Transcript Förord - Malaxedu.fi

Förord
Vid Gymnasiet i Petalax ordnas varje år ett flertal olika projekt. Ett av dessa projekt går under
namnet ”Förintelsen” och riktar sig till eleverna i årskurs ett. Projektet består av en kurs i
förintelsens historia som ordnas under vecka 8. Kursen omfattar huvudsakligen föreläsningar,
diskussioner, filmanalyser och självständigt arbete. Detta projekthäfte är slutresultatet av
elevernas egna arbeten. Projektet avslutas med en resa till Krakow i Polen (25.4-29.4.2010)
där vi bl a besöker koncentrationslägren Auschwitz och Birkenau.
Simon Hansell har haft huvudansvaret för förintelsekursen och åker nu för fjärde gången till
Auschwitz. Med mig på resan har jag även Nikke Palmberg som deltar för första gången i
projektet. Vi ser båda fram emot en intressant och lärorik resa till Polen tillsammans med
eleverna.
Följande elever har deltagit i förintelsekursen:
Alvaskari Kim
Backgren Malin
Blomqvist Josefine
Brokvist Jenny
Båssar Louise
Ekholm Pia
Finne Joakim
Flemming Isabel
Granlund Jeanette
Granqvist Sara
Grines Jan
Grines Leonid
Hallvar Emma
Kronholm Nina
Nydahl Emilia
Nyfors Mari
Rönnblad Sofia
Sandman Erica
Sjöström Elin
Svahn Jonathan
Söderblom Jens
Väglund Marlene
Innehållsförteckning
1. Det judiska folket och religionen
a. Historia
b. Lära
c. Kult och livsstil
2. Antisemitism och rasbiologi
3. Nazityskland åren 1933-1945
4. Hitlers bödlar
a. Himmler
b. Eichmann
c. Mengele
d. Göring
e. Goebbels
5. Koncentrations- och förintelseläger
a. Auschwitz
b. Belzec
c. Chelmno
d. Majdanek
e. Buchenwald
f. Treblinka
g. Sobibor
6. Auschwitz
a. Transporten till lägret
b. Mottagande och registrering av fångar
c. Fångens vardag
d. Medicinska experiment
e. Utrotningsmetoder
7. Rasism och folkmord efter förintelsen
a. Sydafrika (apartheid)
b. Rassegregationen i USA på 1960-talet
c. Folkmordet på kurder i Irak 1988
d. Folkmordet i Rwanda 1994 i USA
1. Det judiska folket och judendomen
Historia
Judendomen är en av världsreligionerna trots att anhängarantalet inte är i samma storlek som
de övriga världsreligionerna, de har omkring 14 miljoner anhängare. Religionen har
genomgått många olika utvecklingsskeden men har ändå bevarat sin särart. Hit hör tron på en
gud, Jahve, lagen och tron. Judendomens uppkomst börjar när Gud lovar judarnas stamfader
Abraham ett eget land (Israel). Enligt Toran, judarnas heliga skrift, gav judarnas gud det
landområde som idag är israel till det judiska folket, men p.g.a konflikt i romarriket börjar det
judiska folket förskingras c. år 70 efter Kristus. Judarna var ofta i krig mot deras grannländer
vilket kom att prägla deras historia, och under den romerska perioden spred sig judarna runt
över världen i den så kallade diasporan. Judendomen överlevde, men förföljelserna är stora
även idag. Under de följande seklerna levde judarna utspridda i olika länder. Det var först i
modern tid det återuppstod en judisk stat i israel. I Bibeln berättar det att Israels folk hamnade
i fångenskap i Egypten. Gud befriade dock folket genom Moses och ledde det tillbaka till
Kanaans land.
Inom judendomen finns det många olika riktningar: inom ortodox judendom håller man strikt
till torans lära. Inom reformjudendom som är en mer liberal inriktning anpassar man sig till
samhällets förändringar och så finns det en konservativ judendom som är emellan dom andra
två.
Lära
Den lag som Gud anses ha givit Moses på Sinai berg utgör de fem Moseböckerna i Bibeln. De
kallas med ett hebreiskt ord Toran. Också de övriga delarna av det som i kristendomen kallas
Gamla testamentet är helig text för judarna. De har dock inte lika stor betydelse som toran. I
varje judisk synagoga finns Torarullar som man tar fram och läser ur under
sabbatsgudstjänsten. Toran och de övriga delarna av judarnas Bibel är skrivna på hebreiska,
ett språk som genom århundraden varit judarnas gudstjänstspråk. Enligt den traditionella
judiska uppfattningen uppenbarade Gud en tvådelad Tora, den skriftliga och muntliga. Den
skriftliga är de fem moseböckerna, den muntliga är från början en oskriven tolkningstradition
som skrevs ner långt senare. Den muntliga nedskrivna Toran utgörs av Talmud, en mycket
omfattande textsamling som härstammar från de första århundradena efter vår tideräkning och
som innehåller tolkningar och förklaringar av buden och föreskrifterna i Toran. Judendomen
är alltså inte gamla testamentets religion. Liksom i kristendomen, där nya testamentet
förklarar och gamla testamentet fullbordar, är det i judendomen så att det är den tolkning som
kommer till uttryck i Talmud som egentligen har skapat den judiska religionen. Denna
tradition baserar sig på Toran, men dess egen betydelse för judendomens utveckling är helt
avgörande.
Den judiska läran består av tre huvuddelar, på hebreiska kallade Tora, Neviim, och Ketuvim.
Toran är de fem moseböckerna. Den är sedd som judarnas lag, delvis deras budord. Neviim
innehåller profeterna och Ketuvim som är de heliga skrifterna. Det är sammanlagt 39 böcker.
En beteckning för judarnas bibel är tanak. Bibeln är skriven på hebreiska med undantag av
vissa delar av Daniels och Esras böcker som är skrivna på arameiska, ett nära besläktat språk
med hebreiska.
Kult och livsstil
En from jude ber tre gånger om dagen, helst i synagogan men ibland hemma eller där han
råkar befinna sig. Den sjunde dagen i veckan är helgdag, och kallas av judarna för sabbat.
Sabbaten börjar vid solnedgången på fredag kväll och varar ett dygn. Den firas både i
synagogan och i hemmet. Den sabbatsmåltid som äts hemma på fredag kväll är mycket viktig.
Judendomen är en familjecentrerad religion och många ceremonier som äger rum inom
familjen har därför en stor betydelse. Under sabbaten ska man inte arbeta. Dagen är ämnad för
bön, vila och gemenskap med familjen.
En sabbatsgudstjänst i synagogan består framför allt av bön och textläsning ur Toran. Oftast
predikar församlingens rabbin, som är en andlig lärare och auktoritet på den judiska lagen.
Det finns alltså inget egentligt prästerskap i judendomen. I synagogan sitter männen och
kvinnorna skilt. En synagoga är avsedd för tillbedjan och religiösa studier. Reformjudarna och
de konservativa judarna har dock numera till och med kvinnliga rabbiner.
Malmö synagoga
Judendomen har en egen kalender och tideräkning där året börjar på hösten. Under året firas
flera högtider. Två av de viktigaste är den judiska påsken, pesach, som firas på våren till
minne av uttåget ur Egypten och den stora försoningsdagen, jom kippur, som infaller på
hösten. Till den judiska traditionen hör omskärelse. En judisk pojke omskärs på den åttonde
dagen efter födseln.
Synagogor har byggts i alla möjliga storlekar och stilar. På traditionella synagogor ses ofta
tolv fönster, som ska symbolisera de tolv judiska stammarna. Man måste inte nödvändigtvis
hålla en gudstjänst i en synagoga, utan man kan ha dem i stort sett var som helst förutsätt att
det finns 10 judiska vuxna män närvarande. På en sabbatsgudstjänst så läser man varje
sabbatsmorgon ett avsnitt från torarullarna i synagogan. Avsnitten i Toran läses i en viss
ordning, så varje vecka läser man samma avsnitt världen över. Det är en stor ära att bli
ombedd att läsa ur Toran.
2. Antisemitism och rasbiologi
Antisemitism
Antisemitism betyder med ett annat ord judehat. Antisemitismen har förekommit under flera
olika perioder i judarnas historia. Redan flera hundra år före Kristus har man spårat
antisemitismen, och man tror att detta berodde på att judendomen var monoteistisk till
skillnad från de polyteistiska religionerna som man hade under den tiden.
Under 1100-1200-talen anklagade de kristna judarna för att de skulle ha mördat Jesus och att
judarna skulle ha ritualmördat kristna barn. Under medeltiden anklagades judarna också för
att sprida digerdöden. Judarna uppfattades som lömska och som ett hot.
På 1700-talet hade judarnas villkor förbättrats, och genom den s.k. emancipationen
(frigörelsen) på 1800-talet ville man ge dem fullständiga medborgliga rättigheter, men detta
ifrågasattes av nationalistiska strömmar. Kring sekelskiftet 1900 skedde så kallade pogromer i
Ryssland, vilket betyder våldsamma och blodiga förföljelser av folkgrupp, detta ledde till
utvandring av judar till Västeuropa, USA och Palestina.
Under andra världskriget ökade antisemitismen p.g.a. nazisterna. De hade använt judarna som
syndabockar för att det gått så dåligt för Tyskland i första världskriget och också för
inflationen som rådde i landet under den tiden. Vid Wannseekonferensen 1942 behandlade
man “ Den slutgiltiga judefrågan”, då bestämde man att judarna skulle massmördas. Detta
resulterade i att ca 6 miljoner judar dödades.
Antisemitismen dog tyvärr inte ut efter andra världskriget, utan det finns fortfarande nynazism
och förintelseförnekelse i vårt samhälle.
Rasbiologi
Rasbiologi, som också betyder raslära, är en äldre benämning på eugenisk forskning om
människans arvförhållande. Det vill säga att man utgår ifrån att man kan dela in
mänskligheten i olika raser, med olika egenskaper och utseenden.
Man förknippar ofta detta med Adolf Hitler för att han ansåg att den ariska rasen var
överlägsen medan judarna, zigenare, handikappade och homosexuella ansågs vara mindre
värda. Man började med att sterilisera mestadels kvinnor för att förhindra att den underlägsna
rasen ökade. Målet var att få ett rasrent och homogent samhälle. Ett uttryck för detta var de så
kallade Nürnberglagarna från 1935.
Det var alltså många människor som under de första femtio åren på 1900-talet trodde på
rasbiologin. Rasbiologerna studerade människorna för att hitta skillnader på dem. De mätte
bl.a. människors huvuden och näsor för att visa att det fanns olika raser.
För barn och unga ordnade man också en skola som kallades Hitlerjugend där man lärde
barnen att se skillnaden på judar och den ariska rasen. Det vill säga att de hjärntvättades med
nazistisk ideologi.
Charles Darwin var en brittisk naturforskare på 1800-talet som upptäckte och lade fram
bevisning för att alla arter av liv har utvecklats över tiden från ett gemensamt ursprung genom
den process som han kallade naturligt urval. Hans stora verk kom att bli “On the Origin of
Species“, som på svenska heter “Om arternas uppkomst”. Denna bok gav han ut i november
år 1859, men först år 1871 kom den ut på svenska. Boken väckte stor uppmärksamhet redan
från början på grund av att den sades bryta mot vissa religiösa skrifter.
3. Nazityskland åren 1933-1945
1933
1934
1938
1939
1941
1942
1944
1945
1933
30 jan.
20 mars
april
10 maj
14 juli
Adolf Hitler blir kansler i Tyskland. Tyska judar märker snart
följderna av nazisternas antijudiska politik.
Dachau, det första koncentrationslägret upprättas 16 km nordväst
om München.
Bojkottning mot judiska affärer, läkare och advokater.
Judar utestängs från statlig tjänst.
Nazisterna anstiftar offentlig bokbål på böcker av judiska
författare.
Tyska nationalsocialistiska partiet blir enda tillåtna partiet i
Tyskland. Lagar antas som tillåter tvångssteriliseringar av
zigenare, utvecklingsstörda och färgade tyskar.
1934
3 juli
2 aug.
19 aug.
Okt.-nov.
Lagar förbjuder tyskar att ha ett förhållande med ”främmande
raser”.
Tysklands president, Paul von Hindenburg, dör.
Hitler utser sig till Führer för Tredje riket.
Homosexuella arresteras i hela Tyskland.
1935
april-maj
sept.
Judar blir andra klass medborgare.
Nürnberglagarna förbjuder judarna att ingå i äktenskap eller ha
sexuella relationer med personer av "tyskt blod". 400 lagar i
Tyskland stiftades under 30-talet som beskar judarnas rättigheter.
1938
13 mars
5 okt.
9-10 nov.
15 nov.
Tredje riket annekterar Österrike.
Tyska judars pass stämplas med ett stort rött J för Jude.
Kristallnatten. Pogromer, mord och omfattande skadegörelse.
Omkring 30 000 judar interneras i koncentrationsläger.
Judiska barn får inte längre gå i tyska skolor.
1939
1 sept.
23 nov.
Andra världskriget börjar med Tysklands invasion av Polen.
Alla judar i Polen måste bära en davidsstjärna. Kommer så
småningom att gälla även i Tyskland.
1940
april-juni
april
Okt.
Tyskland ockuperar Danmark, Norge, Belgien, Holland och
Frankrike.
Himmler beordrar inrättandet av ett koncentrationsläger i
Auschwitz.
Judarna i Warszawa föses ihop i ett getto.
1941
1 mars
22 juni
7 dec.
8 dec.
11 dec.
Himmler ger order att bygga ett till läger i Birkenau.
Tyskland anfaller Sovjetunionen.
Japan anfaller Pearl Harbor. USA är med i kriget.
Första gasningen av judar genomförs.
Tyskland förklarar USA krig.
1942
15 feb.
22 juli12 sept.
De första judarna dödas med Zyklon B-gas i Auschwitz.
Massdeportationer av judar
förintelselägret Treblinka.
från
Warszawas
getto
till
1943
2 feb.
22 mars
-25 juni
19 april
Sovjetiska styrkor besegrar den tyska armén vid Stalingrad.
4 krematorier görs klara för att tas i bruk i Auschwitz-Birkenau.
Uppror utbryter i Warszawas getto.
1944
19 mars
6 juni
20 juli
juli
november
Tyskland ockuperar Ungern och börjar deportera Ungerns judar.
Dagen D. De allierades styrkor landstiger i Normandie.
Tyska officerare försöker mörda Hitler.
Förintelselägret Majdanek befrias av Röda armén.
Dödandet med Zyklon B-gas i gaskamrarna i Auschwitz upphör.
1945
17-18 jan.
27 jan.
30 april
7-8 maj
Fångarna tvingas gå mot Tyskland i s.k. dödsmarscher från
Auschwitz.
Röda armén befriar Auschwitz.
Hitler begår självmord.
Tyskland kapitulerar; V-Dagen. Kriget i Europa är slut.
4. Hitlers bödlar
Heinrich Luitpold Himmler, född 7 oktober 1900 München,
Bayern, Tyskland. Död 23 maj 1945 i Lüneburg, Niedersachseb
(självmord). Han var en tysk nazistisk politiker, ursprungligen
agronom. Himmler var chef för Schutzstsffeln (SS) från 1929 till
1945.
Som chef för SS, Reichsführer, var Himmler högste ansvarig för
Nazitysklands
koncentrations
och
förintelseläger
och
Einsatzgruppen. Han administrerade massmordet på minst 6
miljoner judar, mellan 220 000 och 500 000 zigenare, miljoner
polacker, ett stort antal krigsfångar samt homosexuella och fysiskt
och mentalt handikappade personer. Kort före andra världskrigets
slut erbjöd sig Himmler att överlämna sig till de allierade i utbyte mot åtalseftergift. När han i
maj 1945 greps av brittiska soldater, begick han självmord genom gift.
Vid NSDAP:s nygrundande 1925 utnämndes Himmler till Gregor Strassers sekreterare och
ställföreträdande Gauleiter för Niederbayern-Oberpfalz. Himmler gick med i SS 1925 och
utsågs två år senare till vice Reichsführer-SS under Erhard Heiden. Efter Heidens avsked i
januari 1929 blev Himmler själv Reichsführer-SS, högste befälhavare för SS, som vid den
tiden endast räknade 280 medlemmar.
Fyra år senare, 1933, när Hitler och NSDAP grep makten i Tyskland, hade Himmlers SS cirka
52 000 medlemmar. Himmler började nu, med bistånd av sin närmaste man Reinhard
Heydrich, att försöka bryta SA:s kontroll över SS. Himmler införde hösten 1933 svarta
uniformer för SS istället för de brunskjortor som SA bar. Konkurrensen mellan SA:s ledning
och Himmler tilltog, och SA sågs alltmer som ett hot, inte bara gentemot det nazistiska
ledarskapet, utan också mot den reguljära tyska armén. 1934 krävde också president
Hindenburg, under hot om undantagstillstånd, att åtgärder vidtogs. SA:s ledare, Ernst Röhm,
hyste socialrevolutionära ståndpunkter, och menade - trots att Hitler redan gripit den
exekutiva makten - att den ”riktiga” revolutionen ännu inte hade ägt rum. En del nazistiska
ledare tolkade detta som om Röhm förberedde en statskupp mot Hitler. Himmler och Göring
övertalade Hitler att Röhm var tvungen att röjas ur vägen. Tillsammans med Heydrich, Kurt
Daluege och Walter Schellenberg planlade Himmler och Göring en utrensning inom SA.
Planen sattes i verket den 30 juni 1934 och fick namnet de långa knivarnas natt. En rad SAmän och politiska motståndare mördades, förutom Röhm, även Gregor Strasser och den
tidigare rikskanslern Kurt von Schleicher. Dagen därpå, den 1 juli, blev SS en oberoende
organisation inom nazistpartiet.
Den 17 juni 1936 stärktes Himmlers makt ytterligare, då han utnämndes till ”Chef för den
tyska polisen”. Himmler var dock formellt underordnad inrikesminister Wilhelm Frick. Inte
förrän 1943, då Himmler utsågs till inrikesminister, blev hans makt över Nazitysklands
polisväsen oinskränkt. Kort efter andra världskrigets utbrott 1939 gick Gestapo, Kripo och
Sicherheitsdienst upp i det nybildade Reichssicherheitshauptamt (RSHA), och Heydrich blev
dess chef, underställd Himmler.Under 1930-talets andra hälft utvecklade SS sin egen militära
gren, SS-Verfügungstruppe, som senare blev Waffen-SS.
Adolf Eichmann, föddes den 19 mars 1916 i Solingen, Tyskland.
Hans föräldrar var Maria Eichmann, född Schefferling och Adolf Karl
Eichmann. Adolf var äldst bland fem syskon, han hade tre bröder och
en syster. År 1916 dog hans mor då Adolf var bara tio år gammal. Två
år tidigare hade familjen flyttat från Solingen i Tyskland till Linz i
Österrike. Han spelade en nyckelroll i den ‘’Slutgiltiga lösningen’’,
d.v.s. utrotandet av judar, politiskt oliktänkande och andra oönskade
minoriteter i Europa. Därmed blev han ansvarig för deportationerna av
miljontals judar från Europas alla hörn till förintelseläger som till
exempel. Auschwitz och Treblinka. Han besökte dessa läger ett flertal
gånger.
Efter Tysklands inmarsch till Ungern i mitten av mars 1944 organiserade Adolf Eichmann
deportationen av omkring 500 000 ungerska judar till förintelselägren. Deportationerna kunde
intensifieras efter den fascistiska pilkorsarnas maktövertagande i oktober samma år.
Eichmann tillfångatogs i maj 1960 av israeliska agenter i Argentina där han levt under namnet
‘’Ricardo Klement’’ och fördes till Israel.
Mellan april och december 1961 pågick rättegången mot Eichmann. Han befann sig skyldig
till folkmord och brott mot mänskligheten och dömdes till döden genom hängning. Strax före
midnatt den 31 maj 1962 hängdes Eichmann och hans kvarlevor gick därefter till
eldbegängelse (kremering). De kom därefter att spridas över internationellt vatten över
medelhavet.
Josef Mengele, också känd som dödsängeln, föddes 16 mars 1911 i
Günzburg. Han tillhörde en rik familj där fadern ägde företaget
Mengele Agratechnik som tillverkade jordbruksmaskiner.Mengele
bestämde sig tidigt för att studera till läkare och blev intresserad av
rashygien. Efter han avlagt läkarexamen tog han värvning i SS och
placerades på östfronten, men efter en skottskada förflyttades han till
Auschwitz-Birkenau.
Under sin 21-månader långa vistelse (var han fick smeknamnet Angel
of Death; dödsängeln) utförde han grymma experiment på fångarna,
främst på tvillingbarn, exempelvis bytte blod, injicerade bläck i ögonen på fångarna i ett
försök ändra ögonfärg från brun till blå. Han injicerade kloroform rakt in i hjärtat för att
kunna experimentera med färska lik, han sydde ihop personer, amputerade kroppsdelar och
steriliserade personer. Han gav barnen kläder och godis och de kallade honom farbror
Mengele.
Ofta när nya fångar kom till Auschwitz stod han och avgjorde med en enkel handrörelse vem
som skulle arbeta, och vem som skulle dö. Man har beskrivit honom som elegant, och i hans
blick såg man vem som bestämde. Det berättas att han en gång drog en linje 150cm upp på en
vägg, och alla barn vars huvud inte nådde över linjen sändes till gaskammaren.
Auschwitz övergavs 27 januari 1945, och Mengele förflyttades till några andra läger en tid
tills kriget var förlorat och han flydde till Argentina via Innsbruck, Sterzing, Meran och
Genoa under falskt namn. En tid efter Nürnbergrättegången skrev han på sina
skiljsmässopapper under sitt riktiga namn och flyttade tillbaks till Tyskland. Där blev han
efterlyst och flydde återigen till Sydamerika. Israeliska underrättelsetjänsten Mussad jagade
honom, men när man kom nära avbröts uppdraget och Mengele gick fri. Vid åldern 67 år
drunknade Mengele. Han blev aldrig straffad för sina brott.
Hermann Göring var tredje rikets näst mäktigaste man och en
av Hitlers pålitligaste män. Hermann Göring föddes 12.1 1893 i
Rosenheim, Bayern, Tyskland. Som ung hatade han skolan och hans
moder sade redan när Göring var ung, “Antingen blir han en stor
man, eller en stor förbrytare”.
Han intresserade sig redan i ung ålder för friluftsliv och år 1911 tog
han underofficer examen från en kadett skola. År 1916 tog han
flygcertifikat och flög sitt första stridsplan under första världskriget
och tilldelades sedan en hedersmedalj för sin goda insats som
krigspilot. Göring betraktade Versailles freden som en skam för
Tyskland och sökte därför upp likasinnade. På ett av
nationalsocialistiska partiets möten träffade han på Hitler och
förundrades redan från början av Hitlers talegåva och passion. När Göring sedan åkte till
Sverige för att arbeta som flyglärare blev han förälskad i en av sina flygelever, Carin von
Kantsow som sedan lämnade man och barn och följde med Göring till Tyskland. De gifte sig
ett år senare.
År 1923 gjordes en kupp som skulle störta makten i Berlin men nedslogs redan efter en halv
timme. Göring skadades men lyckades fly till Österrike med sin fru. Där opereras han och fick
morfin vilket leder till ett morfinberoende han sedan får stå ut med hela livet. Åker till Italien
på Hitlers begäran. Försöker få möte med Mussolini men misslyckas. Göring och Carin åker
till Sverige i hopp om att Carins föräldrar ska hjälpa dem. Göring missbrukar fortfarande
morfin men har knappt så det räcker till den dagliga dosen och blir därför intagen på
mentalsjukhus där han försöker med självmord och blir missmodig, egocentrisk och
judehatare.
När Hindenburg blir president ser Göring sin chans och återvänder till Tyskland. Där blir han
riksdagsledamot år 1928, riksdagspresident år 1932 och parlamentets talman och inrikes
minister år 1933. Göring jagade obarmhärtigt nazismens motståndare och använde svarta
listor för att kunna gripa och låsa in judarna. Han påstod även att koncentrations lägren skulle
var tillfälliga. I ett senare skede organiserade Göring även tredje rikets flygvapen, Luftwaffe.
Där han även skapade avlyssning av ambassaderna. Hela tredje riket avlyssnades utan att
någon visste om det eftersom det påstods att det var för forskning.
13 juni 1934, de långa knivarnas natt, sköt Göring 43 män som påstods vara upprorsmakare
medan Hitler städade bort bland partikamrater i sydTyskland. Detta var de första
massmorden, men inte de sista. Göring drömde om ekonomiskt stabilt välde som omfattade
sydöstra Europa. Han hade därför hemliga uppgörelser med västmakterna och lovade
Storbritannien 4 stora kronhjortar i utbyte mot att Storbritannien inte bråkade. Han vände sig
även till Italien för att få Mussolini att medla. Göring förlorade mer och mer makt. Efter att
hans första fru dog, gifter han sig med judiska Emmy Sonema och blir pappa till en liten
dotter. Göring började ägna sitt liv åt nöjen och hans tycke till konsten växte. Han gör
självmord i fångenskap år 1945.
Paul Joseph Goebbels
”Herr Doktor” föddes oktober 1897 i Rheydt i
Rhenlandet och var en av sex syskon. Pappan var
förman på en textilfabrik och modern dotter till en
smed. Föräldrarna var stränga katoliker.
Medan hans kamrater kallades ut i första
världskriget blev den kortväxte Goebbels nekad av
armén att delta på grund av ett utmärkande fysiskt
handikapp; han haltade svårt. Det kanske berodde
på en fotinflammation som han hade haft i
sjuårsåldern, och som hade gjort vänsterbenet
kortare än det högra. Dock påstod han senare i
livet att det var en gammal krigsskada. Komplexet
för handikappet och känslan av att inte ha lika fin
bakgrund som skolkamraterna på läroverket lär ha
eldat på hans äregirighet och revanschlust.
År 1917 tog han studenten med toppbetyg, och
eftersom han under sin gymnasietid hade blivit bedömd att ha skrivit den bästa uppsatsen fick
han hålla avslutningstalet. Då sa hans rektor ironiskt nog att han aldrig skulle bli en bra talare.
Tack vare ett stipendium fick han möjlighet att studera ännu högre. År 1922 blev Goebbels
filosofie doktor vid universitetet i Heidelberg, och hade studerat bland annat filosofi, historia
och latin.
Ca år 1924 anslöt sig Goebbels till NSDAP. Han hörde från början till partiets vänsterflygel
men efter en inre partikamp där Adolf Hitler avgick med segern bytte han sida och anslöt sig
till Hitler. De kom snabbt mycket bra överrens och detta gjorde det möjligt för honom att år
1926 bli utnämnd till Gauleiter i Berlin. Samtidigt grundade han i Berlin tidningen "Der
Angriff". I 1930 års riksdagsval vann NSDAP 107 mandat, m.a.o en jordskredsseger.
Resultatet var en triumf för Goebbels som nyligen utsetts till Hitlers propagandachef och
organiserat en storslagen valrörelse. Efter det nazistiska maktövertagandet utnämns han av
Hitler till propagandaminister den 30 januari 1933, samma år som han ordnar bojkotten mot
de judiska affärsmännen.
Goebbels är nu en av de viktigaste männen bakom Hitler, och han övertygar alla med sina tal
och citat. Pressen styr han med järnhand och inget publiceras utan hans godkännande. Snart
tar han också över filmindustrin och litteraturen vilket leder till att amerikanska filmer
förbjuds och många böcker svartlistas. Men allting går inte vägen, han har många älskarinnor
i samband med filmer han gör och snart vill hans fru Magda skilja sig och Joseph vill åka till
Japan. Detta godkänner inte Hitler som inte vill mista sin högra hand , så han stoppar detta
och säger att de ska tänka över det någon månad. Skiljsmässan blir aldrig av.
Joseph Goebbels höll sitt propagandamaskineri igång ända till Nazirikets sammanbrott, och
hur svårt det än var lyckades han blåsa liv och hopp i tyskarna ända till slutet. När röda
armén i slutet av april 1945 tågade in i Berlin och andra världskriget närmade sig sitt slut
begick Hitler självmord tillsammans med sin hustru Eva Braun den 30 april. Makarna
Goebbels följde führern i döden den 1 maj då de med hjälp av SS-läkaren Ludwig
Stumpfegger förgiftade sina barn och därefter själva begick självmord. Omständigheterna
kring hur detta gick till är väldigt oklara. Efter kriget vittnade en SS-officer om att de hade
tagit gift och skjutits med nackskott av en SS-soldat. Andra
uppgifter påstår att Goebbels först sköt sin hustru och därefter
sig själv.
Makarna Goebbels kroppar dränktes med bensin och
antändes. De förkolnade, ofullständigt brända kropparna
påträffades följande dag av ryska trupper. Barnens kroppar
hittades oskadda i Führerbunkern. Alla lik togs om hand av
ryska rättsläkare som obducerade och fotograferade dem.
5. Koncentrations- och förintelseläger
Auschwitz, är det mest
kända
av
nazisternas
koncentrationsoch
utrotningsläger. Det ligger i
den lilla byn Oswiecim, som
ligger ca 70 kilometer
utanför Krakow, och detta
ställe
valdes
av
tre
huvudorsaker. Eftersom byn
låg någorlunda isolerat och
kunde lätt utrymmas och
bevakas som ett SS
Intressegebit, vilket betyder
att inga andra, inte ens
tyskar, fick vistas där. För
det andra så låg Oswiecim vid en järnvägsknut, alltså det var lätt att frakta dit folk från hela
Europa. För det tredje så fanns där redan polska armébaracker som blev över när den polska
armén upplöstes efter nederlaget mot tyskarna. På detta sätt kom Auschwitz 1 till. Auschwitz
består av tre huvudläger och 39 mindre läger, de tre huvudlägren är Auschwitz I, II och III.
Auschwitz I var det ursprungliga koncentrationslägret och var ett läger för polska politiska
fångar.
Auschwitz II Birkenau byggdes upp 1941 med ett helt annat syfte. Här skulle den judiska
befolkningen, ryska krigsfångar och andra icke-önskvärda avlivas, alltså det var ett
förintelseläger. Om man inte blev utvald att arbeta som arbetsjude i ett Sonderkommando.
Som arbetsjude fick man en frist, man fick överleva så länge man var behövlig och så länge
man orkade. Matransonen var så liten så att ingen skulle överleva mer än några månader. Allt
var uträknat och planerat för att uppfylla nazisternas syfte, som var att utrota
den judiska befolkningen och andra underlägsna människor. I Auschwitz Birkenau mördades
cirka en och en halv miljon människor, varav en miljon judar och 19 000 romer.
Bełżec, är en ort i nuvarande sydöstra Polen, som blivit känt för ett av Nazitysklands
förintelseläger. Belzec ingick i Operation Reinhard tillsammans med lägren Sobibor och
Treblinka. Operation Reinhardt är ett förintelseprogram som utarbetades av SS under andra
världskriget. I dessa läger använde man, till skillnad från exempelvis Auschwitz, inte Zyklon
B vid ihjälgasningen av människorna, utan man använde sig av kolmonoxid från
dieselmotorer.
Lägret inrättades i december 1940 som arbetsläger, men byggdes om till ett förintelseläger i
november 1941. I mars 1942 inleddes lägrets verksamhet, som pågick till slutet av december
samma år. Under de första månaderna år 1943 försökte man radera spåren av lägret, den så
kallade Aktion 1005. Bland annat grävdes liken efter de mördade upp för att bränna dessa på
stora bål. Man beräknar att cirka 600 000 judar och 15 000 zigenare mördades här.
Chelmno, heter det förintelseläger som ligger cirka 70 km nordväst om Lodz i Polen.
Chelmno var ett förintelseläger från december 1941 till mars 1943, men man återupptog
användningen igen i juli 1944 till januari 1945. I Chelmno använde man gasvagnar där
kolmonoxid leddes in i lastutrymmet där människorna som skulle avrättas befann sig. I
Chelmno avrättades cirka 300 000 människor de flesta var judar men här avrättades också
ryska krigsfångar, polacker och tjecker. Idag finns det ett museum här och ett minnesmärke.
Majdanek, som var ett av Nazitysklands förintelseläger befinner sig 4 km från Lublin. Man
byggde Majdanek år 1941 som ett krigsfångläger. För det mesta var det bara ryska krigsfångar
som fördes dit och avled. Från april 1942 till 1944, då det blev befriat, fungerade lägret som
kombinerat arbets-, koncentrations-, krigsfång- och förintelseläger. Som mest fanns det
ungefär 50 000 fångar i Majdanek men totalt skrevs över 150 000 fångar in i lägret. Det
beräknas att ungefär 80 000 blev dödade, dog av svält
eller frös ihjäl. Avrättningar skedde genom gasning
eller arkebusering. I samband med aktion Erntefest,
anlände flera tusen SS-män och sköt ihjäl cirka 18
000 judiska fångar. Aktion Erntefest var kodnamnet
för slutfasen av Nazitysklands förintelseprogram
Operation Reinhard. Majdanek finns idag kvar som
minnesmonument.
Buchenwald, är en by som ligger 7 kilometer nordväst om staden Weimar i Tyskland och
har blivit känt genom ett av de största koncentrationslägren som nazisterna upprättade. År
1937 upprättades det och här fanns det mer än 200 000 fångar under andra världskriget.
Tusentals människor avrättades eller dog i lägret på grund av sjukdomar, undernäring eller
hårt arbete. Det fanns flera fabriker på området som fångarna arbetade i 12 timmar per dag.
Här fanns det ingen gaskammare, men det utfördes många medicinska experiment på
fångarna. Lägret var det första som befriades av amerikanska trupper i april 1945, men den
sovjetiska ockupationsmakten använde det fram till 1949 för förvaring av politiskt
oliktänkande.
Treblinka, är en by i östra Polen där det bor ungefär 330 invånare, där det i juli 1942
öppnades ett nazityskt förintelseläger dit nazisterna skeppade judar från ghetton i Warszawa.
Det kom också judar från 9 andra länder runt omkring Polen.
Den första fångtransporten anlände den 22 juli 1942. När fångarna kom ut ur tågen blev de
sorterade och kvinnor och barn var tvungna att klä av sig och gå längs en 100 meter lång gång
omgiven av taggtråd som tyskarna kallade: Die Himmelsstrasse, gatan till himlen och fram till
gaskammaren. Lägret var verksamt till oktober 1943 då de fångar som fortfarande var i liv
sköts ihjäl av SS, som också försökte förinta samtliga spår.
Irmfried Eberl , Franz Stangl och Kurt Franz var kommendanter i Treblinka. Man beräknar att
ungefär 870 000 judar dog här, men det finns andra källor som säger 925 000. I Treblinka
fanns en militärsjukhusbyggnad, Lazarett, med ett rött kors målat på fasaden, det var ju
såklart inget sjukhus utan en del av mordapparaten där. Där offren var tvungen att klä av sig
och sätta sig på en jordvall, där de sköts ihjäl med nackskott. På samma område fanns också
ett zoo med vilda djur för fångvaktarnas nöje.
Den 2 augusti 1943 gjorde fångarna i Treblinka uppror mot fångvakterna. Då fanns det
ungefär 1000 fångar i Treblinka. Av dessa lyckades 600 ta sig ut och gömma sig i
omgivningen. Ett år senare fanns det bara ett fyrtiotal kvar i livet. De övriga hade dödats av
motståndsmän, polska bönder, ukrainska band, av Gestapo och av tyska arméns
specialförband.
Sobibór, ligger nordost om staden Chelm i Polen och anses därför av somliga vara
detsamma som lägret Wolzek , det läger som Rudolf Höss nämnde under Nürnbergprocessen.
Det låg vid den polska gränsen mot Ukraina och Vitryssland. Sobibór var ett av Nazitysklans
största dödsläger, också medlem i förintelseprogrammet Operation Reinhard.
Grundades i mars 1942 och inledde sin verksamhet månaden därpå, till kommendant
utnämndes Franz Stangl fram till den 14 oktober 1943, då den kända revolten ägde rum i
lägret som ledde till dess stängning. I lägret mördades 250 000 människor, de flesta var judar.
År 1987 gjordes en film vid namnet Flykten från Sobibor om
revolten i lägret . Den visar hur människor i lägret gjorde allt för
att nå friheten. Revolten som det då berättas om var under
ledning av en rysk judisk officer Alexander Pechersky. Det var
mer än 600 judiska fångar som gjorde revolt men bara runt 300
överlevde och flydde.
6. Auschwitz
Transporten till lägret
Första transporten till Auschwitz anlände 20 maj
1940 och omfattade 30 tyska yrkesförbrytare
från Sachsenhausen. Den 14 juni samma år,
anlände 728 politiska fångar och efter det
började fångar anlända till Auschwitz antingen
individuellt i s.k Einzeltransporte, eller i grupper
om flera dussin människor i Sammeltransporte.
Fångarna forslades med tåg, som boskapsdjur. I
varje vagn kunde det finnas upptill 80 personer
som trängdes, och tvingades genomlida dagar i
smuts och stank, utmattade av törst. Ingen mat
eller toalett fanns att tillgå. Oftast kunde
fångarna knappt röra sig. En stark trupp beväpnad manskap medföljde alltid alla transporter
för att hindra fångarna att fly. Att alla fångar inte överlevde denna helvetesfärd, var inget
ovanligt.
Mottagande och registrering av fångar
Fångarna anlände till en ramp, som var belägen bredvid husblocken. År 1942 togs en andra
ramp i bruk, Judenrampe, där huvudsakligen judar som var dömda till förintelse avlastades.
Efter att ha samlats inne på själva lägerområdet fördes de nyanlända till byggnader, där
duschar var installerade. Först fick de nyanlända lämna ifrån sig underkläder och civila
kläder, värdeföremål, identitetshandlingar och all övrig egendom. Allt packades ner i
papperssäckar och sattes i särskilda magasin.
Fångarna drevs vidare till nästa rum och nästa ”mottagningsformalitet”. Först rakade
barberare av allt kroppshår, och efter att de avklätts och rakats drevs de in i duschrummet. Här
erbjöds den första möjligheten att släcka törsten åt fångarna på en lång tid.
Nästa steg var utdelningen av lägeruniformer och träskor, samt registrering av de nyanlända.
Förutom personuppgifter avkrävdes fångarna adressen till sina närmaste släktingar. Slutligen
blev nyanlända fotograferade och fick en bokstavs- och sifferkombination, som blev intatuerat
på dennes vänstra underarm.
Fångens vardag
Fångarna
fick
kunskap
om
lägerdisciplin,
bestraffningar och arbetsprogram genom egna, ofta
tragiska, erfarenheter. Alla aktiviteter i lägret förgicks
av order eller en speciell signal. Fångar, som inte
förstod dessa order på tyska, eller som dröjde med att
utföra dem, blev omedelbart trakasserade eller avrättade.
Klockan fyra på morgonen väcktes fångarna av en gonggong. Fångarna, som sov i
trevåningssängar med halmmadrasser, var tvungna att bädda sina sängar med militärisk
noggrannhet. Efter väckningen fanns inte mycket tid för toalettbesök eller köande för mat och
frukost.
Under appell stod fångarna i rader om tio, och medan SS-männen räknade fångarna släpades
döda fångar fram till appellplatsen för att antalet bevisligen skulle stämma. Efter appellen
gavs order att bilda arbetskommandon, och fångarna fick bestämda samlingsställen inom
lägret, varifrån deras kommando utgick. När de marscherade iväg spelade lägerorkestern. En
vanlig arbetsdag varade elva timmar, från sex på morgonen till fem på eftermiddagen, men en
halv timmes matrast. Fångarna fick tre mål om dagen: på morgonen, på eftermiddagen och på
kvällen. Dock hann fångarna sällan äta alla gånger, och maten var ofta dålig och näringsfattig.
De svaga fångarna och de usla boendeförhållandena orsakade att epidemierna härjade i
Auschwitz. Även om alla nyanlända fångar isolerades i en s.k karantän för att förhindra
spridningen av smittosamma sjukdomar, hjälpte detta inte mycket.
Medicinska experiment
Några av experimenten som utfördes på Auschwitz var ämnade att hjälpa armén och hade
som mål att förbättra hälsan för soldaterna. Josef Mengele är den mest ökända läkaren på
Auschwitz och fick öknamnet dödsängeln. Mengele var särskilt intresserad av tvillingar och
individer med dvärg- eller jätteväxt. I den första fasen av Mengeles experiment så undersöktes
och mättes hela kroppen (t.ex. bredd och längd på huvudet, näsa, händer och skuldror) med
hjälp av vinkelmått, passare och räknestickor. Flera blodprov från samma barn togs ur vener,
artärer och på olika ställer på kroppen. Då alla tester hade blivit utförda så dödades de med en
fenolinjektion i hjärtat så Mengele kunde obducera dem så snabbt som möjligt.
Friska fångar smittades med tyfus, tuberkulos och rosfeber för att sedan behandlas med olika
preparat, men dessa preparat var till ingen nytta utan gjorde bara mer skada. Det undersöktes
även vid vilka tidpunkter som tyfussmittat blod är som mest smittsamt och när det slutar vara
det. Carl Clauberg fick i uppdrag av Himmler att hitta en snabb och effektiv steriliserings
teknik så massterilisering av judar och andra oönskade raser kunde införas så att de inte ska
kunna föröka sig. I försök av sterilisering
utan kirurgiska ingrepp på kvinnor användes
ett kemiskt medel som orsakade ett mycket
inflammatoriskt tillstånd som sedan gjorde
att äggledarna täpptes igen. Vissa dog av
bukhinneinflammation och vissa dödades så
kropparna
kunde
obduceras.
Vid
”röntgensterilisering” bestrålades männens
testiklar och kvinnornas äggstockar med två
röntgenapparater. Fångarna fick allvarliga
brännskador och variga svårläkta sår av
denna behandling. Efter uppföljande
undersökningar visade det sig att varken
Josef Mengele och hans ”försökskaniner”
den kemiska eller röntgensteriliseringen var
tillräckligt effektiv och Clauberg förespråkade kirurgisk kastrering som den snabbaste
metoden. Professor August Hirt ville genom att undersöka skeletten av 115 fångar bevisa den
ariska rasens överlägsenhet. Det gjordes även stora undersökningar för att bevisa den ariska
rasens överlägsenhet med gener. Även operationer utfördes i utbildningssyfte för SS-läkare
utan kirurgisk erfarenhet.
Utrotningsmetoder
Avrättning genom nackskott av judarna vid Dödsväggen var inte tillräckligt effektivt därför
kom man på att använda avlusningsmedlet Zyklon B. Fångarna blev beordrade att klä av sig
för ”descinfiktionen” och människor packades in i gaskammare. De som stod närmast
öppningen där Zyklon B släpptes in, barn, sjuka och de som skrek dog snabbt. Människorna
dog av inre kvävning då syreöverföringen mellan blod och vävnad blockerades. Efter
ventilering av gasen tog de judiska sonderkommandofångarna ut kropparna för att bränna dem
i krematoriet eller i massgravar. Det var även de fångar som tillhörde sonderkommandot som
klippte av kvinnornas hår som sedan skulle föras till en textilfabrik. Även guldplomber drogs
ut och andra värdeföremål togs tillvara. Många dog av de meningslösa arbeten som utfördes
under extremt hårda förhållanden. Svår matbrist, hemska hygienförhållanden där kolera,
tuberkulos och andra dödliga sjukdomar härjade och vakternas brutalitet och bestraffningar
gjorde att många dog.
Fångar som hade försökt fly på ett speciellt djärvt sätt så straffades de genom offentlig
hängning. Det var så att de andra fångarna skulle förstå att det var meningslöst att försöka fly.
Svältdöden var särskilt skrämmande för fångarna. Om en fånge hade flytt kunde det väljas ut
10 eller fler fångar ur samma block och låsas in i en källare under block 11 utan vatten och
mat. De fångar som arbetade i grustaget dödades efter några dagar av SS män som sköt ner
dem uppe från kanten. De som inte dog av skotten blev dödad av påkar, spadar och hackor.
Sjuka fångar kunde avlivas med en fenolinjektion i hjärtat och de fångar som man ville göra
en obduktion på. Över hälften av de judar som dog under Förintelsen gasades ihjäl. Minst en
femtedel sköts till döds av de så kallade Einzatsgruppen. Övriga offer dog av svält, köld,
utmattning, sjukdomar och våldsaktioner i ghetton och läger samt under dödsmarscher.
7. Rasism och folkmord efter förintelsen
Sydafrika (Apartheid) Apartheid betyder åtskildhet och är
en benämning för både den rasåtskillnadspolitik och
samhällssystemet som rådde i Sydafrika från 1948 fram till
början av 1990-talet. Apartheid infördes formellt i Sydafrika
1950 och då klassificerades personer i fyra olika grupper: vita,
svarta, asiater och färgade. Endast de vita hade rösträtt och de
svarta fick rösträtt efterhand. Sexuellt umgänge mellan vita och
andra sydafrikaner var förbjudet. Rasismen var införd i ungefär
hela Sydafrika. De vita ansåg att de skulle styra landet
och att de svarta ansågs vara inkompetenta. Apartheidpolitiken
omfattade även kulturen och språket och de vita ansåg att
apartheid var nödvändigt för att bevara den “västerländska”
livsstilen. Sharpevillemassakern 31.3 1960, en demonstration
där de svarta demonstrerade mot en ny passlag som man ansåg
diskriminera de svarta, gjorde att världen fick upp ögonen för
apartheid och det innebar att de svarta började göra uppror mot
systemet. Systemet föll samman på grund av yttre isolering
och politisk-ekonomiskt tryck samt den ändrade inhemska
ekonomiska utvecklingen. Då Nelson Mandela valdes till
president 1994 upphörde apartheid att existera.
Sydafrikas flagga
1948-1994
Rassegregation i USA på 1960-talet
Rosa Parks var en amerikansk medborgarrättskämpare som under en bussresa i Montgomery
den första december 1955 vägrade ge sin plats till en vit man. I den dåvarande lagen stod det
att de svarta skulle lämna sin sittplats till de vita. Denna händelse ledde till att Rosa blev
arresterades och bötfälldes. Händelsen ledde till bojkott av stadens bussar från de svarta
befolkningen. Parks handling ses som startskottet för de svartas kamp för rättigheter.
I Montgomery startade år 1955 de svartas kamp
mot rassegregation, ledd av Martin Luther King.
Samma år ledde han en icke-våldskampanj mot
rassegregationen på bussar i Montgomery. De
kämpade för lika medborgerliga rättigheter för
alla medborgare i USA, framför allt skulle de
svarta ha jämlikhet med de vita. Martin Luther
King som var ledaren för Rassegregationen i
USA, var en svart baptistpräst och
medborgarrättsledare. Han tilldelades 1964
Nobels
fredspris,
han
grundade
1957
medborgarrättsrörelsen
Southern
Christian
Leadership Conference där han valdes till
ordförande. Hans mest kända offentliga framträdande är “I have a dream“ -talet år 1963 hållet
i Washington D.C. i samband med marschen till Washington för arbete och frihet.
Folkmordet på kurder i Irak 1988
Mellan februari och september 1988 mördades mellan 50 000 - 100 000 kurder i Irak. Den
mest välkända platsen som utplånades var staden Halabja där omkring 5000 människor dog.
De som bodde i staden attackerades med en blandning av senapsgas och saringas. Folkmordet
gick under namnet Anfal som betyder förstörelse och Anfal- kampanjen är en metod som
militären använde . Med den menas det att de metodiskt förstörde alla kurdiska byar i norra
Irak. Saddam Hussein var den som beordrade folkmordet och han hade gjort byarna i norra
Irak till “förbjudet område”. De människor som vägrade lämna området fördes till läger som
liknade de koncentrationsläger som fanns under andra världskriget där de sköts eller
mördades med kemiska vapen såsom nervgas.
Gravar från folkmordet
Döda kurder i staden Hajabja
Folkmordet i Rwanda
År 1994 skedde ett omfattande folkmord som hände i centralafrikanska staten Rwanda,
ungefär en miljon människor mördades och över två miljoner flydde. Människor ur den
folkgrupp som kallas tutsier mördades av folkgrupper som kallades hutuer. FN och länder i
västvärlden har fått hård kritik för att de inte agerade under folkmordet. Man kunde ha stoppa
folkmordet men ingen gjorde något.
Gymnasiet i Petalax
Mamrevägen 13
66240 Petalax
Finland
Phone: +358-(0)6-3471630
Fax:
+358-(0)6-3471635
e-mail: [email protected]
home page: www.malaxedu.fi/gymnasiet