Transcript Nummer 54 December 2014

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 54
Dec 2014
Fjortonde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Nytt från BHF
Smått och gott
Krönikan
Nytt från Börjelsbyn
Bondska ord
Dansk afton
KalixOst-provning
Julfesten
Min hemby
Nytt från Kamlunge
Höstsoppa
Musikpub
Höstkryss 54
Kottarna-byns framtid
Krysslösning 53
Boktips
Annons m.m.
Omslagsbild
Börjelsbyns julgran
Foto: P-A Andersson
2
3
3
4
4
5
6
7
8
10
10
10
11
12
12
12
12
Bondersbyn har fått ett
mejeri där ”mejerskan”
Jaana producerar ostar
som smakar ”himmelskt”!
Ät ost, dansa runt
granen och ha en riktigt
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ledamot Sekreterare Kassör
Ledamot
Ledamot
Suppleant
Suppleant
Ingrid Ragnarsdotter
Anna Enström
Ruben Gustafsson
Tommy Nilsson
Annika Gustafsson
Ingela Svanberg
Gustaf Häggström
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
Ingrid Ragnarsdotter
27046
[email protected]
Annika Gustafsson 27092
Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk [email protected]
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg 073-0934718
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
Medlemsavgifter 2014
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Plusgiro:
654154-4
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Febr,/Mars, April/Maj, Aug./September
och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot material
från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga 300 ex.
2
Bondersbyarn
Ledare
Bondersbyarn går efter detta nummer in tionens domvärjo, utan är en sak för förenpå sitt 15:e utgivningsår. Ingen av oss som ingens styrelse att ta ställning till.
En annan glädjande utveckling är de nävar med från början kunde ens drömma
raliggande byarnas intresse för tidningen.
om att detta projekt skulle bli så seglivat!
Även redaktionen har varit seglivad, men Kontaktpersonerna för Kamlunge, St
nu måste vi efter flera månaders förha- Lappträsk och Börjelsbyn är engagerade
lande godkänna att Karl-Gunnar Hansson ”lokalredaktörer” och levererar allt mer
och Olle Björkman lämnar över sina pen- mtrl. till redaktionen för varje nummer.
Jag tycker personligen att föreningens stynor till yngre förmågor.
relse skulle ta upp
Det skulle behövas
diskussioner med
en hel tidning för att
hembygdsförenge dessa personer
ingen i Rian om
fullständiga eftermäett närmare samlen, men vi får som
arbete. Det skulle
vanligt fatta oss kort.
göra
tidningen
Både Karl-Gunnars
ännu intressanoch Olles kunskaper
tare och tillföra
och erfarenheter har
ytterligare läsare
varit ovärderliga när
och förbättra ekovi har skrivit om byanomin. Tyvärr är
historia och traditiodet ju så att alla
ner. Därtill har Karltidningar
och
Gunnar också varit
tidskrifter lider
en ”häxmästare” när
under upplagans
det gällt fotografiska
tunga ok. Ju störalster från förr och
re upplaga, desto
nu.
billigare produkStort tack till er Redaktionen gnager vidare ...
tion per styck!
båda. Era insatser har
För min egen del hoppas jag kunna fortvarit avgörande för tidningens popularitet
sätta som tidningens huvudredaktör ännu
och vida spridning.
Naturligtvis måste vi nyrekrytera till re- ett år och tillsammans med redaktionen
daktionen, och hugade redaktörer är väl- önskar jag alla läsare en God Jul och ett
komna in i gänget som skall föra Bonders- Gott Nytt År med Bondersbyarn´!
byarn till nya höjder!
Lars-Erik Holmberg
Som alla redan sett, trycks denna tid- Huvudredaktör
ning i färg. Den tekniska utvecklingen går
framåt inom tryckeribranchen, och det ser
ut som om tidningen i fortsättningen kan
produceras i färg till en rimlig extrakostnad. Detta beslut ligger dock utom redak-
Nytt från BHF
Evenemangen har gett bra inkomster under året. Det har dock blivit lite utgifter
för reparation och service av Bondersbygården, bland annat har ljudplattor i taket
nere i samlingssalen satts upp för att reducera ljudnivån.
Styrelsen kommer också under vintern
att jobba med att ta fram en ordentlig lekplats utomhus och planen för att kunna finansiera detta är att söka bidrag från olika
fonder och Kalix Kommun.
Vidare har en försäljning av dansbanan
diskuterats, det kan eventuellt bli tal om
att bygga en liten altan av den. Styrelsen
jobbar vidare med den frågan lite till.
Prissättningen på maten vid olika tillställningar har styrelsen beslutat att försöka hålla nere, tumregeln är att ingen mat
ska kosta mer än 200 kronor per person.
Förslag på aktiviteter i Bondersbygården
mottages tacksamt.
Anna Enström, sekr.
Evenemangen har gett goda inkomster,
men ett högsta pris på maten skall diskuteras.
Smått o gott
Bakvalen i Sörudden
Smått o Gott bevakar ivrigt bygget av
bakvalen i Sörudden, och kan nu rapportera att den fått ett spåntat tak. Tyvärr har
”nedbrytningen” av bygget redan startats.
Någon som besökt platsen har eldat inomhus och så när satt eld på bakre väggen.
Om detta skett som protest mot att det
fortfarande saknas såväl inredning som
eldstad är ej känt!
Bondersbyns vackraste hus?
Under hösten har bygget av ett fantastiskt
hus startats på Brattlandet vid Inigården.
Det är Tomas Rönnberg och Gunnel Nilsson som bygger ett stort fårhus av sällan
skådat slag. Lyckostar till får som får(!) så
fin bostad!
Älgjakten slutade med skyddsjakt?
I älgjaktens sista skälvande minut dök det
upp ett mail som berättade att en ilsken
älgko som befann sig mitt i byn skulle avlivat. Så hade styrelsen för Viltvårdsområdet bestämt. Tidningsredaktionen bad direkt om kompletterande information, men
inget mer har hörts i frågan. Vi undrar om
älgen lever och fortfarande är arg! ( bilden
nedan är från den ordinarie älgjakten)
Intensiv jakt på tjuvfiskare !
Under hösten har fisketillsynen med Ruben Gustafsson i spetsen trappats upp rejält. Byarnas oförmåga att ha samma fiskregler under höstförbudet har dessutom
komplicerat arbetet. Personal från Bondeborg har vid ett par tillfället hjälpt till
med handräckning/tillsyn. I samband med
den insatsen fick en Kalixbo kasta i en fet
öring som fångats olovligen!
Rubens arbete är föredömligt och har om
inte annat gett ett par namn på notoriska
tjuvfiskare som borde stoppas från att
köpa ytterligare fiskekort!
Så fick vi ett Vintercafé!
I denna spalt har tidigare föreslagits att
Henbygdsföreningen borde arrangera ett
vintercafé under den mörkaste årstiden.
Ett ställe där vi understimulerade pensionärer fick ta del av lite mänsklig kontakt.
Men Jaana hann före! I samband med
hennes succeartade ostförsäljning har hon
också startat ett litet café på helgerna. Hon
förstod direkt vad marknaden ville ha!
Till sist kan Smått o Gott konstatera att
den påstådda fellokaliseringen av Bondeborgkorsningen INTE kan verifieras med
den moderna GPS-utrustning som används
för mc-körning i Europas alla länder!
Och med detta så vill Smått o Gott tacka
alla för tips och annat stöd, och önska er
en God Jul och ett Gott Nytt år med många
uppslag till små notiser på denna sida!
Krönikan
Kära Bondersbybor
Ja, så har en ny fas i ens liv påbörjats och
då som friherre eller pensionär som det
också heter.
Jag gjorde min sista arbetsdag på Forsmark 31 januari 2014 så ett långt arbetsliv
hade kommit till enda. Ett arbetsliv som
har varit av varierande slag, men mycket
intressant med speciellt de tjugo åren jag
spenderat i mellanöstern.
Den första månaden präglades av lite
abstinensbesvär med oro i kroppen som
utmynnade i en viss form av överskottsenergi och det ledde i sin tur fram till en
massa bygg projekt både i huset i Marma/
Älvkarleby samt sommarstuga i södra Dalarna.
Men efter den pärsen har nu livet övergått till ett så kallat njutbart leverne.
Vi har haft möjlighet att besökt hembyggden vid två tillfällen, slutet av juli
och nästan hela september och det var helt
underbart att kunna vistas i Bondersbyn
under så lång tid och dessutom få ta del av
en av årets höjdpunkter, älgjakten. Träffa
alla gamla bekanta är lika roligt varje år
speciellt när nästan alla av de gamla jägarna fortfarande hänger med.
Nu på höstkanten har jag ”flyttat in” med
mitt snickrande och det sker inte under någon stress som, ”är du inte klar snart” nä
den tiden är förbi.
Ser framåt mot en resa till Portugal, Lissabon och Porto mellan den 1/12 – 10/12.
Ska bli skönt med lite avkoppling från de
daglig och speciellt då de sista fjorton dagarna då solen har lyst med sin frånvaro.
Slutar så med att önska er alla en angenäm
Jul och ett kommande Gott Nytt År.
Sven Olov bordi Hera
Bondersbyarn
3
Börjelsbyn
Lördagen den 29 november tände vi byagranen, en mycket fin gran detta år. Den
kom från Dalen och skänktes av Johan
Bergenstråle.(se omslaget!)
Börjelsbyns Framtid hade ordnat en mysig stund med glögg och goda tillbehör.
Veden sprakade i eldkorgarna och gemenskapen var stor bland dom 25-30 personer
som slöt upp vid bönhuset när skymningen föll.
Mariana gjorde en riktig Ernst glögg med
eldning av sockertopp, där Jan-Erik var
behjälplig med en gasolbrännare för att
få fart på värmen. Byagubbarna stod runt
omkring och hejade på, ivriga att få smaka
den goda glöggen.
Bönhuset i Börjelsbyn övertogs i höstas
av Börjelsbyns Framtid. Det är bönhusföreningen som under många år ägt och förvaltat huset och nu ville de att nya krafter
skulle ta över skötseln.
Börjelsbyns Framtid tackar för förtroendet, och vi ska försöka göra vårt bästa för
att ta hand om huset.
Text o foto: PA Andersson
Bondska ord
he hördes i gLaver – det hördes vågskvalp
viti näta – vittja näten
råo ät harrn – fiska harr från båten, ro drag
he döusk å reen/regen – det duggregnar
båra ve ät få åska – bara det inte blir åska
he bLeixter – det blixtrar
göullmåora – nyckelpiga
låktgräse – myskbrodd, ”luktgräs”
döyntjlårken – svinmålla
tåbaksbLåomen – rölleka
he rora i väst – himlen rodnar i väst, solnedgång
förebådar vackert väder
he rora i öst – himlen rodnar och förebådar regn/nederbörd
bällingan – fiskyngel
markan – maskarna (daggmask)
åLmöken – mjölkört, ”rallarros”
snåtterkårtan – hjortronkart
snåttren – hjortron
mossabera – tranbär
4
Bondersbyarn
brambera/branbera – hallon
bLåhårschan – gräsänder (hane)
beristötn – berguv
tjirotjäll – gräshoppa, vårtbitare
gackara – storlom
lögen - löja
lö´stjyt – sköt för fiske av löja
nätisteicka – nätsticka, används för att samla ihop nätet
veinbärsböuskan – vinbärsbuskar
leimbera – lingon
leimberreise – lingonris
potåtiskårn – potatisblast
Hån jär så fåti så´n tjänn ät åt kåongens möynt.
- Han är så fattig att han inte känner igen kungens mynt.
Förr stuLo di ve´n, nö hå di stuLi stjeifte å, saar hån så har gö
veild.
- Förr stal de ved, nu har de stulit hela skiftet, sa han som gått
vilse.
Dansk afton
Mångkulturell afton har vi genomfört i tre
år i Bondersbygården. Första året var det
Porn (Johan Söderholms fru) som serverade en omfattande typisk thailändsk buffé.
Förra året fick vi en inblick i polska kökets
specialiteter när Marianna Hansson hade
lagat en långkok-gryta innehållande kål
och rotsaker.
I år var det danskt tema. Jakob Clemensen boende ”ipi Heden” (Linda Roos man)
gjorde en tre rätters meny med Danmarks
nationalfavoriter:
Smørrebrød med frikkadelle og rødkål
Stegt flæsk med persillesovs
Gammeldags æblekage
+ Danskt öl (direktimport) som var extra
uppskattat.
Vi kan intyga att kvällen var lyckad. Det
tyckte det dryga femtiotalet besökare.
Trivselfaktorn var så hög att de sista gästerna lämnade lokalen vid midnatt.
Tack Jakob. Det gjorde du med bravur!
Nästa gång kan det bli Finlands tur.
Text: Annica Gustafsson
Foto: Yvonne Enström
Ovan: Jacob, kvällens värd, serverar den Danska nationalrätten: Stegt fläsk med
persillesovs
Nedan: Några av byns grabbar frossar på smörrebröd
Ovan: Linda assisterade vid serveringen
Nedan: Det ”Danska gemytet” smittade
av sig på Anne och Arne Johansson
Bondersbyarn
5
Bondersbyarns redaktion gästade KalixOstens lokaler en mörk novemberkväll, för nu skulle osten avsmakas! Jaana, byns nya ”mejerska” och KalixOstens frontfigur, hade dukat upp med ostar, kex och marmelader i de nya lokalerna i byns gamla butik. Hur det smakade? Himmelsk!
På skyltsöndagen den 30 nov 2014 skrev
Jaana Alamäki-Enström och Knut Enström historia genom att starta försäljningen av sina getostar. Bondersbyarn har
tidigare uppmärksammat parets planer
och den onödigt krokiga vägen till ett hem
för de många getterna. Men nu är allt detta
historia, och de första ostarna är på väg ut
på marknaden. Ett litet nålsöga återstod
dock: Bondersbyarns smaktest!
Höga poäng!
Som framgår av nedanstående tabell, höll alla ostarna mycket hög klass. Alla ostarna fick lovord för sin smak och konsistens. Trots att smaken är delad liksom
baken, var smakpanelen mycket överens i sina omdömen. Och den som har ”aversion” mot ”getsmak” måste prova dessa ostar! De är milda och goda, och ju mer
man äter, desto mer vill man ha!
Ann-Mari, Annica och P.A testar ostar
under stort allvar
Några kommentarer från smakpanelen:
Vetenskaplig uppläggning
Både testet och ostens uppläggning på serveringsbordet höll hög vetenskaplig klass,
vilket naturligtvis borgar för trovärdiga
resultat och en trevlig afton. De åtta ”testpiloterna” noterade sina iakttagna smaker
och företräden på en särskild blankett,
som sedan sammanställts av tidningens
chefredaktör under största möjliga tystnad och otillbörliga påverkan. Ostarna
bedömdes på en femgradig skala, och där
siffrorna inte räckte till kunde särskilda
kommentarer bifogas. Men, vafalls! Alla
ostarna placerade sig i topp efter att formligen ha golvat ”avsmakarna” med sina
subtila smaker, dofter och texturer!
Himmelska ostar!
Jaana lät oss smaka på tre olika sorters ostar. Anari, en slags färskost som tillverkas
samtidigt som Halloumiosten, Kaffeost,
samt tre sorters Salladsostar gjorda på fetaost.
Salladsostarna var i tur och ordning: Örtkryddad i rapsolja, Älvdalsost i rybsolja
och chilikryddad ost. Älvdalsosten avvek
markant från de övriga genom sin kryddning av rybsolja från Kesulas Lantbruk i
Kukkula. Till allt detta serverades ”smakhöjare” såsom kex och marmelader.
ANARI: Överraskning! Liknar Keso.
Smaken förhöjs av marmelad. Passar säkert bra till matlagning.
KAFFEOST: Bra kaffeost. Kunde kanske vara lite saltare? Bra i efterrätter.
KRYDDAD FETAOST: Favorit! Läskande. ”Gifter” sig bra med krusbärsmarmelad!
ÄLVDALSOST: Lätt jord/hösmak först,
men vinner sig. ”Salladsförstärkare”, ett
måste på bordet!
CHILIKRYDDAD: Mild och rund smak.
Bra salladsost.
NATURELL FETAOST: Syrlig, mild
och god. Perfekt salthalt, fin konsistens.
6
Bondersbyarn
Halloumiost finns också
Jaana gör också haloumiost, men eftersom
grillvädret inte var det bästa, fick vi med
oss ett par skivor var att grilla hemma.
Och jag lovar, den står inte de andra ostarna efter vare sig i smak eller konsistens!
Osten är en färskost från Cypern där
den traditionellt görs på fårmjölk, men
numera produceras den också på get- och
komjölk. Den lite salta osten är perfekt att
grillas med olivolja och ätas tillsammans
med honung!
Kjell testar en matsup av getmjölk
Till sist: En matsup av getmjölk!
Som grädde på moset fick vi smaka på den
äkta opastöriserad getmjölken som osten
tillverkas av. En underbart len dryck som
dessutom kan njutas av lactoskänsliga
personer. Lätt ”rusiga” av den fina osten
och mjölken avslutade vi kvällen med att
titta in i det nybyggda mejeriet i källaren.
En fin anläggning som förhoppningsvis
får producera ost åt bygden i många år
framåt!
Text o foto, samt testledare:
Lars-Erik Holmberg
Så var det dags för årets julfest.
I år serverades risgrynsgröt och
två smörgåsar, en med skinka och
köttbullar och en med sill och lax.
Det är inte svårt att se vem av Ingrid
och Ann-Mari som vann på lotteriet!
Festen besöktes av cirka 40 personer som
avnjöt måltiden som tillagats av Annika
G, Gunilla B och Monica S som också ”Kassatjänsten tycks ha ett särskilt förstod för kökstjänsten inklusive underteck- hållande till kvällens intäkter!
nad.
Mellan maten och kaffet såldes lotter
med fina priser. Dessutom dök en liten
kör upp och bad att få framföra några julsånger, vilket var väldigt uppskattat. Annika ackompanjerade på gitarr och gaget
bestod av chokladbollar.
Tack vare uppsättningen av ljuddämpande plattor i taket går det numera att föra
ett samtal utan att skrika sig hes och ändå
inte höra vad bordsgrannen svarar, ett riktigt lyft för trevnaden och gemenskapen.
Alla som var där gick hem i den vackra
fullmånens sken på lördagskvällen, förhoppningsvis mätta och glada efter en
stunds samvaro. Nu väntar vi bara på Lu- Lottdragningen är alltid dramatisk med
cia med tärnor samt tomten förstås, eller? hoppfulla (Nit)lottköpare
Text: Ingrid Ragnarsson
Dessa underbara barn som tillsammans med Annica
Foto: Lars-Erik Holmberg
sjöng julsånger så fint för festens alla gäster!
Bondersbyarn
7
Min hemby, del 4
Infrastruktur, statliga verk
Statliga verk
Många statliga verk hade hand om viktiga funktioner i landet, såsom landsvägar
och järnvägar men även el, tele, radio och
post.
Statens Järnvägar, SJ, skötte nästan all
tågtrafik i landet. Numer är SJ uppdelat i
många bolag och privata tågbolag, även
utländska, kan hyras in för tågtrafik på
vissa sträckor.
Statens Vattenfall ägde alla större vattenkraftverk och elkraftledningar. Televerket
hade hand om all telefoni men är nu delvis
privatiserad i bolaget TeliaSonera. Man
kan nu som kund välja bland ett antal leverantörer av el och tele. Många verk har,
även om de fortfarande drivs i statlig regi,
styckats upp i flera bolag, som alla har uttalade krav på lönsamhet.
Postgång, dagstidningar
Nere i byn fanns ett postkontor, som sorterade post och tidningar och la dem i ett
antal låsbara väskor, som sedan skickades
med postbussen ut till ett antal platser i
byn. På eftermiddagen kunde vi hämta vår
post hos en granne, som tog emot väskan
och skickade den till postkontoret nästa
dag. Verksamheten har senare övertagits
av postkontor i Kalix och lantbrevbärare.
I större samhällen delades post ut på vardagar två gånger per dag och man hade brevinkast i ytterdörrarna där posten stacks in
av brevbäraren. Man kunde hämta posten
utan att öppna dörren.
I Norrbotten fanns tre dagstidningar,
Norrländska Socialdemokraten, Norrbottenskuriren och Norrskensflamman. I
Norrländskan läste jag serien Stålmannen.
Journalisten Clark Kent bytte skepnad till
Stålmannen i en telefonkiosk men hur detta förlöper idag är oklart då i stort sett alla
telefonkiosker är nedmonterade av Telia.
Kooperativa Föreningens konsumentblad
Vi, var en populär veckotidning, som funnits sedan 1913 och 1947 gavs den ut i 676
000 exemplar. Idag ges den ut månadsvis.
Radio och TV
Vår granne Lindbäck skaffade radio under
sent 30-tal. Radion var av typ kristallmottagare, som inte krävde någon elström.
Vi skaffade vår första radio omkring 1943,
en Radiola. År 1925 hade man börjat sända radioprogram på långvåg. Sändningarna, som skedde i Stockholm, överfördes
till Motala via kabel. I Motala fanns en
långvågssändare, som en tid var störst i
världen, med en mast på 250 meter. Masten förstördes delvis av ett blixtnedslag
under 70-talet, men hade redan då ersatts
av modernare teknik.
I slutet av 40-talet började man nämligen
att sända med FM-teknik och vi fick så
småningom även program P2 på radion.
Länken till Motala behövdes inte längre.
En mycket känd radioröst var Sven Jer-
8
Bondersbyarn
ring, även kallad ”farbror Sven”. Under
nära 50 år sändes varje vecka ett barnprogram, som hette ”Barnens Brevlåda”. Det
sändes totalt nära 2000 sådana program.
Jerring var också en populär sportreferent
och refererade från många Vasalopp och
friidrottstävlingar, där Gunder Hägg satte
ett flertal världsrekord på sträckorna 1500
till 5000 meter.
Ett mycket uppskattat radioprogram för
barn var då Gösta Knutsson själv läste ur
sina böcker, Pelle Svanslös.
Radioapparat
Två norrmän sitter och lyssnar på radio.
- Ni lyssnar nu på program 1, sa nyhetsuppläsaren.
- Hur kunde han veta det? undrar den ene
norrmannen.
Vi skaffade vår första svart-vita TV 1961.
Färg-TV kom ca 20 år senare. Vår första
TV kostade 950 kronor, ca 10 000 i dagens penningvärde, och då var det enbart
svart-vit TV med endast en kanal!
Lindbäcks-Oskar var tekniskt intresserad
och byggde en grammofonspelare, som
vi fick låna ibland. Den enda grammofonskiva, som fanns, var en ”stenkaka”,
föregångare till LP/EP- vinylskivor. Låten hette ”Hjalmar och Hulda”, inspelad
på märket Sonora och började så här:
”På blomsterklädd kulle satt Hjalmar och
kvad, ...”.
Grammofonen saknade fjäder men med
en vev fick man skivan att snurra runt.
Den var tekniskt avancerad med remmar
och tomma trådrullar, som snurrade runt
runt. Som resonanslåda användes en gammal 2-liters rödspritsdunk av plåt. Det var
en makalös manick.
Man kan förmoda att dagens ljudanläggningar med surroundljud, subwoofer och
många andra tekniska finesser, har bättre
ljudåtergivning, men glädjen av att kunna
lyssna på inspelat ljud var nog, trots den
bristande tekniken, större då än idag. Att
byta ut 2-liters rödspritsdunken mot en
5-liters skulle kanske ha gett samma effekt, som om man idag installerar en subwoofer.
Då man saknade något i hemmet, men
som inte fanns att köpa i byns affärer, kunde man skicka bud till Kalix med mjölk-
bilen. En dag när grammofonstiften var
slut passade jag mjölkbilen på morgonen
och gav August-John en lapp där det stod
”Köp en ask grammofonstift, 2 kronor
medsändes”. Senare på eftermiddagen,
när mjölkbilen återvände, fick jag mina
stift och växelpengar tillbaks.
Byns bibliotek
I byn fanns ett bibliotek hemma hos min
farbror John. I vardagsrummet fanns två
bokhyllor, tillsammans en bredd på 3-4
meter. Där fanns även ett skrivbord där
John ena minuten satt och bokförde dagens affärer i byns sågverk och i nästa minut registrerade han en bokutlåning.
På den nedersta hyllan fanns barn- och
ungdomsböcker. Jag kunde exempelvis
låna en Tarzan-bok eller Pojkarnas Flygbok. En gång lånade jag en bok från några
hyllrader högre upp från golvet, ”Jag Lars
Hård” av Jan Fridegård. Jag var runt 14 år
när jag läste den. Mamma hade läst något
avsnitt, som var lite för grovt och avancerat i hennes smak så hon sa: ”Sko do siti å
läsa tuke din”? ungefär: ”Ska du sitta och
läsa sådant där”? Det låg en stark känsla
av nedvärdering av bokens innehåll med
Kalix-målets uttryck ”tuke din”, mer än
vad man kan förnimma i svenskans ”sådant där”. Jag läste boken i alla fall.
Populär ungdomsbok, ”ljusår” från dagens internet och ljudböcker
Telefon
På 50-talet installerades telefon hemma.
Då fanns det i byn ca 50 abonnemang.
År 1924 fick man den första telefonen i
byn. På telefonen fanns en vev i stället för
nummerskiva eller knappsats, som infördes senare.
I varje by fanns det en eller ett par telefonväxlar, som sköttes manuellt av någon
familj i byn. I städerna hade Televerket
egna hus med många anställda telefonister. Vi tillhörde station Brattland och
växeln fanns hemma i köket hos FurunäsKalle och Mia. Vi hade telefonnummer
”Brattland 26a”.
Trådar från varje abonnent var dragna
till en växel. Det var luftledningar, d.v.s.
trådarna hängdes upp i trästolpar, som oftast stod i rad längs landsvägen. Det kunde
hänga ca 20 trådar mellan stolparna. Flera
trådar kunde slås samman till en kabel.
En kabel gick exempelvis över Atlanten
till USA. Förstärkare placerades längs kabeln och det fanns sådana, som låg på över
4000 meters djup, och som kunde fungera
i 20 år utan tillsyn.
Radiotekniken vidareutvecklades under
1900-talet och gjorde telefoni möjlig utan
användning av trådar och kablar. Med datorer och satelliter har tekniken efterhand
fulländats.
När man skulle ringa till någon så vevade
man på telefonen och i växeln tändes en
liten lampa vid ett hål, som motsvarade
abonnentens nummer. Furunäs-Mia stack
då in ena änden på en kort kopplingskabel
in i hålet och svarade i en lur: ”Brattland”.
Om man skulle vidare till station Bondersbyn sa man: ”Bondersbyn”. Furunäs-Mia
stack då in den andra änden på kabeln i
hålet för station Bondersbyn, och tryckte
på en knapp, varvid Isigårds-Hilda på station Bondersbyn svarade.
Om man då skulle till konsumaffären,
som hade nummer 5, begärde man ” nummer 5” och Hilda stack in kabeländen i
det hålet och då ringde det på affären. När
samtalet avslutades vevade man ett varv
varvid alla kopplingskablar kunde dras ur.
Att man hade tilläggsbeteckningen a eller b i telefonnumret innebar att det fanns
två abonnenter på samma linje. På så sätt
minskade man antalet trådar, som skulle
dras fram till växeln, ofta någon kilometer
långa.
En telefonist kunde avlyssna ett samtal.
Det berättas från en by i trakten att när
två damer samtalade i telefon med varandra gick telefonisten in i samtalet och sa:
”Naa, så jär e ät”, översatt: ”Nej, så är det
inte”. Han ansåg sig känna till fakta i ämnet bättre än de som samtalade.
ersatts av nedgrävda kablar. Endast sista
biten in till fastigheterna kan fortfarande
vara luftledning.
Kan man kalla det för framsynthet när den
amerikanske presidenten Hayes år 1875
sa:
-”Telefonen är en förbluffande uppfinning, men vem kommer någonsin att använda den”.
ning var man alltid tvungen att röra om i
aggregatet. Det osade och rök och föraren
blev svart av sot. Även lastbilar och bussar drevs med gengas under krigsåren.
Lastbil vid sågen i Bondersbyn. Chevrolet 1956.
Cykling
Vid 7-årsåldern lärde jag mig att cykla.
Ofta cyklade man på en herrcykel och
tvingades att cykla hopkrupen under
stången. Mindre cyklar för barn fanns inte
att köpa.
Jag hade egen cykel från 8-9 års ålder.
Det var en gammal damcykel av märket
Monark, som jag hade fram till ca 17 år.
”Monark, billig och stark, håller i skog
och mark”, sa man. Andra sa: ”Monark,
håller som ett pappersark”. Jag köpte en
ny herrcykel av egna förtjänade pengar
när jag var 17-18 år. Den första cykeln i
byn hade köpts år 1900 enligt uppgift.
Telefonkiosk
Folke Fors med sin första cykel. Märket
var Vimpel och den kostade 175 kronor
år 1943
Vevtelefon
Luftledningar
På 60-talet infördes automatiska växlar.
Samtidigt fick man telefoner med nummerskiva och riktnummer och 5-siffriga
telefonnummer infördes. Vi fick då nummer: 0923-27026. Riktnummer 0923 var
till den då enda växel, som kom att finnas
i Kalix kommun.
Luftledningarna har numer nästan helt
Biltrafik, bensinransonering
På 40-talet fanns ett fåtal personbilar i
byn. Den första bilen i byn hade köpts
1925. En bil användes i yrkestrafik, som
taxi och för skolskjuts. Den första lastbilen köptes av Sågbolaget under 30-talet.
Kollektivtrafik med bussar gick mellan
Kalix och Morjärv.
Under krigsåren på 40-talet var det ransonering på bensin. Man tvingades då att
köra bilarna med generatorgas eller gengas, som den kallades. Baktill på bilen
fanns en tunna fastsatt i vilken man eldade
kol. Vid förbränningen bildades en brännbar gas, som leddes in i motorn. Många
ofrivilliga motorstopp inträffade. Det
hade sotat igen eller man var tvungen att
”tanka”, fylla på träkol, som man förvarade i säckar i bilen. Efter någon mils kör-
Kollektivtrafik
Om man skulle åka till Kalix visste man
ungefär när bussen, som gick från Morjärv
till Kalix, brukade passera. Då gällde det
att stå vid vägen. Vintertid när det var kallt
kunde det vara besvärande. Då gick man
ofta in till någon granne, som bodde nära
vägen. Man satte fram en stol vid vägen
och sen väntade man inomhus i värmen.
Bussförarna visste, att om det stod en stol
på landsvägen, ville någon åka med.
Ofta åkte en busskonduktör med, en pojke på 15-20 år. Han hämtade och lämnade
paket, lastade cyklar på och av bussen,
sålde biljetter och klippte hål i dem med
en tång. Han hade en konduktörsväska
med ett antal blanka tuber för mynt av olika valörer. Han bar en skärmmössa med
svart blank skärm och var allmänt väldigt
stolt över sitt arbete.
Karl-Gunnar Häggström
Fortsättning följer i nästa nummer
Bondersbyarn
9
Nytt från Kamlunge
Denna sommar var ju som sagt var den
varmaste i mannaminne och hösten fortsatte i samma stil.
Siken har ju varit lite frånvarande i några
år men sista halvan av augusti så var fisket nästan som förr men dock bara under
2 veckor. Öringfisket har även det blivit
bättre. Förbudet är ju tidigarelagt till den
1 september tom. 14 oktober och efter det
har det nappat bra för de sportfiskare som
fiskat.
Så till älgjakten. Den blev ju inte som
vanligt den heller. Man har ju vant sej med
att det fälls 10- 15 stora älgar + 10 kalvar
varje år. Men i år blev det bara 4 stora och
5 kalvar.
Det blev i alla fall så mycket kött att vi
kunde ordna en älgfest för jägarna. Då
bjöds de på blöta i våran fina jaktstuga vid
Mittisjön
Kamlunge och Västanfors hembygdförening hade julbord den 6/12 med nästan
alla läckerheter som man kan tänka .Vi var
ett 30 -tal som fick njuta av detta. I år var
det damerna som fixade maten, Det tackar
vi för.
Nu är det väl bara halka vidare som förra
vintern.
God Jul och Gott Nytt År.
Text o foto: Kjell Rönnbäck
Älgjakten är inte som förr , men Mikke fixade i alla fall älgblötan!
Ovan: Trängsel vid Hembygdsföreningens julbord
Nedan: ...och nu vet vi att lador ryms på
Kamlungebron!
Höstsoppa
Årets höstsoppa serverades till 49 gäster
den 15 november. Först en förrätt som Sofia gjort, bestående av gubbröra på mörkt
bröd.
Elisabeth serverade en kycklingsoppa
med bröd och det hela avslutades med en
en smaskig vaniljpaj, signerad av Yvonne.
Till allt detta sjöngs det ur ett sånghäfte
kryddat med historier och visdomsord.
Och efter soppan uppmanades alla att byta
bord och socialisera sig med övriga gäster. God mat och en lyckad kväll. Vad kan
man mer begära?
Text: Lars-Erik Holmberg
Foto: Yvonne Enström
Både Elisabeth och Kassören verkar
nöjda
10
Bondersbyarn
Musikpub med våran ”Björn”!
När hösten kommer klivande med stora
steg och kvällen blir längre och längre.
Då gäller det att hitta på trevliga träffar i
bygdegården. Sedan några år tillbaka har
vi i Bondersbyn haft förmånen med en
egen entertainer/underhållare som ställt
upp för våran förening. Vi syftar på Björn
Nagander som har sina rötter i Potasvirja
(Forshaga).
Kvällen den 27 september blev riktigt
trevlig! Det tyckte drygt femtiotalet besökare som besökte Bondersbygården.
Varmkorven hade strykande åtgång. Det
serverades kaffe med fikabröd. Öl och vinet var också eftertraktat. Björn hade en
allomfattande repertoar och varvade den
med allsång till allas belåten het.
Vid midnatt gick sista gästerna. Det får
tolkas som uppskattat evenemang.
Text: Annica Gustafsson
Foto: Yvonne Enström ( 2013)
K-G:s Vinterkryss nr 54
Bondersbyarn
11
Facit Höstkryss nr 53
HUS TILL SALU?
En stor och två små flickor önskar
köpa mindre hus i Bondersbyn.
Jenny Rimforsen
070-602 42 79
Kottarna - byarnas framtid
Några härliga bilder från Tallbackkottarnas förskola, där morgondagens bybor växer upp!
Bärplockare: Oscar, Ellen och Lilly.
Konstnärer: Ida, Valter, Edvin, Isabella,
Minna, Fija och Erik
Vår egen buss: Här kör Ida. Edvin, Valter, Isabella och Ellen åker.
En bänk blev till ett flygplan och alla
ryms: Ida, Minna, Oscar, Valter, Elsa,
Verner, Fija, Edvin och Erik.
Boktips inför julen
En god bok i juletid att ge bort eller att
läsa själv? Här kommer några tips:
I tystnaden begravd av Tove Alsterdahl.
Det är inte ofta romaner och deckare
utspelar sig i norra Sverige. Men här
är en bok som slår minst två flugor i
en smäll. Roman, deckare och dessutom utspelar sig historien i Tornedalen, men också delvis på andra sidan
gränsen in i före detta Sovjetunionen.
Boken är spännande och miljöerna och
människorna känns trovärdiga.
För mycket lycka av Alice Munroe.
Nobelpristagaren 2013. Fantastiskt bra
tycker jag. Lättläst. Noveller är också
praktska, man hinner läsa en då och
då. Läs exempelvis novellen ”Trä” i
denna samling, en historia om en mans
passion för trä och vedhuggning men
också om hur två människor kan glida
isär och komma tillbaka till varandra.
Enzo och konsten att köra fort i regn
av Garth Stein.
Här har vi en hund som huvudperson.
En hund som tänker och som delar sin
husses passion för motorsport. Rörande, roligt och tänkvärt. En bok att läsa
om man vill bli varm om hjärtat och
kanske gråta en skvätt.
Trevlig läsning och God Jul!
Ingrid Eriksson, Stora Lappträsk
OBS!!!!
Glöm inte att betala in årsavgiften
för Hembygdsföreningen.
Betala under januari och glöm
inte att ange Ditt namn
Plusgiro: 654154-4