Transcript Innehåll - Mediahuset

Hälsan i centrum
Årgång 54 • 2012 • Nr 1
Medlemsblad för
Distriktssköterskeföreningen.
Utkommer med 4 nummer per år
(mars, juni, september och december).
ISSN 0348-5455
Omslagsbild: iStockphoto
Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund
Redaktionskommitté
Lotta Lundberg
[email protected]
Leila Haapaniemi
[email protected]
Farideh Jam
[email protected]
Ylva Wendle Sundbom
[email protected]
Prenumerationer:
Lisbeth Andersson
[email protected]
Distriktssköterskeföreningen
Ordförande: Kristina Hesslund
Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg
Telefon: 0702-14 78 99
[email protected]
Vice Ordförande: Annika Wall
Stockholm
Telefon: 0739-01 51 79
[email protected]
Kassör: Lisbeth Andersson
Pilgatan 8, 521 30 Falköping
Telefon: 0515-123 02 bostad
[email protected]
Postgiro: 53 13 84-6
Bankgiro: 616-8991
Medlemsavgift 240:–
(Studerande/pensionär 100:–)
Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur
Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla
detta till föreningens kassör i Ditt län.
Se adressförteckning på hemsidan,
www.distriktsskoterska.se
Annonser:
Mediahuset i Göteborg AB
Helen Semmelhofer
415 02 Göteborg
Telefon: 031-707 19 30
www.mediahuset.se
2 I Fokus
3 På gång
5 Styrelsemöte 18 -19 november
6 Styrelsemöte 27-28 januari
8 Styrelsestafetten – lokalföreningen Göteborg
10 Distriktssköterska på akutmottagning i Falun
13 Mini-Mental Test (MMSE)
14 Distriktssköterskors uppfattningar av medicinteknik inom
palliativ vård i hemmet
17 Spirometri – ett metod och omvårdnadsdokument
18 Specialistsjuksköterskeutbildningar i all ära!
21 Äldre och våld
22 Utbildningsmaterial om patientsäkerhet – säker primärvård
24 Hemsjukvårdstankar
27 Mitt nya liv – tankar efter en levertransplantation
29 Patientutbildning och egenvårdsundervisning på
astma/KOL-mottagning
33 Äldres hälsa
34 Nutritionsscreening och tidig insats för att motverka
undernäring hos äldre
37 PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus
41 Enkla rutiner räddar liv
43 Fler får allvarliga pneumokockinfektioner
men allt färre dör
44 Styrelse och redaktionskommitté DSF
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
Innehåll
Layout: Peo Göthesson
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
Tryckt hos Å
kessons Tryckeriaktiebolag,
Emmaboda. Tel. 0471-482 50.
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
KT
SNUM ER 341
M
3
09
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
LIC
EN
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
www.distriktsskoterska.se
I Fokus
En viktig insats tror jag är att värva
nyutbildade distriktssköterskor
Ännu ett nytt år och nya föresatser! När ni läser
detta är vi en bit in i 2012 och alla nyårslöften har
bleknat. Själv brukar jag aldrig avge några nyårslöften men ett nytt år innebär alltid nya idéer. Jag
har som vanligt börjat ta tag i saker som bara blir
liggande – hittills har jag rensat klädkammaren,
gamla sparade papper och frysen. Men det finns
fortfarande mycket kvar att tag i – tänk om jag
kunde lära mig att inte skjuta upp allting till en
annan dag?
Å
rets första styrelsemöte hölls i Uppsala och innebar
också lite nya föresatser. Föreningen tappar medlemmar för varje år som går – i år tappade vi 129
medlemmar. Många av de som avslutar sitt medlemskap går
till andra yrkesföreningar som t.ex. skolsköterskeföreningen
eller diabetessköterskeföreningen. En annan stor medlemsförlust är pensionsavgångar. Även om vi har ett förmånligt
pensionärsmedlemskap är det många som väljer att gå ur
föreningen när man blir pensionär.
Vad kan vi göra åt detta? Föreningen är fortfarande den
största sektionen under Svensk sjuksköterskeförening men
vi skulle kunna vara många fler. En viktig insats tror jag är
att värva nyutbildade distriktssköterskor. Varför är det så
svårt att få yngre att engagera sig i ideella föreningar? Drömmen vore om alla studenter – på alla utbildningsorter – fick
information om föreningen första veckan på distriktssköterskeutbildningen. Vi har ju ett förmånligt studerandemedlemskap! När sedan utbildningen närmar sig slutet skulle
vi komma tillbaka. De som inte var intresserade i början
av utbildningen kanske är det nu. För oss som förening är
de nyutbildade mycket viktiga. Många nyutbildade har bra
idéer, är engagerade och öppna för nya insatser. Precis vad
som behövs t.ex. till våra styrelser.
I Uppsala diskuterade vi även frågan hur vi kan tydliggöra
vår kompetens och kom fram till att vi som förening kanske
inte bara ska ha fokus på geografisk uppdelning (=lokala för-
2
H älsan i C entrum 1 • 12 eningar) utan också fokusera på olika verksamhetsområden.
Distriktssköterskan är en specialistutbildad sjuksköterska
med en mycket bred kompetens. Vi kan vara verksamma i
många olika verksamheter. Tyvärr är inte alltid arbetsgivarna
så medvetna om vår unika, breda kompetens. Artikeln ”Specialistsjuksköterskeutbildningar i all ära” i detta nummer är
skriven på grund av att kommunen i Kalmar anser att äldresjuksköterskor är mer specialistutbildade än distriktssköterskor och därmed passar bättre i hemsjukvården – bara ett av
alla exempel på att man inte vet vilken kompetens distriktssköterskan har.
För att tydliggöra vår kompetens fördelade vi våra verksamhetsfält enligt följande och fördelade även ansvarsområden
mellan oss i styrelsen:
Äldrevård/hemsjukvård, barn- och ungdomshälsovård, livsstilsarbete och ledarskap. Genom de olika benen går folkhälsa, förskrivningsrätt och utbildning/forskning.
Boka redan nu in fullmäktige i Uppsala, 27-28 april. Då
kommer vi att förklara detta lite mer ingående. Mer information kommer också på vår hemsida:
www.distriktsskoterska.se.
Kristina Hesslund
Ordförande för DSF i Sverige
[email protected]
PÅ GÅNG
PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG • PÅ GÅNG •
Äldreriksdagen den 19-20 april
Temat för konferensen handlar om ett bättre liv för sjuka
äldre. Den överenskommelse som SKL och regeringen tecknat på detta område innebär att stat, landsting och kommuner tillsammans höjer ambitionsnivån. Målet är att de mest
sjuka äldre ska få en mer sammanhållen vård och omsorg,
och för att nå dit måste arbetssätt, strukturer och samverkan
utvecklas.Läs mer på: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/
socialomsorgochstod/aldre/aldreriksdagen
Vill du skriva? Vill du bidra?
Hälsan i centrum söker ytterligare en redaktör till tidningen.
Anmäl ditt intresse till valberedningen eller redaktionen!
Annons
H älsan i C entrum 1 • 12 3
Annons
STYRELSEN
Styrelsemöte 18 –19 november
S
tyrelsemötet hölls den 18:e och 19:e november i vår
vackra stad Göteborg på Hotel Opalen. Höstvädret
som staden hade att erbjuda var ett molnigt, regnigt
och nollgradigt väder som kombinerades med svaga vindar.
Trots det tråkiga höstvädret var staden redan beklädd med
julbelysning som välkomnade styrelsemedlemmarna från
hela landet. Vi träffades i ett trevligt grupprum med ett fönster mot Bergarkungen (Göteborgs största biograf ).
Styrelsen var samlad bortsett från två medlemmar. De
som var närvarande var Kristina Hesslund, Annika Wall,
Lisbeth Andersson, Birgitta Forsén, Leena Granström och
Katarina Persson och från redaktionskommittén Farideh
Jam. Maria Öst-Backa från valbredningen var med och
utförde sin uppgift under de här två dagarna och intervjuade närvarande styrelsemedlemmar om framtida styrelsearbete och planer.
Kristina Hesslund gick igenom inkommande post och
skrivelser. Bland annat har DSF tackat ja till inbjudan att
delta som utställare på Lust och Kunskap i Örebro 22-23
mars 2012. Mötet bestämde att två medlemmar i styrelsen
och en från redaktionskommitté ska delta och ordna ett
utställningsbord.
Nästa post som diskuterades var en remiss från Socialdepartementet angående kommunaliserad hemsjukvård. Socialstyrelsen är intresserad av DSF:s tankar och åsikter angående
kommunaliserad hemsjukvård och ökat samarbete angående
medicinsk delegering.
Enkäten som delades ut under ordförandedagarna i Upp-
sala diskuterades under mötet. Nästan hälften av deltagarna
hade inte deltagit i kongressen i Östersund och anledningarna som kom på tal var att de inte fick ledigt, att det var
dyrt och/eller att det krockade med andra aktiviteter. Beslut
om nästa års kongress och planering kommer att tas upp på
Fullmäktige i april 2012.
Efter den långa dagens aktivitet tände tomten ljusen på
Liseberg. Julstämningen flödade i parken och de fantastiska ljusklädda träden med fem miljoner juleljus var tillräckligt för att varva ner och sedan avsluta dagen med en
god middag.
På lördagsmorgonen var alla samlade på plats. Vattenläcka i
Piteå och nackspärr efter nattens sömn kunde inte förhindra
entusiastiska distriktsköterskor att fortsätta på lördag. Valberednings ansvarig Maria försökte att hinna med att intervjua styrelsemeddlemmarna om deras framtida vision om
styrelsearbetet. Kassören redovisade en ekonomisk rapport
och tillgångar som lyssnardeltagare kan jag uttala att pengarna i vår förening har alltid varit i goda händer.
Mötet beslutade för framtida möten och planer inför stryrelse arbeten. Nästa styrelsemöte hålls i Uppsala den 27-28/1
2012. Styrelsen beslutade att fullmäktige äger rum 27-28
april, troligtvis även det i Uppsala.
Planeringen av manusstopp för vår tidning är 3 februari,
4 maj, 7 september, 26 oktober
Farideh Jam
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 12 5
STYRELSEN
Styrelsemöte 27-28 januari
Å
rets första styrelsemöte hölls på Hotell Park Inn i
det vintriga Uppsala. Hela styrelsen var närvarande:
Kristina Hesslund, Annika Vall, Lisbeth Andersson,
Birgitta Forsén, Chatrin Persson, Eva Gunnarsson, Leena
Granström, Katarina Persson och Kristina Rendahl-Laage.
Kristina öppnade mötet, Birgitta valdes till sekreterare.
DSF får många inbjudningar bland annat från andra riksföreningar till konferenser, seminarier och möten. Det är
viktigt att prioritera inbjudningar med tanke på vår profession och förening. Till ” Lust och kunskap”-dagarna i mars
i Örebro föreslogs Kristina, Annika och någon från redaktionen. Annika hade varit på mötet om ett stort projekt som
handlade om samordning av olika kvalitetsregister i primärvården, ett primärvårdsdatabas. Den ska vara klar hösten
2012.
Hon berättade också att barnsjuksköterskorna vill gärna
jobba på Bvc, men distriktssköterskor har en bredare kompetens för att ta hand om hela familjen. Vidare berättade Eva
om samarbetet i NoSB och Amnis samt Mio-gruppen som
handlar om barns och ungdomars hälsa. MIO-gruppen har
möte i mars, ev deltar Annika.
Diskussion och förslag att styrelsemedlemmarna ska ha olika
ansvarsområden inom styrelsen med omvärldsbevakning i
specifika hälsofrågor som äldre och hemsjukvård, barn- och
ungdomshälsovård, livsstilsarbete och ledarskap. Det kan
vara ett sätt att bland annat mera synliggöra och tydliggöra DSF för medlemmarna. Det finns behov att rekrytera
nya medlemmar och vi behöver vara mer aktiv med hemsidan. Styrelsen behöver även styra upp vilka mål man har
i styrelsen.
För att driva frågor kring barn-och ungdomars samt äldres
hälsa har Vårdförbundet startat arbetsgrupper. Lisbeth eller
Kristina Hesslund kommer att representera DSF ang äldres
hälsa, Eva när det gäller unga. Kristina Hesslund ska delta i
ett uppstartsmöte den 21/2 angående sjuksköterskans samtal
om levnadsvanor. Bakom projektarbetet som ska pågå i 4 år
står Vårdförbundet. Som kassör presenterade Lisbeth resultat-och balansrapporten som visade att föreningen har ordning på finanserna.
Hela mötesprotokollet läggs ut på hemsidan efter att det
har justerats.
Eva berättade att på Bvc har 70 % av sjuksköterskorna
distriktssköterskeutbildning och inom skolhälsovården 60 %.
Redaktionskommittén
Leila Haapaniemi
Nästa styrelsemöte hålls i Uppsala 9 – 10 Mars, tiden blir
12.00 - 12.00.
Fullmäktige kommer att hållas i Uppsala 27 – 28 april,
från kl 12.00. Inbjudan läggs ut på hemsidan där även anmälan görs.
Nästa kongress planeras till April – Maj 2013.
SalusAnsvars Vårdpris 2012
SalusAnsvars vårdpris, på 250 000 kr, går 2012 till den som genom
ett framgångsrikt arbete främjat folkhälsoarbetet och hälsoutvecklingen hos befolkningen.
Årets tema är folkhälsa och hälsa som är ett strategiskt område
både för vårdförbundet och samhället i stort. Genom priset vill
vårdförbundet lyfta betydelsen av barnmorskors, biomedicinska
analytikers, röntgensjuksköterskors och sjuksköterskors arbete
inom dessa områden. Vårdförbundets fyra yrken och deras kunskapsområden har stor betydelse för hälso- och folkhälsoarbete.
Mer information om detta pris hittar du på vårdförbundets hemsida:
https://www.salusansvar.se/Privatperson/Vardpriset/?orgnum=93
Ansökningstiden gå ut den 30/4.
6
H älsan i C entrum 1 • 12 Annons
STYRELSESTAFETTEN
Göteborgsföreningens höstmöte
Så är det då höst och mörkret
sänker sig över hus och hem,
kul med ett trevligt avbrott som
Distriktssköterskeföreningens
höstmöte.
E
n onsdagskväll i oktober letade vi
oss i mörkret till SCA i Mölndal. Där mötte oss Lars Kyhlberg
med sin stab i detta enorma komplex.
Här sker forskning, utveckling och
marknadsföring för hela världen. Det är
svårt att föreställa sig vilken stor spridning inkontinensprodukter har utanför
vårt lands gränser.
Vi blev väl omhändertagna och lotsades runt på utvecklingsavdelningen
där man testade allt vad gällde hur
mycket vätska en blöja kan suga upp.
Det skedde i en bassäng där man hade
blandat en saltlösning som var så lik vår
egen kroppsvätska som möjligt.
En superabsorbent har vi nu också
helt klart för oss vad det står för. Detta
kändes betydligt lättare att förstå i
detta sammanhanget än alla kemilektioner man hade i skolan. Slutligen fick
vi se dockor som fick ligga i olika positioner och där läckaget var olika stort.
Då ställs produkterna på prov hur de
håller måttet.
Vi fick även en genomgång av alla
produkter som är aktuella i det sortiment vi förskriver.
Det är lätt att glömma bort att vi
faktiskt är en av deras största kunder!
Har ni tänkt på hur mycket ni förskriver varje dag och varje vecka?
Vi blev slutligen bjudna på en härlig
buffe´i SCA:s personalmatsal och där
var det mycket som skulle hinna dryftas innan kvällen var slut.
8
H älsan i C entrum 1 • 12 Det är minst lika viktigt att få träf-
fas och jämföra hur det ser ut på olika
arbetsplatser. Hur har vi det bemannat,
hur löser vi olika spörsmål? Vad händer
med oss som personer under yrkeslivets
gång? Hur ser studenter på oss när de
kommer ut primärvård och hemsjukvård mm. Vi får idéer men blir också
bekräftade i det vi själva utför. När alla
strävar på i vardagen kan olika saker
kännas självklara men blir en nyhet för
andra.
Det var en härlig stämning och
kvällen tog fort slut. Vi var ett 50 tal
distriktssköterskor som hade mött upp.
När jag mailade ett tack till Lars
Kyhlberg dagen efter fick jag till svar:
"Tack för en trevlig och givande kväll,
du har verkligen härliga kollegor".
Sant!
Nu siktar vi på en vintrig och fröjdefull jul!
Nästa gång vi ses är det vår igen.
Varma hälsningar från
Styrelsen för DSF Göteborg genom
Christina Hammenfors
STYRELSESTAFETTEN
Vad gör distriktssköterskeföreningen för
att rekrytera nya distriktssköterskor?
H
äromdagen var vår ordförande
och jag och hälsade på den
pågående distriktssköterskekursen på Göteborgs Universitet.
Det kändes väldigt kul att få presentera vår förening och vad vi står för.
Studenterna hade precis varit ute på
sin första fälstudie och fått en inblick i
distriktssköterskearbetet.
Vi fick med oss en väldigt bra och
befogad fråga.
Vad gör vi i distriktssköterskeföreningen
för att rekrytera nya distriktssköterskor?
Det tål att tänka på...
I vår lokalförening i Göteborg brukar
vi bjuda in alla studenter till höst- och
vårmöten och besöker alltid kurserna
och informerar om vår förening.
Det är få yrken inom sjuksköterskeskrået som kan ha lika många arenor
som vi, förmedlar vi detta?
Vi har ju i många år jobbat med
frågan att försöka precisera vad som är
så speciellt med oss och vår yrkeskår?
Det har ju visat sig att det inte är helt
lätt att sätta ord på. Allt det där som
finns i fingertopparna.
Inger Risings devis: "Vi är specialister på att vara generalister" står sig
bra ännu. Hur förmedlar vi skillnaden
på att vara ”allt i allo” på att vara generalist? Arbetsgivaren vill ju gärna sätta
in oss överallt, men kanske inte alltid
där vi med vår specialistutbildning gör
bäst nytta.
Men frågan kvarstår, kan vi med
detta få fler yngre sjuksköterskor att
vidareutbilda sig till distriktssköterskor?
Blev beklämd då jag i näst senaste
numret av "Hälsan i centrum" läste om
Sari Ringborg som brann för sin uppgift men fann arbetet så nedslående när
hon kom ut i verksamheten efter sina
distriktssköterskestudier så hon återgick till det hon gjort tidigare. Sådant
får inte hända igen, kunskapen är ju
inte bortkastad men det var inte så det
var tänkt. I senaste numret av ”Vårdfokus” kunde vi läsa om bristen på specialistutbildade erfarna sjuksköterskor.
Visserligen ändras omständigheterna för många idag när ekonomin
är kärvare men vi måste envetet sträva
efter att kunna förebygga istället för att
bara lindra, stödja och ibland förhoppningsvis bota. Vad har hänt vårt socialmedicinska arbetsområde, hur jobbar
vi med det idag?
Hur ser det ut runt om i landet, hur
gör ni för att föryngra och utöka vår
distriktssköterskekår?
Lokalföreningen i Göteborg, genom
Christina Hammenfors
vice ordförande.
Distriktssköterskans Ryggsäck
Du kan nu beställa distriktssköterskeföreningens
specialgjorda ryggsäck.
Beställningen görs genom vice ordförande Annika Wall.
Maila till: [email protected] eller beställ via tele: 073-9015179.
Kostnad för ryggsäcken: 200 kronor + frakt.
H älsan i C entrum 1 • 12 9
PROJEKT
Distriktssköterska på
akutmottagning i Falun
V
i är två distriktssköterskor som,
under 2011, genomfört ett projekt med distriktssköterska på
akutmottagningen i Falun. Vi anställdes på halvtid, under ett år. Uppdraget kom från förvaltningsledningen i
landstinget Dalarna. På akutmottagningen har man sett att patienttillströmningen ständigt ökar, både av
akuta och icke akuta patienter. Syftet
med detta projekt var att se över
patienters sökvägar. Har patienten tagit
kontakt med sjukvården innan besök
på akutmottagningen? Vi har utgått
från den kliniska verksamheten för att
få svar på våra frågor. Förutom bedömning av vårdbehov var också tanken att
distriktssköterskan skulle kunna ge råd
om egenvård, ordna läkartid till vårdcentral, hänvisa till jourmottagning och
vid behov ta kontakt med kommunala
vårdinstanser. Distriktssköterskorna
skulle även kunna bistå övrig personal
med kunskap och kompetens inom primärvård och hemsjukvård.
Allt fler patienter söker vård på länets
akutmottagningar och vårdcentraler.
Gemensamt för dessa är att de känner
oro för sin hälsa och de uppfattar sig ha
behov av snabb bedömning och hjälp.
En mindre del av dessa patienter är så
svårt sjuka att de behöver omedelbart
hjälp. Det är en utmaning för sjukvården att ta hand om alla patienter på ett
snabbt, effektivt och patientsäkert sätt
(SBU, 2010). Den medicinska kvalitén
och omvårdnaden ska säkerställas och
samma kompetens ska kunna erbjudas
samtliga patienter. Uppdraget för all
hälso- och sjukvård är att ge befolkningen lika vård på lika villkor oavsett ålder, kön, nationalitet, etnicitet,
kultur, handikapp, sjukdom, politisk
åsikt eller social status (HSL, 1982).
10
H älsan i C entrum 1 • 12 Annika Nyström
Charlotta Borelius
Då många patienter söker sig direkt
till akutmottagningarna, utan att först
ha tagit kontakt med sjukvården, finns
behov av klara hänvisningsrutiner. En
förutsättning är en väl fungerande
vårdkedja där det finns överenskomna
rutiner mellan akutsjukvård, inklusive
ambulanssjukvård, och primärvård. De
patienter som kommit ”fel” ska alltid
hänvisas till rätt vårdinstans. Det kan
även vara patienter som via ambulans
prioriteras till en vårdnivå som inte
kräver akutsjukhusets insatser. Hjälpen kan ges direkt i hemmet eller på
en vårdcentral. På akutmottagningen i
Falun, och även på många andra akutmottagningar samt ambulansen, arbetar man för att på ett säkert sätt kunna
prioritera patienterna utifrån deras
medicinska behov med triageringssystemet METTS (Medical Emergency
Triage and Treatment System).
centraler, som har uppdraget att ta hand
om dessa patienter. Under kvällar och
helger har distriktsläkarna jourmottagning för patienter som har behov
av hjälp som inte kan vänta till dess
vårdcentralen är öppen dagtid vardagar. Att patienter söker sig till en akutmottagning istället för sin vårdcentral
kan till exempel bero på att människors
tilltro till akutmottagningens förmåga
att tillgodose vårdbehovet är större än
vårdcentralens. Det kan också vara av
praktiska skäl då akutmottagningar är
öppna dygnet runt och ingen tidsbokning behövs. Den geografiska närheten
kan också bidra till att patienten oftare
söker sig dit.
Information till befolkningen om
var man kan söka vård, finns på landstingets hemsida och i telefonkatalogen.
En patient kan ringa till sin vårdcentral, 1177 (SVR), 112 vid akut sjukdom, eller specialistmottagningar som
till exempel ögon, öron, barn för rådgivning, konsultation och bedömning.
Det finns även möjlighet till information om egenvård via patientguiden, egenvårdsguiden och webbaserad
sjukvårdsupplysning och rådgivning.
Patienter med ett akut behov av vård,
utan att vara så sjuka att de kräver
sjukhusets resurser, ska i första hand
omhändertas inom primärvården.
Dagtid innebär det att det är primärvårdens verksamheter till exempel vård-
PROJEKT
Länets vårdcentraler jobbar för 100 %
tillgänglighet via telefon dagtid. Trots
detta söker sig patienter ändå, av olika
anledningar, till akutmottagningen.
Landstinget dalarna jobbar med samverkansfrågor och om hur man på bästa
sätt skulle kunna göra för att patienter skall söka vård på den vårdnivå som
krävs. Samarbete mellan ambulanssjukvård och primärvård har genomförts med positiva resultat bland annat
i Borlänge. För patienter som prioriteras inom vissa kriterier enligt triage,
kan ambulansen köra till vårdcentralen
istället för till akutmottagningen.
Arbetsfördelningen mellan olika
specialiteter på akutmottagningen,
mellan den specialiserade vården och
primärvården har inte alltid fungerat
optimalt. Det finns behov av lättåtkomliga överenskommelser (vårdprogram)
som beskriver arbetsfördelningen
mellan den specialiserade vården och
primärvården. Den initiala bedömning
av de patienter som inte kräver akutsjukvårdens insatser och som själva,
utan remiss eller rådgivning tagit initiativet att komma till akutmottagningen
skulle kunna utvecklas.
Reflektion
Intrycket av vår tid på akutmottagningen i Falun är att uppdraget mellan
akutsjukvård och primärvård inte är
helt tydligt. Det finns fortfarande behov
av gemensamma överenskommelser och
riktlinjer, som är kända av personalen,
där vården skall utgå från patientens
aktuella vårdbehov. Det behövs tydligare samarbete mellan primärvård,
SVR, ambulanssjukvård, akutmottagningen och de olika mottagningarna
på Falu lasarett. En hel del dokument
om rutiner kring omhändertagandenivå finns. Gemensamma dokument
finns mellan primärvård och specialistvård till exempel från hudkliniken,
barnkliniken och psykiatrin. Dokumenten är upplagda på intranätet men
upplevs som svåra att hitta eftersom
sökvägar och kodning av dokumenten
inte är enhetliga. Sedan i maj 2011 finns
ett gemensamt dokument ”instruktion
för handläggning av patienter som
söker akut somatisk vård” framtagen
av Landstinget Dalarna. Instruktionen
är framtagen av representanter för primärvård, specialiserad vård, ambulanssjukvård, SVR och akutmottagningarna i länet. Dokumentet ska i första
hand användas av sjuk- och distriktssköterskor vid vårdcentraler, akut- och
jourmottagningar, SVR och ambulanssjukvården. Instruktionerna ska ses som
ett gränssnitt mellan primärvård samt
övriga specialiteter och anger vårdnivå. Ett sådant dokument är viktigt
att sprida till alla berörda verksamheter och förankras hos personalen så att
överenskommelserna efterföljs.
För att få en snabbare genomström-
ning av patienter, som i större utsträckning söker sig till landets akutmottagningar, är akutmottagningen
organiserad i olika flödesprocesser.
Med flödesprocesser menas att arbetet
organiseras i syfte att påskynda genomströmningen av patienter. Som exempel
från akutmottagningen i Falun innebär
det att rutinprover tas på vissa patientgrupper redan i det mottagande teamet,
vissa röntgenremisser skrivs av sjuksköterska och sjuksköterskan handlägger okomplicerade urinvägsinfektioner
hos kvinnor enligt checklista, där hela
antibiotikakuren ges utan kostnad för
patienten. Flödesprocesser är nödvändigt för akut sjuka patienter där snabb
handläggning krävs. För andra patientgrupper där snabb handläggning inte
är av lika stor betydelse, kan detta bli
ett problem både för patienten och för
organisationen. Det kan för patienten
till exempel innebära lång väntetid, irritation och oro. För organisationen blir
det större kostnader, ineffektivitet och
fel fördelning av resurser. Det är nödvändigt med ett genomtänkt samarbete
mellan akutsjukvård och primärvård så
att dessa patienter blir omhändertagna
på rätt vårdnivå.
Som verksamheten på akutmottagningen är upplagd idag, är det svårt
att hänvisa patienter till primärvården. Sjuksköterskan i det mottagande
teamet har begränsad tid per patient. I
snitt ska triageringsprocessen ta cirka
sex minuter. Att på den korta tiden
hinna hänvisa, ge egenvårdsråd eller
hjälpa till med kontakter till primärvården är svårt. Sjuksköterskan på sjuksköterskemottagningen finns dock som
resurs för sjuksköterskan i det mottagande teamet när belastningen blir alltför hög.
En stor del av patienterna som söker
akutmottagningen söker på eget initiativ. Närheten visar sig ha en stor betydelse för vart patienten söker vid upplevd akut sjukdom. Befolkningen har
valfrihet att själva besluta var man vill
söka akut sjukvård. Det är dock inte
lätt för patienter att veta vilken vårdnivå man skall vända sig till när det
finns flera alternativ på orten. För
patienter som geografiskt bor långt
bort från en akutmottagning, är det
mer naturligt att i första hand söka sin
vårdcentral. Det är viktigt att vårdcentralerna profilerar sig och informerar
befolkningen vad man kan erbjuda för
vård. Informationen ska vara enkel och
genomföras regelbundet och anpassas
till olika åldersgrupper. Det är också
nödvändigt att ta reda på vilka kanaler
som kan användas för att informationen ska nå fram.
Annika Nyström
Distriktssköterska
Vårdcentralen Norslund, Falun
[email protected]
Charlotta Borelius
Distriktssköterska
Vårdcentralen Tisken, Falun
[email protected]
För att läsa rapporten i sin helhet var
god kontakta författarna.
H älsan i C entrum 1 • 12 11
Annons
DEMENS
Referat från föreläsning:
Mini-Mental Test (MMSE)
Enligt socialstyrelsens riktlinjer är Mini-Mental Test (MMT; internationellt kallat MMSE)
obligatoriskt vid utredning av demenssjukdom.
S
ebastian Palmqvist föreläste om skalor och tester för
utvärdering av behandling vid demenssjukdom samt
introduktion av nya MMT på ett Demensseminarium
i Malmö i september 2011 för bland andra demenssjuksköterskor och distriktssköterskor.
Det finns 3 – 400 olika versioner av MMT i världen, 30
olika i Sverige. Dessa administreras och rättas olika och svårighetsgraden skiljer sig därmed åt. Dessutom är de dåligt
standardiserade och resultaten tenderar att skilja sig åt beroende på vem som testar. Därför har det nu tagits fram en
enhetlig, väl standardiserad version; Mini Mental State Examination – Svensk Revidering (MMSE-SR). Tanken är att
denna reviderade version (MMSE-SR) ska ge exakta formuleringar samt en manual med rätt/fel svar. Den kommer
att bli officiell under 2012.
MMT:s fördelar är att testet är välkänt, har relativt bred
kognitiv täckning. Det är ett enkelt och ofta använt test
som ger en grov uppskattning av olika kognitiva funktioner, t ex orientering, minne, språk och logisk-spatial förmåga. Testet utvecklades för att bedöma kognitiv förmåga
hos psykiatriska patienter. Idag används det i huvudsak vid
Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Nackdelarna är att testet är enkelt för yngre personer, mätningen
av exekutiv förmåga och processhastighet mäts dåligt samt
att det fungerar mindre bra för dem som har afasi eller talar
dålig svenska.
Sebastian Palmqvist, leg läkare och med dr i klinisk
neurovetenskap vid Enheten för klinisk minnesforskning i Malmö, Lunds universitet. Han har disputerat
på tolkning och användning av enkla kognitiva tester
vid lindrig kognitiv svikt och demenssjukdomar. Leder
tillsammans med Beata Terzis och Anders Wallin den
svenska standardiseringen av nya MMT, Mini Mental
State Examination – Svensk Revidering, med stöd från
Svensk Förening för Kognitiva Sjukdomar (SFK).
MMT görs genom att undersökaren (läkare, sjuksköterska,
arbetsterapeut eller annan tränad sjukvårdspersonal) ber testpersonen att bland annat besvara ett antal frågor, benämna
föremål och rita av en figur. Testet tar cirka 15 minuter och
bör utföras av tränad person. Det bör betonas att MMT inte
är något diagnosinstrument utan ett test som mäter kognitiva funktioner och förändringar i dessa. Sebastian Palmqvist rekommenderar MMT som det största huvudtestet,
det är ett bra sätt att kommunicera kognition med andra,
men det ska användas i kombination med andra tester. Socialstyrelsen rekommenderar MMT tillsammans med Klocktestet. Demenssjukdom kan inte uteslutas vid höga, ”normala”
poäng. Onormalt låg poäng kan erhållas av andra orsaker än
kognitiv svikt, till exempel språksvårigheter, nedsatt hörsel
och nedsatt allmäntillstånd. Testresultatet anses ändå ge en
vägledning vid utredning av demens eller demensliknade
tillstånd. MMT kan också användas för att följa patientens kognitiva utveckling över tid. Det är viktigt att förutom
totalpoängen även noggrant anteckna patientens samtliga
svar för kvalitativ uppföljning.
Uppskattningsvis har 34 miljoner människor världen
över någon typ av demenssjukdom. Sjukdomarna leder till
stort lidande för både patienter och anhöriga och beräknas kosta samhället 422 miljarder amerikanska dollar årligen. Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom och den utgör ca 60 – 70 % av alla demenssjukdomar.
Sjukdomarna blir allt vanligare och år 2050 beräknas över
100 miljoner människor vara drabbade av Alzheimers sjukdom. Främst kommer ökningen att ske i låginkomstländer.
Det är därför viktigt att det finns billiga och enkla instrument för att tidigt kunna ställa diagnos och för att utvärdera behandling.
Leila Haapaniemi
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 12 13
AVHANDLING
Distriktssköterskors uppfattningar av medicinteknik inom palliativ vård i hemmet
Munck B., Fridlund B., Mårtensson J. District nurses’ conceptions of medical technology in palliative home care.
Journal of Nursing Management 2011; 19:845-854
S
tudier visar att distriktssköterskor
upplever den konstant ökande
hemsjukvården som en ”avdelning utan gränser”. Detta medför en
ökande arbetsbörda, ständig tidsbrist
och en otillfredsställande arbetssituation vilket i sin tur kan påverka patientsäkerheten. Distriktssköterskorna arbetar ofta ensamma och har ett stort
egenansvar, dessutom baserar distriktsläkarna ofta sina medicinska beslut på
deras bedömningar. De senaste åren
har medicintekniken inom hemsjukvården ökat i de mest industrialiserade
länderna, vilket innebär att personer
med varierande bakgrund och kunskaper allt oftare kommer i kontakt med
medicinteknik samtidigt som hemmet
är en oförutsägbar miljö. Medicinteknik och behandlingar som bland annat
förekommer i hemmet är ventilator,
olika pumpar, peritoneal dialys, syrgasbehandling och nutritionsbehandlingar. Arbetsbördan för distriktssköterskor är redan stor och det saknas
kunskap om vilken ytterligare effekt
medicintekniken har på deras arbetssituation och möjligheter att utföra en
bra och säker vård. Syftet med denna
studie var därför att studera distriktssköterskornas uppfattningar av medicinteknik inom palliativ vård i hemmet.
Metoden som användes till studien var
fenomenografi där personers kvalitativt
skilda uppfattningar av ett fenomen
efterfrågades och var av intresse. Deltagare i studien bestod av 16 distriktssköterskor som arbetade både inom
specialiserad hemsjukvård och allmän
hemsjukvård i ett landsting i södra Sverige. Datainsamling skedde med hjälp
av semistrukturerade intervjuer med
14
H älsan i C entrum 1 • 12 frågor om; hur medicintekniken påverkade distriktssköterskornas arbetssituation och vårdrelation, om miljön i
hemmet och patientsäkerheten i samband med hantering av medicinteknik. Intervjuerna analyserades därefter
enligt en sjustegsprocess.
Resultatet visade att distriktssköter-
skorna ansåg att medicintekniken ledde
till en sårbarhet i deras arbetssituation
med förändrade arbetsuppgifter och
ökade krav. Det innebar en utsatthet
att arbeta i patientens hem med andra
förhållande än på sjukhusen, långt från
kollegor och engagerade distriktsläkare.
Distriktssköterskorna uppfattade en
osäkerhet när de kom i kontakt med
ny medicinteknik som de var ovana vid
eller sällan hanterade, och ansåg därför
att kontinuitet vid hantering av medicinteknik var en nödvändighet för en
patientsäker vård. Att arbeta med medicinteknik inför anhörigas granskande
blickar kunde också skapa en osäkerhet bland distriktssköterskorna, ”de
kan medicintekniken nästan bättre än vi
själva ibland, så deras självförtroende kan
göra oss osäkra”.
Medicintekniken fordrade samarbete
och distriktssköterskorna uppmuntrade de närstående till delaktighet i
vården, vilket ledde till ett ömsesidigt beroende av varandra. Närstående
erbjöd sig ofta att hjälpa till med tekniken för att underlätta för personalen
och fungerade då som en resurs när de
övervakade tekniken eller hjälpte till
med andra sjukvårdande uppgifter. ”Vi
har haft anhöriga som hjälpt till när vi
haft långa avstånd till patienten, med att
koppla dropp till och ifrån, gett injektioner
och hjälpt till med smärtpumpar. Vi har
lärt dem… och det har fungerat jättebra”.
Distriktssköterskorna var även beroende av kollegialt stöd och de gjorde
ofta gemensamma hembesök om de var
osäkra på någon medicinteknik. Annat
stöd kunde vara från specialiserade palliativa team eller sjukhusavdelningar,
när de kände osäkerhet i samband med
hantering av medicintekniken.
Det fordrade en självtillit att hantera medicinteknik i hemmet vilket
distriktsköterskorna erhöll genom sin
grundläggande trygghet och långa
arbetslivserfarenhet. Att tidigare ha
arbetat inom akut och intensivvård
medförde en trygghet, vilket innebar att medicintekniken blev både en
utmanande och stimulerande uppgift
som de inte ville vara utan. De som
var trygga med tekniken kunde istället
satsa på vårdrelationen. Regelbunden
hantering av medicintekniken skapade
en patientsäker arbetssituation.
”Du kan endast erhålla vana genom
erfarenhet och erfarenhet får du genom
många kontakter med patienter som
använder medicinteknik”.
Medicintekniken krävde en medvetenhet om patientsäkerhet. Långa avstånd
till patienter och en hemmiljö som var
obekväm, oförutsägbar och svårigheter
att upprätthålla hygienrutiner var faktorer som skapade osäkerhet. Distriktssköterskona var ofta beroende av familjens hjälp med medicintekniken, men
det krävdes en lyhördhet för vad de
vågade delegera till familjen och för
vad patienten och de närstående orkade
ta hand om. Distriktssköterskorna var
medvetna om att det fordrades eget
ansvar att hålla sig uppdaterad för att
klara av att hantera medicintekniken,
AVHANDLING
vilket skedde med hjälp av kollegor,
utbildningar eller att läsa gällande riktlinjer. Medicintekniken skapade också
etiska dilemman i samband med livsuppehållande åtgärder. Distriktssköterskorna menade att distriktsläkarna inte
tog tillräckligt ansvar vid dessa situationer och ansåg att en regelbunden
utvärdering krävdes för hur länge en
behandling skulle pågå vid livets slut.
”Medicintekniken, ingen tar ansvar för
att ta bort den”.
Medicintekniken ansågs kunna ge
patienterna frihet och därmed ökade
möjligheter att få vård i hemmet ”medicintekniken är nödvändig för patientens
vård…annars skulle han inte kunna vara
hemma”. När patienterna själva deltog
i sina behandlingar bidrog detta till
familjens oberoende samtidigt som
antalet hembesök reducerades, vilket
var en fördel för de familjer som ville
upprätthålla sin integritet.
Sammanfattningsvis visade studien
att distriktssköterskorna uppfattade
en sårbarhet med ökade krav beroende
på mer patienter med medicinteknik
som skrevs ut till hemmen. Brist på
tid i kombination med bristande kontinuitet skapade osäkerhet som kunde
äventyra patientsäkerheten. Denna osä-
FAKTA
Berit Munck
Mitt nuvarande arbete är som universitetslektor och programsamordnare för specialistutbildningen till distriktssköterska på Hälsohögskolan i Jönköping. Tidigare har jag i stort
sett i hela mitt yrkesverksamma liv arbetat
inom Vaggeryds primärvårdsområde, mestadels inom hemsjukvården där jag började som
undersköterska på 1980-talet. Jag studerade till
sjuksköterska och vidareutbildade mig sedan
till distriktssköterska 1996. Efter det arbetade
jag med sedvanliga arbetsuppgifter såsom
mottagningsarbete och hemsjukvårdsarbete.
Sista fem åren inom primärvården arbetade
jag som enhetschef för Skillingaryds Vårdcentral och Vaggeryds hemsjukvård. Har under de
senaste fyra åren också bedrivit doktorandstudier. Var klar med min avhandling i dec 2011.
kerhet kan minskas med mer utbildning, stödjande ledarskap och samarbete med specialiserade palliativa team.
För att distriktssköterskor ska kunna
arbeta med medicinteknik inom palliativ hemsjukvård på ett patientsäkert
sätt utan en känsla av utsatthet, behöver
de specialisera sig mer inom palliativ
vård och undvika att splittra sin arbetssituation med andra arbetsuppgifter.
Berit Munck
Distriktssköterska
Universitetslektor och programsamordnare, Hälsohögskolan i Jönköping.
E-mail: [email protected]
Du som önskar läsa avhandlingen i sin
helhet är välkommen att kontakta Berit
Munck per mail.
H älsan i C entrum 1 • 12 15
Annons
PRAKTIK
Spirometri – ett metod och
omvårdnadsdokument
F
ör att kunna ställa diagnos vid misstanke på astma
och Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är spirometrin ett ovärderligt hjälpmedel [1]. Spirometriundersökningen kan också vara ett pedagogiskt hjälpmedel i
patientundervisningen. Spirometriundersökningar görs idag
på allt fler ställen i vården. Det är då av stor vikt att undersökningen utförs på ett evidensbaserat sätt. ASTAs styrelse beslutade därför år 2008 att bilda en arbetsgrupp med
syfte att utarbeta ett – evidensbaserat metod och omvårdnadsdokument kring spirometriundersökningar för barn
och vuxna. Dokumentet är anpassat till praktisk verklighet
utifrån nationella och internationella riktlinjer [2-5]. Hela
dokumentet hittar du på www.asta.org.se.
Spirometri
Spirometriundersökningar utförs idag av flera olika yrkesgrupper. Alla som utför spirometrier ska kunna förbereda
och informera patienten. Viktigt är också att man har kunskap om vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att en
undersökning ska bli tolkningsbar och hur undersökningsresultatet ska dokumenteras [6].
Indikationerna för spirometri kan indelas i två huvudgrupper: diagnostiska och uppföljande.
För att få till en optimal spirometriundersökning är samarbete mellan patient och undersökningsledare av största
betydelse. Resultatet tillsammans med patientens anamnes
används som grund för patientens diagnos. Varje undersökning bör ha en frågeställning som formuleras tillammans
med ansvarig läkare. Utifrån denna frågeställning bestäms
om något inhalationsläkemedel bör undvikas inför undersökningen. Den som utför spirometrin måste kunna bedöma
undersökningens kvalitet och förmedla det till personen som
ska tolka resultatet.
De fyra viktigaste mätparametrarna
VC. Långsam vitalkapacitet. Volymen av en långsam
utandning efter en maximal inandning.
FVC. Forcerad vitalkapacitet. Volymen av en forcerad
utandning efter en maximal inandning.
FEV1. Forcerad exspiratorisk volym mätt på en sekund.
Den volym som kan blåsas ut på en sekund med maximal kraft från helt fyllda lungor.
Kvoten mellan FEV1 och vitalkapaciteten.
Referenser
1. Welfare, N.B.o.H.a., Socialstyrelsens riktlinjer vid astma och KOL.
2004.
2.Miller, M.R., et al., General considerations for lung function testing. Eur Respir J, 2005. 26(1): p. 153-61.
3.Miller, M.R., et al., Standardisation of spirometry. Eur Respir J,
2005. 26(2): p. 319-38.
4.Rabe, K.F., et al., Global strategy for the diagnosis, management,
and prevention of chronic obstructive pulmonary disease: GOLD
executive summary. Am J Respir Crit Care Med, 2007. 176(6): p.
532-55.
5.Svensk lungmedicinsk förening. Nationellt vårdprogram för KOL
www.slmf.se. 2008.
6.Eaton, T., et al., Spirometry in primary care practice: the importance
of quality assurance and the impact of spirometry workshops. Chest,
1999. 116(2): p. 416-23.
Inger Kull
leg sjuksköterska, med dr
universitetslektor i omvårdnad med inriktning mot allergi
Karolinska Institutet
Institutionen för klinisk forskning och utbildning,
Södersjukhuset Forskningscentrum plan 3
Stockholm
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 12 17
DEBATT
Specialistsjuksköterskeutbildningar
i all ära!
Måste reflektera och agera när jag ser hur olika
man värdesätter specialistsjuksköterskeutbildningar för sjuksköterskor i vårt land. Blir fundersam på om man inte har satt sig in i vad utbildningarna innehåller och vilka områden de är
inriktade på.
M
ina reflektioner görs ur tre olika perspektiv, som
gammal distriktssköterska, som kommunpolitiker
och verksam inom vård- och omsorgssektorn och
som kursansvarig för specialistsjuksköterskeutbildningen,
inriktning distriktssköterska.
Jag har lång erfarenhet av hemsjukvård i det ordinära
boendet, men även arbetat inom den kommunala hemsjukvården med särskilda boenden, ordinära boendet och lssverksamheten.
Den kommunala hälso- och sjukvården bedrivs ju idag i
olika miljöer och hos olika brukare.
Tar vi först särskilt boende så har vi där äldre människor
med olika sjukdomstillstånd. Det är speciellt med äldre,
deras sjukdomar och mediciner…här behövs speciell kunskap! Särskilt boende ska ju vara så likt det egna boendet
som möjligt, men där finns inte den övriga familjen och
sjuksköterskan har alltid annan personal att tillgå.
Tar vi då hemsjukvård i ordinärt boende så är det en stor
skillnad, både på miljö och brukare!
Här möter sjuksköterskan ofta hela familjer i deras egna
hem! Familjer som har en helt annan åldersstruktur än på
särskilda boendet! Yngre människor som drabbas av cancer
och väljer att vårdas hemma, de kan ha barn omkring sig
som vi ska bemöta och hantera på ett professionellt sätt i
svåra stunder!
Det är viktigt att man som sjuksköterska inom kommunens samtliga områden ska ha en bred specialistkunskap då
vårdtagarna ofta har en komplex sjukdomsbild med många
funktionsnedsättningar och kognitiv oförmåga.
Distriktssköterskeutbildningen ger en bred grund för att
kunna utföra detta arbete samt underlag för att identifiera
behov utifrån forskning och utveckling, samtidigt ger den
grund för en god patientsäkerhet.
Kommunen har ju även en lss-verksamhet med olika
boendeformer där det kan bli aktuellt för kommunens sjuksköterska att besöka. Här handlar det om olika diagnoser
och ofta yngre personer.
18
H älsan i C entrum 1 • 12 Då kommer jag till de olika specialistsjuksköterskeutbild-
ningar som nu finns och som tydligen börjar tävla med varandra! Vilken är mest värd, vilken är bäst, vilken ger mest i
lönekuvertet? Trist tycker jag!
Vill tydliggöra skillnaderna mellan distiktssköterskeutbildningen och specialistsjuksköterskeutbildningen inriktning vård av äldre. Egentligen säger namnet på den sist
nämnda det!
Specialistsjuksköterska med inriktning vård av äldre (60
högskolepoäng) ger en fördjupad kunskap om äldre.
Den innehåller:
• Hälsa och livsvillkor hos äldre
• Geriatrisk omvårdnad
• Värdighet och välbefinnande i åldrandet
• Palliativ vård med inriktning mor äldre
• Organisation, ledning och utveckling inom omvårdnad av
äldre
• Vetenskapliga metoder
• Självständigt arbete
Den är helt inriktad emot vård och omsorg av äldre människor, mycket lämpad för sjuksköterskor som endast arbetar inom kommunens särskilda boende för äldre människor.
Specialistsjuksköterskeutbildningen med inriktning
distriktssköterska (75 högskolepoäng) ger en fördjupad kunskap om hela befolkningsgruppen, oavsett ålder.
Den ger dessutom förskrivningsrätt för inkontinenshjälpmedel, stomihjälpmedel och vissa läkemedel.
Den innehåller:
• Livsstil och hälsa
• Vuxna och äldres hälsa och ohälsa
• Geriatrik,gerontologi, psykiatri och demenssjukdomar
• Palliativ omvårdnad
• Förebyggande folkhälsoarbete
• Barn och ungdomars hälsa och ohälsa
• Olika bokstavsdiagnoser
• Pediatrik och psykologi
• Mångkulturella möten
• Vetenskapliga metoder
• Självständigt arbete
Distriktssköterskeutbildningen med sitt breda innehåll är
heltäckande så att de sjuksköterskor som har den kan arbeta
inom samtliga av kommunens områden, ordinärt boende,
särskilt boende och lss- verksamheten.
DEBATT
Det finns kommuner som kräver distriktssköterskeutbildning för dem som ska arbeta med hemsjukvården i ordinärt
boende och annan utbildning på dem som ska arbeta inom
de särskilda boendena.
Men, utifrån mina tre perspektiv ser jag att den bästa lösningen för att ge en kvalificerad och god hälso- och sjukvård inom kommunerna så har man kravet på att det ska vara
distriktssköterskor som anställs. Den ger en fullständig kompetens inom samtliga kommuners områden.
Eva Folkesdotter Paradis
Distriktssköterska
Kursansvarig för specialistsjuksköterska
med inriktning distriktssköterska
Ordförande i vård- och omsorgsutskottet,
Mörbylånga kommun.
Nationella
Amningskommittén
Den 14 oktober 2011 ägde det tredje mötet med natio-
nella amningskommittén rum. Kommittén är en
utvidgning av den samordningsgrupp som Livsmedelsverket fick i uppdrag av regeringen att bilda år 2004.
De fyra myndigheter som ingår i samordningsgruppen
är Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Konsumentverket och Livsmedelsverket. Minnesanteckningar från
mötet den 14 oktober finns att läsa på livsmedelsverkets hemsida.
Eva Gunnarsson representerade distriktssköterskeföreningen. För att läsa mer se:
http://www.slv.se/sv/grupp3/Om-oss/Expertgrupperoch-natverk/Nationella-amningskommitten/
H älsan i C entrum 1 • 12 19
LOKALFÖRENINGAR
HALLAND
Distriktssköterskeföreningen i Halland kallar till årsmöte,
torsdagen den 22 mars på Strandbaden i Falkenberg.
Start kl 18 med mingelbuffé, drop in.
Därefter årsmöte och information om insulin
Inbjudan kommer snart och anmäl dig som vanligt till kassör
Cecilia Björklund, se hemsidan:
www.distriktsskoterska.se/foreningar.php?id=8
VÄLKOMNA hälsar styrelsen
Helena Johansson, Distriktssköterska
Dsk-gruppen Synapsen
Skolgatan 14, 311 31 Falkenberg
070-6180161
[email protected] • www.synapsen.info
Annons
20
H älsan i C entrum 1 • 12 TEMA ÄLDRE
Äldre och våld
”En person med demenssjukdom löper dubbelt så stor
risk än andra att utsättas för någon form av våld.”
Ä
ldre personer i dagens samhälle är mer sårbara för
våld och övergrepp än många andra. Alla befintliga
studier visar att det är ett folkhälsoproblem. De är
många gånger ekonomiskt och socialt beroende och har
ett större omsorgsbehov vilket också gör att de har svårt
att skydda sig mot våldet. Förövare är oftast någon manlig
familjemedlem och brottsplatsen är vanligen det egna
hemmet.
• Tala om att våld är vanligt hos kvinnor i alla åldrar och
att du därför frågar alla.
• Skapa tillit genom att visa medkänsla och empati vilket
gör det lättare för kvinnan att svara på den fråga du ställer om hon utsatts för våld.
• Ställ en direkt fråga om våld eller fråga hur hon har det
därhemma.
• Frågan kan också ställas utifrån tecken som gör dig orolig.
Förekomst:
Både äldre män och kvinnor kan utsättas för våld, studier
visar att äldre kvinnor är mer utsatta och sexuellt våld och
sexuella övergrepp begås nästan uteslutande mot äldre kvinnor. Studier visar att bland kvinnor har 16 % utsatts för våld
efter sin 65-årsdag. Våldet ökar med stigande ålder samt vid
funktionsnedsättning och sjukdom. En person med demenssjukdom löper dubbelt så stor risk än andra att utsättas för
någon form av våld.
Omvårdnadsåtgärder:
• Ta hand om henne omgående, låt henne inte vänta.
• Synliggör våldet genom att fråga rakt på sak om hon blivit
utsatt för våld. Tänk på att våld kan ge diffusa symptom.
• Samtala med kvinnan i enrum. Ge henne tid. Lyssna
aktivt och bekräfta hennes berättelse.
• Ge individuellt stöd för att hantera det akuta men även
på lång sikt.
• Ombesörj mat och värme.
• Ombesörj att patienten får ordinerade läkemedel och
behandlingar.
• Skriv ner telefonnummer till personer som kan hjälpa
kvinnan.
• Hjälp till med en plats där hon kan känna sig säker, både
hemma och i kommunen.
• Råd och stöd vid kontakt med hälso- och sjukvården eller
andra myndigheter.
• Arbeta tvärprofessionellt.
Definition av våld mot äldre:
Enligt Torontodeklarationen 2002 definieras våld mot äldre
enligt följande: ”Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad
handling, eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som
utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person”.
Socialstyrelsen beskriver våld mot äldre som:
1. Fysiska övergrepp – våld mot kroppen.
2. Psykiska övergrepp – hot, kränkningar och trakasserier.
3. Ekonomiska övergrepp – utpressning eller stöld av pengar
eller egendom, förskingring.
4. Försummelse – någon form av vanvård, t.ex. felaktig medicinering, otillräcklig föda, bristande hygien mm.
5. Sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.
Att upptäcka våld hos äldre:
Det kan ibland vara svårt att upptäcka våld mot äldre då
tecken kan tolkas som det normala åldrandet. I dag bör alla
kvinnor i alla åldrar frågas om våldutsatthet som en del av
anamnesen. Genom att fråga alla så normaliseras frågandet
och ingen känner sig speciellt utpekad.
Eva Sundborg
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 12 21
TEMA ÄLDRE
Utbildningsmaterial om patientsäkerhet
– säker primärvård
Under våren och sommaren 2011 tog Distriktssköterskeföreningen tillsammans
med Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) samt Patientförsäkringen LÖF
(landstingets ömsesidiga försäkringsbolag) fram ett utbildningsmaterial om
patientsäkerhet, riktat till primärvården.
Säker primärvård är ett multimedia-material om patient-
säkerhet för den som ska utbilda, leda och intressera andra
för patientsäkerhetsarbete inom primärvården. Materialet
består av sex DVD-filmer samt ett fördjupningsmaterial i
form av powerpointbilder. Dessa filmer baseras på ett engelskt material, men har kompletterats med svenska röster.
Varför patientsäkerhetsarbete?
Det pågår ett aktivt arbete för att minska patientskador och
öka patientsäkerheten inom den svenska sjukvården. Patientförsäkringen LÖF (landstingens ömsesidiga försäkringsbolag) har här en viktig uppgift. Genom att föra en kontinuerlig dialog med sjukhusens chefsläkare arbetar de med att
stödja landsting och regioner i detta.
Vi som arbetar inom vården är vanliga människor, med
fel och brister. Vi är inte ofelbara, och vi kommer alla att
någon gång under vår yrkeskarriär att göra fel. Det viktiga
är att vi lär oss av våra misstag och att vi hela tiden arbetar
med att identifiera, upptäcka och förebygga misstag. Vi kan
inte få ett system helt utan olyckor och feldiagnoser men vi
kan alla hjälpas åt att få vården säkrare. Distriktssköterskor/
läkare har ett komplicerat arbete. De förväntas på kort tid
ställa diagnos samt remittera vidare vid behov. Det är viktigt att vi alla hjälps åt med patientsäkerhetsarbetet och det
är oerhört viktigt att bygga in säkerhet i alla våra rutiner
och processer. Det är också angeläget att ledningen inom
hälso- och sjukvården tar ett ökat ansvar för patientsäkerheten och skapar förutsättningar för personalen att kunna
leva upp till sina ambitioner, att undvika misstag i vården.
Det finns många skäl för detta:
• Humanitära. För att undvika onödigt lidande och försämrad livskvalitet.
• Arbetsmiljömässiga. Personal som gjort ett misstag
tänker återkommande på det och plågas länge av det.
• Ekonomiska. Om alla de resurser som idag läggs på
patienter som skadas inom vården kan frigöras till att
istället behandla fler patienter så vinner vi ekonomiskt
på detta. Resurserna tillvaratas bättre.
• Samhällsekonomiska. Våra grundläggande trygghetssystem, såsom sjukförsäkring och förtidspension belastas med kostnader för dem som skadas i vården.
22
H älsan i C entrum 1 • 12 I filmerna medverkar vår egen ordförande i distriktssköterskeföreningen, Kristina Hesslund. De 6 filmerna är drygt
20 minuter långa och finns att hitta på Patientförsäkringen
LÖF:s hemsida: www.patientforsakringen.se
1
2
3
4
5
6
Se verkligheten som den är – 100 000 kontakter per vecka.
Säkerhetskultur - Grundbulten för förändring.
Diagnostik – att undvika felkällor.
Kommunikation
Säker läkemedelsanvändning
Att göra vården säkrare. Några idéer från England.
TEMA ÄLDRE
Lite kort om filmerna:
Bristande kommunikation ökar risken för vårdskada
Oavsett om det gäller den engelska primärvården eller den
svenska så har man sett hur primärvården förändrats genom
åren. Förr i tiden hade patienten en nära relation till sin
distriktsläkare. Man kände varandra och risken för kommunikationsmissar var liten. Idag gör kortare anställningsformer samt större bredd i karriärer att patienten genom sitt
liv träffar en mängd olika läkare. Det finns på våra vårdcentraler gott om vikarier och hyrläkare, detta leder till minskad kontinuitet. Besöken inom primärvården är ofta korta
och snabba. Snabba besök ökar risken för kommunikationsmissar. En av de engelska läkare som uttalar sig i filmerna
talar om det ”tyranniska” i att ha en 10 minuters konsultation och därefter ta ett beslut. Man ”samtalar” inte längre
med patienten för tiden räcker inte till. Detta leder till missnöje hos patienter, frustration hos personalen, samt stor risk
för att göra fel.
Språksvårigheter samt ovanliga sjukdomar är också en
säkerhetsrisk. I en av filmerna pratar verksamhetschefen från
Tensta Vårdcentral, Lena Laitinen, om just detta.
Äldre, multisjuka patienter, en stor riskgrupp
När det gäller äldre, multisjuka, patienter så löper de en stor
risk att drabbas av vårdskador. Man har sett att den farligaste
platsen för patienter är att befinna sig ”mellan” instanser. Det
är ofta där felen sker. Det finns stora brister i rutiner för
överrapportering vid överlämningar. Kortade vårdtider gör
att patienter skrivs hem tidigt. Ofta sker informationsmissar när patienter rapporteras över från sjukhusvård till primärvård, från primärvård till kommunal hemsjukvård, o s v.
Olika journalsystem gör att risken för detta ökar. Mediciner
insatta på sjukhus kan ibland missas i primärvården, nyinsatta läkemedel sätts ut, gamla mediciner blir kvar, ibland tar
patienten dubbeldos. Medicineringsfel samt läkemedelsinteraktion hör till en stor del av vårdskadorna samt de säkerhetsrelaterade incidenserna. Så mycket som upp till var 5:e
läkemedel blir fel vid överrapportering mellan sjukhus och
primärvård.
Förbättringsarbete
Patrik Midlöv, distriktsläkare från Eslöv, berättar om hur
de för att få bukt med medicineringsfel och läkemedelsinteraktioner utformat ett formulär, en ”läkemedelsberättelse”. Denna läkemedelsberättelse får patienten med sig
från primärvården vid sjukhusinläggning och den kan sedan
användas i återrapporteringen. Man har sett att detta radikalt minskat felmedicineringen samt lett till minskad sjukvårdskonsumtion.
Det finns många exempel på förbättringsarbete för säkrare primärvård. Filmen som handlar om just förbättringsarbete är hämtade från idéer inom primärvården i England.
Denna film hade gärna fått kompletteras med ”idéer från
Sverige”! Jag är säker på att det finns många bra exempel på
förbättringsarbeten även inom svensk primärvård.
Sammanfattningsvis
Ta dig tid och titta igenom detta material. Det är möjligtvis
lite långrandigt men i hög grad aktuellt och sevärt! Patientsäkerhet är en oerhört viktig fråga för oss alla och får inte
negligeras eller glömmas bort i jakten på att få ekonomin att
gå ihop. Det är viktigt att vi alla tar vårt samhällsansvar, oavsett var vi bor och arbetar, genom att ständigt arbeta vidare
för en säkrare vård!
Ylva Wendle Sundbom,
Redaktionen
FAKTA
Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag försäkrar landstingens och regionernas ansvarighet gentemot patienter som
skadas i samband med hälso- och sjukvård. Patientförsäkringen LÖF har cirka 110 medarbetare som svarar för mottagning och registrering av skadeanmälningar, personskadeutredning, beslut i skadeärenden och utbetalning av ersättningar
samt skadeförebyggande arbete. Till hjälp har de specialistläkare inom alla medicinska områden.
Se gärna: http://www.patientforsakring.se På hemsidan hittar
du ovan nämnda multi media material samt filmerna om
patientsäkerhet.
H älsan i C entrum 1 • 12 23
TEMA ÄLDRE
Hemsjukvårdstankar
För några år sedan arbetade jag i den kommunala hemsjukvården i min hemkommun.
Jag var nyutbildad distriktssköterska och vill här dela med mig av en text jag då skrev.
Jag tror att många kan känna igen sig.
Det har hänt att jag velat gömma min namnskylt…
J
ag vill ta dig med till den kommunala hemsjukvården i en
kommun i Uppsala län. Året är 2009. Det är vardagkväll.
Livet därutanför pågår som vanligt. Föräldrar hämtar sina
barn på dagis, lagar mat, skjutsar till olika aktiviteter. På ett
äldreboende, på nedre botten, i en omgjord lägenhet, sitter
en distriktssköterska. Hon är ensam ansvarig för ett äldreboende, ett korttidsboende, ett demensboende samt ett stort
antal hemsjukvårdpatienter. Många vårdas i livets slut. Dessutom finns i kommunen cirka 250 personer som är utrustade
med larm. Detta larm är kopplat till hemtjänst via SOS sambandscentral. Hemtjänst står i kontakt med sjuksköterskan
som åker på larm vid behov. Kommunen är stor, de boende
utspridda. På dagtid arbetar här fem sjuksköterskor men
kväll samt helg bara en. En ensam sjuksköterska, ett haltande
journalsystem, en uppslagen dagbok där det står skrivet vad
som är att göra för kvällen. Ofta står där bara förnamn på
dem som behöver hjälp, vilket inte gör arbetet lättare. De
bor på gator såsom Äppelvägen, Päronstigen, Körsbärsgränd.
Sjuksköterskan har ett antal fasta, varierande, ärenden per
kväll såsom dialys i hemmet, näringsdropp via CVK, vattenlavemang, dosettdelning av Waran®. Här finns ingen kvällsöppen jourmottagning eller vårdcentral, ingen läkare som
gör hembesök. För att få råd och eventuell tillfällig ordination hänvisas man till en akutmottagning 2,5 mil bort, till
största del bemannad med AT-doktorer.
Det kommer ett larm. Det är en dam med bröstsmärta som
nyligen haft en hjärtinfarkt som vill att en sjuksköterska
kommer. Sköterskan åker dit. Damen vill till sjukhus. Sköterskan larmar en ambulans och väntar tills de kommer.
Damen ifråga tar god tid på sig att plocka ihop sina saker.
Med ska favoritkudden, fågeln ska matas, etc. Det verkar
inte så akut. Det kommer ett annat larm. En man ligger på
golvet med oklara smärtor och bara skriker rätt ut. Hemtjänstpersonalen tror att höften är av. Sköterskan har inte
möjlighet att åka dit på en gång så hon ber hemtjänstpersonalen larma ambulans och skicka in honom. Han kommer
åter samma kväll, utan åtgärd. Höften var hel.
En kväll kan innehålla mycket. Ett väntat dödsfall, ett ovän-
tat dödsfall, otröstliga anhöriga som behöver stöd. Många
vårdas i livets slut. I de fall där ett dödsfall är väntat finns
ofta en delegering på att konstatera dödsfall. Då finns också
24
H älsan i C entrum 1 • 12 möjlighet att ge smärtstillande och ångestlindrande medicin vilket i sig är tidskrävande. Förutom allt detta förväntas sjuksköterskan vara ständigt nåbar. Enligt kommunens
MAS (medicinskt ansvarig sjuksköterska) får ingen vid
behovs medicinering ges utan att sköterskan är kontaktad.
Jourtelefonen får inte stängas av. Hemtjänst ringer och rådfrågar. Vad ska de göra med den herre som inte öppnar när
de ska ge insulin? Damen som får andnöd kväll efter kväll?
Varför kommer inte syster på utsatt tid? Akuten ringer och
frågar varför den gula akutlappen inte är ifylld som den ska.
Det saknas uppgift om anhörig.
Den sjuksköterska det handlar om är jag… Det finns de
gånger jag känt för att stoppa min namnskylt i fickan och
vara anonym, känt mig överflödig och dum. Möts många
gånger av ambulanspersonalens överseende blick när jag
försöker ta reda på personen i frågas hälsohistoria genom
bläddrandet i högar av läkemedelslistor och gamla journalanteckningar. Ofta tvingas jag erkänna att jag inte vet. Jag
vill ropa ut: Vi är sjuksköterskor i hemsjukvården men vi
har ingen röntgensyn, vi har inga bärbara syrgasapparater
eller möjlighet att ta EKG. Vi har inte ens en bladderscan.
Vi får konstatera dödsfall men inte sätta dropp i hemmen.
Vi har inget att säga till om när hemsituationen är ohållbar. Det är kommunens bistånds bedömare som beslutar om
annat boende eller korttidsplats. Så förlåt oss, all akutpersonal, att vi skickar dessa multisjuka äldre herrar och damer
till er oftare än vad som behövs. Ge oss en mobil doktor och
vi ska bättra oss. Jag känner mig ibland som den demente
mannen som jag nyligen tog blodtryck på. På frågan om han
brukar ligga högt eller lågt svarade han: ” Nä, jag brukar ligga
platt”. Vänder sig till sin hustru och frågar ”Visst är det så?
Visst ligger jag platt i sängen?”.
Klockan har hunnit bli 21, en vanlig kväll i den kommunala
hemsjukvården… Dags att rapportera till nattsjuksköterskan och gå hem.
Ylva Wendle Sundbom
Annons
Annons
REPORTAGE
Mitt nya liv
– tankar efter en levertransplantation
D
en 16 april 2008 blev jag levertransplanterad efter
att ha varit leversjuk i många år och jag är innerligt
tacksam mot den man som sa ja till att donera sina
organ efter sin död. Hans beslut blev skillnaden mellan liv
och död för mig. Med en ny lever fick jag ett nytt liv.
När jag var mellan 17 och 18 arton år använde jag narkotika en kort period och smittades av hepatit B och blev
inlagd på infektionskliniken på USÖ. Hepatiten läkte ut
och jag slutade efter det helt med droger. Jag träffade det
som sedan blev min hustru, vi gifte oss, fick barn och slog
oss ner i Hallsberg. Jag tog tjänstledigt från arbetet på verkstad, läste på Komvux och började 1978 utbilda mig till sjuksköterska. Jag ville bli blodgivare men när jag testades upptäckte man ett virus i min lever som man kallade Non A
non B (varken A eller B), vilket senare fick namnet Hepatit
C. Jag har i långa perioder behandlats med Interferon och
under behandlingen varit virusfri. När jag slutat med Interferon så har man alltid efter ett tag hittat viruset i mitt blod
igen. Jag har under alla år gått på regelbundna kontroller för
att ha koll på levervärdena.
Här sitter Kent och väntar på sjuktransporten till Huddinge för transplantationen
och har det då 4 dagar gamla barnbarnet Hugo i famnen. Det andra barnbarnet
Tilda som snart är 2 år sitter vid bordet och ritar.
Jag blev helnykterist och vi fick 2 barn som nu är vuxna.
Mådde ganska bra, tränade löpning och sprang bland annat
flera maratonlopp men levern blev lite sämre hela tiden. Det
var ett smygande förlopp, en trötthet som jag vande mig vid
när kroppen försökte kompensera leverns allt sämre funktion.
2003 tyckte min läkare att jag skulle göra en transplantationsutredning. Hon visste att försämringen skulle fortsätta,
att det som pågick i min kropp så småningom skulle leda
till döden om jag inte blev av med viruset eller blev levertransplanterad.
Det var en konstig känsla eftersom jag förutom tröttheten var frisk, jobbade och tränade.
Utredningen avslutades 5:e dagen med en transplantationskonferens där läkarna och jag kom fram till att jag trots
allt var ”för frisk”. Däremot så bestämde vi att jag skulle göra
ett nytt försök med Interferonbehandling med ett nytt Interferon i långtidsbehandling men i lägre dos när viruset inte
gick att påvisa längre. Även denna gång så dök viruset upp
efter avslutad behandling, även om det tog lite längre tid.
Efter ytterligare ett par år så accelerade försämringen och
tröttheten blev värre, förlamande, och omöjlig att vila bort.
Inte ens semestern kunde råda bot på den. Efter sommaren 2007 insåg jag att det här inte gick längre. Nu bad jag
om att bli uppsatt på väntelistan för en levertransplantation.
Jag trodde att den gamla utredningen fortfarande gällde
men eftersom det hade gått några år måste den göras om.
Utredningen drog ut på tiden eftersom de nu hittade en
liten förändring på mitt hjärta som läkarna ansåg måste
undersökas mer så att jag inte hade haft en liten ”tyst”
infarkt. Tiden rann i väg och med den mina krafter. Jag
blev allt svagare. När jag väl hamnade på listan var jag ganska
dålig och skulle inte klara mig någon längre tid utan en ny
lever. Min yngsta son erbjöd sig då att donera en del av sin
lever till mig och blev medicinskt godkänd för detta. Han
var en ”sista utväg”, om det skulle bli akut risk för mitt liv.
Min äldsta son skulle bli pappa för andra gången så han
var aldrig aktuell. Trots att jag var rörd och glad över sonen
Johans erbjudande så kändes den lösningen inte bra, jag ville
inte att han skulle behöva gå igenom en så stor och allvarlig operation.
Väntan var värst, den pågick dygnet runt. Väntetiden för
en ny lever till mig beräknades då till minst fyra-fem månader. Både jag och min hustru blev informerad att vi dygnet
runt måste vara beredda. Om och när en koordinator ringde
och meddelade att de hade en passande lever till mig så
skulle vi inom en timme bli upphämtade av en sjukbil och
bege oss mot Huddinge sjukhus i Stockholm.
Väskan packad, alltid med en laddad telefon, aldrig mer
än 5 mil hemifrån.
H älsan i C entrum 1 • 12 27
REPORTAGE
Jag mådde allt sämre, fick en smärtsam infektion och
måste tappas på vätska från buken och tillbringade cirka en
vecka på sjukhus strax före jul. Läkarna tycke nu vid utskrivningen att jag var så skör att jag borde sluta med Interferon.
Men det ville inte jag, för jag visste att om viruset fanns vid
transplantationen så skulle det föras över till den nya levern.
Efter långa diskussioner så fick jag fortsätta med Interferon i lägre dos men skulle då vara helt sjukskriven fram till
transplantationen. När julhelgerna var slut så blev det allt
tyngre att bara vara hemma och vänta på att telefonen skulle
ringa. I februari så kände jag att jag inte stod ut längre. Pratade med min chef och började arbeta två timmar varje dag.
Cyklade till arbetet fram och tillbaka vilket blev nästan fem
kilometer varje dag.
Det ringde klockan 22.45 en kväll i mars 2008.
Vi var förväntansfulla, lite rädda, men mest lättade och
med en känsla av ”äntligen”, när vi mitt i natten satt i sjukbilen på väg till Huddinge. Inskrivning mitt i natten, blodprover, lungröntgen och laddning inför det som väntade.
Det skulle dröja ett par timmar för min påtänkta nya lever
fanns på ett sjukhus långt från Stockholm. Det var överfullt
på transplantationsavdelningen så jag fick ligga på en brits
och vila så gott det gick. Sedan fick vi besked om att den
uttagna levern inte höll måttet för transplantation.
Det blev en tung resa tillbaka till Hallsberg.
När vi kom hem satt vi vid köksbordet och bara tittade
på varandra.
Den 11 april föddes vårt andra barnbarn. Några dagar senare
är datumet som jag kallar för början på mitt nya liv.
Den 15 april kl 17.45 ringde organkoordinatorn och sa att
det fanns en lever som de trodde skulle passa till mig.
Vi ringde våra barn som kom. Max hela familj kom och
jag satt med Hugo som då var fyra dagar gammal i mitt knä
och väntade. Men något gick fel, sjuktransporten dröjde,
dyrbara minuter tickade, jag vankade rastlöst, spanade efter
bilen, ringde till koordinatorn. Det visade det sig att sjuktransporten var felbeställd och det kunde inte komma någon
bil förrän omkring kl 20.00 och samtidigt så hörde hon med
transplantationskirurgen om vi då skulle hinna.
”Hinner vi? – Inte en gång till! – Det orkar jag inte!”
Det tog inte många sekunder innan jag förstod att han
svarade att vi skulle hinna, men det hann nästan svartna runt
mig innan jag förstod.
Sedan var det full fart, varken rädsla eller förväntan. Vi
tänkte mer att det får gå som det går.
Det gick bra. Som på räls, även om levern var lite trögstartad. Därför fick jag stanna längre än normalt på intensiven och stannade på Huddinge sjukhus till den 13 juni. Den
första tiden hallucinerade jag på grund av de höga kortisondoserna och var övertygad om att det fanns en häst som
hette Therese på avdelningen, som också var transplanterad.
Något som jag tillsammans med mina anhöriga och vänner
idag kan skratta gott åt. Jag till och med presenterade hästen
för mina anhöriga och vänner som hälsade på.
28
H älsan i C entrum 1 • 12 Kent dag 10 eller 11 efter transplantationen.
Det har nu snart gått fyra år sedan jag började mitt nya liv
och har en lång rehabilitering bakom mig. Det tog 11 månader innan jag var fullt återställd och kunde arbeta heltid igen.
Jag är mer infektionskänslig på grund av immunsupressionen
som jag måste äta resten av livet med biverkningar som följd.
Men jag mår kanonbra, jobbar heltid, tränar 4 – 5 gånger i
veckan. Växlar mellan gymnastikövningar, styrketräning och
kondition. Njuter av livet och av att umgås med vänner, våra
vuxna barn samt barnbarnen som vi också ofta har hand om
då båda föräldrarna arbetar heltid.
Jag är inte nyfiken på vem det var som gjorde mitt nya
liv möjligt, som en gång tog beslutet att donera sina organ
efter sin död. Han var i min ålder, det är vad jag vet, och jag
är djupt tacksam över hans beslut.
Kent Klarvik,
Distriktssköterska, Hallsbergs kommun
FAKTA
Vidareutbildad till distriktssköterska sedan 1985, med förskrivningsrätt sedan 1995. Arbetar i Hallsbergs kommun, område
Norr, som distriktssköterska.
Bor: Bor i villa i Hallsberg.
Familj: Gift med Monica sedan många år. Vi har 2 vuxna söner
och 2 fina barnbarn som är snart 4 och 5 ½ år gamla.
STUDIE
Patientutbildning och egenvårdsundervisning på
astma/KOL-mottagning ger minskade symtom
av andfåddhet hos patienter med KOL
P
å Jakobsgårdarnas vårdcentral
i Borlänge fanns ingen astma/
KOL-mottagning under några
år. Alla patienter med frågeställningen
astma eller KOL remitterades vidare
för utredning och det blev i längden
ohållbart både för patienterna och för
vårdcentralen. Patienterna ville ha hjälp
med sina besvär på vårdcentralen utan
att behöva uppsöka sjukhuset i Falun,
och sjukhuset i Falun började neka att
ta emot patienter på remiss från vårdcentralen då frågeställningen oftast var
på en vårdnivå som borde skötas på
vårdcentralen. Det kom riktlinjer som
sa att varje vårdcentral i Dalarna skulle
ha en astma/KOL-mottagning för
att erbjuda befolkningen vård på lika
villkor. En fungerande astma/KOLmottagning hade funnits tidigare på
vårdcentralen, men på grund av personalomsättning och andra oklara orsaker
så lades den ned. Ledningen efterlyste
någon disktriktsköterska med intresse
för astma/KOL som åter ville starta
upp verksamheten och så i augusti
2008 återuppstod astma/KOL-mottagningen igen på vårdcentralen i liten
skala. Till att börja med var mottagningen öppen en eftermiddag i veckan
för att sedan utökas successivt. Idag är
mottagningen cirka 80 % av en heltidstjänst och två distriktssköterskor
delar på arbetet på astma/KOL-mottagningen. Dessutom har det tillkommit en distriktssköterska som arbetar
med rökavvänjning i grupp cirka fyra
timmar i veckan.
Vi som arbetade på mottagningen
upplevde att våra patienter uttryckte
att det upplevde sig bättre i sin KOLsjukdom efter att fått patientutbildning
och egenvårdsundervisning på astma/
KOL-mottagningen oavsett medicinering.
Sammanfattning av studien
Syftet med studien var att jämföra skattade symtom hos personer med KOL
före och efter besök hos astma/KOL sjuksköterskan.
Metoden var en enkätstudie, med symtomskattningsformulär. Designen var
en kvantitativ interventionsstudie, där symtomen mättes före och efter besök
hos astma/KOL sjuksköterskan, i syfte att kvalitetssäkra och utveckla astma/
KOL mottagningen på vårdcentralen.
Resultatet i studien visade att symtomen vid andfåddhet hos personerna
med KOL minskade signifikant efter besöket hos astma/KOL sjuksköterskan. Symtomen nedstämdhet/depression, muskeltrötthet och sömnbesvär
hade minskat och låg nära signifikansgränsen, men var inte signifikant.
Konklusionen var att patientutbildning med egenvårdsundervisning på
astma/KOL mottagning ger minskade symtom av andfåddhet hos personer med KOL.
Studien finns att få i sin helhet av författarna.
Då började vi undersöka om det fanns
någon litteratur eller några studier
som visade på förbättringar hos personer med astma/KOL efter besök på
sjuksköterskeledda astma/KOL-mottagningar. Vi sökte och hittade några
svenska studier som visade att personer med KOL fick minskade exacerbationer om de kom till sjuksköterskeledd astma/KOL-mottagning på
vårdcentral, och det fanns även studier som visade att vissa symtom orsakade av KOL minskade hos patienter
behandlats på astma/KOL-mottagning. Detta stödde den teori vi hade
om att patienterna upplevde en förbättring i sin sjukdom efter besöket på vår
astma/KOL-mottagning. Vi började
fundera på att vetenskapligt undersöka
om det förhöll sig så att patienterna
upplevde en förbättring efter besöket
hos oss, som ett steg i att kvalitetssäkra
och utveckla arbetet som vi utförde
på mottagningen. Upplevde även våra
patienter med KOL en påvisbar förbättring i sin sjukdom efter besöket hos
oss, så som studierna visade?
Ungefär samtidigt startade en utbildning i Astma, allergi och KOL hos
barn och vuxna, 30 högskolepoäng,
avancerad-nivå, på Högskolan Dalarna.
Vi började båda astma/KOL-sjuksköterskor på denna utbildning som pågick
under två år och avslutades i januari
2012. Inom ramen för denna utbildning så skulle vi studenter göra ett 7,5
poängs examensarbete och då bestämde
vi snabbt att vi skulle ett kvalitets och
utvecklingsarbete på vår arbetsplats.
Studien
Studien avgränsades till personer med
KOL som aldrig tidigare träffat någon
astma/KOL-sjuksköterska på vårdcentralen. För att påvisa förbättring i
KOL-sjukdomen så valde vi ut symtom
som KOL-patienter kan uppleva enligt
evidensbaserad litteratur. Symtomen
H älsan i C entrum 1 • 12 29
STUDIE
ökad produktion av slem/hosta, andfåddhet/andnöd/dyspné, återkommande luftvägsinfektioner, undernäring
och viktnedgång, osteoporos, försämrad kondition, muskeltrötthet, trötthet/nedstämdhet/depression, sömnbesvär, social isolering och besvär med
inkontinens valdes att ingå i studien.
Utifrån dessa symtom utformades ett
eget symtomskattningsformulär, eftersom vi inte hittade något vi tyckte passade syftet med vår studie. Formuläret
bestod av symtom som skulle skattas av
patienten själv enligt fyra nivåer, inga
besvär, små besvär, måttliga besvär,
stora besvär. Symtomskattningsformuläret utgick från ett befintligt symtomskattningsformulär och ändrades för att
passa våra KOL-patienter. Patienterna
fick fylla i formuläret innan första besöket på astma/KOL-mottagningen, och
innan de kom på återbesök för uppföljning på astma/KOL-mottagningen
efter cirka tre månader. Symtomskattningen som patienterna utförde mätte
alltså effekten av patienternas symtomminskning efter det första besöket hos
astma/KOL-sjuksköterskan på mottagningen.
För att behandlingen på astma/
KOL-mottagningen skulle bli så lika
som möjligt för patienterna, så utformade vi en mall för vad ett nybesök på
vår mottagning skulle innehålla för typ
av patientutbildning och egenvårdsundervisning.
Resultat
Resultatet i studien visade att symtomen vid andfåddhet minskade signifikant. Symtomen nedstämdhet/depression, muskeltrötthet och sömnbesvär
hade minskat och låg nära signifikansgränsen, men var inte signifikant.
22 personer fullföljde studien, 10
kvinnor och 12 män. Åldern på dessa
var mellan 56 – 87 och alla hade KOL
enligt spirometrin. Graden av KOL
varierade men de flesta hade KOL stadium 2. Symtomen i skattningsformuläret var framtagna enligt evidensbaserad litteratur inom ämnet och var
konstruerad efter ett befintligt validerat
30
H älsan i C entrum 1 • 12 Figur 1 visar en ond cirkel av sekundärsymtom hos personer med KOL som kan orsakas av
kardinalsymtomet andfåddhet.
symtomskattningsformulär. Det var ett
bra instrument att skatta symtom hos
patienter med KOL men det kan vidareutvecklas och bli ännu bättre.
Dyspné definieras ofta som andfåddhet eller andnöd i litteraturen,
en känsla av försvårad eller tung andning. Kardinalsymtomet vid KOL är
ansträngningsutlöst dyspné och vanligen det symtom som patienterna söker
vård för, första gången. Enligt studier
utförda på området så är dyspné det
dominerande symtomet vid KOL och
direkt korrelerat till sjukdomens svårighetsgrad. Dyspne är det symtom
som har störst påverkan på livskvalitet hos personer med KOL. Andfåddheten innebär ofta en ond cirkel som
leder till ångest, orörlighet social isolering, depression med mera.
Studien visar att arbetssättet på vår
astma/KOL-mottagning gör att
patienterna symtom minskas eller
lindras. Genom att mäta om patienterna får färre symtom eller om symtomen förbättras efter besöken på astma/
KOL-mottagningenfår vi ett mått på
om patienterna har någon nytta av den
kunskap och egenvårdsundervisning
de får på astma/KOL-mottagningen.
Genom ökad kunskap om sin sjukdom
får patienten bättre sjukdomskontroll
och kan hantera sin sjukdom och dess
symtom bättre och uppnår därmed en
ökad livskvalitet.
Framtiden
Distriktssköterskans arbete håller återigen på att förändras och fler och fler
av oss har egna specialistmottagningar.
STUDIE
Mer omvårdnadsforskning på området sjuksköterskeledda specialistmottagningar behövs för att vetenskapligt
visa vad vi sjuksköterskor uppnår på
våra mottagningar. Författarna till den
här studien har planer på att genomföra denna studie ännu en gång, med
ett förändrat och förbättrat symtomskattningsformulär. Därefter kan man
tänka sig att utöka studien med en jämförande grupp som får gruppundervisning istället för individuellt anpassad
patientundervisning för att se hur symtomen förändras då. Detta kan bli en
spännande fortsättning på studien då
gruppundervisning som behandlingsmodell är mycket kostnadseffektivt, och
därför förordas av arbetsgivarna idag.
Evidens finns inom diabetesvården att
patienterna som får gruppundervisning
uppnår bättre behandlingskontroll mätt
i HbA1c, jämfört mot kontrollgruppen som endast fått klassisk individuell egenvårdsundervisning. Detta resultat borde rimligtvis även gälla andra
liknade multifaktoriella sjukdomstillstånd som exempelvis KOL. Undervisningen måste för att den ska ge effekt
i grupp ledas av kunniga och pedagogiska ledare, och vilka passar bäst där
om inte vi distriktssköterskor.
FAKTA
KOL= Kroniskt Obstruktiv Lungsjukdom.
Den dominerande orsaken till KOL är rökning och det viktigaste enskilda faktorn för
att minska symtomen är rökstopp . Man räknar med att det finns upp till 700 000 personer som idag har sjukdomen i Sverige. Årligen insjuknar 15 av 1000 rökare, och 2
av 1000 ickerökare. 2300 personer dör av KOL varje år. Samhället betalar 9 miljarder
kronor per år för KOL. WHO räknar med att 2020 kommer KOL att vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen.
KOL är ett sammanfattande begrepp på sjukdomstillstånd som engagerar såväl stora
som små luftvägar. KOL är en inflammatorisk sjukdom där inflammationen kombineras med strukturella lungförändringar i lungvävnaden. KOL är ett samlingsbegrepp
som inkluderar tre tillstånd: Kronisk bronkit, kronisk bronkiolit och emfysem. KOL
är en systemsjukdom som påverkar hela kroppen med många relaterade symtom
som; ökad produktion av slem/hosta, andfåddhet/andnöd/dyspné, återkommande
luftvägsinfektioner, undernäring och viktnedgång, osteoporos, försämrad kondition,
muskeltrötthet, trötthet/nedstämdhet/depression, sömnbesvär, social isolering och
besvär med inkontinens.
Elisabeth Gramotkow
Distriktssköterska,
astma/KOL-sjuksköterska
[email protected]
Karolina Estman
Distriktssköterska,
astma/KOL-sjuksköterska
[email protected]
Handledare:
Eva Österlund Efraimsson
Karin Hoffling
Elisabeth Gramotkow och Karolina Estman.
H älsan i C entrum 1 • 12 31
Annons
TEMA ÄLDRE
Äldres hälsa
S
om äldre betecknas de personer som har passerat den
officiella pensionsåldern, 65 år. Över 17 procent av Sveriges befolkning, eller ungefär 1,6 miljoner människor
är 65 år eller äldre och de uppvisar funktionellt och hälsomässigt stor variation. Världshälsoorganisationen (WHO)
delar upp den äldre befolkningen i ”yngre” äldre (65-79) och
”äldre” äldre (80 år och uppåt). Bland ”äldre” äldre är åldersförändringar samt åldersrelaterade sjukdomar mer genomgående och uttalade, behovet av stöd och hjälp större. Fram
till 2050 förväntas andelen invånare över 65 år i befolkningen
öka från dagens cirka 17 procent till cirka 25 procent. Antalet
personer över 85 år förväntas öka med 50 procent de kommande 20 åren och förväntas ha fördubblats till 2050. Den
demografiska utvecklingen kommer att påverka den ekonomiska och sociala utvecklingen, välfärden och hälso- och
sjukvården och omsorgen samt den enskilda människans
välbefinnande.
Äldreåret 2012 i EU
På regeringens hemsida kan vi läsa att år 2012 är utsett till
Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationer (Äldreåret). Den svenska regeringen och myndigheter kommer att genomföra olika insatser under temaåret.
Målsättningen med Äldreåret är att underlätta skapandet av
en kultur för aktivt åldrande, som grundar sig på ett samhälle för alla åldrar. Äldreåret syftar till att öka medvetenheten om att äldre människors insatser är en samhällsinvestering och en tillgång för den enskilda människan, man vill
också öka kunskapen om aktiviteter och insatser som främjar ett aktivt åldrande.
Fem prioriterade områden för ett aktivt åldrande
Temaåret ger möjligheter för dig som arbetar inom ideellaoch idéburna organisationer, privata företag, kommuner och
landsting och myndigheter samt universitet och högskolor
att uppmärksamma olika faktorer inom de fem prioriterade
områdena för ett aktivt åldrande:
• Värdighet, självbestämmande och inflytande
• Deltagande i arbetslivet
• Deltagande i samhällslivet
• Hälsofrämjande aktiviteter
• Självständigt boende och boendemiljöer
Istället för att fokusera på funktionsnedsättningar och oförmåga i diskussioner om äldre, bör betoningen ligga på möjligheter och förmåga. Det är omgivningen som ska anpassas efter den äldre och inte den äldre som ska begränsas på
grund av sin omgivning. Möjligheten till ett aktivt åldrande
handlar därför om ett samspel mellan samhälle och individ
och mellan rättigheter och stödinsatser (Regeringen, 2011).
De äldres andel i befolkningen har ökat i mer än ett sekel
och beräknas fortsätta att öka. De vanligaste dödsorsakerna
bland äldre är hjärt- och kärlsjukdomar och cancer. Besvär
med ängslan och oro samt sömnbesvär är vanligt förekommande. Bland de allra äldsta, 85 år och äldre, rapporterar var
tredje kvinna och närmare var femte man att de besväras av
ängslan, oro eller ångest. En fjärdedel av alla självmord begås
av personer över 65 år. Efter 80 års ålder blir det snabbt vanligare att man får svårt att sköta sin personliga omvårdnad,
och i åldrarna 85 år och däröver behöver närmare hälften av
kvinnorna och drygt en tredjedel av männen hjälp med den
personliga omvårdnaden. I Sverige beräknas 142 000 personer lida av en demenssjukdom.
Antalet personer med många samtidiga sjukdomar (multisjuklighet) blir allt fler. Enligt socialstyrelsen är vården och
omsorgen i många avseenden inte anpassad för att möta de
mest sjuka äldres behov. Socialstyrelsen har identifierat brister såsom bristfällig läkemedelsbehandling, samordningsproblem mellan och inom regioner/landsting och kommuner. Man ser också att primärvården inte tar tillräckligt med
ansvar för gruppen och att deras roll är otydlig. Det finns
även kompetens- och kvalitetsbrister. Allt fler äldre bor kvar
i eget boende högt upp i åldrarna, vilket inte enbart beror
på ett mindre behov av vård och omsorg. Antalet platser i
särskilda boenden har minskat kraftigt och motsvarar i dag
inte antalet behövande även antal platser i slutenvården har
blivit färre (Socialstyrelsen, 2009).
Hemsjukvård
Hemsjukvård är således en växande verksamhet. Alltfler
kvalificerade hälso- och sjukvårdsinsatser utförs i den primärvårdsanslutna hemsjukvården. Denna utveckling av
hemsjukvården ställer krav på att personal finns tillgänglig dygnet runt. För att upprätthålla kraven på god kvalitet
och hög patientsäkerhet dygnet runt, måste tillgängligheten till både läkare och sjuksköterskor förbättras. Delegeringar av hälso- och sjukvårdsuppgifter förekommer ofta i
den primärvårdsanslutna hemsjukvården. I en undersökning
gjord av socialstyrelsen (2008) har man påvisat att en sjuksköterska i många fall har ansvar för så många delegeringar
att förfarandet strider mot Socialstyrelsens delegeringsföreskrift. Patienten har rätt att förvänta sig ett tryggt och säkert
omhändertagande. Oavsett om patienten får sin vård i den
slutna vården, i den primärvårdsanslutna hemsjukvården i
ordinärt eller särskilt boende, i den specialiserade hemsjukvården eller får insats i socialtjänsten så har patienten rätt till
en vård som samverkar och som utgår från patientens behov
(Socialstyrelsen, 2008).
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 12 33
TEMA ÄLDRE
Nutritionsscreening
och tidig insats för att motverka
undernäring hos äldre
Ett samarbetsprojekt mellan Geriatrik Sahlgrenska Universitetssjukhuset och
Primärvård Centrum Göteborg finansierat med stimulansmedel från Socialstyrelsen.
V
i vet i dag att näringsproblem är vanligt bland äldre,
särskilt hos äldre multisjuka personer. Undernäring
medför ökad risk för komplikationer och nedsatt välbefinnande samt högre samhällskostnader
Identifiering av riskpatienter i tidigt stadium är viktigt
då det är lättare att förebygga undernäring än att behandla.
Studier visar att cirka 75 % av gruppen multisjuka äldre är i
riskzonen för att utveckla undernäring.
Den första kontakten med vården för den äldre patienten
sker oftast inom primärvården och där saknas ofta rutin för
nutritionsscreening. Screening och vid behov snabbt insatta
nutritionsåtgärder är en viktig del i nutritionsomhändertagandet av patienten med målsättning att bibehålla funktionsförmåga, gott allmäntillstånd och bra livskvalité.
Vi dietister arbetar inom Geriatrik på Sahlgrenska Universitetssjukhuset Göteborg. Här har nutritionsscreening
med påföljande råd och behandling varit en del i omhändertagandet under lägre tid av våra inneliggande patienter.
Vårt mål med samarbetsprojektet har varit att skapa rutiner för nutritionsomhändertagande av patienter 75 år och
äldre i primärvården.
Arbetsmetod
Fyra vårdcentraler inom Primärvården Centrum har deltagit i samarbetsprojektet.
Äldresjuksköterskan/distriktssköterskan på respektive
vårdcentral har screenat med hjälp av tre frågor gällande
ofrivillig viktnedgång, ätsvårigheter och undernäring utifrån
BMI. Sahlgrenska screeningsformulär och numera också
SKL:s rekommenderade screeningsformulär har använts.
De flesta screeningarna har skett i samband med hembesök.
En första bedömning utifrån svar på de tre frågorna har
gjorts av distriktssköterskan. Åtgärdsplan i form av en guide
för vägledning, råd och nutritionsbehandling har använts.
Patienten kan här således i tidigt skede bli uppmärksammad på att han/hon börjat gå ned i vikt och då få råd, stöd
och motivation kring sin matsituation.
34
H älsan i C entrum 1 • 12 Dietist Monica Carlsson, distriktssköterska Elisabeth Friederici, distriktssköterska Christina Hultqvist. Sittande från vänster: Dietist Birgitta Frones,
distriktssköterska Kristina Kjellström och Kristina Julin.
Infälld bild, distriktssköterska Eva Danieli.
Då större problem uppmärksammats kring patientens
matsituation och vid uttalad undernäring har distriktssköterskan kopplat in oss dietister. Dietisten har därefter gjort
hembesök för att utreda orsakerna till nutritionsproblemen.
Personliga kostråd har därefter utformats med hänsyn till
patientens egna resurser, sociala situation och fysiska förmåga. I många fall, med patientens godkännande, har hemtjänst och anhöriga involverats.
Resultat från samarbetsprojektet under 2011.
276 patienter har nutritionsscreenats på de fyra vårdcentralerna under året. Vi fann att 149 patienter (54 %) av de
screenade var i riskzonen att utveckla undernäring. 33 % av
de patienter som bedömts vara i riskzonen har kostbehandlats av oss dietister via hembesök eller telefonkontakt.
Viktuppföljning har gjorts på 50 patienter (34 %) av riskpatienterna och 67 % av dessa visar på en viktuppgång eller
viktstabilitet. En slutsats av detta resultat tyder på att en
tidig insats kan motverka undernäring.
TEMA ÄLDRE
Tips på vägledning och riktlinjer samt referenser
Näring aktuell fokus inom vården
Socialstyrelsen har givit ut en vägledning för hur problemet
med undernäring inom sjukvården ska förebyggas.
Mer än var fjärde kroniskt sjuk i Sverige lider av undernäring, bland äldre kroniskt sjuka är närmare hälften undernärda. Socialstyrelsen ger nu ut vägledning till hälso- och
sjukvården om hur sjukdomsrelaterad undernäring ska förebyggas och behandlas, Näring för god vård och omsorg.
Det kommer också en föreskrift som ska garantera patienter
en säker vård av hög kvalitet, där vårdgivaren blir ansvarig att
tidigt hitta de undernärda patienterna, eller dem som löper
risk för undernäring, och att åtgärda problemet.
www.socialstyrelen.se/publikationer
En broschyr om nationell för ökad patientsäkerhet, utgiven
av SKL om Undernäring:
Undernäring - åtgärder för att förebygga
www.skl.se/publikationer
Vid pennan
Dietist Monica Carlsson
Dietist Birgitta Frones
H älsan i C entrum 1 • 12 35
TEMA ÄLDRE
Vi frågar pensionärer på vårdcentral:
Vad gör din distriktssköterska?
Ulla 91 år: ”Hon pysslar om mig, jag har ingen annan som
kan göra det för mig, hon gör allt och det är trevligt att
komma ner till henne.”
Sune 79 år : ”Hon är alltid tillgänglig, jag ringde idag och
fick komma på en gång.”
Annons
36
H älsan i C entrum 1 • 12 PRIMUS
PRIMUS
– Primärvårdspatient ut från sjukhus
”När jag såg hur patienterna hamnar mellan stolarna
bestämde jag mig för att göra något åt det.”
Det säger Lena Arvidsson, Distriktssköterska/Projektledare i Göteborg.
I Hälsan i Centrum nr 3/2011 presenterades den nationella strokekampanjen
som ska rädda liv. Här kommer Göteborgsmodellen om samverkan.
J
ag arbetar idag med samverkansfrågor både lokalt och
regionalt gällande samordnad vårdplanering och ITtjänsten KLARA SVPL i Västra Götaland på uppdrag av
den offentliga primärvården i Göteborg och Södra Bohuslän. Jag har också ett uppdrag att vara processtödjare i ett
större projekt i Göteborg, In- och utskrivningsklar patient
– Vårdkedjan för de mest sjuka äldre.
I arbetet som distriktssköterska på en vårdcentral i Göteborg mötte jag ofta patienter med frågor som: Vart ska jag
gå? Är det någon som kommer att kontakta mig?
Vad sa de på sjukhuset? Jag kan inte läsa detta? osv.
Dessa patienter som ofta var äldre fanns i mitt undermedvetna när jag träffade Kerstin Dudas som då arbetade som
utvecklingsledare på Östra sjukhuset i Göteborg (idag arbetar hon som forskare inom Göteborgs universitet). Vi började ett samarbete kring utskrivningsklara patienter och studerade bland annat journaler för att se hur framförallt den
äldre patientens vårdprocess såg ut.
Patienter som är i behov av primärvårdsinsats identifieras och åtgärdas inte optimalt i dagsläget inom Göteborg. Den enskilda patientens vårdtillfälle tenderar att bli
allt kortare inom akutsjukvården med målet om en ökad
effektivitet i verksamheterna. Vård, behandling och omvårdnad har kanske inte påverkats av de allt kortare vårdtiderna
men däremot saknas kunskap, insikt och förståelse för den
enskilda patientens fortsatta vårdbehov efter utskrivning
från akutsjukhuset i de fall då inte samordnad vårdplanering
har varit aktuell. Vilka bakomliggande orsaker avgör om personal inte uppmärksammar sambandet av det fortsatta vårdoch omvårdnadsbehovet? Vi kan endast spekulera i vad orsakerna kan vara, korta vårdtider, stress och snabba flöden, där
det personcentrerade behovet inte ges utrymme i tillräckligt
hög grad. Genom att identifiera personer med behov av primärvårdsinsats synliggörs eventuellt fortsatt vårdbehov på
rätt nivå i ett tidigt stadium i vårdprocessen.
Resultatet av mitt och Kerstins samarbete, i form av
ett utvecklingsarbete, i samverkan mellan Primärvården
Hisingen och Östra sjukhuset medicin-geriatrik-akuten,
med start 2009, utmynnade i en omvårdnadsmodell som
fick namnet PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus. PRIMUS-modell är en vidareutveckling av närsjukvård i samverkan med fokus på utskrivningsklar patient och
den blir aktuell utanför betalningsansvar, då ingen samordnad vårdplanering sker.
En bra vård- och omsorgsplanering är en planering där
alla medverkande utgår från patientens behov och resurser.
Personcentrerad vård innebär ett partnerskap mellan patient
och vårdgivare och där patienten aktivt medverkar vid vårdplaneringeni ett tidigt skede, vilket underlättar informationsöverföringen mellan olika vårdgivare i vårdprocesser som
därmed ger patienten bättre förutsättningar under vårdtiden, vid och efter hemgång.
• Vård på rätt vårdnivå
• Förebygga onödig väntan, otrygghet och lidande
• Erbjuda en obruten vårdprocess
• Erbjuda hjälp eller uppföljning
från primärvården ex. inkontinenshjälpmedel, primär-/sekundärprevention mm.
• Förhindra återinläggningar
PRIMUS – primärvårdspatient ut från sjukhus – är en
omvårdnadsmodell med ett nytt personcentrerat angreppssätt för sjuksköterskor. Syftet är att genom partnerskap identifiera och säkerställa patientens fortsatta omvårdnadsbehov och därmed informationsöverföringen till primärvården.
H älsan i C entrum 1 • 12 37
PRIMUS
Överföringen sker genom att en PRIMUS-remiss skrivs av
en sjuksköterska tillsammans med patient/anhörig på sjukhuset och sänds därefter till mottagande sjuksköterska på
vårdcentralen där patienten är listad. Denna Primus-remissen är något modifierad för just detta projekt. Patient och
närstående får information om att de efter hemkomsten
kommer att bli kontaktade av distriktssköterska/sjuksköterska från vårdcentralen. Remissen har en frågeställning
ur ett omvårdnadsperspektiv och innehåller inte medicinsk
uppföljning eller akuta åtgärder.
Idag 2012 fortsätter PRIMUS modellen att spridas och finns
nu mellan sjukhus och primärvård i flera stadsdelar i Göteborg och även Göteborgs Universitet har modellen med i
ett flertal studier.
Viktigt att poängtera är att allt arbete som utförs i de
olika patientprocesserna som involverar såväl sjukhus, primärvård eller kommun görs tillsammans, det är inget arbete
som görs på egen hand. Samverkan och kommunikation är
ett måste för att patienten ska kunna känna tillit och trygghet till vården.
Lena Arvidsson
Vi frågar barnen
Vad gör en
pensionär?
38
H älsan i C entrum 1 • 12 ”Går runt på stan och ibland
går de och fikar”
Ella 8 år
”Tittar på TV och sover.”
Oscar 6 år
”Läser tidningen och går på
promenad.”
Wilma 7 år
PRIMUS
Strokeprojektet på Hisingen i Göteborg
PRIMUS – Primärvårdspatient ut från sjukhus
2010 påbörjade jag en utbildning ”Kvalitetsinriktad verksamhetsutveckling 30p” som är klar
våren 2012. Inom ramen för denna utbildning
ska ett projekt genomföras. Eftersom jag tidigare gått 15p stroke och varit involverad i arbetet kring bland annat utbildningar i strokenålen
på Hisingen fick jag uppdraget från styrgruppen
stroke (består av representanter från sjukhus, primärvård och kommun) på Hisingen att genomföra mitt projekt där.
Syftet är att synliggöra de boende på Hisingen, oavsett
ålder, som får diagnosen stroke/TIA. Detta för att primärvården ska kunna erbjuda dem trygghet, tillit och fortsatt
uppföljning enligt de Nationella riktlinjerna.
O
Vad förväntas då primärvården göra:
PRIMUS-remiss kommer till vårdcentralen där den aktuella patienten är listad tillsammans med en omvårdnads
epikris. Därefter skickas ett remissvar tillbaka till avsändaren att remissen är mottagen. En folder med information om
vem som är patientens/anhörigs kontaktperson på vårdcentralen och telefonnummer skickas hem till patienten. Telefonkontakt kommer att tas 2 veckor efter utskrivning och
därefter insatser efter behov. Läkaruppföljning kommer att
ske efter 6 månader och 1 år. Vissa mättal som är satta följs
därefter upp under 2012.
bruten vårdkedja med patientperspektiv är en förutsättning för att vården ska kunna erbjuda vård på
rätt vårdnivå och ge tillit och trygghet till patient
och närstående.
Varje år får cirka 30 000 svenskar stroke – en sjukdom
som påverkar såväl den som insjuknat som de närstående. På
Hisingen med cirka 135 000 boende drabbas 300 – 400 personer varje år enligt statistik beräknat på hela landet.
Primärvården på Hisingen har i dagsläget haft svårt att
identifiera/synliggöra de drabbade patienterna eftersom det
inte alltid finns en rutin vid informationsöverföring från
sjukhuset.
I projektet förväntas samarbetspartnerna från sjukhusen
att meddela primärvården när en patient skrivs ut. Efter
samtycke från patient/närstående skickas en PRIMUSremiss tillsammans med en omvårdnadsepikris till vårdcentralen där uppföljning kommer att ske. Arbetet har sin
utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för strokevården
Detta förfarande innebär en informationsöverföring för
fortsatt omvårdnadsbehov/uppföljning av Stroke/transitorisk ischemisk attack (TIA) patienter vid utskrivningen från
sjukhuset till primärvården. Involverade är de tre strokeenheterna på Sahlgrenska Universitetssjukhuset/SS/ÖS/MS,
Kungälvs sjukhus och Högsbo sjukhus, avd. 603 och 623.
Överföringen sker genom att en PRIMUS-remiss skrivs av
en sjuksköterska tillsammans med patient/anhörig på sjukhuset och sänds därefter till mottagande sjuksköterska på
vårdcentralen där patienten är listad. Denna PRIMUSremiss är något modifierad för just detta projekt.
Projektet startade 2012 -01-01 och är ett implementerings-
arbete som införs med kontinuerlig uppföljning under ett år.
PRIMUS-modellen kommer att underlätta en tydlig kommunikation av ett fortsatt omvårdnadsbehov mellan akutsjukvården och primärvården i ett tidigt skede av vårdprocessen.
Om ett år kan vi förhoppningsvis presentera ett positivt
resultat.
Lena Arvidsson
FAKTA
Namn: Lena Arvidsson
Ålder: 52
Yrke/befattning: Distriktssköterska/Projektledare/Processtödjare.
Hur länge du har arbetat som DSK: sedan 2006, som sjuksköterska sedan 1986.
Intressen: Vara ute i naturen med träning av våra två Labradorer med bl.a. viltspår m.m. Resor, litteratur.
H älsan i C entrum 1 • 12 39
DSF
SKÅNE
Distriktssköterskeföreningen i Skåne hälsar välkommen till
VÅR- och ÅRSMÖTE
samt föreläsning om Livsstilsmottagning
onsdagen den 28 mars 2012 klockan 18.00
på Hotell Stensson i Eslöv.
En lätt förtäring dukas fram kl.18.00. Därefter, kl. 19.00, öppnas årsmötet. Efter avslutat årsmöte,
följer en föreläsning av distriktssköterskan Gunilla Molvén, som kommer att berätta om sin livsstilsmottagning vilken hon bedriver på Norra Fäladens vårdcentral i Lund.
Kvällen beräknas vara slut ca 21.00.
Kvällens måltid får ni liksom tidigare betala, 100 kronor. Denna summa sätts in på postgiro 632412-3
före årsmötet eller betalas vid ankomsten till mötet.
Icke medlemmar/kollegor är välkomna till ett pris av 150 kr. Inbetalas till postgiro 632412-3 före
årsmötet.
Anmälan är bindande.
Anmälan senast fredagen den 16 mars till dsk Bodil Jönsson
Fax: 0415-251339
e-post: [email protected]
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Styrelsen
Anmälan senast den 16 mars 2012.
Namn: ____________________________________________________________________________
Arbetsplats: _______________________________________________ Tfn: ____________________
Specialkost: _______________________________________________________________________
40
H älsan i C entrum 1 • 12 KONFERENS
Enkla rutiner räddar liv
Sjuksköterskor, kardiologer och internmedicinare samlades när Sanofi bjöd in till
det första samtalet om strukturerat omhändertagande vid förmaksflimmer – en
kronisk sjukdom som drabbar 180 000 svenskar och kostar miljarder. På mötet
talade nationella och internationella experter om nya sätt att arbeta med förmaksflimmerpatienter som har sänkt dödlighet och minskat vårdköer på deras
mottagningar.
A
nställda inom vården såväl som
forskare och andra aktörer har
den 25 november samlats för
konferens i Stockholm på inbjudan av
läkemedelsbolaget Sanofi. Dagens tema
är strukturerat omhändertagande av
patienter med förmaksflimmer.
Tord Juhlin, överläkare vid Skånes
universitetssjukhus inleder mötet med
att berätta om problematiken kring förmaksflimmer, och hur kardiologiska
kliniken på Skånes universitetssjukhus
gjorde en helomvändning när ett strukturerat omhändertagande infördes. När
kliniken sågs över 2004 var förmaksflimmer ett ouppmärksammat område
med snåriga rutiner och långa vårdköer.
– I Malmö prioriterades dessa
patienter lågt och de hamnade ofta hos
oerfarna läkare, säger Tord Juhlin. De
sattes ofta upp för elkonvertering flera
gånger om och snurrade runt i systemet
längre än nödvändigt.
Tord Juhlin och hans kollegor
införde därför ett strukturerat omhändertagande av dessa patienter som
resulterade i ”Malmömodellen” som
den nu kallas. Modellen består av fyra
moment. Det första är remisshantering som följs av ett läkarbesök inom
en månad från remissen. Under besöket
görs en noggrann bedömning av vilken
behandling som är lämplig. Behandlingen utförs och förloppet avslutas
med ett besök hos sköterska inom tre
månader från behandlingen. Det centrala i metoden är ett smidigt flöde
som ska förhindra att patienter fastnar
i systemet och bollas runt mellan olika
utvärderingar. Information och utbildning av patienten spelar också en viktig
roll.
– Ett annat sätt att använda register
på är att se hur mycket vård som har
krävts för patienter med förmaksflimmer under en bestämd tidsperiod, säger
hon och visar nästa bild i presentationen. År 2009 gjordes 55 444 sjukhusinläggningar på grund av kardiovaskulära händelser.
Anneli Ambrings slutsats av under-
Jeroen M. Hendriks, sjuksköterska och doktorand
vid Maastrich University Medical Centre i Holland.
– Innan det första besöket skickar vi
en broschyr till patienten med information om sjukdomen, säger Tord
Juhlin. Om patienten är välinformerad
så vinner vi tid i samband med besöket
och det ger diskussionen en högre nivå
än den skulle haft annars.
Under presentationen visar Tord
Juhlin en uträkning på den arbetstid som läggs på Malmömodellen och
berättar att det nuvarande flödet sparar
cirka 200 läkarbesök per år på sjukhuset.
En dyr sjukdom
6,6 miljarder kronor per år. Det är vad
förmaksflimmer kostar samhället enligt
en Cost of Illness studie som utförts för
år 2007. Kostnaderna inkluderar bland
annat läkemedel, sjukvård, produktionsbortfall och transporter. Anneli
Ambring, hälsoekonom på Nordic
Health Economics, redovisar resultatet
av studien som baseras på bland annat
registeruppgifter.
sökningarna är att patienter med förmaksflimmer är en grupp som kräver
mycket sjukhusvård. Särskilt komplikationer, såsom stroke och hjärtsvikt,
leder till många vårdtillfällen och stort
sjukhusbehov.
– Genom att förhindra komplikationer kan vi spara resurser och lidande
längre fram, säger hon.
Bo Israelsson, divisionschef för specialiserad medicin vid Skånes universitetssjukhus, berättar om utvecklingen
och bakgrunden till de sjuksköterskebaserade mottagningarna i Malmö.
Han understryker att det finns ett stort
gap mellan specialister på sjukhus och
patienten i hemmet. En viktig del i att
överbrygga gapet är enligt honom att
skapa vårdprogram och utbilda specialistsjuksköterskor som kan informera
och hålla kontakt med patienterna.
Piloter lär kirurger att operera
Mötets sista talare är Jeroen M. Hendriks, sjuksköterska och doktorand vid
Maastrich University Medical Centre i
Holland, som genom en studie har visat
att ett strukturerat omhändertagande
av förmaksflimmer leder till mindre
lidande samt färre strokes och dödsfall.
Programmet infördes först på en klinik
för förmaksflimmer vid Maastrich UniH älsan i C entrum 1 • 12 41
KONFERENS
versity Medical Centre och håller nu
på att sprida sig till andra sjukhus i
Holland. Tyngdpunkten i klinikens
omhändertagande är ett noga överlagt val av behandling baserat på varje
individs behov, information om sjukdomen till patienten samt en delegering av ansvaret från läkare till specialutbildade sjuksköterskor. På frågan
om vad som gör klinikens metod mer
effektiv än den gängse behandlingen av
förmaksflimmer svarar han:
– Jag tror att det är det integrerade tillvägagångssättet med sköterskor och läkare, samt att vi följer riktlinjerna för vård av förmaksflimmer i
större utsträckning.
Innan en pilot startar flygplanet ska
denna gå igenom en checklista för att
se att allt är i sin ordning. En patient
och tillika pilot påpekade detta vid
ett besök på kliniken i Holland, vilket
ledde till att en checklista infördes för
operationer av förmaksflimmer. Sedan
dess har kliniken enligt Jeroen M.
Hendriks haft färre komplikationer
under operationerna. Han framhåller
under föredraget vikten av att hålla sig
till uppsatta riktlinjer. Ett av argumenten är studien Euro Heart Survey on
Atrial Fibrillation som utfördes 2004.
Undersökningen visar att riktlinjerna
för behandling av förmaksflimmer inte
efterlevdes särskilt väl vid den tiden
och att detta ökade risken för lidande
och dödsfall hos patienter. Närhet till
riktlinjerna är därför en grundstomme
i det nya programmet.
Efter den sista presentationen tar en
avslutande debatt vid där flera frågor
från publiken luftas. Konferensen är
tänkt att vara den första av många årligen återkommande samtal om förmaksflimmer.
Annons
42
H älsan i C entrum 1 • 12 Referat från Sanofi
Redaktionskommittén
AVHANDLING
Fler får allvarliga pneumokockinfektioner men allt färre dör
Vaccinet som ges till barn som skydd mot svåra
pneumokockinfektioner är inte heltäckande. Det
visar forskning vid Sahlgrenska akademin, som
konstaterar att antalet diagnosticerade fall har
tredubblats de senaste 50 åren.
Varje år dör uppskattningsvis en miljon barn i världen efter
att ha drabbats av pneumokockinfektioner. Värst drabbade
är barn i fattiga länder, men pneumokocker orsakar sjukdomar och lidande i alla åldersgrupper och i alla länder, även
i Sverige.
Det finns i dag två sorters verksamma vaccin: polysackaridvacciner som skyddar mot fler varianter av pneumokocker
men som inte kan ges till barn under två års ålder, samt konjugatvacciner som kan ges till små barn men som skyddar
mot färre typer.
Erik Backhaus, infektionsläkare på Kärnsjukhuset i
Skövde och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling studerat samtliga fall
av svåra pneumokockinfektioner hos barn och vuxna i Västra
Götaland mellan 1998 och 2001. Studien visar att de senaste
konjugatvaccinerna teoretiskt sett kan skydda mot ungefär
70 procent av infektionerna.
– Men omkring 95 procent av alla infektioner orsakades av typer som ingår i polysackaridvaccinet. Det vaccinet kan inte ges till små barn under två år, vilket innebär att
det inte kan användas till dem som behöver det mest, säger
Erik Backhaus.
Dödrisk relaterad till ålde
I värsta fall orsakar pneumokockerna svår sjukdom där cirka
tio procent av patienterna dör inom en månad efter diagnos.
Erik Backhaus avhandling visar att dödsrisken beror dels
på ålder, dels på bakomliggande sjukdomar – men också att
dödsrisken är större för män än för kvinnor. Intressant nog
finns också geografiska skillnader: fler svåra pneumokockinfektioner diagnosticeras hos äldre människor över 80 år i
övriga delar av Västra Götalandsregionen, än i själva Göteborgsområdet.
– Det kan bero på att man har olika rutiner för i vilken
omfattning patienter inom äldrevården remitteras till sjukhus för vård och hur ofta blododling tas, säger Erik Backhaus.
Fler fall, färre dör
Under de senaste 45 åren har antalet diagnostiserade fall av
svåra pneumokockinfektioner i Göteborgsområdet tredubblats, från 5 till 15 fall per 100 000 invånare och år. Det beror
sannolikt på att man i dag tar betydligt fler blododlingar,
vilket gör att fler fall upptäcks. Särskilt bland barn och yngre
vuxna har risken att dö i samband med svåra pneumokockinfektioner minskat kraftigt sedan 60-talet, visar avhandlingen.
Förhoppningsvis kommer den nyligen införda pneumokockvaccinationen i allmänna barnvaccinationsprogrammet
minska antalet infektioner hos barn men även vuxna.
Fakta pneumokocker
Pneumokocker är en art av bakterier inom släktet streptokocker och den vanligaste orsaken till bakteriella luftvägsinfektioner. Det finns ett 90-tal olika typer av pneumokocker,
varav ett tiotal är dominerande hos småbarn. Sjukdomspanoramat sträcker sig från okomplicerade övre luftvägsinfektioner, via lunginflammationer av varierande svårighetsgrad, till
svåra och ibland livshotande pneumokockinfektioner såsom
hjärnhinneinflammationer och blodförgiftningar. Risken att
drabbas är högst i låg och hög ålder, samt om man lider av
vissa kroniska sjukdomar.
Ref; Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
Läs mer om Stipendier, Årets Distriktssköterska och mycket annat på:
www.distriktsskoterska.se
H älsan i C entrum 1 • 12 43
STYRELSEN
DSFs Styrelse 2012
Kristina Hesslund
Annika Wall
Ordförande
Göteborg
0702-14 78 99
[email protected]
Lisbeth Andersson
[email protected]
Eva Gunnarsson
Birgitta Forsén
Sekreterare, Webmaster
Tierp
070-263 45 35
[email protected]
Leena Granström
[email protected]
Ledamot
Östersund
0703-04 34 80
[email protected]
[email protected]
Klubbmästare
Uppsala
0709-73 23 00
Chatrin Persson
Katarina Persson
Kassör
Falköping
070-343 28 38
Vice Ordförande,
Klubbmästare
Stockholm
0739-01 51 79
Ledamot
Piteå
0706-33 14 78
[email protected]
Kristina Rendahl-Laage
Ledamot
Umeå
0702-60 47 45
[email protected]
Ledamot
Säffle
[email protected]
Redaktionskommittén 2012
Leila Haapaniemi, distriktssköterska,
vårdutvecklingsledare CeFAM
E-post: [email protected]
Lotta Lundberg, distriktssköterska,
ordförande i Stockholms lokalförening
E-post: [email protected]
Farideh Jam, distriktssköterska,
E-post: [email protected]
Ylva Wendle Sundbom, distriktssköterska
E-post: [email protected]
Redaktionskommittén tar tacksamt emot manus.
Nästa manusstopp: 4 maj 2012
44
H älsan i C entrum 1 • 12