Transcript RÅ 1985 2:46 Fråga om vård enligt lagen med särskilda

RÅ 1985 2:46
Fråga om vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga av nio månaders dotter
till lindrigt förståndshandikappade föräldrar med ytterligare tre hemmavarande barn.
Sociala distriktsnämnden nr 2 i Botkyrka kommun ansökte i november 1984 hos länsrätten i
Stockholms län att Gunilla S, född den 4 september 1984, skulle beredas vård enligt 1 § första stycket
och andra stycket punkt I lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Nämnden
anförde bl a att brister i omsorgen om Gunilla förelåg som kunde medföra fara för hennes hälsa och
utveckling.
Länsrätten i Stockholms län (1984-11-23) yttrade: Enligt 1 § andra stycket 1 LVU skall vård beredas
den som är under 18 år om brister i omsorgen om honom eller något annat förhållande i hemmet
medför fara för hans hälsa eller utveckling. En förutsättning för att bestämmelsen skall tillämpas är
att avsedd vård inte kan ges med samtycke av vårdnadshavaren. – Med brister i omsorgen om den
unge avses enligt uttalande i prop 1979/80:1 s 581 situationer då den unge inte får tillräcklig
omvårdnad i sitt hem eller där utsätts för en behandling som innebär fara för hans psykiska eller
fysiska hälsa eller sociala utveckling. I samma prop s 582 anförs vidare. Även då föräldrarna genom
sina personliga egenskaper framkallar fara för barnets psykiska hälsa kan lagen vara tillämplig.
Utsätts barnet genom föräldrarnas beteende – t ex genom ständigt återkommande uppträden i
hemmet till följd av missbruk av alkohol eller narkotika eller på grund av föräldrarnas psykiska särart
eller tillstånd – för fara till psykisk hälsa eller utveckling, bör vård kunna beredas barnet med stöd av
lagen. – I socialutskottets betänkande (SoU 1979/80:44 s 34) anförs bl a. Det är självklart att barn
med psykiskt utvecklingsstörda föräldrar har samma rätt att få dessa grundläggande behov
(omvårdnad och stimulans som behövs för ett barns normala utveckling) tillgodosedda.
Socialtjänsten har samma ansvar gentemot dem som mot andra barn. För den praktiska
verksamheten innebär detta att man bara kan acceptera att barnet vårdas av utvecklingsstörda
föräldrar under förutsättning att det inte är förenat med risker för barnets hälsa och utveckling...
Särskilt viktigt är det att se till att barnet inte får för litet intellektuell eller känslomässig stimulans ... I
de fall barnet bedöms löpa risk att utvecklas onormalt om det får kvarstanna hos föräldrarna får
socialtjänsten självfallet inte tveka att ordna annan vård för barnet. Lagen ger inget utrymme för att
avstå från sådana åtgärder av hänsyn till föräldrarna. – Av utredningen i målet framgår att Astrid S är
lindrigt förståndshandikappad och inskriven vid habiliteringsnämnden. Göran W har varit inskriven i
omsorgsnämnden, men skrevs ut redan 1963. – Familjen har sedan hösten 1983 regelbunden kontakt
med en kontaktfamilj, förordnad genom habiliteringsnämnden. En familjevårdare kommer hem till
familjen 1–2 gånger per vecka. – Vittnesförhör har hållits med familjens kontaktfamilj Hans
Andersson och Brita Nordin, familjevårdaren Gun Börjesson och Astrid S moder Sonja S. Kurator Pia
Sandlin har hörts som sakkunnig. – Andersson, Nordin och Börjesson anför att Astrid S och Göran W
behöver mycket stöd och hjälp utifrån. De har inte förmåga att sätta gränser. De kan inte ge barnen
tillräcklig intellektuell stimulans. – Sandlin anför bl a. Prognosen för barn till förståndshandikappade
föräldrar är dålig. Det känslomässiga väger ej upp det som brister intellektuellt. En
förståndshandikappad familj behöver mycket stöd och handledning. Det kan bli svårt för barnen med
ständigt nya vuxna omkring sig. – Waldenström anser att nämndens ansökan skall lämnas utan bifall.
Hon anför bl a. Det är bäst för Gunilla att få stanna kvar i sitt föräldrahem. Föräldrarna är helt
positiva till utökade insatser från socialförvaltningens sida. Familjens storlek är inte grund för
ingripande enligt LVU. – Socialkonsulenten Annastina Björk, länsstyrelsen, tillstyrker nämndens
ansökan. Hon anför bl a. Föräldrarna har svårt att ta hand om sina barn. Det blir än värre när barnen
blir äldre. Vissa brister har redan upptäckts hos de tre äldre barnen. Föräldrarna orkar inte med mer.
Det föreligger fara för Gunillas hälsa och utveckling. – Länsrättens bedömning. Av utredningen
framgår att Astrid och Göran haft vissa svårigheter att – trots stödåtgärder från socialförvaltningen
och habiliteringsnämnden – klara vården och fostran av de tre äldsta barnen på ett tillfredsställande
sätt. Astrid och Göran har inte förmåga att ge sina barn behövlig intellektuell stimulans. Familjens
situation kommer att bli ännu mer pressad efter Gunillas födelse. Länsrätten bedömer att det finns
stor risk för att Gunilla inte kommer att utvecklas normalt om hon får stanna kvar i sitt föräldrahem.
Länsrätten finner att en tidig placering i familjehem är bäst för Gunilla. Det måste vara felaktigt att
vänta på att Gunilla ska bli understimulerad eller visa andra tecken på psykosociala problem innan
vård ordnas för henne utanför föräldrahemmet. – Föräldrarna har inte lämnat sitt samtycke till den
vård som sociala distriktsnämnden anser behövlig. – Förutsättningar för vård med stöd av LVU
föreligger. Nämndens ansökan skall därför bifallas. – Länsrätten förordnar, med bifall till sociala
distriktsnämndens ansökan, att Gunilla S, 840904, skall beredas vård med stöd av 1 § andra stycket 1
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Göran W och Astrid S fullföljde sin talan.
Kammarrätten i Stockholm (1985-02-08, Kleberg, Rosenlund, referent samt nämndemannen
Wadström) yttrade: Göran W och Astrid S vill fortfarande ej ge sitt samtycke till sociala
distriktsnämndens vårdplan, som innebär familjehemsplacering av Gunilla S. De är däremot beredda
att ta emot hjälp i "rimlig omfattning". Sedan förhandlingen hölls i länsrätten har de fått ytterligare
stöd på det sättet att familjevårdaren numera är hos familjen på förmiddagen tre dagar per vecka
mot tidigare en till två dagar per vecka. De har erbjudits hjälp av familjevårdaren även en kväll per
vecka, med de har avböjt denna hjälp. – I kammarrätten har ej framkommit några för målets
bedömning väsentligen nya omständigheter. – Kammarrätten finner på de av länsrätten anförda
skälen att förutsättningar föreligger för vård av Gunilla S med stöd av LVU. Besvären skall därför ej
bifallas. – Skäl föreligger ej för beslut att kammarrättens dom skall gälla omedelbart. – Kammarrätten
ändrar inte länsrättens dom.
Kammarrättsassessorn Schön-Engqvist och nämndemannen Brattström var av skiljaktig mening och
anförde: Astrid S och Göran W är lindrigt förståndshandikappade med fyra gemensamma barn, Ola
åtta år, Lars-Göran sex år, Birgitta fyra år och Gunilla fem månader. Enligt Pia Sandlin och Carina
Karlgren-Leitner som har hörts i målet är prognosen för barn till förståndshandikappade föräldrar
dålig. – Utredningen i målet ger visserligen vid handen att Astrid S och Göran W företett vissa brister i
sin omvårdnad om de tre äldsta barnen. Dessa brister har dock kunnat kompenseras genom olika
stödåtgärder. Beträffande barnens utveckling hittills har i målet inte framkommit något
anmärkningsvärt. Lars-Göran har t o m bedömts ligga före den normala utvecklingen när det gäller
såväl teoretiska som praktiska färdigheter. Gunilla har hittills utvecklats normalt. – Vad som
framkommit av handlingarna i målet och vid den muntliga förhandlingen i kammarrätten utvisar att
familjen med de stödåtgärder de idag erhåller kan ge Gunilla den vård och fostran hon behöver för
att utvecklas normalt. En eventuell framtida brist på intellektuell stimulans torde även den kunna
kompenseras genom stödåtgärder. – Mot bakgrund av det ovan anförda anser vi att det inte för
närvarande föreligger någon fara för Gunillas hälsa eller utveckling på grund av brister i omsorgen om
henne eller något annat förhållande i hemmet. Skäl för vård enligt LVU föreligger därför inte. Vi
upphäver länsrättens dom.
Göran W och Astrid S fullföljde sin talan.
Prövningstillstånd meddelades.
Regeringsrätten (1985-06-17, Engblom, Berglöf, Werner, Sjöberg) yttrade: Distriktsnämnden har
som stöd för sin ansökan att Gunilla S skall beredas vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om
vård av unga åberopat att det föreligger brister i omsorgen om Gunilla S som medför fara för hennes
hälsa och utveckling.
Enligt förarbetena (prop 1979/80:1 Del A, s 582) kan lagen vara tillämplig då föräldrarna genom sina
personliga egenskaper framkallar fara för barnets psykiska hälsa. Vård med stöd av lagen bör sålunda
kunna beredas t ex om barnet på grund av föräldrarnas psykiska särart eller tillstånd utsätts för fara
för psykisk hälsa eller utveckling. I socialstyrelsens Allmänna råd 1981:2, s 33, anges som en situation,
där barn kan leva under svåra förhållanden, den att föräldrarna är psykiskt utvecklingsstörda. En del
lindrigt utvecklingsstörda kan dock enligt socialstyrelsen bli bra föräldrar med olika stödåtgärder.
Utredningen i målet ger vid handen att Gunilla S, som nu är nio månader gammal, hittills utvecklats
normalt, att kontakten mellan föräldrarna och henne är god och att det råder ett gott känslomässigt
förhållande mellan dem.
Även om det enligt vad som framkommit i målet föreligger brister hos föräldrarna när det gäller
omvårdnaden om barnen, torde dessa brister dock uppvägas av de stödåtgärder som vidtagits
genom distriktsnämndens försorg och som Göran W och Astrid S ställt sig positiva till.
Med hänsyn till vad som sålunda anförts och till erfarenheterna från de äldre barnens utveckling
saknas enligt regeringsrättens mening anledning anta att det föreligger fara för Gunilla S:s hälsa och
utveckling, om hon vårdas i föräldrahemmet. Skäl för vård enligt lagen med särskilda bestämmelser
om vård av unga föreligger därför inte.
Regeringsrätten upphäver, med ändring av kammarrättens dom, beslutet om vård av Gunilla S enligt
lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Föredraget 1985-06-04,
målnummer 1083-1985
RÅ 1985 2:46