Transcript Nummer 36 Juni 2010

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 36
Juni 2010
Tionde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
Nytt från BHF
Notiser
Krönikan
Språklåda
Varifrån kommer vattnet
Hästen Plankton igen
I maj i Börjelsbyn.
Vedboom i byn
Gäddfisketävlingen
Vårsupé
Ny ordförande
Att binda en sikhåv
Bondersbyn och &
Vårblommor
Korsord
Sista sidan
2
2
3
3
4
4
5
5
6
7
7
8
8
10
10
11
12
Omslagsbild:
Vedproffset Ruben Gustafsson i
full aktion.
Foto: K-G Hansson
Aldrig tidigare under modern tid
har det huggits så mycket ved i
Bondersbyn och Marieberg.
Och kanske den gamla affären
kan bli en centralpunkt i försöket att utveckla Bondersbyns Turism!
Om detta handlar några av artiklarna i sommarens Bondersbyare.
Se upp för Bävrar och ha en
SKÖN SOMMAR, hälsar redaktionen.
Bondersbyns Hembygdsförening
Styrelse:
Ordförande Sekreterare Kassör
Vice ordf.
Ledamot
Ledamot
Ledamot
Suppleant
Suppleant
Knut Enström
Karl-Gunnar Hansson
Gustaf Häggström
Annika Gustafsson
Tommy Nilsson
Kalle Söderholm
Ingrid Widestig
Ingrid Ragnarsdotter
Ruben Gustafsson
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
[email protected]
Sten Rönnberg
[email protected]
Annika Gustafsson
Yvonne Enström
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
[email protected]
Mariana Andersson,Börjelsbyn
[email protected]
27010
27005
27024
27082
27092
27137
54031
26148
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Ledare
Bondersbyn & Co!
Som ny ledarskribent och ordförande för
Bondersbyns hembygdsförening ska jag
börja med en liten presentation av mig
själv.
Jag bor isi August hundratalet meter in
efter Bondeborgsvägen tillsammans med
min hustru Jaana, vår lilla dotter Elsa, en
tillfällig extra son vid namn Ahmad. Tillsammans med oss bor också hunden Caisa,
finnhästen Mixmax, minishettisen Ronja
och inom de
närmaste dagarna flyttar
en
väldigt
stor och stilig
nordsvensk
vid
namn
Balk hem till
oss.
Jaana och
jag har 6 st
utflugna barn
(3var) utöver vår Elsa.
Dessa
har
spridits över hela landet Haparanda, Småland, Göteborg, Luleå och Börjelsbyn.
Vem skall rädda landsbygden? Den frågan ställer man i tidigare nummer av tidningen.
Vad jag kan utröna av Leaderprojektet
som pågår och nu fått arbetsnamnet Bondersbyn och Co, verkar det vara hästen
som skall bli bygdens nya frälsare. Det ser
ut som att det är dom människorna som är
i majoritet och har mest drag under galoscherna när det gäller att få igång någon
verksamhet för en levande landsbygd.
Hästen är ju en bra dragare så det är väl
lämpligt att hästarna får dra igång allt de
övriga som äventyrspark, fiskeparadis,
vandringsleder, matupplevelser på värdshus Tallbacken, en fikapaus på Bondersby
centrum och allt vad man kan komma på
som kan skapa liv i våra byar.
Det vore väl lämpligt att byta namn på
tidningen till Bondersbyn & Co eftersom
vi har våra kära grannbyar med i handlingen.
Nu
efterlyser jag
entreprenörer
och att dessa
stöttas på alla
sätt av alla
som finns runt
och då som
jag ser det
inte minst av
markägare.
Men nu var
det en sak jag
glömde. Var
ska alla dessa
entreprenörer bo och ha plats för sin verksamhet?
Vi blir nog tvungna att bygga kolonilotter till våra fastighetsägare i förskingringen så dom kan komma hem och njuta av
en levande bygd med gårdar som sjuder
av liv i stället för spökhusen där en lampa
tänds med timer varje kväll.
Trots att det finns lite hakar här och där
så har jag framtidstro och vill säga: Kom
igen Bondersbyn & Co, nu kör vi så de
ryker.
Knut (Knutte) Enström, Ordf. BHF
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
Medlemsavgifter 2010
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Bankgiro:
211-7943
Tidningen utkommer fyra gånger per år:
Mars. Juni, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet
material och bilder från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 500 ex.
Bondersbyarn
Nytt från Hembygdsföreningen
Vårsupén i månadsskiftet april – maj
har nu börjat bli tradition. Årets upplaga
avåts första maj. Kockarnas självförtroende hade tydligen ökat något snäpp,
för i år ansåg de klara sig utan kvinnlig
hjälp. Och det gjorde de. Riset blev kanske inte helt lyckat, om man nu ska anmärka på något. Supén gav som vanligt
ett bra netto som väl behövs för Bondersbygårdens dryga värmekostnader.
Vårstädningen som var planerad till
29 maj inställdes på grund av planerad golvslipning. Eller var det planerat
födelsedagskalas? Tommy skulle fylla
50 år och sambon Karin anordnade en
överraskningsfest för honom den dan.
Pengar för förstudie av ett Leaderprojekt som planeras har beviljats. Projektet som omfattar flera delar handlar alla
om verksamheter som ska locka turister – både svenska och utländska - till
byn och på så sätt skapa arbetstillfällen.
Gäddfisketävlingen drog mindre antal
deltagare än vanligt. Orsaken är troligen
att just den tiden arrangeras massor av fis-
ketävlingar. Vi får väl begrunda om vi ska
fortsätta med tävlingen nästa år. Tävlingen
har hållits varje år sedan slutet av 80-talet,
med undantag av ett eller två år på grund
av högt vatten. Det är kanske synd att bryta
traditionen. Men, vi ska kanske vara rädda
om de stora gäddorna. Det sägs ju att mellaneuropéer – holländare, fransmän, tyskar
etc. fiskar hellre gädda än lax och sportfiske är också en del av Leaderprojektet.
Till sist något från Stora Lappträsk:
Stora Lappträsks egen förening – Vision
Stora Lappträsk - har också haft sin pimpeltävling. Deltagarna drog tillsammans
nog upp närmare en halv kubikmeter mört
och småabborre. Säkert en välbehövlig
gallring för att få bättre tillväxt på abborrbeståndet.
Majbrasan i Stora Lappträsk drog lika
många besökare som vanligt. Regnet
hängde i luften men det var uppehåll i stort
sett ändå tills brasan brunnit ner. Då började regnet som pågick även nästa dag.
K-G Hansson
Lite allmänt gnäll inför sommaren ...
Våren kom som en blixt(!)
Javisst det var också åska i maj, och i mitten av månaden började löven slå ut. Och
häggens blomning kom tre veckor tidigare
än normalt. Syrenerna började blomma i
månadsskiftet maj/juni.
Nu återstår att se huruvida alla blommor
hinner blomma ut till midsommar ....
Älven har varit hög
Naturligtvis har älven följt med i vårens
ystra dans. Efter en seg och odramatisk islossning steg till slut älven och blev mäktigare än på flera år.
Dystra spådomar om sommaren
Tyvärr pekar de gamla märkena på att det
skall bli en torr, kall sommar med förhärskande nordanvind!
Namnsdagarna Ture, Tycho, Mariana,
vilka sommaren skall dana gav kallblåst
och nordanvind samt frost på Monikanatten.
Urban, Wilhelmina, Blenda, vilka sommaren skall lända(leda), gav regn, åska,
kallblåst.
Så nu återstår att se om de gamla märkena håller! I skrivande stund tror jag att
till och med myggen sitter och huttrar i
något snår!
Ja, vart är vi på väg?
Inför denna dystra sommarprognos kan
man fråga sig : vart är vi på väg?
En anonym insändare ställer sig samma
fråga men inom ett helt annat område:
”En av våra äldsta och finaste och bästa
traditioner håller på att försvinna. En
praktisk sak som i århundraden har varit till gagn då det gällt att hålla hungern
borta.
Jag tänker på den fina äkta ädla ”Bakukvasten” gjord av kvistar från Pinus
silvestris lapponica - tall. Den har varit
perfekt till att sopa rent i ugnen innan
man lägger in klåddan eller tunnbrödet
för att gräddas.
Kvasten ersätts nu mer och mer av en
modern ”ugnsborste” som är gjord av
– ja säg det. Ja är det nån som vet vad
den nya ”borsten” är gjord av? Är den
testad? Vet man att den inte innehåller
radioaktivitet eller fettbildande ämnen
som den lämnar ifrån sig i ugnen och
som sen fastnar i klåddan? Och dom
gamla ”bakukvastmätarna” vad ska dom
göra? Omskolas kanske – och i så fall till
vad. Och vad gör regeringen !!
Upplever vi nu att en epok går i graven
- eller ?”
En orolig bakukvastmästarlärling
PS Nymodigheten måste till på köpet
– importeras!!
Inte ens sjöfarten fungerar
Tydligen är något på gång, vilket också
illustreras av följande annonsmanus som
inkommit till Bondersbyarn att insättas
under rubriken: Sjöfartsnytt:
Rederiet ”Lillån” meddelar att roddfärjan Galären har råkat ut för ett mindre
haveri och måste in på varv för reparation och kommer att ligga i torrdocka
stor del av säsongen.
Linjen Lillån - Lillforsen - Finnholmen - Råvanäsviken - Sandbergsviken
- Svartbäcksiron - Granden, inställs tills
vidare.
Se kommande annonsering om när turen kan återupptas!
Rederiet
Världsbilden har kompletterats av
chefsredaktören
Inför dessa dystra spådomar och ett samhälle i förflackning, skickades chefsredaktören på en omfattande Europaresa för att
”kolla läget”
Han kom hem med en stukad fot, några
brustna illusioner, många lärdomar och ett
belåtet flin på läpparna.
Bland de brustna illusionerna är den nyvunna vetskapen om att Marseilles hamn
INTE längre är befolkad av franska sjömän i sjaviga byxor, randig tröja, basker
och muntasch!
Dessutom torde det också vara klarlagt
att Kosjärvvägen ÄR världens sämsta väg!
Inte en gång under den 1220 mil långa resan stötte chefsredaktören på en väg som
var jämförbar.
Redaktören kunde också konstatera att
Europa är ett jordbruksområde, UTOM
norra Sverige! Inte ens i den avlägsnaste
lilla Spanska by, finner man nedlagd jordbruksmark!
Slutligen fann han också förklaringen till
vårt dåliga väder. Det fina vädret finns ju
söderut!
Inte ens fisken nappar ....
Det kanske inte är så konstigt att inte
ens fisken nappar. Vem vill dras upp till
en värld drabbad av så dåliga prognoser?
Dessutom i en situation när ingen vet vilka
fiskeregler som skall gälla i framtiden.
Fiskeriverket har INTE trots sina löften
ännu meddelat om vi skall släppa tillbaka
de stora eller de små öringarna!!
Ge inte upp, vi har det ju bra!
Låt nu inte alla dåliga prognoser påverka
Ditt liv! När det är som sämst, då kan det
ju bara bli bättre. Sök stöd i Leaderprogrammet: Bondersbyn & Co!!!
Red.
Krönikan
Ny krönikör
Försommarens krönika har skrivits av
Ann-Mari Andersson, St. Lappträsk.
Hon är vår landsbygdsutvecklare på
Kalix Kommun och
har god kontakt med
både människor och natur i bygden.
Ann-Mari berättar i
sin krönika hur hon
var nära att hamna
mellan tänderna på
denne gynnare!
Med sommaren kommer åter insikten
om hur vackert vi bor, men också frågan:
Hur ska vi kunna bevara och samtidigt
utveckla denna för oss så vackra plats?
Jag tror att det bara kan ske om vi
själva är positiva, öppna för nya tankar och talar väl om vår plats på jorden.
Själv går jag och längtar efter några får
och några hönor.
Jag lånade några tackor och lamm för
några år sen. Det var inte lätt med dessa
får och Rappur (hunden) som ville valla
och var alldeles för ivrig.
Fåren fick smak på Arnes fiskfoder och
var där många gånger och en kväll var de
halvvägs till Kamlunge. Om huvudorsaken var rymningsbenägna får, olydig hund
eller släpphänt matte ska vi låta vara osagt,
men det är några år sen jag hade får........
Och de djur som funnits i byn de senaste åren är kvigor från Lilla Lappträsk.
Samtidigt som de första kabbelekorna
blommade, började vi cykla runt. Det
innebär rundan Stora Lappträsk - Kamlunge - Marieberg - St Lappträsk. De
18 km tar ca 1 tim 15 min när vi cyklat några gånger och fått upp flåset lite
grand. Själv har jag i skrivande stund
hunnit med 3 rundor, andra betydligt fler.
En kväll när vi skulle cykla runt hann
jag inte riktigt med och missade avfärden. Kvällen var varm och jag for rundan ensam. Efter uppehåll i Marieberg
hann det bli lite sent och när jag kom
till Hölandsbäcken, kom en bäver gående över vägen. Först såg den inte
mig och jag var bara 5-6 meter ifrån.
Jag tänkte stanna och fotografera
med telefonen, men med händelsen vid
Stämsjön i färskt minne avstod jag. Istället väsnades jag lite så bävern hörde mig och hann undan, ner i bäcken.
När ni passerar bäcken på kvällen kan ni
i-bland se blöta spår där bävern gått över
vägen.
Med önskan om en skön sommar med
många härliga dagar, trevlig gemenskap,
många aktiviteter och nya krafter inför
hösten.
Ann-Mari Andersson
Bondersbyarn
Varifrån kommer vattnet?
Nederbörden i Kalixälvens avrinningsområde utgör källan till allt vatten i älven. Snötäcket fördröjer avrinningen av en stor del av vinternederbörden till snösmältningen på våren. Huvuddelen av regn och smältvatten bildar först markvatten och grundvatten innan det rinner ut i älven. All nederbörd blir inte avrinning
utan avdunstar och i skogslandet går nästan hälften till direkt avdunstning och växternas transpiration.
Martin Häggström, en bygdens son och tidigare hydrolig på SMHI, ger oss här en bra bild av Kalixälvens
flöde.
I Kalixälvens avrinningsområde är den
uppmätta årliga nederbörden ungefär 550
mm i kustlandet, cirka 500 mm i inlandet
och uppskattas till uppemot 1200 mm på
en del fjällsluttningar. Den verkliga nederbörden är av storleksordningen 10-15
% högre än den uppmätta. Årliga avdunstningen varierar från cirka 100 mm i fjällområdet till ungefär 300 mm vid kusten.
Det gör att avrinningen i Kalixälvens
skogsland är ungefär 310 mm/år men att
den i fjällområdet är betydligt högre och
över 1000 mm/år från stora delar av Kebnekaise-massivet. Avrinningsområdet för
Kalixälven är 18130 km2 plus 5590 km2
från Torneälven ovan bifurkationen i Junosuando proportionerat enligt fördelningen
av vattenföringen där. Det gör ett effektivt
totalt avrinningsområde på 23720 km2.
Med en medelvattenföring vid mynningen
av 295 m3/s ger det en medelavrinning på
392 mm/år.
Av detta flöde kommer 17 % från Kaitumälven, 13 % från övre Kalixälven ovan
Lappeasuanto, 4 % från området mellan
Lappesuanto och Tärendö, 30 % från Tärendöälven, 10,5 % från området mellan
Tärendö och Överkalix, 23 % från Ängesån och 2,5 % från området mellan Överkalix och mynningen. Av Tärendöälvens
30 % härrör endast drygt 2 % från Tärendöälvens lokala avrinningsområde medan
21 % härrör från Torneträsk och 7 % från
området mellan Torneträsk och bifurkationen i Junosuando.
Ovan nämnda siffror ger vattnets ursprung i genomsnitt men det kan skilja sig
ganska mycket mellan årstiderna. Av Kalixälvens vatten kommer nämligen unge-
fär hälften från kalfjäll och fjällsjöar och
om man räknar in hela lågfjällsområdet
kan det bli uppemot 60 %. Beroende på
att snösmältningen sker tidigare i skogslandet än i de högbelägna fjällområdena
kommer vårfloden ofta i två flödestoppar,
först en skogsflod i maj och sedan en fjällflod i juni. En del år kan dock skogsflod
och fjällflod sammanfalla i en flödestopp.
Skillnaden i avsmältningstidpunkt gör
att Ängesån under maj bidrar med ungefär
T.v:
Högvatten 1948 över
Storholmen.
1922 kubikmeter/sek.
Nedan:
Södra Åkerholmsudden
vid högvattnet 1954,
1917 kubikmeter/sek.
Språklådan
Ture Strömbäck från Järfälla har
skickat in en intressant kommentar till språklådan om ursprunget
till navarens benämning. Vi tackar för det och uppmanar läsarna
att ge oss linande tips.
Jag tittade i er tidning ”Bondersbyarn”
Nr 34 dec. 2009 på sidan Språklådan. Där
”Nafvaren” kommenterades, och jag vill
ge en ytterligare kommentar.
Jag kommer från Vånafjärden men har
bott i Järfälla under 45 år. Jag har sett användningen av navare vid hustimring och
har inte funderat så mycket över benämningen, men jag råkade för några år sedan
Bondersbyarn
en tredjedel av Kalixälvens totala vattenföring. Ibland och då främst under vårflodens stigande fas torde Ängesån bidra
med mer vatten än Kalixälven vid sammanflödet i Överkalix.
Under försommaren bidrar däremot fjällområdet med större andel fjällvatten, vilket gör att vattnet i Kalixälven är förhållandevis kyligt långt fram på sommaren.
Martin Häggström
titta i SVT ARKIV.
Där visade de bl.a. en film om en hantverkare som tillverkade vagnshjul. I den
filmen får man efter 5 min 20 sek se användningen av en navare.
Numera ansluter jag mig helt till att benämningen ”navare” kommer av att man
borrar hålet för axeln i hjulnavet.
Kolla själv:- http://svtplay.se/v/1371071/
vagnmakeri_pa_soder_utan_ljud_1932
Från Ture Strömbäck som tycker Ni är
fantastiska som får till en så intressant tidning och så ofta.
Numera drivs navaren elektriskt
Fölet Plankton
Som ju inte alls är nåt föl längre, utan var
tills för 3 veckor sen en livfull unghingst
ståtlig som attan.
Som för länge sen passerat min kallblodstravare i både höjd och storlek.
En bråkig yngling som tyckte det var jättekul att bita och härja med den 21-åriga
gamlingen. Sandstorm tyckte det var jobbigt , men när jag viskade i hans öra , - håll
ut , för snart ska ungherren snöpas, då log
han i smyg och verkade härda ut.
J ag kallar ju Plankton för Fölet , eller gossen, eftersom jag har lite svårt att förlika
mej med namnet. Men inget av
dessa kan man ju kalla honom för
hur länge som helst. Fast jag vet
hur det kommer att bli. Han får
heta Fölet tills han blir gammal.
Sen kommer han att heta Gubben.
Nåt däremellan finns inte.
Nåväl, för 3 veckor sen snöptes
han. Och så här i efterhand kan jag
säga att jag är glad att jag var ovetandes om hur det skulle bli. När
man kastrerar en hingst måste den
motioneras mycket o intensivt i ett
par veckor för att läkningsprocessen ska avlöpa bra. Det betydde
först dagliga promenader i djupsnö
där jag säkert tappade ett par kilo
vilket i och för sig var bra. När inte
det gav bra resultat så var det bara att köra
fölet med kälke på våra ängar. Tur att vi
hade hunnit köra in honom. Det var bara
det att snön snabbt smälte bort, skaklar
gick av men som snabbt tillverkades nya
av min händige man.
Nya hagar måste göras för att de skulle
vara rena från vinterns dynga.
Senare penicillinkur, antibiotika, oroliga
dagar med tempmätning, ständig telefon-
Anki Kummu fortsätter här sin personliga beskrivning av hingstfölet
Planktons uppväxt och eskapader.
kontakt med veterinären. Vilken tur att
man har henne bara tvärs över älven och
kan ringa henne kl. 9 en lördagskväll. Allt
detta upptog min och min mans all tid och
ork i 2 veckor.
När allt detta var över, vad blev resultatet? Jo, en fortfarande rasande grann unghäst, redan stor och ståtlig med massor av
man. Pannlugg som skymmer sikten för
honom och en grann svans som skiftar i
vitt, svart och brunt.
En unghäst som slutat härja med gammelhästen och som blivit lättare att handskas
med. En märkbar förändring alltså .
Men om jag nu haft den minsta lilla tanke
på att skaffa ett till hingstföl den dag Sandstorm inte längre finns, så har den tanken
flugit iväg snabbt som attan. Aldrig mer
ett hingstföl! Det får bli ett får som sällskap i så fall. Nej, dom ska säkert också
kastreras………..Det får bli en höna.
Som tidigare nämnt så hade Ulf och jag
kört in fölet innan kastreringen.
Efter månader med tömkörning , träning
med björkslanor vid sidorna och med grova rep med kedjor som skramlar, så var
det då dax att sätta på riktiga skaklar och
kälke. Ulf hade plogat upp en rund bana
i hagen där vi tidigare nött på med tomkörningen.
Med bultande hjärta spände vi fast skaklarna och iväg började vi gå. Hur skulle
det här gå?
Men inget hemskt hände. Fölet stretade
på som om det var den naturligaste sak i
världen. Vi körde ett par varv var och fotade varann.(det måste ju förevigas) Sedan slutade vi. Inte nöta på för
länge, sluta när det går som bäst
var det kloka rådet vi fått av min
hovslagare. När vi selat av fölet
och gett honom 1 kilo morötter
stod vi och var alldeles tagna
min man och jag. -Tänk så bra
det gått! Jag kom genast på den
bra iden att vi skulle mejla till
min systerdotter om den otroliga
händelsen och skicka bilderna.
Min man var genast med på noterna och när vi var färdiga så
hade halva min bekantskapskrets
fått mejl. Min man blev så ivrig
så han till och med mejla till sina
jaktkompisar nere i Småland. Så
han var ett snäpp värre än mig.
Det skulle jag aldrig göra.(kanske beror
det på att jag inte har några jaktkompisar
i Småland )
Min systerdotter kom på den smarta ide`n
att vi skulle skicka in det till familjesidan
till tidningen. Det tyckte jag lät som en
alldeles utmärkt idè.
Text: Anki Kummu
Foto: Ulf Kummu
Valborg i Börjelsbyn
Kvällen började i bönhuset med sång och
musik av Gunnar Andersson och BrittMarie Olsson samt gästartist Hans-Göran
Sandberg. Många kaffesugna hade sökt sig
till bönhuset för förtäring av vårbakelser i
trevligt sällskap med övriga besökare.
Lotteri med skänkta vinster från olika
företag var ett uppskattat inslag under
kvällen. Barnen var dom flitiga köparna
av lotterna, sugna på vinsterna som var
upplagda på ett bord mitt i bönhuset.
Fikapersonalen bestående av Frida, Helena och Gun gjorde ett strålande jobb ute
i köket och serveringen.
Ute vid korvgrillningen lockades många
av gratis korv och läsk
Senare på kvällen efter avslutningen i
bönhuset gick de flesta till den sprakande
majbrasan där grillen var tänd, och korven
laddad på ett flertal halster som under en
lång tid inte fick vara tomma.
Korvgästerna till den fria korven var
många, barn och vuxna samlades intill
varandra för att prata och umgås även om
inte vädret riktigt ville varamed oss.
Grillpersonalen Ulf, Martin och Erik hade
förberett sig med ett vindskydd av typen
Lavua som under kvällen visade sig vara
ett alldeles utmärkt beslut. Många trevliga
besökare gjorde även denna valborgs till
en kväll att minnas.
Text : Erik Bergström
Foto: Sten Dahlström
Bondersbyarn
Vedboom i Bondersbyn
Medan bilar och industrier släpper ut fossila växthusgaser i enorma mängder, visar Bondersbyn vägen genom att istället öka användningen av biobränslen. Makligt slingrande rökpelare ur skorstenar och enorma
vedhögar vittna om denna verksamhet. Vår vedreporter ger oss här ett smakprov på ved i massor......
Inte sedan 1970-talet, innan många slutade elda med ved och satte in oljeeldning
eller elvärme har man sett en sådan omfattande vedframställning. Ved har kapats
och kluvits under vårvintern och våren lite
överallt. Metoderna har varierat, allt mellan yxa och bågsåg till vedmaskin.
Då på 70-talet kostade en kubikmeter
olja omkring 150 kronor och kW-priset
var några ören. De som envisades med att
fortsätta med vedeldning ansågs nog då av
en del som inte riktigt kloka.
Nu är förhållandena helt motsatta. Uppvärmningskostnaderna för en villa kan gå
på flera tiotusen kronor per år med olja eller el.
När man ser de enorma vedupplag som
många har kan man nästan tyda det som
att dom inte tror på den globala uppvärmningen utan att en riktig ”fimbulvinter”
stundar.
Fimbulvintern var i nordiska mytologin
en vinter, tre vintrar lång och förebådade
ragnarök – världens undergång.
Ovan t.v: Olle Björkmans vedtravar bildar en biologisk labyrint
Ovan t.h: Anders Enströms vedhög kommer säkert att värma mer en en person
denna vinter, och nästa vinter ...
T.h: Artikelförfattarens vedhög skäms
heller inte för sig
Text o foto: K-G Hansson
”Vednestorn” Herbert Häggström klyver metersved
Kalle Söderholms vedtravar borgar för en bekväm vinter ...
Nedan ett par bilder från vedproffset Ruben Gustafssons halvindustriella framställning av brännved åt alla och sig själv Bondersbyarn
2010 års gäddmästare i Bondersbyn
Karl-Johan Sundqvist blev årets segrare i Bondersbyns gäddfisketävling med en gädda på 7415 gram. Den
kanske dock största prestationen stod dock Johan Söderholm för. Han lyckades fånga en gädda som var
mindre än draget!
Hembygdsföreningens gäddfisketävling
var i år den 13 juni. 29 personer betalade
startavgift. Nytt för i år var att varje deltagare fick endast sin största gädda invägd.
14 av deltagarna drog upp gäddor av varierande storlek. Vinnare blev Karl-Johan
Sundqvist med en gädda på 7415 gram. På
andra plats Kom Göte Nilsson 6110 gram.
Trea blev Kurt Hellman 4320 gram.
I övrigt:
4. Kurt Enström 3970 gram.
5. Torbjörn Resin 3890 gram.
6. Olov Berlin 3840 gram.
7. Gustaf Häggström 3290 gram.
Gertrud Karlsson hade anskaffat priser
så det räckte till alla som betalat startavgift.
Även några som inte alls fiskat utan använt tiden till att umgås, äta våfflor och
dricka kaffe fick också pris.
Ovan: Andrapristagaren Göte Nilsson
tvekar inför det dignande prisbordet
T.v: Segraren Karl-Johan Sundqvist orkade knappt bära hem fångsten
Text o foto: K-G Hansson
Fullsatt på vårsupén
Hembygdsföreningens traditionella vårsupé fyllde Bondersbygården till sista plats. Toast, Kycklingfilé och
dessert föll alla i smaken, vilket gladde både kassör och kocklaget!
Kalle o Elsie Nilsson flyttar till Kalix på ålderns höst Det manliga kocklaget underhöll gäterna med sång. Kanske skall noteoch avtackas med blommor av ordf. Knut Enström ras att man INTE sjöng Internationalen!
Gåsterna. såväl gamla som unga trivdes när Hembygdsföreningen bjöd upp
till fest!
Bondersbyarn
Spela in dem som kan prata Kalixmålet!
Här kommer en rungande appell för att rädda Kalixmålet. Författaren råder alla intresserade att spela in
personer som kan prata kalixmålet. Bygden har en unik dialekt, ett kulturarv som är väl värd att bevaras.
Och inte minst att användas! Prata kalixmål så ofta Du kan. Det stärker vår bygd och vår självkänsla!
För hundra år sedan talade och förstod
praktiskt taget alla invånare i Kalix kommun kalixmålet.
Sedan började centralmakten i Sverige
inbilla medborgarna i Kalix kommun att
det var fult att tala kalixmål, att de genom
att tala detta språk inte kunde hänga med
i utvecklingen, att de genom att tala detta
språk med sina barn handikappade dem så
att dessa inte kunde lära sig rikssvenskan
riktigt, att detta språk var bara sådant som
efterblivna bönder och deras drängar och
pigor talade (bondska), etc.
Så på 1930-talet slutade de som ville
vara litet finare att tala kalixmålet. Och
värre blev det på 1940-talet när en stor del
av Sveriges kigsmakt var förlagd till älvdalen för att försvara Sverige mot ryssen
och andra som kunde tänkas vilja underkuva oss.
För att inte tala om när vi lyssnade på
radio och senare under 1950-talet på TV,
och vi förstod ”hur vi egentligen borde
prata”. Kalixmålet började glömmas, och
när man talade det så var det uppblandat
med svenska ord och ordvändningar.
Så här flera årtionden senare har vi lärt
oss en del. Kalixmålet innehåller mycket
som påminner om hur man talade för tusen år sedan och har ord och uttryckssätt
som ger en intressant historia om språket i
Norden under hela perioden fram till nu.
Genom språket får vi förståelse för historien i Kalix kommun. Språket är en sorts
nyckel till förståelse av vår historia.
Dessutom finns i kalixmålet en musikalitet som kan ge lyssnaren många sköna
upplevelser.
Det finns också en glädje i att prata kalixmål som visas i att gruppen köliskålvan
i Föreningen Kalix bygdemål har sammanträtt i över 30 år snart sagt varje vecka
bara för att få prata detta vackra språk tillsammans.
Och nu vet vi, att barnen blir klokare,
får lättare för andra språk och har roligt av
att lära sig kalixmål. Så häng med och lär
dig prata det nygamla språket! Hur man
lär sig prata kalixmål skall jag berätta om
i en senare artikel.
Viktigast just nu är att vi får dig att spela
in de som kan och talar något på kalixmål.
Våra unika språkkonstnärer måste finnas
också för framtida intresserade av vår his-
toria och vårt språk.
Låna dig en inspelningsapparat från mig,
använd inspelningsfunktionen på din mobiltelefon, köp dig en diktafon och besök
den språkkunnige och låt henne eller honom tala in i mikrofonen och berätta en
historia, något som var förr, som hänt, etc
. Sommaren 2010 är sommaren då vi alla
som kan kalixmål skall för eftervärlden
tala in något i en inspelningsappart.
Visst hänger du med?
Sten Rönnberg
Tallbackskottarna vill TACKA
Kalle Söderholm för spårdragningen till
Vasaloppet 2010!
Att tillverka en sikhåv
Bondersbyns reporter Yvonne Enström satte sig på skolbänken för att lära sig hur man tillverkar en sikhåv.
Mitt bland en massa gubbar och med två lärare vilka lärde ut var sin bindningsteknik! Men roligt var det!
Strax efter jul drog det igång med Håvbindarkurs.
Vi var några få noviser och ett större antal mer rutinerade, och våra kanske mest
rutinerade. Det är de som får vara lärare.
Sedan visade det sig att några av de mer
vana som hade en påbörjad håv hade minsann gått kurs förra gången och nu tänkte
göra sin håv färdig.
För min del så får jag hoppas att det blir
en ny kurs på några år, så kanske jag kan
göra min håv klar.
Vi knöt och knöt och mätte och fick blåsor på fingrarna, fick ont i axlar och var
tvungen att skaffa nya glasögon. Men
många historier kom till livs både om fiske och jakt. En del spionage om hur man
håvar och hur mycket man får på andra
ställen förekom också..
Efter att ha knytit ett antal gånger så började det dra ihop sig till att färdigställa håven för forken.
Karl-Gunnar konstruerade rent av på
ett nytt verktyg för att borra hål i slangen. Innovatörer får dock utså noggrann
granskning och vi enades om att -Inte var
den så dålig!. Det är stora verktyg som
kan behövas när håven ska färdigställas,
Carl- Gösta hade med sig den största avbitare som jag har sett.
Bondersbyarn
Vi som gick håvkursen vill gärna rikta
ett Tack till våra lärare Carl-Gösta Johansson och Karl-Gunnar Hansson. Det kan
dock ställa till med lite trubbel när man
har två lärare samtidigt som inte var helt
samstämmiga i HUR MAN BINDER EN
HÅV!
Text o bild: Yvonne Enström
De två Lärarna Carl-Gösta Johansson
och K-G Hansson flankerar, och assisterar kursdeltagaren Lars-Erik Holmberg i
ett kritiskt skede när pianotråden skall
böjas på det rätta sättet och ge håven
dess rätta form
Anders Björkmans ”memoarer”
Del II
Rolf P Häggström har översatt och skickat oss ett intressant dokument, skrivet av Anders Björkman, eller
Andrew Burkman, som han kallade sig i USA. Anders lämnade Bondersbyn den 30 maj 1882, och återkom
1912 på ett besök i hembyn. Han avled i USA 28 juli 1940.
Hustrun, Maria Söderholm, var dotter till Carl August Söderholm. Hon föddes 16 juni, 1864. De gifte sig
1 november, 1884 i Clinton, Iowa. Maria avled 20 juni, 1942. De fick elva barn varav fyra dog före tre års
ålder. Längst levde Edith Theresa, som dog 1992 vid 95 års ålder.
Här kommer den andra delen av tre.
Beträffande Björkmans memoarer i
förra numret blev det litet konstigt på
ett ställe. Längst ner på andra spalten
står det : Hans far måste ha dött helt
ung, eftersom jag inte kan minnas att
han blev nittiotre år gammal.!
Skall vara: Hans far måste ha dött helt
ung, eftersom jag inte kan minnas att
han nämndes, men hans mor levde
tills hon blev nittiotre år gammal.
Jag visste väldigt lite om mina kusiners
hemförhållanden, eftersom jag träffade
dem endast då och då i samhället. Men två
av dem på mors sida ingick ett kontrakt
i vårt samhälle att skjutsa resande genom
landet, eftersom det inte fanns någon järnväg.
Jag besökte dem några gånger, och jag
lade märke till att de klädde sig bättre och
höll sig själva litet för mer än andra av
deras likar, även om de inte på något sätt
hade det bättre ställt än andra. De utsattes för en viss kritik. I övrigt förstår jag,
att man i min mors hem levde som många
andra, ”ur-hand-i-mun” så att säga.
Medan jag skriver om detta, vill jag
gärna redogöra för den enda resa jag hade
nöjet att göra med far och mor, då jag var
omkring nio eller tio år gammal, efter det
att mor börjat känna att sjukdomen börjat
få grepp om henne. Jag, såsom varande
familjens yngste pojke, fick äntligen följa
med. Det var en strålande sommardag, då
vi körde i en ensätesrigg med våra hästar.
Vår första anhalt var hos två av mina
morbröder, som bodde utefter landsvägen omkring tjugofem miles hemifrån. De
hade flera barn, några i min ålder. Efter att
ha stannat där i två dagar, återupptog vi
vår resa.
Jag minns såväl hur mycket jag tyckte om
att åka genom ett landskap, som var nytt
för mig, att se älvar jag aldrig sett, broarna
över vattendragen, den långa vindlande
vägen längs Sangisälven, det platta landet,
den myckna viden och de många buskarna
och slutligen bron och vattenrännan till
sågen, där far hade arbetat.
Här stannade han hästarna och promenerade längs rännan på en brädgång, som var
utlagd längs dess övre del, men jag fick
inte tillåtelse att följa med, eftersom det
var farligt för småpojkar.
Slutligen träffade jag morfar, mina morbröder, kusiner och andra släktingar. Naturligtvis tyckte jag om den goda maten,
men det tycks som om synintrycken längs
vägen stannat längre i mitt minne, mycket
längre än något annat.
Fastän jag var något över tio år, då min
mor dog, minns jag inte mycket om henne
utom det att hon var en hårt arbetande och
godhjärtad kvinna. Eftersom det fanns
mycket fattigt folk, och eftersom vårt folk
fick göra allt de kunde för att klara sig,
hade hon många prövande stunder för att
hålla fred med far.
Men med en kärleksfull moders hjärta
levde hon och arbetade för sina barn. Jag
kommer ihåg att hon födde nio barn, men
två dog mycket unga. En pojke minns jag,
yngre än jag, som dog omkring ett år gammal.
Min far var rätt liten till växten men frisk
och stark och en trogen arbetare. Hans inställning till plikten, som han såg den, var
lag. Han var inte vad man vanligen menar
med en populär man, men han var en respekterad medborgare.
Pojkar tyckte då som nu om att spela
upptåg på en del ställen men aldrig hos
oss. Jag kommer också ihåg när jag följde
med honom för att handla litet i samhället.
Där var det inget prutande på priserna som
med många andra på den tiden. Köpmännen erbjöd honom ett pris, som vanligen
var tillfredställande för båda.
Han var rätt intresserad av landets styrande, och jag minns väl en av hans goda vänner, som rätt ofta kom över för att prata,
och hur ofta de gled in på politik och hur
intresserad jag var av att lyssna.
Båda hade de idéer, som var före deras tid och var därför inte uppskattade.
De var båda lojala mot sitt land och dess
lagar.
Far var också en måttfull man. Han hade
en Meerschaumpipa med silverkant och
tobak till hands för sina vänner, men han
rökte aldrig själv utom i sällskap. Han
hade även alltid whisky i skåpet och kunde bjuda någon vän då och då men drack
aldrig själv utom för att deltaga med sitt
sällskap.
Jag minns inte, att jag såg min far under
inflytande av spritdrycker, fastän det berättades för mig, att det hade hänt.
Då jag besökte Sverige 1912, talade
jag med min bror, och han anmärkte, att
far aldrig var ett barn av sin tid. Det vill
säga, att alltmedan han levde och arbetade
som alla andra, rycktes han aldrig med av
känslan i ögonblickets ingivelse.
Några år innan jag åkte hemifrån fanns
det en rörelse av andlig väckelse i landet,
och man hängav sig åt många märkliga
nycker.
Far var helt enkelt åskådare, varken födömande eller fogande. Själv hade han en
djup religiös tro. Allvarligt och med vördnad kunde han läsa de religiösa böneböckerna och andra religiösa böcker. Men han
hade aldrig förmågan att tala till och omvända andra till sitt sätt att tänka, religiöst
eller politiskt.
En händelse måste jag berätta om, eftersom den gjorde ett djupt intryck på mig.
En gång när far, några andra och jag själv
var inne i samhället på vårt rum, kom där
in en kvinna, som var mycket hänfallen
åt dryckenskap, och började bära sig förfärligt åt, fann litet whisky och drack upp
den. Slutligen gick hon. Jag var rasande
och sade till far, ”Varför kastade du inte
ut henne?” Han sade barskt, ”Om man vet
bättre, skall man bära sig bättre åt.”
Jag har skrivit mycket om far och inte
mycket om mor; skälet är att jag växte
upp under fars förmyndarskap, medan jag
minns mycket litet av mor. Som sagts tidigare, mor dog i mitt nionde eller tionde
år.
Far förblev änkling i tio år med sju barn
hemma. Jag antar att det inte var någon
lätt uppgift, fast två var nästan vuxna, min
äldsta syster och bror. Min äldste bror,
Johan, var en av de finaste människor jag
någonsin känt, vänlig och omtänksam mot
alla.
Han hade en bra handsti1. Han tyckte
mycket om att studera, men beronde på de
pekuniära omständigheterna fick han aldrig chansen utom i de lägre klasserna
Han måste ha varit omkring tjugoett eller tjugotvå år gammal, då han övertalade
en dam med vissa tillgångar att låna honom lite pengar för att gå i skola.
Han studerade vid ett seminarium under
tre terminer för att bli lärare. Han hade
höga vitsord från seminariet, men innan
han var helt färdig, fick han en halsinfektion. Han undervisade en hösttermin med
svårighet och dog följande vår i Sundsvall, c:a 500 miles hemifrån, där han är
begravd.
Min äldsta syster var en mycket gladlynt
typ. Hon träffade en rätt så begåvad ung
man, men han varett fyllo. Far motsatte
sig mycket partiet. Hon dog medelålders,
delvis tror jag, av de umbäranden hon
hade fått utstå.
Forts. nästa nummer ...
Bondersbyarn
Bondersbyn & Co
Destination Bondersbyn blir Bondersbyn & Co. Efter förra sommarens diskussioner om att få till stånd
byautveckling genom en satsning på besöksnäringen har en förstudie satts igång med stöd från landsbygdsutvecklingsprogrammet Leader.
Utöver att dra upp riktlinjer och organisationsformer för ett brett och långsiktigt
arbete för att göra vår byggd till ett av
Norrbottens mest attraktiva resmål fokuserar förstudien på några konkreta projekt
som kan bygga en stark grund för detta.
Med vår bygd avses inte bara Bondersbyn
utan också angränsande byar i en omkrets
på 10-15 km runt Bondersbyn. Av det och
andra skäl är projektbenämningenändrad
från Destination Bondersbyn till Bondersbyn & Co.
Ny led längs älven och upprustade
skogsleder.
Bygdens stora attraktion är naturen, som
dock behöver göras mer tillgänglig och
lättorienterad. En avgörande grundinvestering för en turistsatsning är därför att
upprätta ett nätverk av leder för vandring,
cykling, skidåkning och ridning. En efterlängtad led längs älven från Börjelsbyn
till Kamlunge blir också viktig för att utveckla sportfisket.
Detta är ett förstudieområde med Anders
Enström, Ruben Gustavsson, Kennert Enström, Kjell Rönnbäck och Gustaf Häggström i arbetsgruppen.
Hästgårdar med nya och utvecklande
aktiviteter.
I bygden finns flera hästgårdar med entusiastiska entreprenörer som vill utveckla
olika hästanknutna aktiviteter för besökare. En förstudie skall klargöra utvecklings- och affärsplaner för dessa och hur
samverkan skall ske. I denna arbetsgrupp
finns Mona Isaksson, Maria Bucht, Karin
Stenman, Ingrid Ragnarsson, Ann-Marie
Andersson, Knut Enström, Berit Bäckström, Mikael Bertils.
Äventyrspark med hissnande upplevelser.
På det nära Hällberget kunde en äventyr-
spark anläggas, där man bland annat kan
få klättra och åka linbanor bland trädkronorna, få söka sig fram i en vindlande
kunskapskrävande labyrint, få härliga
åkupplevelser nerför berget, få uppleva
Kanske den gamla affären till slut får en ny uppgift .....
skräck i bergrum eller få njuta av utsikten.
Arbetsgruppen för detta är Knut Enström,
Gunnar Häggström, Gustaf Häggström
och sedan en tid också Sara Enström som
intresserad entreprenör.
Bondersby Centrum och Värdshus
Tallbacken
Ett besökscenter i gamla butiken blir värdefullt som servicegivare, som träffpunkt
och som synligt bevis och nav för turistsatsningen. Den kunde inrymma olika butiker, café och turistbyrå. För att ge större
affärsunderlag kan besökscentret kombineras med ett värdshus på Tallbacken,
där huvudbyggnaden snarast behöver tas
Sommarblommor i Bondersbyn
Matilda Holmqvist har fotograferat vårblomster i Bondersbyn på sitt speciella
sätt. Bildkonst på hög nivå!
10
Bondersbyarn
i bruk för att inte helt förfalla. På denna
del arbetar Gunnar Häggström och Gustaf
Häggström, och sedan en tid tillsammans
med de intresserade entreprenörerna Sara
och Anders Hybbinette.
Det bygden redan har plus allt detta
och mycket mer därtill.
Förstudierna skall slutföras under sommaren och därefter vidtar de svåra uppdragen
att realisera de olika idéerna, som alla
utom anläggandet av leder blir entreprenörsdrivna.
Redan idag har vi älven med fiske och
annat, naturen i stort, Viltfarmen, muséer
etc., men även efter att också förstudiens
projekt genomförts behövs mycket mer.
Var och en som har idéer och lust att bli
delaktig i denna näring är välkommen.
Gunnar Häggström
Krysset finns också på Bondersbyns Hemsida: www.bondersbyn.se.
Annicas Sommarkryss nr 36
Lösning kryss 35
Herrarna Sten Lindvall på Salkostudden och Arne Karlsson,
Centrumvägen i Kalix har löst krysset rätt.
Redaktionen gratulerar Sten Lindvall med en blomstercheck.
Kom ihåg att ni bara behöver meddela redaktionen att ni
löst krysset. Alltså inte nödvändigt att skicka in det!
Men vi ser gärna att ni skickar ett vykort eller liknande och
talar om vad ni tycker är bra eller dåligt i Bondersbyarn!
Ge oss gärna tips på artiklar!
Adressen är:
Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
e-post: [email protected]
Bondersbyarn
11
Arrangemang i byarna
Bondersbygården
Söndag
27 juni kl 14.00
Hela juli månad
Lördag
10 juli kl 19-24.00
Lördag
21 aug
kl 16.00
- kl 19.00
- kl 19.30
Lördag
2 okt kl 18.00
Lördag
13 nov kl 18.00 Fredag
26 nov
kl 19.00
Lördag
11 dec
kl 16.00
Mids.gudstjänst, kaffe
Ständig boulbana PUB-kväll, boule
Nationalälvens dag,
Sikfest/Surströmming
Notdragn.Sörudden, kaffe
Enaholmen, kaffe
Fara-å-äta;Förh.anmälan
Höstsoppa,Förh.anmälan
Allsång med Dal-Ove
Julfest; Förh.anmälan
Ett par starka bilder från förr ...
I arbetet med Hembygdsboken och Bondersbyns historia i allmänhet,
stöter man på många bilder som har mycket att berätta. Här har jag
valt ut ett par som kanske kan sätta fantasin i rörelse hos läsarna.
Jacob Pettersson till häst 1924 på Storholmen. Vilken hållning, vilken pondus!
Albin Karlssons begravning. Den sörjande änkan, tredje person från höger. Kanske
en makaber bild, men ett historiskt dokument från en tid då detta var normalt.
Bokrecension
En ögonblickens skildrare
Leif Larsson är en Norrbottensförfattare som nu bor i Luleå men är uppväxt
i Råneå. Han har i år kommit ut med två
böcker. Den ena är en novellsamlng ”Jag
fick heta Anders”. Det är 24 berättelser
om en fiktiv pojke på 1940 – 1960-talen
mest i trakterna av Råneå. Varje berättelse
har en tydlig poäng eller sensmoral. Flera
av berättelserna är också illustrerade med
teckningar som författaren själv har gjort.
Man lär sig något av varje berättelse. Det
finns nog ett samband med att författaren
som är född 1939 varit lärare i 37 år. Berättelserna sammantaget ger en god bild
av miljön åren efter andra världskriget i
Norrbottens kustland och hur förhållandena kan ha tett sig för en pojke vid den
tiden.
Den andra boken som Leif Larsson publicerat i år är en diktsamling med 79 dikter och ett 40-tal teckningar. Dikterna har
precis som berättelserna var och en något
viktigt att säga. Ofta är det ögonblickbilder som handlar om naturupplevelser, möten med fåglar och stora djur, särskilt älg,
i naturen men också upplevelser i sporter
som fotboll och orientering. Det märks att
författaren själv har varit idrottsintresserad
som barn och sedan fortsatt som idrottstränare som vuxen. Världsbilden är i mycket
den idrottintresserades och naturdyrkandes. Man lär sig dock alltid något nytt, får
som i god konst en ny vinkling och lär sig
se världen ur en annan synvinkel, av Leif
Larssons dikter.
Jag rekommenderar varmt dessa Leif
Larssons två senaste böcker till studium.
Särskilt i läsecirklar tror jag man kan få
ut mycket av dem, då de paras med diskussioner av deltagarnas upplevelser av
liknande viktiga ögonblick och tidsskeenden.
Böckerna kan beställas från förlaget LUMIO, telefon 0927-12285 eller 0730-650
590 eller köpas på Kalix Bok & Kontor
i Gallerian i Kalix. De kostar 212 kr för
novellsamlingen och 170 kr för diktboken. Jag tycker du som läsare borde få
upplevelser som gör de här utläggen väl
motiverade.
Sten Rönnberg
Vad är detta?
År det ett vandringspris eller en hembränningsapparat? Hör av Dig!