Transcript Hic-1-13 - Mediahuset

Hälsan i centrum
Årgång 55 • 2013 • Nr 1
Medlemsblad för
Distriktssköterskeföreningen.
Utkommer med 4 nummer per år
(mars, juni, oktober och december).
ISSN 0348-5455
Omslagsbild: Vadim Samarkin – Fotolia
Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund
Redaktionskommitté
Leila Haapaniemi
[email protected]
Farideh Jam
[email protected]
Ylva Wendle Sundbom
[email protected]
Mona Jonsson
[email protected]
Prenumerationer:
Lisbeth Andersson
[email protected]
Distriktssköterskeföreningen
Ordförande: Kristina Hesslund
Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg
Telefon: 0702-14 78 99
[email protected]
Vice Ordförande: Annika Wall
Stockholm
Telefon: 0739-01 51 79
[email protected]
Kassör: Lisbeth Andersson
Pilgatan 8, 521 30 Falköping
Telefon: 0515-123 02 bostad
[email protected]
Postgiro: 53 13 84-6
Bankgiro: 616-8991
Medlemsavgift 240:–
(Studerande/pensionär 100:–)
Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur
Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla
detta till föreningens kassör i Ditt län.
Se adressförteckning på hemsidan,
www.distriktsskoterska.se
Annonser:
Mediahuset i Göteborg AB
Helen Semmelhofer
415 02 Göteborg
Telefon: 031-707 19 30
www.mediahuset.se
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
Layout: Peo Göthesson
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
Tryckt hos Å
kessons Tryckeriaktiebolag,
Emmaboda. Tel. 0471-482 50.
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
KT
SNUM ER 341
M
2 I Fokus
5 Årets distrikssköterska 2012 tackar
6 Äldres läkemedelsbehandling kan förbättras
7 Distriktssköterskans dag – Karlstad
10 Fler 2-åringar diagnostiseras med autism
11 Patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård
– en extern utvärdering
12 Distriktssköterskans upplevelser av mötet med den
överviktiga patienten
14 Med fokus på omvårdnad inom barnhälsovården
16 Amning, bemötande och jämlikhet inom mödraoch barnhälsovård
19 Nordiska Sjuksköterskors Samarbete om Barn
20 Diagnostisering av permanenta hörselnedsättningar hos barn
22 Klagomål och lex Sarah hjälper inte äldre att få god omsorg
23 Inbjudningar från lokalföreningar
25 DSF Kongress 2013 – Program och information
29 Avslappning bra terapi mot övergångsbesvär
30 Vi måste våga prata om det
33 Bokrecension – Efter självmordet – vägen vidare
35 Mat, omsorg och tid
39 Laserljus läker akut hörselskada
41 Föräldralediga män blir engagerade pappor till barn
med diabetes
42 Oförmåga att kombinera ordpar kan avslöja demens
43 Distriktssköterskan vardag – Bensår
44 Styrelse och redaktionskommitté DSF
3
09
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
LIC
EN
Innehåll
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
www.distriktsskoterska.se
I Fokus
Nytt spännande år
Temat för årets kongress är
”Distriktssköterskans vardag och framtid”
N
u har vi kommit en bit in i år 2013 – jag tycker det
är skrämmande så fort tiden går. Det var ju alldeles nyss som jag plockade fram julsakerna och nu är
det snart påsk!
Årets inbetalningskort har skickats ut och som vanligt
tappar föreningen många medlemmar när det är dags att
betala årsavgift. Jag kan inte se att det är en så stor summa
det rör sig om men jag är medveten om att det kommer
många räkningar i början av året. Då är en medlemsavgift
något som många tyvärr väljer bort. När det gäller nyrekrytering får vi inte så många nya medlemmar via högskolorna i nuläget. Det finns en risk att många kurser inte får
besök av föreningen. Jag önskar att alla högskolor/universitet skulle få besök från någon lokal förening men det är
inte verklighet än. Vi måste hitta ett sätt att knyta de nyutbildade kollegorna till föreningen. De behövs för att föreningen ska leva vidare!
Arbetet fortsätter och exempel på saker som kommer under
året är föreläsningsmallar och utbildningsmaterial. Det finns
även möjlighet att få föreläsare utan någon kostnad. Läs
mer på projektets hemsida www.swenurse.se/levnadsvaneprojektet
Fler projekt som pågår är ”Säker läkemedelshantering i
primärvården” och ”Hälsovård för äldre”.
Än en gång har frågan om vår yrkestitel kommit upp. Flera
arbetsgivare kallar oss för Distriktssjuksköterskor men den
skyddade yrkestiteln är Distriktssköterska. Distriktssköterska får bara den som har specialistutbildning till distriktssköterska kalla sig för. Upplys era chefer om detta så vår
yrkestitel blir rätt. Det är en garanti för att den anställde har
den kompetens som utlovas och förväntas.
Mycket spännande kommer att ske under detta år. Jag
hoppas att alla fått besked om att den kongress vi brukar
anordna vart annat år kommer att läggas till hösten denna
gång. Årets tema är ”Distriktssköterskans vardag och framtid” och den anordnas 7 – 8 oktober i Uppsala. Program hittar
ni i tidningen. Vi prövar också ett nytt koncept och lägger en
ordförandedag ihop med fullmäktige nu i april. Titta regelbundet på vår hemsida där ni hittar anmälan och senaste
informationen från föreningen både på riksnivå och lokalt.
Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande
metoder håller på att implementeras i landet. En del regioner
har kommit långt i det arbetet, andra håller på att starta upp.
Projektet ”Sjuksköterskors samtal om levnadsvanor” som
kommer att pågå tom år 2014 har bl.a. tagit fram flera foldrar med kort information utifrån sjuksköterskans arbete.
2
H älsan i C entrum 1 • 13 Kristina Hesslund
Ordförande för DSF i Sverige
[email protected]
DSF
Årets Distriktssköterska 2013!
Nu kan Du enskilt eller i grupp nominera en kollega till Årets Distriktssköterska.
Ta chansen! Skicka en kort motivering om varför just denna kollega nomineras.
Ange kollegans namn och arbetsplats. Vi vill också veta vem/vilka som nominerar.
Följande kriterier måste vara uppfyllda:
• Är yrkesverksam som distriktssköterska
• Bidrar till att utveckla yrkesfunktionen
• Sprider distriktssköterskans budskap och kompetens inom och utanför sitt verksamhetsområde
• Är medlem i Distriktssköterskeföreningen i Sverige
Förslag skickas till ordf. Kristina Hesslund via post eller e-post.
Beslut fattas av Distriktssköterskeföreningens styrelse. Styrelsen förbehåller sig rätten att avstå från
att fatta beslut om det inkommer färre än tio nomineringar. Styrelsens beslut om Årets Distriktssköterska kan inte överklagas. Årets Distriktssköterska utnämns på kongressen i Uppsala 2013 och
presenteras i Hälsan i Centrum. Vi har förlängt ansökningstiden p.g.a. få nomineringar samt ändrad tid
för kongressen.
Nomineringen ska vara ordförande tillhanda senast 15 maj 2013.
Kristina Hesslund, Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg • [email protected]
Annons
H älsan i C entrum 1 • 13 3
Annons
DSF
Ett stort tack för alla ”hejar rop” ni gett mig under
mitt år som ”Årets distriktssköterska 2012”
A
llt började i mitten av 90-talet
efter ”ädelreformen” när jag började på ny arbetsplats, den var
inte bara ny för mig utan hade också
en ny struktur där vi skulle vara läkare,
sjuksköterska/distriktssköterska eller
läkarsekreterare som jobbade, vi skulle
utveckla verksamheten till en helt ny
vårdcentral, efter att det funnits vårdlag m.m.
Det som sedan hände var att jag
började intressera mig mer och mer för
inkontinenspatienter, och som det var
då skrevs inkontinensskydd utan att det
var tal om någon utredning över huvud
taget.
Jag fick möjlighet att gå en 10p
utbildning i kvinnohälsa i Lund och
det gjorde att jag tillsammans med en
annan distriktssköterska på ”min” vårdcentral började spåna på ett ”handlingsprogram” som vi alla distriktssköterskor
som hade förskrivningsrätt på inkontinensmaterial skulle använda när vi
träffade personer som sökte för att få
inkontinenskydd utskrivet. Nu är vi
framme i slutet av 90-talet, vi jobbade
på och så småningom hade vi fått möj-
lighet att sprida vårat ”handlingsprogram” till att gälla på alla vårdcentraler
i norra delen av Kalmar Län.
2007 startade landstinget i Kalmar
Län ett förbättringsprogram som heter
Varje dag lite bättre, där man från sin
arbetsplats tillsammans med kollegor
gör en förbättring som premieras med
25 000kr. Det nappade jag på år 2009
och fick med mig distriktssköterskor
och läkare från 5 hälsocentraler i norr
Kalmar Län.
Där utformade vi tillsammans ett
”Vårdprogram för kontinens i Primärvården Kalmar Läns Landsting” som
nu gäller på alla hälsocentraler i Kalmar
Län. På varje hälsocentral finns en
inkontinensansvarig distriktssköterska
som gör utredningar enligt vårdprogrammet och är konsult till all annan
personal på hälsocentralen. Det finns
också en nätverksgrupp för inkontinensansvariga i hela Kalmar Län som
träffas minst 2 gånger per år för bl.a.
uppdateringar av nya rön, utbildning
för nya inkontinensansvariga i Kalmar
Län m.m.
Efter att ha jobbat ett antal år med
mitt favoritämne inkontinens har jag
nu nästan nått mitt mål och kan stolt
hänvisa till vår målbeskrivning i nätverksgruppen som lyder ”Säkerställa
rutiner för samverkan över länet så att
alla personer med inkontinens erbjuds
utredning och behandling”.
Marita Palm Ankarman
Årets distriktssköterska 2012
Stora Trädgårdsgatans Hälsocentral
Västervik
[email protected]
Bidra till att förbättra tidningens
innehåll, vi tar gärna emot material!
Låt tidningen spegla din och andra
distriktssköterskors vardag, vision
och situation!
Hälsningar redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 13 5
AVHANDLING
Äldres läkemedelsbehandling
kan förbättras
Omkring 185 000 äldre i Sverige använder Apotekets tjänst ApoDos för att hantera sina läkemedel. Men ApoDos-användarna har en sämre
kvalitet i sin läkemedelsbehandling, det visar en
studie på 24 146 äldre i Västra Götaland. Orsaken kan vara att ApoDos-recept är mer komplicerade för läkarna att skriva och att patienterna
får mindre kunskap om sina läkemedel än med
vanliga recept.
A
potekets tjänst ApoDos är ett hjälpmedel för främst
äldre patienter som har svårt att klara sin läkemedelshantering på egen hand, och lanseras som ett sätt
att öka patientsäkerheten, underlätta doseringen och sänka
läkemedelskostnaderna.
Men en avhandling vid Sahlgrenska akademin visar att
patienter som använder ApoDos oftare har lägre kvalitet på
sin läkemedelsbehandling, även när hänsyn tas till att dessa
patienter oftare är äldre, sjukare och oftare bor på äldreboenden.
En förklaring kan enligt avhandlingen, som undersökt
läkemedelsbehandlingen hos 24 146 äldre personer i Västra
Götalandsregionen, vara att läkarna upplever det mer komplicerat att ordinera i ApoDos-systemet än genom vanliga
recept.
– En annan orsak kan vara att patient, anhöriga och involverad vårdpersonal får ett minskat engagemang i läkemedelsbehandlingen. De får också mindre kunskap om hur
läkemedlen verkar och om möjliga biverkningar, eftersom
inga bipacksedlar med information om läkemedlen skickas
med från Dosapoteket. Slutsatsen är att det behöver bli lättare att ordinera i ApoDos-systemet, säger Christina Sjöberg,
doktorand vid Sahlgrenska akademin.
ApoDos-patienternas minskade engagemang och kunskap behöver enligt Christina Sjöberg kompenseras, till
exempel genom en systematisk uppföljning och genom att
Apoteket ger användarna bättre information.
ApoDos, som är Apoteket Farmacis varumärke, används
i Västra Götalandsregionen av 18 procent av alla patienter
över 75 år. Tjänsten används av i princip alla som bor på äldreboenden i regionen.
Christina Sjöbergs avhandling redovisar också en metod
som förbättrat läkemedelsbehandlingen hos höftfrakturpatienter.
– I studien lät vi en geriatriker ge patientanpassade råd till
behandlande läkare på både sjukhus och vårdcentral. Efter
ett år hade den metoden fördubblat användningen av läke-
6
H älsan i C entrum 1 • 13 medel mot benskörhet. Det är ett viktigt resultat, eftersom
de flesta äldre som drabbas av en höftfraktur lider av benskörhet, säger Christina Sjöberg.
Avhandlingen Quality of drug treatment in older people - Focus
on hip fracture patients and multi-dose drug dispensing försvaras vid en disputation den 1 februari.
Länk till avhandling:
https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/31703
Christina Sjöberg
Doktorand vid institutionen för medicin,
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
samt specialistläkare i geriatrik
vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset
[email protected]
DISTRIKTSSKÖTERSKANS DAG
Distriktssköterskans dag – Karlstad
Distriktssköterskeföreningen i Värmland anordnade en Distriktssköterskans dag 121212. Dagen
hölls på Clarion Hotell Plaza i Karlstad.
E
tt 30 tal intresserade kom för att hör på ett antal föreläsare samt träffa de utställare som kommit. En av
utställarna var Tena som visad sin produktkollektion
samt representant från GlaxoSmith Klein som informerade
om Alvedon 665 mg som distriktssköterskor får förskriva.
Dagen skulle inledas av Marlene Lund Kopparklint Politisk utredare (M) och ordförande i vård-och omsorgsnämnden i Karlstad Kommun men tyvärr dök inte nämnd person
upp. Styrelsen i Värmland presenterades och jag passade på
att slå ett extra slag för vår tidning Hälsan I Centrum.
Fram till kaffet så minglade vi runt och utbytte erfarenheter med varandra.
Cecilia Karlsson inledde som föreläsare Cecilia har
tidigare jobbat med BraVå som är till för dig som arbetar i vården och omsorgen av äldre som vårdpersonal eller
ledande ställning.
Föreningen BraVå bildades i slutet av februari 2001 i vetskap om att en bra vård och omsorg åstadkommes bäst i
samverkan mellan de olika berörda parterna. Det krävs en
samsyn om de olika målen, inte bara i mötet med de äldre
på de olika arbetsplatserna, utan också på övergripande nivå.
Föreningens uppgift är
– att verka för att målen för vården, rehabiliteringen och
omsorgen av äldre, såsom de uttrycks i BraVå, uppfylls,
– att initiera forskning, utbildning och utveckling inom
vård, rehabilitering och omsorg av äldre
– att utvärdera, förändra och utveckla innehållet i BraVå
i enlighet med äldres behov av vård, rehabilitering och
omsorg
– att speciellt uppmärksamma en verksamhet som bedriver
ett arbete i överensstämmelse med kraven på god vård och
omsorg för äldre såsom de uttrycks i BraVå, genom att,
om styrelsen så beslutar, vid årsmötet utdela en utmärkelse till verksamheten.
BraVå® kvalitetskrav för vård, rehabilitering och omsorg
om den äldre beskriver vad som kännetecknar god vård och
omsorg. Dokumentet vänder sig till alla som har ett intresse
av äldres vård och omsorg och särskilt till den enskilde äldre,
samt dennes anhörig, beslutsfattare och vårdpersonal.
Innehållet utgår från ett humanistiskt synsätt och bygger
på en grundsyn om alla människors lika värde med rätt till
självbestämmande och en integritetsbevarande vård.
Inom 17 olika områden beskrivs ett antal olika krav för
vården och omsorgen, som syftar till att tillgodose den
äldres såväl psykiska, fysiska, sociala som existentiella behov.
Kraven formuleras i olika att-satser som sedan utvecklas i
en text baserad på tillgänglig forskning, olika rapporter och
utvecklingsarbeten samt lagar och föreskrifter.
Ett förebyggande arbete är nödvändigt i all äldrevård och
omsorg. Undernäring, fall och trycksår är exempel på områden som utgör risker för äldre personer. Riktlinjer och hög
kunskap behövs för att anpassa vården och vårdmiljön för
att minska riskerna för skador.
Sverige är ett föregångsland när det gäller demensvård.
Slutsatserna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård
och omsorg av personer vid demenssjukdom är att vård och
omsorg måste bli individcentrerad och i högre utsträckning även inkludera anhörigs behov av stöd. God vård och
omsorg ska bygga på ett värdegrundsrelaterat förhållningssätt. Åtagande i värdegrunden innebär även att omsorg ska
visas mot vård och omsorgstagarens anhörig så att deras
behov av stöd, trygghet och förståelse tillgodoses.
Multisjuka äldre har ofta en komplex sjukdomsbild med
kombinationer av flera symtom och funktionsnedsättningar
och nedsatt kognitiv förmåga. Det krävs en hög och bred
kompetens av den personal som arbetar med dessa personer.
Kompetensutveckling blir än viktigare när nya forskningsresultat och utvecklingsarbeten leder till allt snabbare förändringar och möjliga förbättringar inom vården och omsorgen.
Vår förhoppning är att BraVås kvalitetskrav ska kunna
användas som grund för fortsatt arbete med kvalitets frågor
som värnar om och ger skydd till äldre som antingen bor i
ordinärt boende eller kommunalt vård- och omsorgsboende.
Materialet, som publicerades våren 2000, utarbetades av
projektet BraVå på initiativ av Vårdförbundet i samarbete
med olika specialistföreningar inom förbundet samt representanter från andra fackliga och professionella sammanslutningar, pensionärsorganisationer och patientföreningar.
Materialet är reviderat 2007 samt 2010 med anledning av
nya lagar, bestämmelser, forskning och nytt material som
publicerats.
Att trivas och må bra är en rättighet när man blir äldre.
Hur använder man riktlinjer för kvalitetsarbete i praktiken?
Boken kvalitetskrav kan hämtas/beställas från hemsidan
https://www.vardforbundet.se/BraVard/Om-BraVa/
Föreläsaren slutade med att tipsa om en bra föresläsare
Ola Polmé som är författare och föreläsare. Ola som har
arbetat inom vård/omvårdnad sedan 1981 och blev sjuksköterska 1988
Jobbar nu främst med demensvårdsutvecklare har bl.a.
skrivit boken ”Hur ska vi bemöta demenssjuka” se vidare på
Olas hemsida, www.olapolme.se/
H älsan i C entrum 1 • 13 7
DISTRIKTSSKÖTERSKANS DAG
Sylvia Asplund vice ordförande i Värmlandsstyrelsen samt demenssköterska i Forshaga kommun.
Sylvia Asplund berättade om sitt intressanta och betydelsefulla uppdrag som demenssköterska i Forshaga Kommun,
hur arbetet bedrivs med den dementa befolkningen i
kommunen och hur kvalitetarbetet bedrivs på ett bra och
meningsfullt sätt.
Bakgrunden till att Sylvia utbildade sig var bl.a. att professionen saknades och att nationella riktlinjer för vård och
omsorg vid demenssjukdom kom 2010
Det huvudsakliga uppdraget för arbetet är att
• Utveckla demensvården i kommunen
• Implementera nationella riktlinjer
• Handleda personal
• Bollplank för kollegor
•Anhörigstöd
• Samarbete med vårdcentralen
Sylvia jobbar med att få tillstånd ett teamarbete i nuläget så
finna ett nära samarbete med en arbetsterapeut, biståndsbedömarna har visat intresse önskemål finns att bl.a undersköterskor och att individ- och områdeschefen deltar.
Målet med arbetet är att
• Följa nationella riktlinjer
• Upptäcka personer med demenssjukdomar i tid för att
erbjuda och informera om stöd och hjälp
• Få till ett fungerande demensteam
Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens,
BPSD
BPSD drabbar någon gång ca 90 % av alla som lever med en
demenssjukdom. Dessa symtom kan exempelvis vara aggressivitet, oro, apati, hallucinationer eller sömnstörningar och
de orsakar ett stort lidande framförallt för personen med
demenssjukdomen, men även för närstående och vårdpersonal 90 % av reaktionen hos den demente beror på omgivningen läs mer på http://www.bpsd.se/
8
H älsan i C entrum 1 • 13 Per-Inge Carlsson överläkare på ÖHN kliniken Centralsjukhuset Karlstad
Hörselnedsättning hos äldre
En god lunchbuffé med julen som tema avnjöts och efter
lunch fick deltagarna höra på Per-Inge Carlsson, överläkare
på ÖHN kliniken Centralsjukhuset Karlstad, som föreläste
om hörselnedsättning hos äldre.
Per-Inge började informera vad hörsel är förutom ljudets
betydelse så är det en varningssignal till en viktig kommunikationskälla ett mycket känsligt organ.
Vi fick en utförlig information om örats anatomi, mekanismen hur vi hör, olika typer av hörselnedsättning mm
Våra hörselcellerna kallas hårceller, därför att de i toppen
är försedda med sinneshår. Hårcellerna, 15 – 20 000 hos en
ung normalhörande människa, är ordnade i en rad inre och
tre rader yttre hårceller. Det är i hårcellerna som ljudenergin
omvandlas till elektriska nervimpulser, som via hörselnervens nervtrådar går in till hjärnans hörselcentrum i tinningloben. Varje hårcell är mindre än en hundradels millimeter
i diameter. På toppen av varje frisk hårcell står 100 – 150 hår
som kan böjas av ljudvågen. När hårcellerna saknas så resulterar det i en hörselnedsättning.
Hörselmätning görs via audiometri där vanligast är ton
och tal audiometri. Samtalston ligger på 50 – 60 decibel ett
audiogram är i förhållande mellan ljudnivån i decibel och
frekvens i svängningar per sekund. Alla hörapparater idag är
digitala. Andra tekniska hjälpmedel vid hörselnedsättning
är hörslinga, hörlurar, förstärkare m.m.
Hörselrehabilitering handlar inte bara om hjälpmedel –
information och hörselträning är viktig – skrik inte, prata
en och en, tala tydligt och sakta.
Över hälften av den äldre befolkningen (65 – 84 år) i Sve-
rige upplever hörselnedsättning. I en del studier diskuteras
om åldersrelaterad hörselnedsättning s.k. presbyacusis är en
del av naturligt åldrande eller om det beror på bakomliggande faktorer.
DISTRIKTSSKÖTERSKANS DAG
Vad är naturligt åldrande i hörselsystemet och vad har
orsakats av bakomliggande faktorer? Miljö är en viktig komponent i presbyacusis enligt studier visar även att allmänhälsa har betydelse t.ex. har hjärtattack och högt systoliskt
blodtryck hos kvinnor ett samband med presbyacusis men
inte hos män. Hormonet östrogen tyder på en bevarande
effekt när det gäller hörseln, och vissa vitaminer, behandling
med antioxidanter och diet tyder på en bevarande effekt av
hörseln samt att rökning och alkohol har ett samband med
nedsatt hörsel.
Men även socioekonomiska faktorer spelar in. Män har
mer uttalad diskantnedsättning kvinnor tendens till det
omvända. Tolkas som att män jobbar oftare i bullermiljö
men det finns även genetiska faktorer.
Konsekvenser för presbyacusis
•Kommunikation
•Isolering
• Minskad intellektuell stimulering
•Demensutveckling
• Ekonomi (hörapparat)
• Ökat hjälpbehov
Läkemedelsbehandling hos individen.
• Kan förlänga livet
• Förbättra livskvaliten
• Bota sjukdom
Målsättning är
• < 10 läkemedel
• <3 olika psykofarmaka
• Inga D-interaktioner
Majoriteten hos de äldre har fler än 10 läkemedel, som mest
har Hans sett en patient med 42 läkemedel.
Handbok – FAS UT 3
Nu är den här, handboken om konsten att avsluta läkemedelsbehandling.
Ett stort hörselproblem är även tinnitus (av latin tinnitus
’ringning’)som ökar med stigande ålder. Kan ge sömnstörningar koncentrationssvårigheter och en ökad trötthet. Stora
skillnader mellan individer avseende hur störande tinnitus
är. Är kopplad till hörselnedsättning hos äldre
Screening av hörselnedsättning ska vi göra det? Mycket
forskning finns. Är dock inte vedertaget i Sverige. Kan getidig diagnos och rehabilitering som kan leda till ökad livskvalitet. Frågeformulär via internet finnes
Slutligen informerade Per-Inge om snäckimplantat. CI.
Hans Dahlberg, överläkare medicinkliniken Centralsjukhu-
set Karlstad, föresläste om läkemedel och äldre.
Hans Dahlberg överläkare medicinkliniken Centralsjukhuset Karlstad
FAS UT 3 - Att utvärdera, ifrågasätta och skonsamt avsluta
läkemedelsbehandling
FAS UT 3 är en handbok med konkreta råd till vårdpersonal om utvärdering av läkemedelsbehandling; utbyte, nedtrappning och utsättning av läkemedel. Boken omfattar de
vanligaste läkemedelsområdena för äldre samt några sjukdomsområden.
Mer information finns på webbsidan www.fasut.nu där
man också kan beställa boken
Syftet med handboken är att skapa trygghet och mod att
vid behov kunna fasa ut läkemedelsbehandlingar eller att
avstå från läkemedel som inte tillför klara fördelar
Viktigt att tänka på är att läkemedel är ett komplement till
omvårdnaden
Mona Jonsson
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 13 9
RAPPORT
Fler 2-åringar diagnostiseras
med autism
”Med hjälp av de metoder vi utvärderat kan personal på BVC
upptäcka en sådan avvikelse betydligt tidigare hos ett barn”
Autismspektrumstörningar är vanliga. Det visar
en avhandling vid Sahlgrenska akademin, som
också utvärderat nya metoder som kan upptäcka
barn med autism betydligt tidigare.
År 2000 diagnostiserades 0,16 procent och år 2005 0.04 %
av 2-åringar i Göteborg med någon form av autismspektrumstörning. 2010 hade andelen ökat till 0,8 procent. Det
visar en avhandling från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Enligt doktoranden Gudrun Nygren och hennes handledare professor Christopher Gillberg vid Gillbergcentrum,
världsledande inom autismforskning, beror ökningen på flera
faktorer och bl.a. på en ökad kunskap och medvetenhet om
hur autismspektrum kan yttra sig, vilket gör att fler fall upptäcks.
Men trots ökade kunskaper ställs diagnosen ofta med
flera års fördröjning. Forskarna vid Gillbergcentrum har nu
utvärderat en kombination av två metoder som kan användas inom barnhälsovården för screening av alla barn i samband med 2.5 års hälsobesök på BVC, men även tidigare när
misstanke uppstår.
Den ena metoden, M-CHAT, är en vidareutveckling gjord
i USA av ett instrument som tidigare utarbetats av Simon
Baron-Cohen och Christopher Gillberg. Frågeformulär
och intervjuer med föräldrar används för att brett fånga in
symtom på autismspektrum-störningar. Den andra metoden,
utarbetad av Gudrun Nygren och medarbetare, går ut på att
BVC-personal utbildats i att observera barnets förmåga till
delad uppmärksamhet, ”joint attention”.
– En bristande förmåga att ge respons på kontakt från
andra och att själv initiera kontakt hämmar fortsatt ömsesidigheten i kontakten och samspelet med andra. Svårigheter i förmågan till ”joint attention” är centralt för barn med
autism och kan märkas från första levnadsåret. Med hjälp av
de metoder vi utvärderat kan personal på BVC upptäcka en
sådan avvikelse betydligt tidigare hos ett barn, säger doktoranden Gudrun Nygren.
10
H älsan i C entrum 1 • 13 Metoderna har sedan 2010 testats på omkring 5 000
barn, i samverkan mellan barnhälsovården, Gillbergcentrum, BNK, Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus
och barnhabiliteringen. Som ett resultat blev femtiofyra
barn hänvisade till fortsatt utredning inom barnneuropsykiatrin, av dessa konstaterades 48 ha autismspektrumstörningar (40 pojkar och 8 flickor).
– Översatt till vetenskapliga termer innebär det att denna
kombination av två metoder för screening visar en känslighet på 96 %. Ett annat mått (benämnt PPV) visar att andelen barn som screeningen identifierat i 90 % bekräftas ha
autismspektrumstörning när omfattande utredning genomförts. Våra resultat visar på utmärkta egenskaper för de båda
screeningmetoderna, säger Gudrun Nygren.
Forskarnas förhoppning är att metoderna, tillsammans med
ökad kunskap hos BVC-personal, fortsatt ska leda till att fler
barn får diagnosen tidigt och därmed tidigare kan få hjälp.
Autismscreening ingår nu i det ordinarie BVC programmet
för hälsouppföljning i Göteborg.
– Grundförutsättningen för autismscreening inom på
BVC är att BVC-personal får utbildning, att det finns effektiva rutiner för vidare utredning vid misstanke om autism
och möjligheter till individuellt planerade insatser för de
barn som är i behov av dessa säger Gudrun Nygren.
Avhandlingen försvaras vid Sahlgrenska akademin den 16/3.
Kontakt:
Gudrun Nygren,
doktorand vid Gillbergcentrum,
Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
[email protected]
Redaktionskommittén
RAPPORT
Patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård
– en extern utvärdering
Sammanfattning
Vårdanalys har låtit göra en internationell extern utvärdering
av patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård. En av de
viktigaste slutsatserna är att svensk hälso- och sjukvård ofta
brister i att hålla patienterna välinformerade. Patienterna
involveras inte heller att delta aktivt i vården för att på bästa
sätt uppnå goda vårdresultat. Resultaten presenteras i rapporten Patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård – en
extern utvärdering. Vårdanalys lämnar också rekommendationer för förbättring.
Utvärdering av patientcentrering, huvudslutsatser
1. Sverige har tagit flera steg för att utveckla och förbättra
informations- och utbildningsinsatser riktade till patienterna. Trots detta finns uppenbara brister som kräver ytterligare åtgärder för att säkerställa att patienterna är välinformerade och kan delta aktivt i vården för att på bästa sätt
uppnå goda vårdresultat.
2. Den svenska hälso- och sjukvården brister ofta i att möta
patienters individuella behov, värderingar och preferenser.
Om inte patienterna görs delaktiga i den egna vården kan
det leda till sämre vårdresultat och onödiga kostnader för
hälso- och sjukvården och samhället i stort.
3. Bristande samordning och samverkan mellan vårdgivare är
en central svaghet i svensk hälso- och sjukvård. Dessa brister har en negativ inverkan på patientens upplevda vårdkvalitet och påverkar troligtvis vårdens resultat och kostnader.
4. Vissa brister i vårdens förmåga att utgå från en helhetssyn på patienten har observerats med en relativt liten variation i resultat mellan landstingen.
5. Patienters möjligheter att involvera familj och vänner i
vården är ett relativt outforskat område. Data indikerar dock
att det finns utrymme för förbättring. Flera olika problemområden som skulle behöva granskas närmare har identifierats.
Sex områden för utveckling
Vårdanalys rekommendationer för att förbättra patientcentreringen inom svensk hälso- och sjukvård är:
1. Säkerställ att gällande lagstiftning som syftar till att stärka
patientens ställning efterlevs
2. Möjliggör för patienten att vara medaktör i sin egen vård
3. Engagera och involvera patienter och patientföreträdare i
beslut som berör hälso- och sjukvårdens utveckling såväl
på policynivå som i beslut om den praktiska verksamheten
4. Fortsätt stödja insatser för att förbättra samverkan och
kontinuitet i vården
5. Utveckla ett ramverk för utvärdering som speglar svenska
patienters prioriteringar
6. Stärk insatserna för att utvärdera och följa upp graden av
patientcentrering
Ramverket för vår utvärdering
I den här studien presenterar vi ett analytiskt ramverk för att
utvärdera graden av patientcentrerad vård i Sverige. Ramverket består av följande fem dimensioner:
1. Patienter som medaktörer i vården genom information
och utbildning
2. Respekt för patienters individuella behov, preferenser och
värderingar
3. Samordning och kontinuitet såväl inom som mellan vård
och omsorg
4. Helhetssyn på patienter som människor med både medicinska och ickemedicinska (ex. sociala, emotionella och
andliga) behov
5.Involvering av familj och närstående i vården enligt
patienters önskemål
Om rapporten
Detta är den svenska översättningen av rapporten ”Patientcenteredness in Sweden’s health system- an external assessment and six steps for progress” som Vårdanalys tagit fram
med hjälp av Angela Coulter, professor, Oxford University
och Elizabeth Docteur, internationell utvärderare. Genom
att upprätta ett ramverk för att mäta patientcentrering,
lägger studien grunden för att kunna göra uppföljande och
regelbundna studier.
Redaktionskommittén
Om Vårdanalys
Vårdanalys är en myndighet som bildades 2011 med syftet att
stärka patientens ställning genom att granska och analysera
vården och omsorgen utifrån ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Regeringen är formell mottagare av myndighetens rapporter. Ambitionen är dock att rapporterna ska skrivas
och publiceras på ett sådant sätt att även patienter, brukare,
medborgare och andra intressenter har möjlighet att ta del av
resultaten.
Myndigheten har för närvarande 19 medarbetare. Vårdanalys
genomför granskningar inom områden där det finns potential
och möjlighet att förbättra patienters och brukares hälsa. Man
tittar på upplevd kvalitet samt förtroende för vård och omsorg.
Sedan starten, år 2011, har man bland annat tittat på patienters och närståendes möjlighet till delaktighet och inflytande.
Rapporten ”Patientcentrering i svensk hälso- och sjukvård ” blev
klar i januari 2013 och finns att ladda ner på:
http://www.vardanalys.se/PageFiles/226/2012-5-Patientcentrering-web.pdf
H älsan i C entrum 1 • 13 11
ÖVERVIKT
Vi är två nyblivna distriktssköterskor från Lunds Universitet som
under utbildningen skrev en litteraturstudie om hur distriktssköterskan upplever mötet med den överviktiga patienten i primärvården.
Vi valde ämnet då det är ett intressant och aktuellt problem med
tanke på att andelen överviktiga ökar i samhället. Efter genomgång
av litteraturen blev det uppenbart att det finns en del vetenskapliga studier om hur överviktiga patienter upplever sig bli bemötta
inom vården, det finns dock få studier om hur distriktssköterskor
i primärvården upplever mötet med den överviktiga patienten. Vi
blev förvånade över resultatet och skulle därför vilja dela med oss
av detta till distriktssköterskor runt om i Sverige. Texten är hämtad
från vår uppsats, men omskriven för eventuell publicering.
Referenser är inte med i texten, men lämnas gärna på begäran.
Charlotte Lundqvist
Therése Ekdahl
Distriktssköterskans upplevelser av
mötet med den överviktiga patienten
Bakgrund
Fetma kan leda till ett flertal komplikationer och följdsjukdomar. Det finns delade meningar om fetma ska betraktas
som en sjukdom eller inte, då fetma även kan förekomma
utan allvarliga följdsjukdomar. Fetma måste ändå betraktas
som en riskfaktor för ohälsa då övervikten medför en stor
belastning på kroppen vilket leder till minskad ork och fysisk
förmåga som därmed påverkar livskvaliteten.
I primärvården träffar personalen människor i olika faser
av livet och i många olika situationer. Detta gör att många
problem såsom övervikt påträffas här. Det är primärvårdens
ansvar att engagera sig i dessa folkhälsoproblem men den är
beroende av vilka resurser och vilken kompetens som finns
tillgänglig. De personalmässiga och organisatoriska förutsättningarna för att arbeta med behandling av övervikt ska
som grundregel finnas i primärvården.
Det är distriktssköterskans uppgift att med rådgivning
försöka hjälpa patienten att förändra sina levnadsvanor, för
att förebygga sjukdom och främja patientens hälsa. Vidare
ska distriktssköterskan ha fördjupade kunskaper i samtalsmetodik för att kunna handleda och ge stöd till individen. Distriktssköterskan besitter i allmänhet en stor kunskap i kostlära och är därmed lämplig att vara samordnare i
behandlingen av övervikt.
Efter genomgång av litteraturen har det blivit uppenbart att det finns en del vetenskapliga studier om hur överviktiga patienter upplever sig bli bemötta inom vården, det
finns dock få studier om hur distriktssköterskor i primärvården upplever mötet med den överviktiga patienten. Vi valde
därför att göra en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar
sammanställdes och jämfördes med varandra.
12
H älsan i C entrum 1 • 13 Resultat
Av de utvalda vetenskapliga artiklarna utgjordes två av kvalitativa studier från Storbritannien respektive Sverige. Resterande tre artiklar utgjordes av kvantitativa studier varav två
var gjorda i Storbritannien medan en var utförd i Finland.
Ur resultatet framkom fyra olika teman: Patientinformation
och bemötande, patientens motivation och följsamhet, kompetens
och att vara en förebild.
Patientinformation och bemötande
Många distriktssköterskor upplevde det obehagligt att diskutera övervikt med patienterna och de var mer benägna att
lyfta frågan om övervikt i de fall patienterna hade ett identifierat medicinskt problem som kunde härledas till övervikten. De vanligaste orsakerna till detta var att det var ett
känsligt ämne att diskutera och att distriktssköterskorna var
oroliga för att patienterna skulle ta illa vid sig, känna sig
attackerade eller bli arga. Det fanns en oro bland distriktssköterskorna att de genom att lyfta viktfrågan skulle förstöra
relationen till patienterna. De ville därför skapa en god relation med patienterna innan de lyfte frågan angående övervikt. En annan orsak till varför de undvek att lyfta frågan
om övervikt kunde vara brist på tid, då en förändring av levnadsvanor kan ta lång tid att genomföra. I en av studierna
från England uppgav dock de flesta distriktssköterskor att
de inte tyckte att det var känsligt eller obehagligt att diskutera vikt med patienterna.
Att bistå patienten med information om sambandet mellan ohälsa och övervikt upplevdes som viktigt av
distriktssköterskorna. De upplevde att de fick vara försiktiga
när de informerade om levnadsvanor och vikt för att und-
ÖVERVIKT
Primärvården bör därför satsa på att utöka verksamheten genom att
utveckla livsstilsmottagningar ledda av kompetenta distriktssköterskor
vika att skuldbelägga patienten. Med det i åtanke, använde
de sig ofta av andra termer för fetma då det kunde anses vara
stigmatiserande. De kände att de hellre pratade generellt
om hälsa och ohälsa än att direkt prata om vikt och fetma.
Distriktssköterskorna upplevde att det var viktigt att visa
empati och förståelse för patientens situation. I en av studierna uppgav distriktssköterskorna att de hellre kommunicerade på ett rakt och ärligt sätt genom att exempelvis säga till
patienten att denne var överviktig och behövde gå ner i vikt.
Patientens motivation och följsamhet
Distriktssköterskorna tyckte att patienten hade ett egenansvar gällande att hitta motivation och ta beslut om levnadsvaneförändring men det var endast ett fåtal som upplevde
patienterna som motiverade till att göra en förändring. En
del av distriktssköterskorna uppfattade patienterna som lata,
energifattiga och likgiltiga. De trodde att patienterna hade
bristande motivation just för att många andra i samhället
var överviktiga. Ett flertal distriktssköterskor ansåg att fetma
orsakades av bristande viljestyrka när det gällde mat och om
inte viljan till förändring var tillräckligt stark, var det svårt
att lyckas med detta. De upplevde att det var viktigt att följa
upp patienten under en lång tid, ibland i flera år, då patientens motivation till levnadsvaneförändring ofta förändrades
över tid. Distriktssköterskorna upplevde att det var viktigt
med kontinuitet och att patienten fick möta samma person
vid varje tillfälle för att slippa återberätta sina problem.
Distriktssköterskorna upplevde att patienterna inte ville
bli dömda och de hade därför andra förklaringar till sin
övervikt än ohälsosamma matvanor som exempelvis att de
hade en metabol sjukdom. Patienterna upplevdes använda
ursäkter för att inte komma till inbokade tider, inte följa
råd eller inte utföra fysisk aktivitet. Ursäkterna kunde bestå
av familjeproblem, tidsbrist, ekonomi och ibland på smärta
eller medicinering. Patienterna kunde uppge att trots att
de följde kostråden och tränade ofta, gick de ändå inte ned
i vikt. Då upplevde distriktssköterskorna att det var svårt
att ge råd eftersom den uteblivna viktnedgången gick emot
vetenskaplig fakta.
Kompetens
Distriktssköterskorna upplevde brist på tydliga riktlinjer
angående rådgivning kring levnadsvanor och hade därför
svårt att ge balanserade råd till patienterna. De upplevde att
det var svårare att prata om övervikt med patienterna när de
inte hade tillgång till lämpligt utbildningsmaterial. De ansåg
sig inte heller ha tillräcklig utbildning i pedagogiska verktyg
såsom motiverande samtal (MI) och kognitiv beteendeterapi
(KBT). De distriktssköterskor som hade specifik utbildning
i ämnet kände sig mer benägna att ta tag i rådgivningen än
de som saknade denna utbildning. En studie fann däremot
att distriktssköterskor med färre år av arbetslivserfarenhet
upplevde att de hade tillräckliga kunskaper för att kunna ge
levnadsvaneråd. För att kunna tackla ämnet övervikt kände
distriktssköterskorna ett behov av att få mer träning, färdigheter, kunskaper och resurser. Som en del i arbetet med rådgivning om levnadsvanor, upplevde distriktssköterskorna att
teamarbetet med flera yrkesprofessioner såsom psykologer,
läkare, dietister, sjukgymnaster och socionomer var viktigt.
Att vara en förebild
Distriktssköterskor med ett högt BMI (≥30 kg/m²) upplevde
att de kunde sätta sig in i patientens situation och därmed
känna stor empati. De betonade samtidigt att det var viktigt
att inte göra antaganden att patientens erfarenhet stämde
exakt överens med deras egen. Resultatet visade att det bland
distriktssköterskorna fanns både positiva och negativa uppfattningar om överviktiga patienter. Distriktssköterskor med
egen övervikt uppgav att de kände skuld över att inte vara
en förebild för patienterna i samband med levnadsvanerådgivning. Distriktssköterskor med ett lågt BMI (≤21 kg/m²)
kände däremot att de kunde uppfattas som icke empatiska
eftersom de inte hade egna erfarenheter av att vara överviktiga. Detta bidrog till att en del undvek att diskutera övervikt med patienterna.
Rekommendation
För att distriktssköterskan ska kunna bemöta överviktiga
patienter på ett så bra sätt som möjligt krävs det avsatt tid,
ökad kunskap och mer resurser. Distriktssköterskorna upplevde det obehagligt att samtala med patienter om övervikt
vilket kan förändras om de har adekvat utbildning i exempelvis MI. Primärvården bör därför satsa på att utöka verksamheten genom att utveckla livsstilsmottagningar ledda av
kompetenta distriktssköterskor.
Charlotte Lundqvist
Domaregatan 10 B
256 59 Helsingborg
e-mail: [email protected]
Therése Ekdahl
Cypressgatan 10
233 64 Bara
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 13 13
BARN
Med fokus på omvårdnad
inom barnhälsovården
Referat från barnhälsovårdsdagen i november. Dagen var ett samarrangemang
mellan barnsjuksköterskeföreningen och distriktssköterskeföreningen.
D
man en bra förälder när man själv har
det svårt? Många samtal handlar också
om vårdnadstvister av olika slag.
Många barn saknar vuxna i sin närhet
att anförtro sig till, saknar en frizon
där de bara får vara barn. De är vilsna,
upplever identitetskris och förvirring. Lek och frihet saknas. Är jag
barn eller vuxen? Kraven ökar i samhället. Mobbing sker inte längre bara
under dagtid, på skolgården, utan förkomer dygnet runt, även via telefon och
internet. BRIS nås av barn, som inte
vill leva mer, som inte längre ser något
Det är viktigt att bekräfta föräldrar
och barn. Att lyssna, att vara närvarande. Många vuxna upplever att de
inte heller blir lyssnade på. ”Jag hör
att du är orolig, jag hör att du är arg”.
Använd alltid barnperspektivet. Vad
hände innan barnet blev argt? Vad
hände i den föregående scenen? Sorg
och ilska kan bero på så mycket för ett
barn, separationer av olika slag. Skilsmässa är likväl som dödsfall en sorg,
även skolbyte eller en flytt. Ofta finns
en bakomliggande orsak till hur barn
reagerar.
BRIS har även ett forum på nätet
där barn chattar med barn. De får här
dela med sig av sina upplevelser och får
en bekräftelse på att ”jag är inte ensam”
”det finns fler som känner som jag”. En
delad känsla är till stor hjälp. Att skapa
mötesplatser och möjlighet till att få
dela med sig av sina känslor är viktigt
vare sig det gäller föräldrar eller barn.
För personal som arbetar med de här
frågorna behövs återkommande utbildning, inspiration samt praktiska metoder att använda sig av. Det är viktigt att
följa forskning och nya rön, att hålla
sig uppdaterad, att gå på föreläsningar.
En viktig uppgift är att ingjuta föräldrarna mod att våga vara just föräldrar.
Att erbjuda barnen en oas, en känsla av
trygghet och att bördan delas. Det är så
mycket lättare idag att hamna utanför.
Normalitetsskalan har krympt och det
är oerhört svårt att bryta en känsla av
utanförskap när man väl har hamnat
där.
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
et var en stor förmån att på
barnhälsovårdsdagen i november få lyssna på Kattis Ahlström, generalsekreterare på BRIS.
Hon inledde dagen med att tala om
barnkonventionen, om BRIS och om
barns rättigheter. Hon berättade stolt
om Sveriges första applikation om just
barnkonventionen som sedan en tid
tillbaka finns att ladda ner till telefonen i båda appstore och google play.
Den innehåller animationer och ljud
som på ett kreativt och enkelt sätt förklarar artiklarna i barnkonventionen.
Kattis Ahlström berättade vidare om
BRIS arbete. Till BRIS barntelefon
ringer ca 25 000 barn per år. Från och
med 2013 kommer det även att finnas
möjlighet att nå professionell personal
via BRIS barntelefon, mail och chat.
BRIS vill också ge mjölighet för barn
med annat modersmål än svenska att
nå fram och planerar för att ta emot
samtal på flera olika språk. Det är mest
flickor som ringer till BRIS. Många
samtal handlar om mobbing, om utanförskap om ensamhet, om självskadebeteende, om att vilja sig själv illa.
Den gemensamma nämnaren i samtalen är att vara utanför det ”normala”, en
känsla av att inte räknas med, inte höra
till, inte betyda något.
14
H älsan i C entrum 1 • 13 ljus i tunneln. Barn är här och nu och
har svårt att känna/förstå att det kan bli
bättre längre fram. Självmord ökar, även
bland barn och unga. Hur hittar vi barn
i vår omgivning som mår dåligt? Hur
fångar vi upp dem? Det krävs mod att
lyfta luren och ringa till BRIS. Pojkar
pratar inte av sig på samma sätt, ringer
inte i samma utsträckning. Det är viktigt att vi når även dem. Här har barnhälsovården en viktig uppgift att fylla;
att nå fram till de som saknar stöd, att
upptäcka och förebygga utanförskap
och ensamhet.
BRIS har även en föräldratelefon.
Till föräldratelefonen ringer föräldrar.
De frågar mycket om olika diagnoser.
Kattis har en känsla av att det finns
en ”jakt” på diagonser. Många upplever oro för utåtagerande barn. Det talas
mycket om skuldkänslor och en känsla
av att ”göra fel”. Hur separerar man sina
egna problem gentemot barnen? Hur är
BARN
Sveriges första app om barnkonventionen
På barnkonventionens födelsedag släpptes Sveriges första
app om barnkonventionen. Alla barns rätt är en interaktiv
bilderbok för stora som små om barns rättigheter.
Appen är en animering av en bok skriven av Pernilla Stalfelts. Den är fylld med bilder, animationer och ljud som på
ett enkelt sätt förklarar barnkonventionens 54 artiklar. Här
kan du bläddra, peka och lyssna på författarens egen uppläsning. Appen har kommit till via samarbete mellan BRIS,
Ecpat, Plan Sverige, UNICEF, Rädda Barnen, SOS Barnbyar, World Childhood Foundation samt Barnombudsmannen och Allmänna Arvsfonden. Appen laddar du ner gratis.
Ladda ner appen gratis i App Store.
Ladda ner appen gratis i Google Play (Android).
Annons
H älsan i C entrum 1 • 13 15
MVC/BVC
Amning, bemötande och jämlikhet
inom mödra- och barnhälsovård
D
en 22 november 2012 arrangerades en utbildningsdag för
barn- och mödrahälsovården
i Skaraborg med tema amning, bemötande och jämlikhet inom mödraoch barnhälsovård. Arrangör var kunskapscentrum för jämlik vård i Västra
Götalänsregionen (KJV) och centrala
mödrahälsovården och barnhälsovården i Skaraborg.
Kristin Eliasson från KJV berättade
att forskning visar att det på många
områden går framåt med jämställdheten. Allt fler män vill ta ansvar för sina
barn och de vill ses som fullvärdiga föräldrar, men flera studier visar också att
papporna inte räknas fullt ut trots att
de vill vara delaktiga i föräldraskapet.
Amningsstrategi.
De senaste årens amningsstatistik som
barnhälsovården i hela landet lämnar in
till socialstyrelsen visar på att allt färre
mödrar ammar sina barn.
En ny amningsstrategi för all personal i hela vårdkedjan som arbetar med
föräldrar och barn har utarbetats av en
arbetsgrupp bestående av barnmorskor,
barnsjuksköterska, distriktssköterska i
barnhälsovården, verksamhetsutvecklare i centrala Barnhälsovården och
mödra- och barnhälsovårdsspsykolog.
Agneta Olsson, samordnade barnmorska i mödrahälsovården, och Christina Djäken, Centrala barnhälsovården i Skaraborg, berättade om arbetet
med amningsstrategin. Målsättningen
för amningsstrategin är att föräldrarna
måste få korrekt information utan pekpinnar och att alla ska få stöd även om
de inte kan eller vill amma. Kvinnor
har rätt att få information om den kunskap som idag finns om amning. Med
hjälp av en amningsstrategi som vägvisare och samverkan kan alla som arbetar i vårdkedjan med barn och föräld-
16
H älsan i C entrum 1 • 13 rar skydda, stödja och främja amningen.
Resultatet av amningsgruppens
arbete är två foldrar, en om amningsstrategi för hela vårdkedjan och en
folder om flaskmatning. All personal i vårdkedjan bör känna till WHO/
UNICEF: s handlingsplan Tio steg
till lyckad amning. Amningsstrategin
är baserad på denna handlingsplan.
Den gruppen av mödrar som inte
kan eller vill amma har upplevt sig
ifrågasatta och många har känt skuld,
skam, ilska och sorg över att inte amma
och upplevt sig som dåliga mödrar
från omgivningen. Med broschyren att
flaskmata kan de mammor som inte
ammar få stöd och rådgivning om hur
de kan gå tillväga när de inte ammar.
Tillsammans med mödrahälsovårds
överläkare Anna Talström har även ett
nytt PM för läkemedel under graviditet och amning utarbetats. Anna Talström talade om graviditet/amning och
behandling med psykofarmaka.
Amning och jämställdhet ett hot
eller en möjlighet.
Mats Berggren från Södertörns lärcentra berättade om sitt möte med blivande pappor i en kåkstad i Kapstaden
och hur dessa möten berörde honom
starkt. Mats var där för att starta en
pappagruppsutbildning och träffade
blivande fäder i en grupp. Han berättade att samtalet med de blivande papporna till en början var dominerat av
en rå jargong som att barn bara var till
besvär, att de stör livsstilen och var man
tvungen att prata om detta. Mats berättade att efter cirka en timmas samtal
med de tuffa blivande papporna hade
en man gråtit och att samtliga ville
fortsätta samtalet och längtade till
nästa träff.
Mats Berggren leder pappagrupper i Stockholm och han reser även till
andra länder och utbildar pappagruppsledare. Han vill stimulera pappan till
att var en bra förälder och skala av de
MVC/BVC
cementerade mansrollerna. Syftet med
pappagrupper är att med barnets behov
i fokus erbjuda män förberedelser för
det nya livet, ett aktivt föräldraskap och
jämställd relation med partnern.
Varför är då pappan så viktig? Mats
säger att barns psyksiska utveckling
och sociala förmåga gynnas i kommunikationen mellan två engagerade föräldrar. Pappan tillsammans med sitt
barn utvecklar sin sociala kompetens
och empatiska förmåga och familjen
gynnas eftersom en jämlik arbetsfördelning innebär att båda föräldrarna
kan få möjlighet att tillfredställa olika
behov hos sig själva.
Fördelar med ett jämställt föräldraskap är att skilsmässor minskar, fler
barn föds, våldet minskar, amningen
ökar, hälsoeffekten är positiv.
Bemötande och jämlikhet
Anna Hallgren från barnmorskemottagningen i Askim berättade om att
det sedan 2010 finns en mottagning
för samkönade par som väntar barn.
Hon berättade om skrämmande och
kränkande berättelser som paren delgivet henne om vårdens bemötande.
Mottagningen har riktade föräldragrupper för samkönade par och före-
gångare är regnbågsprojektet i Stockholm. Forskning visar att samkönade
par känner sig utsatta i föräldragrupper med heterosexuella par. Syftet med
föräldragrupperna är att öka kunskapen om barn, födseln, ge ökad trygghet, ökat förtroende för vården, skapa
möjlighet till diskussion utifrån regnbågsfamiljens önskemål och skapa nätverk för dem. Paren vill gärna diskutera
vägen till graviditeten och bemötandet
från omgivningen. Sedan starten 2010
har 58 par deltagit i föräldragrupperna.
Sophia Lövgren berättade om organisationen Sveriges makalösa föräldrar. Föreningen arbetar med politiskt
påverkansarbete och opinionsbildning. Makalösa föräldrar arbetar med
att synliggöra ensamföräldern och förbättra villkoren för dem och deras barn.
De vill ifrågasätta kärnfamiljsnormen
och skapa social acceptans för Stjärnfamiljen. Föreningen vill att det ska
finnas ekonomiska och sociala förutsättningar för att främst enföräldersfamiljen ska kunna leva på samma villkor
som kärnfamiljen. Det är vanligast med
kärnfamiljer men cirka 25 % av barnen
i Sverige växer upp i andra familjekonstellationer.
Kristina Wolme och Elisabeth Franklin barnmorskor från NU sjukvården
berättade om sitt verksamhetsutvecklingsprojekt vid förlossningsavdelningen. Hur kan ökad delaktighet för
mannen/partnern skapas i processen
födande/föräldraskap?
De bildade fokusgrupper och intervjuade personal och pappor på BB.
Man diskuterade begreppet delaktighet. En föreställning från personalen
var att om mannen får mer tid så tas
den från kvinnan. Man upplevde män
som förde kvinnans talan som obekväma. Man måste se föräldrarna som
ett par men efter intervjuerna undrade
de om de verkligen gjorde det?
De ordnade utbildningsdagar för
personalen i samarbete med KJV och
Mats Berggren med fokus på mannens delaktighet i förlossningen och
efter. En handlingsplan togs fram. Personalen upplevde utvecklingsarbetet
som inspirerande och de har blivit mer
medvetna om pappan/partnern. De ser
nu ett par som ska få barn, inte bara en
kvinna som ska förlösas.
Denna utbildningsdag gav många
tankar om hur vi arbetar på BVC med
jämställdhet, bemötande och amning.
Vad gör vi idag och vad kan vi göra
bättre.
Yvonne Jonsson
Distriktssköterska
Lovande behandlingsmetod mot förkylning
En ny nässpray som visat lovande
resultat vid behandling av förkylning
har utvecklats av det svenska företaget Tanomed AB. Idag finns det inget
effektivt botemedel mot förkylningar
på marknaden, men däremot en mängd
preparat som ska lindra symptomen.
Flera inledande tester med nässpray har
visat bra effekt mot förkylningsvirus.
Efterfrågad behandling
Förkylning orsakas av en virusinfektion i de övre luftvägarna. I genomsnitt drabbas varje vuxen svensk medborgare av förkylning cirka tre gånger
per år. I ca hälften av fallen rör det sig
om s.k. Rhinovirus. Förkylningar kostar
samhället stora belopp då människor
tvingas stanna hemma från förskolor,
skolor och arbetsplatser. En dokumenterat effektiv behandling skulle därför
vara mycket efterfrågad.
Tanomed grundades av Krister Tano,
överläkare vid öron/näsa/hals-mottagningen vid Sunderbyns sjukhus. Han
har tillsammans med forskare vid
Umeå universitet studerat och utvärderat effekten av enzymet glukosoxidas
(GO) i kombination med glukos på det
vanligaste förkylningsviruset Rhinovirus. Han fann att behandlingen även
om den ges efter att celler infekterats
med Rhinovirus kan ge en antiviral
effekt, vilket betyder att viruset bromsas eller slutar föröka sig. Idag finns det
mycket begränsade kliniska bevis för
att befintliga behandlingar förhindrar
eller förkortar sjukdomstiden vid förkylning. Däremot finns det en rad olika
behandlingsalternativ som behandlar
förkylningssymptom. Nu pågår fördjupade studier för att ytterligare verifiera och säkerställa effekten av Tanomeds nässpray.
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 13 17
Annons
AMNING
Nordiska Sjuksköterskors
Samarbete om Barn
NoSB är en nordisk sammanslutning för sjuksköterskor som
arbetar med hälso- och sjukvård för barn och ungdomar.
NoSB bildades den 23 mars 1994 på initiativ av Riksföreningen för Barnsjuksköterskors dåvarande ordförande BrittLouise Röös. Mötet ägde rum i Borlänge i samband med
den årliga barnsjuksköterskekongressen. Sjuksköterskor från
Island, Danmark, Norge och Sverige var representerande och
de representerade föreningarna inom barnhälsovård, skolhälsovård samt barnsjukvård från varje land. Finland var också
inbjuden men kunde tyvärr ej närvara. En stor punkt på dagordningen då var att gå igenom de olika ländernas grundutbildning samt specialistutbildning samt att komma överrens om någon form av riktlinjer för hur arbetet i NoSB
skulle fortsätta.
De tre första åren träffades NoSB två gånger/år men p.g.a.
kostnadsskäl så beslutades det att ha ett möte/år där de olika
länderna turades om att arrangera mötet. Riktlinjerna tog
form och en logotype (nordens svanar) gjordes. Vid varje
möte så ska varje land kort redogöra för aktuella frågor inom
respektive förening, det kan bl.a. handla om kvalitet- och
forskningsprojekt, kompetens/utbildningsfrågor, olika remisser som föreningen arbetat med under året, utveckling av
föreningen tidskrift, hemsida och facebook. Varje förening
i NoSB inbjuder en representant att kostnadsfritt delta i de
nationella studiedagarna som varje förening/land arrangerar.
Färöarna kom med i NoSB år 2003 och de var ansvarig för
mötet 2004, nu har de tyvärr gjort ett uppehåll på några år
men förhoppningsvis så är de med redan till nästa år. Grönland är också representerad sedan några år tillbaks och arbetet med att få med Finland fortsätter.
Här är NoSB på samarbetsmötet i Reykjavik september 2012.
En stor händelse i NoSB var år 1999 då den första nord-
iska barnsjuksköterskekongressen ägde rum i Stockholm och
Riksföreningen för Barnsjuksköterskor var arrangör. Kongressen blev mycket lyckad och nu turas varje land om att
arrangera kongressen som är var 3:e år. Den 4 – 5 september 2014 är Sverige arrangör igen, denna gång i samarbete
med Riksföreningen för skolsköterskor och Distriktssköterskeföreningen. Preliminärt tema för kongressen är” listening to the children”. Aktuella frågor som just nu diskuteras
är barns psykiska ohälsa, hur följs barnkonventionen, bristen på specialistutbildade barnsjuksköterskor, aktuell forskning samt kompetensbeskrivningar i de olika länderna. Vill
du veta mer om de NoSB så får du gärna kontakta mig så
berättar jag mer.
Maria Radeskog
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 13 19
BARN/HÖRSEL
Diagnostisering av permanenta
hörselnedsättningar hos barn
Betydelsen av OAE, BOEL och lekaudiometri
H
örselnedsättningar är ett vanligt förekommande tillstånd
nationellt såväl som internationellt. År 2004 uppskattades 275 miljoner människor ha en hörselnedsättning vilken klassificerades som måttlig
eller grav. I Sverige har över en miljon
människor svårt att höra samtal mellan
flera personer. Hörselskador beror i de
flesta fall på ärftliga faktorer. I Sverige
föds cirka 210 barn årligen med olika
grad av hörselnedsättning. Av dessa är
50-60 barn döva. Hörsel och balans är
de sinnesorgan som anläggs tidigast
och först blir färdigutvecklade. Hörseln
är tillsammans med synsinnet mycket
viktig för den tidiga kommunikationsutvecklingen. Därför är det viktigt att
tidigt upptäcka hörselnedsättning/
dövhet. Det har visats att hörselhabilitering som påbörjas innan barnen är
6 månader är fördelaktig för barnets
kommunikationsutveckling.
Enligt Svenskt hörselbarnsregister
upptäcktes 41 % av barnens hörselnedsättningar först efter 18 månaders ålder.
Det visade sig också att det var föräldrar som vanligtvis upptäckte barnets
hörselnedsättning.
Otoakustiska emissioner – OAE har
skapat nya förutsättningar för hörselscreening av nyfödda. Habiliteringsåtgärder kan sättas in omgående efter att
hörselskadan uppmärksammats. I Västerbotten arbetar distriktssköterskor
preventivt genom att systematiskt försöka identifiera riskbarn. Inom gruppen riskbarn räknas barn med hereditet för hörselnedsättning, prematurer,
barn med missbildningar av öron eller
i ansiktet samt barn med utvecklingsstörning. Att ta anamnes rörande eventuella hörselnedsättningar hos barnets
släktingar är en viktig åtgärd. Barn
20
H älsan i C entrum 1 • 13 med hereditet för hörselnedsättning
ska remitteras till audiolog/öron-näsahalsklinik (ÖNH-klinik), om barnet
inte redan är känt där. I samband med
besök vid barnavårdscentral (BVC) ska
det kontinuerligt bedömas vilken kontakt barnet kan etablera med sina föräldrar och undersökaren samt observera
barnets språkutveckling. I Västerbotten utför distriktssköterskor BOELtest när barnen är 7-9 månader. Om
barnet inte hör klockor och/eller kulor
vid två tillfällen skall remiss skickas
till audiolog/ÖNH-klinik. Remiss
ska även övervägas vid uttalad föräldraoro. I Västerbotten utförs lekaudiometri av audiometris, hörselassistent
eller distriktssköterska när barnen är 4
år. Om barnet har avvikande resultat
utförs en läkarundersökning på BVC.
Vid övre luftvägsinfektion, vax, otosalpingit och otit åtgärdas detta och
barnet utför ny lekaudiometri efter en
månad. Vid misstanke om neurogen
hörselnedsättning remitteras barnet
direkt till audiolog/ ÖNH-klinik. Om
normalt trumhinnefynd och/eller kvarvarande patologiskt fynd hittas vid
omkontrollen skickas remiss till ÖNHklinik. Distriktssköterskan möter barn
samt föräldrar vid rutinbesök på BVC.
Vid dessa rutinbesök kan det framgå
att föräldrar, dagmammor, förskollärare
eller annan misstänker hörselnedsättning. Om barnet är försenat i joller eller
språkutveckling kan det tyda på hörselnedsättning. Barn med kontaktsvårigheter och andra beteendeproblem kan
ha nedsatt hörsel. Vid misstanke om
hörselnedsättning ska barnen remitteras till audiolog/ÖNH-klinik oavsett
ålder. Hälften av all dövhet och hörselskador kan undvikas genom primärprevention. En stor andel kan behandlas
genom tidig diagnos. Viktiga strategier
för prevention är att vaccinera barn mot
barnsjukdomar vilka kan leda till permanent hörselnedsättning.
BARN/HÖRSEL
Det saknas konsensus inom barnhäl-
sovården gällande metoder för hörselscreening. Alla län erbjuder OAE
undersökning, två län erbjuder BOEL.
Femton län utför hörselunderökning/
lekaudiometri samt ett län använder sig
av strukturerade frågor vid 4-årskontrollen. Ett län erbjuder alla 4-åringar
remiss till audionommottagning. Ett
flertal län har valt att inte använda
hörseldelen vid BOEL samt några
län utför inte hörselundersökning vid
4- års ålder. Detta innebär att dessa
län inte utför någon hörselundersökning mellan OAE och hörselundersökning i skolan. Därav är det viktigt
att söka ny evidens om hörseldelen vid
BOEL, samt om hörselundersökning
vid 4- års ålder behövs för att hitta barn
med en permanent hörselnedsättning.
Syftet med vår studie var att kartlägga
när permanenta hörselnedsättningar
upptäcks samt betydelsen/relevansen
av OAE, BOEL och lekaudiometri i
barnhälsovården.
Metod
Vi har fått tillgång till material insamlat via barnhälsovården i Västerbottens
läns landsting. Materialet samlades in
via ett formulär av den som genomförde lekaudiometrin i samband med
4-årsbesöket på BVC. Samtliga barn
som fanns registrerade på BVC var
kallade till 4- årsbesöket vilket då innebär en totalundersökning. Deltagarna
var samtliga barn födda 2006 och 2007
inskriva på BVC vid hälsocentraler
och enskilda vårdgivare i Västerbotten
(n=39), totalt ingick 5475 barn i denna
studie. Av dessa var 2626 flickor och
2815 pojkar. Studien är en retrospektiv studie utifrån registerdata där resultat från OAE och BOEL inhämtats
från BVC-journalen. Resultat av dessa
undersökningar och eventuella åtgärder
såväl som resultatet av lekaudiometrin
antecknades på det samlade formuläret.
Där noterades även om barnet var riskbarn och om det remitterats till ÖNHklinik samt remissvar. Data från formulären överfördes senare till en datafil för
att kunna analyseras. I samband med
detta avidentifierades materialet så att
inget enskilt barn skulle kunna identifieras.
Resultat
Sexton barn födda år 2006 och 2007
inom Västerbottens läns landsting har
diagnostiserats med neurogen hörselnedsättning. Efter OAE undersökningen fick 2 pojkar diagnosen neurogen hörselnedsättning. Dessa pojkar
var inte riskbarn. Efter BOEL var det
4 barn, samtliga flickor, som fick diagnosen neurogen hörselnedsättning.
Dessa flickor hade inte utfört OAE
samt var riskbarn. Efter utförd lekaudiometri var det ytterligare 10 barn som
fick diagnosen neurogen hörselnedsättning. Dessa barn var inte riskbarn
och var utan anmärkning vid OAEoch BOEL undersökningarna. Inget
av barnen i materialet som fått diagnosen neurogen hörselnedsättning var
prematurt. I resultatet framkom även
att 7 barn inte genomförde någon av
undersökningarna. Efter genomförd
OAE och BOEL fick nästan dubbelt
så många pojkar som flickor remiss för
vidare utredning till ÖNH-klinik, men
vid lekaudiometrin var det nästan lika
många flickor och pojkar som remitterades. Sammanfattningsvis var neurogena hörselnedsättningar jämnt fördelade mellan könen.
Slutsats
Många landsting har valt att inte
använda BOEL som hörselscreeningsmetod. I resultatet som framkom
i vår studie går det inte motivera att
hörseldelen vid BOEL ska vara kvar.
De andra två delarna i BOEL, skelning samt mognad hos barnet, har inte
undersökts i denna studie så detta kan
vi inte uttala oss om. Att inte genomföra hörselundersökningen vid BOEL
innebär tidsbesparing för distriktssköterskorna som både utför rutinkontroll
samt omkontroll. Detta leder till samhällsekonomiska vinster, både i form
av tid och pengar. Denna tid kan då
i stället t.ex. användas för att identifiera riskbarnen. Det framkom att barn
som upptäcktes ha hörselnedsättningar
vid BOEL var sedan tidigare så kal�lade riskbarn och därmed skulle ha
fått remiss till ÖNH-kliniken redan i
nyföddhetsperioden. För de 3 barnen
var det bra att BOEL utförders eftersom vårdkedjan brustit, annars hade
deras hörselnedsättning kanske inte
uppdagats förrän vid lekaudiometrin. Vi finner det intressant och lite
anmärkningsvärt att tio barn med neurogen hörselnedsättning hade genomgått både OAE och BOEL utan att bli
remitterade och diagnostiserade. Detta
kan motivera att lekaudiometrin ska
finnas kvar som hörselscreening.
Materialet i artikeln är grundad på exa-
mensarbetet vi skrev på Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning
mot distriktssköterska, Institutionen
för omvårdnad vid Umeå Universitet. Arbetet har skett i samverkan med
Barnhälsovården i Västerbotten och
institutionen för klinisk vetenskap,
enheten för pediatrik. Våra handledare
var Björn Nygren, universitetslektor
Institutionen för omvårdnad, Umeå
universitet och Sven-Arne Silfverdal,
universitetslektor/överläkare Klinisk
vetenskap/pediatrik, Umeå universitet.
Du som önskar läsa examensarbetet i sin helhet är välkommen att kontakt Maria Boberg och Berit Larsson
per mail.
Maria Boberg,
distriktssköterska
[email protected]
Berit Larsson
distriktssköterska.
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 13 21
AVHANDLING
Klagomål och lex Sarah hjälper
inte äldre att få god omsorg
Brukarnas klagomål och lex Sarah-rapporter har liten betydelse för
äldre som har hemtjänst och bor på äldreboende. Förbättringar för
äldre till följd av klagomål och lex Sarah-rapporter är svåra att upptäcka. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
Avhandlingens titel:
Klagomålshantering och lex Sarah-rapportering i äldreomsorgen. En institutionell etnografisk studie.
Avhandlingens författare:
Inger Kjellberg, tel: 031-786 6382,
[email protected]
Ladda ned avhandlingen:
http://hdl.handle.net/2077/30633
G
enom klagomål ska de äldre kunna påverka och förbättra omsorgen. Syftet med lex Sarah är att skydda
den enskilde från missförhållanden samt att ge insatser av god kvalitet. Men i Inger Kjellbergs avhandling framkommer att ingen av dessa kanaler erbjuder någon påtaglig påverkansmöjlighet för brukarna och dess företrädare.
– Klagomål bortförklaras eller negligeras. Och bara i två
ärenden framgick att åtgärder vidtagits i samband med lex
Sarah-rapportering för att förbättra de drabbade omsorgstagarnas situation, säger Inger Kjellberg.
Avhandlingen bygger på muntliga redogörelser från klagande brukare och deras anhöriga, och från undersköterskor som rapporterat om missförhållanden. Dessutom har
Inger Kjellberg gått igenom dokumenterade klagomål och
lex Sarah-rapporter från olika stadsdelar i Göteborg och
Stockholm. Även enhetschefer och tjänstemän har intervjuats.
– Hälften av alla lex Sarah-rapporterna jag gick igenom
initierades av brukarnas eller anhörigas klagomål, men
omsorgstagarna lämnades utanför såväl utredning som
åtgärder. Missförhållanden bedömdes sällan i relation till de
konsekvenser aktiva handlingar och försummelser haft för
omsorgstagarnas hälsa och välbefinnande. Istället bedömdes
de i relation till om brister uppträdde systematiskt, om uppsåt
funnits och om detta kunde bevisas, säger Inger Kjellberg.
Studien visar även att kraven på dokumentation stjäl såväl
tid som ekonomiska resurser från omsorgsarbetet. Åtgärder
riktas i första hand mot genomgång av redan befintliga rutiner och mer dokumentationsutbildning. Dessutom används
ofta personalens dokumentation som bevis för vad som verkligen utförts. Vad personalen skriver påverkas av en rad olika
22
H älsan i C entrum 1 • 13 omständigheter – inte minst av att de vet att deras dokumentation kan komma att kontrolleras.
– Jag menar inte att man ska sluta dokumentera, men
det viktigaste måste ju vara det personalen gör – inte det
de skriver, säger Inger Kjellberg. Möjligheterna att ge en
god omsorg ligger inte i om personalen erbjuds dokumentationsutbildning, utan i om de har rätt utbildning för det
praktiska omsorgsarbetet. Dokumentation är viktigt för de
som granskar och blir granskade, men vad det ger omsorgstagarna är osäkert.
Lars-Olof Karlsson
Distriktsväskan
- Sveriges mest sålda väska för hemsjukvård
• Två löstagbara mellanväggar med fickor
och ampullhållare
• Tre löstagbara och färgkodade stuvfack
• Galonförsedd botten med gummifötter
som skyddar mot fukt och smuts
Specialisten på förbandsväskor
medlife
0491-44 40 50
www.medlife.se
LOKALFÖRENINGAR
SKÅNE
Distriktssköterskeföreningen i Skåne hälsar välkommen till
VÅR- och ÅRSMÖTE
samt föreläsning om Att arbeta utomlands
onsdagen den 20 mars 2013 kl. 18.00 på Hotell Stensson i Eslöv
Samling klockan 18.00 med en lätt förtäring fram till kl. 19.00. Därefter öppnas årsmötet.
Efter avslutat årsmöte följer en föreläsning av distriktssköterskan Susanne Espinosa Persson
om hur det är att arbeta utomlands i Afghanistan och Tchad som förbandssjuksköterska.
Kvällen beräknas vara slut ca 21.00.
Liksom tidigare får ni själva delvis betala kvällens måltid med 100 kronor. Denna summa in på
postgiro 632412-3 före årsmötet eller betalas vid ankomsten till mötet.
Icke medlemmar/kollegor är välkomna till ett pris av 150 kr. Inbetalas till postgiro 632412-3
före årsmötet.
Pga lokalens storlek ryms endast 40 personer. Det är först till kvarn som gäller.
Anmälan är bindande.
Anmälan senast 2013-03-10 till dsk Bodil Jönsson
Fax: 0415-251339 • e-post: [email protected]
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Styrelsen
STOCKHOLM
Årsmöte för DSF Stockholm
Välkommen på årsmötet i Stockholm den 17 april kl 17-21 på
"Bygget Fest&Konferens" på Norrlandsgatan 11 i centrala Stockholm.
Efter mingel med kollegor och utställare, som ger oss information och möjlighet att provsmaka
kosttillägg, lyssnar vi på en föreläsning "muskler mat och näring" med perspektiv på den äldre
befolkningen av Tommy Cederholm prof. i klinisk nutrition vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap i Uppsala. Därefter väljer vi ny styrelse och avslutar kvällen med middag.
Anmäl dig till årsmötet på www.distriktsskoterskeforeningen.com senast 14 april.
Vill du köpa en ryggsäck för 250:- (kontant) på årsmötet kan du beställa den vid anmälan.
Vi har drygt 40 st till försäljning så boka nu.
Varmt välkomna
styrelsen
DSF lokalförening Stockholm
H älsan i C entrum 1 • 13 23
DSF
Hej DSF-vänner i lokalföreningarnas styrelser!
Ryggsäcken med påsytt DSF-emblem finns nu åter att köpa från Stockholm.
Bra reklam för oss distriktssköterskor!
Det är samma praktiska modell som tidigare sålts med bl.a. hemlig ficka på ryggsidan
att gömma plånboken i och fack för mobilen på vänstra axelremmen.
Ryggsäcken kostar 250: -/styck inkl. moms. Frakt tillkommer
Varje lokalförening får själv beställa ryggsäckar att sälja till sina medlemmar.
F.n. är det 3 månaders leveranstid, men det finns 48 stycken färdiga i lager.
Glöm inte att meddela leveransadress och
fakturaadress vid beställning till:
EV Reklam o Sport AB
Birgitta Flood-Åsberg,
medlemsansvarig i DSF Stockholm
Sadelmakarvägen 11A
146 33 Tullinge
Tel 08 7785321
Mobil 070 7156628
E mail [email protected]
Kontaktman Erik Vehmas
Birgitta Flood-Åsberg
medlemsansvarig i DSF Stockholm
Vi frågar barnen
Vad är barnkonventionen?
Pratar vi med barn om barnkonventionen? Vet de vad det är
för något? Känner de till alla barns
rätt? Vi ställde frågan på ett barnkalas och här kommer några svar:
Var är ens en konvention?
Oscar, 7 år
En konvention, något med
barn, något med FN, något
med UNICEF, åhhh, vad var
det nu?
Ella, 9 år
24
H älsan i C entrum 1 • 13 Va, va, vadå?
Samuel, 4 år
Distriktssköterskans vardag och framtid
7-8 oktober 2013
Uppsala kongress och konferens
H älsan i C entrum 1 • 13 25
Program
(preliminärt)
Måndag 7 oktober
09.00 - 10.30 Registrering, fika, utställarbesök
10.30 - 11.00 Inledning Peter Egardt, landshövding Uppsala län
Kristina Hesslund ordförande DSF
11.00 - 12.00 Distriktssköterskan igår, idag och i framtiden Åsa Hörnsten
12.00 - 13.00 Lunch, utställarbesök
13.00 - 14.30 Parallella seminarier
Trappan-barn från utsatta familjer
Äldre och läkemedel Christina Mörk
Självskadebeteende
14.30 - 15.00 Fika, utställarbesök
15.00 - 17.00 Beteende, bemötande och professionalism Ola Polmé
19.30
Middag med underhållning av Hybris
Tisdag 8 oktober
08.30
Kort inledning Kristina Hesslund
08.45 - 09.30 E-hälsa Carina Nilsson
09.40 - 10.30 Telefonrådgivning, kommunikation och patientsäkerhet Annica Ernesäter
10.30 - 11.00 Fika, utställarbesök
11.00 - 12.30 Parallella seminarier
Barn som far illa Steven Lucas
Seniorhälsa Ann-Christin Baar
Hälsa för äldre Ulla Falk
12.30 - 13.45 Lunch, utställarbesök
13.45 - 14.00 Årets distriktssköterska, stipendier
14.00 - 14.45 Sjuksköterskors samtal om levnadsvanor Ylva Lyander m.fl
14.45 - 15.00 Fika
15.00 - 16.30 Karisma Kicken Camilla Levay och Cecilia Lindberg, Arbetskraft
16.30
Avslutning Kristina Hesslund
Välkomna till intressanta och inspirerande dagar
tillsammans med kollegor från hela landet!
26
H älsan i C entrum 1 • 13 Reservation för ev. förändringar i programmet.
Uppdaterat program finns på hemsidan www.distriktsskoterska.se
Information
Anmälan
Sker via hemsidan www.distriktsskoterska.se senast 1 september. Anmälan är bindande
och antalet deltagare är begränsat. Bokad plats får överlåtas till annan deltagare.
Konferensavgift
Medlem i Distriktssköterskeföreningen 2 900 kr.
Icke medlemmar betalar 3 500 kr för två dagar* och 2 400 kr för en dag**
* I priset ingår kaffe/te, lunch båda dagarna samt middag torsdag kväll.
** I priset ingår kaffe/te och lunch. Middag torsdag kväll kostar 500 kr extra.
Boende
Hotell bokar du själv så snart som möjligt. Vi har fått specialpriser på några hotell.
Kom ihåg att uppge Distriktssköterskeföreningen/alt kod när du bokar!
Scandic Uplandia, Dragarbrunnsgatan 32 • Telefon: 018 - 495 26 00
Enkelrum 1495:-, dubbelrum 1595:Hotell Linné, Skolgatan 45 • Telefon: 018 -10 20 00
Enkelrum 949:-, Dubbelrum 1199:Hotell Uppsala, Kungsgatan 27 • Telefon: 018 - 480 50 00
Enkelrum 734/1165 :- Dubbelrum 834/1332:- Kod 113103
Hotell och Vandrarhem Kungsängstorg 6 • Telefon: 018 - 444 20 10
FULLMÄKTIGE OCH ORDFÖRANDEDAG
i Uppsala 26 – 27 april 2013
Eftersom kongressen är flyttad till oktober har vi lagt årets ordförandedag ihop med fullmäktige.
Ordförande samt en styrelseledamot (gärna vice ordförande, kassör eller sekreterare) från varje
lokal förening inbjuds. Vi kommer att vara på Clarion Hotel Gillet.
Ordförandedag: Fredag 26 april kl. 12.00 – ca.22.00
Fullmäktige: Lördag 27 april kl. 08.30 – 12.00
Anmälan är bindande och sker via hemsidan www.distriktsskoterska.se senast den 25 mars.
Uppge namn, förening och e-post så att handlingar kan skickas till er före fullmäktige.
Styrelsen för Distriktssköterskeföreningen i Sverige
H älsan i C entrum 1 • 13 27
Annons
STUDIE
Avslappning bra terapi mot
övergångsbesvär
”Min förhoppning är att kvinnor skulle kunna erbjudas den
behandlingen i primärvården och hos privata vårdgivare”
Övergångsbesvären minskade till hälften hos
kvinnor som fick genomgå gruppterapi och lära
sig slappna av. Det är resultatet av en studie vid
Linköpings universitet och Universitetssjukhuset.
S
ju av tio kvinnor i klimakteriet har någon gång upplevt besvär med värmevallningar och svettningar. Hos
drygt en tiondel varar besvären i fem år eller mer. De
orsakar främst sociala obehag och sömnsvårigheter.
Hela bakgrunden är inte känd. Men man vet att de sjunkande halterna av det kvinnliga könshormonet östrogen, som
inträffar efter menopausen, påverkar hjärnans värmeregleringscentrum i hypothalamus.
Medicinering med östrogen visade sig ha bra effekt. I
slutet av 1990-talet skrev svenska läkare ut hormontabletter
till omkring 40 procent av kvinnor med måttliga till svåra
symtom. Men sedan nya rön visat att behandlingen ökade
risken för bröstcancer och hjärta-kärlsjukdom minskade
användningen drastiskt. Idag är andelen kvinnor med övergångsbesvär som får östrogen nere i en tiondel.
Situationen triggade igång ett intresse för alternativa
behandlingsformer. Elizabeth Nedstrand, överläkare vid
kvinnokliniken, lade för sin doktorsavhandling upp en
studie där en grupp kvinnor lottades till tre olika behandlingar vid sidan av östrogen: akupunktur, motion och til�lämpad avslappning – en metod baserad på kognitiv beteendeterapi utvecklad av psykologiprofessorn Lars-Göran Öst.
Eftersom resultaten var intressanta startades 2007 en
större randomiserad studie kring effekten av tillämpad
avslappning. 60 kvinnor som sökt för måttliga till svåra
symtom vid minst 50 tillfällen i veckan, men i övrigt var
helt friska, lottades till två grupper där den ena fick gruppterapi tio gånger och den andra ingen behandling alls. Resultaten publiceras nu av Elizabeth Nedstrand och Lotta LindhÅstrand i den vetenskapliga tidskriften Menopause.
Elizabeth Nedstrand ledde själv terapin, som går ut på att
lära sig hitta sina muskelgrupper och med hjälp av andningsteknik få kroppen att slappna av.
– Deltagarna fick i hemläxa att träna hemma varje dag.
Målet är att de ska lära sig att använda metoden på egen
hand och kunna hantera sina symtom.
Under interventionsperioden och tre månader därefter fick kvinnorna föra dagbok över sina vallningar. De
fick också fylla i en livskvalitetsenkät vid tre tillfällen då de
dessutom fick lämna salivprov för analys av stresshormonet cortisol.
Resultaten var slående. Hos kvinnorna i behandlingsgrup-
pen minskade antalet vallningar per dygn från i genomsnitt 9,1 till 4,4, och effekten stod kvar tre månader efter
sista terapitillfället. Även i kontrollgruppen minskade antalet, men bara från 9,7 till 7,8.
Kvinnorna i terapigruppen rapporterade också en förbättrad livskvalitet avseende minne och koncentration, sömn och
ångest. Däremot fanns inga statistiskt signifikanta skillnader i utsöndring av stresshormon.
– Studien bekräftar att tillämpad avslappning kan hjälpa
kvinnor med övergångsbesvär. Min förhoppning är att kvinnor skulle kunna erbjudas den behandlingen i primärvården och hos privata vårdgivare, säger Elizabeth Nedstrand.
Åke Hjelm
vetenskapsredaktör
Linköpings universitet
[email protected]
Artikel:
Effects of applied relaxation on vasomotor symptoms in
postmenopausal women: a randomized controlled trial av
Lotta Lindh-Åstrand och Elizabeth Nedstrand.
Menopause Vol 20 No 4, published ahead of print
14 november 2012, DOI:1097/gme.0b013e318272ce80
Kontakt:
Elizabeth Nedstrand, MD, PhD,
[email protected]
Lotta Lindh-Åstrand, PhD,
[email protected]
H älsan i C entrum 1 • 13 29
REPORTAGE
Vi måste våga prata om det
I april 2007 är min pappa Royne Westberg med på ett av barnbarnens
födelsedagskalas. Han hjälper till att skruva ihop trampbilen som
3-åringen får i present. Det är uppenbart att pappa mår dåligt.
Han har något flackande i blicken och svarar fåordigt på frågor.
En eskalerande depression leder till att han några veckor senare
förverkligar sina tankar om att ta sitt liv.
D
et är jobbigt att tänka på. Fortfarande.
Borde jag skriva om det? Ja, jag tror det.
I Sverige är självmord en av de vanligaste dödsorsakerna för män i övre medelåldern. Jag är inte ensam om
min upplevelse. Det är många som varit med om samma
sak som jag.
Jag behöver tala om det. I snart sex år har jag bearbetat händelsen. Det har nästan inte gått en dag utan att jag
grubblat över hur det kunde ske.
Och som jag pratat. De första veckorna berättade jag för
nästan alla jag mötte. Jag talade om det för vänner, grannar, kollegor, klätterklubbskompisar och andra. Det var inte
någon särskilt smart strategi. Det var en forcerad monolog
som säkert skrämde upp en och annan. Med tiden har jag
insett att jag inte måste tala om det med alla jag möter. Inte
det första jag gör åtminstone.
Men jag vill berätta. Inte för att ställa någon till svars –
även om jag har många frågor kring de psykiatrikontakter som min pappa hade den sista tiden. Nej, främst vill jag
lyfta fram vår historia – för att i bästa fall stötta andra som
hamnar i samma situation som vår familj. Jag vill även säga
att det inte finns något att skämmas för.
Men det är inte enkelt.
Prata om det
Det är viktigt att prata om det. Att berätta vad som hänt.
Inte göra några omskrivningar, utan vara öppen med det som
skett. Det är lättare sagt än gjort.
Efter att Östersunds-Posten, för ett drygt år sedan publicerade sju helsidor med min berättelse om min pappas sista
år, har jag fått många varma hälsningar. Det är ett stort antal
personer som hört av sig på olika sätt. De har ringt, skickat
mejl, brev och vykort, skrivit hälsningar via twitter, facebook och artikelkommentarer och kommit fram till mig på
macken i Mörsil. Det har varit omtumlande och bra.
Några har beklagat det som hänt och frågat om hur jag
mår idag. Men många, långt fler än jag någonsin trott, har
delat med sig av sin egen berättelse. De har berättat om
30
H älsan i C entrum 1 • 13 Royne gillade att fotografera. Han har efterlämnat sig travar med diabildslådor, som väntar på att gås igenom. Men här är det hans storebror,
Venzel Westberg, som fotat vid en utflykt till Styggforsen norr om Rättvik
sommaren 1974.
deras egen erfarenhet av självmord i familjen, släkten eller
bekantskapskretsen.
Det är inga muntra historier som jag fått mig till livs.
Jag kan inte annat än hålla med om vad en av mina vänner
kommit fram till, apropå att hans svärfar tog sitt liv förra
hösten.
– Man hoppas ju att ingen ska få hitta sin pappa i en göl
liggandes upp och ner, livlös, skrev han i ett facebookmeddelande.
Konstigt nog har jag funnit tröst i att få höra att andra
också upplevt något liknande som vi har gjort. Jag menar
inte att det finns någon mening i alla dessa meningslösa
dödsfall. Nej, men det finns paradoxalt nog något tröstande
i att min pappa inte var ensam. Att han inte var ett undantag, utan en av många.
REPORTAGE
Skidpremiär, för en femåring, med pappa som stilfull förebild på ängen bakom farmor och farfars hus i Sidensjö, Ångermanland. En vårvinterdag 1975.
Foto: Venzel Westberg
Plats i det offentliga rummet
Under den senaste tiden har frågan om självmord kommit
upp på dagordningen. I mitt hemlän, Jämtland, har det skrivits in en formulering i landstingsplanen 2012 – 2014 om att
bedriva ett landstingsövergripande suicidpreventivt arbete.
Det har även skapats en myndighetsövergripande arbetsgrupp och några lokala projekt är på gång. Det är bra, och
på tiden, eftersom länet ligger högt i självmordsstatistiken.
Det har även skrivits tidningsartiklar, kommit ut böcker
och sänts radio- och teveprogram. Det är viktigt för oss
efterlevare. Att frågan finns och får ta plats i det offentliga rummet.
Vi behöver prata hemma också. Jag tror att det fortfarande är skambelagt. Jag tror att det finns många familjer
där självmordet är den onämnbara händelsen. Där det finns
tysta överenskommelser om att det inte är något man talar
om. Det tror jag är förödande.
För min del har det även varit viktigt att ta reda på vad
som hänt. Jag har begärt ut varenda tänkbar sjukvårdsjournal, polisrapport, protokoll från den rättsmedicinska utredningen, med mera. Jag begärde till och med ut min egen
journal från då jag låg på Sundsvalls sjukhus i två veckor vid
tre års ålder. Den har ingenting att göra med min pappas
död. Den kom med av bara farten. Och jag har pratat med
– eller närmast intervjuat – de som var nära pappa den sista
tiden. För att försöka skapa mig en egen bild av vad som
hände. Från början var jag på jakt efter en orsak. Hur kunde
det ske? Och varför? De frågorna har klingat av över tid och
spelar ytterst liten roll idag.
Jag har även försökt läsa på. För att få mer information.
Om andras upplevelser, självhjälpslitteratur och forskning.
Det som slagit mig är att vi vet ganska lite. Men naturligtvis hittade jag en del. Bland annat kom jag, via SPES (riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd), i
kontakt med Wolfgang Rutz, som är en pensionerad psykiatriker som forskat om manlig depression.
Wolfgang menar att männens depressioner ofta inte blir
igenkända eller behandlade, vilket troligen är den bakomliggande orsaken till paradoxen att män enbart hälften så
ofta anses vara deprimerade, men tar livet av sig tre till fyra
gånger oftare än kvinnor.
– Ja, det är oftast inte så att de tänker igenom sitt liv och
beslutar sig för att ta det. Man gör det bara. Det är inte av
fri vilja utan en tvingande lösning. Man ser sig enbart som
en belastning. Så förmörkat har sinnet blivit av depressionen, säger Wolfgang.
– Oftast sker det plötsligt, oväntat och drastiskt. En del
kör ihjäl sig, skjuter eller hänger sig. Man vill definitivt få
slut på det. För kvinnor är självmordet samtidigt ofta ett rop
på hjälp. De tar ofta till tabletter. Även när de bestämt sig
kan andra få en chans att rädda dem.
Ofrivillig aktivist
Jag kallar mig för ofrivillig aktivist. Jag gillar inte att hålla på
med de här frågorna. Jag kommer nog aldrig att vänja mig.
Men jag tycker att jag har en slags skyldighet att vara med
och lyfta upp dem. Det är inget jag valt, men jag tror att jag
kan tillföra något. Och jag är ingen arg aktivist. Jag vill inte
hänga någon, men däremot har jag kritiska synpunkter på
hur min pappa bemöttes i psykiatrin.
Först vill jag säga att min pappa togs på allvar vid flera
instanser. Det har jag kunnat konstatera när jag läst hans
journaler. Jag vill särskilt lyfta fram den läkare som han
mötte på Frösö hälsocentral sommaren och hösten 2006. Då
han sökte hjälp för magsmärtor, bland annat. Han lyssnade
på min pappa. Han var även den som uppmanade honom
att ta kontakt med psykiatrin under våren, när pappa började
uttala sina självmordstankar. Han följde upp de träffar han
haft, genom att söka honom per telefon vid flera tillfällen.
Det var en viktig pusselbit för mig. I vården finns det,
såklart, människor som bryr sig. Det var, inledningsvis, ingen
självklarhet.
H älsan i C entrum 1 • 13 31
REPORTAGE
”Vid ett tillfälle begär han att få bli inlagd på
avdelningen, men nekas.”
Jag har 3 iakttagelser, som jag vill lyfta fram.
Journalföring och brustna löften
Den första kontakt min pappa tog med akutpsykiatrin var
vid Sundsvalls sjukhus, några månader innan han tog sitt liv.
Det var första gången i livet som han sökte akutpsykiatrisk
hjälp. Vid ett tillfälle begär han att få bli inlagd på avdelningen, men nekas. Han ges löfte om att få en plats nästa
dag, om han mår sämre.
Pappa har under större delen av sitt vuxna liv varit bosatt
i Sundsvall, men flyttade till Östersund sommaren 2006.
Vintern 2007 är han i Sundsvall vid flera tillfällen och bor
hos en god vän.
Dagen efter är pappa tillbaka och ber om att få en plats
på kliniken. Han vill bli inlagd i Sundsvall för att han har,
som han säger, hela sitt nätverk där. Underläkaren, en annan
person än den han mötte dagen innan, anser inte att det
finns tillräckliga skäl för tillmötesgå hans önskan.
Doktorn bedömer att pappa inte har ”påtagligt depressivt
tankeinnehåll” och att han har ”vissa tankar på att självmord
skulle kunna vara en sista utväg, men inga aktiva planer.”
Läkaren hänvisar ”till Östersund om han ånyo mår sämre
och är rädd att han ska skada sig på något sätt.”
Bemötande
I början av april 2007 skrivs pappa in på psykiatrikliniken vid
Östersunds sjukhus. Efter två veckor på avdelningen träffar
min pappa en vikarierande överläkare, som han inte träffat
tidigare. Min mamma är med på träffen.
Det är första gången som de möts. I stället för den vårdplanering som de tror att mötet ska handla om, visar det sig
att han vill skriva ut pappa från kliniken. Omedelbart. Överläkaren föreslår även att pappa ska sluta ta en av de ångestdämpande tabletterna.
– Det blev ett konstigt möte för det kändes som om läkaren ifrågasatte vad Royne gjorde där. Jag har undrat många
gånger hur han kunde säga så där, säger mamma.
Läkaren säger även att de inte kan erbjuda något samtalsstöd på kliniken. Det är vårdcentralens ansvar att ordna det.
Men det kan dröja länge innan det blir av. Det kan vara mer
än en månads väntetid på den typen av insatser.
Både utskrivningsförslaget, diskussionen om förändrad
medicinering och beskedet om att samtalsstödet inte kan
komma igång gör pappa orolig.
Mamma är bekymrad över hur det ska bli när hon ska
börja jobba igen efter helgen. Hon är rädd att lämna Royne
ensam i lägenheten.
Det är inget lyckat möte med överläkaren. Samtalet avbryts vid flera tillfällen då han är tvungen att lämna
rummet på grund av joursökningar. I efterhand har över-
32
H älsan i C entrum 1 • 13 läkaren även skrivit i journalen att han kallats in att arbeta
på kort varsel och att han inte tidigare kände till patienten
eller hans besvär.
– Det mötet tyckte jag var det jobbigaste av allt. Jag tyckte
att vi blev fel bemötta, säger mamma.
Tre dagar senare tar han sitt liv.
Samtalsstöd
Tidigt vid inskrivningen här i Östersund. Andra dagen han
är på kliniken, skriver en av läkarna en journalanteckning om
att hon ska skriva en remiss om att erbjuda samtalsstöd till
min pappa. Något mer än piller. Det blir aldrig av.
Samma dag som min pappa dör får en avdelningssköterska uppdraget att kalla ”patienten för samtal för stödjande
karaktär”. Hon har då fått remissen som skrevs av läkaren
som pappa träffade i början av sin tid på avdelningen.
I min pappas fall blev det även, som framkommer i det
sista mötet med den vikarierande överläkaren, en diskussion om vem som har ansvaret för den sortens insatser. Är
det primär- eller akutvårdens ansvar. Jag förstår den frågan,
men lös den och blanda inte in patienten i den striden. Tack.
Många liknande historier
Jag har inga belägg för att detta gäller för alla som tar sitt liv
i samband med psykiatrikontakter. Det här är mina iakttagelser. Naturligtvis finns det andra sidor. Men dessvärre har
jag mött många liknande historier de senaste 5 åren.
Olika bud från olika läkare. Att inte bli tagen på allvar.
Dåligt bemötande. Och avsaknad av kvalificerat samtalsstöd.
Det är återkommande ingredienser i de berättelser som jag
har tagit del av. Jag är väl medveten om att det inte finns
några snabba patentlösningar för att åtgärda detta. Men det
är något som samhället och sjukvården måste ta på allvar
och göra vad vi kan för att åtgärda.
Fredrik Westberg
Frilansskribent
[email protected]
RECENSION
Efter självmordet – vägen vidare
S
jälvmord är en av de vanligaste
dödsorsakerna i välden och bara
i Sverige tar omkring 1500 personer sitt liv varje år. Efterlevande vid
självmord drabbas hårt, varje person
som begår självmord lämnar efter sig
i genomsnitt 10 närstående. Förutom
sorg och trauma upplever många efterlevande motstridiga känslor, såsom
skuld, ilska, saknad.
Den här boken vänder sig till efterlevande vid självmord men även yrkesverksamma som möter dessa personer i
sitt yrke. Boken behandlar olika teman
Författare: Barbro Kari Dyregrov,
Einar Plyhn, Gudrun Dieserud
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
AP/Abdullah al-Yassin/Scanpix
Gothia förlag, 2012
såsom sorgeprocesser, förklaringsmodeller samt stöd till efterlevande. Den
innehåller även personliga berättelser
och konkreta förslag om hur stöd till
efterlevande kan förbättras. Förhoppningen är att denna bok kan bidra till
större förståelse och öppenhet kring
dessa frågor. Den kan också användas
som ett pedagogiskt verktyg för alla
som genom sitt yrke kommer i kontakt med någon som förlorat en anhörig i suicid.
Boken är skriven i ett nära samarbete med efterlevande och professionella.
Syriens folk är i akut behov av mat, vatten och sjukvård.
Vi är på plats för att rädda liv och vi behöver din hjälp.
Ge din gåva på redcross.se
H älsan i C entrum 1 • 13 33
Annons
KOST/DIET
Mat, omsorg och tid
Hemtjänstens syn på matproblem hos äldre
Andelen äldre i Sverige ökar i allt snabbare takt
samtidigt som kostnaderna för äldreomsorgen
har minskat (1, 2). Framför allt är det platserna
på äldreboenden och sjukhus som kraftigt decimerats, varför allt fler äldre med stora behov bor
kvar hemma (3). Hemtjänstens verksamhet har
förskjutits från sociala och husliga uppgifter till
mer medicinskt omvårdande (4). I en masteruppsats, som följande text är baserad på, intervjuades hemtjänstpersonal i sex fokusgrupper på
olika platser i Stockholm med syfte att undersöka
deras erfarenheter och upplevelser av matrelaterade problem hos äldre. Citaten från intervjuerna
är skrivna ordagrant, moderatorn benämns M.
T
idigare var hemtjänst organiserat så att de äldre
oftast hade ett fast vårdbiträde och en fastställd tid
för hjälpen. Inom den tidsramen hade de ett relativt
stort utrymme att bestämma vad som skulle göras vid varje
hjälptillfälle. Idag är hemtjänsten betydligt mindre baserad
på en personlig relation mellan de äldre och hemtjänstpersonalen. Ofta varierar hjälptiderna från dag till dag, beroende på den aktuella personalsituationen och hjälpbehoven
bland andra vårdtagare. Biståndsbedömningen formuleras
som en beställning till en utförarenhet, vilken erhåller en
summa pengar för att producera en viss insats, men biståndshandläggarna anger sällan någon tid i biståndsbesluten (5, 6).
I fokusgrupperna berättades att ungefär hälften av de
äldre med matinsats hade leverans av matlåda. Hur många
som fått lättare matlagning beviljat varierade från bara några
få i vissa områden till uppåt hälften i andra. Hemtjänsten
kunde då servera mat som nyponsoppa och smörgås, färdiga
köttbullar, soppa, omelett, grillad kyckling eller frysta rätter.
Hälften av informanterna brukade koka potatis. Tiden för
matlagningsinsatsen var 15-20 minuter, från det personalen
kom innanför dörren tills hon gick, inklusive eventuell hjälp
upp ur sängen. Men det kunde ibland vara svårt att få till
även den lilla tiden och stressnivån var hög:
”A. Men sen ska det funka på schemat också. Att den som gör
schemat ska faktiskt se till så att … och inte lägga in en handing där, precis när man faktiskt står där och ska laga mat,
och så vet man att en handling, då kan det köra ihop sig i
kassan. Det räcker med att någon står där och sölar så tar det
fem minuter extra liksom.” (grupp D)
Artikeln är en sammanfattning av Masteruppsats, 30 hp
Titel: Mat, omsorg och tid – En kvalitativ studie om hemtjänstens syn på matproblem hos äldre
Författare: Monica Pehrsson
Handledare: Margaretha Nydahl, Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet
Finns i sin helhet på http://uu.diva-portal.org
Det är svårt att få grepp om hur mycket matlagning som
är praktiskt möjligt att få till stånd inom den tid som beviljas. Mycket handlar om planering och organisation. För
övrigt beror det förstås på hur lång tid det tar att få den
äldre till bordet. En grupp särskiljde sig bland de intervjuade. De hade efter en utbildningsinsats på sex tillfällen om
nutrition till all personal satsat på att flertalet pensionärer
skulle få hemlagad mat. Personalen berättade entusiastiskt
om hur de fått bukt med undernäringen hos flera äldre och
att alla blev gladare av att i ökad utsträckning få hemlagad
mat. Eftersom man organiserat det så att personalen i denna
hemtjänstorganisation till största delen gick till samma personer så kunde de planera såväl matsedeln för veckan som
dagens mat, vilket underlättade för att få till lagad mat till
varje pensionär.
”A. Man hinner ganska mycket! Förbereder du på morgonen,
skalar potatis, morötter och sådär, skär i småbitar då hinner
du medans du steker fisk, eller vad du nu gör, koka upp det.
Man hinner bra, tycker jag.” (grupp F)
Vissa problem uppmärksammas
Det nämndes som ett problem att doftupplevelsen går förlorad när maten oftast kommer levererad i låda eller fryst
mat värms i mikrougn. Flera informanter var även inne på
hur viktigt det är att det ser trevligt ut vid matbordet och
fräscht på tallriken och att det var ett nöje när man kunde
glädja de äldre med det. Dålig aptit är enligt hemtjänstpersonalen ett vanligt problem och relaterades till den psykiska
hälsan; depression, ensamhet och att inte komma ut, samt
att de äldre inte känner någon glädje i att äta.
Under intervjuernas gång framkom att det fanns en hel
del kunskap om ätproblem, men inte alltid formulerad i de
ordalag en dietist använder. T.ex. mag-tarmbesvär, dålig matlust, demens, ensamhet, svårigheter att tugga och svälja samt
att skära. En utmaning är de dementa. För personalen är det
svårt att veta om de har ätit eller ej, att få information om
H älsan i C entrum 1 • 13 35
KOST/DIET
de känner av problem med att tugga och svälja och veta om
de längtar efter någon speciell mat. Det kan vara mycket
svårt att få de dementa att äta, som p.g.a. tidsbrist ibland
får sämre mat.
”A. Jag tycker det är ett stort problem framför allt för de
dementa. Även om de är bedömda mer tid, så går all tid åt
att få upp dem ur sängen, få med dem in till köket. Innan man
nästan har kommit dit så …
C. Tiden går så snabbt…
A. Ja. Och så blir det något hastigt liksom bara för att se till
att de får i sig något. Då blir det oftast mycket smörgåsar och
sådana där saker.
B. Nyponsoppa och fil och så.
A. Ja, det tycker jag är ett problem. Det är ju svårt när så
sjuka bor hemma.
E. Det tar liksom lång tid med en dement person innan man
har kommit till matbordet ens. Och det går inte att forcera,
det kan bli tvärt om till slut då, att det slår slint.” (grupp A)
Trots att personalen hade kompetens och sade sig vilja
hjälpa dem på ett adekvat sätt, t.ex. genom att locka med
färger på tallriken och snurra tallriken för dem som bara
äter på ena sidan, så hann de inte alltid.
Det fanns en medvetenhet i alla grupper att tandproblem
kan ligga bakom dålig aptit, om än en osäkerhet hur man
kan veta att så är fallet. Det kan vara svårt att få en del äldre
att uppsöka tandläkare och det kan vara svårt att få till uppsökande tandvård, då ligger det på hemtjänstpersonalen att
ta initiativ. Några informanter framhöll att det för de äldre
kan kännas ”intimt” eller t.o.m. ”kränkande” att få hjälp med
tandborstning, och att det ofta åsidosätts när det är stres�sigt, även om man är medveten om att det ska ingå i de dagliga rutinerna.
Bara någon enstaka informant hade uppmärksammat
tugg- och sväljproblem. Svaren om detta kom sakta, med
stor osäkerhet.
”M. Det här med att tugga, då? Har ni upplevt något problem med det?
D. Dröjande: Näe…
B. Kanske du har en som bara tuggar och tuggar, alltså …
M. Och aldrig sväljer?
B. Ja, vi säger – kan du svälja, eller? Men det är inget. Alltså
hon tuggar mycket!
M. Det går inte vidare?
B. Mm. Alltså, hon ser trött ut!
M. Och sen det här med sväljning, sväljningsproblem, det
kan ni också se?
F. Jag har ingen erfarenhet av det .. att svälj … sväljproblem, nej ..
E. Jo, jag har haft en …
M. Det har du?
E. Mm. Tog väldigt lång tid, och så fick man ta teskedar.”
(grupp D)
36
H älsan i C entrum 1 • 13 En viktig fråga att ställa sig är vem som ska upptäcka
tugg- och sväljproblem hos äldre när utbildad sjukvårdspersonal sällan observerar deras måltider.
Alla intervjuer genomsyrades av medvetenheten om att
man som hemtjänstpersonal hela tiden måste utgå ifrån de
äldres önskemål och integritet. När det gäller äldre med
demens och/eller psykisk ohälsa kan det vara en svår balansgång att gå, när man ser hur deras behov inte tillfredsställs
p.g.a. att de äldre själva tackar nej och inte förstår sitt eget
bästa, samtidigt som man måste respektera deras beslut. De
flesta informanter var väldigt noga med att inte på något sätt
gå emot den äldres önskemål, det berättades inte om några
sätt att ”lirka” fram vilja att äta.
Tid – en ständig bristvara
En av frågorna som ställdes till alla grupper var vad som
skulle behövas för att motverka matproblem och det enhälliga svaret var: tid. Informanterna talade om vad de skulle
kunna göra om de hade mer tid: sitta kvar när de äldre äter,
småprata, planera sitt jobb, samarbeta, laga mat, låta de äldre
vara med och laga mat – det fanns en genuin vilja till att göra
ett bättre jobb. Tid att utföra det som står i biståndsbeslutet,
vilket inte alltid hanns med.
”A: Om man kunde vara kvar och se till att de äter överhuvudtaget och …
C. … om man skulle få vara med inne i köket t.ex. om man
hade mera tid. Då kunde dom sitta och äta medan man står
och diskar och så kunde man prata …
E. Ja, tid att planera också… att samarbeta, tid för att
kunna… och marginaler. Så att allting inte är på minuten
varenda dag.
A. Marginaler skulle behövas.
B. För att dom är levande varelser, som vi jobbar med, inte
lastbilar eller maskiner.” (grupp B)
Informanterna beskriver vid flera tillfällen hur lite visad
omsorg vid matsituationen kan göra stor skillnad för matintaget.
”B. Man märker på en gång. Om du går till dom, och man
har tid att sitta med dom, då äter dom bra och dom är jätteglada. Men det beror på liksom, hur man dukar, allt har betydelse! Det är det – har man inte tid – då går man, lämnar
bara maten på bordet, då säger dom, jag är inte hungrig.
Så det beror jättemycket på hur mycket tid man har för dom
också.” (grupp E)
Konsensus rådde i alla grupperna om att de äldre egentligen oftast hade biståndsbeslut på de insatser de behövde,
men att tiden för varje insats var för liten. Det gällde tiden
för matlagning, sällskap vid måltid, påputtning vid måltid,
promenad, inköp tillsammans med den äldre, ja, för alla
insatser beräknades för liten tid. Tiden per insats verkade
bedömd utifrån kapaciteten hos friska medelålders.
KOST/DIET
”A. Jag tror att det är tid det handlar om, alltså dom ger snålt
med tid, med allt! Och det känns som att … man känner sig
så stressad och det gäller allt man gör, och det är inte bara
matlagning. Det är så minmala tider man har och ska passa,
för annars är det någon annan kund som får mindre tid. Vi
har ju två stycken som vi går till, … som har påputtning vid
maten. Där kan det också kännas att man får för lite … alltså
allt handlar om tiden, man kommer ändå bara till tiden, för
att … man prioriterar inte det om man sitter där och så ringer
en kollega – nu måste vi dit – för man har ju dubbelbemanningar och grejer, så ok, men det står ju faktiskt i mitt schema
att jag ska sitta där.” (grupp D)
Hemtjänstpersonalen själva måste ta ansvar för att göra pri-
oriteringar när tiden är knappt beräknad och utan marginaler, ofta i strid med deras etik och moral.
Tiden 30 minuter som man kan få bedömt för promenad räcker sällan för att gå någonstans, då det kan ta en
kvart att komma ut och en kvart att komma in. En dam
hade fått beviljat att gå med och handla, men det var omöjligt att hinna få med henne till affären, handla, gå hem och
packa upp varorna på 40 minuter. Enligt informanten fick
de heller inte lägga ihop två 40-minutersinsatser till vartannat tillfälle. Hon tyckte dock det var så viktigt att få med
damen till affären, eftersom hon märkte att det stimulerade
aptiten, varför hon ibland tog sin lunch i anspråk.
Grundläggande behov, som att få tid att tömma tarmen
kan få stå tillbaka i vissa fall.
D ”… och sen att dom får tid att sitta på toaletten, för en del
kunder behöver hjälp att komma till toaletten och där är det
också brist på tid. Och då får dom inte sitta i lugn och ro. För
ibland kan det vara att dom behöver sitta en liten stund, så
kommer det av sig självt. Och så regelbundenheten egentligen. Att få komma upp på toaletten varje dag, och liksom inte
…”(grupp E)
Att de äldre direkt känner av om man som hemtjänstpersonal verkar stressad var något som togs upp av flera informanter, och hur svårt det då blir. Många vill inte besvära
när de märker att det är ont om tid och säger att de klarar
sig själva.
”C … Och så känner dom att vi stressar hela tiden. Och det är
lätt, så fort dom ser oss, då ser dom hur vi rör oss, man försöker, men ibland du vet; adrenalinet, och man tänker på dom
andra liksom, och då blir det det där, då tycker dom att vi
stressar, att vi inte har den tid dom vill. Ibland vill jag gå,
då håller dom händerna liksom ’lämna inte mig’, såna saker.
Även om vi ser att vi behöver mera tid hos den pensionären,
inte mycket att vi kan påverka tiden, i stället för att vi får
mera tid, så skär dom ned tiden.” (grupp F)
Enligt informanterna ges minst insatser till dem som inte
har anhöriga, tvärt emot vad man kanske skulle kunna tro.
Biståndsbedömarna är i stället mer generösa gentemot dem
som har engagerade anhöriga. Detta togs upp opåkallat av
någon i varje grupp med medhåll från resten av deltagarna.
Många informanter talade med upprördhet om äldre som
hade stora behov, men som inte hade någon anhörig som
hjälpte dem i kontakten med biståndshandläggaren, och över
att de som hemtjänstpersonal inte har något inflytande över
underlagen till besluten.
”B. Så vi måste vara deras röst, och det funkar inte alltid.”
(grupp E)
H älsan i C entrum 1 • 13 37
KOST/DIET
”B… det känns så tydligt att när det finns anhöriga eller
nära vänner, alltså närstående, så dom pushar lite, då blir
den vården mycket bättre.” (grupp B)
”F. Jag har erfarenhet av att … kunder som är ensamma, och
själva ska föra sin talan, eller … jag då som … kontaktperson
ska föra talan, har mycket svårare att få tid, än om man har
en ihärdig släkting, anhörig, som kan tala för sig.
Flera: Ja.
F … Så det tycker jag är trist, för det har jag sett prov på
många gånger.” (grupp D)
Personalens egna lösningar
Ett återkommande tema under intervjuerna var olika exempel på egna lösningar baserade på ett personbundet engagemang. Detta för att göra det så bra som möjligt för de äldre,
men kanske också för att själv kunna känna tillfredsställelse
med sitt jobb. Att äta tillsammans med pensionären, att laga
samma mat till två äldre i samma trappuppgång för att hinna
med, att hitta på olika sätt att få i pensionären bra mat. Olika
lösningar som inte fanns nedskrivna som några rutiner, vilket
innebär att vilken hjälp en pensionär får kan variera väldigt
mycket beroende på om man har turen att få en engagerad
hemtjänstpersonal. Många av informanterna, minst någon
i varje grupp, uttryckte en stark vilja att få laga mat till de
äldre. Detta talades dock om som en omöjlig vision snarare
än en möjlighet. Även att låta de äldre själva vara med och
hjälpa till med matlagningen nämndes av några av deltagarna som ett sätt som skulle stimulera och bibehålla initiativförmåga och självständighet.
Ett stort problem som togs upp av informanterna själva
var bristen på rutiner för kommunikation hemtjänstpersonal emellan. Det leder till att man inte vet vad den pensionär som man kommer till har ätit. Inte heller vet man vilken
mat som är tänkt, utan det ligger kvar i kylen eller frysen,
varpå pensionären i stället får fil eller smörgås till huvudmål. Det borde åligga enhetscheferna att t ex se till att personalen alltid skrev ned dessa saker, men det gjordes bara i
speciella fall. Endast den grupp som fått nutritionsutbildning hade inte detta problem. Denna grupp visade även tydligt helt andra kunskaper än de andra - om tugg- och sväljsvårigheter, berikning av maten, kost vid förstoppning, den
estetiska aspekten på maten etc. Även kortare utbildningsinsatser förefaller alltså ha stor betydelse för medvetenheten om vad som kan påverka ätandet.
En känsla av maktlöshet lyser igenom i en stor del av
intervjuerna och insikten att de äldre skulle behöva mer
hjälp omvandlas till frustration. Hemtjänstpersonalen har
inte alltid någon kommunikationskanal direkt till biståndshandläggarna trots att de känner den äldre väl, de bedöms
inte behöva gå på utbildningar, inte ens arbetsplatsträffar
hinns med för att diskutera och reflektera kring problemen. I
stället är det som att personalen jobbar i motvind i sin ambition att göra ett gott arbete, framför allt på grund av tidsbrist, men till viss del också på grund av dålig organisation.
I intervjuerna framkom att det fanns en viss brist på teoretisk
kompetens om mat och näring, men samtidigt ett omfat-
38
H älsan i C entrum 1 • 13 tande engagemang och en erfarenhetsbaserad kunskap hos
många av informanterna, särskilt hos dem med lång erfarenhet. Dock utnyttjades inte alltid den kompetensen till
fullo. Frågan är om vi inte skulle vinna ekonomiskt på att
ge hemtjänsten tio minuter extra per matinsats, vilket kunde
innebära minskad risk för undernäring, sjukdom och behov
sjukhusvård, förutom vad det kunde göra för livskvaliteten
för våra äldre.
De politiskt formulerade målen för äldreomsorgen är
desamma idag som för tjugo år sedan, samtidigt som äldreomsorgens omfattning i förhållande till behovet minskat
kraftigt. Ett glapp har uppstått (4), men politikerna undviker
diskussionen om vem som ska göra de nödvändiga prioriteringarna, varför ansvaret för att upprätthålla äldreomsorgens
anseende läggs på hemtjänstpersonal och biståndshandläggare (7, 8). Vi skulle behöva börja diskutera vilka målsättningar vi ska ha för omsorgen om de äldre och utifrån det
avsätta rimliga resurser.
Monica Pehrsson
Leg. dietist, Vårdutvecklingsledare
CeFAM Centrum för allmänmedicin, Huddinge
Referenser
1.Demografisk utveckling [webbsida]. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap; 2009. [läst 2012-07-01] Tillgänglig: https://
www.msb.se/sv/Forebyggande/Sakerhet-hem--fritid/Aldres-sakerhet/Sa-skadar-sig-aldre/Skadestatistik-aldre/
2.Socialstyrelsen. Tillsynsrapport 2011, Hälso- och sjukvård och socialtjänst, 2011-5-4.
3.Vård och omsorg om äldre, Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning. Lägesrapporter 2008. Socialstyrelsen 2009.
4.Silfverberg G. Praktisk klokhet. Om dialogens och dygdens betydelse för yrkesskicklighet och socialpolitik. Stockholm: Brutus Östling bokförlag Symposion; 1999.
5. Szebehely M, Äldreomsorg i förändring - knappare resurser och nya
organisationsformer. Välfärd, vård och omsorg. Statens Offentliga
Utredningar 2000:38.
6.Andersson K. Omsorg under förhandling. Avhandling Nr 55. Umeå:
Institutionen för socialt arbete, Umeå Universitet; 2007.
7. Wånell S-E, Thorslund T. Målen för äldreomsorgen, en potemkinkuliss? I: Thorslund T, Wånell S-E, redaktörer. Åldrandet och äldreomsorgen. Lund: Studentlitteratur; 2006:63-73.
8.Brodin H. Does Anybody Care? Public and Private Responsibilities in Swedish Eldercare 1940-2000. Avhandling 31. Umeå: Studies in Economic History, Umeå Universitet; 2005
HÖRSEL
Laserljus läker akut hörselskada
M
ed hjälp av elektronmikroskopi (SEM – scanning electron microscope) och Auditory Brainstem Response (ABR) har skador på innerörats
hårceller efter akut sensorineural hörselnedsättning (skada
på innerörats hörselreceptorer) bevisats kunna läka vid
behandling med hjälp av så kallad lågeffektlaserlaser (lasrar
med en uteffekt på 100-500 mW med våglängder i det röda
och infraröda spektrat). Det har en sydkoreansk-amerikansk
forskargrupp nu visat genom en vetenskaplig artikel som
publicerades i juni i år. Forskarna verkar vid universitetet i
sydkoreanska Dankook och Illinois, Chicago, USA.
I försöket utsattes råttor för 116 dB ljud under 6 timmars
tid, vilket medförde akut sensorineural hörselskada. Hörtrösklarna mättes i dB SPL (sound pressure level) med med
hjälp av ABR och var före ljudskadetillfället 16,43 dB och 24
timmar efteråt 59,11 dB, vilket visar hur pass allvarlig hörselskadan blev. Mätmetoden ABR är en objektiv mätmetod
där hörselförnimmelser kan detekteras genom att mäta aktiviteten i hjärnstammen vid ljudstimulering.
24 timmar efter skadetillfället påbörjades laserljussbehandling av råttornas inneröron. Behandlingen skedde via
hörselgången och utfördes tolv dagar i rad då rött laserljus riktades mot vänster öras cochlea (inneröra) under 60
minuter per dag. Laserljuset var av 830 nanometers våglängd
(nära infrarött ljus). Laserproberna var 100 och 165 milliWatt starka och totaljusdoser på 360-594 Joule administrerades genom hörselgången. De obehandlade, högra öronen
tjänade som kontrollgrupp.
Efter tolv dagars behandling var den genomsnittliga förbättringen 27,74 dB i de laserbehandlade öronen men endast
10,64 dB i de obehandlade öronen. De genomsnittliga hörtrösklarna var efter tolv dagar 30,38 i de behandlade öronen
jämfört med 49,46 dB i de obehandlade öronen. Detta
visar hur stor behandlingseffekten är. Skillnaden mellan de
behandlade och obehandlade öronen var omkring 17 dB
(d.v.s. mer än 60 gångers skillnad med avseende på hörbarhet och ljudeffekt), vilket är en mycket stor skillnad. Skillnaderna var signifikanta och studiens utfall starkt positivt.
Studien lägger även fram morfologiska bevis. Efter den
tolfte behandlingsdagen studerades innerörats hårceller med
hjälp av SEM. De laserbehandlade öronen hade då förlorat
betydligt färre hårceller än de obehandlade öronen. Hårcellerna var dessutom mer symmetriska och såg mer normala
ut i de laserbehandlade öronen än cellerna i de obehandlade
öronen. De, med hjälp av elektronmikroskop, avbildade skadorna efter hög ljudpåverkan såg ut som och var likvärdiga
med sådana skador som uppstår vid plötslig dövhet.
Denna studie ansluter sig till nästan etthundra tidigare
publicerade studier som visar att laserbehandling kan med-
föra läkning och objektivt mätbara förbättringar vid andra
typer av hörsel- och balansrubbningar såsom tinnitus, hyperakusi, Ménières sjukdom, kronisk perforering av- och skada
på trumhinna samt vid inflammatoriska tillstånd som till
exempel kronisk hörselgångsinflammation.
Denna studie är banbrytande och den visar att en stor del
av hörseln kan räddas med hjälp av skyndsamt insatt laserbehandling då en person råkar ut för akut hörselskada eller
hörselnedsättning. Det är dock mycket viktigt att snabbt
komma till behandling – ju snabbare patienterna får behandling desto större är chanserna till förbättring.
Det har tidigare inte funnits någon vetenskapligt baserad behandling som visar att på förbättringar vid akut hörselnedsättning.
Behandlingsmetoden finns dock redan inom EU/EES-
området sedan tiotals år, i dag på såväl samhällsfinansierade
sjukhus i Tjeckien och Italien som privata kliniker och sjukhus i flera av de nordiska länderna samt i England, Tyskland, Schweiz och Spanien. I andra världsdelar finner man
metoden bland annat i USA, Canada och Australien. Tidigare har patienter med såväl sensorineuralt som somatosensoriskt orsakad tinnitus, hyperakusis (överkänslighet för
ljud), kroniskt perforerade trumhinnor, Ménières sjukdom,
yrsel- och balansrubbningar behandlats. Att såväl åldersrelaterad som akut hörselnedsättning har kunnat påverkas
i positiv riktning har även sett i klinisk miljö men nu finns
alltså beviset för läkning vid akut hörselnedsättning i form
av en kontrollerad studie.
H älsan i C entrum 1 • 13 39
HÖRSEL
De nya rönen om behandling vid akut hörselnedsättning är redan omsatta i klinisk, praktisk verksamhet eftersom behandlingsmetoden sedan länge har funnits på olika
kliniker i världen.
De kända mekanismer som främst leder till denna typ av
hörselförbättring antas vara de att laserljus påverkar mitokondriernas (cellenergiproducenternas) förmåga att framställa ATP (adenosintrifosfat). Mitokondrierna har en pigmenterad utsida. Detta pigment är mer eller mindre känsligt
för ljus av olika våglängder (att jämföras med växternas klorofyll vid fotosyntes) och innehåller bland annat ett enzym
som kallas cytokrom-c-oxidas, vilket är nödvändigt för att
ljus ska kunna absorberas av mitokondrierna och cellernas
energiproduktion därmed ska kunna höjas och bli så fullvärdig som möjligt. Det är känt att koncentationen av fria
radikaler minskar i vävnad då den belyses med laserljus.
Den nu aktuella studien berör att höga nivåer av fria radikaler medför en ökad nedbrytningshastighet. Denna bromsas in betydligt av behandling med laserljus då detta ljus
även sänker nivåerna av fria radikaler framför allt i belyst
vävnaden.
Den nypublicerade sydkoreansk-amerikanska studien
uppvisar sensationellt goda behandlingsresultat. Tidigare
har det inte funnits några vetenskapliga bevis för att någon
behandling alls läker akut hörselnedsättning, ett tillstånd
som till exempel kan uppstå i och med hög musik, vid höga
ljud såsom skytte och vid infektionstillstånd i innerörat som
leder till så kallad sudden deafness.
Michael Zazzio är publicerad, medicinsk forskare inom
audiologi och är indexerad på MEDLINE. Han föreläser
internationellt och är till exempel i mars 2013 inbjuden
som invited speaker vid den första internationella hyperakusiskonferensen, vilken anordnas av brittiska National
Health Service.
Michael Zazzio är medicinskt råd och sakkunnig i den
spanska, audiologiska sammanslutningen AENORTA
(Associación Española por la Normalización de Terapías
Auditiva) och har tidigare varit medicinskt sakkunnig i
audiologi för EMLA (European Medical Laser Association).
Michael Zazzio forskar fortfarande och arbetar sedan år
1998 även med klinisk verksamhet inom området hörseloch balansrubbningar.
Annons
40
H älsan i C entrum 1 • 13 Michael Zazzio
Forskare inom audiologi/otologi
AudioLaser-Kliniken
Hovmantorp
[email protected]
HÖRSEL
Föräldralediga män blir engagerade
pappor till barn med diabetes
”Pappornas engagemang balanserade mellan att vara sjukdomskontrollerande och stödjande av barnets självständighet”
Pappors engagemang i sitt barns vardag, när
barnet har diabetes, är viktigt för både barnets
hälsa och välbefinnande.
– För att stödja pappors engagemang i barnets
vardag och diabetesvård behövs både stödjande
samhälleliga strukturer och en genusmedveten
sjukvård, säger Åse Boman som disputerar vid
Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap NHV
i Göteborg den 18 januari.
U
tgångspunkten för avhandlingen Fathers involved in
children with type 1 diabetes: finding the balance between disease control and health promotion är att båda
föräldrarna är viktiga för barnet och att pappors engagemang
bör betraktas som en hälsoresurs i barnets vardag.
– Att ge ett barn omsorg är en mänsklig aktivitet och inte
en biologiskt nedärvd kvinnlig egenskap, menar Åse Boman
som arbetar med att undervisa om barns hälsa vid Högskolan Väst i Trollhättan.
Avhandlingen baserar sig på analyser av hur föräldrar
framställs i riktlinjer för barndiabetesvården i Norge, Danmark och Sverige, på diskussioner med svenska barndiabetesteam och hur dessa uppfattar pappornas engagemang
samt på intervjuer med engagerade pappor till barn med
diabetes om hur de själva ser på sitt föräldraskap och stödet
från diabetesteamen.
Rådande genusstrukturer genomsyrade inledningsvis
diabetesteamens uppfattning om pappors engagemang. En
passiv pappa behövde ingen förklaring till sitt bristande
engagemang samtidigt som engagemanget hos en aktiv
pappa förklarades med mammans tillkortakommande.
– Om pappa kommer till mottagningen blir vi glada,
men om mamma uteblir blir vi desperata, som en barnläkare uttryckte det, berättar Åse Boman.
Papporna beskrev att de upplevde en slitning mellan sjukvårdens rekommendationer för hur barnets sjukdom skall
skötas och hur de faktiskt upplevde vardagen med det egna
barnet.
– Den reella vardagen med barnet upplevdes som mycket
mer komplicerad än det sätt som teamen försökte beskriva
den vid rådgivning, vilket gjorde att en del enagerade pappor
satte upp egna medicinska mål för barnet med risk för barnets hälsa, berättar Åse Boman.
Föräldralediga pappor är engagerade
Pappornas engagemang balanserade mellan att vara sjukdomskontrollerande och stödjande av barnets självständighet. Denna balans verkade vara påverkad av pappornas relation till barnets mamma och deras upplevelse av att deras
vardag blev sedd av diabetesteamet.
– Det blir tydligt att också samhälleliga strukturer som
t.ex. riktlinjerna för barndiabetesvården, där sjukdomskontrollen dominerar, och härskande genusstrukturer, påverkar
pappornas balans mellan kontroll och hälsofrämjande, säger
Åse Boman.
– Ytterligare ett spännande resultat är, berättar Åse
Boman, att 14 av de 16 papporna hade varit föräldralediga
och att de gemensamt pekade på att detta hade bidragit till
deras höga engagemang i sitt barn med diabetes. Pappor
som varit föräldralediga är alltså i hög grad engagerade i,
och bidragande till, sina barns hälsa under hela uppväxttiden. Det är en effekt av samhällets ekonomiska och strukturella stöd till båda föräldrarna att tillbringa tid med det
lilla barnet
Åse Boman
Universitetsadjunkt
Institutionen för omvårdnad, hälsa & kultur
Högskolan Väst
H älsan i C entrum 1 • 13 41
DEMENS
Oförmåga att kombinera ordpar
kan avslöja demens
Doktorsavhandling: When I show the Beatles then you say: ‘Ramones!’ – Imagining semantic memory in Alzheimer’s Disease
and Semantic Dementia, Raffaella M Crinelli, Karolinska Institutet.
Ett batteri med språktest, som bland annat
prövar hjärnans förmåga att automatiskt kombinera ordpar som semantiskt (betydelsemässigt)
hör ihop, kan vara en god hjälp för att avgöra
om en patient drabbats av demenssjukdom. Det
visar en doktorsavhandling som snart läggs fram
vid Karolinska Institutet. Forskarna visar också
att äldre friska är lika bra på så kallad automatisk
ordhämtning som yngre människor.
I
takt med att fler lever till en högre ålder blir demenssjukdom ett allt större problem i samhället. För att de
som drabbas ska få rätt vård och hjälp är det viktigt att
upptäcka sjukdomen i ett så tidigt skede som möjligt.
– Som logoped och språkintresserad har jag forskat för att
bidra till att utveckla bättre diagnostiska verktyg för demens.
Jag och mina kolleger har undersökt det semantiska minnet
hos allt från unga friska till äldre med normal försämring
av minnet och till dem som har utvecklat demens. Det har
vi gjort genom olika språkliga och neurofysiologiska tester,
säger Raffaella Crinelli, doktorand och författare till den
aktuella avhandlingen.
I arbetet använde forskarna till att börja med ett par enkla,
etablerade språktester som är utformade för demenssjukdom.
Dessa språktester mäter den aktiva förmågan att finna ord,
substantiv respektive verb. Här gällde det att på en minut
dels nämna så många djur som möjligt, dels nämna vad en
person kan göra. Forskarna kunde visa att de dementa har
skadad ordhämtning – i synnerhet när det gäller verben –
och att detta hör ihop med en för låg genomströmning av
blod i vissa delar av hjärnan.
Men forskarna konstruerade även ett helt nytt språktest
för att diagnostisera patienter med demenssjukdom. Testet
prövar hjärnans förmåga att automatiskt hitta rätt kombinationer av ord. I testet ingår ordpar som semantiskt hör ihop,
likaväl som semantiskt orelaterade ord. Det är både konkreta ord, som till exempel ”stol + bord”, och abstrakta ord,
som ”ursprung + inledning”. Dessa riktiga ordpar har blandats med ordpar som inte alls matchar varandra.
Resultaten visar att äldre friska var lika bra på så kallad auto-
matisk ordhämtning som yngre människor. Denna automatiska ordhämtning fanns kvar hos personer med mild
demenssjukdom, men såg olika ut om patienterna hade Alz-
42
H älsan i C entrum 1 • 13 heimers sjukdom i ett tidigt stadium eller så kallad semantisk demens, alltså bevarad talförmåga men problem med att
förstå ords betydelse. Bland annat såg forskarna skillnader
i reaktionstider hos friska äldre och patienter med Alzheimers respektive patienter semantisk demens, där de förstnämnda var snabbast och de sistnämnda tog längst tid på
sig. Vid tester som innebar mer krävande ordinhämtning
syntes också tydliga skillnader mellan personer med mild
demens och friska kontroller. Resultaten av det nya språktestet korrelerades med markörer för hjärnans aktivitet och
ett mått på blodgenomströmning i hjärnan för att säkerställa diagnoserna.
I en annan delstudie i avhandlingen använde forskarna
magnetkamera för att jämföra hjärnan hos Alzheimerssjuka
och personer med semantisk demens. De kunde då se att den
vita substansen krympt i ett specifikt område i hjärnan, kallat
inferior longitudinal fasciculus, hos personer med semantisk
demens, vilket skulle kunna tyda på att detta område är viktigt för det semantiska minnet.
– Vår forskning visar att enkla tester av ordbearbetning
kan vara värdefulla för att upptäcka demens, speciellt i kombination med neurofysiologiska tester, elektroencefalogram
och undersökning med magnetkamera, säger Raffaella Crinelli.
Disputation skedde den 27 november 2012. Studierna i
avhandlingen bygger på ett samarbete mellan Karolinska
Institutet och Waldau universitetssjukhus för psykiatri i
Schweiz. Arbetet har finansierats genom Nationella forskarsolan i vård och omsorg, Stiftelsen Lions forskningsfond
för åldersrelaterade sjukdomar, Gun och Bertil Stohnes Stiftelse, Stiftelsen Demensfonden, Stiftelsen Sigurd och Elsa
Goljes Minne, och Alzheimersfonden. Huvudhandledare
har varit professor Lars-Olof Wahlund vid institutionen för
neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Raffaella M Crinelli
leg logoped, doktorand
[email protected]
Lars-Olof Wahlund
professor
[email protected]
MIN VARDAG SOM DISTRIKTSSKÖTERSKA
Distriktssköterskan vardag – Bensår
I Hälsan i Centrum nr 3-2012 publicerades en teckning av
ett bensår på sidan 37, nu kommer det en uppföljning om
hur bensåret ser ut idag. Distriktssköterskans vardagsarbete
handlar inte bara om att “lägga om ett sår” det handlar ofta
om att kunna förstå personen bakom såret.
Teckningen tillhör en patient som har haft bensåret sedan
maj 2011. Hennes sätt att hantera mötet och sårskötseln har
berört oss alla inblandade distriktssköterskor och läkare på
Vårdcentralen.
Vi hoppas att teckningarna kan säga mer än texterna och
vara ett sätt som vi kan följa distriktssköterskans vardag med.
Farideh Jam
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 13 43
STYRELSEN
DSFs Styrelse 2013
Kristina Hesslund
Annika Wall
Ordförande
Göteborg
0702-14 78 99
[email protected]
Eva Gunnarsson
Sekreterare, Webmaster
Tierp
070-263 45 35
[email protected]
Leena Granström
Klubbmästare
Uppsala
0709-73 23 00
[email protected]
Chatrin Persson
Katarina Persson
Ledamot
Östersund
0703-04 34 80
[email protected]
[email protected]
Leila Haapaniemi, distriktssköterska,
vårdutvecklingsledare CeFAM
E-post: [email protected]
Farideh Jam, distriktssköterska,
E-post: [email protected]
Ylva Wendle Sundbom, distriktssköterska
E-post: [email protected]
Mona Jonsson, distriktssköterska
E-post: [email protected]
Redaktionskommittén tar tacksamt emot manus.
Nästa manusstopp: 10 maj 2013.
Ledamot
Piteå
0706-33 14 78
[email protected]
Kristina Rendahl-Laage
Ledamot
Umeå
0702-60 47 45
Redaktionskommittén
H älsan i C entrum 1 • 13 Kassör
Falköping
070-343 28 38
[email protected]
[email protected]
Birgitta Forsén
44
Lisbeth Andersson
Vice Ordförande,
Klubbmästare
Stockholm
0739-01 51 79
Ledamot
Säffle
[email protected]
Utgivningsplan Hälsan i Centrum 2013
Nr
1
2
3
4
Materialdag
15 februari
10 maj
20 september
8 november
Utgivningsdag
22 mars
14 juni
18 oktober
13 december