov i vårt trapphus.
Sen öppnade sig en fantastisk möjlighet.
En chans till att få flytta ut på landet, till
ett gammalt hus som vi så länge drömt
om. Till ett ställe där vi hade både släkt
och vänner hyfsat nära. Till Isaks hemby.
Vi tog chansen och vi har inte ångrat oss
en enda sekund.
Vi har nu bott här i drygt ett år och det
känns bara bättre! Någon sa att det kan
vara svårt att komma in i en by. Men vi har
haft ett så omtumlande år så vi har knappt
hunnit fundera på den biten. Vi blev klara
med våra utbildningar förra våren och dagen efter jag skickade in min C-uppsats
för en sista granskning föddes vår Elias.
Så mycket av fokuset har förstås legat där.
Men sen tror jag också att det beror på hur
man ser på saker och ting och vad man har
att jämföra med.
Vi som kom från ett ställe där alla håller sig på sin kant, hit till byn där bybor
knackade på och hälsade oss välkomna,
med både mat och fikabröd och vänliga
ord, det var stort nog för oss. Vi blev som
ystra labradorvalpar, nästan svältfödda på
den sortens socialisering. En sensommardag förra året svängde det upp en främmande bil på vår gård och ut steg en kvinna vi aldrig sett förut, med ett litet barn på
armen. Hon knackade på och presenterade
sig och gav oss dessutom en liten present
till Elias. Det var Sofia på Skogen, med
lilla Ellen som knackade på och vi fann
varandra direkt och har varit goda vänner
sen dess.
Jag berättar ofta till dem som inte bor
här hur välkomnade vi blivit. Sådana trevligheter ska spridas som ringar på vattnet!
Mina två större barn springer gärna en
och annan vända till våra grannar Gunilla
och Olle och de blir alltid bjudna på något
gott. Jag brukar skrattande säga till Isak
att det aldrig skulle ha hänt där vi bodde
tidigare!
Vi har funnit det lockande och trevligt
att delta i hembygdsföreningens arrangemang i den mån vi haft möjlighet och nu
när Elias är större har även jag fått chansen att hjälpa till där jag behövs. Så när jag
nyligen fick frågan om jag ville vara med i
styrelsen tackade jag genast ja.
En sak som diskuterats inom styrelsen
är att försöka få in lite mer arrangemang
för barnen, vilket jag tycker låter som en
utmärkt ide. Jag hoppas att ni andra med
barn är lika pigga på det som jag och deltar om det blir något.
Det är bara roligt att få hjälpa till och lära
känna byborna tycker vi. Och vi vill gärna
få chansen att bjuda tillbaka lite. Vårt hus
fyller 100 år i år och det tycker vi är värt
att fira, med tanke på allt detta hus stått
pall för! Så vi kommer att hålla ett slags
öppet hus här uppe på Liden i sommar och
ALLA är hjärtligt välkomna, stora som
små! Vi bjuder på lite fika och i gengäld
hoppas vi att ni som vet och kommer ihåg
något om huset och dess historia gärna berättar lite mer. (Det är självklart inget krav
att medtaga information för att få komma,
men det är kul att få höra lite av de som
vet) Allt information är värdefull för oss.
Välkomna hem till oss på Liden 26/7 mellan 12-18. Skriv upp det i era almanackor
redan nu.
Anna Enström
Bondersbyarn
3
Valborg i Bondersbyn
I bitande kallblåst firades Valborg
i Bonderbyn med liten, dock het,
majbrasa samt grillad korv.
Det är länge sedan man såg så många barn
på den gamla skolgården. Kanske ett löfte
om en ljusare framtid för Bondersbyn?!
Kanske Simons ”multigrillpinne” blir
nödvändig om några år, för att alla skall få
sig en korv??
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Supésuccen!
Förväntansfulla supégäster börjar samla sig runt borden. Här återfinns till och med
matälskare från St. Lappträsk och Bondeborg!!
De sex supékockarna från vänster: Gustaf Häggström, Johan Claesson, Tommy
Nilsson, Lars Norén, Torbjörn Pettersson och Simon Gustafsson
4
Bondersbyarn
Årets VÅRSUPÉ i Bondersbygården blev en formidabel braksucce´! De femtio gästerna njöt i
fulla drag av kvällens rätter tillagade av lokala råvaror.
Förrätten bestående av en lök- o potatissoppa, toppad med ostsås, som
förberedde smaklökarna på huvudrättens färsbiffar med potatisgratäng.
Den utsökta kryddningen balanserade vitlöken fint mot de lokala råvarorna. Till
detta serverades en ljuvlig flarnpaj med
glass att njutas med kaffe!
Allt detta för det facila priset av 150 kronor! Bakom allt detta stod byns sex gourmetkockar, vilka visade att god mat behöver inte handla om höga priser och flotta
restauranger. Vi väntar redan på nästa års
vårsupé!!
Text o foto: Lars-Erik Holmberg
Dalen renoveras
Vi hälsar på hos Johan Bergenstråle, på
avstånd hör vi ljudet av en motorsåg, det
är Johan som håller på att kapa en del ved
som blev över från renoveringens första
del av huset på Dalen i Börjelsbyn, huset som är ifrån förra sekelskiftet, ligger
vackert beläget mitt i byn, med fin utsikt
över älven.
Johan började med att renovera huset
sommaren 2012, kommer nu att fortsätta
med övervåningen.
Vi önskar honom lycka till i fortsättningen.
Börjelsbyn
Börjelsbyns framtid och bönhusförening har gått samman.
Bönhusföreningen har upphört, hög ålder
i styrelsen har väl varit den främsta anledningen, därför har bönhuset och dess tillgångar övertagits av Börjelsbyn framtid.
Närmare presentation av styrelsen kommer längre fram.
Simon Nilsson med barnet Ida
Här körs byaveden genom vedmaskin,
det är Lena Andersson som håller i spakarna.
Vid serveringsbordet bl.a:Leif Andersson, Ulf Kummu, Sulo Pylkkönen och
Jan-Olof Larsson
Valborgsfirandet
Majbrasan i Börjelsbyn, var det inga problem med att tända eld på i år. Blåsigt och
torrt väder sista veckorna hjälpte till.
Folk i alla åldrar kom för att titta på och
värma sig vid brasan.
Många passade på att få sig bit korv, och
en kopp kaffe, det var stundtals kö vid serveringsbordet.
Valborg Johansson framför brasan
Text o foto:P-A Andersson
Börjelbyns framtid säljer nyklyven
björkved som är lastad i storsäck
på 1,5 m3 á 750 kr/ säck.
frågor: 070 559 28 72.
Bondersbyarn
5
Sommarladugårdar
Söderut kallades våra sommarfähus (Kalixmål: somarföusa) för fäbodar. Skillnaden mellan våra sommarfähus och fäbodarna i exempelvis Dalarna och Jämtland
var att i fäbodarna hade man permanent
arbetskraft, en eller flera personer bodde
längre tid, oftast flera månader under sommarhalvåret, på fäboden eller, som man
också kallade stället, fäbovallen. De, oftast yngre flickor, skötte driften av sommarladugården. Man skötte korna och
husen, mjölkade, kärnade smör, ystade
ost och gjorde messmör samt slöjdade till
med handarbeten i mest tyg, garn och trä
när man hade tid.
En gammal sommarladugård ...
Våra sommarfähus i Bondersbyn drevs
mer som ett extra ställe till den ofta flera
kilometer bort eller på andra sidan älven
belägna hemgården. Det var oftast en enkel byggnad med foderbord, bås och gödselränna. Där kunde korna stå lugna och
trygga och tugga nyslaget hö, medan man
mjölkade dem. Det var för att slippa föra
korna över älven eller till och från utägor
4-5 km till mjölkning varje dag man hade
byggt sådana enkla sommarlagårdar för
kobesättningar på oftast mer än 10 djur.
Mjölken kylde man vanligen direkt i vat-
ten från en liten brunn eller kallkälla i närheten och sedan förde man den i mjölkflaskor till hemgården varifrån de sedan
transporterades vidare till mejeriet i Kalix.
I en del sommarfähus fanns det också sovplatser så att den som skötte sommarfähuset kunde övernatta. Men vanligast var
nog att man åkte hem efter mjölkningen
och sov i hemgården. Nymodigheten
mjölkmaskiner började att finnas på några
få sommarfähus redan på 1930-talet.
Det fanns också på några större gårdar
sommarfähus som låg nära hemgården.
De var till för att man i lugn och ro skulle
kunna rengöra, kalka och måla gårdens
stora ladugård. Det motsvarade den utflyttning från huvudbyggnaden till bagarstugan som på många gårdar skedde under
sommaren för att man i lugn och ro skulle
kunna skura, måla och reparera i huvudbyggnaden.
Sommarfähusen kom till under 1920- och
1930-talen men började försvinna redan i
slutet på 1930-talet och försvann definitivt
under 1940- och 50-talen. Sammanlagt
torde det i Bondersbyn, inklusive Bondeborg, Stora Lappträsk och Marieberg, ha
funnits över tio sommarfähus. Transporterna med hjälp av traktorer och hästar
framför vagnar med gummihjul hade nu
efter andra världskriget underlättats. Man
behövde inte sommarlagårdar och lador
lika mycket på sina utägor.
1809 års fred
När jag läste Karl-Gunnar Häggströms
artikel om byn och kriget 1808-09 kom
jag att tänka på en uppgift som jag fått
från Gud vet vilken källa, sannolikt en
skröna och inte sann men sannolik. Så
här var det:
Under fredsförhandlingarna skedde,
som brukligt var då, förbrödring mellan de höga officerarna och, precis som
Häggström skriver, förekom präktiga
middagar med mängder av vodka. Under förhandlingarna hade ryssarna hävdat att Kalix älv skulle bli den nya gränsen medan svenskarna ville ha Kemi
älv som gräns, men båda parter blev så
ordentligt fulla att man inte visste vad
man pratade om, Kemi eller Kalix älv.
När man så blev varse misstaget blev
man ju lite långa i ansiktet. Men under
en senare sittning - med något mindre
vodka - gjorde man en kompromiss för
att rädda ansiktet och Torne älv blev
gränsen. Enligt den tidens sätt att se på
gränser hade man inte en tanke på att
man klöv ett språk- och kulturområde
mitt itu, något som vi ännu i dag märker av.
Sannolikt en skröna men en rolig historia, tycker jag.
Text: Gunnar Pettersson
Text: Gunnar Pettersson med assistans av
Sten Rönnberg och Olle Björkman.
Bondska ord
Två äldre herrar stod och läste skylten utanför kaféet; Kaffe ,
te, chokolade m.m
"Ja, kjafe och te he vet man jo wo ne jär
"Ja, kaffe och te det vet man ju vad det är
men kokoladé å m m ha je ät småka"
men choklad och m m har jag inte smakat"
sess ni
(var så god och) sitt ned
sessen ni
sitt ned (till flera personer)
in kjafeläka
en kaffetår
kjafetjälera
kaffekärlen
kjafedarr´n
koffeinabstinens
kjager
darra (på handen)
kjagerhänt
darrig på handen
töyppa
pipen på kaffepannan
"Meist man in kjafistji opa gåLve få man kjafefrämmond" tappar man en kaffesked på golvet får man kaffegäster
avig
aak/agg
du har ju tagit på dig tröjan avig
dö ha jo tö opå de tröa aak
iakkta, noga uppmärksamma
anvåra
varannan dag
anwon da
varannat år
anwort år
på annat sätt, annorlunda
aroloto
på andra ställen, annorstädes
arostans
här är det sol men på andra ställen är det regn
hin jär e såoln men arostans jär e regne
arton
aritan
knappast
armest
6
Bondersbyarn
St Lappträsknappet
Pimpeltävlingen i Stora Lappträsk samlade i år cirka 230 entusiastiska deltagare. Vädret var i början lite
tvehågset med moln och några regnstänk men redan efter någon timme lyste solen från en klarblå himmel.
Jag gick runt och pratade lite med fiskarna på isen. Alla njöt av den vindstilla och soliga vårdagen även om
de flesta mest hade fått upp småfisk när jag pratade med dem. Det var slående hur många kvinnor som deltog, och flera av de jag pratade med kunde bekräfta att fiske verkar vara ett växande intresse bland kvinnor.
1 Hur många gånger har du deltagit i
tävlingen?
2 Vad är det som är så kul med att fiska?
Vivianne Strandberg, boende i Norrfjärden utanför Piteå:
- Oj, det är många, många gånger.
- Det finns inget bättre än att pimpla! Jag
gör det hellre än att meta. Sedan är det ju
härligt att få sitta så här i solen.
-Jo, men det är mest smått, mest mört.
Fakta Stora Lappträsknappet
2014:
229 deltagare, 17 ungdomar, 68 damer, 144 herrar
450 kg fisk
Största fisk 1830 gram
Rune Lund, boende i Piteå:
-Jag har varit här 10-15 gånger.
-Det är så avkopplande, man släpper tanken på problem och sitter och filosoferar.
Sedan är det mycket gemenskap, man
känner de flesta som fiskar. Jag och min
fru har fisket som ett gemensamt intresse
och det gör ju att det blir extra roligt. Fisket är det som gör att man lever väl!
Inga-Lill Gustafsson boende i Bondersbyn, snart 5 år, visar upp en av abborrarna
som hon har fått. Hon tycker att det är kul
att fiska men svårt att hålla fisken i handen
när den sprattlar.
Lotta Nilsson, boende i Gällivare:
-Det är första gången jag och min man
är på den här tävlingen. Vi fiskar både på
vintern och sommaren och då får man tips
från kompisar. Sedan googlade jag och då
kom det upp om tävlingen här. Det är ju så
vackert här, vilken by!
-Det är så rofyllt och avstressande att fiska
och så är det härligt när man känner fisken
där nere.
Nedan: Herrsegraren drog också upp
den största fisken.
Ungdomar:
1 Axel Larsson, Överkalix, 2614 g
2 Viktor Nordström, Råneå, 2282 g
3 Daniel Bergman, Råneå, 1902 g
Damer:
1 Ulrika Karlsson, Börjelsbyn, 4374 g
2 Lillemor Larsson, Överkalix,4276 g
3 Tanja Vilminko, Raahe, 4092 g
Herrar:
1 Kari Ohtonen, Kukkolaforsen, 7518 g och största fisk 1830 g
2 Jari Heinonen, Uleåborg, 6348 g
3 Andreas Anttila, Luleå, 6172 g
Text: Ingrid Eriksson
Foto: Marie-Louise Blanksvärd- Andersson, Lena Bäckström och Ingrid Eriksson
Bondersbyarn
7
Min hemby
Vårt hus uppfördes av pappa i början på
30-talet. Huset var på 1½ -plan, ca 60
kvadratmeter byggyta, 2 rok. Övre planet
inreddes långt senare med två rum. En ladugård byggdes med plats för ett par kor
och någon kalv och gris. En bagarstuga
inreddes så att det norrländska tunnbrödet
kunde bakas. Ett utrymme för hö och foder uppfördes, likaså ett utrymme för gödsel, ett vedhus och inte det minst viktiga,
ett utedass.
Familjen levde under knappa förhållanden. Något år efter inflyttning hade min
farmor kommit över med en ko till mamma och pappa. Enligt uppgift skulle min
farmor ha drabbats av samvetskval över
att min pappa fått för liten hemgift.
Under 40-talet byggdes en väganslutning
till den befintliga väg, som gick till våra
grannar ute på Salkostudden vid älven.
Husets inredning
Diskbänken var ett löst träskåp med ett
lock upptill. Om man öppnade locket
fanns ett nedsänkt utrymme där en oval
diskbalja av plåt fick plats. Ofta var sådana utrymmen klädda med zinkplåt som
skydd mot väta, men vi hade ingen plåtbeklädd diskbänk. Nertill i skåpet fanns
plats för slaskhink och kokkärl.
Intill köket fanns ett skafferi, som var
svalt vintertid. Där stod separatorn, som
användes för att ur mjölken göra grädde,
som sedan kärnades till smör. I övrigt
fanns det i köket en kökssoffa, ett bord
och några stolar samt ett ganska stort
skåp med plats för matporslinet. Pappa
hade själv snickrat de flesta möblerna.
Där fanns en sop med långt skaft och med
tagel, som hade klippts från min morfars
häst.
köksgolvet gick man ned i en matkällare.
Där förvarades främst potatis och sylt.
Kylskåp fanns inte på den tiden.
På väggen i köket hängde en väggklocka.
En handdukshängare med ett par handdukar fanns men inga tavlor, möjligen någon
bonad, vävd eller sydd i korsstygn. Kooperativa Förbundets almanack hängde förstås där på en spik.
Ute vid ytterdörren fanns en kvast gjord
av björkris, av den typ, som häxorna använder vid färd till Blåkulla. Även så i ladugården fanns sådana riskvastar.
På golvet i köket hade man en korkmatta
med ett rutigt gulbrunt mönster. I övriga
rum var det målade trägolv. Via en lucka i
8
Bondersbyarn
Belysning och värme
För belysning användes fotogenlampor
och stearinljus. Det fanns dels en stallykta
med veke och dels en bordslampa med en
stor vit skärm och med ett glasrör över den
brinnande veken. Lysförmågan i en sådan
lampa bestäms av vekens bredd, antalet
linjer. En linje är 1/10-del av en tum, ca
2,5 mm. I en 10 linjers lampa är då vekens
bredd ca 25 mm.
Vi hade även en typ, som vi kallade gaslampa, som även den använde fotogen
som bränsle, men som hade ett glödnät, en
strumpa. Den lyste avsevärt bättre än en
vanlig lampa med veke.
I köket fanns som enda värmekälla en
svart järnspis i gjutjärn. Ovanför spisen
fanns en murad kåpa.
Väggklockan
I sovrummen fanns ett par sängar av gustaviansk modell. En av sängarna, som var
brun med målade änglar i guld på ryggdelen, sågades dock upp till ved när familjen
minskade i storlek. Endast gavlarna hade
bevarats. Ett 20-tal år därefter hittades
några av de söndersågade delarna i vedhuset med vars hjälp jag senare återskapade
en säng med det ursprungliga utseende.
I salen fanns en brun trelådig byrå med
en spegelram, som aldrig fick spegelglaset insatt. På 70-talet fick den respass till
källaren men det var trångt i trappen när
den skulle bäras ned. Mamma, som var
en handlingens kvinna, tog sågen och sågade av utskjutande delar. Jag har senare
renoverat byrån och ersatt de bortsågade
delarna och med spegelglas monterat blev
den komplett först ca 80 år efter tillverkningen.
Under 50-talet skaffades nya sängkammarmöbler i ljus björk. Föräldrarna gladdes nog över de nya sängarna men ansåg
dem nog lite för fina. Man ansträngde sig
säkert för att hitta delar av jantelagen, som
passade:
- Du skall icke tro att du är något.
- Du skall icke tro att du är förmer än vi.
Byrån
Separatorn
Del 2 Mitt barndomshem
Vedspisen
I kammaren och i salen hade vi kakelugnar av en enklare typ, som var plåtbeklädd
i stället för att som normalt ha kaklad yta.
I en kakelugn går rökkanalen först uppåt,
sedan nedåt för att slutligen vända uppåt
igen och upp genom skorstenen. På så sätt
fick de varma rökgaserna lång väg på sig
för att värma upp teglet runtom. En kakelugn eldades som regel sent på eftermiddagen men var fortfarande ljummen på
morgonen. I vedspisen i köket eldades
det oftare förstås för matlagning och för
varmvatten. I övre planet fanns ett sovrum
med en vedspis som enda värmekälla.
Senare på 50-talet inreddes där ett andra
rum.
Isbeläggning på fönsterrutor
Alla fönster hade ytter- och innerfönster
och mellan dem hade man en rulle av vit
fönstervadd med någon liten torkad blomma som prydnad. För att det inte skulle
blåsa genom springorna täcktes de av en
påklistrad pappersremsa, som fanns att
köpa på konsum.
Speciellt i köket kondenserades vatten på
fönsterrutan vintertid. Det frös till is, som
mest kanske en centimeter tjock längst
ned på rutan. När det blev varmare tinade
isen och vatten droppade ned på golvet.
Vintertid försökte man stänga ute kylan
genom att skotta snö högt upp mot väggarna runtom. Sågspånsfyllning i ytterväggarna kunde sjunka ihop så att på vissa
ställen var det nog endast luft inne i ytterväggarna.
Fotogenlampa
Elektriciteten kom
I början av 40-talet installerades elektricitet. Det var ett nöje att slippa oset från
fotogenlampor och stearinljus. Det var en
kooperativ förening, belysningsförening,
som finansierade gemensamma ledningar
och transformatorer. Sen bekostade varje
hushåll själv dragning in från huvudledningen och montering inomhus.
Nere i byn, där gårdarna låg mer koncentrerade, hade man redan under 20-talet
börjat med elektrifiering. Elström levererades då från en liten vattenturbin i en
å vid Pålänge, en by intill Kalix. Varje
hushåll kunde teckna en andel för 125:kronor i det företag, som ägde och skötte
turbinen. För att kunna ha en (1) lampa
lysande betalade man dessutom en årlig
avgift på 20:- kronor. Om man ville ”leva
i lyx” och ha två lampor lysande betalade
man 30:- per år. För att jämföra med dagens penningvärde skall man multiplicera
med en faktor på ca 30.
Turbinen i Pålängeån havererade 1936
varvid kraftverket lades ned och el togs
därefter från Porjus kraftverk i Lule älv.
Statens Vattenfall övertog senare leveransen av all elström.
Vatten och avlopp
På varje gård fanns en brunn, som grävts
för hand. Djupet på brunnen bestämdes av
hur långt ned grundvattnet låg, kanske 10
m. Man angav oftast brunnsdjup i aln, ett
gammalt längdmått, som användes före
det att metersystemet införts.
När man planerade för en brunn anlitades
en kunnig person, ofta en självutnämnd
expert. Man skulle hitta en bra plats så
man inte behövde gräva så djupt och inte
bära vattnet så långt och att det fanns till-
räckligt med vatten förstås. Brunnen skulle grävas för hand och invändigt kläs med
trästockar eller senare med betongringar.
För att hitta en åder av grundvatten har
man sedan århundraden använt en slagruta, en y-formad grenklyka. Man tar tag
med händerna i varsin del av klykan och
med spetsen riktad framåt går man över
den markyta, som skall undersökas. Spetsen av grenen skall då vridas uppåt eller nedåt när en vattenåder passeras. Det
anses bevisat att en vattenåder förändrar
jordstrålningen , vilken i sin tur påverkar
nerver och muskler på den, som går med
slagrutan.
Carl von Linné på sin tid anlitade en man
med slagruta för att testa metoden. Mannen lyckades hitta en myntsamling, som
Linné grävt ned och faktiskt även glömt
bort var. Det berättas att Linné, som tidigare tvivlat på metoden, blev helt övertygad om slagrutans förträfflighet.
Vatten hinkades upp ur brunnen med en
vev och man bar hinkar in till kök och ladugård. Det var först efter att man dragit
vattenledning från brunnen och elektricitet fanns, som man senare kunde vrida på
en kran för att få vatten.
När det skulle badas vintertid värmdes
vatten ute i ladugården i en stor gryta på
ca 100 liter. Mitt i köket placerades en stor
träbalja, som fylldes med varmvatten. När
vi barn satt hukande i baljan nådde vatten
över axlarna. Man tvålade in sig och någon borstade på ryggen. När man sen reste
sig hade man en vit rand runt halsen, påminnande om en präst med vit krage. Det
var den vita beläggningen, som bildats av
tvål och smuts och som hade lagt sig på
ytan. Innan nästa person badade skummades vattnet och några hinkar rent varmt
vatten hälldes i.
Vintertid härdades man av att sitta på en
kall toasits i utedasset. Det fanns inga rul�lar med toapapper. I stället användes tidningspapper eller oftast gamla postorderkataloger, priskuranter, som man rev blad
ur. Ett blad ur Åhlén & Holms priskurant
med en massa gardiner och tyger kunde
gott användas till att torka sig i ändan
med, men en sida med verktyg eller leksaker var uppskattad litteratur. Slutligen
återstod i alla fall enbart priskurantens
rygg.
Stallykta
I övrigt bestod avloppshanteringen av att
en slaskhink och kanske en halvfull potta
tömdes ute i det fria.
Björkriskvast
Huset moderniserades, då kom Millimetern.
I slutet av 40-talet gjordes en omfattande
renovering av huset. Under halva huset
grävdes det bort jord för att få utrymme
för ett källarplan. En vedeldad panna med
vattenburen värme installerades.
Den gamla svarta vedspisen byttes ut mot
en modernare med gul emalj framtill och
en mätare, som visade ugnstemperaturen.
Först under 60-talet skaffades den första
elektriska spisen samtidigt som en köksfläkt installerades.
Alla fönster byttes ut mot kopplade fönster. Nu hade man fönster, som kunde
öppnas både sommar- och vinter. Element
placerades under fönstren, vilket gjorde
att kallraset försvann och fönsterrutorna
hölls isfria. Toalett och badkar installerades inomhus.
Ett avloppssystem med trekammarbrunn
installerades. Det fanns kommunala bestämmelser om hur avlopp fick byggas.
En byggnadskontrollant Johansson i
Töre åkte omkring och inspekterade
byggen. Han kallades för ”Millimetern”
förmodligen för att han var väldigt noggrann. Måtten skulle stämma prick på millimetern. Han ägde en Ford, som nog var
socknens äldsta fungerande bil och som
han framförde i en svindlande hastighet
av max 30 km/tim.
”Nö kåm Millimetern”, sa man.
Text o foto: K-G Häggström
I nästa nummer fortsätter
Karl-Gunnar sin berättelse om sin uppväxt i Bondersbyn på 50-talet
Bondersbyarn
9
Nytt från Kamlunge
Campingen byter huvudman
Campingen i Kamlunge startade under
1990-talet av Hembygdsföreningen, och
den drevs på ideell basis under ett 10-tal
år. Sedan blev det svårt att driva den ideellt. Vi blev ju äldre och färre som kunde
sköta den.
Under några år har Bertil och Berit Öberg
arrenderat Campingen men nu börjar dom
tycka att dom ska få pension.
I år så har de som brukar bo på campingen bildat en förening som ska sköta om
Campingen och vi får önska dom lycka
till.
Holken
Det har ju hänt lite med Holken sen sist.
Vi fick ingen Land en fredag i mars och
då ringde Margareta till de som sköter om
detta. Vi fick ändå ingen tidning men hon
fick ju ventilera våra problem med blöta
tidningar osv.
Vi fick även information om varför det ej
ska vara någon lucka på Holken utan endast en plastbit. Det är för att tidningsbudet ska kunna dela ut tidningarna i farten
“ att man kan dela ut tidningar på tvåan”
( tvåans växel )!
Då börjar vi ju förstå varför halva tidningarna är utanför Holken. Man sparar
väl miljön om man ej stannar helt. Vi har
ju fått en ny lag som säger att man ej bör
prata i telefon när man kör bil, är det då
lämpligt att kasta tidningar kan man ju
fråga sej.
Text o foto: Kjell Rönnbäck
Ovan: Campingen i Kamlunge kommer under ny regim
Nedan: Långfredagsmys i Kamlunge ....
10
Bondersbyarn
K-G:s Vårkryss nr 52
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2014
Fredag
6 juni
kl 13.00
Familjedag och Nationaldagsfirande
Bondersbygården
Lördag 21 juni
kl 22.00
Solmöte
Raggdynan
Söndag22 junikl 14.00MidsommargudstjänstBondersbygården
Lördag12 julikl 19.00PubkvällBondersbygården
Lördag
16 aug
Nationalälvens dag
kl 16.00Sikfest/SurströmmingBondersbygården
kl 19.30NotdragningSörudden
kl 19.00
Håvarna bjuder på halstrad sik
Enaholmen
Lördag27 septkl 19.00Musikpub/teaterBondersbygården
Lördag18 oktkl 18.00Mångkulturell aftonBondersbygården
Lördag15 novkl 18.00HöstsoppaBondersbygården
Lördag6 deckl 16.00JulfestBondersbygården
Juni - Sept
Fredagar
kl 19.00
Herrbastu
Enaholmen
Tisdagarkl 19.00DambastuEnaholmen
JuliAlla dagarBoulebanan öppenBondersbygården
Juli - Augusti
Mån-Fred
kl 12.00-15.00 Sommarcafé
Bondersbygården
Arrangemang i Börjelsbyn 2014
???- VårbakelseBönhuset
???- KorvgrillningLertäkten
Fredag18 julikl 19.00HamburgerkvällLertäkten
???Sommargudstjänst?
Lördag16 augkl 19.00Nationalälvens DagLertäkten
Musikcafé med Nilles Harpor
En söndagkväll i april fick vi, i BondersDe extra språkbegåvade fick till och med
bygården, bekanta oss med det vackra in- sjunga en finsk visa ledd av Anja Blixt.
strumentet nyckelharpa. Det var delar av Den trejde medlemmen Hans-Göran
gruppen Nilles Harpor som gästade oss.
Sandberg spelade även gitarr tillsammans
Visor från förr och nu blandades med med Britt-Mari. Han framförde bl.a. en
allsång. Det blev förstås även tid för styr- sång på Överkalixbondska.
kande kaffe med gott fika till.
Pigga glada Britt-Mari, ursprungligen Text o foto: Annica Gustafsson
från Börjelsbyn, presenterade kvällens
program.
Nedan: Hans-Göran Sandberg och Britt-Mari Olsson; Till höger: Anja Blixt
Lösning kryss nr: 51