Transcript år 2012, nr.1 - Birka samfällighetsförening

Bulletinen
Riksförbundet Enskilda Vägars medlemstidning
Vem bestämmer
om hastighetsbegränsningar
på enskild väg?
Nr 1• 2012
Var
o c h me d
p
fram åverka
t id
RE V e n f ör
–
vå r
fyl l
e n kä i
t!
Kort om farthinder
Invigning av nya bron
till Bergviksholmen,
Norrtälje
Artikeltema:
Vatten!
VÅR
NYA ENS
– pr KURSE
ogr
R
klar ammet
t nu
!
• Vatten- & vägteknik
• Dagvattenproblem
• Vatten- & avrinningsfrågor
1
Bulletinen Nr 1 • 2012
Det våras för väghållarna?
Våren är alldeles säkert strax här, men har de enskilda väghållarna skäl att känna vårkänslor? Ges tillräckligt goda förutsättningar för väghållningen av våra makthavare? Kan föreningarna
själva i rimlig utsträckning påverka sin egen situation, både vad
gäller de ekonomiska förutsättningarna och vad gäller förvaltningen av vägarna?
Under inledningen av 2012 har förbundet ägnat mycket tid och
kraft åt att verka för rimligare villkor för väghållarna från lite olika
utgångspunkter.
När det gäller de väghållare som har ansvar för konstbyggnader,
t.ex. broar, så är investerings- och underhållskostnader för bron ofta
en mycket stor börda. Hos Trafikverket har förbundets ständiga
påminnelser om nödvändigheten av rimligare villkor för de mer
än 4.000 broansvariga väghållarna gett positivt resultat såtillvida
att det numera finns en samsyn kring det angelägna att dessa väghållare bör kunna få ett särskilt bidrag för driften av bron. För att
nå ända fram med ambitionen, besökte några representanter för
förbundet Näringsdepartementet i slutet av januari, varvid bl.a.
framhölls betydelsen av att ”brofrågan” snabbt får sin lösning.
REV:s förslag är att medel på upp till 90 procent av underhållskostnaderna för en bro bör täckas av statlig medfinansiering och
också att Trafikverkets experter bör vara behjälpliga även med
framtida inventeringar/besiktningar av broarna.
I dagarna har REV till riksdag och departement inlämnat ett
p.m. med förslag på angelägna ändringar av sättet att bestämma
andelstal i en samfällighetsförening. Efter intryck från Finland,
som beskrivits i tidigare nummer av Bulletinen, har REV:s lantmätare och expert Nils Blohm tillsammans med undertecknad
tagit fram ett förslag som vi hoppas ingen kan motstå! Läs gärna
mer om det förenklade sättet att bestämma andelstal på www.
revriks.se under nyheter. Får vi gehör för dessa idéer, så kommer
förvaltningen underlättas för flertalet av förbundets medlemmar.
REV:s kursverksamhet är i full gång för säsongen. Har ni
ännu inte haft tillfälle att besöka en kvällskurs ta chansen när den kommer att lära mer om förrättningsfrågor, förvaltning samt väg- och trafikfrågor. För
er som önskar en fördjupning, så har det nu tagits
fram en särskild kurs, med en mycket användbar
kursdokumentation, som berättas mer om i detta nummer. Trevlig läsning och väl mött på ett kurstillfälle i vår!
Uno Jakobsson
Ordförande
2
REV Bulletinen utges av
Riksförbundet Enskilda Vägar
Adress: Riddargatan 35-37
114 57 STOCKHOLM
Telefon: 08-20 27 50
Fax: 08-20 74 78
E-post: [email protected]
www.revriks.se
Postgiro: 35 77 63-2 Bankgiro: 5528-1109
REV Bulletinen utkommer med 4 nr per år.
Citera gärna Bulletinen - men ange källan.
Ansvarig utgivare: Uno Jakobsson
Produktion: Elanders Sverige AB
Form och original:
Anni Sundquist/Elanders Sverige AB
Annonser: Kansliet 08-20 27 50
REV tar inget ansvar för annonsörernas
utlovade förpliktelser m m.
Kansliet har telefontid:
Måndagar-onsdagar, fredagar
Tisdagar
Torsdagar
Lunchstängt 09.00
09.30
09.00
12.00
-
15.00
15.00
12.00
13.00
På kansliet f i nns
Maria Sundström, kanslichef
08-440 24 61
Leif Kronkvist, vägingenjör 08-20 27 62
Solweig Hultén, administratör 08-20 27 50
Nils Blohm, lantmätare
08-20 27 64
Birgit Westlund, kassaförvaltare, torsdagar 08-20 27 50
Carina Pörn, administratör, ti-on, to
08-20 21 50
Valda funktionärer
Ordinarie:
Uno Jakobsson, ordförande
Jan Johansson, vice ordförande
Kristina Åberg, sekreterare
Christer Ångström
Sture Källgården
Mikael Näslund
Margareta Vikgren
Suppleanter:
Jan Ellström
Malin Ohlsson
Lars Olin
Anders Lundell
Revisorer:
Berndt Wiklander
Ulf Crona
Revisorssuppleanter:
Anders Gejke
Claes Henkel
Valberedning:
Curt Carleteg, sammankallande
Inger Strömberg
Bengt Larsson
Omslagsfoto: Fotoakuten.se
Foto där inget annat anges: Kansliets personal
Riksförbundet Enskilda Vägar grundades 1968 och har
som uppgift att företräda de enskilda väghållarnas intressen. Förbundet bistår medlemsorganisationerna med
råd och anvisningar i juridiska, ekonomiska, väg- och
lantmäteritekniska frågor, bedriver opinionsbildning och
arrangerar utbildningar. Verksamheten finansieras i huvudsak med medlemsavgifter. I medlemsavgiften ingår ett
för väghållare heltäckande försäkringspaket.
Bulletinen Nr 1 • 2012
Innehåll
4
Dikning- och
avvattning
VÄGTEKNIK
12 Ett broprojekt – från idé till färdig bro
20 Hastighetsbegränsning – vem bestämmer
och tar beslut
T EMA VATTEN
4 Dikning
8 Dagvattenproblem i Vellinge
9 Vatten- och avrinningsfrågor
11 Översvämning i Kållekärr
Vatten- och
avrinningsfrågor
9
LANTMÄTERI
18 Grind eller led
R EV-NYTT
5 Regionansvariga
1
16 Presentation av regionansvariga
27 Vårens kurser
28 Enkät
29 Transportforum /Besök på näringsdepartementet
JURIDIK
24 Övergivna fordon
ÖVRIGA ARTIKLAR
30 ”Den enskilda vägens historia” – seminarium
Grind eller led
18
Hastighetsbegränsning
20
VATTEN
TEMA
DIKNING
E n av de allra viktigaste
åtgärderna för att få
en fungerande väg.
Bilden visar ett icke fungerande dike längs än enskild väg.
Foto: Solweig Hultén
Dräneringsproblem
Det är av yttersta vikt att vattnet dräneras från vägkroppen.
Höga vattenkvoter i överbyggnaden och i terrassen medför
risk för kostsamma skador och bärighetsproblem.
Begreppsförklaring
Låt oss dock börja med en liten begreppsförklaring samt att
vi måste lära oss skilja på dikesrensning och markavvattning.
Markavvattning är de åtgärder som utförs för att avlägsna
oönskat vatten (dränera mark) eller skydda vatten. För att
4
en åtgärd skall anses vara markavvattning i miljöbalkens
mening krävs att syftet med åtgärden är att varaktigt öka
markens lämplighet för ett visst ändamål. Tillstånd krävs alltid för markavvattning. I större delen av södra och mellersta
Sverige råder förbud mot markavvattning. Där krävs därför
först en särskild dispens från markavvattningsförbudet för
att ett tillstånd till markavvattning därefter skall kunna ges.
Länsstyrelsen prövar dispenser. Tillstånd för markavvattning
prövas av länsstyrelsen eller miljödomstol.
Bulletinen Nr 1 • 2012
VATTEN TEMA
När jag är ute och färdas längs enskilda vägar, konstaterar jag allt för
ofta att diken är väldigt grunda eller
näst intill obefintliga. Vanligtvis ser
man också påtaliga bärighetsproblem
i anslutning till grunda diken. Denna
artikel ger några råd och tips om vad
du som väghållare bör känna till i
samband med dikningsåtgärder.
Åtgärder som är markavvattning enligt
miljöbalken
Dikning:
• Nyanläggning av dike eller ökning av avvattningsförmågan
i ett befintligt dike eller vattendrag.
• Rätning eller ändring av befintliga diken som syftar till
ökad markavvattning.
Bortledande av vatten:
• Sänkning eller avtappning av vattenområde
Bulletinen Nr 1 • 2012
Dikesrensningar för att behålla vattnets djup eller läge, är en
del av det normala dikesunderhållet och är särskilt undantaget kravet på myndighetstillstånd, vilket framgår av 11:15
Miljöbalken. Utgångspunkten är således att sediment och
vegetation utan tillstånd får rensas till det djup och läge som
är reglerat i ett markavvattningsbeslut eller till den nivå som
följer av lagen, det vill säga för att vidmakthålla en funktion,
att behålla vattnets djup och läge i diket. Som beskrivs i artikeln här intill kan dock rensningsåtgärder i vissa fall trots
allt ses som tillståndspliktiga markavvattningsåtgärder. Har
det dröjt väldigt länge sedan den senaste rensningsåtgärden,
kan ett nytt naturtillstånd anses ha inträtt, vilket i så fall leder till att vidtagande av nya rensningsåtgärder först kräver
särskilt markavvattningstillstånd.
Självklart påverkar markavvattning och rensning av diken
och vattendrag naturmiljön. Till exempel kan hydrologin
påverkas av närsalter och giftiga ämnen läcka ut. Den fysiska förändringen av bottenmiljön i vattendrag och diken
påverkar bl.a. fisk. Verksamhetsutövaren är ansvarig för att
kontrollera miljöpåverkan.
Avvattnande åtgärder som inte är
markavvattning enligt miljöbalken
Vissa former av dikning nämligen
• Åtgärder i diken som inte medför en ökad markavvattning.
• Diken enbart avsedda för att avleda dagvatten från en väg.
Just den sista punktsatsen är väl det som vi enskilda väghållare oftast kommer i kontakt med. Hur bör nu våra diken
vara utformade för att fungera på ett tillfredställande skick?
Ja, när en ny enskild väg skall byggas så utgår jag ifrån att
det finns ett ritningsunderlag som redovisar hur vägdiket skall
se ut och hur djupt det skall vara i förhållande till körbanan
eller till terrassytan. Gemensamt för nybyggnad och underhåll av väg är att dräneringen av en vägöverbyggnad skall
säkerställa att konstruktionens bärighetsegenskaper bevaras.
Dränering av en överbyggnad skall anordnas genom ett öppet eller stenfyllt dike eller en dränledning. För att erhålla
en godtagbar dränering av överbyggnaden bör dikesbotten
ligga minst 0,3 meter under terrassytan. Det handlar om att
vidmakthålla det vi en gång byggt, vårda detta på bästa sätt.
Forts. 2
Terrassyta
min 0,3 m
min 0,3 m
Tvärsektion av väg med godtagbart dikesdjup
5
VATTEN
TEMA
Vad har vi nu för rättigheter att stödja oss på
när vi vill dikesrensa?
Ja, om vi tar ett enkelt exempel och tänker oss en nybildad
gemensamhetsanläggning vars anläggningsbeslut innehåller
en text med följande lydelse:
”Till väg hör förutom körbana, även befintliga diken och
slänter”. Befintliga diken längs vår väg upptagna till ett
godtagbart djup när beslutet vunnit laga kraft, alternativt
finns vissa åtgärder beskrivna i anläggningsbeslutet som
skall åtgärdas inom en viss tid. Det kan innebära smärre
förbättringar av körbanan eller rent ut av smärre dikningsåtgärder. När nu detta väl är utfört så är det av största vikt att
föreningen via sin styrelse vidmakthåller upptagna diken.
Dikning av grusväg och dikning av belagd väg har två helt
olika problemställningar. Vägkanterna på en grusväg har ofta
en tendens att tryckas ut och ibland kan dikets funktion avsevärt försämras. På en belagd väg är ofta vägkanterna intakta,
varför dikningsåtgärder mer handlar om att återställa diket
till ursprungligt djup. Var försiktig med att inte skära bort
allt material i innerslänten utan tillse att överbyggnaden får
en tillfredställande dränering. Ofta har det bildats en gräs�svål utanför beläggningskanten som måste tas bort så att
ytvattnet från körbanan kan rinna av på ett tillfredställande
sätt. Försök om möjligt att bevara ytterslänten intakt för att
eliminera risk för erosion.
Bilden visar ett väl fungerande dike längs en enskild väg.
Foto: Leif Kronkvist
6
Bulletinen Nr 1 • 2012
VATTEN TEMA
Hur ofta bör vi dika?
Vem äger dikningsmassorna?
Dika endast då det verkligen behövs, dikning längs en belagd
väg bör ske vid en 15 års intervall och längs en grusväg med
10 års mellanrum. Allt detta beror på lokala förhållanden,
växtlighet osv. I sammanhanget är det viktigt att slåtter och
buskröjning av diken sker regelbundet.
Ja, under förutsättning att er väghållning grundats på en
lantmäteriförrättning som gett föreningen dispositionsrätten över hela vägområdet, kan inte markägare hävda någon
äganderätt till det material som rensats ur diket.
Text Leif Kronkvist
(med visst biträde av Uno Jakobsson)
Rensning av gammalt dike kan kräva tillstånd
Efter en anmälan med påstående att en fastighetsägare låtit
utföra en olovlig markavvattning, beslutade länsstyrelsen
att ej vidtaga några åtgärder, eftersom styrelsen ansåg det
vara fråga om en tillåten rensning enligt 11:15 Miljöbalken.
Sedan beslutet överklagats till Miljödomstolen i Umeå, M
196-07, förklarade domstolen att utredningen i målet i och
för sig gav vid handen att det på 1950-talets mitt fanns ett
dikessystem på fastigheten, men att några rensningsåtgärder sedan dess sannolikt inte vidtagits. Eftersom det enligt
domstolens mening därmed uppstått ett nytt naturtillstånd
i området, så var de vidtagna åtgärderna (uppgrävning med
grävmaskin till ett dikesdjup om cirka 1,8 meter och till en
dikesbredd av cirka 2 meter) tillståndspliktiga.
Av domstolens skäl för sitt beslut kan slutsatsen dras att
dikesrensningar inte kan avvakta för länge. Risk finns i så
fall att åtgärderna inte bedöms som lagliga rensningar, utan
som tillståndspliktiga markavvattningsåtgärder.
Foto: Birgit Westlund
Vägkonstruktion:
I vägkonstruktionen ingår vägkropp med undergrund, diken,
avvattningsanordningar, slänter och andra väganordningar.
Överbyggnad:
Den del av vägkonstruktionen som ligger ovanför terrassytan.
I överbyggnaden ingår förstärkningslager, bärlager och slitlager.
Terrassyta:
Underlaget för överbyggnaden
Text Uno Jakobsson
Utdrag från några bestämmelser i
Miljöbalken:
11:2 punkten 4
Med vattenverksamhet avses bl.a. ”åtgärder som utförs för att
avvattna mark, när det inte är fråga om avledande av avloppsvatten, eller som utförs för att sänka eller tappa ur ett
vattenområde eller för att skydda mot vatten, när syftet med
åtgärden är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning)”.
11:13 första stycket
”Markavvattning får inte utföras utan tillstånd. Vidare krävs
tillstånd, i den utsträckning regeringen föreskriver det, för
andra åtgärder som utförs för att avvattna mark i de fall
åtgärden förväntas få en bestående negativ effekt på växteller djurlivet.”
11:15 första stycket
”Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att
omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt
förra läge eller som på annat sätt har förändrat sitt lopp.
Bulletinen Nr 1 • 2012
7
VATTEN
TEMA
Under ett par års tid i mitten av 2000-talet hade
vägföreningen och framförallt de boende på Elvabo­
vägen i Ljunghusen, Vellinge kommun, översvämningsproblem i samband med stora regnmängder.
Regnrekordet från 2006, som inte slagits än, är en
regnmängd i juni månad om 374 mm!
Dagvattenproblem
i Vellinge
rapport från Ljunghusens vägförening
•U
ppsågning av asfalt
ca 170 cm/sida.
•B ortschaktning av ca
30 cm hårt packad
makadam.
• U ppfyllning av 0-20
fraktion med inblandning av gräsfrö för
framtida grässlänter.
• Justering av den befintliga asfalten med AG.
• Därefter ny topp på ca 80 mm.
8
En del av problematiken bestod i att flera av fastighetsägarna
släppte ut sitt dagvatten från hustaken direkt ut på hårdgjorda infarter samt plattbelagda tomtytor, varvid vattnet rann
vidare ut mot föreningens vägområde. Översvämningarna
ledde i sin tur till att vissa boende i området fick intrång av
dagvatten i sina hus, när igensatta dagvattenbrunnar och/eller
för dåligt dimensionerade dagvattensystem inte förmådde
ta hand om vattenmängderna.
Under 2006 beslutade vägföreningen att avsätta medel
i budgeten för vidtagande av nödvändiga åtgärder för att
komma tillrätta med översvämningsproblematiken. Därtill
tillsattes en arbetsgrupp i föreningen i vilken de boende längs
Elvabovägen, den värst drabbade vägen, ingick. Arbetsgruppen återkom senare under året med skisser och förslag, som
i praktiken innebar att föreningen skulle ändra vägområdet
från en 8 meters asfalterad väg, till en gata med en asfalterad
körbana om 4,6 meter och ett vägområde i övrigt bestående
av gräsremsor/grässlänter om drygt 1,5 meter på varje sida.
Förslaget godtogs av styrelsen, och resultatet efter genomförande av arbetsgruppens förslag har varit helt fantastiskt!
Förutom ett vackrare och bättre fungerande vägområde,
som är självdränerande, har den smalare gatan bidragit
till att hastigheten i området sänkts. Hela arbetet kostade
1,4 miljoner och för åtgärderna erhöll föreningen ett statligt
bidrag om 140.000 kr.
Ljunghusens vägförening har idag ca 900 medlemmar med
en årlig avgift per andel om 1.600 kronor.
Text & Foto Lars Olin
Bulletinen Nr 1 • 2012
VATTEN TEMA
För att en väg skall ha en bra funktion och bärighet måste vatten hållas ifrån vägområdet. Men,
det kan ibland vara både tekniskt och rättsligt
svårt för väghållaren att lyckas med en god avrinning. Med tanke på mängden medlemsfrågor
med koppling till vatten och avrinningsförhållanden som varje år kommer till REV:s experter,
vet vi att dessa frågor är ett ständigt huvudbry
för våra medlemmar.
Vatten- &
avrinningsfrågor
En av de viktigaste uppgifter den enskilda väghållaren har är att se till att dikena inom vägområdet fungerar som de ska, så att regnvattnet leds
bort från vägbana och vägkropp. Vägdiken ingår
i de anordningar som hör till vägen och skötseln
för dessa faller därmed självklart på väghållaren
själv, alldeles oavsett vem som äger marken där
dikena är belägna. I den för väganläggningen
gällande lantmäteriförrättningen uttrycks det på
lite olika sätt om vägområdets bredd. Ibland är
ett exakt metertal angivet för hela vägområdet,
i vilket både vägbana, slänter och diken skall
rymmas. Andra gånger är det bara vägbanans
Bulletinen Nr 1 • 2012
bredd som anges. Mer vanligt är att det i anläggningsbeslutet anges att förvaltningsuppdraget
för samfälligheten gäller ”befintlig väg”. Oavsett
hur det uttrycks i den gällande förrättningen är
således utgångspunkten att skötselansvaret för
diken längs väg ingår i förvaltningsansvaret för
väghållaren.
Avrinningen från vägområdet – diken
utanför vägområdet
Mycket sällan har det i den för vägen gällande
lantmäteriförrättningen tagits upp frågor om
den vidare avrinningen från vägområdet till närmaste recipient. Vem har ansvaret för att denna
Forts. 2
Foto: Fotoakuten.se
Ansvar för diken inom vägområdet
9
TEMA
VATTEN
avrinning fungerar? Får väghållaren bekosta rensning av
diken som ligger utanför det egentliga vägområdet, men
vars funktion ändå är en förutsättning för att avrinningen
skall fungera?
Det är svårt att ge allmängiltiga svar på dess frågor, eftersom det kan finnas omständigheter i ett enskilt fall, som gör
att det allmängiltiga svaret blir missvisande. I korthet kan
dock rättsläget beskrivas på följande sätt:
Naturligt rinnande bäck
Leds vattnet från vägföreningens dike vidare till en naturligt
rinnande bäck, så är det naturligtvis en förutsättning för en
fungerande avrinning från vägområdet att bäcken fortsätter
transportera den vattenmängd som behövs för att vägområdet
inte skall svämmas över. Det finns dock i denna situation
ingen samtalspart för väghållaren, någon att ställa krav på
att behövlig rensning av bäcken måste göras, eftersom ingen
kan anses ansvarig för flödet i en naturligt rinnande bäck.
Inte ens ägaren av det markområde där bäcken rinner kan
hållas ansvarig. Det finns inte heller någon att dela kostnaderna för en rensning med, om inte det kan tänkas att den
som äger marken där bäcken rinner, också har nytta av en
rensning. Innan en rensning görs bör både markägare och
länsstyrelse kontaktas. Eventuellt måste tillstånd inhämtas
från länsstyrelsen, men normalt krävs inget tillstånd om det
bara är fråga om att behålla vattnets djup och läge.
Även om föreningen finner en möjlig medfinansiär för en
rensning av bäcken, bör noggrant övervägas om rensningsåtgärderna är motiverade från ett väghållningsperspektiv;
endast när kostnaden kan ses som en naturlig del av väghållningen bör föreningens medel satsas på en rensningsåtgärd. Avgörande för om det är en del av väghållningen är om
vägområdet riskerar lida skada om åtgärden inte utförs, t.ex.
genom försämrad bärighet på grund av vattenansamlingar i
och omkring vägkroppen.
Anlagt dike utan huvudman
Övergår vägföreningens dike i ett anlagt dike, som leder
bort vattnet från vägområdet och kanske också tar hand om
vatten från omgivande markområden, kan det tänkas att det
finns ett registrerat dikningsföretag för diket. Länsstyrelsen
har besked om det finns ett dikningsföretag eller ej. Finns
det inget sådant noterat hos länsstyrelsen, är det markägaren
där diket är beläget som har det primära ansvaret för dess
funktion. Av Miljöbalken framgår att den som äger ett dike
är skyldig att underhålla det, så att det inte uppkommer
skada för allmänna eller enskilda intressen. Men, även om
markägaren har det primära ansvaret, bör finansieringen av
en dikesrensning delas av de som har nytta av resningen.
Finns det ett rensningsbehov, görs förslagsvis en överenskommelse mellan berörda markägare och väghållaren om en
rimlig fördelning av kostnaderna, varvid förutsättningen för
väghållarens medverkan är densamma som jag beskrev ovan
för den naturligt rinnande bäcken.
Finns det anlagda diket inom ett grönområde, som föreningen har skötselansvaret för, är det naturliga att föreningen
också påtar sig underhållsansvaret för dikets funktion. Rensningar av ett anlagt dike kräver inte tillstånd från länsstyrelsen så länge åtgärderna bara syftar till att bibehålla vattnets
djup och läge.
Anlagt dike med huvudman
På pappret skall denna situation vara enklast att komma till
rätta med; här finns det ju både någon som har ett ansvar
och en förrättning om hur kostnaderna skall fördelas. Emellertid kan det vara mycket länge sedan en rensningsåtgärd
vidtogs och förändringar av fastighetsindelningen i området
och andra förhållanden kan ha lett till att det registrerade
dikningsföretagets fördelningslängd är inaktuell. Så även om
väghållaren av länsstyrelsen får beskedet att det finns ett dikningsföretag, som har ansvaret för att diket fungerar, så kan
det vara knepigt att komma tillrätta med ett bristande underhåll av diket. Rådet blir här att i första hand rådgöra med
handläggare på länsstyrelsen hur man skall komma tillrätta
med ett bristande underhåll av diket. Även i denna situation finns det dock utrymme för frivilliga överenskommelser
och väghållarens eventuella bidrag till rensningsåtgärder får
prövas på samma sätt som i de ovan beskrivna situationerna.
Text Uno Jakobsson
10
Bulletinen Nr 1 • 2012
VATTEN TEMA
ÖVERSVÄMNING
trots välskötta väganordningar
Foto Jan Johansson
Trots välskötta väganordningar svämmar
vägar och övriga anläggningar över i
Kållekärr
Ovanstående bild visar översvämning i Kållekärr på Tjörn
i samband med kraftigt regn. Dagvattnet från vägar och
grönområden inom vägföreningens område leds via ledningar från rännstens- och övriga dagvattenbrunnar till en av
kommunen kuverterad bäck, som rinner genom samhället.
Dokumentation för dikningsföretaget 1972
Orsaken till översvämningen 2002
Bäcksystemet som avleder dagvattnet från Kållekärr leder
vattnet till en havsvik ca 3 km från samhället. Vid en syn
av bäcksystemet med en sakkunnig hydrolog efter översvämningen, kunde konstateras att det rådde en kraftig
igenväxning i hela sträckning och att detta var huvudorsaken till översvämningen. En uppmätning av nuvarande
bäcksektioner och jämförelse med de i handlingarna för
dikningsföretaget 1972, påvisas en avsevärd reduktion av
den hyrauliska tvärsnittsytan. Vägföreningens styrelse påtalade för kommunen att det krävdes rensning av bäcken
för att förhindra ytterligare översvämningar. Den senaste
rensningen gjordes av dikningsföretaget 1972 där kommunen svarade för genomförandet. Bäcken har sin sträckning
över flera fastighetsägares marker och dessa är delägare i ett
dikningsöretag som bildades 1972. En av dessa delägare är
Tjörns kommun.
Hög tid för en ny rensning av bäcken
Foto Jan Johansson
Skador på gemensamhetsanläggningen och
fastigheter
Översvämningen förorsakade skador på vägarna dessutom
översvämmades även belysningsanläggningens stolpar och
elskåp med risk för allvarliga elskador på människor och djur.
Spänningen kunde dock kopplas bort innan någon skada
inträffade. Även översvämningar av tomter, byggnaders
bottenplan och källare förekom.
Bulletinen Nr 1 • 2012
Det har alltså gått 40 år sedan senaste rensningen 1972.
Enligt Miljöbalken har dikningsföretaget skyldighet att utföra rensning. Dokumentationen för dikningens utförande
1972 har Länsstyrelsen tillhandahållit, men övriga handlingar
såsom sammanträdesprotokoll, värderingslängd, kostnadsfördelningslängd mm. har än inte dykt upp ur gömmorna.
Då bäcken är fiskförande ställs särskilda krav på tillstånd
från Länsstyrelsen för hur och när rensningen skall göras.
Vägföreningens styrelse arbetar vidare med frågan.
Text Jan Johansson
11
VÄGHÅLLNING
En glad styrelse samt dess två ”påläggskalvar” Foto: Leif Kronkvist
Den nybyggda bron till Bergviksholmen i Norrtälje kommun. Foto: Leif Kronkvist
12
Bulletinen Nr 1 • 2012
VÄGHÅLLNING
Ett broprojekt
– från idé till färdig bro
VI fick en trevlig inbjudan till REVs kansli i början av
december 2011 som löd: Bergviksholmens samfällighetsförening inbjuder Er till invigning av föreningens nybyggda träbro lördagen den 17 december.
Sagt och gjort, REVs ”reportage team” bestående
av undertecknad samt hans två kameror tar bilen
upp till Vätö utanför Norrtälje i Stockholms län.
Väderprognosen löd, + 2 grader samt ihållande
regn. Vad spelar det för roll, föreningens eld själar
har dukat upp med partytält, värmt glöggen, tänt
grillen och sist men inte minst byggt en ny bro. Här
skall det bli invigningsfest!
Bakgrund
För drygt 20 år sedan anlades en plåttrumma med en diameter av 2.2 meter, eller per definition en rörbro i vattendraget
mellan Vätö och Bergviksholmen. På grund av att vattnet är
bräckt har trumman med tiden inte klarat sin uppgift vad
gäller motståndskraft mot saltvatten utan trumman har fått
omfattande rost angrepp varför den dömts ut av Trafikverket.
Det visade sig också att genomströmningen av vatten var
bristfällig vilket fått till följd att växtligheten längs å fåran
och i intilliggande vik ökat märkbart.
Hur gick de vidare?
Det vanliga är att en utdömd rörbro ersätts av en ny. Helst
bör den nya rörbron hålla i 30-40 år. Vanligtvis utförs rörbron
i varmförsinkad korrugerad plåt som också vid behov förses
med epoxi laminering in och utvändigt.
Nu skulle det visa sig att framförallt föreningens ordförande Alfred Himanka hade en idé om att man i stället
skulle bygga en helt ny bro och då i trä. Idén tog sakta fart
och styrelsen fann projektet intressant . Nu återstod ett stort
Bulletinen Nr 1 • 2012
13
VÄGHÅLLNING
och tungt arbete, nämligen att övertyga föreningens medlemmar om nyttan att bygga en bro som i princip var dubbelt
så dyr som att ersätta den raserade rörbron med en likvärdig.
Alfred menar på, att det kanske viktigaste är att vara tydlig
till medlemmarna och ge en helhetsbild om genomförandet. Ta fram fakta, ta med fördelar/nackdelar ta hänsyn till
kommande generation, ta god tid och förankra besluten. Sist
men inte minst lyckades styrelsen ena alla medlemmar om
broprojektet. Idén kom 2006 och först i oktober 2011 började arbetet med påfartsramper och schakt för landfästen.
Föreningen beställde schakt och utfyllnadsarbetet av Vätö
Entreprenad AB som är en lokal entreprenör som väl känner
till förhållandena på platsen.
Martinsons träbroar AB levererade något som de benämner
småbroar, sålunda en enkel funktionell konstruktion, land
fästen givetvis i trä som grundlagts på morän. Dessa fylldes
med grov makadam för att klara bro och trafiklaster. Slutligen monterades vackra träräcken på båda sidor om bron.
Monteringen av bron togs endast två dagar och utfördes av
företagets montörer. Företaget utlovade en teknisk livslängd
av bron på 80 år, sålunda fram till år 2091.
Några problem?
Nej, säger Alfred, inte mer än att vi fick gräva bort lite mer
lera än vad vi planerat för landfästena. Det gick då åt lite mer
makadam att fylla upp med än vad vi planerat. För övrigt har
det fungerat alldeles utmärkt under byggtiden.
Vad kostade kalaset?
Jo, ca 1.5 miljoner. Bidrog då stat och kommun med en slant?
Ja, Trafikverket var med på noterna och sköt till 265 800 kr.
Norrtälje kommuns plånbok var som vanligt tom när det gäller enskild väghållning. Trots detta fick kommunalrådet Kjell
Jansson förtroende att förrätta invigningen och genomförde
detta på ett trevligt sätt genom att klippa det röda bandet
och förklarade därmed bron invigd.
Allmän info om föreningen
51 deltagande fastigheter, övervägande del fritidsbebyggelse.
Styrelsen består av 5 ordinarie ledamöter och 2 suppleanter
samt två ”påläggskalvar” i 5-6 års ålder. (se bild)
Förvaltar 1.6 kilometer väg
Omsättningen är ca 40 000 kr/år
Text Leif Kronqvist
Kommunalrådet Kjell Nilsson och föreningens ordförande Alfred Himanka förrättar invigningen. Foto: Leif Kronkvist
14
Bulletinen Nr 1 • 2012
REV NYTT
Nyligen utsedda
regionansvariga
Som meddelats i förra numret av tidningen (Bulletinen nr 4 2011) har REV:s styrelse beslutat
utse fyra stycken regionansvariga ledamöter.
Här nedan presenteras de alla och anges därtill
kontaktuppgifter. På efterföljande uppslag får
ni veta lite mer om var och en.
De regionansvariga skall enligt beslutat
organisationsschema:
• Tillgodose medlemmarnas och REV:s behov av
en förbättrad regional/lokal förankring
• Bevaka den enskilda väghållningens intressen i regionen och hålla utåtriktade kontakter i regionen,
tillsammans och i samråd med REV:s ordförande
• Ha medlemskontakter i regionen i samråd med
REV:s kansli
Region Norr, Mikael Näslund
Dalarnas län, Gävleborgs län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Västerbottens län och Norrbottens län
Mail: [email protected]
Tel: 070-347 59 19
Region Öst, Christer Ångström
Stockholms län, Gotlands län, Södermanlands län,
Örebro län, Västmanlands län och Uppsala län
Mail: [email protected]
Tel: 070-839 09 26
Region SYD, Lars Olin
Skåne län, Kronobergs län, Jönköpings län, Östergötlands län, Kalmar län och Blekinge län
Mail: [email protected] Tel: 0705-45 63 60
Region Väst, Jan Johansson
Hallands län, Västra Götalands län och Värmlands län
Mail: [email protected]
Tel: 0304-66 83 83, 0705-38 80 06
Bulletinen Nr 1 • 2012
15
Lars Olin
Styrelsesuppleant
[email protected]
Regionansvarig Väst
Regionansvarig Syd
REV NYTT
Jan Johansson
Vice Förbundsordförande REV
[email protected]
Lars Olin, 53 år.
Jag är bosatt i Ljunghusen Vellinge kommun tillsammans med min sambo och 2 barn.
Jag bor med familjen i Kållekärr på Tjörn och har varit
ordförande i Kållekärrs vägförening i 35 år och i Rannebergets samfällighetsförening på Orust i 27 år.
I vardagen arbetar jag som marknadsingenjör på ett
företag som tillverkar byggnadsställningar (Haki AB).
Jag är också aktiv inom kommunpolitiken i Vellinge
kommun, där jag bl.a sitter i kommunstyrelsen och
är ordförande i valnämnden.
Sedan 20 år tillbaka äger och driver jag konsultföretaget
JNN Contracting AB. Vi verkar inom områdena processoch anläggningsteknik, riskhantering, tillståndsärenden
enligt plan- och bygglagen, miljöbalken och Sevesolagen, upphandling och utbildning. Jag är styrelseordförande i Amixo AB, som är ett företag i kemibranschen
och jag har varit vd i konsultföretaget Sigma Engineering
AB som verkade inom teknikområdena anläggnings-,
bygg- och industriprocessteknik. Som projektledare
för anläggningsprojekt inom Nobelkoncernen kom jag
tidigt i kontakt med enskilda vägar, förrättningar och
tillämpning av mark-, väg- och vattenteknik.
Sedan 10 år tillbaka är jag ordförande i en av Sveriges
största vägföreningar Ljunghusens Vägförening med
ca 850 medlemmar. Jag blev invald i REV:s styrelse
på stämman i Örebro 2011 och tror mig kunna tillföra
praktiska kunskaper inom framför allt dagvattenfrågor
då detta är ett stort problem på hela Falsterbonäset med
bl.a högt grundvatten och ”50-årsregn”(skyfall) som de
senaste åren kommit nästan varje år.
Jag är lärare sedan 30 år hos Svenska Teknologföreningens ingenjörsutbildning inom tillämpad författningskunskap och industriteknik.
Jag har under många år bistått väg- och samfällighetsföreningar vid förrättningar, tvister, upphandlingar och
bland annat suttit ordförande på föreningsstämmor.
Inom REV bidrar jag bland annat med kunskap inom
föreningsförvaltning, avtal och upphandling samt anläggnings-, väg - och vattenteknik.
16
Bulletinen Nr 1 • 2012
Christer Ångström
Styrelseledamot
[email protected]
Christer Ångström, 66 år.
Jag kommer under året att lämna min tjänst som skattejurist på Skatteverket. Jag är gift och har två vuxna
barn och två barnbarn. Har sedan 1995/1996 suttit med
i styrelsen för Kärrbackstrands SFF som är belägen i
den nordligaste delen av Värmland. Vägnätet som till
övervägande del består av grusvägar innefattar även en
111 meter lång bågbro över Klarälven. Endast ett fåtal
permanentboende finns utefter detta vägnät, en inte
ovanlig företeelse ute i glesbygderna.
Brofrågor och medfinansiering av dessa var en av
anledningarna till att jag 2009 tackade ja till ett styrelseuppdrag i REV. Jag har sedan 2010 deltagit i en
arbetsgrupp som tillsammans med Trafikverket arbetar med att få fram ett förslag till förordningstext som
förhoppningsvis innebär avsevärt förbättrade villkor för
hur medfinansieringen ska konstrueras vid omfattande
underhållsåtgärder av bland annat broar. Enligt REV:s
uppfattning är detta för närvarande ett våra angelägnaste
uppdrag. Ni som har broar inom era föreningar och har
lite funderingar och frågor kring dessa är välkomna att
höra av er till mig. Totalt i landet finns ca 4.000 broar
som uppbär statsbidrag.
Eftersom jag är bosatt i Stockholm, men1/3 av årets
dagar finns jag dock i Värmland, kommer jag tillsammans med vår ordförande och våra experter på kansliet
att avsätta tid för möten med politiker, myndigheter
och inte minst Trafikverket. Vi verkar för att enskild
väghållning erhåller rimliga förutsättningar, inte minst
ekonomiska, för att sköta om landets längsta och viktigaste vägnät.
Bulletinen Nr 1 • 2012
Regionansvarig Mitt & Norr
Regionansvarig Öst
REV NYTT
Mikael Näslund
Styrelseledamot
[email protected]
Mikael Näslund, 50 år.
Jag bor i de djupa Hälsingeskogarna i byn Fagernäs, mellan
Hassela och Bergsjö, tillsammans med fru och tre barn, i
en gammal hälsingegård. När jag ”åker till stan” blir det
Hudiksvall eller Sundsvall, eftersom jag bor mitt emellan
städerna. På fritiden försöker jag bl a hinna med att sköta
min skog.
I julveckan gav stormen Dagmar alla väghållare och
skogsägare i Dalarna och södra norrland mycket extra
bekymmer och farligt arbete. Samhällets brister blev
tydligt märkbara. Vissa orter fick vänta åtskilliga dagar
på fungerande elleveranser och fortfarande i slutet på
januari fungerade otroligt nog inte telefonerna i vissa
områden. De enskilda vägarna röjde vi dock upp relativt
snabbt tack vare alla de resurser och kunskaper som vi
har av driftigt folk ute efter våra små vägar.
Jag är i grunden skogstekniker men har också läst pedagogik, statsvetenskap och historia samt diverse utbildningar som har med naturvård, miljövård, vägbyggnad och
vägbyggnadsteknik att göra. De här blandade kunskaperna
har givit mig en bra grund att stå på, både på mitt arbete
som lärare på naturbruksgymnasiet i Ljusdal samt i min
roll som regionansvarig hos REV. Jag blev invald i REV:s
styrelse för fyra år sedan och har under ett antal år fått
förtroendet att hålla i REV:s populära kurser, som vi håller
tillsammans med trafikverket och lantmäteriet, i Norrland
och Dalarna.
Jag är ordförande för Älvåsenvägarna som under årens
lopp har gjort många renoveringar och förbättringar samt
öppnat en bergtäkt. Närmast i tiden ligger två brorenoveringar. Konferens- och vintersportanläggningen Hassela
ligger utmed vägsträckan, vilket innebär intensiv trafik. Då
känns det tryggt att vi är med i och försäkrade genom REV.
17
LANTMÄTERI
Förbud mot
”Grind eller led”
i förrättningen.
Vad innebär detta för väghållaren?
Ofta innehåller anläggningsbeslutet eller utlåtandet för en vägsamfällighet en mening som lyder
”Grind eller led får inte sättas upp eller behållas på
förrättningsvägen”. Innebörden av detta är inte helt
klart på alla händer, bl.a. inom förrättnings­kåren.
Många lever nog med den missuppfattningen att
föreningen inte har rätt att sätta upp vägbom om
en sådan föreskrift finns i beslutet.
18
Med anledning av de frågor som ställs till REV om hur en
föreskrift om förbud mot ”Grind eller led” skall tolkas, finns
det skäl att i denna artikel och med hjälp av nedan redovisat
rättsfall redogöra för vad som gäller.
I trafikförordningen 10 kap 10 § bestäms att den enskilda väghållaren har rätt att avgöra om avstängning av
vägen får ske.
”10 § I fråga om en enskild väg skall ägaren av vägen avgöra om trafik med motordrivna fordon eller ett visst eller
vissa slag av sådana fordon får äga rum. Sådant förbud får
avse även fordon med viss största bredd, längd eller vikt.”
Bulletinen Nr 1 • 2012
2011
LANTMÄTERI
Anläggningslagen tar i 52 § upp möjlighet för förrättningslantmätaren att besluta om ”förbud att ha grind eller led
på vägen”.
”52 § Har fastighet enligt denna lag tillerkänts rätt att
bygga eller begagna väg, kan till förmån för fastigheten bestämmas att grind eller led icke får behållas eller uppsättas
på vägen. Sådant förbud får ej avse grind eller led i korsning
av järnväg, spårväg eller vattenväg. Förbudets tillämpning i
övrigt kan begränsas efter vad som är skäligt.”
Bestämmelsen i anläggningslagen ger alla användare (deltagarna i gemensamhetsanläggningen) en servitutsrätt som
”härskande” i förhållande till den fastighet, som vägen går
över, den ”tjänande” fastigheten. Innebörden av bestämmelsen är således att fastighetsägaren, vars fastighet är
belastad av upplåtelsen för väg, inte får sätta upp grind eller
led över förrättningsvägen. Anvisningen, förbudet, är således
inte riktad mot väghållaren (föreningen) . Eftersom alla delä-
Text Nils Blohm
Referat av Göteborgs tingsrätts,
fastighetsdomstolens, dom den 1 juni 2006
(Mål F 7224-05)
En medlem i en samfällighetsförening i Uddevalla klandrade
flera beslut av ordinarie stämma 2005, bl.a. stämmans beslut
att sätta upp en bom över den väg föreningen var väghållare för. Sedan föreningen bestritt yrkandena och vad gäller
bomfrågan anfört att ”Förordnandet i anläggningsbeslutet
[beträffande grind eller led] är istället riktat mot markägare,
som ej utan föreningens tillstånd må uppsätta grind eller led
över vägen för eventuell djurhållning på sina marker eller i
annat syfte”, bestämde domstolen, att lämna medlemmens
talan om upphävande av stämmans beslut att uppsätta en
bom utan bifall. Domstolens motivering vad gäller bomfrågan löd: ”Emellertid kan anläggningsbeslutet, som i aktuell
del utgör en inskränkning i markägares rätt, inte ges den
tolkningen att hinder föreligger föreningen att vid föreningsstämma besluta om vägbommar.”
Text Uno Jakobsson
Foto: Bengt Allfors
gande fastigheter ingår i samfällighetsföreningen som sköter
vägarna så kan man betrakta samfällighetsföreningen som
”härskande” till servitutet.
Det är således inget motsatsförhållande mellan bestämmelserna i anläggningslagen och trafikförordningen. Väghållaren kan alltid stänga vägen om villkoren i 10 kap 10§
trafikförordningen är uppfyllda. Beslut om tillfällig avstängning, t.ex. vid tjällossning, tas av styrelsen. En permanent
vägbom bör dock inte sättas upp utan att beslut härom först
tagits på föreningsstämma.
Bakgrunden till att det finns en regel om ”grind eller led”
i anläggningslagen har och göra med äldre tiders djurhållning
och att det var mycket vanligt med grindar över vägar innan
bilismen bredde ut sig. Numera kan knappast finnas särskilt
många fastighetsägare, som har ett berättigat krav att hålla en
grind över en enskild väg. Bestämmelsen i anläggningslagen
saknar därmed i de flesta fall betydelse och borde kunna
slopas i förrättningsbesluten. I och för sig ger Lantmäteriets anvisningar för tillämpningen av 52§ anläggningslagen
en korrekt beskrivning av bestämmelsens innebörd, men
eftersom ett förordnande om förbud mot ”grind eller led” av
många uppfattas som ett förbud för den enskilda väghållaren
att sätta upp en vägbom, borde slentrianmässig användning
av möjligheten att förordna om förbudet upphöra.
Bulletinen Nr 1 • 2012
19
TEKNIK
HastighetsbegränsVem bestämmer
och tar beslut?
Åter igen tar vi upp frågan om hastigheter på våra enskilda vägar. Ett
stort antal väghållare har hört av sig
till REVs kansli och funderat över
om vad som gäller runt hastighetsbegränsning och sist men inte minst
frågat oss, varför får vi inte besluta
Foto: Trafikverket.se
Så här ligger det till
Utöver de trafikregler som gäller enligt lag eller förordning, får särskilda trafikregler meddelas i form av lokala
trafikföreskrifter. Det är just en lokal trafikföreskrift som
måste till för att en hastighetsbegränsning skall vara juridiskt bindande.
Vad regleras genom lokala
trafikföreskrifter?
Jo, de lokala trafikföreskrifterna reglerar bland annat hastighetsbegränsningar på enskilda vägar. Vilken myndighet
som beslutar om trafikföreskrifter beror på flera faktorer,
men lite förenklat gäller följande:
Länsstyrelsen beslutar om lokala trafikföreskrifter för
hastigheter på enskilda vägar och stopp och väjningsplikt
på vägar som ansluter till/mot allmänna vägar med statlig
väghållning. Länsstyrelsen kan besluta om hastighetsbegränsning genom lokala trafikföreskrifter när det behövs
20
om detta själva?
en lägre hastighet på en kortare sträcka än vad som gäller enligt vägens grundhastighet. Grundhastigheten kan
antingen vara bashastighet 70 km/tim, som enligt 3 kap.
17§ trafikförordningen gäller på vägar utanför tätbebyggt område.
Kommunen beslutar om lokala trafikföreskrifter för
vägar där kommunen är väghållare, d v s har ansvar för
drift och underhåll. Föreskrifter om hastighet, stannande
och parkering beslutas alltid av kommunen för alla vägar som ligger inom kommunens tätbebyggda områden.
Vad som skall anses som tätbebyggt område beslutas av
kommunen.
Var hittar man de lokala
trafikföreskrifterna?
Kommunerna har ansvar för att samla alla föreskrifter som
meddelats inom kommunen i en trafikliggare. Här skall
sålunda kommunens, länsstyrelsens och Trafikverkets
Bulletinen Nr 1 • 2012
TEKNIK
-ning på enskild väg?
föreskrifter för vägar inom respektive kommun finnas. Du
kan som väghållare eller naturligtvis som enskild person
vända dig till din kommun och få besked om vad som
just gäller för en viss vägsträcka. Föreskrifterna är förstås
också utmärkta med vägmärken på platsen.
Du kan också söka via Transportstyrelsen hemsida på
dess webbplats, Svensk trafikföreskriftssamling (STFS),
du kan söka per län, kommun.
Går det att ändra på den lokala
Går i taket
trafikföreskriften?
Ja, i vart fall går det att få frågan prövad.
Om vi nu utgår från att vi vill få en hastighet sänkt från 50 km/timme på vår
enskilda väg till 30 km/timme så vänder
vi oss till antingen kommunen eller till
länsstyrelsen. Om den önskade åtgärden
skall beslutas av en annan myndighet,
skickas ansökan vidare till rätt myndighet. (Här brukar vi från REVs kansli alltid
råda att via telefon kolla med kommunen
om det är de som tar besluter för att på så
sätt skynda på processen).
runt om i landet så vill jag påstå att i många fall har Polismyndigheten som remissinstans tillstyrkt ansökan, men
Trafikverket avstyrkt och därmed avslås ansökan ofta med
Trafikverkets motivering att ”bilister skall anpassa hastigheten till rådande förhållanden” eller att den enskilda vägen
är ”självförklarande” d.v.s. om vägens linjeföring, vägbredd,
beläggning och dylikt inte naturligt medger hastigheter upp
till bashastigheten 70 km/timme är en lokal hastighetsbegränsning onödig och bör därför undvikas.
Denna motivering får många väghållare att gå i taket. De
flesta ansökningar handlar om att man vill ha sänkt hastighet vid randbebyggelse utmed den enskilda
vägen. Ett flertal utfarter från fastigheter och
en viss mängd oskyddade trafikanter som
känner oro inför de allt för höga hastigheter
som stundtals råder. Föreningsmedlemmar
går ofta hårt åt styrelsen att de måste göra
något för att få ner hastigheterna. Praktiskt
taget varje vecka i våra landsortstidningar är
det någon artikel om just avslag om hastighetsnedsättning på enskild väg.
...inga vägmärken med hastighetsbegränsningar utan myndighetsbeslut.
Kan vi inte besluta om hastighetsHur går handläggningen till?
nedsättning själva?
Om nu länsstyrelsen fått vårt ärende som de ansvarar för sänder de ansökan på remiss till Trafikverket och polismyndighet i berörd kommun. Remissinstansernas yttranden skickas
sedan till sökande som då får möjlighet att lämna synpunkter
innan beslut fattas i ärendet. Beslutet skall grunda sig på
en objektiv helhetsbedömning av förhållandena på platsen
och övriga fakta i ärendet. Bedömningen sker naturligtvis
utifrån de kriterier som följer av gällande lagstiftning och
rättspraxis. Om länsstyrelsen beslutar om lokal trafikföreskrift i enlighet med vår ansökan om sänkt hastighet till 30
km/timme börjar föreskrifterna gälla det datum som anges
som ikraftträdandedatum, vanligen en månad efter beslutsdatum. Föreskrifterna ska då vara utmärkta med vägmärke
genom väghållningsmyndighetens försorg.
Är en ofta förekommande fråga till REVs kansli, tyvärr är
det inte så enkelt med nuvarande lagstiftning. Att det krävs
ett myndighetsbeslut för att hastigheten skall vara gällande
går nog knappast att komma ifrån. Sett ur perspektivet att
polisen inte kan beivra en skyltad hastighetsöverträdelse om
det inte finns ett myndighetsbeslut. Kom alltså ihåg att ni
inte får sätta upp några vägmärken med hastighetsbegränsningar utan myndighetsbeslut.
Om beslutet går oss emot?
Förankra er ansökan på föreningsstämman
Kan vi då överklaga länsstyrelsen beslut? Visst, då överklagar
vi till Transportstyrelsen men överklagan skickas till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag vi fick beslutet.
I de kontakter vi haft med våra medlemsorganisationer
Rev vill rekommendera er att lyfta frågan om en eventuell
ansökan om hastighetsbegränsning till er stämma. Vanligtvis
inkommer någon medlem med en motion som på sedvanligt sätt behandlas av styrelsen. Medlemmarna har då att ta
Bulletinen Nr 1 • 2012
Vi skall ansvara för vägen och allt där till
men vi har inte rådighet över hastigheten
Ännu ett argument som vi ofta får höra och naturligtvis
instämmer i.
21
TEKNIK
ställning för och emot, är en majoritet för en begränsning på
stämman så kan därefter styrelsen ansöka till berörd myndighet. Inget hindrar naturligtvis en enskild medlem att direkt
ansöka om en nedsättning av hastigheten till beslutande
myndighet, men det är oftast en fråga som landar in till styrelsen för vidare handläggning. Sett ur perspektivet att ansökan
kommer från styrelsen med ett mandat från medlemmarna
borde det uppfattas som lite tyngre än om ansökan kommer
från någon enskild. Ytterst prövas naturligtvis ansökan mot
en objektiv helhetsbedömning.
Hur borde det vara?
Att vi inte kan gå ifrån myndighetsbeslutet är nog något som
vi får leva med, men att beslutande myndighet går på, och tar
del av, på ett helt annat sätt, och därmed låter väghållarens
ansökan väga betydligt tyngre än vad exempelvis Trafikverkets i många fall slentrian svar i deras remiss ge uttryck för.
När det gäller utmärkning av beslutet skall detta ske genom
väghållningsmyndighetens försorg.
Flera väghållare som kontaktat REV menar att det kan
ta denna kostnad och arbete med inköp och uppsättning av
vägmärken om en förenkling av beslutsprocessen kan ske.
Kan vi få ner hastigheterna
på något annat sätt?
Visst kan vi det, då får vi ta till väghållarens möjlighet att via
fysiska hinder begränsa hastigheten. Att genom exempelvis
gupp och andra typer av farthinder är ett ganska effektivt sätt
att få ner hastigheten. Tyvärr kostar dessa åtgärder ganska
mycket pengar i form av anläggande och utmärkning och
framtida underhåll. Till dessa åtgärder krävs normalt inte
något myndighetsbeslut. Vid minsta tveksamhet så vill vi
rekommendera att ni rådgör med Trafikverkets handläggare
eller kommunens trafikingenjör. Vi på REVs kansli står naturligtvis alltid till er tjänst. Här har hittilldags Trafikverket
varit ganska njugga och inte skjutit till några pengar till dessa
åtgärder på statsbidragsvägnätet. Detta uppfattas som lite
märkligt bland REVs medlemmar med tanke på 0-visionen.
22
Båstad kommun
Vissa kommuner i landet har påbörjat översyn av hastigheter på sina vägar. Ett exempel på detta är Båstads kommun
som enligt Trafikförordningen 10 kap.
Lokala trafikföreskrifter tar beslut
om bland annat hastighet på enskild väg (inom tätort).
Text Leif Kronkvist
Kort om farthinder
Föreningen kan själva
bestämma om farthinder ska
uppföras på föreningens vägar.
Detta kan styrelsen besluta om,
men REV rekommenderar att detta
beslut tas på föreningsstämman. Dels får alla möjlighet
att yttra sig och få information om åtgärden, dels är det
fråga om en kostnad som stämman bör besluta. Om det
alltså inte mycket brådskande att väghinder uppförs så bör
beslut överlåtas till stämman.
Om en förening uppför ett farthinder på en vägsträcka och
hindret är anpassat till den hastighetsbegränsning som råder
och hindret är väl utmärkt så bör man kunna utgå ifrån att
hindret inte kan orsaka skador som framförs över hindret i
korrekt hastighet. Om ett fordon skadas av farthindret kan
man alltså fundera över om fordonet framfördes för fort.
För det fall detta skulle hända och någon ställer ett ersättningskrav på föreningen skall föreningen anmäla detta
till försäkringsbolaget, som därefter utreder om föreningen
är ersättningsskyldiga och i så fall ersätter skadan. Om det
visar sig att föreningen har varit grovt försumliga kan försäkringsbolaget kräva ersättning i sin tur från föreningen.
Var alltså noggranna med att:
1. Besluta om farthinder på föreningsstämman
2.Farthindret är väl anpassat till rådande hastig­hets­begränsning
3. Farthindret är tydligt utmärkt för trafikanter
Gällande det tekniska utförandet kan ni gärna kontakta
REV för ytterligare information.
Text Louise Bark
Bulletinen Nr 1 • 2012
EVA-REV
handboken
– alla enskilda
väghållares bibel
Arbetar du med enskild väghållning? Är du engagerad i en förening för enskild väghållning? Då är
Riksförbundet Enskilda Vägars handbok Enskild
Väghållning Anvisningar (EVA-REV) oumbärlig.
Boken tar upp lagregler och bestämmelser, förvaltning,
ekonomi, teknisk väghållning, trafikfrågor, miljö och
mycket mer.
Det finns även en rad mallar som gör livet som väghållare
enklare. I nyuppdaterade EVA-REV är ekonomiavsnittet
kompletterat, frågan om farthinder utförligare behandlat,
liksom avtal och ersättningar vid läggande och bibehållande av ledning i väg m m.
www.tetrachemicals.com
EVA-REV kostar
för medlemmar 550 kr och för övriga 850 kr,
moms och porto tillkommer.
Välkommen med beställning till REVs kansli via e-post
[email protected] eller tel 08-20 27 50.
Bulletinen Nr 1 • 2012
23
JURIDIK
ÖVE RG IVNA
fordon
Vad kan styrelsen för en samfällighetsförening
göra för att få bort övergivna fordon som står
uppställda på av föreningen förvaltad mark?
Det finns ett flertal situationer som kan orsaka
problem för en förening och jag vill nu försöka
att ge er några handfasta råd på vägen.
Övergiven bil – ej trafikfara – ägare okänd
Övergiven bil – ej trafikfara – ägare känd
I denna situation känner alltså inte föreningen till vem som
äger bilen och det har visat sig omöjligt att ta reda på vem
som äger bilen. Styrelsen bör i första hand kontakta polisen
som får komma till platsen göra en bedömning av om bilen
är uppställd på ett trafikfarligt sätt eller ej. Om polisen bedömer att bilen inte står trafikfarligt kan styrelsen kontakta
kommunen och begära att bilen flyttas. Kommunen kan
nämligen besluta att fordonet ska flyttas enligt lag (1982:129)
om flyttning av fordon i vissa fall. Bilen förvaras därefter på
en särskild uppställningsplats och om den ej hämtas av ägaren tillfaller bilen efter viss tid kommunen. Observera att
kommunen inte kan besluta om flyttning förrän det har gått
en månad från och med att markägaren, eller föreningen,
påbörjat försök med att underrätta fordonsägaren.
I denna situation gäller samma som ovan, försök att omgående underrätta bilens ägare, med information om att begäran om flyttning kommer att inges till kommunen om inte
fordonet flyttas inom en vecka. När ägaren är känd behöver
fordonet endast varit uppställt en vecka för att kommunen
ska kunna besluta om flyttning.
Om bilen är att betrakta som ett fordonsvrak behöver inte
ägaren underrättas innan bilen bortforslas, bilen tillfaller
omedelbart kommunen.
Tänk på att:
• Kontakta polisen.
• Kontakta kommunen och fråga hur de vill att ni går till
väga om bilen inte flyttas, finns exempelvis mall på ansökan som kan förberedas? Behöver kommunen annat
beslutsunderlag som föreningen kan bistå med för att
underlätta handläggningen?
• Försöka att omgående få tag på fordonets ägare och informera om den olovliga uppställningen. Om bilens ägare
ej går att nå kan inte kommunen besluta om flyttning av
bilen förrän det har gått en månad.
24
Tänk på att:
• Kontakta polisen.
• Försöka att omgående få tag på fordonets ägare och informera om den olovliga uppställningen. Kommunen kan
besluta om flyttning av bilen efter en vecka från att ägaren
underrättades om att fordonet inte får vara uppställt på
platsen.
• Informera kommunen och fråga hur de vill att ni går till
väga om bilen inte flyttas, finns exempelvis mall på ansökan som kan förberedas? Behöver kommunen annat
beslutsunderlag som föreningen kan bistå med för att
underlätta handläggningen?
I denna situation är det även möjligt att vända sig till kronofogden och begära särskild handräckning.
Övergiven bil – trafikfara
För det fall en bil exempelvis lämnas delvis uppställd på vägbanan på ett sätt så att en trafikfarlig situation uppstått måste
styrelsen agera omedelbart. Det ligger inom föreningens ansvar att se till att trafikfarliga hinder tas bort och innan bilen
har flyttats bör markeringar (exempelvis varningstriangel)
Bulletinen Nr 1 • 2012
JURIDIK
sättas ut för att varna trafikanter. Företrädare för föreningen
bör omgående kontakta både polis och kommunen. Eftersom
det är en akut situation där det är fara för liv och egendom
måste polisen larmas omgående. Bedömer polisen att bilen
utgör en trafikfara kan polisen i dessa fall flytta bilen så att
den ej står trafikfarligt. Bilen kan då ställas inom synhåll
för platsen där den lämnades men om det inte är lämpligt
bärgas bilen bort. Därefter kan åtgärder enligt ovan inledas.
Allt ni behöver veta om
lagar & förordningar,
förvaltning & vägteknik
Många nya i styrelsen? Dags att uppdatera kunskaperna för föreningens trotjänare? Vill ni arbeta
Tänk på att:
• Kontakta polisen och kommunen.
• Sätt ut markering, exempelvis varningstriangel, så att
trafikanter uppmärksammas på faran.
• När polisen har flyttat bilen, informera kommunen om
var bilen står.
• Försök att nå ägaren och underrätta om var den finns och
att den kommer att begäras hämtad inom viss tid.
Miljöfara?
För det fall det upptäcks att den olovligt uppställda bilen
läcker exempelvis olja, så bör Räddningstjänsten kontaktas, som då kommer ut och vidtar åtgärder på plats för att
hindra miljöskador. Observera att Räddningstjänsten inte
får flytta bilen (mer än en mycket kort sträcka om den står
trafikfarligt).
Det är alltså inte helt lätt att få undan övergivna fordon och
det kan bli ett långvarigt problem. Tänk på att det finns
vissa frister så ju snabbare ni agerar desto fortare kan bilen
hämtas. Om ni har några frågor får ni gärna höra av er till
REV:s kansli.
Text Louise Bark
Bulletinen Nr 1 • 2012
tillsammans eller läsa in er var och en för sig?
REVs kursbok ”Förvaltning av samfälligheter” är
framtagen för att passa lika bra till en studiecirkel
som för självstudier.
Kursmaterialet är upplagt så att styrelsen själv kan starta en
studiecirkelkurs. I boken tas lagar och förordningar, förvaltning och vägteknik upp. Teori varvas med exempel tagna ur
verkligheten. För er som vill arbeta i en studiecirkel kommer
handledarmanualen och USB-minnet med Powerpointbilder,
som båda ingår i kurspaketet, väl till pass.
I cirkelkursen ingår 3 stycken böcker och material på ett
USB minne.
795:- inkl moms för medlemmar
1595:- inkl moms för icke medlemmar
Det går att beställa extra kursböcker och då betalar man som
medlem 235:-/st inkl moms och som icke medlem 470:-/st
inkl moms. På samtliga priser tillkommer porto.
Välkommen med er beställning till REVs kansli via
e -p o st k a n s l i e t @ r e v r i k s . s e el ler v ia t elefon :
08-20 27 50.
25
Partner till Lantmäteriet
Komplett webbaserad administration av din vägförening
”Gör som vår förening och använd er av
VägFas Webb för att effektivisera er förenings medlemshantering vilken borgar för korrekta och kompletta uppgifter som ger nöjda
medlemmar.”
– Norra Åbyggeby Vägsamfällighetsförening GA:5 i Gävle
”Min tid framför datorn med fakturering har
minskat från 10-15 tim. till max 5 minuter.
Supporten är absolut det bästa jag har upplevt inom datavärlden hjälp o svar inom 24
tim, det känns skönt att veta att ett svar kommer, och hjälp med allt. Vi rekommenderar
Vägfas Webb o det varmaste”
– Älvhyttan-Dalkarsbergs Sff.
Hur hålla reda på alla ägarförändringar i
vägföreningen?
Föreningarna har hittills tvingats köpa informationen, på papper, eller i bästa fall,
från sin programvaruleverantör som sedan
infört informationen i programmet. Krångligt, dyrt och omodernt.
VägNu AB är partner till Lantmäteriet och
levererar föreningens medlemsinformation
från det centrala, digitala fastighetsdataregistret. Informationen läses in elektroniskt
till programmet Vägar och Fastigheter (VägFas). Självklart kan du fortfarande redigera
all information och även skriva ut eller exportera den vid behov.
VägNu AB har löst det!
Vi frågade några kunder om de trivs med
VägFas Webb och några citat ser du här i
annonsen.
Leverans
VägFas levereras med de senast tillgängliga
ägaruppgifterna från Lantmäteriet så du får
aktuell ägarinformation redan vid leverans.
Abonnemang
VägNu AB erbjuder abonnemang på medlemsuppdateringar från Lantmäteriet. Upp
till sex gånger per år får ni en ny leverans av
aktuella medlemsuppgifter. Inläsningen till
VägFas sker med hjälp av en av de många
guiderna i programmet. Inläsningen är elektronisk och du behöver inte registrera manuellt.
Fjärrprint
Fjärrprint är inbyggt i VägFas Webb. En
knapptryckning, klart. Sänd alla fakturor
och egna dokument via vår fjärrutskriftstjänst. För låg kostnad per försändelse, gör
vi jobbet åt er: Skriver ut, kuverterar, frankerar och levererar till posten.
Underhåll
Självklart erbjuder VägNu AB support och
nya versioner till alla kunder med underhållsavtal.
Prova VägFas Webb på www.vagnu.se
Vad säger våra kunder
”Sedan vi började använda VägFas Webb
har vi bättre kontroll på vilka som äger
fastigheterna och vilka gemensamhetsanläggningar som respektive fastigheter ingår
i. T.o.m båtplatserna kan vi hantera på ett
bra sätt i systemet. Faktureringsarbetet har
underlättats betydligt och tar nu några minuter istället för flera dagar och till en lägre
kostnad att skicka ut ca 150 fakturor.”
– Rönnäs Samfällighetsförening
”VägFasWebb är för oss en förenkling av
hela hanteringen av samfällighetens medlemmar, dess fastigheter och ägare med
rätt andelstal. Det gäller skarp aktualisering av ägare från fastighetsregistret inför
debiteringslängd,
debitering/fakturering
och ev. indrivning av avgift. Vi i styrelsen
i Solberga Ödsmål Samfällighetsförening
hanterar hela vår medlemsadministration
på en bråkdel av den tid det tidigare tog!”
– Solberga Ödsmål Samfällighetsförening
”Jag har tillgång till alla uppgifter oavsett
var på jorden jag befinner mig och oavsett
dator!”
– Hövik Berga Samfällighetsförening
VägNu AB
26
Marmorgatan 2 • 118 67 Stockholm • Tel: 0709 73 46 10 (vardagar 0900-1700) • E-post: [email protected]
Bulletinen
www.vagnu.se
Nr 4
1 • 2012
2011
REV NYTT
Kurs för styrelseledamöter
i vägorganisationer
Vårens kurser är i full gång! Nytt för i år är att vi kommer hålla i en fördjupningskurs
(Kurs II Fördjupningskurs för styrelseledamöter) på tre utvalda orter.
Kurs I ”Utbildning för styrelseledamöter i
N Y!
vägorganisationer”
styrelseledamöter i vägorganisationer”
Utbildning tillsammans med Lantmäteriet och Trafikverket.
Kursens mål är att deltagarna efter denna genomgång skall
ha god kännedom om formella grunder avseende förvaltningsfrågor, väg- och trafiktekniska frågor, statsbidragsfrågor,
lagar och förordningar.
Enklare förtäring och kursdokumentation ingår.
Kursen är på kvällstid mellan
kl 18:00 – ca 21:30.
Kursen innhåller bl a en fyllig del av förvaltningsfrågor, aktuella rättsfall berörande enskild väg samt mycket matnyttiga
råd och anvisningar gällande barmark- samt vinterunderhåll.
Med kursmaterialet följer flera exempel och mallar som
kommer väl till användning för den enskilda väghållarens
vägskötsel och föreningsadministration. Enklare förtäring
och kursdokumentation ingår. Kursen är på kvällstid mellan
kl 18:00 – ca 21:30.
Kursavgift 720:-/deltagare inkl moms.
Kursavgiften är 1200:-/deltagare inkl moms.
KURS I
Datum
Kursort
Kurs II ”Fördjupningskurs för
KURS II
Arvika
20 mars
Scandic Arvika
Hedemora
21 mars
Garpenbergs Herrgård
Gävle
8 maj
Winn Hotels Gävle
Söderhamn
22 mars
Best Western Hotell
Varberg
9 maj
Hotell Fregatten
Strömsund
27 mars
Folkets hus
Umeå
28 mars
Hotell Dragonen
Piteå
29 mars
Furunäset
Stockholm
3 maj
Nacka Strandsmässan
Söderhamn
Hotell & konferens
Boka in er på vår hemsida, www.revriks.se, under fliken
”Kurser” alternativt mejla in till [email protected] (Obs!
bindande anmälan). Ange Föreningens namn (alt medlemsnr om ni är medlemmar i REV), fullständig fakturaadress, namn på deltagare/na samt mejladress dit bekräftelse
Bulletinen Nr 1 • 2012
kan gå. Skynda att boka er då det finns begränsat antal platser
på respektive ort!
Varmt välkomna!
27
REV NYTT
Vår, men också
tjällossningstid
Då kan det vara dags att begränsa fordonsvikten på er väg.
Med risk för att uppfattas som tjatiga vill vi bara påminna
er om att inte glömma bort er rätt att vid behov sätta ner
totalvikten under tjällossningsperioden.
Beslutet tar ni själva som väghållare, ni stödjer ert beslut
som vanligt på trafikförordningen 10§ 10 kap. Begränsningen utmärks med exempelvis följande vägmärke och
tilläggstavla.
Ni som har statsbidrag för er väg kontaktar Trafikverket
och meddelar när vägmärket sätts upp respektive tas ner.
REV vill veta
vad ni medlemmar tycker!
Riksförbundet kommer att genomföra en enkät, en
nöjd-kund-undersökning. Syftet med undersökningen är att få ett bättre underlag och kunskap om
hur medlemmarna uppfattar sitt medlemskap och
vad medlemmarna tycker om den medlemsservice
som bedrivs och sina kontakter med kansliet, men
också medlemmarnas uppfattning om vilka frågor
REV bör driva mot myndigheter och beslutsfattare.
Idag har REV:s kansli kontakt med medlemmarna via telefon, mejl och inkomna brev. Kansliet har genom dessa
dagliga kontakter en uppfattning om hur medlemmarna
uppfattar sitt medlemskap i REV och vilka frågor som för28
bundet bör driva. Men, nu är det dags för er medlemmar att
på ett enkelt sätt berätta mer om vad ni verkligen tycker!
Vi kommer att maila ut ett frågeformulär under mars månad
som vi är tacksamma om ni fyller i. Misstänker du att vi
inte har din mailadress – maila kansliet. Frågorna handlar
om kansliets service, styrelsen, regionansvariga och riksförbundets kärnfrågor.
Var med och påverka framtiden för Riksförbundet
Enskilda Vägar.
www.revriks.se
Stort tack på förhand för er medverkan!
REV:s kansli
Bulletinen Nr 1 • 2012
REV NYTT
Transportforum
REV var sedvanligt representerad med egen utställningsmonter på Transportforum, VTI-dagarna i Linköping i början av januari, Nordens största årliga konferens för transportsektorn. I den stora kongresshallen samlades nästan tvåtusen
personer med anknytning till infrastuktur och transporter;
politiker och myndighetsföreträdare, branschfolk från transportnäringen och mitt bland alla hade REV sin monter, denna
gång bemannad av Maria Sundström, kanslichef, Anders
Lundell, styrelsesuppleant och Uno Jakobsson. I dagarna två
gavs många tillfällen till värdefulla samtal och kontakter för
REV:s utsända. Bland de som kom förbi REV:s monter var
Anders Åkesson (c), Trafikutskottet.
11-12 januari 2012
Under rubriken ”Vem skall sköta vägen- Staten, kommunen
eller samfälligheten?”, höll Uno Jakobsson ett föredrag i en
av de cirka 80 sessionerna av seminarier som arrangerades.
Transportforum inleddes med tal av VTI:s generaldirektör,
Jonas Bjelfvenstam och sedan gav Infrastrukturminister Catarina Elmsäter-Svärd en faktaspäckad genomgång av vad
som är på gång inom infrastukturområdet.
Besök på
Närings­departementet
Den 23 januari besökte Leif Kronkvist, REV:s trafik- och
vägingenjör, Christer Ångström, REV:s regionansvarige
öst samt Uno Jakobsson, REV:s ordförande näringsdepartementet. Elisabet Bodin och Anna Förander, tog emot,
varvid tillfälle gavs för REV:s representanter att framhålla
betydelsen av att ”brofrågan” snabbt får sin lösning. Det
finns cirka 4.000 broar bara inom det enskilda vägnätet som
uppbär statsbidrag och REV förordar att medel på upp till 90
procent av underhållskostnaderna för dem bör kunna utgå
som statlig medfinansiering. Vid mötet överlämnades också
en skrivelse med för den enskilda väghållningen angelägna
frågor att ta itu med. Skrivelsen finns i sin helhet att läsa
hemsidan www.revriks.se under rubriken ”Nyheter” och
”REV på näringsdepartementet”.
Bulletinen Nr 1 • 2012
29
Den enskilda vägens
historia
Inbjudan till seminarium i REV:s lokaler
en lördag i april eller maj!
Som många kanske vet har historikern Pär Blomkvist publicerat en forskningsrapport om den enskilda väghållningens
historia med titeln ”Om förvaltning av gemensamma resurser:
Enskild väghållning och allmänningens dilemma i svensk
historia 1200–2010 (KTH 2010)”. Forskningen baseras på
Nobelpristagaren Elinor Ostroms teorier om förvaltning av
allmänningar. Under året kommer resultaten att presenteras
som en följetong i Bullentinen bestående av fyra artiklar med
början i nummer två 2012.
Under arbetet med boken hörde många vägsamfälligheter
av sig och uttryckte ett intresse av att skriva den egna vägens
historia. REV bjuder därför in till ett seminarium där Pär
Blomkvist dels berättar om resultatet av sin forskning och
dels ger handfasta tips om hur den egna vägsamfällighetens
historia kan skildras.
REV vill att alla som är intresserade av seminariet hör av
sig med förslag om vilken tid som passar bäst. Seminariet
tar cirka tre timmar och ska alltså hållas en lördagen den
28 april eller lördagen den 5 maj. Den dag som får flest
intresserade bokar vi in.
Pär Blomkvists bok finns nu att beställa via REV:s kansli
– mejla in till [email protected].
Kostnadsfri rådgivning i vägjuridik
till REVs medlemmar
Särskild inriktning mot: fastighetsrätt, vägjuridik, miljöskador,
boutredningar och arvsrätt.
Bengt Nydahl
Riddargatan 35-37
114 57 Stockholm
Tel 08-723 15 00
[email protected]
www.lindhes.se
i samarbete med REV
sedan 1968
Bulletinen
Utgivningsplan 2012
Nr 2 - 2012
Sista bokningsdag................... 31 april
Annonsoriginal............................ 7 maj
Utgivning..................................... 5 juni
Nr 3 - 2012
Sista bokningsdag......................2 aug
Annonsoriginal............................9 aug
Utgivning.................................. 11 sept
Nr 4 - 2012
Sista bokningsdag...................... 5 nov
Annonsoriginal.......................... 12 nov
Utgivning...................................12 dec
30
Bulletinen Nr 1 • 2012
Optimus Advokatbyrå
Advokat Uno Jakobsson och jur kand Louise Bark
• Rådgivning till enskilda väghållare
• Fastighetsrätt
• Familjerätt
08-718 36 00 [email protected]
08-718 36 04 [email protected]
www.optimusadvokat.se
Förhindrar imbildning
Hydro-klean-tekniken förhindrar imbildning vid temperaturer över 0 grader. Vid
regn och dagg kommer du att ha en skarp
bild. Vid temperaturer under 0 grader kommer Hydro-spegeln att ge en mycket bättre
bild jämfört med traditionella speglar.
För vägen
Underhållsfri
Hydro-klean-tekniken förhindrar ansamling av smuts på spegelytan. Efter varje
regn är spegeln rengjord. Vilket garanterar
en klar bild under lång tid.
Konventionell
spegel
Diffus reflektion
orsakad av
vattendroppar
Vattendroppar
Spegelyta
HYDRO spegel
Normal reflektion tack vare
Super-hydrophillicskiktet
Vattenfilm
Jämn vattenfilm
Super-hydrophillic
Spegelyta
För ett komplett sortiment för väg och skyltning besök vår hemsida
Tel: 054-51 21 30 | Fax: 054-51 21 39 | E-post: [email protected]
Webshop: www.provia.net
Prenumerera
på REV Bulletinen
för bara 80 kr/år
Bulletinen
Riksförbunde
t Enskilda Vägars
medlemstidn
ing
Telefon 0413-682 00
Nr 1• 2011
www.lastbilcentralen.com
[email protected]
TEMA: Ordning
& reda
Grattis alla
grusvägshållare
!
– nu har vi en
Vi erbjuder skötsel för er grusväg:
dammbindning
s-doktor!
PRESSTOPP!
Extra vinterpe
ngar!
1
Är det fler i vägföreningen som vill ha
Bulletinen direkt i brevlådan? I REV-medlemskapet
ingår ett exemplar av Bulletinen. Ytterligare exemplar kostar 80 kr/år för medlemmar och 110 kr/år
för övriga.
Bulletinen Nr
1 • 2011
Hyvling, vattning, spridning av nytt slitlager,
dammbindning, kantskärning, kantklippning
Eller varför inte låta oss sköta er väg till ett fast pris
Beställ din prenumeration via mail.
[email protected]
Bulletinen Nr 1 • 2012
31
Returadress:
REV, Riksförbundet Enskilda Vägar
Riddargatan 35-37, 114 57 Stockholm
POSTTIDNING
B
1 1 1 0 1 3 4 0 0