Transcript Nummer 47 Mars 2013

En tidning för
Bondersbyn, Marieberg,
St. Lappträsk, Kamlunge
och Börjelsbyn med
omnejd
Nummer 47
Mars 2013
Trettonde årgången
Utgivare:
Bondersbyns
Hembygdsförening
Innehåll
Ledare
Nytt från BHF
Smått och gott
Krönikan
”Stor-Bengt”
Lakafiske
Hästen som hostade
Framtida guldmedaljörer
Lars-Alberts äventyr 5
Lappträskminnen
Kamlungenytt
BHF:s årsmöte
Fettisdagsfest
Goda bakverk
Höstkrysset
Kalender
Ny Mc-klubb bildad
Annonser m.m.
Omslagsbild:
Ulf Kummu, Börjelsbyn
tillverkar mjärdar
Foto: P.A. Andersson
2
2
3
3
4
5
6
7
8
9
9
10
10
10
11
12
12
12
I detta nummer hostar hästen
för sista gången, medan LarsAlberts vilda äventyr fortsätter.
Hembygdsföreningen har fått
en konkurrent och Kottarna
smider planer för att slå Norge!
Bondersbyns Hembygdsförening
Ledare
Styrelse:
Det har varit en härlig vinter. Mycket
snö, vilken jag efter mina år på snöfattiga
breddgrader, verkligen uppskattar. Men
plusgrader, solsken och medföljande vårkänslor kan få den mest stressade att stanna upp och njuta för ett ögonblick. För när
det blir ljusare och ljusare tänds ett hopp
om att det kanske blir vår och sommar i år
igen och bara den tanken gör en lite mindre stressad.
Men det är det där med stressen. Ett nytt
år innebär på de flesta arbetsplatser, ofta
många och långa möten och planeringar
inför det kommande arbetsåret, så också
på min arbetsplats.
Jag läste nyligen en ledare av Fredrik
Virtanen i Aftonbladet: 'Vi jobbar skiten
ur oss eller får inte jobba alls'. Allt färre
måste prestera mer och mer, samtidigt
Ordförande Linda Roos
Sekreterare Ingela Svanberg
Kassör
Ruben Gustafsson
Ledamot
Tommy Nilsson
Ledamot
Annika Gustafsson
Suppleant
Emma AlamäkiHuhta
Suppleant
Torbjörn Pettersson
Uthyrning av Bondersbygården:
Annika Gustafsson
27092
Bondersbyarns redaktion:
Huvudredaktör:
Lars-Erik Holmberg
27010
[email protected]
Redaktörer:
Olle Björkman
27005
[email protected]
Karl-Gunnar Hansson
27024
[email protected]
Ingrid Ragnarsdotter
27046
[email protected]
27092
Annika Gustafsson Yvonne Enström
27137
[email protected]
Kontaktpersoner:
Kjell Rönnbäck, Kamlunge
54031
[email protected]
P-A Andersson, Börjelsbyn 0705592872
[email protected]
Ann-Mari Andersson,
63030
St.Lappträsk [email protected]
som arbetslösheten breder ut sig. Hur kunde det bli så här tokigt? Det är förskräckligt hur pengar och lönsamhet kan tillåtas
styra allt. Missförstå mig nu inte, jag gillar
verkligen mitt arbete, men just nu lämnar
det inte mycket tid över till annat.
Nåväl, vi har (i samband med några av
dessa långa möten) haft kollegor från
Danmark på besök på jobbet i Haparanda.
Jakob tog med dem hit till Bondersbyn.
Ni ska veta att de tyckte att här var smukt
(vackert)!
Nu hoppas jag att vi går en fin vår tillmötes i vår vackra by!
Linda Roos, ordf.
Bondersbyns hemsida:
www. bondersbyn.se
Redaktör:Tommy Rönnberg
27045
[email protected]
Adresser till tidningen:
c/o Lars-Erik Holmberg
Forshaga 97, 95292 Kalix
[email protected]
27010
Medlemsavgifter 2013
Bondersbyarn ingår i medlemsavgiften.
Enskild medlem
bybo
100 kr
boende utanför byn
225 kr
Familj
bybor
150 kr
boende utanför byn
275 kr
Högre kostnad för boende utanför byn
beror på att tidningen skickas per post.
Bankgiro:
211-7943
Tidningen utkommer fyra gånger i år:
Mars, Juli, September och December.
Material till Bondersbyarn
Redaktionen tar gärna emot skrivet
material och bilder från läsekretsen.
Grafisk form: Lars-Erik Holmberg
Tryck: GJ Offset, Kalix
Upplaga: 300 ex.
2
Bondersbyarn
Nytt från BHF
Hemvändarekväll den 13 juli
Enligt tradition i Bondersbyns Hembygdsförening har en Hemvändardag var femte
år anordnats. I år 2013 är det 5 år sen sist.
Nu har de ursprungliga hemvändarna som
växt upp i byn och gått första åren i skolan (B-gården), minskat markant, kanske
p.g.a. ork och intresse.
De nya inflyttade byborna, har inte
samma känsla och koppling till "gamla
skolan", och därmed lågt eller inget visat
intresse att fortsätta ordna Hemvändardagar. Därför kommer vi i år att erbjuda en
trivselkväll den 13/7, med fika, hamburgare mm. Vi hoppas på fint väder för utomhusvistelse. Befinner du dig i byn så kom!
Kanske din "bänkkamrat" dyker upp.
Boklådor till försäljning
Vi har ca 35 st numrerade lådor med böcker från Bondersbyns bibliotek från 50-talet
och framåt. De innehåller runt 20 böcker
vardera. Nu är dessa till SALU 50:-/låda.
Köp lite nostalgi och stöd Hembygdsföreningen! Vid köp av en boklåda fungerar
boklådans nummer som en lott med dragning på hemvändarkvällen den 13 juli!
Jag skall sluta ...
Något mindre "roande" är att jag inte längre blir kvar på Bygdegården. Otroligt tacksam för denna tid då jag fått möjlighet att
lära känna Er alla underbara bybor. Kunde
ej ha trivats bättre!!! Vill ni fika mina bullar fler ggr så är Ni mer än välkomna hem
till oss "uppe på berget i Marieberg"!
Ha en fortsatt underbar vinter och så tar
vi och siktar in oss på våren som snart är
här!
/Imla Svanberg, sekr.
Tack och hej
för den tid som
varit!
Smått o gott
Kommer jorden att begravas i snö?
Min Domedagspredikan i förra numret av
Bondersbyarn kom ju (tyvärr?) på skam.
Orsaken till detta beror egentligen på att
katastrofsugna personer tolkat Mayaindianernas komplexa kalender felaktigt.
Inför detta nummer av Bondersbyarn står
vi dock inför ett mycket allvarligare hot,
denna gång tolkat ur en betydligt trovärdigare kalender: Bondepraktikan!
Som den uppmärksamme kanske noterat, så snöade det en fot (30 cm) under
Karl-dagen. Bondepraktikan förutspår att
samma väder skall bestå under 40 dagar,
vilket innebär att vi till årsmötet den 17
mars borde ha ca 12 meter snö!
Fiskekortförsäljningen sjunker!
Fiskekortförsäljningen längs Kalixälven
i Kalix Kommun sjönk under 2012 med
20% jämfört med föregående år.
Jämför man med 2009. då försäljningen
var som högst, då har intäkterna SJUNKIT MED 30%!
En stor del i denna minskning är att antalet sikpimplare har försvunnit tillsammans
med siken.
Eller har fiskekortsköparna insett att
tjuvfisket inte är olagligt?
Krönikan
Krönikören detta nummer är en
”gammal” stockholmare, som på
sin färd efter ”livets stig” anlänt till
Brattlandet i Bondersbyn.
Johan Claesson arbetar som polis
till vardags, och här berättar han
om svårigheten att leva upp till en
del förväntningar...
Undrar om det är förbjudet att tjyvhåva?
Sofia har fått en egen ängel!
I förra numret berättade vi också att det
fanns änglar i Bondersbyn. För övrigt en
lika otrolig historia som jordens undergång.
Men, här bedrog vi oss! Strax efter tidningens utgivning födde Sofia på Skogen
en liten ängel som skall heta Ellen! Inte
visste jag att en artikel i Bondersbyarn
hade sådan stor betydelse!
Mer tjuvar i Bondersbyn
I början av februari hemsöktes Christina
Enström i Selet av ”vanliga” tjuvar. Mitt
på dagen bröt de sig in i huset, men överraskades troligen av husfolket som kom
hem. De flydde genom djupsnön till sin
bil de hade parkerat på infarten till ”Selsvirjen”.
Sedan polisen försetts med fotografier av
spår från däck m.m, kunde de förtappade
människorna tillfångatas i Skellefteåtrakten.
I ”tjuvtäta” områden ute i vida världen,
varnas ibland tjuvar med hjälp av nedanstående skylt. Efter tre inbrott på 15 år
längs Bondeborgvägen och försvunna kaminer och båtar nere i byn kanske vi åtminståne sätta upp en skylt om att det bor
poliser i byn??
Ängeln Ellen vägde 3910 gr och var 53
cm lång vid födseln, men ingenting
sägs om vingbredden.
Tjuvfiske är inget brott!
Den 6 oktober 2010 togs en tjuvfiskare i
Neupolaforsen. Han fiskade och fick en
öring på förbjuden tid, vilket renderade
till en polisanmälan.
Nu först 2½ år efteråt har vi fått veta att
åklagaren avstår från att väcka åtal! Som
skäl anges att man på objektiva grunder
inte kan förvänta sig en fällande dom.
Åklagaren motiverar sitt beslut med att
den misstänktes gärning är att bedöma
som ringa fall och är därför inte brottslig!!
Detta innbär ju rent praktiskt att tjuvfiske
är tillåtet, och att köpet av ett fiskekort är
bortkastade pengar!
Eller hota med Berguven?
Under pressläggningen rapporterar AnnMari Andersson om att Berguven hörts
”hoa” väster om Marieberg.
Jag har också hört något, men jag trodde
det var någon form av ”primalskrik” från
Bondeborg eller Marieberg.
Kul att ”Bergstöten” fortfarande finns
kvar, och han kan säkjert skrämma skiten
ur de här ynkliga småtjuvarna som inte
kan göra ett hederligt dagsverke!
Efter 44 år i Stockholm flyttade jag 2011
till Bondersbyn med min fru Amanda och
våra två barn Kalle och Erik.
Den första tiden hyrde vi in oss hos
Tommy Nilsson i Lärarbostaden men i
juli 2012 flyttade vi in i Forsgården. I ett
nummer av Bondersbyarn gjordes ett reportage om vår familj och jag omnämndes
som ”den nye Fors-Johan”.
Jag måste erkänna att jag inte känner
mig helt bekväm med detta namn då min
svärfar Karl Söderholm låtit mig förstå att
den ursprunglige Fors-Johan var ”en j-la
riktig karl”.
En status som jag förstår att jag själv inte
riktigt har uppnått och ifrågasätter om jag
någonsin kommer att uppnå.
Jag har nämligen lyckats åka ordentligt
vilse på skidor i skogen två gånger och
när notlaget i Bondeborg saknade folk
tillfrågades mina barns mormor före mig.
Det som gjort starkast intryck på mig i
Bondersbyn är - vid sidan av alla trevliga
och hjälpsamma människor - hur vackert
det är.
Det händer ofta att jag säger till Amanda:
”Vad det är vackert här! Tack för att jag
får bo här!” Jag får ofta frågan hur det
känns att ha flyttat från Stockholm till
Norrbotten och om jag inte ångrar mig.
Jag brukar då dra mig till minnes en scen
ur filmatiseringen av Vilhelm Mobergs
bok Utvandrarna. I den aktuella scenen
tillfrågas nybyggarna om någon av dom
ångrar sin flytt från Sverige till Amerika.
Karl-Oskar svarar: ”Ja, jag ångrar mig.
Jag ångrar att jag inte flyttade för tio år
sedan.”
Johan Claesson
Bondersbyarn
3
Till minne av Bengt ”Stor-Bengt” Karlsson
Bengt avled på Huddinge sjukhus i Stockholm 2012-11-29 efter en kort tids sjukdom 85 år gammal. Bengt
har haft förmånen att leva ett otroligt friskt liv, har knappt haft några sjukdagar alls under sin arbetsperiod.
De senaste åren efter sin pension 1992 fick han dock tilltagande besvär med sin ena höft men efter några
år kunde han glädjas åt en ny höftled 2007. Operationen gick tyvärr inte alls bra utan komplikationerna
avlöste varandra och nya operationer fick tillgripas. Tyvärr blev han aldrig bra från besvären och infektionerna. De sista åren kunde han bara hjälpligt ta sig fram med hjälp av sin nyfunna ”vän” rullatorn. Den
sista operationen gick alldeles snett och kroppen orkade till slut inte utan gav upp.
Bengts sista år blev inte de tidigare lika.
Från att ha haft ett rikt liv med många aktiviteter blev de sista av stillasittande karaktär på grund av höftbesvären. Bengt klagade dock aldrig utan var oerhört strong in
i det sista och sa alltid att han mådde bra.
Vi inom familjen beundrade honom starkt
för sin uthållighet, kampvilja och hopp
om ett tillfrisknande med en ny höft som
tyvärr aldrig kom till stånd.
Äldst bland sex barn ...
Bengt föddes 1927 som äldst av sex barn
och bodde i Bondersbyn i gården ”isi
Ågust” tillsammans med sin far John och
sin mor Selma, född Nilsson från Svartbyn, och syskonen Berta, Sixten, Gunhild,
Ellen och Kerstin. 1948 gifte sig Bengt
med Hildegard, ”Hille”, Fredriksson-Arm
från Korpikå. De fick två barn, Inga-Britt
och Bengt-Göran ”Bela” och bodde då i
gården Sandbergs. Bengt försörjde sig och
sin familj med många olika sysslor och
arbeten, bl a vid Statens Vattenfallsverk,
diversearbetare vid Harsprånget, som maskinist, jeepförare, vältförare och bergsborrare vid Kungliga Väg – och Vattenbyggnadsstyrelsen och som chaufför vid
Bondersbyns Träförädling under många
år. Dessutom ägnade sig Bengt åt att samla och sälja järnskrot, därav smeknamnet
”Skrot-Bengt”. Hösten 1962 permitterades Bengt från jobbet på sågen pga brist
på arbete. En bekant hade tidigare under
året flyttat till Scania-Vabis i Södertälje
där det påstods finnas mycket jobb. Sagt
och gjort, Bengt begav sig dit på vinst
och förlust. Ryktet talade sant, jobbet var
Bengts. Uppbrottet från Bondersbyn blev
smärtsamt, speciellt för barnen som då
var i tonåren men det tog nog inte så värst
lång tid att etablera sig i den stora staden
Södertälje. Omställningen var emellertid
stor, man hade tidigare t ex inte så ofta ätit
tomater, äpplen och bananer, man hade
självhushåll på fisk, delvis kött, fågel, potatis, morötter, lök, kålrötter, sylt, m m för
att bara ta några exempel på skillnaderna
landsdelarna emellan.
Saknade jakten och fisket
Bengt ingick i det sammansvetsade fiskelaget i Bonders med Bengt Enström, Sune
Karlsson, Axel Hansson, Torsten ”Pulingen” Johansson. Kojan vid notdragarplatsen vid Sandbergsviken finns fortfarande
kvar. Fisket började i juli då siken vandrade upp från havet, en verklig folkfest när
nätet drogs åt och det sprattlade vilt vilket
gav stor upphetsning inte bara hos fiske-
4
Bondersbyarn
laget utan även bland de många köpsugna
åskådarna, kunde stå över 100 bilar parkerade och många förväntansfulla i avvaktan
på en påse sik att bära hem eller halstra redan på stranden. Det ringde även mycket
folk från byarna runt omkring och beställde fisk, aldrig var det några problem med
avsättningen av fångsten. En stor fest var
det i byn flera gånger i veckan i samband
med fisket. De flesta som flyttat söderöver
kom årligen tillbaka för att bevittna notdraget och då ofta tillsammans med vänner och bekanta, rena kvällsnöjet. Det var
en otroligt intensiv period av fiske fr o m
mitten av juli t o m augusti, 3-4 gånger per
vecka. Fisken kunde ägnas allsköns behandling såsom halstring, ugnstekt, kokt,
rökt eller soppa. Halstrad sik, ”smola” av
hemtätad fil gällde till frukost hela sommaren med saltströmming som alternativ.
Siksoppa med hetmjölk, kålrötter, potatis
och hembakt tunnbröd var en annan höjdare. ”Int va de här så dåligt”, sades det,
vilket betydde ett mycket högt betyg.
Efter flytten rådde givetvis abstinens från
jakten och fisket varför de årliga resorna
med Folkan till Bondersbyn var ett givet
semestermål. Under jakten lär Bengt ha
ringt jaktlaget varje dag och frågat hur det
gick så omställningen var nog inte så lätt.
Duktig snickare
Vid studerande av Bengts kvarlåtenskap
kunde vi hitta hans gamla skolböcker och
betyg. Där kunde konstateras att Bengts
närvaro var påtaglig med få frånvarodagar
redan då. Vad som fann intresse var skolans blankett med frånvaroorsaker såsom
bl a ”Brist på kläder”, ”Sjuk i hemmet”
och ”Naturhinder”. Bengts betyg från
de tidiga åren var inte i den övre skalan,
kan förklaras med att han från den tidiga
skolstarten inte kunde tala svenska utan
enbart ”bondska”. Det tog nog emellertid inte så lång tid att lära sig svenska då
det var förbjudet att tala annat än svenska
för den stränga fröken Sigrid Pettersson.
Efter sexårig folkskola eller ”studenten”
som Bengt brukade skoja, avslutades
skoltiden. En möbelsnickarkurs hanns
också med. Bengt arbetade aldrig professionellt som snickare, dock var han
en mycket duktig sådan. Mentor var den
erkänt skicklige hemmansägaren och allt
i allon Ivar Nilsson från Skogen. Ett resultat från den tidens lärdom var att Bengt
under åren hjälpt en mängd folk som fått
ta del av Bengts snickarkunskaper, gäller inte minst författaren till dessa rader.
Bengt brukade säga att ”han hade aktier i
många stugor”, vilket var nog så sant.
Chaufför utan körkort
Bengt började redan som 15-åring att arbeta som chaufför. Det var tydligen inte så
noga med tillstånden under tidigt 40-tal.
Bengt berättade att det bara gällde att köra
försiktigt så man inte drog till sig polisens
uppmärksamhet. Bengt körde grus, flis
och fyllnadsmassa, plogade vägar, lastade
timmer för hand innan det blev kran på bilen och körde dumper. Då och då träffade
Bengt på landsfiskalen som han kände
väl. En dag när Bengt kört olovandes i
flera år blev han tillsagd att eftersom han
ändå kört prickfritt i så många år så var
det väl ändå dags och lika bra att åka till
Kalix och be dem skriva ut trafikkörkortet. Sagt och gjort, Bengt tog lastbilen till
Kalix, hälsade från fiskalen och bad dem
skriva ut kortet. På så sätt fick Bengt till
slut sitt körtillstånd. Åtskilliga är Bengts
historier från tiden i lastbilshytten. En av
de mer dramatiska är då han för att tjäna
mil körde timmerlasset över isen. Men
för att vara på den säkra sidan stod han
på fotsteget och gasade med en käpp för
att snabbt kunna hoppa av om isen inte
skulle hålla. Låter som ett oerhört vågspel
för en ”sörlänning” men tydligen en risk
Notlaget i Sandbergsviken
väl värd att ta på 50-talet. Risker togs även
under de vilda ungdomsåren då en av de
mer populära lekarna, tillsammans med
kompisarna, var att promenera på den nya
älvbrons brobågar för att landa på andra
sidan. Bengt var trogen socialdemokrat i
hela sitt liv, inskriven med partibok redan
1947, om än inte politiskt aktiv. Han var
mäkta stolt över sitt uppdrag som hedersvakt med röd fana utposterad i Kungsträdgården vid Strömbron i Stockholm i samband med Olof Palmes begravning.
Stannade på Scania Vabis
Väl i Södertälje var Bengt Scania-Vabis
trogen under hela sin resterande arbetsperiod. Där arbetade han bl a som truckförare, på labbet, provförare, körde landsvägstester med de nya lastbilarna och blev
till slut kvalitetskontrollant av nya bilar
innan de slutlevererades till kunderna,
var även både mentor och nestor bland de
yngre arbetskamraterna. Efter skilsmässan från sin första fru Hildegard träffade
Bengt på Scania sin slutliga livskamrat
Märta Strand som han levde med i 40 år
tills även hon gick bort några månader
före Bengt. De levde ett mycket rikt liv,
bl a på sitt fina torp utanför Enhörna i Södertälje tillsammans med främst alla sina
sammanlagt sju barn, 11 barnbarn och 23
barnbarnsbarn, många att administrera, bl
a till jul.
Bengt engagerade sig även utanför det
professionella under åren i Södertälje, bl
a med tävlingsrodd och tyngdlyftning i
mer yngre år, därefter med scaniafesterna
för anställdas ungdomar, frivilliga brandkåren och i atletklubben som ungdomsledare. Bengt var alltid hjälpsam, omtänksam, frisk, engagerad i andras aktiviteter
och med sina barn och barnbarn, klagade
aldrig trots de svåra sista åren med sin
ömmande höft. Ett oerhört gott hjärta har
slutat slå, saknad av många, både nära och
kära. Nu är han åter tillsammans med sin
kära Märta som han längtade så till den
sista tiden. Nu har den viljan infriats.
Stort tack för att jag har fått lära känna dig
Bengt!
På lakafiske med Kummu´s
Nu hade äntligen Peter, sonen från Stockholm anlänt hem, helskinnad
efter en bilfärd som alltid oroar ängsliga föräldrar. Efter att ha landat
väl och fått i sig lite näring och plågat färdigt sina syskon och gjort av
med lite överskottsenergi så var det lite lugnare i nästan 10 minuter.
Det kändes som en evighet i vårt hem. Tog mig en kopp kaffe och tittade
på termometern, -22 grader och klockan var 9 på kvällen.
Skall vi ut och pimpla lake? Ett dumt
förslag från en pappa till två fisketokiga
pojkar.
Ja de gör vi! Utbrast båda ivrigt. Det
är ju evigheter sen jag var ut, sa Markus.
Han hade nog glömt att han tidigare denna
dag redan varit och pimplat i Krokträsk,
och nog var det 4 dagar sen han pimplade
lake nere vid älven. Ja, vi räknar ju så olika hur evighet definieras beroende på ens
eget intresse.
Såg på Peter och båda tänkte nog på
samma sak, skall vi prova där, på vår special ställe? Ja de kan vi göra, agnen var ju
ordnad, Krokträsk-abborre kunde väl inte
laken säga nej till.
Peter eller 08:an som han nu blivit, kunde
nog känna en aning av kontrasten. Att ena
dagen vandra som ordningsvakt på livliga
tunnelbanan i storstan, och dagen därpå i
stillsamma vintermörkert finna ro nere vid
älven tillsammans med sina nära och kära.
Det blir nog kul, kommenterade han
glatt. Junior Kummu har redan hämtat
upp ryggsäcken från källaren. I den hade
han flera spön klara. Borren är alltid tankad och klar. Då far vi! Ja, man kunde ju
inte backa nu vid det läget.
Så sagt och gjort. Vi drog på oss varma
kläder, lager på lager och hade inte hunnit
mer än ut på gården som ståtliga micheline-gubbar, så frågar Markus, Vart skall
vi?
Till ”Hemligjaure” som bara jag och Peter vet om. Man skall inte ge ut alla platser
till alla och även du kan få uppleva något
nytt ibland.
Väl framme på isen så borrade vi ett par
hål med en följande kommentar av storfiskarn i familjen, efter att ha kollat djupet,- det är ju knapp något vatten här. Det
är inte vatten utan lake vi skall ha, fick han
spydigt till svar av sin äldre broder.
På med krokträsk-aborre och i med pirken,- wow! - Jag har redan en. Medan
Markus drar upp sin första lake så har Peter en till på gång. Grabbarna drar upp fler
och Pappa ser besviket på när de drar upp
fisk efter fisk. Till sist så börja det nappa
även för mig. Varför får man alltid sämsta
spöet? Ja vad gör man inte för sina barn.
Det här stället älskar jag !! utbrast Markus, Varför har vi inte fiskat här förut?
Kvällen går och vi har det väldigt trevligt men kylan biter i rejält, sånt är lätt att
glömma i stundens hetta. Vi måst tyvärr
lämna isen och ta reda på fiskarna innan vi
är helt genomfrusna.
Äntligen hemma i värmen så god. Markus har en viss erfarenhet av att ta reda
på dessa fiskar, vid sitt speciella flåställe
i källarn.
Det tar inte så länge när 15 lakar blir
skinnflådda, och rensade. Det är ju inget
fel med lite lakrom heller. Den tas till
vara. Rommen rengörs och saltas in. Inte
helt fel som pålägg på en husmans med
smör. En delikatess som få har avnjutit.
Klockan blev 02.15 innan täcket drogs
över den frusna kroppen. Skönt.
Vi tog några bilder denna underbara kväll
och hade kommit överens om att den som
fått den största laken inte skulle vara med
på bild, Storebror Peter syns inte på bild
men han drog upp en på 4 kg.
Något att berätta om åt stockholmarna
när han kommer ner, om de nu förstår?.
Men det gör vi själva i alla fall. Ett vinterminne värt att bevara.
Tack grabbar, för en trevlig kväll.
Pappa Ulf
Boje Ericson
Svärson
Bondersbyarn
5
Hästen som hostade, andra delen
Under reparationsarbeten isi Dåvis hittades två tingsprotokoll under golvet i vardagsrummet. Dokumenten
berättar en fantastisk historia om två ”processglada” personer som bråkar om en sjuk häst i tre på varandra
följande ting åren 1911-1913. I denna del redovisas händelserna i den tredje tingsförhandlingen och historiens upplösning
Nya tingsförhandlingar den 11 april
1913, och nya vittnen …
Denna gång vittnade hemmansägaren
ARVID JOHANSSON i Bondersbyn,
slaktaren PER OLOF RÖNNLUND i Pålänge och snickaren VERNER NILSSON
i Kalix till Anna Stenmans fördel. Jordägaren AXEL HORTLUND, hemmansägaren HERMAN LINDGREN och hemmansägaren ANTON WILHELM LIND i
Töre stod också på Anton Pettersson sida.
Visst hade hästen hostat!
Hemmansägaren Arvid Johansson hade
kört med hästen uppför den branta backen
vid färjstället i Bonderbyn och sett den
flämta tungt. Anton Pettersson skall då ha
skyllt på att hästen ätit korn! Arvid ville
också minnas att han också sett hästen
hosta.
Slaktaren Per-Olof Rönnlund hade sett
hästen många gånger hos käranden och
tydligt märkt, att den varit sjuk. Han hade
också, för Anna Stenmans räkning, sålt
hästen till en by utanför Gamlestaden för
55 kronor. På vägen till Luleå hade hästen
inte orkat dra släden längre än till Råneå.
Nästan alltid då han varit hos Anna Stenman hade hon förklarat, att hon inte kunde
använda sig av hästen. Vid ett tillfälle
hade hon yttrat: ” Det var en känd karl,
som jag köpte hästen av, och jag brydde
mig därför ej om att se så noga på den,
innan jag köpte den. Men jag blev narrad,
och sedan har han inte varit in till mig”!
Snickaren Verner Nilsson hade sett hur
hästen behandlats för lunginflammation
medan åkare Kalin fortfarande var ägare
till hästen.
En ”lungsiktig”, men duglig häst!
Nu trädde Anton Petterssons vittnen in
och förklarade hästens förträfflighet. Jordägaren Axel Hortlund hade i mars detta
år fått den aktuella hästen som betalning
för en fordran på 125 kronor. Hästen var
användbar om man inte körde fort, annars började den hosta. I arbetskörning
gick hästen bra och var även ganska stark.
Han hade tidigare sett, att hästen används
i Gästgiveriets körslor och hört skjutspojkarna skryta över den!
Emellertid fick Axel Hortlund senare
höra av Anton Norrbin i Kalix, att hästen
led av lungsot, och fick själv åse ett anfall
hästen fick i stallet. Då ville Anna Stenman sälja hästen, men ångrade sig sedan.
Slutligen vittnade hemmansägarna Herman Lindgren och Anton Wilhelm Lind
om hästens förträfflighet och väl värd sitt
pris.
Anna Stenmans ombud lämnar ett
skriftligt anförande
”För utveckling av käromålet får jag här-
6
Bondersbyarn
med vördsamt anföra följande: Genom
den bevisning som från min sida är företedd, synes det mig vara till fullo styrkt,
att den häst som jag av svaranden tillhandlat mig vid leveransen var behäftad med
sådan sjukdom, att kreaturet var alldeles
obrukbart för den användning vartill jag
ämnat detsamma och för övrigt till varje
dess underhåll och vård motsvarande arbetsprestation.
Att svaranden lämnat oriktiga och mig
vilseledande uppgifter om hästens beskaffenhet är ställt utom all tvivel. Det är nu
genom vittnena styrkt, att hästen sedan
flera år lidit av lungsjukdom, vilken sjukdom visserligen kunnat vara mindre framträdande under den korta tid svaranden
omhändertagit densamma, men som likväl omedelbart efter det jag kom i besittning därav gjort kreaturet obrukbart. Att
svaranden haft kunskap om sjukdomen
är ostridigt ehuru han vid köpet sökt göra
troligt, att denna var endast tillfällig och
förorsakad av olämpligt foder.
Beträffande vittnet KALINS utsago skulle sjukdomen varit s.k. KVARKA. Men nu
är upplyst att KALIN haft full kunskap av
andra symptom och behandlat hästen för
annan sjukdom. Vittnets relation om skjutsen från Töre till Kalix är också oriktig,
eller av Rätten olika uppfattad. Enligt den
uppfattning mitt ombud fått om vittnesmålet var det av den resande, som KALIN
fått uppgift om resans fullbordande på 2
timmar, vilken uppgift naturligtvis inte
kan tillmätas någon betydelse. Likaledes
påstår vittnet, att han sålt hästen därför att
han insjuknat i lunginflammation. Nu synes det däremot varit hästen, som lidit av
denna sjukdom. På grund av det anförda
yrkar jag att någon betydelse icke kan tillmätas KALINS vittnesmål.
De övriga av svaranden åberopade vittnena hava visserligen icke vid de tillfällen, de kommit att se och använda hästen
märkt att den led av en kronisk sjukdom,
men därmed är ej konstaterat att hästen
varit frisk.
Med stöd av vad jag nu framhållit om vad
för övrigt under rättegången från min sida
förekommit, överlämnar jag härmed saken till Rättens prövning och avdömande
under yrkande om bifall till kärandemålet
och med bestridande av motpartens alla
obestyrkta invändningar samt anhåller att
bliva tillerkänd ersättning för mina rättegångskostnader enligt nu angiven räkning.”
Tillsammans med yttrandet lämnar ombudet en räkning omfattande 147 kronor
i rättegångskostnader och 105 kronor för
skötsel av hästen.
Svarandeombudet anförde, att målet vore
styrkt, att ehuru svaranden under den tid,
han innehaft hästen, använt den i strängt
arbete, icke något egentligt fel kunnat
upptäckas. För sin del hade svaranden
aldrig märkt något fel, som käranden påstått, att hästen lidit av, och då svaranden
vid köpet uppgav, att hästens hosta vore
en tillfällighet, hade han inte vetat annat.
Det måste antagas, att hästen sedan svaranden köpt densamma, blivit överansträngd. Av det i målet företedda veterinärintyg framginge, att käranden först efter 5
månader vänt sig till sakkunnig person.
Svarandeombudet överlämnade målet till
Rättens avgörande under yrkande, att käromålet till alla delar ogillas och käranden
förpliktas att gottgöra svaranden med 15
kronor för varje uppvaktning ävensom
för vittneslöner och protokollslösen. Kärandeombudet bestred svarandens ersättningsyrkanden.
Rättens utslag:
”Ehuru på grund av vad i målet förekommit, måste antagas, att ifrågavarande häst
sedan den tid, då svaranden innehaft densamma, lidit av fel i andningsorganen,
vilket dock varit mera fördolt, likväl och
som, efter vad i målet ör styrkt, detta fel
förvärrats, sedan käranden köpt hästen,
samt med hänsyn till att dess ålder, enligt
i målet företedd veterinärintyg, vid köpet
varit omkring 15 år, och densamma betingat ett jämförelsevis lågt pris, svaranden icke kan hava tillförsäkrat käranden
något fullgott djur, och som svaranden ej
heller är övertygad att hava svikligen förfarit, finner Häradsrätten käromålet icke
kan bifallas.
Med hänsyn till målets beskaffenhet varda dock rättegångskostnaderna parterna
emellan kvittade.
Talan mot detta utslag fullföljas, efter
vad enligt 26 kapitlet i rättegångsbalken,
till Kungl. Maj:ts och Rikets Svea Hovrätt.”
På Häradsrättens vägnar
Fabian Appelberg
Framtida guldmedaljörer
Efter ett guldfattigt VM i skidor är det en fröjd att se hur intensivt ”Tallkottarna” i Bondersbyn tränar för
att, på sikt, bryta den Norska dominansen i skidspåret!
Ovan: Det gäller att ha ”bett” i åkningen uppför ...
Nedan: Täten splittras upp i det hårda tempot ...
Ovan: Stavisättningen är viktig ...
Nedan: Hjärnan måste också tränas ...
Vårt framtida skidlandslag samlat för taktiksnack ...
Skidreporter:
Yvonne Enström
Anton Pettersson överklagar!
Trots att Anton Pettersson vunnit målet,
beslutar han att gå vidare till Svea Hovrätt! Tydligen vill han inte betala de 46
kronor hans rättegångskostnader belöper
sig på. Ingen idag vet hur dessa förhandlingar avlöpte, eller om de ens kom till
stånd.
Några funderingar...
Det finns knappast skäl att anklaga något
vittne för att vittna falskt, eller på annat
sätt gynna någon av parterna.
Mina små kunskaper om hästar och
kvarka säger mig dock att en häst som en
gång insjuknat, visst kan botas, men lätt
får återfall eftersom den har mycket känsliga luftrör och reagerar när den utsätts för
dålig miljö eller överansträngning.
Av alla vittnesuppgifter franmgår klart att
hästen blev sjuk hos Kalin, fick ett ganska
bra liv hos Anton Pettersson, men utsattes
för påfrestningar i gästgiveriets körslor,
och då bröt sjukdomen ut på allvar igen.
Tingsrätten kan knappast ha varit omedveten om detta, men tog ändock parti för
Anton Pettersson.
Trots att domstolen ”dömde oavgjort”,
blev det ändock änkan Stenman som fick
betala det dyraste priset.
Jag tycker att domen ”luktar” lite klas�-
samhälle. Det var svårt att få rätt mot en
”stadig bonde”, inte minst om denne hade
en häradshövding som ombud i rätten!
Det förskräcker också att den processglade Anton Pettersson blev så förorättad
att behöva betala sina egna rättegångskostnader på 46 kronor, att han går vidare
till Svea Hovrätt med målet!!
Trots att han löpte risken att bli kallad
en simpel hästhandlare som lurat en änka
i Töre! Gud bevare oss för dylika rättshaverister!!
Text: Lars-Erik Holmberg
Bondersbyarn
7
En skogsarbetares anteckningar; del 5
Här fortsätter Lars-Albert Larssons berättelse från det ryska äventyret i början av 1900-talet. Det blir dans
igen i skogsarbetarbaracken i detta femte avsnitt. Men utan knivar, pistoler och knytnävskamp. Lars-Albert
hinner dessförinnan med ett hembesök under en påskhelg, men återvänder till de ryska skogarna efter bland
annat ett kusligt äventyr i Narvik.
Lugn påsk hemma, men snart går dansen åter
i Ryssland
Jag stannade en hel vecka i en lappby och
väntade, tills isen skulle hålla på den stora
sjön. Den 15 november höll isen att köra
på med häst. Det var 21 mil till den plats
där timmerkörningen skulle börja.
Det tog tre dagar att köra dit upp. Det tog
oss en hel dag att se ut en lämplig plats
för kojan. Det fanns ingen sjö eller bäck
inom avverkningsområdet. För att få vatten måste vi bygga kojan vid älven. Vi
skulle bo sju man i kojan, Jag, två man
från Överkalix samt två finnar.
En del fick fara ut i skogen för att hugga
torrfurutimmer till väggarna, en del måste
röja upp tomten där kojan skulle byggas.
Ett stort problem var att hitta mossa att
lägga mellan stockarna, så att kojan skulle
bli varm.
Men så kom en lapp, och jag frågade honom var man skulle få köpa lite hö. Lappen svarade, att han hade en hässja med
starrhö. Den köpte vi av honom och så var
det problemet löst.
Under tak
Efter fyra dagar hade vi tak över huvudet
men ingen eldstad. Vi måste söka oss stenar och lera. Men leran var svår att hitta.
Till slut fann vi dock ett lerställe och efter en vecka hade vi kojan färdig både för
hästar och folk. På söndagen kunde vi vila
under tak, efter att under 1½ vecka ha legat under bar himmel.
På måndag när det ljusnade, for vi till
skogen och började hugga och köra timmer. Det var bra skog, och körvägens
längd var bara 2 a´ 3 kilometer, så förtjänsten blev ganska bra.
När julveckan kom, fick jag post som var
4 a´ 5 månader gammal. Bland posten var
även mitt pass, som jag hade skickat till
Archangelsk för påskrift. På julafton kom
fiskalen och två polismän till vår koja och
bad att få ligga där över natten.
Bra karl!
Jag kände alla tre poliserna. Jag anade att
de hade något spaningsuppdrag, men jag
höll mig så lugn som möjligt och sade ingenting till mina kamrater. När poliserna
hade fått sig mat och kaffe och det började
bli ljust ute kom fiskalen till mig. När han
hade tittat på passet, klappade han mig på
axeln och sa på ryska: -”Koriche musika”!
( Bra karl)
Då var hela polisrädslan över. Poliserna
for genom hela avverkningsplatsen. Men
alla finnar, som hade varit med i slagsmålet, hade farit direkt hem. De hade foto-
8
Bondersbyarn
Bror Viktor tog fiolen, triangeln och slagjärnet, jag dragspelet och det dansades
kadrilj...
graferats av den ryske konsuln i Kola, så
de skulle ha blivit tagna om polisen fått
syn på dem.
met. Det var en stor överraskning för föräldrarna och syskonen att åter få se Lars
med livet i behåll.
Hemåt igen
Vi körde timmer till lördagen den 14 mars.
Jag hade ordnat så att timret var räknat på
fredag kväll. Vi gjorde räkning på lördag
morgon, och klockan 12 på dagen den 14
mars 1907 var den klar.
Då körde vi tillbaka samma väg som vi
kommit till Ryssland. Vägen var bara djupa steg, så hästen kunde bara gå. Det gick
sakta att komma fram på en sådan väg. Jag
spände inte ur hästen på fyra dagar. Den
fick gå fyra timmar, fick havre och hö och
fick vila i två timmar.
Efter fyra dagar var jag i norra Finland.
Nu fick hästen vila om nätterna, där vi
hade övernattat när vi for till Ryssland.
Nu fick man se att hästen har ett gott minne. Det var två och ett halvt år sedan jag
for till Ryssland, men det behövdes ingen
vägvisare. Hästen gick direkt dit, där vi
hade vilat. När det hade gått 12 dagar, var
jag åter hemma i Börjelsbyn, utan att någon visste att jag skulle komma. Det kändes lugnt att få vila hemma en natt efter
två och ett halvt års bortavaro från hem-
Hemmapåsk
Jag var hemma hela Påskhelgen. Sedan
reste jag tillbaka till Ryssland. Jag tog brodern Viktor med mig och for med järnvägen från Morjärv till Narvik. Där köpte vi
biljett till en båtlinje, som gick efter hela
kusten och kallades Hurtigrutten.
Båten skulle gå först om tre timmar. Jag
sade till Viktor: - ” Nu skall vi gå upp till
hotellet Valhalla och köpa oss en pilsner”.
Jag beställde en flaska pilsner och en flaska porter. Det fanns inte flaskor av samma
storlek som i Sverige. De Norska var dubbelt så stora.
När jag hade betalt, kom tre karlar, som
man kan kalla sluskar, fram till mig och
sa: -” Ni måste köpa två flaskor åt oss
också”!
”Om ni skall ha något öl, så måste ni beställa det själva och också betala det. Vi
har inte tänkt köpa något öl till er!”
Tre mot två
En av de tre männen slog då näven i bordet och sa: ” Vad är ni för en bonddjävlar,
som inte tänker köpa öl åt oss också?” Jag
Nu börjar ju vintern släppa sitt grepp om
byarna. Det blir ju gärna ganska lugnt under mörkaste vintern och det kanske vi behöver, så vi orkar med sommaren då det är
ljust dygnet runt.
Vi har ju haft lite kurser i bygdegården,
gubbarna lagar mat och tanterna syr och
stickar, så alla får göra det dom är bra
på.(gubbar är ju bra på att äta)
Uttern har börjat vandra, och det är ju ett
tecken på att våren är i antågande. Senaste tidens blidväder har ju gjort att snön har
börjat bära bättre för skidor och skoter .
Jag hade ju tänkt skriva lite om husen i
byn där det fortfarande bor folk.
Nu bor det i Kamlunge och Västanfors
ca:30 personer. Vid folkräkningen 1890
bodde det 220 personer i byn. Jag börjar
med att beskriva vårt eget hus.
Gårdsstället kallas Bastaheden. På bonska
säger man ”båstahera”. Det har nog varit
hela tallheden som har haft det namnet.
Huset är ditflyttat i början av 1920-talet.
från det som kallades stan, en grupp hus
som stod lite norr om Tallbacken. Där
finns numera bara ett hus kvar. Huset flyttades dit av Sven och Henny Nilsson. Då
Här berättar framlidne Holger
Rönnquist från St. Lappträsk om
svunna tider.
Kamlungenytt
var det vad vi kallar en ”5-väggestuga”.
Den är senare utbyggd med en sal. Man
byggde ju också en ladugård för några kor
och tillhörande uthus.
Dom fick flera barn, men ingen bor kvar i
byn. Däremot har Sture, som är den yngsta, köpt ett hus i grannbyn Rågraven som
han restaurerar.
Vi flyttade till huset 1985 då vi samtidigt
reparerade det. Och Vi, är ju Kjell Och
Margareta Rönnbäck. Jag är ju från Kam-
Text o foto: Kjell Rönnbäck
Sockertoppen, sockertången, m.m.
pen till våra medoperatörer. Sockret till
hushållet förvarades här som mellanlager
i en trälåda där redskapet att hugga loss
bitar från sockertoppen även låg. Det passade oss bra då det för det mesta låg någon
lämplig bit för oss där. I köket hade man
sockret i en mindre trälåda, lagom stor för
sockertången.
Det underlättade mycket för oss när
sockertopparna kom färdigt uppdelade i
skivor.
Jag tror inte de här sockeräventyren fick
någon annan upplösning än att vi helt enkelt inte kunde krypa in där när även den
minste lämnade koltåldern.
Text: Holger Rönnquist
Foto: Lena Bäckström
Vi var småttingar. Om någon gick i kolt
det minns jag inte men jag minns att vi
gillade socker. Det fanns i stolpbodan isi
Nygården i Stora Lappträsk. Det var så att
Nygårds-Albert provianterade ordentligt
när de var med häst och vagn till Kalix.
I stolpbodan uppe vid vägen där fanns diverse torra varor. Socker fanns i form av
sockertoppar. Nygårds-Albert hade lite av
en handelsbod för de andra byborna.
Nygårdsbarnen och vi på Heden var lagom jämngamla och för den delen ganska
kreativa. Projekt sockertoppar klarade vi
av genom att krypa in under golvet och
tränga oss upp till sockret.
Det var då vi yngsta fick utmärka oss.
Vi kunde skicka ned bitar av sockertopgick och ringde till vakten. Vakten sade
till dem att de skulle gå ut, då de inte lämnade gästerna ifred.
Sedan gick de utanför och vaktade, tills
vi skulle gå ut. Så gick vi ut. Så snart de
var nära oss, sparkade en av dem mot mig.
Men jag tog tag i hans fot och lyfte honom baklänges. Och så sade jag till dem:
-” Kom inte så nära, för då får ni ta vad ni
får.” Då vågade de inte komma nära oss
igen.
Dans igen
Nästa dag var vi i Vardö. Vi måste övernatta där till följande dag. Vid middagstiden gick vi ombord på ryssbåten och kom
nästa dag på kvällen till Alexandroffski.
Där var det passgranskning, men det gick
bra att komma över den ryska gränsen.
Morgonen därpå var vi i Drovinoj.
Rummet som jag hade haft där i Dispo-
lunge , men Margareta är från Lilla Lappträsk och har hetat Isaksson som ogift.
Vi har 3 pojkar: Emil, Fredrik och Anton
vilka nu är utflyttade till Kalix och Umeå.
Vi har ju också 2 hundar: Micke och Banjo, en gråhund och en smålandsstövare,
samt 3 st hönor och 2 tuppar.
nentvillan, fick vi överta. När vi hade ordnat rummet, städat och bäddat och fått oss
lite mat, det var Påskaftonskväll. Ryssarna
har Påsken två veckor senare än vi.
Klockan 6 på Påskaftonen spelte vi upp
några låtar och öppnade hakfönstret. Inom
en timme var rummet fullt av ryssar. De
ville genast ha dans. Jag hade slutat spela
och lagt mig på sängen. Men de drog upp
mig från sängen, tog spelet och ledde mig
till ryssbaracken.
Bror Viktor tog fiolen, triangeln och
slagjärnet, och det blev bal hela Påskhelgen. Det fanns både mat och brännvin,
och dans och fylla om vartannat. Men
inga slagsmål, eller något annat dåligt.
Vi spelade en dans som hette kadrilj. Det
var 15-20 par på dansgolvet. Varje pojke
skulle dansa en repris med varje flicka, så
jag fick spela dansens repriser lika många
gånger som det fanns par på golvet.
Det var lustigt att se på ryssarna hur de
hoppade och hade roligt. Jag minns det
som om det var idag. När jag spelade så
sjöng jag och överröstade musiken. En
danslåt är ju som en visa.
Sången tyckte ryssarna om. Men så kom
de också jämt och ständigt och bjöd på
vin och brännvin. Men jag tog inte mer än
högst två spetsglas. Om jag supit mig full,
kunde det ha gått mig illa.
I nästa nummer får vi läsa den sjätte
och sista delen av Lars-Alberts äventyr.
Om det är någon som har fler bilder eller berättelser om Lars-Albert, tag då
kontakt med redaktionen!!
Bondersbyarn
9
Hembygdsföreningens Årsmöte
Årsmötets stora ”snackis”, förutom val till styrelsen, var hur den
framtida uppvärmningen av Bondersbygården skulle utformas.
Hembygdsföreningen omfattar 238 medlemmar, varav 148 stycken återfinns i
”förskingringen”. Med stor sannolikhet
bidrar föreningens egen tidning: Bondersbyarn, till denna stora externa rekrytering.
På årsmötet hade ett trettiotal medlemmar
mött upp för att välja nya ledamöter och
diskutera föreningens verksamhet
Bondersbygårdens uppvärmning var
ett ”hett” ämne
Inför mötet hade styrelsen tagit fram några alternativa förslag till uppvärmning och
disposition av husets ytor.
Klart är att den direkta eluppvärmningen
måste ersättas av en billigare metod. Alternativen total jordvärme till utökat antal luftvärmepumpart diskuterades livligt.
Samtidigt luftades alternativ om att bygga
ett nytt serveringskök på nedre våningen
och kallställa den övre delen.
Styrelsen fick i uppgift att utreda kostnaderna för serveringsköket ytterligare och
återkomma till medlemmarna inför ett avgörande beslut.
Oförändrad medlemsavgift
Mötet beslutade om oförändrad medlemsavgift, och kassören kunde meddela
att driften gick rejält på plus under 2012,
tack vare föreningens engagemang i Fas3verksamheten och sommarcaféet.
Prognosen för 2013 är betydligt mörkare
och styrelsen fick i uppdrag att upprätta
strikt budget och kostnadskontroll.
Stor del av kostnaden för eventuella investeringar i nytt värmesystem finns redan i balanserade medel.
Tommy Nilsson, mötets ordförande,
pejlade mötets stämningar med gott
resultat
Verksamheten måste marknadsföras
Mötet beslutade också att ge Yvonne Enström uppdraget att sköta föreningens
marknadsföring. Allt från Hemsida till
affischer. Ett uppdrag som väl matchar
hennes nuvarande knog som redaktör i
Bondersbyarn!
Bondersbyarn
Fettisdag har blivit en populär dag att
samlas och äta tillsammans. Det gäller att
ladda upp energin för att klara hela fastetiden dvs. tiden från fastlagssöndagen och
fram till påsk. Drygt 6 veckor ungefär.
Det flesta ser med allvar på närmsta
framtidens sparsamma näringsintag och
fyller gärna tallriken igen.
Årets "böngäster" uppgick till ett 50-tal.
Ganska många kom från våra grannbyar.
(10 pack bruna bönor 6,5 kilo fläsk och
2,5 kilo korv räckte knappt.) Hembakade
semlor med varm mjölk och kaffe avslutade en trivsam kväll!
Text o foto: Annika Gustafsson
Goda bakverk
Linda Roos och hennes styrelse har ett
spännande verksamhetsår framför sig
Festkommitté styr ”förlustelserna”!
Elisabet Engdahl och Jaana Alaamäli valdes tillsammans med suppleanterna att
bilda en festkommitté. De skall organisera och fördela ansvaret för föreningens
festarrangemang. En nödvändig avlastning för styrelsen inför kommande investeringar!!
Text: Lars-Erik Holmberg
Foto: Yvonne Enström
2013 års styrelse och festkommitté: Fr.v: Jaana Alamäki (festkommitté), Emma
Alamäki-Huhta(suppl), Elisabet Engdahl (festkommitté), Annica Gustafsson (ledamot), Tommy Nilsson (ledamot), Linda Roos (ordförande), Ruben Gustafsson (kassör), Ingela Svanberg(sekr), Torbjörn Pettersson (suppl)
10
Fettisdagsfest
Vi efterlyste tidigare i höst tips på goda
bakelser eller annat "findoppa". Från Bondersbyns expertråd (= erfarna hembaksivrande damer) kom det in ett antal recept.
Så sållades det fram en handfull måttligt
krångliga bakverk. Vi utgick från att vem
som helst skulle klara bakningen utan
alltför avancerade ingredienser. En tisdag
i slutet av februari samlades tiotalet jurymedlemmar för att provsmaka.
Det vinnande förslaget, komponerat av
Gunilla Häggström, blev en marängbäddad rabarberkaka dekorerad med hjortron.
Resterande recepten kommer att presenteras i Bondersbyarn under kommande
nummer. Några av godsakerna innehåller
bär. Så samla gärna på er av skogens eller
trädgårdens egna skatter när sommaren
kommer!
Annika Gustafsson
Rabarberkaka med hjortron!
100 g smör
2 äggulor
1 dl strösocker
3 dl mjöl
3 tsk bakpulver
3/4 dl mjölk
3 dl rabarber
2 äggvitor
2 dl strösocker
Smält smöret. Vispa äggulorna och
sockret poröst. Blanda mjöl och bakpulvret. Varva ner alltihop tillsammans
med mjölken. Fördela smeten i en
smord och bröad mindre ugn/pajform
och lägg på de fint skurna rabarberna
överst och grädda kakan i ca 20 min i
175 grader. Vispa under tiden marängen. Ta ut kakan och bred ut marängvispet och grädda på nytt i ca 10 min i
200 grader. Dekorera sedan den något
avsvalnade färdiga kakan med några
vackra hjortron. SMAKLIG KAKA!
K-G:s vinterkryss nr 47
Här kommer vinterkrysset kära vänner. Lösningen på förra krysset finner ni på sista sidan. Denna gång har vi gjort kryssrutorna större och tydligare. Vad tycker ni om det nya krysset? Hör gärna av er till redaktionen!
Bondersbyarn
11
Arrangemang i Bondersbyn 2013
Lördag 13
Lördag
4
Tisdag 30
Fredag 21
Söndag 23
Lördag 13
Lördag 17
Lördag 28
Lördag 19
Söndag 17
Lördag 14
april kl 13.00
Familjedag
maj kl 18.00
Vårsupén
april
Majbrasa
juni kl 22.00
Solmöte
juni kl 14.00
Midsommargudstjänst
juli kl 19.00 Pub o Hemvändarkväll
aug
Nationalälvens Dag
kl 16.00 Sikfest/Surströmming
kl 19.30 Notdragning, sik o kaffe
kl 19.00 Kaffe o sik
sept kl 19.00
Musikpub, teater
okt
kl 18.00
Mångkulturell afton
nov
kl 18.00
Höstsoppa
dec kl 16.00
Julfest
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Raggdynan
Bondersbygården
Bondersbygården
Nästa tidning
kommer 20 aug!
Utgivningen av nästa nummer skjuts
en månad framåt i tiden, så redaktionen får en lång och skön sommar!!
Bondersbygården
Sörudden
Enaholmen
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Bondersbygården
Betala in medlemsavgiften nu!
BHF:s kassör ser gärna att ni betalar in medlemasvgiften per bankgiro: 211-7943 i
år. Glöm inte att skriva ert namn, och gärna ”Gårdsnamnet” också.
Stora Lappträsknappet
27 April Kl 11.00 - 14.00
MC-klubb bildad i
Bondersbyn!
Hembygdsboken,
”värsta” boken just nu!
Svunna tider vid älven
En bok om Bondersbyn, Marieberg
och Stora Lappträsk
Pris exkl. frakt: 335 kr
Du kan beställa boken på byns hemsida: www.bondersbyn.se
Boken säljs också på Bondersby Såg
och i Bondersbygården under dagtid.
Dessutom säljs boken på Kalix Bibliotek samt av Vuxenskolan i Kalix
”Kummu-mjärden”
Nu har vi börjat tillverka mjärdar i
Börjelsbyn. Dessa mjärdar är tillverkade i kraftigt galvnät med trådtjocklek på 1,0 x19 mm mot vanliga 0,6-0,7
mm tråd.
Detta medför att ståltråds-ramen inte
behövs i dessa mjärdar. De är nog
stabila av egna nätet. Det håller även
avsevärt längre.
Mjärdarna är beställningsvara på
grund av efterfrågan, och bör bockas
i tid för att hinna göras till årets fiske.
Modellen med 2 öppningar tillverkas
främst. Pris: 750:Ulf Kummu
De senaste årens enorma uppsving av motorcykelåkandet och stölder i Bondersbyn
har nu resulterat i en ny exklusiv och
”hård” Mc-klubb.
Klubben heter: Potasvirja Touringclub,
och förväntar sig en anstormning av medlemmar. Klubbens huvudsyfte är touring
samt en ”konfidentiell” del.
- Vi har mycket hårda inträdeskrav, så de
trängtande medlemmarna först får tjäna
några år som ”hängöraunds” och ”pråspekts”, berättar klubbens president: LarsErik Holmberg.
- Styrelsen är så gott som fulltalig, och
jag väntar otåligt på att ”Spetsarna” på
Brattlandet skall flytta hem och återuppta
Mc-åkandet. De har sina givna platser i
presidiet!
Klubben har redan sitt klubbmärke klart,
och de som vill bli ”hängöraunds”, kan
beställa det till en kostnad av 20 kronor.
Text: ”Smårädd” Red.
Potasvirja
Touringclub