Transcript RÅ 1992 ref. 6 Fråga om förutsättningar för vård enligt lagen (1990

RÅ 1992 ref. 6
Fråga om förutsättningar för vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
unga föreligger.
Socialnämnden i Tranemo kommun ansökte hos länsrätten i Älvsborgs län den 30 april 1991 att
Michaela E, född den 11 juli 1989 och dotter till Ann-Christin E, född 1962, skulle beredas vård med
stöd av 1 § andra stycket och 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU).
Länsrätten i Älvsborgs län (1991-05-17, ordförande Agebrink) yttrade: Av 2 § LVU framgår att vård
skall beslutas om det på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något
annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas.
– Det har på flera punkter riktats anmärkning mot Ann-Christin E vad gäller hennes omvårdnad om
barnet Michaela. Detta gäller bl a hygienen, klädvalet, mathållningen och sängtiderna. Vad gäller
hygienen har det framkommit att Michaela haft "ingrodd smuts" på kroppen. Det påtalade
kariesangreppet på Michaelas tänder visar också med hänsyn till Michaelas ringa ålder, på
uppenbarliga brister i hygienen. Sängtiderna har bestämts utifrån AnnChristin E:s förhållanden och
tydligen inte med beaktande av ett barns behov av en normal dygnsrytm.
– Det framgår vidare av utredningen att det mellan föräldrarna är fråga om en djupgående konflikt
där Michaela fått sitta emellan på ett sätt som är mycket oroande.
– En sammantagen bedömning av vad som framkommit i målet ger vid handen att Michaela allvarligt
missköts. Inte någon av Michaelas föräldrar har i nuvarande situation möjlighet att ge Michaela den
omvårdnad som är nödvändig. Förhållandena i hemmet får anses vara sådana att det finns en
påtaglig risk för att Michaelas hälsa och utveckling skadas om hon inte bereds vård genom samhällets
försorg. Samtycke till behövlig vård har inte getts. Förutsättningar för att bereda Michaela vård med
stöd av 2 § LVU föreligger därmed.
– Ann-Cristin E har för det fall vård enligt LVU övervägs yrkat barnpsykiatrisk utredning. Länsrätten
finner att en sådan utredning uppenbarligen inte skulle ändra länsrättens bedömning i målet.
Yrkandet skall avslås.
– Länsrätten bifaller ansökan och förordnar att Michaela E skall beredas vård enligt 2 § LVU.
– Länsrätten avslår yrkandet om barnpsykiatrisk utredning.
– Domen gäller omedelbart.
I överklagande hos kammarrätten yrkade Ann-Cristin E att länsrättens beslut om vård enligt LVU
beträffande dottern Michaela skulle undanröjas. Hon angav som grund för sitt yrkande att det inte
förelåg någon brist i omsorgen om Michaela och att det därför inte fanns någon påtaglig risk för att
Michaelas hälsa eller utveckling skulle skadas.
Kammarrätten i Göteborg (1991-08-27, Jarnevall, Carlstoft, Ericsson, referent), som höll muntlig
förhandling i målet, yttrade: Om förhållandena i föräldrahemmet medför en påtaglig risk för att ett
barns hälsa och utveckling skadas skall barnet beredas vård. Kan det antas att behövlig vård inte kan
ges med samtycke av vårdnadshavaren skall vården beredas enligt LVU.
– Michaela är en tvåårig flicka som är dotter till Ann-Christin E och Alf H. Föräldrarna är inte
samboende med de har gemensam vårdnad om Michaela. Ann-Christin E har alltsedan dotterns
födelse ensam haft den faktiska vårdnaden om Michaela. Alf H har enligt överenskommelse haft rätt
till umgänge med sin dotter var 14:e dag.
– Av utredningen i målet framgår beträffande Michaela bl a följande. Hon är ett för tidigt fött barn
som under det första halvåret utvecklades långsamt såväl fysiskt som psykiskt. Hennes första
levnadstid präglades av infektion, av lättare gulsot, stora uppfödningssvårigheter och knapp
viktuppgång. Enligt intyg från distriktsbarnläkare Christina Fåhraeus, Ulricehamn, kan en av
orsakerna till Michaelas långsamma utveckling – failure to thrive –ha varit moderns nedstämdhet
över att ha blivit övergiven av Michaelas far. Ett flertal personer i Michaelas omgivning har upplevt
stor oro för hennes situation och utveckling, i flera fall så stor oro att den förts fram till
socialförvaltningen. Så har t ex personer i Michaelas närmaste omgivning bl a hennes mormor och
hennes far gett uttryck för en stark oro för barnets förhållanden hos modern. Även
distriktssköterskan vid barnavårdscentralen i Ulricehamn, dagmamman, områdeschefen för
barnomsorgen i Tranemo kommun och flera handläggande socialsekreterare har uttalat att de känt
en djup oro för att Michaelas behov av omvårdnad och skydd inte kunde tillgodoses av modern.
Michalea har visat påtagliga tecken på distanslöshet och på kontaktsökande. Hon har också vid flera
tillfällen företett tecken på bristande fysisk omvårdnad t ex ingrodd smuts och sårig stjärt.
– Beträffande modern Ann-Christin E framgår av utredningen bl a följande. Ann-Christin E har alltid
varit aggressiv till sin läggning och hon har ofta kommit i konflikt med personer i sin omgivning bl a
kamrater och modern under uppväxtåren, senare med Alf H under och efter deras samboende och
med flera av de personer inom barnavården och socialförvaltningen som velat hjälpa henne. Hon har
efter avslutad skolgång haft betydande svårigheter på arbetsmarknaden och hon har också
åtminstone tidvis saknat förmåga att självmant söka sig ut i arbetslivet. En del kortvariga
anställningar har inte fungerat bl a på grund av att Ann-Christin E haft samarbetssvårigheter,
allergiska besvär, psykosomatiska besvär eller dålig uthållighet. Under lång tid har Ann-Christin E
behövt socialt bistånd för att klara sin ekonomi och hon har bedömts ha ett stort behov av stöd för
att lära sig hushålla med pengar. I sina konflikter med Alf H har Ann-Christin E visat en utpräglad
aggressivitet och hon har därvid låtit Michaelas behov av trygghet sitta emellan. Hon har uttalat hot
om att ta livet av både sig själv och Michaela. Alf H har mot bakgrund av sina erfarenheter av AnnChristin E tagit dessa hot på allvar. Liknande hot har Ann-Christin E även uttalat till socialsekreterare,
som ansett att hoten inte kan nonchaleras. Bortsett från Michaelas vistelse hos dagmamman har
Ann-Christin E avvisat alla råd beträffande Michaelas skötsel samt förslag om hjälp- och stödinsatser.
Michaelas mat- och sovrutiner har åtminstone i viss utsträckning utformats snarare efter moderns
behov och önskemål än efter barnets egna. Av intyget från distriktsbarnläkaren framgår att AnnChristin E mött den befogade oron för Michaela under hennes första levnadsår med misstro och
aggressivitet. Hennes uppträdande mot barnavårdspersonalen var negativt, aggressivt och omoget.
– Ann-Christin E lever i en svår social situation utan något arbete och med en ansträngd ekonomi.
Hon har ett aggressivt sätt som särskilt kommer till uttryck i konflikter med personer i hennes närhet
och i situationer där det gått henne emot. Förhållandet till Alf H har med undantag för den första
tiden präglats av spänningar – ibland mycket starka – som utlöst aggressiva och dramatiska
handlingar från hennes sida. Hittills tycks hon sakna förmåga att bearbeta sina problem härvidlag.
Hon har alltså en påtagligt labil läggning och hennes sinnesstämning har gått upp och ned i vågor
med en tidvis djup nedstämdhet. Ann-Christin E har prioriterat sina egna önskemål och behov och
låtit Michaelas behov av omvårdnad och trygghet komma i andra hand. Detta har inte hindrat att hon
ofta visat sig öm och kärleksfull mot sin dotter men lika ofta förhållit sig likgiltig och okänslig för vad
ett barn behöver. Ann-Christin E har uppenbara behov av att bearbeta sina egna problem och reda
upp sin egen sociala situation innan hon är kapabel att gripa sig an problemen kring Michaela. Vid
kammarrättens muntliga förhandling har ett flertal vittnen– somliga under ed – uttalat sig om att de
inte sett några tecken på brister i den fysiska omvårdnaden om Michaela utan tvärtom lagt märke till
att Ann-Christin E haft god hand med sin dotter. Emellertid har dessa vittnen huvudsakligen träffat
Michaela och hennes mor endast vid något eller några enstaka tillfällen. Vittnesmålen kan därför inte
tillmätas någon avgörande betydelse – framförallt inte som olika personer i Michaelas omgivning
uttalat stark oro över Michaelas situation. Ann-Christin E har vid några tillfällen uttalat hot om att
beröva sig själv och Michaela livet. Hoten kan kanske ha varit tomma ord men det kan inte uteslutas
att Ann-Christin E med sin aggressiva läggning i en upprörd sinnesstämning företar någon handling
som innebär allvarlig fara för Michaelas liv och hälsa.
– Sammanfattningsvis kan konstateras att Michaela visat tecken på att hon redan utsatts för skada;
bl a tecken på hennes distanslöshet och överdrivna kontaktsökande tyder på detta. Betydande
brister i den fysiska omvårdnaden av henne har förekommit och hennes behov av trygghet har inte
tillgodosetts i tillräcklig utsträckning. Mot bakgrund av detta föreligger enligt kammarrättens
bedömning en påtaglig risk för hennes hälsa och utveckling. Michaela har därför behov av vård. AnnChristin E saknar för närvarande tillräcklig förmåga att tillgodose Michaelas behov av vård. Denna
bedömning baseras på vad som kommit fram i målet om Ann-Christin E – såväl om hennes person
som hennes yttre förhållanden.
– Michaelas far Alf H saknar för närvarande varje möjlighet att ta vård om Michaela.
– Ann-Christin E har inte samtyckt till den föreslagna vårdplanen även om hon ställt sig positiv till
vissa stödåtgärder. Eftersom följaktligen behövlig vård inte kan ges Michaela på frivillig väg skall
vården beredas henne enligt LVU.
– Kammarrätten fastställer länsrättens beslut att Michaela E skall beredas vård enligt lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga.
– Kammarrättens dom i denna del gäller omedelbart.
I besvär hos regeringsrätten fullföljde Ann-Christin E sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Socialnämnden i Tranemo kommun avstyrkte bifall till besvären och hemställde för den händelse
regeringsrätten skulle ha en annan uppfattning än kammarrätten att en barnpsykiatrisk bedömning
av Michaela E och en bedömning av samspelet mellan moder och barn skulle göras innan målet
avgjordes.
Regeringsrätten (1992-02-13, Mueller, Werner; Holstad, Lindstam), som inte fann skäl att förordna
om ytterligare utredning, yttrade: Enligt i och 2 §§ lagen LVU skall vård enligt lagen beslutas om det
på grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i
hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas och om det kan antas att
vården inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har vårdnaden om honom. Av
uttalanden i förarbetena till LVU framgår att en så allvarlig åtgärd som tvångsomhändertagande inte
bör få vidtas utan tungt vägande skäl och att det för ett ingripande får krävas att det föreligger– inte
bara en obetydlig, oklar eller avlägsen risk för den unge utan– en klar och konkret risk för skada på
den unges hälsa eller utveckling (prop. 1989/90:28 s 62).
I målet är fråga om omhändertagande för vård enligt LVU av Michaela E, född i juli 1989 och dotter
till Ann-Christin E och Alf H. De har gemensam vårdnad om dottern men den faktiska vårdnaden
utövas av Ann-Christin E. Till stöd för ett omhändertagande av Michaela för vård har gjorts gällande i
huvudsak att modern på grund av sina egna problem inte kan ge Michaela den omvårdnad hon
behöver, vilket skulle ha lett till att Michaela är distanslös och överdrivet kontaktsökande och visar
tecken på brister i den fysiska omvårdnaden.
Av handlingarna i målet framgår bl.a. följande. Ann-Christin E:s livssituation är ansträngd och svår, till
stor del beroende på hennes personlighet, svårigheter på arbetsmarknaden och förhållandet till
Michaelas far. Hon har visat aggressivitet vid sina kontakter med personal bl a hos barnomsorgen och
avvisat råd och anvisningar om Michaelas skötsel och vård. Hon har uppfattats som ledsen och
nedstämd. Även vid kontakterna med Michaelas far har hon visat aggressivitet. Enbart en
vårdnadshavares egna problem kan dock inte utgöra skäl för att bereda ett barn vård enligt LVU. Det
väsentliga är de följder som sådana problem för med sig för barnet (se prop. 1989/90:28 s 108). För
att en sådan åtgärd skall få vidtas krävs alltså att problemen medför en påtaglig risk för att barnet
skadas.
I målet finns inga uppgifter om några fysiska skador på Michaela. I övrigt föreligger olika uppgifter om
Ann-Christin E:s omvårdnad om Michaela och om riskerna för Michaelas hälsa och utveckling. Alf H
har i den utredning som gjordes av socialnämnden i Tranemo i april 1991 påstått att Ann-Christin E
vid ett tillfälle ca ett år tidigare hade hållit Michaela utanför ett fönster och hotat honom med att han
aldrig skulle få se henne mer. Ann-Christin E har emellertid förnekat att denna händelse förekommit
och tillräckligt underlag saknas för att bedöma om påståendet är sant eller inte. Det kan därför inte
tillmätas betydelse vid bedömningen av om det föreligger grund för att bereda Michaela vård enligt
LVU.
I målet förekommer uppgifter om att Michaela är distanslös och kontaktsökande, vilket uppges tyda
på missförhållanden i relationerna med AnnChristin E. Uppgifterna grundas på iakttagelser som gjorts
av bl a dagmamman, hos vilken Michaela vistats tre timmar varje dag under tiden september 1990 –
februari 1991, och av områdeschefen för barnomsorgen i Limmared i Tranemo kommun, som träffat
Ann-Christin E och Michaela hos dagmamman vid ett flertal tillfällen. Handlingarna i målet visar dock
att andra personer som haft kontakt med Ann-Christin E och Michaela inte uppfattat Michaela som
annorlunda än andra barn. Så har tex en syster till Ann-Christin E uppgett sig ha träffat sin syster och
systerdotter flera gånger i veckan och därvid uppfattat kontakten mellan dem som kärleksfull och
Michaela som en sprallig och gullig flicka. Distriktssköterskan vid barnavårdscentralen i Limmared har
vid en undersökning av Michaela i början av år 1991 uppfattat henne som lätt att undersöka och lätt
att ha med att göra. Michaela hade därvid "ingen blyg fas" men något uttalande om distanslöshet
gjordes inte. Distriktsbarnläkaren vid barnmottagningen vid vårdeentralen i Ulricehamn har uppgett
att Ann-Christin E under det första halvåret efter det att Michaela fötts visade omognad och
aggressivitet mot personalen och var negativ till råd och anvisningar. Hon var också nedstämd och
ledsen men under våren 1990 var hon något gladare och lättillgängligare och hon hade en fin kontakt
med Michaela vid den sista undersökning som gjordes i maj 1990.
Vad som hittills behandlats utgör enligt regeringsrättens mening inte tillräckligt underlag för att
konstatera att det på grund av brister i omsorgen om Michaela föreligger påtaglig risk för skada för
henne.
Även beträffande förekomsten av de brister i den fysiska omsorgen som påtalats av socialnämnden
föreligger olika uppgifter i målet. För att brister i den fysiska omsorgen skall leda till att barn bereds
vård enligt LVU får krävas att det är fråga om att barnet missköts så allvarligt ifråga om hygien, kläder
eller mat att barnet utsätts för vanvård (jfr prop. 1989/90:28 s 65 och 107). De av socialnämnden
påtalade bristerna kan inte anses vara av denna allvarliga karaktär. Oavsett om Ann-Christin E brustit
i den fysiska omsorgen om Michaela på det sätt som gjorts gällande eller inte föreligger därför inte
skäl att bereda Michaela vård enligt LVU på endast denna grund.
Regeringsrätten finner vid en samlad bedömning av vad som förekommit i målet att det inte
förebragts tillräckliga skäl för att bereda Michaela vård enligt LVU. Beslutet härom skall därför
upphävas.
Regeringsrätten ändrar kammarrättens och länsrättens domar samt avslår socialnämndens ansökan
om vård av Michaela E enligt 1 § andra stycket och 2 § LVU.
Föredraget 1992-02-22, föredragande Clémentz,
målnummer 4148-1991
RÅ 1992 ref. 6RÅ 1992 ref. 6