Transcript Nummer 44 Visste Du att den berömde Mauritz Stiller

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 44
Juli 2012
Tolfte årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
Nytt från BHF
Smått och gott
Krönikan
Våraningar
Gamla bilder från Dåvi
Välbesökt familjedag
Lars-Alberts berättelse..
Äventyr i Bondersbyn
Postminnen
Filmminnen i Kamlunge
Nytt från Börjelsbyn
Sommarkrysset
Kalender, annonser
Omslagsbild:
Anna och Elin Roos åker hästdroska på Familjedagen.
Foto: Knut Enström
2
2
3
3
4
5
6
7
7
9
10
10
11
12
Visste Du att den berömde Mauritz Stiller spelat in en
film i Kamlunge 1920?
Eller att Lars Albert Larsson från Börjelsbyn körde timmer i Ryssland 15 år tidigare!
Och visste Du allt detta redan, finns mer att läsa i detta
nya nummer av Bondersbyarn!
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ordförande Sekreterare Kassör
Ledamot
Ledamot
Linda Roos
Ingela Svanberg
Ruben Gustafsson
Tommy Nilsson
Gustaf Häggström
Suppleant
Suppleant
Annika Gustafsson
Sofia Åhlund
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
Ingrid Ragnarsdotter
27046
[email protected]
Annika Gustafsson
27092
Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
Mariana Andersson, Börjelsbyn 26148
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
St.Lappträsk 63030
[email protected]
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
27010
Medlemsavgifter 2012
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Bankgiro:
211-7943
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Mars, Juli, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet
material och bilder från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 300 ex.
2
Bondersbyarn
Ledare
Ta en ”morfar” i gräset!
Eftersom det är första gången jag skriver en sommar i Bondersbyn.
här, tänkte jag mig en liten kort presentaSolen som inte går ner, storspovens
tion för de som inte vet vem jag är; Linda karaktäristiska läte och svalornas halsheter jag. Jag bor i det gröna huset uppe i brytande flyguppvisningar. För nu är det
Heden, det huset som tidigare var gult och sommar!
inhyste min morfar Ingemar.
I mitten av Maj trampade jag upp stigar
Nu inhyser det Jakob och undertecknad. runt huset och gården, allt för att försöka
Jag är en av dem som försvann i försking- hitta något som visade på att det skulle bli
ringen, men tog mitt förnuft tillfånga och sommar.
flyttade hem igen.
Jag letade desInte en sekund har
perat efter teckjag ångrat det.
en på att det
Men jag ångrar inte
som planterades
heller att jag prövai höstas var på
de på något annat.
väg upp. Med
Det hann bli 10 år i
all den snö som
Malmö, 3 år i Dublin
vi fick i vintras
och 2 år i Köpenkändes våren/
hamn.
sommaren långt
Det är så klart ganborta.
ska stor skillnad
Nu går det så
mellan dessa städer
fort att man näsHär bor jag!
och
Bondersbyn,
tan inte hinner
men ändå inte.
med.
Nästan allt som finns här finns där och
Det gäller att försöka njuta av detta fina,
tvärtom, bara i mindre eller för den delen så jag tror jag tar mig en 'morfar' (i Jakobs
större skala här i Bondersbyn.
familj det samma som en dvål) i gräset.
Jag tror, eller snarare, jag vet, att jag uppskattar livet mer i alla dess aspekter här En skön sommar önskar jag alla!
efter åren på annan plats.
Linda Roos
Det är besynnerligt hur lätt man glömmer
det som egentligen är självklart och tillhör
Nytt från BHF
ten kul idé, visst? Alla
förslag mottages med
glädje och alla recept
kommer att provbakas!
Sedan får dom intresserade ingå i en liten jury o
tillsammans rösta fram
det vinnande bakverket!
Den 17/8 (ändrat datum!) kommer gruppen PAIN till Bondersbyn, så till dess
bör alla fatta pennan
o fundera ut alla proBondersbyns Café söker personal för V 28 och 30!!
blem/bekymmer ni har,
så
att dessa en gång för
I sommar under v28 och v30 önskas frivilalltid
dränks
med
ett dopp i älven!
liga insatser av alla bybor med lite tid över
Sedan (känns lite fel i denna årstid) vill
att sköta caféet på Bygdegården, vilket
skulle glädja många fikasugna bybor och jag passa på att meddela o gratulera vinnaförbipasserare! (Under v29 håller caféet ren i Lappträsk Pimpeltävling (barnklassen) Tindra Svanberg, som totalt drog upp
stängt!)
Öppettiderna under dessa 2 veckor är inte 9 fiskar!
Med dom orden sagda vill vi i BHF
jätteviktiga att efterföljas (11-15) utan när
önska
Sara Enström varmt Lycka Till
skylten är uppe på bron så är någon frivilmed
Hällbergets
Äventyr och alla lälig på plats!
En dag öppet är trevligare än ingen dag sare en riktigt Underbar och förSoligare
sommar!!!"
alls! Undertecknad är tillbaka från sin se- hoppningsvis
mester 30/7.
Samtidigt vill jag passa på att efterfråga Imla Svanberg
recept från alla bakkunniga i byn till Bon- sekr.
dersbyns egna bulla/bakelse/kaka. En li-
Smått och gott
Händer det för lite i byn?!
När jag kom hem efter 40 dagars kuskande på motorcykel i Balkan och Turkiet var
allt sig likt. Potasvirjavägen var fortfarande avlyst för att trafik över 3,5 tons axeltryck och fiskeskylten lutade som vanligt
i Bondeborg!
50% av äggproduktionen är utslagen!
Efter att ha skrapat på den till synes orörda
ytan kunde jag dock konstatera att byns
äggproduktion slagits ut till 50%!
En okänd marodör lär ha härjat i byns
södra delar och på Holmen, så till den
milda grad att den fullvärdiga frukosten
i dessa delar av byn har äventyrats! Det
skall dock noteras att ingen bybo är misstänkt för denna aktivitet...
Optimister i Långforsen...
Dock har ett drama utspelats på gränsen
till Börjelsbyn. Några optimister i en dito
segelbåt har försökt besegra Långforsens
lömska virvlar. Äventyret slutade utan att
någon olycka inträffade, men även i detta
fall är ingen från Bondersbyn misstänkt
för anstiftan till denna aktivitet....
Krönikan
Alf Johansson, bördig från Brattlandet
och boende i Västerås sedan många år,
skriver i denna krönika om en bild han
tog på 1940-talet
När jag digitaliserade gamla bilder fann
jag denna som jag tagit med min lådkamera i slutet av 1940-talet. De fyra personerna som sitter på trappan framför
Sandbergsbyggnaden är min farbror Emil,
min farmors syster Lovisa, Johan Eliasson
kallad Sel-Johan och längst till höger Johan Enström kallad Lill-Johan.
Emil hade i början av 1940 talet drabbats
av TBC. Innan han blev sjuk jobbade han
i cementfabriken under Raggdynan. Efter
konvalescenstiden var han snickare, skomakare och båtbyggare.
Han byggde till mig bl.a. ett hammarverk, som vi på våren hade vid Brattlandsbönhuset och på sommaren i Svartbäcken.
Emil var mycket pratsam och av alla omtyckt.
Lovisa bodde i Sandbergsbyggnaden. Efter hennes två bröders bortgång hämtade
hon mjölk hos oss. Strax innan mor gick
ut för att mjölka kom Lovisa glidande på
cykeln. Hon satt i soffan med min syster
Gunnel och mig. När mor kom in från
ladugården kokade mor kaffe. Sedan tog
Lovisa mjölkhämtaren och promenerade
hem till Sandbergs.
Sel-Johan var hyresgäst hos Lovisa. En
vinter när det var minus 30 grader kom
Sel-Johan till Lovisa och begärde att få
hyra kammaren längst in. Hans gamla hus
på Selet var omöjligt att hålla varmt. Han
fick hyra under förutsättning att han lovade vara nykter. Han var en mycket bra hyresgäst som hjälpte Lovisa när hon blev
sjuk. Lovisa dog våren 1951.
Sel-Johan betraktades svår att ha att göra
med. Han var i själva verket en mycket
tillförlitlig och sympatisk person.
Lill-Johan var dövstum och bodde i en
gård i Brattland. Varje lördag eftermiddag
och söndag gick han från gård till gård.
Det var trevligt när han kom trots att det
inte gick att prata med honom. Tyvärr fick
han inte fortsätta sitt fria liv i Bondersbyn.
Någon tjänsteman i kommunen ansåg att
han borde tas omhand för vård. Han placerades på en vårdhem i Malmberget. John
Nilsson från Gärdan besökte Lill-Johan i
Malmberget. När John åkte grät han och
ville följa med till Brattland. Lill-Johan
levde inte länge efter det han blivit inlåst.
Sandbergsbyggnaden idag...
Ruschen kommer med siken...
Vana bedömare hävdar dock att en liten
”rusch” uppträder i samband med sikens
ankomst på ”Jacobsdagen”, eftersom en
lite möjlighet till förtjänst lockar vissa ur
apatins mörker..
Prov som Vattenrådet tog i höstas visar
att siken är fri från kvicksilver! Dessvärre
är laxen svårt kontaminerad av dioxin,
varför Bonderbyarn bestämt avråder från
att äta vildlax. Ty då kan aktiviteten definitivt ”avstanna” hos ”ätaren”!
Bondersbyarn
3
Våraningar
Den långa vinterns järngrepp nu släppt sitt tag om oss alla
och vi gläds vid snödrivans krasande ljud, när den inför
vårsolen krymper som i skräck att förfalla.
Men däremot solen den lockar oss
att mot en vägg stå kloss,
och vända våra vinterbleka ansikten opp
mot den livgivande skivan, som ger oss hopp
om den efterlängtade sommarn.
Att i den tidiga vårnattens morgonljus möta solen
och känna den jorddoftande majvåren,
jag måste nog stiga upp från altanstolen,
och kolla perennbänkarna på tecken till liv.
Med förväntan och lite pirr i magen, blir
återseendets glädje till ett stort kliv,
för där under några torra blad,
syns röda toppar som små tomteluvor,
pionerna, vilka är mina absoluta favoriter.
Och där några tidiga blåsippstuvor,
gullvivorna, och liljorna på dem, som kölden inte biter.
Också den vintertäckta frösådda buskpionen
den allra ömtåligaste, fastän flera år på nacken
tänk om den blommar i år igen i denna zonen
då kommer nog den största glädjeattacken.
Strax intill väntar äppelträdet på värmen för sin blomning.
En solig dag i Heden i Bondeborg. De nyss anlända sädesärlorna
hälsar oss, och vistas tryggt i vår närhet och de brukar ha
boet i vedhopen. En storspov seglar ropande över oss igen,
och en dykande lättirriterad björktrast med sitt kraxande,
chack, chack,
Den sjudande småfågelsången runtomkring. Det finns
en oupplevd önskan att få se och höra koltrastens sång häruppe.
Text: Gertrud Ek, Kalix
Ängens växter, de alltid pålitligt återkommande och just i år blir det en lärorik upplevelse att titta i den nyutgivna stora
Norrbottensfloran, ett praktverk med inventerade växter i Norrbotten.
Till sist.
Ingenting kan för övrigt som musiken förstärka upplevelsen av denna årstid , t.ex Wilhelm Peterson Bergers: Frösöblomster
och Evert Taubes visor med sina vackra natur och miljöbeskrivningar. Ha en bra sommar.
Vår egen poet Gertrud Ek från Bondeborg ger oss denna gång en vårdikt
som känns aktuell långt in i sommaren ...
Svavelpioner
Foto: Gertrud Ek
4
Bondersbyarn
Om gamla bilder från Dåvis...
Den första, barnbilden, föreställer min far, Gustav Pettersson (1884-1969)
och hans syster Terese, min faster, (f. 1882) som så småningom gifte sig med
Bernhard Söderholm från Liden. De bodde i Karungi under större delen av
sina liv. Det är ett ateljefoto från Hultin i Nederkalix och tiden är gissningsvis sent 1880-tal med hänsyn till barnens ålder. Pappa Gustav torde väl vara
4-5 år och faster två år äldre. Man kan observera att pappa ser lite ängslig
ut medan storasyster verkar betydligt frimodigare. Titta också på kläder och
skor, allt verkar vara gjort av någon byaskräddare och -skomakare. Pappa har
stort, lockigt hår, som emellertid föll av och vid 28 års ålder var han nästan
flint, har han berättat. Ett helt förtjusande barnporträtt, tycker jag. Bildens
originalformat: 6x9 cm.
Bilden är från köket opi Dåvi. Tiden är sannolikt 1900-talets första år. Vi har ännu inte elektrisk belysning (obs. fotogenlampan i
taket.) Den öppna spisen är ännu huvudvärmekälla och matlagningsplats (obs den svängbara grytkroken t.h. i spisen och den trebenta
kaffepannan, nu i min ägo).
Observera även grytlocket som står lutat mot spisen. Lock och tillhörande stekgryta i gjutjärn är nu i min ägo, liksom spinnrocken
som faster sitter bakom. Grytan är utmärkt till stora stekar, skogsfågel o.d. Strykjärnet ovanför kammardörren värmdes sannolikt med
järnstycken som hettades upp i elden.
Personerna på bilden är från vänster min far Gustav, sittande bakom spinnrocken min faster Terese g. Söderholm sannolikt i 20-årsåldern och vid dörren till kökskammaren min farmor Henrika Nilsdotter f. 1857. Min farmors dödsår känner jag inte till och jag har
inget minne av henne, så hon måste ha dött senast under tidigt 1930-tal. Öppenspisen revs så småningom, likaså skorstenen och
järnspis installerades på sin nuvarande plats på norra köksväggen mellan dörrarna till kökskammaren och farstun. Kan det vara ett
gammalt oljetryck av kungafamiljen som syns på väggen i kökskammaren?
Här är det slätter på ängarna nedanför huset. Personerna på bilden är från vänster en piga, Anders trodde att hon hette Hildur och Helngemar trodde sig minnas att hon var från Övermorjärv. Bakom släpräfsan står Gunnar Enström från Pataudden, sedermera bonde
på Nybruket. Detta är dock lite osäkert. Kan någon hjälpa oss med identifikationen? Sedan kommer Gunnar f. 1931, därefter Mamma
Alida 1887-1976, Per f. 1929 och Elisabet 1927-1990. Den som gluttar över pappas axel är Anders 1924-2007, därefter pappa Gustav
1884-1969 och längst ut till höger, hållande i hästgrimman drängen Adolf Tomasson. Birger 1925-1991 är ej med på bilden. Av de
fem Dåvibarnen är bara Per och Gunnar i livet. Tiden, med hänsyn till ungarnas ålder, torde vara ungefär 1935.
Av byggnaderna är nu lekstugan och bagarstugan rivna. Om somrarna flyttade vi till ”lillbynnigen” som ligger längst mot norr. Den
hade kök, kammare och sal. I bynnigens förlängning mot vägen låg två förvaringsbodar samt längst upp mot vägen vedhuset, som vi
tvangs riva när vägen drogs om. Bagarstukammaren var pigornas resp. drängarnas rum (dock icke samtidigt).
Jordbrukets mekanisering låg ännu i framtiden. Det var människors och hästars muskelkraft som gällde. Släpräfsan och hjulräfsan
på bilden är väl numera museala. Några år efter den här bilden köpte min far traktor, en Fordson med järnhjul. Årtalet är jag osäker på.
Vem kan fotografen till bild
2 och 3 vara? Kanske Paa,
han hade en lådkamera.
Meddela mig om du vet
mer om bilderna!
Gunnar Pettersson, Bjurholm,
tel. 0932-10379
Bondersbyarn
5
Välbesökt familjedag
Familjedagen lördagen den 14 april
blev en lyckad tillställning som lockade
både gammal och ung,
Även från våra grannbyar. Trots att
vädrets makter inte var på vår sida. Det
blåste en frisk nordan och solen sken
med sin frånvaro.
Nästan alla som var där ville ta en åktur
med hästen Micke och hans fina holländska vagn och kön var lång. Under tiden
som kusken Knutte och assisterande hustrun Jaana körde passagerare en tur ner i
Sågen och tillbaka till bygdegården kunde
de väntande förse sig med kaffe och fika.
Det grillades även korv, förstås, det var ju
en familjedag.
Arrangemanget var som sagt välbesökt
med våra mått mätt, minst 80 personer,
kanske fler och väldigt trevligt och vi hoppas på någon fler liknande dag, kanske
framåt höstkanten innan höstrusket sätter
igång, för vem har glömt förra höstens
väta?
Skoj med en tillställning som förenar generationerna, där var både far- och morföräldrar, barn och barnbarn, men det är vi
bra på i Bondersbyn, eller hur?
Text o foto: Ingrid Ragnarsdotter
Anna och Elin Roos åker håstdroska på
familjedagen
Finnhästen Micke och ägaren Knut Enström
Vad rör sig i huvudet på en Finnhäst?
Ilskna isticket
Kära Tidningstjänst! Det är tidningar vi behöver, inte nya brevlådor!!!
6
Bondersbyarn
En skogsarbetares anteckningar; del 2
Skogsarbetaren, bonden och byggnadsförmannen Lars Albert Larsson föddes den 29 april 1881 i Börjelsbyn, Nederkalix. Han dog den 21 februari 1965. Under den första delen av sitt liv bodde han på fädernegården i Börjelsbyn, ett oansenligt torp. Senare köpte han ett förfallet hemman i Småkvarn, som han odlade
upp och höll i god hävd. På sin ålderdom sålde han hemmanet och flyttade till Rian. Bland hans efterlämnade papper har följande, tyvärr aldrig avslutade skildring av skogs- och flottningsarbete i Ryssland i början
av 1900-talet hittats. Följande artiklar publicerades i NSD hösten 1974. De är hämtade från hans anteckningar och lätt bearbetade av hans systerson, Kalixrektorn Ernst Lundbäck. Bondersbyarn har fått låna de
gulnande tidningsurklippen av Axel Hansson i Bondersbyn och publicerar dem några nummer framåt utan
några ändringar. I några fall har kompletterande information lagts till.
Här är namnen på samtliga i de nio körlagen som den 5 november 1905 startade den långa och mödosamma resan till
Vita Havet, som Lars Albert Larssons
anteckningar beskriver. I varje körlag
ingick en häst och tre man.
1. Lars Albert Larsson, Johan Viktor
Larsson, N-E Henriksson; Börjelsbyn,
Nederkalix
2. L-H Lidström, Nils Lidström, Johan
Nilsson; Kälsjärv, Överkalix
3. Anders Larsson, Johan Nilsson,
Nils-Olof Johansson; Svartbyn, Överkalix
4. Johan Petter Jönsson, Johan Jönsson, Lars Petter Larsson; Svartbyn,
Överkalix
5. Oskar Hansson, Albert Hansson,
Nils-Erik Eriksson; Svartbyn, Överkalix
6. Karl Johan Johansson, P.A. Nilsson,
Lars Erik Nilsson; Boheden, Överkalix
7. Karl Karlsson, Oskar Karlsson, Lars
Petter Karlsson; Räktjärv, Överkalix
8. Nils Erik Brännvall, Oskar Brännvall, August Brännvall; Gullbergsträsk,
Överkalix
9. Karl Johansson (Flaka-Kalle), Lars
Sundberg, Nils Anton Helin; Gyljen,
Överkalix.
Åtta av lagen var alltså från Överkalix
och endast ett av dem från Nederkalix.
I det sistnämnda ingick Lars Albert
Larsson och hans bror Viktor.
Detta är en kartskiss över Lars Alberts fantastiska resa till skogsarbetet nära Vita
Havet. Genom väglöst land i djup snö, men fast beslutna att komma fram och
tjäna ”grova” pengar...
Efter dansandet kom svält och hårda bud...
Nästa dag körde vi mot finsk-ryska gränsen. Vi träffade på två små kåtor och stannade där. Det var bara några få som kunde
sova i kåtorna. De flesta måste ligga ute
under bar himmel. Under natten snöade så
att vi hade fyra fem tum snö på täckena,
som vi hade över ansiktena. Och det fortsatte att snöa hela den kommande veckan.
När vi kom mot ryska gränsen blev gärdsgårdsstängslet av grovt timmer, som var
minst fem á sex tum i topp. Gärdsgården
var byggt av kryssade stockar och med en
stock genom varje kryss. Det var en stabil hage. Skulle man genom med häst och
kälkar, så nog måste man ha både såg och
yxa.
När vi hade kört halva dagen, kom vi till
en myrsträcka, som nog var åtta kilome-
ter lång. Och det snöade och blåste så vi
såg ingenting av vägen. Vi måste själva gå
före hästarna och söka den. När vi kom till
mitten av myren var den inte så frusen, att
den höll hästarna. Flera av dem gick ner
sig, så vi måste köra upp dem med andra
hästar. När vi äntligen kom över myren,
kom vi till ett fastmarksområde, som var
ganska tätt beväxt med grov björk och
tallskog.Där i skogen gjorde vi nattlogi.
Där fanns gott om torrfuru och granar.
Fortfarande snöade det. Vi högg små granar och gjorde oss ett slags skydd för både
snö och vind. När vi startade dagen därpå
blev skogen bara tätare och tätare.
Saknad lots
Vi måste hugga en bredare väg. Mången
dag kom vi inte längre än två á tre mil.
De vägar som lapparna körde på med renar och pulka, behövde inte vara så breda.
Men när vi kom med häst, rede och kälkar,
då måste vägen göras rakare och bredare.
Så nog började resan se ganska besvärlig ut.
Då sa Oskar Nilsson:” Ja, om det hade
varit 100 mil kvar, så skulle ingen kommit
fram. Det skulle ha varit rätt åt oss, när vi
var så dumma att vi far utan lots fast vi fått
en om vi velat.”
Från den dagen fick den som hade sagt
bort lotsen, höra många hårda ord.
Ju längre vi kom in på ryskt område, desto tätare blev det. Vi fick hugga oss fram
med våld.När det hade snöat en hel vecka,
gick snön ända upp under hästbuken. Vi
hade 800 kilos lass, så en häst orkade inte
Bondersbyarn
7
gå i täten mer än högst 200 meter. Vägen
som renarna trampat upp var för lös. Den
höll inte hästarna. De bröt igenom och
gick hellre vid sidan om den.
Genom isen
Vi hade nu legat fyra nätter under bar himmel och en hel vecka hade det snöat så att
snödjupet var nära en meter. När vi äntligen kört genom skogsområdet kom vi ut
på stora myrmarker och insjöar. Där var
snön så djup att vi måste söka oss fram på
den rentrampade vägen genom att sticka
med skidstavarna genom snötäcket.
På en av sjöarna , brast isen under den
första hästen.Kallt som det var, minus 30
grader, så var det att så fort som möjligt få
upp hästen ur vaken. Vi drog lasset baklänges. Sedan tog vi tag i hästen och drog
den på sidan upp på fast is, fick den på
benen igen och körde mot land.
Där var en stor grandal med torrgranar
och vi gjorde upp en eld på ömse sidor om
hästen.Han blev snart varm och utom all
fara. Men det såg illa ut, när hästen låg där
och pustade i det kalla vattnet.
När vi nästa dag fortsatte från den platsen, måste vi återigen börja med att hugga
vägen bredare. Och skogen blev allt tätare. Mången dag kom vi nog inte fram
mer än högst en mil om dagen. Så nog såg
det mörkt ut för oss att komma fram dit vi
skulle. Humöret började ta slut, och den
som sagt bort lotsen fick igen höra många
hårda ord. Efter 22 dagar från Pelgosenniemi visste vi inte hur långt vi hade kvar.
Vi måste nu lämna halva lassen för att
hästarna lättare skulle kunna ta sig fram
genom snön. Vi trodde att vi snart måste
vara framme vid Nivankule.
Efter 44 dagar sedan vi for hemifrån och
fyra dagar sedan vi lämnade halva lasset
av hästfoder och mat för folket såg det
mörkt ut. När vi nu körde från den plats
där vi legat, körde vi hela dagen medan
det var ljust och kom fram till en tät granskog. Där övernattade vi. Klart och kallt
väder rådde på kvällen.
Då sade jag till männen: ” Vill ni nu som
jag så tar vi skidorna och åker för att se
om vi snart är framme vid den älv, som vi
skall möta några kilometer innan vi kommer till Nivankule.”
Innan vi åkte sade jag till brorsan: ” Sätt
nu på pannan och koka oss palt av vetemjölet!”
Det var det sista mjöl vi hade kvar i vårt
matförråd.
Vi for nu tre man för att leta efter älven.
8
Bondersbyarn
Det var jag, Nils.P. Jonsson, och Johan Johansson. När vi hade skidat en halv timme
kom vi fram till älven och då visste vi att
vi snart skulle vara framme vid Nivankule. När vi hade skidat ytterligare en timme fick vi se att det lyste i två gårdar. Då
vände vi om och åkte tillbaka till hästarna.
Vi talade om för mannarna att nu skulle vi
snart vara framme vid Nivankule.
Äntligen mat
Vi åt nu det sista mål vi hade och spände
för hästarna och körde fram till gårdarna.
När vi kom fram dit såg vi, att de var så
små, att vi knappt kom in. Det var julaftonen den 24 december 1905. Nu blev humöret lite lättare, när vi äntligen kommit
fram.Vi köpte oss mat av gårdsfolket. Det
blev renköttsoppa och den smakade bra.
När vi hade ätit, for kuskarna tillbaka för
att hämta våra saker och mat för både hästar och folk. De kom tillbaka till Nivankule efter 14 timmars körning. Dagen därpå,
annandag jul, fortsatte vi tre mil utefter
den stora sjön Nuortijärvi. Där byggde vi
oss kojor för hästar occh folk. Det tog tre
dagar. Byggnadsvirke var torrfuru. Starrhö lade vi mellan stockarna som tätningsmedel i stället för mossa eller drev. Muren
( spisen) murade vi av utvalda plattstenar
och blå sjölera som vi tog från sjöbotten i
själva Nuortijärvi. Den var lika stark som
svensk eldfast lera. Den höll i två månader
medan vi var i kojan.
Inget att äta
När vi hade kört timmer i tre veckor var vi
utan hö åt hästarna och utan mat åt folket.
Vi hade under två veckor endast te, inget
socker, inte smör och bröd, endast grovt
rågmjöl och inget kött. Det såg mörkt ut.
En morgon när vi vaknade hade vi inget
att äta.Då gick jag ut i skogen och högg
en stor tottfura. Av den gjorde vi ett stort
bakbord och sedan en deg av hästmjölet.
De andra hade sökt ut en ganska stor stenhäll. Den lade vi i vedbrasan, och när hällen blev varm, gräddade vi våra kakor på
den. Men hur det smakade vill man knappast komma ihåg. Vi kunde dock dämpa
hungern.
Åt hästarna måste vi plocka rörvass kring
sjöstränderna och hacka den med yxa och
göra en röra av mjöl och vass. Hästarna
klarade sig bra. Sämre var det med folket.
Om vi åtminstone hade haft lite salt att
strö i degen så hade det nog smakat bättre.
Efter några dagar fick alla magplågor och
laxersjukan. Det var bara jag som klarade
mig.Jag var ensam i skogen, alla de övriga
måste ligga i kojan. Det gick två veckor
innan vi fick någon mat. I Ryssland har
man ju julhelgtvå veckor senare än i Sverige. Att vi inte fick någon mat berodde på
att lapparna höll på att fira jul. Efter två
veckor kom emellertid en lapp som hade
35 renar. Han hade med sig både hästfoder och mat åt folket. Då blev det åter full
rusch i skogen.
( fortsättning i nästa nummer)
Äventyr i Bondersbyn
Även vi moderna människor behöver lite äventyr. Det har Sara
Enström insett och nu bygger hon
äventyr mitt i byn!
Kanske har ni sett, kanske har ni undrat,
kanske vet ni till och med vad som händer
i skogen bakom Bondersbygården. Där
byggs det för äventyr, Hällbergets Äventyr AB håller på att färdigställa en hissnande bana i luften mellan träden. Inget
för den höjdrädda typen, som till exempel
undertecknad. Förhoppningsvis kommer
modiga och äventyrliga entusiaster att
strömma till när banan öppnas i juli. Den
dag jag besökte bygget, höll Knutte på
att bygga en fristående altan där man kan
sitta och titta på äventyrarna, men han tog
sig tid att visa mig och fotografen Unni
runt och förklara banans olika svårighetsgrader. Det börjar lätt och sen blir det bara
tuffare och tuffare och när man når målet
ska man nog känna sig nöjd och stolt över
att man övervunnit sina eventuella rädslor.
Redan i höstas avverkades området och
nu under våren har banan börjat monteras upp mellan träden, det är mycket man
måste tänka på, bland annat säkerheten,
ingen vill ju att någon ska skadas under
sitt äventyr. Det är Sara Enström som står
bakom företaget Hällbergets Äventyr AB
och som hon på sikt ska försök utveckla
med individuella skräddarsydda event för
grupper, nu i sommar blir det mest droppin, men hon kommer även att ta emot förbokade grupper.
Till hösten planerar hon att ordna ett Halloween-äventyr för barn enligt äventyrs
pedagogiken, ett kreativt lärande för barn
i förskola och skola.
När ni har Bondersbyaren i er hand har
invigningen redan varit, den är planerad
till den 8 juli,och kommer förhoppningsvis att locka både nyfikna fegisar (som
jag) och modiga själar som vågar sig upp
i selen. Det är planerat för underhållning
av Emma och hennes band, grillning av
hamburgare med mera. Så nu gott folk,
vet ni vad ni ska testa i sommar och då
menar jag inte bara fika och hamburgare.
Vi håller tummarna för byns senaste satsning och önskar företaget lycka till.
Text: Ingrid Ragnarsdotter
Foto: Unni Ragnarsson
Knutte på äventyr.....
Postminnen
Det här är lite minnen från ”Beredskapstiden i Bondersbyn” och många fler finns det. Du som minns kan
väl skriva om t ex om spioner och spioneri, om soldaternas revyer med inkallade artister, om luftbevakningstornet i Furunäs och mycke mer.
Första förbandet som kom till byn var ett på att ”Marta Nordmarks pensionat”, där fanns på många ställen i byn. Kring He”vägbyggarkompani” från Ing 1 i Stock- han bott under brobygget serverade så god den, Isigårn och Paa var flera verkstäder
holm. Dom kom till byn efter nyåret 1940. mat.
och kontor. Kring Ipigårn, Kråkgärdan,
Behovet av bostäder blev ju nu ännu Gammal-vägen och fler ställen var det liDeras uppgift var att bygga väg mellan
större då byn fylldes av folk i många olika kadant. Vid Grenbäck-bron fanns det ett
Stora – och Lilla Lappträsk.
Militären hade ju på hösten 1939 varit yrken. Allt gick att hyra ut. I bagarstugor, kök med en mindre matsal under åtminsrunt i byn och ordnat med förläggning i tvättstugor, lekstugor bodde det folk. I tone en sommar.
gårdarna. Hos oss bodde chefen för för- våran ”verkstad”, till exempel, bodde det
Det var ju både militär och civil verkbandet, kapten Jernberg, i ett rum och en en familj 2-3 månader första sommaren samhet som pågick i flera år. Hur mycket
löjtnant Svensson i ett annat och ett tredje tills dom fick tag på en vinterbonad bo- folk som bodde och arbetade här, som
rum var kompaniexpedition. I
mest, det är svårt att gissa sig
Bagarstugan bodde en pluton,
till men säkert många gånger
mest chaufförer och i Bagarstufler än byborna. Under en perikammaren 3 kockar som skötte
od fanns det utöver Koperativa
en del av koket för förbandet.
och Levins, 2 kiosker i byn, en
Jag är ganska säker på att man
vid Gammal-vägen och en nära
inte helt kunde neka till att avskolan.
stå bostad åt förbandet. Om
En matsalsbarack som stod
dom behövde lokaler så ”tog”
vid Dåvi-lagårn var också bioman dom.
graflokal och där såg jag till
Klockan 6 på morgonen fick
exempel ”Moderna tider” med
plutonen ”första frukost –
Charlie Chaplin, 1940 tror jag.
choklad med smörgås”. Det
I ett stort garage vid Ipigårn
blev alltid över och det fick vi
visades också film och där såg
syskon kalasa på – för kalas var
jag flygfilmen ”Första divisiodet. Men – efter några veckor
nen” med Georg Fant.
var vi så ”döless” på den fruBland alla invandrade bonkosten så vi återgick till ”fildersbyare fanns även artister
Huvudredaktörens farfar, Manfred Holmberg, var Sveriges för- och skådespelare som ordnade
smola”.
Vid vår telefon satt en militär ste motordrivne postdiligensförare. Här ses han stående vid kabare´er och revyer, ibland uttelefonvakt hela tiden. Då det sin postbil sedan han flyttat till Luleå i början av 1920-talet.
omhus, ibland i någon provisoringde, svarade han inte som
risk lokal.
vi: ”Bondersbyn 5”, utan med den militä- stad.
Dom allra flesta som jobbade på KalixDet hände ju lite då och då att folk kom linjen kom ju från andra delar av landet
ra koden: ”MSB – Martin Sigurd Bertil”.
Det här varade några veckor tills dom fått till Posten när den var stängd, för att klara och för många var det väl första riktiga
egen linje och vi kunde förstås använda av olika affärer. Fredag-kvällarna till ex- inkomsten dom fick. Man kunde skaffa
empel, kom det alltid jobbare som ville sig saker som man önskat sig. Det blev till
telefonen som vanligt.
Förbandet hade sitt ”Marketenteri” ini sätta in löningen på banken. Fredagkväll exempel mycket populärt att köpa arm”He-Bagarstu-kammarn” där vi pojkar var ju poker-kväll och då ville man inte bandsur och det var ju mycket enkelt att
ha för mycke kontanter i baracken. Även ”skriva efter” och ta det på avbetalning.
också kunde köpa lite godis.
På försommaren 1940 muckade förbandet om man inte förlorat själv så kom kompi- Men - det var ganska många som bara be– men många stannade kvar och arbetade sarna, som spelat bort löningen och ville talade första inbetalningen och struntade
som civila i byggandet av ”Kalix-linjen”. låna och då var det bra att kunna säga i resten. Då kravbreven kom kanske det
inte fanns ”någon som hette så”. Ibland
Kapten Jernberg som var civilingenjör att ”tyvärr är pengarna på banken”.
Baracker och verkstäder fanns som sagt lämnades kravbreven tillbaka till posten
och som varit chef för brobygget i Kalix
i början av 1930-talet, blev major och lite varstans i byn. Vid Kvarnåbäcken med anteckning – ”adressaten död”.
chef för byggandet av Kalix-linjen. Han fanns ett läger med kök, verkstad, bostäText: Olle Björkman
var lite rund om magen vilket han skyllde der och kontor. Liknande anläggningar
Foto(repr): Lars-Erik Holmberg
Bondersbyarn
9
Den berömde Stiller gjorde film i Kamlunge 1920
Ja som sagt har ju Bondersbyn haft filminspelning under vintern, men det är ju inte första gången det spelats in film i bygden. För 92 år sen (1920) var det filminspelning i Kamlunge. Då var det den kända regissören Mauritz Stiller, upptäckaren av Greta Garbo!
Han var född i Helsingfors 1883 av Ryska
föräldrar. Han började som skådespelare
i början av 1900-talet både i Finland och
Sverige. 1912 tillträder han som regissör
vid AB Svenska Biografteatern. 1919 spelade han in den kända filmen Herr Arnes
Pengar en filmatisering av Selma Lagerlövs bok. 1920 spelade han in filmen Johan i Kamlunge.
1925 åker han tillsammans med Greta
Garbo och spelar in hennes första amerikanska film Virveln. 1928 avlider han av
varbildning i ena lungan.
Nu till filmen som spelades in i Kamlunge. Det är ett kärleksdrama som handlar
om en kvinna som ej trivs i sitt äktenskap. Då kommer en främmande man
som försöker att få henne att lämna sin
man, och dom flyr under dramatiska
förhållanden genom Kamlungeforsen.
Det var en hel del bybor som var engagerade i filmningen både som statister och
stuntmän. Det behövdes ju folk till att
bygga olika saker. Bland annat hade man
gjort en rälsjärnväg efter stranden på forsen för att kunna följa med båtarna när de
åkte genom forsen.
En av de som jobbade med filmen var
så engagerad i filmningen så att han inte
hann bärga sitt hö. En granne var le med
honom och sa att han får väl filma med
höskrindan till vintern. Filmen finns på
You Tube .
Detta var ju en stor händelse i byn. Fullt
så dramatiskt har det ej varit under våren.
Vi träffades ju traditionsenligt på långfredag på älven vid Lappudden det var ca 50
personer som lagade mat och umgicks i
stålande solsken.
Vi har en gammal kronspis som är ved-
eldad med en stekhäll på ½ kvadratmeter
Där alla kan laga sin medhavda mat. Sen
när maten hade lagt sej till rätta så serverades det våfflor med sylt och grädde.
Våfflorna gräddades med gamla våffeljärn
på öppen eld.
Det var ju så kallad ”Hästskare” denna
vår. Min farfar hämtade en flaggstång på
skaren för länge sen med hästen. Det är ju
ej så ofta man får uppleva så hård skare.
Vårfloden blev ju ganska stor denna vår,
och nu kommer ju midsommarflöden, och
den är ju signal åt lax och sik att det är
dags att komma hit så vi får njuta av färsk
fisk. Förresten så fick jag en börsting med
spö de är ovanligt.
Helgen efter midsommar träffas vi hela
byn då det bjuds på laxblöta. Sen kommer
ju som Anton brukar säga Kamlunges Nationaldag, Harrens Dag, sista helgen i Juli,
då få vi ju hoppas siken har hittat hit.
Trevlig sommar.
Text & Foto Kjell Rönnbäck.
Till vänster en filmruta från Stillers film
1920.
Den högra bilden visar samma utsnitt
idag.
Nytt från Börjelsbyn
flytta ca 35 m längre från älven. Arbetet
beräknas börja sista kvartalet 2012, och
ska vara klart till sommaren 2013. Vägen
har ungefär 30 fordon per dygn, men har
stor betydelse för boende i Bondersbyn
och Börjelsbyn på västra sidan om älven.
Utställning om Irma Johansson och Sigurd Andersson
I Kalix folkets hus var det under April månad en utställning om Irma Johansson och
framlidne Sigurd Andersson, båda från
Börjelsbyn.
Irma invigde utställningen med att hålla
ett föredrag, där hon berättade om sin fantastiska skidkarriär som började i unga år
i Börjelsbyn, och sen förde henne vidare
ut i världen, där höjpunkten kröntes av ett
os-guld i stafett i Squaw valley 1960.
Hon berättade med stor inlevelse om sina
många resor, och många möten med andra
skidåkare och kulturer runt om i världen,
Irma fyllde 80 år den 3:e april i år.
Trafikverket har haft informationsmöte i Börjelsbyn.
Den 26 april hade trafikverket ett möte i
Börjelsbyns bönhus om att man planerade en omläggning av väg 953 då aktuell
vägsträcka ligger i ett skredriskområde.
Väg 953 sträcker sig från E4 och till Bondeborg. Sträckan som påverkas ligger i
västra Börjelsbyn, det är den delen som
ligger närmast älven, ca 500 m söder om
järnvägsviadukten som man kommer att
10
Bondersbyarn
Årets majbrasa
Röken från majbrasan var kraftig vid årets
majbrasa, men efter ett tag så tog sig brasan, och efterfrågan på nygrillad korv likaså. Många bybor kom som vanligt till
valborgsmässofirandet, som hade börjat
med sång och vårbakelse i bönhuset.
Skidlegenden Irma Johansson inviger
utställningen med att berätta om sin
fantastiska karriär.
Text och foto: P.A. Andersson
Program Börjelsbyns Framtid:
14/7 Lör. Hamburgerkväll 19.00
18/8 Lör Nationalälvdagen 19.00
29/9 Lör Skördefest
Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se.
Annicas sommarkryss nr 44
Här får de ”kryssugna” ett nytt klurigt kryss från Annica. Om
det är någon läsare som är intresserad av att göra ett kryss åt
Bondersbyarn, så är denne välkommen att vända sig till redaktionen!
Redaktionen önskar alla ”kryssare” en skön sommar och tills
vi möts i nästa nummer!
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2012
Fredag 6 juliHemvändar’ PubBondersbygården
Fredag 17 aug. ’Hopp i älven’, Teatergruppen PAIN
Bondersbygården
Lördag 25 aug.Surströmming/SikfestBondersbygården
Lördag 29 sept. PubBondersbygården
Lördag 27 okt. HalloweenBondersbygården
Lördag 17 nov Mångkulturell aftonBondersbygården
Lördag 8 dec. JulfestBondersbygården
Filminspelning i Bondersbyn
En vecka in i mars, 19-25, hade vi ett filmteam som hyresgäster i Bondersbygården.
Teamet bestod av skådespelare, fotografer
samt ljud- och ljusexperter.
De spelade in en film som skall sändas
under 2013 i SVT. Inspelningarna förlades, efter ett omfattande letande, på en
sträcka längs vägen till St. Lappträsk.
Filmteamet använde Bondersbygården
för raster och planering. De öste beröm
över lokalerna och den vackra omgivningen. På inspelningens sista dag användes
bl.a. en polisbil med autentisk chaufför
och en del tagningar gjordes från helikopter.
Text: Annica Gustafsson
Diamantbröllop
Varmt Tack!
Bondersbyarn gratulerar
Till er alla som med
blommor, telegram och deltagande hedrat minnet av vår
käre
Herbert Wallgren
Bengt och Astrid Enström
som den 31/5 2012 firade
sin 60:e bröllopsdag.
De vigdes i Töre Kyrka
av Prosten Leo Ekmark
Pingstafton 31/5 1952.
Elsie med familj
Hembygdsboken,
självklar i bokhyllan!
Så här kan Du beställa boken:
e-post:
[email protected]
Glöm inte att ange namn och adress.
Telefon:
0923-27046
Ingrid Ragnarsdotter
Svunna tider vid älven
En bok om Bondersbyn, Marieberg
och Stora Lappträsk
Pris exkl. frakt: 335 kr
På byns hemsida:
www.bondersbyn.se
Boken säljs över disk på Bondersby Såg och i Bondersbygården under dagtid må - fr. Dessutom säljs boken på Kalix Bibliotek samt av Vuxenskolan i Kalix